Hur mycket tid lägger du oftast på bloggen en vanlig dag? Till inläggen respektive till att läsa/svara på kommentarer och annat som rör bloggen (specifika bloggmail kanske?).
Jag lägger ungefär tre timmar om dagen med att blogga, svara på kommentarer, mail och fila på framtida inlägg. Ibland lite mer om det är många bilder (till exempel från en utekväll) för då blir det en del redigering i photoshop.
Är du noggrann och läser igenom och förhandsgranskar flera gånger innan du postar, eller är det mer bara “slänga ihop något och skicka ut på bloggen”?
Jag läser igenom ett inlägg i alla fall fem gånger innan jag publicerar det. Jag slänger aldrig någonsin ut något och skickar iväg. Alla mina inlägg är tidsinställda och noggrant bestämda. Jag vill att varje inlägg ska ha någon slags idé, stor eller liten, men den ska finnas där.
kan inte du skriva fler långa och fina texter om kärlek som jag kan inspireras av? och en fråga. hur lång tid tar det för dig att skriva sådana fina texter? kommer det bara av sig självt så du är klar på fem minuter eller tänker du igenom varje mening och skriver sakta och noggrant i flera timmar/dagar?
Varje lång text som jag publicerar har jag haft i min dator i veckor innan. Jag ändrar de lite varje dag och så en dag känner jag att ”hmm. nu är det nog dags, nu är det färdigskrivet.” Den här som jag skrev senast skrev jag nog på i två veckor. Det fanns säkert tio olika versioner, vissa helt totalt olika från det som det blev till slut. Jag är väldigt noggrann när det kommer till mitt skriveri. Därför kan jag inte bara kasta ut lite långa texter hej vilt. De kommer när det känns färdigt.
Hur lyckas du få ihop flickrbilder i ett och samma inlägg?
Jag kodar in alla mina bilder med html, inklusive mina egna.
do many girls recognize you on the street?
Maybe it happens once a week or so. Most of the time in clubs, I guess people are more shy when they are sober : )
will you meet up with someone that follows your blog?
Yes of course. Just e-mail me and I’ll have a beer or coffee with you.
before meeting ludvig, did he know you had a blog?
He did.
don’t you ever get bored of posting?
No, but sometimes I can feel a bit stressed that I will run out of ideas or that all my ideas are too complicated and I am still at work and it’s getting late and all that. But most of the time I have a folder in my computer with ideas for future blog posts.
har du en tumblr?
Nej, jag använder min flickr som inspirationsmapp. Här kan du titta pa mina flickrfavoriter.
Läser din familj och pojkvän din blogg?
Yes box.
Are your friends sometimes a bit annoyed that there are so many pictures of them in your blog? I can very well imagine that they might sometimes get recognised on the street.
No, at least they’ve never mentioned anything like that to me. If they did say something like that I would of course not force them in to being in the blog. I would just stop photographing the person who didn’t like it.
var skriver du dina fantastiska texter allra först när inspirationen anfaller? (i en skrivbok, i datorn, var som helst?)
Jag skriver de direkt i datorn i macprogrammet som heter ”textredigerare” (word tar för lång tid att öppna). jag har också väldigt många halvfärdiga texter i anteckningarna i min iphone.
känner du dig någonsin stressad över att hinna blogga hela tiden? tänkte eftersom du gör så många och fina saker hela tiden och ändå hinner blogga.
Jag kan känna mig ganska stressad när jag inte har någon plan. Jag vill veta i alla fall fyra blogginlägg framåt vad de ska handla om.
hej sandra. jag har läst din blog i några år och älskar ditt sätt att skriva. vad säger du till dem som kritiserar dej av att du gör allt lite för fint för att vara sant, o inte anser din blog eller din livstil vara realistisk?
Såhär tänker jag: min blogg har ett tydligt koncept. Det här är ingen vardagsblogg utan en livsstilsblogg. Jag ser inte intresset i att skriva om grå måndagar eller en händelselös hemmakväll och jag skulle heller inte vilja läsa en sådan blogg. Jag vill att min blogg ska kännas inspirerande och lite som sin egen oas. Det finns tusentals vardagsbloggar därute som man kan läsa istället. Jag vill ju fotografera vackra roliga ögonblick och skriva om saker som berört mig. Jag vill att niotillfem ska kännas fint och genomtänkt, och jag hoppas det gör det i alla fall lite för jag lägger ner så himlans mycket tid på den här platsen.
Glömde fråga hur din statistik har förändrats sen du flyttade till USA! Fler eller färre läsare? Fler amerikaner?
Fler! Ungefär 20 000 fler i veckan. Och ja, många fler amerikaner. Därför har jag börjat skriva rubriker lite oftare på engelska så de kan hänga med direkt fran början. Men inläggen kommer fortsätta vara på svenska med en kort engelsk översättning.
funderar du någonsin på att sluta blogga?
