kjærlighet på det. masse.

För varje liten grej jag läser här kommer jag ihåg helt underbart vackra och fina saker som man får genom livet. Jag tänker skriva en bok om speciella saker med såna man träffar, lär känna på vägen. Så man minns vad man tyckte så mycket om med just dom.

Jag dör så fint <3

Härligt inlägg.

måste skriva av mig nånstans, och eftersom din blogg är så himla fin och fylld av glädjehistorier känns det som en bra plats att göra det på.
killen jag aldrig trodde att jag kunde bli kär i, som är 17 på riktigt men 20 på legget. visst blev det väl ändå så att jag i fredags hoppade på den där bussen till den där lilla staden som för mig är hans. han mötte upp mig, vi festade med hans vänner och sedan sov jag hos honom. låg i underkläder i hans säng och hade det så himla fint, drog på mig en av hans tröjor och gick ut på balkongen och rökte då och då. någon gammal film rullade på hans TV men den såg vi inte mycket av. jag tror fortfarande inte att jag hade kunnat vara tillsammans med honom, men man kan ju ändå ha något hemskt fint och speciellt tillsammans.

Åh vad fint, jag gråter och skrattar lite om vart annat. Snälla Sandra skriv en bok!

jag blev så lycklig när jag läste alla små fina kommentarer och tror nog att jag måste lägga in en egen bara för att jag hade världens finaste kväll igår. jag hade avskedsfest för att jag ska flytta ifrån den lilla staden jag bott i på tok för länge. den fina pojken med tatuerade armar hade spelning och var inte säker på att han skulle komma men under kvällen smsade han och frågade hur länge vi skulle hålla på och jag svarade tills han gick hem. så den fina pojken med tatuerade armar kom och när alla andra gick hem stannade han kvar och höll om mig hela natten. när jag vaknade i morse höll han fortfarande om mig och jag låg och tittade på hans fina tatueringar. sen åt vi frukost i solen och allt vara bara sådär fint det kan vara ibland. jag tror det var den finaste kvällen på länge. jag tror jag kommer sakna honom i smyg.

Igår kväll var jag väldigt nere av att jag nyligen diagnostiserats med diabetes när min underbara pojkvän, som egentligen hade helt andra planer med sina vänner, kysste mej på pannan, kramade mej hårt och sa ”jag vill inte vara någon annan stans än med dej precis just nu”. Just då förstod jag att jag antagligen älskar honom.

Att prata ännu mer med den där vackra 17-åringen om allt vi har gemensamt. Att komma ihåg saker han har sagt och fråga hur det gick med allt det där. Så att han förstår.

För några månader sedan, när min underbart fina pojkvän sov hos mig för första gången, låg jag på hans bröstkorg och lyssnade på när hans hjärta vaggade mig till söms. När vi legat så i ett bra tag, helt tysta förutom våra andningar och våra hjärtan som slog i takt, viskade han ”Du är mitt allt.”. Jag har nog aldrig varit så lycklig som jag var just precis då.

Jag vill också berätta en grej….

Vi kallar han för X…
X med de fina lockarna, de isblåa ögonen som man inte kan sluta titta på och hans leende. Häromdagen i skolan var jag påväg ner till centralhallen, för att komma dit måste man gå igenom de rum där biljardborden finns. och där stod han, X, men sina tuffa polare. jag fick lite ögonkontakt med han, och jag dog lite.
senare fick jag reda på att han hade vänt sig om och tittat efter mig i korridoren när jag hade fortsatt att gå…
hela dagen sken solen med tiotusentals strålar, även fast de spöregnade ut och regnet vräkte ner.

mitt hjärta dog lite där.

heja heja äppelflickan!

Äppelflickan du e fantastisk som e påväg uppåt!

Vad vackert! Himla fint av dig att ha kommit på denna idé!

[…] dere lese noe som også er fint, les og les. Og hør, bare hør så fin. La Ritournelle – Sebastien […]

”●
Någon på vår skola tycker att det är jätteroligt att tända eld på papperskorgar nu för tiden, så brandalarmet går flera gånger om dagen. Och jag skäms lite över att jag blir glad när det ringer, för det betyder att jag kanske får en glimt av hans mörkbruna kalufs i ett hav av elever som radar upp sig på fotbollsplanen.”

Kastades rakt tillbaka till sjunde klass, han var hårdrockare och hängde bara med dem coola. Minns pirret i magen varje gång jag såg honom i centrum med en nötallergiker han alltid hängde med.

