vackert!

Den översta bilden är så fin.

Jennifer: Jag talar inte specifikt om dessa bilder. Kan hålla med om att ingen av dem är särskilt ”upprörande” egentligen. Men som Elina påpekar ovan så svämmar t ex flickr över av sådana bilder, och vi verkar tycka att de är vackra. Med destruktivitet menar jag att flickorna tittar ner på sina kroppar och synar dem som om vore främmande. Vi ger bilderna lite solblekt känsla, och hux flux är det enbart vackert med förvridna lemmar och ångest. Eller lägger en macaron på nyckelbenet hos en flicka som ser ut att hata hela sitt väsen. Tadaaa! Jag säger inte att sådana bilder inte får finnas. De är ju vackra, och skulle kunna väcka många frågor om flickors relationer till sina kroppar. Men uppenbarligen ser vi dem som ENBART vackra, och få verkar ju se något hemskt i dem. Det är då det blir farligt.

Värst vad folk hänger upp sig på missbruk. Aldrig hört uttrycket heroin chic? Jag menar ju inte att sprutor och knark förekommer i denna typen av bilder.

Jag har haft anorexia, och jag kan själv säga att dessa bilder inte får mig att tänka på ideal och krav överhuvudtaget. Förstår inte riktigt kopplingen. Vemodiga bilder, visst. Men destruktiva? Och kokain? Nehedu. Inte riktigt va.

hmm… bara jag som inte alls tycker de ser anorektiska ut alls?

J: Jag tycker inte det är speciellt sunt att redogöra i en lång utläggning för hur man analyserar andras kroppar och ben, då pratar du om alla ben i kroppen som du analyser på andra människor på andra bloggar där du läser…. Vem fan tänker på någons knän tex?

” Undermedvetet tar vi flickor till oss att det är vackert att vara vemodig docka, vackert att se ut som man är tretton när man är nitton och att svälta bort sin mens.”

Du ifrågasätter frågan angående ätstörningar när du skriver som du gör? VARFÖR LÄSA SÅDANA BLOGGAR SOM DU INTE GILLAR? Är det någon destruktiv självplågning du sysslar med? Sedan straffa alla andra för det… Du kan inte ändra hur andra vill leva och vad andra gör. Du kan bara ändra dig själv…

Julia: efter att ha spenderat alldeles för många timmar på flickr och tumblr håller jag med dig i, vad jag tror är, en sida av din grundtanke. att det som hela tiden lyfts fram på dessa sidor (iaf via de grupper och användare jag följer) är vackra, smala, vita tjejer och spinkiga vita pojkar. det finns så mycket vackra bilder på dessa ideala skönhetsformer att man knappt märker hur otroligt liten verklighet dom speglar.

har själv tagit ett steg tillbaka de senaste månaderna och funderat lite över det där. hur snäv bild man får av skönhet på dom här sidorna. min egentliga syn på vad som är vackert är egentligen inte på långa vägar så begränsad som tumblr och flickr kan få det att verka!

vet inte om det var din poäng, men jag tror det finns något värdefullt i att ta ett steg tillbaka och inse vad det är för bild av skönhet man matas med och hur man hela tiden bekräftar den och återskapar den genom att oreflekterande romantisera den och på så sätt indirekt osynliggöra allt annat.

ÅH!!! katttiiiisssss mitt hjärta smälte

så himla fina bilder!! kattungen är så sjukt söt!!

Julia har för övrigt absolut en poäng i det hon skriver, samtidigt som man kan uppfatta/se bilderna på olika sätt. Man behöver inte se det som att dessa människor mår dåligt eller är trasiga. Hur vet vi det? De är vackra och stämningen är vemodig/finstämd. Ser någon anorektisk ut? Nja, visst är de smala och lite hull hade väl inte skadat. Men jag tror man blir galen om man ska analysera allt.

Bilden från The edge of love är ju så perfekt i alla detaljer.

underbart!

Julia: Jag har sagt det jag behöver säga och jag står fast det jag säger… Vi är vuxna människor och man måste kunna skilja på mode, verkligheten, konst och sig själv. Kan man inte det så finns det hjälp för sådant.
Sedan finns det ju en finhet med den reklamen som vågar gå mot strömmen… Sälja på tex kreativitet. Dock, så vågar ju inte alla företag göra detta… För den stora massan styr (som fotboll skulle man kunna säga) och där finns pengarna. Alternativ media har en egen genre, du kan läsa om det på Resume. www.resume.se

När man läser det du skriver så känns det som att du är väldigt fokuserad på smala människors kroppar, du jämför allt du ser med dig själv…. Tänk om jag skulle jämföra mig själv med allt jag såg i media, jag skulle ju bli helt slut. Det känns så onödigt och poänglöst. Jag har en bild inom mig själv vad jag tycker fint, någon annan har en annan bild. Sen finns det ett mainstream-mode och subkulturer. Du får väl leva ditt liv efter dina preferensramar och andra efter sina….

Bilderna för mars känns lite vemodiga. En saknad efter nån du älskar kanske?