Nej absolut inte.
Tänker du nånsin på att du inte tycker om hur din blogg ser ut, innehållet osv, typ, är det tillräckligt bra, eller tänker du aldrig så/bryr dig inte?
Jämt. Jag vill exempelvis inte publicera två inlägg på raken om mat och har det blivit outfitinlägg två dagar i rad kan jag se det som en besvikelse liksom. Jag vill att varje inlägg ska kännas fint och bra i sig självt och ha sin egen ide. Och så vill jag forsöka hålla en så varierad känsla som möjligt. Och angående designen så kommer det en ny senare i vår!
händer det att du får skriva autografer till bloggläsare och vad tycker du om det?
Det har hänt två gånger! Det var såklart jättefint men jag blev lite förvirrad för jag visste inte riktigt hur man skulle göra. Skriver man liksom sin namnteckning bara eller bokstaverar man sitt namn med en hälsning?
Hur mycket pengar tjänar du på din blogg?
Jag tjänar bra med pengar, och det hoppas jag att alla som har över 100 000 läsare i veckan gör. Jag har ett eget aktiebolag där min bloggpengar åker in.
hur många läsare har du i snitt varje vecka?
Enligt bloggportalen.se har jag cirka 120 000 läsare i veckan.
Varför valde du att blogga på rodeo.net?
Först och främst slutade jag på Metro därfor att hela metrobloggen höll på att kollapsa. De stängde av min och de andra större bloggarnas löner utan att säga till, läste det i tidningen (!). Dessutom var det tusen saker de hade lovat mig att fixa som de aldrig gjorde (exempelvis bredare bloggram och kategorier). När jag började titta mig omkring efter nya platser att vara på träffade jag ganska så många olika bloggnätverk. Det kändes rätt direkt när jag träffade Lisa, som är chefredaktör här på Rodeo. Det var så tydligt att hon förstod vad jag menade när jag sa att det var viktigt att bilderna fick ta för sig, att jag verkligen behövde kategorier, att ramen till höger fick vara dynamisk med olika funktioner och att hela bloggarkivet måste flyttas med. Alla andra jag hade träffat hade bara varit gubbar som inte bloggade själva och inte förstod hur viktigt det är att alla komponenter fungerar. En blogg är ju inte bara en startsida med lite inlägg, de är ju små egna världar. Så Rodeo fick det bli. Det känns mycket fint här.
Är du mest beroende av facebook eller bloggen?
Bloggen utan tvekan.
Vad tycker dina vänner om att du bloggar så mycket (och så bra)?
Jag hoppas de tycker om det.
hur fick du din blogg så himlans stor egentligen? eller droppade det bara in besökare helt plötsligt?:)
Jag har aldrig haft någon större bloggare som exempelvis blondinbella som länkat utan det har långsamt men säkert växt sig större. Har ju bloggat på massa olika ställen och varje gång jag har bytt har det helt plötsligt strömmat till. Började på blogg.se, hoppade vidare till devote, sedan till metro och nu rodeo.
undrar bara hur du gör så typ 2 bilder “spelas upp” efter varandra? som t.ex. i inlägget almost.
Googla ”make a gif”.
it never lets me view your videos, is there another format or something i can watch them in? ALSOOO do you like hairless cats?
I upload all my videos on youtube or vimeo so it seems strange that you can’t see them! Next time I will put in a link to the actual video aswell.
Jag skulle vilja veta hur du hinner med allt. Alltså hur en normal dag ser ut med tidsangivelser. Hur du får dygnets timmar att gå ihop med heltidsjobb, blogg, fix av utseende, matintag, shopping och alla roliga aktiviteter?
Oj oj svår fråga. På söndagen sätter jag mig ner och funderar på ett ungefär vad jag vill blogga om under veckan. Jag vill inte ha ett exakt, men ett ungefärligt schema. Varje kväll tidsinställer jag två blogginlägg till dagen efter, ett på morgonen och ett på kvällen svensk tid (och ett per dag på helgen). Då behöver jag inte oroa mig på jobbet att jag ska hinna med att blogga utan de poppar av sig själva. Jag jobbar på min reklambyrå mellan 10-19 ungefär. Sedan går jag hem, äter och bloggar. Sedan hinner jag inte göra så mycket mer än så. Såhär ser ungefär 4 av 7 dagar i veckan ut. Annars hade jag aldrig hunnit med att både blogga och jobba, om jag inte tagit bloggtid på kvällen. Angående roliga aktiviteter så vet jag att många av er är förbryllade över att jag orkar gå ut och festa och gå på kalas mest jämt och hinna med allt, men liksom, det är ju egentligen inte mer än 1-2 sådana inlägg i veckan. Resten av dagarna är jag hemma eller jobbar sent. Jag fixar med min blogg ungefär 3 timmar efter jobbet. Fix av mitt utseende ingår ju i morgonrutinen, kanske en halvtimme om dagen då på morgonkvisten. Shoppar gör jag i princip bara via nätet. Hoppas du får en lite bättre uppfattning nu!