När jag hade varit i USA under en månad i somras mötte hela min familj mig på Arlanda när jag kom hem. Den jag blev gladast att träffa var min 12-åriga lillebror. Detta för att jag märkte på kramen jag fick av honom att han saknat mig precis lika mycket som jag saknat honom.

det borde finnas någonstans där vi alla kan gå inte och läsa(+skiva) sånahär vackra texter varenda dag.
för ni är fantastiska hörni, fint så man dör lite
kärlek till dig sandra som ger tillfället åt alla att dela med sig!

Åh.

Vaknade upp bakis och fnittrig i samma säng som mina tre vänner. Vi pratade om gårdagen och fåglarna kvittrade utanför.

Åh,åh vill ha mer av sånt här! Blir så rörd varje gång

Jag kom att tänka på när jag satt i biblioteket med min fina Anton.
Han tittar på mig och frågar: ”Vet du vad ditt namn betyder?” Jag svarar: ”Mm.. Den som är lycklig, vadådå?” Han ler sitt Antonleende och säger: ”Är du lycklig?” Och jag inser just då…
”Nu är jag det.”

äppelflickan! jag blev så rörd av det du skrev och jag tror vi är allt för många som varit där då är och varit. när det är som jobbigast brukar jag tänka att jag ju egentligen inte vill något annat än att leva ett långt liv och det är ganska så svårt att göra utan mat. kämpa på, det kommer bli lättare trots att det tar bedrövligt lång tid. jag tänker på dig! <3

och så måste jag berätta om en så fin sak, idag på eftermiddagen struntade jag i allt plugg som jag så ofta drunknar i och satt i stället hemma hos min vackra vackra pojkvän och vi sökte på "cute bunny" och "cute kitten" på youtube och längtade efter att flytta hemifrån och ha hundra små bäbisdjur i hela lägenheten. http://www.youtube.com/watch?v=0Bmhjf0rKe8

(du är bäst sandra)

På valborg hamnade jag på samma fest som pojken jag har trånat efter sen augusti. Han var så himla fin där han satt och rökte. Han smakade på min cider, sa att den var god och gav tillbaka den. Våra läppar hade rört vid samma föremål och det susade till i magen sådär som det bara gör när man är kär. Led resten av kvällen av basorexia.

Jag blir så varm i hjärtat <3

Min mamma gick bort för snart ett år sedan. Idag hittade jag en playlist på Spotify som min kusin skapat i hennes minne. Den är så vacker. Jag lyssnar på den, fäller några tårar men ler ändå igenom dem.

åh vad glad och framför allt överraskad jag blir över alla ni främlingar som bara bryr sig. till Paulina, Gabriella, Vicky och vem som helst om bryr sig vill jag bara säga att jag mår betydligt bättre. visst, det finns dagar då jag helst av allt bara vill dö på sekunden men jag både lever och äter vidare. tusen pussar till er, och alla andra där ute i världen!
himla fint namn jag fick, förresten

Det absolut finaste som hände var när min kärlek sen 3 år tillbaka vände mig om, drog mig tätt intill honom och kysste mina läppar samtidigt som han viskade ”God morgon älskling”. Jag dog lite av lycka, han är den finaste jag har!

åh gud äppelflickan. ätstörningar är ungefär det sämsta i världen och jag blev så himla glad av den där kommentaren. önskar av hela mitt hjärta att du blir frisk. det där gleeavsnittet inspirerade mig också så himla mycket och jag grät med. så fint.

Jag tänkte först inte skriva men nu ändrade jag mig när jag läste alla andras så jättefina händelser och faktiskt grät en tår eller två. Jag vill också dela med mig av en egentligen liten men väldigt fin sak.

Jag har ett tag tittat lite extra på en kille i min klass och det har pirrat lite extra i magen varje gång vi pratar och speciellt när han ser uppriktigt bekymrad ut för att jag skulle kunna skada mig lite. Problemet är hans flickvän som jag inte heller skulle vilja göra något ont. Men händelsen jag skulle berätta om var på franska lektionen häromdagen när vi satt bredvid varandra och skrev länge med armarna mot varandra och han flyttade hans när jag flyttade min för att fortfarande ligga emot och det var så varmt och härligt bara det lilla.

