Sandra Beijer

Nu ska jag berätta lite om den finaste sommaren i mitt liv.

När jag slutade Berghs sommaren 2007 så åkte jag och Julia till New York i tre månader för att praktisera på en byrå.

Vi flyttade in hos Michelle som jag aldrig hade träffat innan men som blev min bästis och bundis ganska så snabbt. Och fortfarande såklart, gud vad jag saknar henne.

Här bodde vi. Tre personer i ett rum på 97:e gatan. Det var fullt av möss och varannan vecka fick de nya kullar så det var alltid någon förvirrad musunge som virrade omkring över golvet. Michelle fick panik och ställde sig i sängen och skrek så jag fick agera modig och jaga iväg.

Det var sommar och varmt varje dag men inte sådär överhettande varmt som det annars brukar vara i New York under de månaderna. Jag och Julia jobbade utomhus nästan varje dag.

Jag färgade håret vitt. Det tog sju timmar men jag var så himla glad efteråt. Sedan fick det sitta i hela tre år.

Vi var på dagsfester i Queens exakt varje lördag. Där drack man öl och dansade till house mitt på blanka dagen. Det tyckte vi var världens bästa idé.

Hannah var i New York den sommaren också. Hon förälskade sig fullständigt i staden och flyttade dit ett år senare. Nu bor hon i Brooklyn och har en liten bebis!

Vi hängde varje lördagskväll på Misshapes som var New Yorks största indieklubb. Det var alltid massa kändisar där och exakt alla pojkar hade långa snedluggar, indietatueringar och truliga blickar.

I september när Misshapes stängde för alltid fick man gratis glass och det var så trångt att det bara gick att stå på ett ställe hela kvällen. Vi älskade det förstås.

Vi var mycket i parker. Köpte med oss mackor från en deli bredvid vårt hem, var besatta av Vitamin Water med grape-smak och hängde i Central Park hela dagen och lekte trötta lekar och pratade om hur nästa helg skulle bli.

Jag lärde känna massvis av roliga människor också. Som Greg som rökte i taxin och nästan alltid bar runt på en stor polaroidkamera.

Och finaste Jin och Jimmy som tog med mig på de märkligaste hemmafesterna.

Och Fredrik som alltid var pepp och följde med mig ut på äventyr fastän det var måndag.

Och Milan som var min och Michelles knäppaste kompis för han svepte omkring som en filmstjärna och skrattade som att han rökt något olämpligt.

Jag, Michelle och Julia hade minihemmafester.

Och dansade oss helt svettiga ute i natten.

Vi hängde med Sara och gick på konstiga hiphop-klubbar. Hon bor också här nu, fint!

fredrik, jag och ian på shoppingtur.

ingen-jacka-varmt mitt i natten.

Hemmafester med människor jag aldrig träffat förut och aldrig skulle träffa igen.

Läste böcker som skulle bli mina favoriter.

köpte fint lösgodis.

hängde mycket i williamsburg.

Jag, Julia och Michelle var ungefär världens bästa sambotrio. Det var konstant stökigt, vi åt nästan bara mackor från Subway, fastnade för konstiga dokusåpor på tv och när jag och Julia kom hem från jobbet fixade Michelle frozen margaritas. Och så satt vi på brandtrappan och lyssnade på Vi kommer att dö samtidigt för det var min favoritlåt och det enda jag ville lyssna på och Michelle hatade den så det blev det extra viktigt att ha den på repeat.

I mitten av augusti åkte Julia hem för att fortsätta på Berghs. Jag och Michelle kokade ett ägg, ritade ett ansikte på det och gick ut och låtsades att det var Julia. Vi tyckte det var helt sinnessjukt roligt. Man måste nog ha varit där känner jag nu.

Fint var det hur som helst. Den finaste sommaren.

Lite gamla blogginlägg från den tiden:
Femtiotal och indiehits
4 juli
Pradafesten.
Saker jag tycker om med New York
Lördagseftermiddagar i central park
Om tre veckor ungefär.
Min sista natt i New York
When the world is mine
New York – the sammanfattning

.

When I was 22 turning 23 I spent a summer in New York. This post is about those three months. Read it in english by clicking ”in english” under the FAQ up on the right.

I måndags traskade jag till Spotted Pig.

Det var nämligen Alexandras (damen i mitten) födelsedag! 26 år blev hon och det måste ju firas.

Christian var där såklart.

och jag.

Bessie hade med sig cupcakes från Magnolia Bakery.

Harald.

Erik.

Jag beställde havsaborre med blomkålspuré och valnötter. Gudars skymning vad gott det var.

Till efterrätten sjöng vi och Alexandra fick den minsta lilla osttallriken med kalasljus på.

Vi andra delade på en mjuk pepparkaka.

Och sedan provsmakade alla på cupcakesen, sjöng lite mer ja må hon leva, drack det sista ur vinglasen och kramade Alexandra ett sista grattis innan vi åkte hem alldeles för sent för en måndag.
.

It was Alexandra’s birthday last monday. We celebrated at Spotted Pig with cupcakes, cheese, gingerbread cake and wine.

Jag har köpt en sak som jag älskar.

Ett dubbel-armbandsur från Urban Outfitters.

Så man kan ha sin egen och sin pojkväns tid runt handleden om man råkar bo i olika tidzoner.
.

I bought a double watch at Urban Outiftters. One watch for my time in New York and one for my boyfriend’s in LA.

I söndags hade jag, Nina, Ulrika och Maria middag hemma hos oss.