Hur gör du dina underbara stop motion filmer?
I ett program som ingår i Mac som heter Imovie. Bilderna fotograferar jag med min vanliga kamera.
[vimeo]http://vimeo.com/8180087[/vimeo]
kanner du aldrig att du angrar att du ar sa offentlig pa bloggen om ditt liv?
Nej aldrig. Ju mer privat jag blir, desto mer märker jag vilken liten roll det spelar.
säger dina vänner ibland “jag vet, jag såg det pa din blogg..”
ganska så ofta.
känner du ibland att du maste hitta pa nagot spännande, bara for att kunna skriva om det?
om någon säger ”vill du följa med imorrn, jag ska på 20talsfest med en uppbyggd scen i vardagsrummet” så tänker jag, gudars skymning det kommer nog bli fantastiska bilder! Jag är lite bloggskadad. Dock inget negativt kan jag tycka, det gör ju bara att jag aldrig tackar nej till något som verkar fint och roligt.
ångrar du något inlägg i bloggen?
nej.
Hej, här kommer en fråga jag har funderat en hel del på. Du som har en så stor blogg, med många läsare och en hel del som är ganska unga, hur mycket tänker du på vad du skriver? Du är nog en förebild för många, är det något du har i tankarna när du skriver inlägg? Att föregå med gott exempel tex. Det är nog ganska många flickor där ute som tappat tron och hoppet och läser vad du skriver. Och får tillbaka hoppet. Är det något du strävar efter(inte att du ska vara expert, utan att få flickorna att må bättre?).
Ja, jag tänker mycket på vad jag skriver. Jag skulle aldrig skriva något som skulle såra eller göra någon ledsen. Dessutom hade jag aldrig publicerat så många personliga texter om mig själv om jag inte kände att någon skulle må bättre av att jag gjorde det. Jag kände mig så jäkla ensam i mina problem när jag var tonåring, så det känns viktigt att berätta om dem så alla andra sjuttonåringar som känner sig som små trasiga fågelungar förstår att de inte är ensamma om det.
.
The third part of Q&A. This time about my blog. Click ”in english” under the faq to read.
Jag har också någonting som jag undrar över! Visst har du börjat träna igen nu under sommaren? Jag vet inte om du tränar mer än vad du normalt brukar göra, men när du har perioder där du tränar mycket, känner du att det påverkar din syn på rökning? Känner du dig mindre sugen till att röka eller har det kanske inte alls ändrats? Var bara en liten fråga jag undrade om.
Älskar att läsa din blogg. Du verkar som en väldigt genuin, äkta person.
sandra, sista svaret gör mig varm, TACK älskade.
julia ovanför; puss.
Hej.
Alltså, jag ser att det är alldeles fantastiskt många som kommenterar och jag antar att du har rätt fullt upp med dom. Men jag har läst här varendaste dag så himla, himla länge nu och jag har aldrig någonsin satt mina ord i ditt kommentarsfält fast ikväll kände jag att det var dags för du är så väldans bra. Och särskillt när du skriver om tonårshjärtan som går sönder. För även om jag inte kallar mig tonåring så mycket längre till så går hjärtat sönder. Ibland när pojken i Amelie från Montmarte tappar alla glaskulorna men ganska ofta för att livet är livet och det gör så ont ibland. Det här med att allt tar slut och nu måste jag bestämma mig för resten av livet och jag vet inte, jag vet inte! Och jag vill så gärna ha min egna fina lägenhet och jag vill så gärna behålla min älskade fina pojke men allt tar slut. Och med jobbet jag har kommer jag inte långt och jag vill bli någonting och jag vill leva. På riktigt. Och inte vara så satans rädd för allting. Du vet när det känns i hela kroppen att det är fel. Fast egentligen är det rätt men man vågar inte. Det känns så. Men oftast är jag bara rädd. För saker blir aldrig som man hoppas och det är så himla svårt. För helt plötsligt står man där helt ensam och vart tar man vägen då? När världen ligger i tusen bitar och det inte går att laga? Då hjälper det inte att pappa har hög lön och att betygen är fina. Det gör så himla ont ändå. Och jag vågar inte trilla igen för jag kommer inte upp då. Och då går jag runt och är rädd istället. förresten blir betygen fula när man är rädd. Det går inte att koncentrera sig på viktiga ord när man är trasig och rädd för han kanske lämnar mig imorgon, ikväll eller om två månader.