Och som Anette säger så är du, Sandra, allt annat än passiv. Du förmedlar verkligen inte destruktivitet med ditt utseende och leverne, utan inspiration och livsglädje. Fortsätt med det! Men förmedla det gärna med ditt bildurval och dina ideal också ; )

Vill bara poängtera att jag inte menar att du inte får publicera bilder på smala, vackra människor. Men helst inte vackra bilder på inte nödvändigtvis smala men destruktiva människor. Jag tror att nämligen att du påverkar tjejers uppfattning om skönhet. Eller jag vet att du gör det, för du påverkar min. Och du är en sån fantastisk förebild i dig själv; du är sund och vacker både inuti och utanpå (i alla fall är det det du visar för oss). Du behöver inte andras ideal för att vara det.

Det er ikke alltid man må analysere kunst, fordi da mister man det mystiske i det. Man bør stole på magefølelsen man får når man ser på det. Men det er da bare min mening, og jeg er langtfra noen kunstprofessor. Jeg tenker på vår når jeg ser disse bildene. Og på våryre hipstere som desperat prøver å forbli blek.

Hope:

Jag har aldrig påstått att jag har (eller har haft) ätstörningar. Inte för att det är relevant. Du får gärna förklara för mig varför det skulle påverka huruvida jag uppfattar bilder som romantiserar destruktivitet som stötande eller ej. Det kan man nog göra oavsett om man har ätstörning eller är ”frisk”. (Jag har förresten aldrig påstått att jag finner bild nummer 2 jobbig. Det är en fin bid.)

Vad menar du med att jag är ute efter bekräftelse? Anledningen till att jag nämnde att jag ser mig själv som smart och intressant var enbart för att belysa att även en tjej som är nöjd med sig själv ibland kan låta sig luras av skönhet ligger i att vara trasig. Om du läser min kommentar lite mer välvilligt är det inte så svårt att se att jag istället är ute efter att belysa att vi dagligen matas med vackra konstbilder som får oss åtrå destruktivitet. Och att vi kanske inte är medvetna om att detta sker. Min fråga till kloka Sandra var helt enkelt om hon har tänkt på detta, och i så fall hur hon ser på fenomenet som feminist. (Jag tror nämligen att dessa konstbilder främst påverkar tjejer). Jag kanske var lite otydlig. 🙂

Jag har följt bloggen i flera år och älskar den. Jag har aldrig påstått att det inte förekommer andra bilder på bloggen, och detta var inte heller kritik mot Sandras blogg. Sandra har lärt mig mycket om vad som är vackert; om pojkar, macarons, fluffiga kaniner och cyklar. Jag kan därför se ett problem i att bilder föreställandes flickor som tittar ner på sina kroppar som om de vore främmande görs till någonting vackert. Vi förfasar oss alla över catwalkens magra modeller. Det är vi överens om. Men kanske är vi blinda för hur denna ”nya” föreställning om skönhet undermedvetet påverkar vår inställning till våra kroppar?

(Och angående pojken. Tvättar ansiktet? Ehm. Ser du något vatten? Det är förresten inte relevant huruvida han spyr eller ej. Jag vill bara belysa att vi kanske inte hade tyckt att en tärd yngling med uppgiven, skör kroppshållning hade betraktats som vackert i ett annat mer verkligt sammanhang. Men att det blir vackert i en retuscherad bild med vacker komposition. Och att det är ett problem om vi tror att vi blir vackra när vi är lika destruktiva som honom.)

Jeg synes Julia har et poeng! Bildene er vakre, men er det sånn vi egentlig vil ha det? Jeg har selv droppet å poste bilder på min egen blogg fordi jeg synes jentene er for tynne. Jeg har også tenkt på at på mange blogger fremstår jentene som veldig passive. Som vakre, triste dukker som sitter skjøre i vinduskarmen og lengter.

Når alt dette er sagt synes jeg du, Sandra, absolutt ikke passiv, og du er et veldig godt forbilde. Jeg synes det er utrolig bra at du forteller om hvordan du har hatt det vanskelig som tenåring, og jeg beundrer deg for hvordan du har fulgt dine drømmer og fått deg jobb i NY. Du er jo også veldig dyktig i jobben din, og det er jenter som deg som viser at det går an å være smart, flink og interessert i mote samtidig!

Man skal for all del ikke bare være glad hele tiden, det er lov til å være trist, ensom etc, og å uttrykke det. Det er mange som sliter med dette, men det blir vel ikke bedre av at vi romantiserer det?

Takk til Julia som tar det opp, det er viktige tanker, som vi alle bør tenke igjennom før vi blogger oss til et ideale som vi egentlig ikke vil ha!

Og takk, Sandra, for en kjempefin blogg! Dette var ikke ment som et angrep på denne posten eller deg, men heller som en generell kommentar til det Julia tar opp som jeg syntes er viktig når det gjelder blogging.

gillart!

Thanks for sharing! I love those inspiration posts because I never get to browse through flickr!