Igår var min kompis sista dag på våran skola, hon började på en annan skola idag. Jag visste att hon skulle byta men hon hade inte sagt att sista dagen var igår. Så igår efter skolan när vi gått ut från klassrummet sprang jag fram till henne samtidigt som jag skrek hennes namn. Jag kom med sån kraft i kramen som jag gav henne att vi båda föll på golvet, jag landade på henne och så började vi skratta. Det var jättemånga som tittade på hos när vi låg där på golvet och garvade men jag tyckte att det var en fin hejdå grej till henne. Det ögonblicket kommer jag nog alltid minnas.

jag har aldrig fått rysningar av att någon skriver att den ätit en glass, men nu fick jag det.

Åh, vad jag jag känner igen mig i sista kommentaren! Jag vet precis hur det känns att vara kär i någon på skolan som inte går i samma klass… Att ta omvägar förbi hans korridor (vilket ibland även innebär att övertala vännerna om att den vägen nog är snabbast, även om den minst tar dubbelt så långt som den vanliga), sitta kvar i matsalen extra länge tills hans klass kommer och det där med brandlarmet. Att stå där på tå på den leriga fotbollsplanen och försöka kika efter honom bland allt folk… Bara för att få titta på honom en liten stund.

När han stryker bort håret från mitt ansikte. Tittar mig in i ögonen och säger att han älskar mig. Precis då känns det som att mitt hjärta ska hoppa ut.

Du som skrev om äpplet; vem är du?
Jag tänkte bara på kilon och hur man skulle göra för att få mamma och pappa att inte fatta nått. Men egentligen ville jag bara att någon skulle komma och rädda mig från att drunkna. Så insåg jag att det inte skulle hända och tänkte bara att ”jag vill bli frisk” och började äta. Mejla mig om du ser det här så kanske vi kan hjälpa varande och hålla oss flytande tillsammans? [email protected] är mejlen.

Det gjorde ont att ligga trots att det aldrig brukar göra ont. Jag kände mig dålig och smutsig och fladdrig och hade en massa kvävande tryck över bröstet. Så jag fick klänga på honom hela natten lång och han sa att han alltid vill att jag ska vara hans skal. Sen låg vi och hånglade på morgonen och han blev en timme sen till ronden och fick ta med mozartkulor som mutor till sjukhuset för att han inte ville lämna mig. Söta han.. att han vill ha mig, jag, det lilla ångestlejonet.

<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3

Åh, så ett till sånt här inlägg. Lip-Nikki är framme igen.
Jag är så himlahimlahimla blödig och jag försöker förstå att det nog är en ganska bra egenskap. Att det nog ändå är ganska fint att börja gråta framför allt folk på bussen för att ett rådjur på ett fält är det vackraste jag sett eller att storgråta till Tillsammans och skrattgråta åt små lappar från sin lillasyster. Tror det är en bra sida, egentligen.
Så tack för de fina inläggen som tog fram min trevliga snyftpersonlighet!

åh så vackert!

Så himla underbart och fint att läsa. Jag blir glad i hela hjärtat!

Det finaste var när jag för lite mer än en vecka sedan åkte till en mycket speciell pojke. Han bor på andra sidan jorden och vi har inte träffat varandra på nio månader. I mitt öra viskade han att jag alltid kommer att vara hans honeypie och så pussades vi i ungefär elva dagar. Jag log hela tiden och ville aldrig lämna Californien. Fint.

Så himla fint! här sitter jag och börjar nästan gråta över hur vacker världen kan vara. en helt vanlig torsdag

Veckans finaste var när det vibrerade till i telefonen, jag känner allt för väl igen kombinationen av siffror och mina händer började skaka. Han ville ingenting, ingenting viktigt i alla fall. Men det fick mig att tänka på när han höll mig i sina armar och kastade oss i en höst-kall, natt-svart sjö. När han stoppade sitt tjänstevapen i en Ica kasse och höll om mig så länge att jag trodde att han aldrig skulle släppa taget, sedan gick han lika ljudlöst som han kom. När jag värmde min näsa mot hans kind och försökte fånga hans luft i mina lungor, för att ha en liten del av honom kvar. När jag strök mina fingrar över det ljusrosa ärret på magen och tänkte att han är till och med vacker där han är trasig.
Jag är glad fast det gör ont att inte veta om det är månader, dagar eller år innan jag hör av honom igen.

så himla fint åh

Sandra, du är fantastisk. Och alla de som skrivit de fina kommentarerna är fantastiska.