Det blev långt och rörligt och jag tänker inte läsa igenom det innan jag skickar för då kommer jag att radera och skriva om för alla kan läsa här och jag vet inte, kanske ser de min mailadress också och då är jag förlorad men i så fall så får det bli så. Jag hoppas du har det fint iallafall. Och fortsätt bara vara precis som du är.
Vilka härliga svar! Det känns så naturligt och vardagligt men samtidigt så fantastiskt 😀 Fortsätt rocka tjejen!
älskar att du skriver saker som ”det känns viktigt att berätta om dem så alla andra sjuttonåringar som känner sig som små trasiga fågelungar förstår att de inte är ensamma om det.”
Sandra! Du är så himla fin och fantastisk. En stört bra förebild för oss tonåringar, man känner verkligen igen sig i dina fina texter. ÄLSKAR din blogg, du är så bra. Och söt!
Hej Sandra. Har du testat programmet xPad till mac? Det är litet och snabbt som textredigeraren, men alla textdokument samlas i en lista till höger om själva texten. Man kan skapa egna kategorier och sortera dokumenten som man vill. Jag brukar använda det nästan jämt, tycker att det är mycket smidigare än att ha massor av olika textdokument sparade i mappar i datorn. Det är gratis också 🙂
Du har en underbar blogg för övrigt, den gör mig alltid så glad. 🙂
Sandra, I LOVE YOU 🙂
dina timmar du lägger ner gör skillnad!! jag slutar aldrig läsa din blogg varje dag, fantastisk!
Alltså Sandra.
Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här, men. Jag är inte den mest romantiska människan, den mest omtänksamma, den som ler mest eller som är bäst på att lyssna. Men på något sätt för du oss alla med små små steg till att bli den människan.
På grund av att du är en sån underbar människa.
tack <3
killen med kostym och fluga i din lilla film kan vara den finaste kille jag någonsin sett.
Intressant att få höra hur mycket tid du faktiskt lägger ner på den här bloggen. Den räddar hjärtan! Ha de så bra, fina du.
jag tycker din blogg är väldigt fin och jag gillar att den inte är som vardagsbloggarna. Den är mer som en plats man går till när det känns lite tråkigt och grått och man vill inspireras!
fantastiska svar! hade jag sett dig på stan hade jag blygt rusat fram och stammat lite och kanske rodnat. men du måste ju få uppskattning, även irl!
Du har verkligen lyckats med det där att din blogg ska vara en inspirerande livstilsblogg. Jag brukar gå in och titta i arkivet och klicka runt lite sådär när jag har tråkigt eller känner mig sur/ledsen/arg/deppig. Känns alltid mycket finare. Tack Sandra!
how nice you are! i wish i could meet up with you if i was in ny. haven”t you ever thought of planning a meeting with your followers??
Åh vilka fina svar du ger och vilken himla fin flicka du är, Sandra. Det känns som man känner dig som en allra allra bästa vän för så öppen och personlig är du och det sätter sig så djupt in i hjärtat. Det finns inte många personer som du och du är speciell och alldeles underbar.
Den finaste Sandra som går att hitta!
puss.
ps. jag förstår att din blogg har mer än 100 000 läsare. du har den mest inspirerande bloggen jag vet! så det så. puss
Kära Sandra
Jag är en kvinna på 38 år och jag hittade till din blog i höstas, Min sambo som jag var med i 8 år drack ihjäl sig på slutet och jag har varit inne på depp avd, och fått ECT (elchocker) Men jag börjar sakta men säkert återgå till livet, men det är svårt jorden snurrar och jag står still, Iallafall, min syster är 26 år och jag 38 år och de frågar henne om lillasyster skall visa leg för att få sin drink, jag ser ung ut och var på stadsteatern för ett par veckor sedan och vi skulle dricka lite rött innan föreställningen och de ville se legitimation inte av min syster utan av mig, Detta är oerhört smickrande och detta blev en lång kommentar MEN jag älskar din stil och vill norpa den lite till och från har massa rosetter och har alltid haft men jag är knubbig kan jag ha din stil med vippiga kjolar när man väger 80 kg!!! och är 172 cm lång? och ser ut som 20?
Puss fina / Helena,
jag blev faktiskt klokare av detta inlägget! skönt att läsa hur en storbloggare tänker. och tack gode gud för tidsinställda inlägg!
Jag vill så gärna blogga, men vill inte ha en vardagsblogg. Men så fort jag tänker ”nu kör jag!” så velar jag. Finns det egentligen någon som vill läsa det jag vill skriva? Hur vet jag om jag inte försöker? Hur ofta måste man skriva ngt utan att folk försvinner? Om man har en dålig vecka, får det bloggen att försvinna ur folks intresse också?
Hm… har du ngt svar eller är det bara jag som fegar och borde skita i alla funderingar och bara köra?