Jag fick uppgiften att köpa skaldjur. Jag införskaffade färska räkor och musslor och sedan tänkte jag köpa krabbor också. Men när jag stod vid fiskdisken och krabborna för att plocka upp ett litet gäng så lyfte en av dem sin lilla klo och kröp långsamt iväg över ishögen. Då gick det bara inte och dom fick ligga kvar.

Nina köpte tulpaner för det ska man såklart ha när det är söndagsmiddag.

Jag skivade butternut squash.

Vin i grytan.

Ulrika var kocken kvällen till ära och provsmakade så att allt gick rätt till.

Och när musslorna öppnade sig försiktigt var soppan klar.

Och sedan åt vi kanske världshistoriens godaste skaldjurssoppa och drack årets första rosevin och kände oss som en liten familj.

Receptet dyker nog upp på Ulrikas förträffliga matblogg inom de närmaste dagarna.
.

Ulrika, Nina, Maria and I had Sunday dinner last Sunday. We made soup with seafood, monk fish and salmon and drank rose. It felt like we were a little family for a couple of hours.

Jag står i köket och kokar spaghetti. Du är inte hemma än. Du är i skolan och jobbar med en uppgift som måste vara klar tills imorrn. Jag har varit i mataffären och handlat lök och tomater. Vi äter spaghetti nästan varje dag. Det är torsdag och senhöst och vi bor inte med varandra men vi delar säng varje natt. Jag går jämt omkring med en påse extrakläder. Bär runt på hårspray och locktångar, knuffas runt i tunnelbanan på morgnarna och får blickar för att man ska inte ha mer än en väska när det är rusningtrafik tycker folk. Du smsar mig att du kommer hem nu och jag sköljer sallad och rör ner tomater i en kastrull. Fyller på med olivolja och salt, vispar om när det börjar ryka, ställer åt sidan och häller av vattnet från spaghettin. Fastän det är oktober har jag fönstren öppna. Bara när jag vet att du kommer sova här för du plockar bort vintersömniga spindlar som om det vore ingenting.

Jag hör låset i ytterdörren och du ropar hallå och då stänger jag av plattorna och möter dig i hallen. Man får inte krama dig den första halvminuten för du är alltid så varm. Du säger det också, varje dag på samma sätt och sedan drar du tröjärmen över pannan. Det är för att du cyklar genom hela stan, blixtsnabbt, förbi rödljus och trottoarer. Jag har sagt nittiotvå gånger att du måste cykla långsammare och mer försiktigt men du skakar av dig det, som om du var toppcyklist och zickzackar självklart över gatorna. Men jag vet att det stora ärret på ditt knä kommer från när du cyklade in i ett av bronslejonen på drottninggatan en sommar innan vi kände varandra.

När du har sparkat av dig skorna och knäppt upp jackan får jag krama dig. Jag gräver in ansiktet i dina mjuka tröjor och du håller om mig runt ryggen, andas varm luft över min panna. Jag har lagat middag säger jag och du går till köket och tittar efter och jag drar upp din skjorta ur byxorna och drar mina fingrar över din rygg när du lutar dig över spaghettin. Du ställer fram glas och tallrikar och så äter vi spaghetti med sallad och tomater framför en dålig dokusåpa och genom fönstret klättrar det in spindlar vi inte kommer att märka förrän dagen därpå. När tallrikarna är tomma flyttar jag mig till ditt knä. Varje kväll efter urdruckna mjölkglas och smutsiga bestick vilar jag hakan på din axel och tittar ut över gården och trädet som gömmer årets kastanjer mellan grenarna. Du är varm igen, av spaghettin. Du klagar men jag bryr mig inte och kanske inte du heller för du kramar hårt tillbaka och jag pressar mina kinder mot dina.

– Vi lägger oss lite i sängen, säger du och vi lämnar tallrikarna på bordet och kastrullerna i diskhon. Jag lägger mig med knäna över dina och spelar ett spel på telefonen. Du tittar på katter på youtube och vill visa mig.
– Titta på den här vad gullig.
Och jag svarar att jag måste klara banan först och du attackkysser mig och säger att jag är fin när jag är koncentrerad och jag tittar på den gulliga katten på youtube och du vinklar dina ögonbryn sådär som du bara gör när du tycker något är extra fint. Sedan tar du av mig min tröja och dina axlar luktar så gott och spaghettitallrikarna är odiskade och dokusåpan på tv är snart slut och dina händer är så mjuka mot mig. Du smakar salt av cykelfärder genom Stockholms gator, andas tungt.

Och det är allt vad jag saknar med dig nu när du inte är här hos mig. Att dricka mellanmjölk och koka spaghetti, titta på tvprogram vi glömmer bort att vi har sett, att ligga bredvid och spela mobilspel och att vara så nära dig utan kläder. Varje måndag, tisdag, onsdag med dig. Alla dagar som inte skiljer sig särskilt från varandra. Att säga hej och god morgon och att inte göra det. Att istället gå runt på gatorna i ett land jag inte är född i, att dansa på dansgolv bredvid människor som jag aldrig kommer se igen. Som inte gick i min skola eller växte upp i mitt kvarter. Att gå hem, skicka suddiga sms till dig där jag bara minns enstaka ord dagen efter. Att gå och lägga sig i en tom säng och vakna i en ännu tommare. Att inte ha en måndag, tisdag eller onsdag, när jag sätter mig i ditt knä efter en tallrik spaghetti och du är varm från cykelturen men vi bryr oss inte.