Hej!
Jag har varit inne och läst på din fina blogg – tack!
Du är välkommen till vår blogg, där barnläkare Hans Nyström skriver om positivt bemötande av barn. Där finns även en inbjudan till en aktuell föreläsning på temat:

http://lyckligabarn.wordpress.com/2011/04/26/forhandsinformation/

Hälsningar
Anna

Min sedan innan lång-distans-pojkvän flyttade för ett par dagar sedan till Norge.
Vi har tidigare haft tillits-problem och nu bor han hundra mil ifrån mig och vi kan inte ens prata varje dag.
Men allt känns underbart och jag vet att han kommer att lyfta upp mig, pussa på mig och viska fina ord till mig så fort han kommer hem.

det känns som att såna här fina saker aldrig kommer hända mig.

och jag börjar också gråta för allt är så fint!

så himla fint. åh.

fint fint fint alltihop. Och för att bättra på statistiken för glädjande cheerleading-upplevelser kan jag berätta att min fd tränare bad mig hoppa in i laget och följa med dem och tävla i finland i slutet av maj! Ser fram emot det hela så grymt mycket! Det kommer att bli tufft – är inte så överdrivet vältränad och dessutom måste jag lära mig hela programmet på 5 träningar. Men jag älskar sådant här intensivarbete. Älskar när det är lite kaos och tidsbegränsat och saker och ting bara måste fungera ändå. Att jag samtidigt ska hinna ikapp ca. 5 veckors matteövningar, göra 7 läxor i skisstekniken och fortsätta kämpa på med uppgifterna i färgläran är ett annat äventyr som kommer på köpet. Dessutom får jag max två dagar att öva inför mattetentan. Spännande!

Åh, det här kan ju muntra upp vilken sjukdag som helst. Galet fint.

Jag måste bara berätta om det finaste som hände mig, på valborg visserligen, men det var för fint för att inte berätta om.
Jag hade gjort planer med ett par kompisar och pojken jag är kär i skulle vara där, men jag visste inte om han skulle dyka upp, eftersom det var planerat att vi skulle sova över och han är den sortens kille som normalt sätt skulle vara ute och dricka sig full på valborgmässoafton.
Men han dök upp. Vi tittade på Star Wars och jag satt bredvid honom, närmare än jag någon suttit bredvid någon annan om jag inte suttit i deras knä. Vi pratade igenom hela filmen, våra vänner blev otroligt irriterade men vi kunde inte hjälpa det. Så fort vi försökte vara tysta började vi skratta istället.
Nästan i slutet av filmen säger han till mig: ”Vet du att om man nuddar någon med hakan känns det om man pussar dem.” och sedan hakpussar han mig på kinden. Finaste någonsin.

Åh, jag börjar gråta för alla är så fina och kära och härliga! Och mer glass åt folket!

fantastisk.

Så himla vackert!

Jävlar i havet vad människor är fina.

åh så mycket fina människor det finns! det är inte riktigt klokt!

Brukar aldrig kommentera annars (vet ej varför) men mina tankar går till äppel/glee tjejen. Så himla fint skrivet och du, jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta även om jag inte känner dig att du kommer klara det här med att leva på mer än två äpplen om dagen. Jag har själv vart nere i mörka spiraler och brukade straffa mig själv med ångest och diverse saker tills jag en dag på spårvagnen kom fram till att Näe, jag orkar inte det här längre, jag behöver inte må såhär dåligt. JAG har ett VAL och kan välja att göra annorlunda. Efter det kändes som att jag tappat 50 kilo och även om jag fortfarande kan komma i onda tankar är det lättare att sätta stopp för dem nu. Visserligen har jag gått hos en terapeut i 2 år men det är bara en själv som kan ändra sitt beteende. Lär dig att kontrollera dina tankar så behöver du inte kontrollera något annat i det liv så himla hårt. Man har bara ett liv (vad jag vet än så länge, peppar peppar för att man reinkarneras till en lycklig hundvalp!) och man vet aldrig när det tar slut. Livet är så himla fint och kul och håll i hatten för här kommer slutpoängen. Det är DITT liv, ingen annans. DITT liv och du kan göra vad du vill med det. Lev det. Njut av det! Vänliga hälsningar och massor med peppkramar till dig!

ps. Tack Sandra för en underbar blogg, du gör min dag varje dag. Kramar till dig med!

Åh, så mysigt. Sådana här små historier är ju den perfekta starten på en tråkig vardagsdag!

Underbara kommentarer! Blev nog allra gladast av den där omtänksamma pappan som hittade den största Nutella-burken