Älskar din blogg och dina stories, men snälla lär dig skilja på ”de” och ”dem”. Eller, kanske lättare, kör med ”dom” om du nu inte vet skillnaden. Nuförtiden är det hel ok med ”dom”, inte talspråk som folk tyckte förr. Det är väldigt många såna fel på de/dem hela tiden i din blogg, och det drar tyvärr ner intrycket av dina i övrigt väldigt välskrivna alster. Hopas detta inte kommer fram som nån inlindad pik, jag menar bara väl.
Du gör ett fantastiskt jobb tycker jag!
Jag blir alltid så glad varje gång du har lagt upp något nytt!
du måste vara den bästa bloggaren som finns! du skriver så himla fint, du är bäst!
Det känns på nått sätt fantastiskt att veta att du faktiskt verkligen lägger ner tid och planerar din bloggning.
Det är inte bara nått random hopkok (till skillnad från min egna..) utan du har en strategi, det gillar jag!
Undebar är din blogg!
”säger dina vänner ibland ’jag vet, jag såg det pa din blogg..'” – haha det där är jag och min syster i ett nötskal!
Vilket mysigt inlägg förresten!
Tack för det bästa blogginlägget någonsin! Ibland kan man nästan bli irriterad för att man tycker att du är en ”Ybermänsk”. Känns skönt att veta att så inte är fallet utan att du är som oss alla som måste balansera jobb, vänner, frihet och kärlek… och det kombinerat med en blogg som din! Jag är mäkta inponerad! Keep up the good work!
När jag var 16 och förlorade mitt (vad jag då trodde) livs stora kärlek rasade min värld, detta skedde i september. Det lilla trygga jag hade kvar som jag kunde rymma till försvann och helt plötsligt stod jag ensam i världen. I februari samma år lämnade min pappa min mamma. Helt plötsligt var vi inte en hel familj, men då hade jag som tur var min pojkvän. Tills han inte längre fanns. Under åren som vi hade varit tillsammans hade jag råkat glömma av mina vänner. Men när jag sen stod där, ensam och vad jag trodde övergiven så öppnade mina vänner upp sina famnar och fångade mig. Tänk vad fint och underskattat vänner verkligen kan vara.
försöker göra fina filmer i imovie men jag förstår inte hur jag får upp speeden på filmen som du har. kan du inte förklara hur man går till väga?
Tack
Du är så himla fin och duktig!
Fast jag blev lite konfunderad över:
”If they did say something like that I would of course not force them in to being in the blog. I would just stop photographing the person who didn’t like it.”
Är det inte kul att ha bilder på sina vänner även om man inte bloggar om dem? Eller missuppfattade jag?
Keep up the good work! <3
supertrevlig läsning. din blogg är helt fantastisk och likaså du! Puss!
trevlig läsning 🙂
du är fantastisk
I love your blog and am so happy to have found it! You sound like such a sweet person and your posts are always so interesting and fun to read. Always keep blogging. 🙂
This was the best Q&A post so far <3
I just wished that google translator could be a bit better 😐
imorgon vid fyra tiden kommer jag anlända i New York!!!!!
🙂
Har följt dig sen sockerdricka,
vore kul att få syn på dig någonstans
En hel natt av salta tårar och skakande kroppar. Jag är så liten Sandra. Så liten. Vad gör man när ens första riktiga kärlek plötsligt pendlar mellan att vilja vara ett vi och att vilja vara ett själv. Vad gör jag? Jag har varit så noga med att älska honom så bra som jag bara kan. Varje dag skulle han få veta. Och jag trodde alltid att han var lite mer kär än jag. Han jagade mig. Grät för min skull. Och vi var bara vänner. Men så föll jag. Så hårt och hejdlöst. På alla hjärtans dag skulle vi fira två fina år ihop. Men jag vet inte längre. Varje dag känns som tortyr. Som en väntan på ett slut. Idag. Idag kanske han har bestämt sig för en känsla. Idag kanske jag aldrig någosin får dra mina fingrar genom hans mjuka hår. Idag kanske jag blir en våldnad i hans liv.
Vi grät i timmar igår natt. Men han bestämmer sig för att inte ge upp oss. Han ville inte bara ge upp. Han ville ge oss ett försök till. Och jag frågade om det fanns något jag kunde göra för att det skulle bli bättre. Han svarade att jag var perfek som jag var. Att det inte fanns något jag kunde göra. Men han vill ge oss en chans till. Hur kan vi då försöka? Hur ska jag försöka?
Jag hade glömt hur ont det kunde göra. Och det kom så plötsligt. Vi har aldrig bråkat särskilt mycket. Allt har varit sådär fint. Och bara för en vecka sedan sa han att han trodde på oss, vi skulle hålla längst av paren i hans gäng. Han berättade om hur han och hans vän J pratat om vilken helt otroligt fin och bra tjej jag var. J ville också ha en sådan tjej. Någon som gav honom utrymme, inte alltid hängde honom runt halsen. Och jag var så noga med att ge honom just det. Utrymmet.