Julia: Din kommentar kändes som en egenbekräftelse och en presentation av dig själv, utifrån saker som inte hör till någon av bilderna… Som att du hittat saker på andra bloggar sen dragit egna analyser utifrån hur du tror att andra vill att du ska vara..
Du vet ju själv varför du skriver kommentaren…

fint, mycket fint!

Julia: Nu har ju inte jag ätstörningar eller ser allt det där du ser. ibland kan man se saker utifrån sin egen situation som ingen annan ser… (Däremot trodde jag att jag höll på att bli magsjuk, mkt tacksam om jag slipper det.. 😉
Jag tror killen tvättar ansiktet, skulle man tro att han skulle spy, skulle bilden vara tagen på ett helt annat vis. Då hade känslan i bilden varit framdriven på helt annat vis…
Om du går bakåt i bloggen så ser du att bilderna knappast enbart är som du säger.
Modeindustrin är knappast någon förebild för ett hälsosamt ideal för hur man ska se ut. Men man behöver ju inte jämföra allt med sig själv hela tiden och sträva efter att vara någon annan. det är väl då man tycker bilder som tex bild 2 är jobbig. En bild som jag inte alls ser något konstigt med. Det med drogmissbruk förstår jag inte ens hur du får in i detta?????

last one ♥

ohh så himla söööt kissemiss! Jag vill så gärna ha en liten ull boll som kurrar ihop sig i mitt knä..

Flickr är fantastiskt. Blir så förundrad av all kreativitet som finns där ute i stora, vida världen.

underbara bilder ;________;
btw: älskar din blogg, den ger mig sjukt mycket insperation och lugn, FORTSÄTT SÅ 😀

totalfint. kattungar och fina klänningar. är svag för sånt.

Hej Sandra! Jag fullkomligt älskar din blogg och tycker att du verkar vara en fantastiskt fin, intelligent, kreativ och inspirerande person. Du är dessutom mån om att dina läsare ska må bra och vara nöjda med sig själva och du skriver alltid de där rätta orden för att trösta hjärtat. Du är en pärla!

Däremot reagerar jag på några av de här bilderna. De flesta som har kommenterat ovan är flickor som finner dessa fotografier vackra. Mitt första intryck var också ”oj, vilka vackra fotografier”, men jag förstod samtidigt inte varför jag kände mig illa till mods. Kanske är det för att en anorektiskt smal pojke, hukandes över ett handfat i kräkposition blir till konst. Någonting mystiskt och åtråvärt. På en annan bild sitter en docklik, likstel flicka och betraktar sina knotiga händer. Utan att tänka efter tycker jag, och alla andra, att denna svartvita bild skildrar någonting vackert. Att det är vackert att vara skör och trasig.

Detta är ingenting jag klandrar dig för. Tendenser till att romantisera ett utseende som associeras med t ex ätstörningar eller kokainmissbruk finns överallt, särskilt på bloggar som liknar dina. Det talas om att flickor med knotiga knän och rådjursben är någonting vackert, och bilder bevisar att revben är vackert i gryningsljus. Fotografer som du och andra bloggare beundrar och länkar till (t ex Silversaga) skildrar ofta introverta, livlösa och beniga flickor och gör deras situation till någonting åtråvärt. De är rödhåriga och ouppnåerliga, bleka och intressanta. Undermedvetet tar vi flickor till oss att det är vackert att vara vemodig docka, vackert att se ut som man är tretton när man är nitton och att svälta bort sin mens.

Jag kan se att det finns en skönhet i bilderna, men att den är förrädisk för att vi inte analyserar den. Jag är en normalviktig kvinna, smart, rolig och intressant. Trots detta kan jag ibland få för mig att jag hade varit lyckligare om jag hade varit en trasig och urmärglad flicka, för då hade jag varit sådär ouppnåerlig. Det är förstås befängt. Tragik gör ingen lycklig, och det är därför dessa ideal är ett problem. Jag undrar bara hur du tänker kring detta, och om du har reflekterat kring att de bilder som du och andra bloggare väljer ut och presenterar som vackra är entydiga i sitt bildspråk? Att bara en typ av kropp och leverne görs till någonting vackert, nämligen en ohälsosam kropp och ett ohälsosamt leverne. Det är ingen anklagelse, utan jag är medveten om att detta är en trend. Jag vet att du är feminist och det är jag också. Men jag tror att vi alla måste öppna ögonen för vad som sker.

Puss!

Åå. Underbart.

Fin inspiration.

oh hjälp vilken ursöt kattunge. Kanske det sötaste någonsin. Jag satt och googlade french bulldog-bilder igår. de är nog också de sötaste någonsin. Fast katten är nog lite sötare trots allt.

Vackra!

åh, nu kom jag plötsligt ihåg mina vackra strumpbyxor jag hade när jag var liten, älskar att de glittrade så himla mycket. Gör de sådana nu för tiden?

åh den lilla kattbebisen <3

sista bilden är himla söt.

Vad vackra bilder! Finns så mycket fint på flickr.

så vackra!

flickr måste bara vara den finaste sidan!!!!