Tårarna vill inte ta slut. Dom bara kommer. På spårvagnen hem från jobbet. Men jag försöker upprätthålla någon slags god min. Jag vill ju så gärna bara att han ser på mig igen, ser på mig som han gjorde då. Som han gjorde alla de där kvällarna då han hade så ont i hjärtat för att jag inte var hans. Jag minns hur jag sa, att vi inte alltid kommer att känna de där fjärilarna (även om mina fjärilar bara vuxit sig fler och större för var dag som går. för var dag älskar jag bara honom mer. även i de där skägget som jag önskar bort), och att jag ville att han skulle komma ihåg exakt den här känslan han har i kroppen då, att han skulle komma ihop den när det blev som allra jobbigast.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till… jag går sönder som jag aldrig gjort någonsin förr.
Jag är en sådan person som i vanliga fall inte orkar läsa blogginlägg med mycket text. Men dina texter! Åh! Allt du skriver fångar mig direkt och jag kan inte sluta läsa. Det spelar ingen roll vad det handlar om, jag kan och vill inte sluta läsa ändå. För mig är det ett bevis på att du är en riktig skribent!
oj vilken fin feedback. tack snalla ni. <3
sara – jag tycker inte om att prata i siffror overhuvudtaget. varfor maste folk exakta siffror? det ar valdigt privat med lon tycker jag. det rackar sahar.
Varför vill du aldrig avslöja vad du får av bloggen?
Hej Sandra.
Nu när alla festivaler äntligen börjar släppa band skulle det var himla fint om alla kunde skriva sina finaste festivalminnen. Om kyssar under nu kan du få mig så lätt, om lerdans till jag är en vampyr eller bara nätter som man inte kommer ihåg någonting ifrån förutom att man hade det så himlahimla bra.
Det känns som att jag och alla andra behöver det nu i vinterslasket.
åh du är det finaste, sandra!
Åh vilket roligt inlägg med svar på bloggfrågor. Du har verkligen en helt fantastisk blogg och det var skoj att få en liten inblick om hur du tänker och får den så bra 🙂
Kul läsning!
Hej Sandra!
Jag blev hemskt glad och lättad att läsa att du lägger ner så mycket jobb på din blogg. Det är lätt att tänka att du bara slänger ihop dessa fantastiska inlägg på några minuter och att du är någon form av wonderblogger. Men nu när man vet hur mycket tanke och tid du lägger ner kan man uppskatta den ännu mer! Hoppas det ger dig lika mycket som det ger oss läsare!
Kram
Hej! Tänkte bara säga att jag tycker din blogg är fantastiskt bra. Som ett magasin och en roman i sig, fast bättre. Inspireras och blir full av beundran av att du är så duktig både på att skriva, på foto och design. Min favoritblogg sedan länge. Kram!
Hei. Så fint å høre at du fortsatt er ydmyk og jobber mye med bloggen din selvom du har mange lesere, men det er jo kanskje også en av grunnen til at du har så mange og fortsatt får fler. Godt høre at du ikke skal slutte med det første:)
Jag älskar verkligen din blogg, Sandra.
Den ger mig så mycket glädje & insperation,
varje dag!
vad roligt att se mina frågor här (de två första). och ännu roligare att läsa svaren och alla andra svar och inse att vi nog är ganska lika med vissa saker.
och tack för att du bloggar Sandra, det har gett mig hopp och inspiration och hjälpt flera gånger. tack för att du lägger ner så mycket tid här och gör det så fint och bra. du behöver nog inte oroa dig om saker här egentligen, för jag – och säkert många med mig – tycker det här är en av de finaste vardagsplatserna man kan kika in på då och då. tack för att du säger att du absolut inte funderar på att sluta blogga.
keep up the good work!
ah! du är bäst!
Du är briljant, alldeles briljant.
Åh Sandra du har så rätt. Jag fyller sjutton år i år och känner mig mestadels som en trasig fågelunge. Det är inte precis så att jag plötsligt blir lagad, får vingar och flyger iväg bland blommande körsbärsträd av att läsa din blogg, men jag kanske känner mig lite mindre ensam. Jag önskar verkligen att jag kommer ur den här perioden vilket jag hoppas att det är. Jag vill växa upp, flytta iväg och hitta den perfekta pojken med randig tröja och fint leende. Men just nu måste jag koncentrera mig på att må bättre. På torsdag har jag äntligen fått en kuratortid efter år som en liten trasig fågelunge som mest gömmer sig under en ful tilltufsad vinge. Tack för att du gör glödlampan med det fina i mitt liv lite ljusstarkare och fyller tomrummet om än en tusendels kubikcentimeter. Hundra kramar!
Thanks for posting this! It was very helpful to see how you manage working, blogging, social life, etc…I’m learning what a struggle it can be to come up with thoughtful posts when there are just so many hours in the day. I love your writing too, though I’m sure it’s quite different in Swedish. Google kept translating that as ”personal lyrics,” which is kind of funny/brilliant. Anyway, I’m loving these Q&A posts; can’t wait to see the next subject.
Wow, this was such a great post. I love hearing about how other bloggers go through the process of blogging. I’ve been really reevaluating how I want my blog to be and how I want it to feel. I wonder if I’m making the most of this free space that I have to use as a writer. This was really inspiring for me, so thanks!
Just a question: Apart from those of your friends, what are your favorite blogs? How many do you read regularly?
Tack för bra svar!
vad är det för artist (och låt) i Nathalies 25års-fest-video?
brukar kunna googla texten och få fram, men är för dålig på franska…
”Jag kände mig så jäkla ensam i mina problem när jag var tonåring, så det känns viktigt att berätta om dem så alla andra sjuttonåringar som känner sig som små trasiga fågelungar förstår att de inte är ensamma om det.”
Så fint så fint så fint!!
Du är min stora förebild Sandra.
Du skriver ärligt och värdigt. TACK för att du bloggar.
Nej, måste nog säga en sak till också. Jag talade med två av mina arbetskamrater idag på jobbet, om hur en av dem går på solarie en gång i månaden. Jag sa att det är väldigt dåligt och efter bara en gång med solarie ökar ens risk att få cancer. Jag sa att det är FINT med blek hy. Jag googlade fram bilder av Dita von Teese och sen visade jag dem din blogg. Jag tycker nämligen att du är väldigt fin. Den ena sa att du ser ut som en skolflicka och att det är för sött och att det inte är kvinnligt.
Eh? Vad är sötare och femininare och kvinnligare än att ha korta vippiga kjolar, bloggiga mönster, rosetter och höga klackar?
Nej, jag håller inte med alls, du klär dig fantastiskt :D.
Altså…
Jag har följt med din blogg i kanske runt ett år. Den är en av mina två favorit bloggar, och i och med att mina två favvo bloggar är av så olika kategorier, är din nog min favoritfavorit. Den andra är dlisted – skvallerblogg. Din blogg är fantastisk och så njutbar på ett helt annat sätt. Den är sagolik, du är söt, du är bra på att skriva, och det känns som att jag inte kan få nog av din blogg. Så fort jag kommer till jobbet, eller kommer hem efter jobbet, eller befinner mig någonstans där jag kommer att öppna ett internetfönster, är det 98% sannolikhet att jag går till din blogg för att se om du har uppdaterat. Det känns som att jag skulle vilja låta bli att gå till den på kanske en månad, för att sen ha en MASSA inlägg och bara frossa i det underbara, gulliga, fina och inspirerande som du lägger upp.
För det mesta blir jag väldigt glad när jag ser det du bloggar om. Jag känner igen mig själv i mycket av hur du klär dig, eftersom du klär dig i en söt, 50 tals stil som jag alltid själv velat klä mig i. Min garderob håller alltid inte med, men det är så som jag velat klä mig i flera flera år. Ibland kan jag få ett sting av ledsamhet när jag ser hur fint du kan ha det på fester osv, eller i ditt job, när jag vet att jag själv inte trivs vad jag jobbar med just nu, och då jag vet att jag helst skulle vilja studera men inte har råd. Sen känns det som att det kommer att vara helt hopplöst för mig att hitta människor som jag klickar med, som är som jag, som tycker att det är ok att vara konstig, udda och full med energi, högljudd etc. Du verkar kunna åka vartsomhelst och hitta likasinnade människor, och jag kommer aldrig att klicka med nån.
Så för det mesta blir det glada känslor av att läsa din blogg, och ibland lite moln över mitt huvud, men jag tror att det kan vara normalt. Så kanske stora bloggare känner sig som också ibland?
Men iaf, ibland när man känner sig lite ledsen eller avundsjuk så, känns det som att man är en liten läsare som är långt borta från dig, men sen när man bara är glad känns det som att man är en av dina kompisar, som glädjer sig tillsammans med dig.
På sistone, t.ex när jag har läst dina svar på läsarnas frågor, känns det bara på nåt sätt att jag tycker om dig mera. Jag känner dig inte alls, vet inte hur du är som person osv, men du är bara FÖR söt och så fantastisk. Vissa saker som du har svarar är det så roligt att läsa. Du svarade på min fråga idag och sa att du visst tänker jättemycket på hur din blogg ser ut och att du inte vill att två inlägg efter varann ska vara likadana och att du vill ha variation, och att det överlag ska vara en fin, inspierande blogg. Det blev jag glad av att läsa, för jag tycker och tänker precis så varenda dag, rätt ofta, med min blogg. Jag scrollar frenetiskt igenom den för att se vilken upplevelse man får som läsare och tänker att den är skit, sen tänker jag att den kanske är lite fin och så, och sen scrollar jag frenetiskt igenom den igen. Jag tänker ofta att min layout inte passar, att den tar ifrån hur bilderna och texten kommer fram, eller att typsnittet gör att det ser ”billigt” ut, eller att jag kanske inte ska ha mellanrum mellan bild och text och bild. Jag tänker ofta på din blogg och önskar att min vore lika intressant för din är så himla bra, och scrollar och scrollar och tänker och ändrar, ändrar tillbaka etc. Jag vill inte vara som du, inte härma eller så, jag vill vara migsjälv, men att få ge någon samma glädje känsla, kanske… nångång…
Men.. efter min vägg av text, så kan jag bara säga hur kul det är att läsa din blogg och ”lära känna dig”. Det är himla kul att se att du gärna träffar dina läsare. Det skulle jag gärna göra, gå på en kaffe, men då undrar jag hur det skulle vara? Skulle det kännas konstigt för mig när jag vet så mycket om dig?
Nej nu är min kommentar för lång.
😀
*kram*
This is so interesting to read – I’ve always wondered how you manage to fit in so much blogging with all that you do in your life too. I’m glad I’m not the only one who obsessively plans my blog posts each week!
Also very glad you say you will never give up blogging!
du är så fantastisk, Sandra! din blogg är verkligen den bästa, och det känns så fint att du faktiskt lägger ner mycket tid och energi på den. Jag hittade för övrigt aldrig Seychelles-skorna på spring street, men istället hittade ett par liknande skor mig på lafayette street! Nu får de mig att känna mig fin varenda helg. Så tack för att du indirekt förde samman oss.
Fy fasiken vad underbar blogg du har. Du skriver så fint att jag nästan satt här hemma och bölade igår. Din texter träffade rätt i hjärtat och har aldrig läst något som har så rätta ord för en sak som jag själv har såå svårt med att sätta ord på. Dina texter kommer rädda många av de svåra sakerna som finns inom kärlek. Underbar blogg.
Du verkar vara en riktigt ball och häftig person. Verkligen en förebild!
Tack för att du lägger ner så mycket tid
Det här inlägget gjorde mig alldeles varm i hjärtat och du växte verkligen ännu mer i mina ögon nu. Du är verkligen en alldeles fantastisk och inspirerande person Sandra!
Utan tvekan världens finaste bloggerska!
”Will you ever stop blogging?”
”No, absolutely not.”
That answer makes me so incredibly happy.
du är så himla himla fin sandra. så himla fin.
Åh, du är så fin. Kul att läsa alla dessa svar, för du har verkligen tagit dig tid att svara på vart enda ett. Kul att läsa mer om dig, du är en himla intressant person och en riktig förebild!
alltså… jag vet inte riktigt vad jag ska säga. tack så fruktansvärt mycket för att du tar dej så mycket tid till niotillfem, för att du liksom är seriös.
Jag anade nog att det tog upp väldigt mycket av din tid, men inte SÅ mycket. Din lilla ö har blivit ett ställe för mig att vila upp mej, limma ihop trasiga bitar på, och hitta fina rosetter att täcka över sprickorna med.
tacktacktacktack för ordet pepp också! pepp är nu mitt bästa ord.
<3
Det här var jätteintressant! Jag tror att många har en skev bild av det mesta bloggare gör, att man lever något slags drömliv och så vinkar man hej hej till bloggen och så får man 100 000 läsare. Det är bra att du är ärlig med hur mycket tid du faktiskt lägger på din blogg, att det är ett jobb! Och att du har en strategi kring bloggen, och den funkar ju! Du är himla duktig och himla smart.
intressant läsning! jag tycker inte det spelar någon roll om det kommer två outfitinlägg på raken alls, sålänge du behåller din fina variation – det är ju den som är tjusningen med din blogg! ser fram emot de andra svaren. puss!
Det är en fråga jag så otroligt gärna ville fråga dig. Men jag vet inte om det är för sent nu. Men jag tar chansen och ser om du svarar på den.
Vad är det vackraste du vet?
du är lätt bästa bloggaren nånsin. finns så många som tjänar massa pengar på sina bloggar men som bara slänger upp nåt tråkigt inlägg i veckan. de är ju som ett jobb då måste man ju vara seriös. Du verkar som en underbar person som verkligen tar de på allvar. uppskattar varje inlägg mycket och de ger mig lite ljus i min nuförtiden ganska tråkiga vardag (: