Jag spenderade min sommar i spanien där jag träffade en pojke från england. Jag tyckte väldigt mycket om honom och visste inte om han kände något för mig. Sista natten hånglar vi på en bil och håller om varandra på stranden tills min bil kommer tidigt på morgonen och kör mig till flygplatsen. När jag kommer dit upptäcker jag att mitt flyg är inställt och att jag blir tvungen att spendera natten ensam på flygplatsen. Han är uppe hela natten och skickar fina sms till mig för att jag inte ska känna mig för ensam.
Tänker fortfarande på honom ibland.

Åh, nu vet jag att jag är himla sen med detta och att du kanske inte ens hinner läser alla fina saker som har hänt. Och jag har egentligen skrivit min fina sommarsak här men jag har länge tänkt att jag måste berätta det här också. Så nu gör jag det, även fast jag kanske är lite sen.
Jag hade precis berättat för min pojkvän att jag skulle flytta ifrån honom fast att jag inte riktigt ville. Vi låg i sängen tillsammans en kväll och var så himla ledsna båda två och jag berättade om min fina bok jag skriver i. Han frågade vad jag skrev i den och jag svarade ”Om alla fina saker vi gjort, om allt fint du sagt…” och mer hann jag liksom inte för han började skaka av gråt mot mig.
Han ville verkligen inte att jag skulle lämna honom och jag grät så himla mycket så jag ändrade mig. Jag kommer inte lämna honom. Han ska nog alltid vara min.

Det finaste som hänt mig i sommar var när jag och min bästa kompis åkte helt ensamma till Göteborg. Vi hade köpt biljetter i april för vi var så rastlösa och trötta på alla här. Så den 11 juli möttes vi på Stockholms Central för att ta tåget klockan 07:53. Vi ljög för våra föräldrar om att vi skulle vara på varandras landställen. Istället så satt vi och rökte tillsammans utanför Göteborgs Domkyrka och tog bilder.

Vi sov ute en natt, och på hotell en natt. Vi åkte båt i skärgården och åkte till en ö som Håkan H har skrivit en låt om. Det var nog det finaste. Och att vid en klippa vi badade från sprang det en iller. Även fast jag hatar sjögräs var tången där inte alls jobbig. Nu är det bara fyra engångskameror kvar från den resan.

det är väl för sent men i alla fall!:
jag var på festival och träffade någon med breda fräkniga axlar och en annan dialekt än jag. han kunde börja skratta så lätt och var 28 centimeter längre än jag. vi var tillsammans hela festivalen och han strök alltid mitt hår när han kysste mig. när jag skulle ta festivalbussen hem sista dagen satt vi i flera minuter precis vid ingången till hans tält och han kysste mig gång på gång och sa det bästa sakerna så jag kunde inte sluta le fastän jag kände mig vemodig egentlgen. mina kompisar väntade på mig borta vid vårt camp men jag vill inte gå därifrån och ignorerade mobilen som vibrerade i fickan. nu är han i sin stad och jag i min och det suger.

Sommaren var lång, och på andra sidan jorden jobbade mitt ex, som också är min bästa vän. En hel sommar, och aldrig varit så länge ifrån varandra som 3 månader, trots att det var länge sedan vi var tillsammans. Vi pratade bara på sms, och allting hade förändrats. I hans sms stod det att vi aldrig mer skulle kunna umgås som bara kompisar, eftersom han hade en ny tjej. Det var bara att inse fakta, och det gjorde ont. Men när han väl kom hem, efter 3 månader, och jag fick se honom gåendes längst en gata, och jag sa till mina vänner att ”den människan skulle jag kunna känna igen på en mils avstånd”, och att få den kramen man längtat efter i dagar och höra ”hej gumman, vad kul att se dig”, då minns jag varför jag alltid föll för honom, och varför jag valde att behålla honom som min bästa vän!

Ett av mina finaste minnen från sommaren var när jag och min pojkvän hade månadsdag när han följde med mig till mitt andra hemland. Vi åt saffransrisotto på en typisk trattoria och han sken och tyckte allt var helt fantastiskt och när jag tittade på honom var jag så otroligt stolt över att han var min. Stolt över mig själv också, som vågade släppa in någon och som faktiskt fick så himla mycket tillbaka.

Och det är sådana minnen man får vårda när man är en 7000kr-biljett ifrån varandra och det var sju veckor sedan man sist sågs och sju veckor kvar tills man får ses igen. Jag älskar honom så.

Mitt finaste minne i sommar är en varm sommarkväll ute på landbygden på Gotland i en okänd by. Det var jag, 10 kompisar och en massa okända människor. Vi drack gotlands-dricka, åt lamm, skrattade åt rövarhistorier och sen när dansbanan öppnades så dansade vi. Jag drog med mig min vän upp på banan och dansade hela natten tills sista låten kom. Då önskade vi en sista vals och herregud den natten vill jag aldrig glömma.

Ett av de finaste ögonblicken i somras var nog när jag var och tältade med ett gäng fina väner i Skåne. En av mina bästa killkompisar, en otroligt fin pojke som jag aldrig är riktigt säker vad jag känner för, var också i Skåne då, men tältade inte med oss, och det kändes som att jag längtade sönder mig efter honom.
En dag hade han tid över och skulle träffa oss, så jag skulle gå och möta honom. Så fort jag fick se honom började jag att springa och hoppade in i hans famn. Hade den längsta kramen i hela mitt liv, och han strök handen längs min ryggrad och helt plötsligt var alla bekymmer bortblåsta.

För någon helg sen så blev jag hemligt förtjust i en pojke och det tog honom hela kvällen och jätte många öl att kyssa mig. Det var jag och tre vänner som vinglade söders gator fram. Vi började ungefär på Snotty och hamnade senare på en båt vid söder mälarstrand.
Han tog min hand och log med ett leende endast Johnny Depp kan bemästra.
När han kysste mig smakade det av kvällens öl och många cigaretter och jag kunde inte undgå att andas in varenda kyss. Det var så underbart.

Killen jag är kär i kramade och sen pussade mig, fast på axeln för jag är så mycket längre än han.

mitt bästa sommarminne var under way out west i Göteborg. På natten gick vi på en mysig klubbspelning i stan och jag hade lite ont i fötterna så jag satte mig ner. Då gick Bill Skarsgård förbi och kollade konstigt på mig. Han var snyggare än på film. Sen gick han förbi igen och jag frågade om han var Bill och så frågade jag ”får jag ge dig en kram?”. Min tvillingsyster tyckte först att jag var töntig, men sen studsade hon också upp och gav honom en kram. Han var jättetrevlig och han hade kollat konstigt på mig för han tyckte att jag liknade en av hans vänner, som också har en tvillingsyster. Hur konstigt? Det var i alla fall väldigt roligt.

kanske att jag hittat en sån där vän man inte trodde fanns. du vet såna som man delar allt med och skrattar med tills man ligger på golvet i tårar och försöker få luft? precis så.
just nu sover han i andra rummet.

Mitt finaste sommarminne är lördagsnatten på Urkultfestivalen då jag börjar prata med en kille som jag absolut inte kände, och vi satt och pratade om allt och ingenting, jag bjöd på vin som vi kallade för sommarsaft, det smakade som det. Vi bestämde oss för att vara varandras följeslagare den natten, så då umgicks vi tills klockan blev sex på morgonen eller något, dansade,umgicks med andra på festivalen,pratade,kramades och han sa att jag hade så lena händer och gav mig handmassage. Det var så himla fint bara och han var så söt också.

jag träffade en pojke som gav mig min första kyss. vi visste båda att vi hade en vecka på oss att lära känna varandra. att lyssna på framtidsdrömmar och finna små skrattrynkor. nu flyttar han till Australien och jag till Kina. han saknar mig och jag honom. det är mitt bästa sommarminne, den finaste veckan med den finaste pojken.

Det bästa- att jag blivit kär. att han har ögon som skrattar. att det är omöjligt att inte le när man ser honom och att han säger att han älskar när jag tittar honom rakt i ögonen( för det är skitläskigt när man verkligen verkligen tycker om någon). att han är ett år yngre men det spelar ingen roll. nu är han borta. nere i europa och spelar hockey och ska vara borta massamassa månader. men han kommer hem till jul och även om vi inte kan ses tills dess är jag så glad att jag träffat honom.

min finaste händelse under sommaren var när jag var i USA på roadtrip med min bästa vän och hennes familj. det var så oerhört häftigt att se att USA liksom fanns där på riktigt, och det var så speciellt att se alla små städer överallt.

en av de bästa sakerna med den här resan var känslan när jag gick upp för tunnelbanetrappan i new york. när jag hörde alla ljuden utan att se något. mitt hjärta bultade så himla snabbt! jag har nämligen drömt om new york sedan ungefär 7 år tillbaka. sen när jag tog de där tio trappstegen och plötsligt stod på en gata i new york föll allt på plats. det var en helt galen känsla – jag kände att jag hade hittat hem.

Jag var i Grekland tillsammans med mitt tjejgäng och första kvällen hölls det en show på vårt hotell. Det var många ungdomar som jobbade där och höll i showerna och bland dessa fanns en till kille som vi alla i gänget la märket till och fnittrade hysteriskt över. Han var verkligen galet snygg och dessutom svensk! Under kvällen umgicks vi hela mitt gäng tillsammans med han och hans kompisar. Alla blev lagom fulla, förutom J, som jag kallar honom. Vi hade bara pratat kort under kvällen och jag inte förväntade mig att jag skulle ha chans på honom, men helt plötsligt tog han mina händer och drog runt sig själv. Sen fråga han om jag ville ta luft så vi gick ut ensamma. Satt och pratade hur länge som helst om allt mellan himmel och jord. Trots att han skulle jobba tidigt dagen efter stannade han till fem innan han bad mig följa och sova hos honom. Det finaste var nog när vi väl var i hans lägenhet och han sa: ”Vi kan väl bara mysa tills jag måste åka till jobbet?” Inget sex, vi bara sov sådär tätt och mysigt som man alltid önskar att man kunde. Töntigt, jag vet, men jag tycker bara det var så fint att möta någon som hade ett lika fint inre som yttre.

(Jag for tillbaka sen förstås.)

Jag har precis flyttat till Uppsala från Norrland för att plugga juristprogrammet och hela tiden saknar jag min familj så mycket. Min lillasyster är bara fem och världens bästa. Och så saknar jag Albin.

Förra fredagen stod jag på t-centralen, obeskrivligt bakis i bara klackar och lång kofta. Två dagars smink och fyra dagars fest i ansiktet. Skylten till Arlanda express var precis där, och jag hade ett spärrat pass och plånboken i väskan och tänkte, att nu provar jag.

Så jag for till Arlanda och det fanns plats på sista planet. Ingen märkte ens att mitt pass var spärrat. Så jag ringde min mamma och Albin och skrek mitt bland alla glädjetårar att nu kommer jag hem! Och alla blev så glada och jag hade bara två timmar kvar till kramar och mammor och pussar.

Jag var på Island i juni och det var så himla himla vackert. Där fanns en pojke med ett isländskt namn jag inte kunde uttala och han såg ut som Harry Potter minus ärr och glasögon och han sjöng så väldans fint. Jag satt i hans knä en kväll och pratade om vardagligheter på dålig engelska och såg hur solen aldrig gick ner bakom bergen. Sedan åkte jag hem och jag ser honom nog aldrig mer.

Jag har haft en fin sommar med Paris-besök, festivalhångel och en massa skratt med min bästis. Men det absolut bästa under min sommar var utan tvekan min studentdag. Alla dagar som börjar med att man äter jordgubbar och dricker champagne iklädd sin allra finaste vita klänning med människor som man tycker om är en bra dag.
Att sedan springa ut inför en hel fotbollsplan full med folk och bara skrika och hoppa och sedan träffa hela sin familj och inte veta om man ska skratta eller gråta, så man gör både och. En helt jävla fantastiskt känsla.
Natten bestod av dansdansdans tills svetten rann och sedan efter att ha ramlat runt på någon efterfest eller två satt jag ensam hemma i min säng och ville inte somna. För jag visste att när jag vaknade så skulle det inte längre vara den bästa dagen i mitt liv utan bara vilken dag som helst.
(Kan tillägga att jag inte fick tillbaka min röst förrän ungefär en vecka efteråt. SÅ bra var min studentdag.)

Hela denna sommaren har givit mig en nytändning på livet.
Jag har umgåtts med mina systrar för första gången. Följt med på fester, gått på quiz, tittat på true blood på kvällarna, druckit drinkar och hotshots.
Men det bästa var väl när vi firade midsommar i en ladugård, där de förövrigt hade byggt en skateboardramp av plywoodskivor. Alla som var med blev rejält runda i fötterna och vi missade totalt att äta jordgubbar och grädde.
Dagen efter tog vi ut våra luftmadrasser, låg på gräsmattan och slöade i solen. Två killar gick runt i speedos för att vänja sig inför sin kommande italien-resa och vi skrattade så vi grät . Alla blev myggbitna och solbrända, ingen bar smink eller hade haft ork eller tid till att fräscha upp sig.
Allt var så naturligt och okrystat och härligt. Som en sommar ska vara.

Den gången jag satt på tunnelbanan och lyssnade hur en gammal gubbe bad om råd av en ung fashiontjej. Han frågade hur hon fick sina pressveck så snygga och hon sa att hon bara brukade stryka byxorna.

Det finaste som hänt i sommar är egentligen ganska sorgligt, men ändå fint.
Jag var på en fest där en pojke också var. En pojke som jag varit med men jag sumpade det och nu har han en annan, och det var först då som jag kom på att jag var kär i honom.
Och på den här festen så låtsades jag som ingenting, men så satt vi mittemot varann vid ett bord och våra blickar möttes, och jag höll kvar den. Och jag tror att han förstod. Och att få hålla hans blick i mina ögon ett tag och drunkna lite i dem och låtsas att de var mina, det var ändå himla fint. Sen tittade vi bort och verkligheten kom tillbaka.

Men de där lite för många sekunderna var det finaste på hela sommaren.

Jag flyttade till Göteborg för att gå på en konstskola ihop med min allra bästa vän. Första veckan var vi med om två skottlossningar, ett djurparksbesök, två nakna poserande damer, en lång vandring på museum, två dussin kartonger samt minst en miljard makaroner.

1. Jag och min pojkvän flyttade ihop.
2. En dag sa han ”Jag vet exakt hur jag ska fråga dig när vi ska förlova oss.”
<3!!

Jag hånglade nästan med draco malfoy! (det var nästan draco iallafall)

Det finaste var när jag och han återvände till norra berget ett år senare för att återuppleva våran första träff och avsluta det vi då inte våga fråga varann om.
Om en kyss.

Det finaste var årets flört på Emmaboda. Han har de finaste blå ögonen och ler så sött. Vi hade långa ögonkontakter och jag dog lite varje gång. Efter att jag kommit hem igen trodde jag ett tag att jag blivit gravid. När jag förstod att så inte var fallet blev jag nästan lite besviken, för om jag hade varit det hade jag haft en anledning att kontakta honom igen.
(näst finast är att jag tagit studenten och faktiskt lyckades fly till stockholm från småstaden redan i juli. nu är jag mer hemma än någonsin)

När jag vaknade upp av att min kärlek kysste mig över hela ryggen, log mot mig och sa att han vill vara med mig resten av sitt liv. Han sa att han vill bli ett russin med mig. Jag log och attackerade honom med kyssar. Det var underbart.

Jag blev kär för första gången. Sen slutade jag vara kär, men ändå.

Den 28 juni föddes mina tvillingpojkar. Det är det finaste som har hänt i hela mitt liv.

Det är första kvällen på Way Out West och jag promenerar mot Annedalskyrkan där gudarnas gud, James Blake, ska spela. Klockan är 21:00 och kön ringlar sig oändligt långt bort från kyrkporten ner för den långa trappan och ända bort till Linnéplatsen men jag tänker att jag vägrar missa detta, jag MÅSTE in, jag ska inte ge upp. För James Blake gör den bästa soul/dubstep/elektroniska blandningen man kan tänka sig och jag är lite kär i honom. Där står jag alltså, ensam, i en kö som aldrig tar slut till ett ställe som redan är fullt med ordningsvakter som går runt och säger ”tyvärr, chansen är minimal att ni kommer in, lika bra att ge upp”. Men inte ger jag upp. Jag står tålmodigt och väntar. Kl. 22.30 börjar konserten, och då klockan slår halv elva har jag fortfarande ca 150 pers framför mig i kön. Jag tappar det mesta av mitt hopp och hör en svag bas i bakgrunden och ser det blå ljuset genom kyrkfönstrena. En vakt säger ”här stänger vi kön” och folk skingras och försvinner men jag ger inte upp, tänker ”ähh vad ska jag annars göra än stå kvar här och hoppas på det bästa?”, så jag springer fram till porten, vilket ett 50tal andra jamesblakefans också gör. Kyrkporten står öppen, så alla hyschar varandra och vi står och lyssnar till det svaga ljudet av James Blakes beats. Sakta släpper vakterna in folk, 2 i taget, sen 5 i taget. Vill så hemskt gärna komma in, blir helt pirrig och håller tummarna och ber till gud att jag ska släppas in. Så efter lite mer väntan står jag nästan längst fram vid dörren. Och efter en liten stund SÅ SLÄPPS JAG IN!!!!!!!!! Vi ska upp till parketten säger vakten och visar vägen. Så där sätter jag mig, helt euforisk på en kyrkbänk på parketten och är helt hänförd och upprymd och imponerad för det är så mäktigt. Akustiken i en kyrka och James Blakes magiska toner är en oslagbar kombo. Så harmoniskt och vackert på något sätt. Jag får höra min bästa låt, Wilhelms Scream, och känner mig så lycklig att jag får se dessa sista 30 minuter av konserten. All väntan var inte förgäves! BRA START PÅ FESTIVALEN!

mitt bästa sommarminne i år är när mitt livs stora kärlek helt ur luften, medan vi promenerar nere på vår gata en eftermiddag, säger: ”det är nog dags att vi börjar baka en snoddas (kodord för barn /red.anm.) snart!”

de bästa som hänt mig denhär sommaren var fem idylliska dygn i Paris med min syster. det finns inget finare än att efter att inte träffat sin syster på ett halvår ha skrattattacker i metron, sola under eiffeltornet, dricka vin direkt ur flaska längs Seine, sitta på uteserveringar och bara andas Paris-luft tillsammans.
det finaste ögonblicket var nog när jag och min systers kompis äter fransk frukost i Montmatre och faktiskt pratar om Amelie de Montmatre -samtidigt som Dominique Pinon går förbi!

Den här sommaren så jobbade jag på Skansen, och det var så fint, för att jag blev smått förälskad i en kock med lockigt hår och stort leende. Jag gick runt hela sommaren och tänkte på hur jag skulle göra för att få vara nära honom, och så den sista afterworken så kände jag mig tvungen att säga något, för att han bara skulle veta att jag verkligen tycker om honom. Sen på något vis så hamnade vi bredvid varandra och så sa han plötsligt till mig att han hade sprungit förbi bageriet där han en gång jobbade, och tänkte springa in och ta surdegsbröd med valnötter i till mig, men så gjorde han inte det. Det är mitt favoritbröd och det berättade jag för honom för två månader sen. Bara att han kom ihåg var så himla fint. Sen när vi satt där nära bredvid varandra och skrattade åt vad andra sa så tog han min hand under bordet, och så satt vi där och höll varandra i handen utan att någon såg, det kändes som två olika världar och det var bara vi två som visste att där satt vi och höll varandra i handen.
När jag skulle gå hem så följde han med mig till båten, vi gick jättenära varandra och allt var så bubbligt och roligt. Vi stod och väntade på båten och så tog han ett steg bakåt, och jag minns att jag tänkte att jag ville att han skulle vara nära och att jag inte ville att han skulle gå bakåt. Precis då så tog han händerna om mitt ansikte och kysste mig utan någon förvarning alls. Det var så fint och jag blev så himla knäsvag.
Nu vet jag inte hur jag ska ta mig till, för att han flyttar snart till Trysil och vi har inte riktigt setts sen dess. Men vi har personalfest om två veckor, då kanske vi hånglar lite igen. Eller bara sitter nära.

Det finaste var en under en regning konsert på Emmaboda. Moto Boy spelade och jag stod och trängdes med en ung man som jag tycker så himla mycket om och han på scen sa nånting i stil med att man skulle ta och hångla med den där speciella personen som står bredvid och som man velat hångla med hela festivalen. Då tänkte jag ”äh, vafan” och kysste honom och sen hånglade vi hela konserten ut och resten av kvällen också.

Jag slog ner en kille som heter christian olsson som snott min klocka och min ring för att han är sjuk i huvudet och borde sitta inspärrad någonstans… Det var jätteskönt ångrar inte ett slag, efter all skit han gjort mig så ångrar jag inte att jag slog lite hårdare så mer blodf hade kommit fram. Det är ju psykisk mobbing och inbrott som gjort honom kåt i flera år nu…. Jag hoppas verkligen att han får tillbaka all skit han utsätter andra för, genom psykisk smärta.

Jag hade länge drömt om att få sova bredvid den där väldigt speciella pojken, så det finaste var när jag äntligen fick göra det. Han ville att jag skulle missa min sista buss och att jag istället skulle sova hos honom.

jag vet inte vad som var bäst med årets sommar. kanske att jag efter elva års väntan fick se sista harry potter filmen med världens bästa människor i fem timmar under en midnattsvisning, eller att jobba som funktionär på popaganda bara för att jag var tvungen att se säkert! (som var bästbästbäst) men hade inga pengar. eller kanske att sommaren är inte riktigt slut och det tänker jag fira med att gå på dejt ikväll, för jag tror jag är kär.

Det finaste som har hänt mig i sommar… Min sommar har varit den finaste jag någonsin varit med om. Den har varit spännande rolig kär glad mysig vacker, ja allt sånt fint. Men det ögonblick som jag aldrig kommer glömma denna sommaren var den gången, precis några dagar innan den andra halvan utav mig skulle flytta över till andra sidan atlanten. Vi låg på en filt i en park, kvällsolen hade precis tagit sina sista krafter till att göra sig sedd ovanför trädtopparna. Vi låg och pratade om ingenting egentligen, både visste att det faktum som varit nedräkningen på vår sommar var nära nu och att det skulle dröja exakt 133 dagar tills vi skulle träffa varandra igen. Etthundratrettiotre dagar utan honom. Jag kröp närmare och andades in hans underbara lukt, den lukten som fått mig att känna mig så trygg hela sommaren, den lukten som har fått mitt hjärta att rusa och känna mig hög. Jag visste precis att det var här jag skulle vara, det var här jag kunde ligga i en evighet utan att bry mig om någon annat än att höra hans rytmiska hjärtslag. Plötsligt bryts tystnaden utav hans röst som säger ”Du… vet du en sak?” jag tittade på honom för att försöka läsa av vad hans poäng med frågan skulle komma till, men hans blick var fastfrusen på en fågel som stod och synade oss lite längre bort. ”Nej, berätta?” Hans blick förflyttades från fågeln till mina ögon och sen sa han ”Jag vill alltid vara din”. Jag kände hur hans hjärtslag ökade i ovisshet utav det faktum att han inte hade en aning om hur jag skulle reagera på orden, jag svalde klumpen som bildats utav lycka i halsen och drog försiktigt min hand längs hans kind och svarade ”Men var det då”.

Your summer was actually my winter, so I will say the best thing that happened in my winter instead, perhaps what you have to look forward to.
This year my boyfriend and I have been moving around from city to city since there was a big earthquake in Christchurch, where I am from, it destroyed the flat we were living in. We had just got back to Christchurch to restart our lives a few months ago, we found a beautiful upstairs apartment near the now destroyed city and a few weeks in it started to snow. It almost never snows here in Christchurch and we waited up into the night watching the big feathery flakes fall hypnotising down. At midnight we went for a walk, the place was abandoned and the rubble from the earthquake was covered in a beautiful white blanket. We kissed under Narnia-like lamp posts and spent the next few days playing in snow and drinking hot chocolates. It was absolutely magical.
http://www.flickr.com/photos/nicolemarieandthetumbleweed/6060523841/in/photostream

Jag, som aldrig riktigt trott på kärleken förut, har träffat världens finaste karl som får hela mig att pirra av lycka. Jag tror vi gör varandra till (ännu) bättre människor, och han är så lång att han får mig att känna mig liten och nätt, vilket inte är det lättaste när man är en ståtlig tjej på 176 centimeter.

jag har haft det väldigt bra i sommar, kan jag lova

kan inte välja, men här är några speciella minnen jag aldrig kommer glömma:

jag tog studenten och det var verkligen världens världens världens bästa dag! var överlycklig konstant i över ett dygn, vill inget hellre än att göra om den dagen
och jag har kommit väldigt nära min gamla klass i sommar och de gör mig glad hela tiden

jag åkte till rom för att bo i en familj jag knappt kände namnen på och jag har aldrig känt mig så välkommen och jag lärde känna fantastiska människor

jag var på peace & love och ägnade en vecka åt att bara älska livet i sällskap med helt awesome musik och ännu bättre vänner
en sen natt när jag var på väg hem så hittade jag en väldigt söt pojke och det slutade med att han gav mig min första kyss och jag pussade på honom i flera timmar och det var hur mysigt som helst.

och han är inte den enda jag fått pussa på i sommar, en har blivit två har blivit tre osv. men den jag minns bäst är en pojke jag träffade för en och en halv vecka sen. det känns läskigt att jag inte ens visste att han fanns för två veckor sen och att det enda jag nu kan tänka på är nästa gång jag får vara nära honom, men mest känns det väldigt bra. i söndags stod vi på en parkering och pussades i en timma, i måndags åkte vi 3.5 mil var för träffas mittemellan våra städer bara för att pussas. och imorse steg han upp jättetidigt bara för att träffa mig en timma innan jag var tvungen att åka hem, han gjorde min dag sjukt bra. och han skickade precis ett sms och sa att jag var bäst och jag trodde jag skulle dö av lycka. han är bäst 🙂

och det bästa av allt? sommaren är inte över för min del, jag har äventyr till Kroatien, Rom, Milano och London att utföra från och med nästa vecka och fram till november, kan knappt vänta! fast det kommer göra ont att va ifrån min fina pojk och mina underbara vänner

Mittimellan alla andra fantastiska fina sommarminnen kommer mitt; som inte handlar om varma klippor eller sol eller raggning men väl om en man.

Jag skulle åka bort i tre veckor på min enda semester och insett att jag skulle sakna honom, han-som-kanske-skulle-bli-min. Så jag bad honom komma en kväll några dagar innan min resa. Vi tog en promenad till kungsholms strand, satte oss under broarna, låg ner och kände bussarna som åkte över oss, hur hela bron svajade precis som vi gjorde tillsammans där och då. Sen gick vi hem till mig, drack the på balkongen, spådde varandra i kort så som man gjorde när man var liten. (han skulle bli en otrogen historiaprofessor boendes med utsikt över central park)
Tiden gick och vi tände ljus eftersom natten kom i fatt oss och så låg vi på ett täcke ute på balkongen, pussades mest och brydde oss inte så mycket om att mina rumskompisar satt i rummet innanför och var himla nyfikna. Sen när han skulle gå kunde vi inte sluta hångla i hallen för vi visste att vi inte skulle ses på så lång tid. Några timmar senare gick jag till jobbet, hångelbakis och lycklig men vemodig på samma gång.

Mitt bästa och finaste sommarminne var den nionde juni, dagen jag tog studenten. Alla känslor var så otroligt laddade; rädd för att allt folk säger om studenten inte skulle inträffa hos mig, vemodet att lämna den finaste klassen, lyckan i att ha klarat skolan.

Ända från klockan fem då klockan ringde till klockan tre då sängen kallade flera timmar efteråt, så var allt så fantastiskt som det bara kunde ha blivit. Champagne-frukost med alldeles för äcklig champagne, musik och stipendium-utdelning i kyrkan (där jag fick ett stipendium, så himla lycklig), och utspringet; att möta sina nära och kära och skrika ut all lycka. Sen såklart flaket; skrika ut lyckan ännu mer, dricka mer alkohol, åka runt runt, vara lyckligaste människan någonsin. Vara lyckligare än jag någonsin har varit.

Kan skriva om den fantastiska dagen hur länge som helst, men avslutar här. Finaste finaste dagen!

Var på emmabodafestivalen och visste att en flicka som jag varit lite betuttad i var där. Men hade inte hennes nummer så frågade en kompis om det, och skickade iväg ett sms och frågade om hon ville ses och äta mat.
Så vi gick till thaivagnen och delade på vegitariska vårrullar med sweetchili och ris. Sen gick vi runt på festivalen och pratade om allt mellan himmel och jord.
TIllbaka till campet, dricka vin och alla härliga människor, slutade med att vi kysstes väldigt oväntat och somnade under min sovsäck på ett stenhårt liggunderlag. Vaknade dagen därefter lite småbakis, med armarna om varandra och hon luktade så gott, så frågade jag om hon ville gå och äta frukost och då säger hon bara, ”nej kan vi inte ligga här en stund till och bara prata. frukosten kan vänta, det här är mycket bättre.”

Det absolut bästa som hände mig i sommar var då jag och fem kompisar åkte till Säfsen och gjorde absolut ingenting. Vi låg allihop i en hög i bäddsoffan, tittade på How I Met Your Mother och åt nudlar fem dagar i rad. Tror det var det roligaste jag någonsin gjort.

Det finaste var också det fulaste den här sommaren – han var hög och jag var full och vi kysstes mitt i natten och det var inte ens kallt. Och jag frågade hur det kändes, och han sa att det kändes precis som en dröm.

Jag kom hem efter mitt första (av tre) läsår utomlands. Och jag hade längtat hem till tryggheten lite extra mycket de sista två månaderna eftersom en kille jag litade på hade utnyttjat mig sexuellt. Så jag fick äntligen landa i Sverige och visste att jag skulle bli upphämtad av min pojkvän. Och när jag kom ut till ankomsthallen stod han där med tio röda rosor.

Det allra finast jag varit med om i sommar är att jag har fått spendera så mycket tid (egentligen alldeles för lite) med en väldigt, väldigt fin person. Jag vet inte hur mycket jag kommer få träffa honom i höst, eller om jag kommer träffa honom alls, men alla stunder vi varit med varandra har gjort mig så himla glad.
Jag minns alla gånger vi stått panna mot panna och sett varandra djupt i ögonen, alla kvällar vi somnat tillsammans, alla mornar vi vaknat upp i varandras armar, och så mycket mer. Det känns så fint.

Det absolut finaste var när pojken jag varit kär i sedan i oktober, blivit totalt hjärtekrossad över och sedan blivit kär i igen tar min hand en sen sommarnatt i regnet efter att festen där vi båda befann oss tagit slut. Han ledde mig genom staden, och mitt hår blev lockigare än vanligt av vattnet, men det gjorde inget just för att han råkar älska mitt hår när det är just så lockigt.
Plötsligt befann vi oss vid en undangömd parkbänk, den bänken jag gillar bäst i hela staden. Så säger jag ”Det här är ju min favoritbänk” och han svarar ”Det du säger lägger jag på minnet”. Sen satt vi tätt intill varandra hela natten, och han berättade allt. Allt om sitt liv, sina föräldrar och sitt hjärta. Och sedan bad han mig om ursäkt.
Han bad mig om ursäkt, för att han sårat mig så. När vi skiljdes åt så viskade han i mitt öra att han alltid kommer att finnas där för mig. Och trots att han är med en annan tjej just nu så vet jag det. Han finns där. Sen kysste han mig lätt på läpparna och kramade mig så länge att jag började gråta. Efter det gick vi skilda vägar, och jag har inte sett honom sen dess. Men jag vet att han är nära ändå

När man får ”är du vaken?” sms klockan ett på natten från en kille man gillar, och sedan ligger och skickar gulliga meddelanden till varandra tills solen nästan gått upp. Fast finaste måste väl vara att träffa varandra efter en hel sommar apart, höra honom säga ”hej” och bli varm i hela kroppen.

Mitt finaste ögonblick är när jag och min kärlek vandrar över klipporna på en ö i havet, upprymda av kärlek med en till hälften fylld flaska champagne i handen. Vi höll varandra hårt och skrattade sådär bubblande och härligt som bara två stycken kan som delar en hemlis. När vi stannade för att pussas tänkte jag på den där gropen han har mellan hans läppar och näsa, den som det nästan får plats ett russin i. Då blev jag lite sugen på russin, men mest av allt blev jag så himla sugen på att ställa mig på klippornas högsta topp och skrika ut ”Han har firat till mig! Kan ni förstå det alla fiskmåsar, sjörövare och nakenbadare? Och jag har svarat ja!”

Nu har vi världens finaste ringar på fingrarna, för oss betyder dom att vi har valt varandra.

Den finaste kvällen sommaren 2011 var den 30 Juli, när jag hade umgåtts med en fin pojke, varje dag en hel vecka. Hans familj bodde i ett hus i samma västkustsamhälle som jag den veckan och så fort jag inte jobbade så var jag med honom. Egentligen fanns ingen intensiv spänning i luften utan allt var så naturligt och fint hela tiden. Men så hans sista kväll så åt vi jordgubbar på berget med utsikt över världen finaste hav, och så frågade han mig plötsligt, ”Hur tänker du egentligen med oss två, dig och mig?” Vi pratade om saken lite grann och jag var helt förundrad över att han också tänkt tanken på oss två som något mer än kompisar. Jag tog hans hand så kysstes vi. Vi låg där på berget en evighet och var lyckligast i hela världen. Sen följde han mig hem fast vi var tvungna att stanna och pussas hela tiden. Morgonen därpå började jag göra leverpastejssmörgåsar på mitt jobb kl 6 och kunde inte sluta le.

Efter det stannade han hos mig några dagar och nu har vi samlat på oss oändligt många fina minnen, till exempel, det från igår. Då bestämde vi att vi är ihop, att han är min pojkvän och jag hans flickvän. Det är första gången jag är någons flickvän och jag kan knappt förstå att det äntligenäntligen har blivit min tur.

När hans grå ögon under de markerade ögonbrynen och det ljuslockiga håret tittade på mig. Bland alla andra. Och jag mötte hans blick. När vi tittade på varandra över köksbordet och det kändes sådär extra mycket i magen fast att jag inte visste varför.
När jag fick träffa honom kvällen efter igen och han visade mig roliga bilder på sin mobil,
och sa åt mig att jag förtjänade alla de där popcornen som jag sa att jag kommer äta upp om skålen får stå hos mig.

finaste han kom till mitt landskap, han med charmigaste dialekten och lagom lockiga håret. hela kvällen hånglade vi sjukt mycket, höll hand och pratade om allt. det var en såndär sommarkväll som bara är så ofattbart magisk på alla sätt och vis och ingenting är dåligt.
med honom känns det bara så jävla bra, det går inte att beskriva.

när vi sedan skiljdes åt igen bland alla lysande ljus för han skulle tillbaka till sin del av landet var jag lycklig, men halv igen.

Jag har inget särskilt fint sommarminne. Min mormor gick bort i slutet på juli efter att ha varit sjuk ett tag. Det var jobbigt men på något sätt skönt att det gick fort så hon slapp lida så mycket. Även om det har varit jobbigt så känns det som om jag och min mamma har kommit varandra närmare. Så ur något som har varit jobbigt har det kommit något bra.

Det finaste jag var med om i sommras var när jag fortfarande bodde i Prag. Jag träffade en man med mörka ögon och långa ögonfransar som sa att han hade ett eget Narnia i sin garderob och han hånglade så bra. Men finast var när vi låg i hans säng och han räknade mina leverfläckar, drock streck mellan dem med pekfingret och gjorde sjärntecken utav dom för han var bra på sånt samtidigt som han pussade mig försiktigt bakom örat. För att han visste att jag tycker det är det bästa som finns.

När jag dansade i regnet till The Sounds, tillsammans med flerahundra andra människor som stod svettiga och skrek ”Between us there’s something/I can’t explain it to you”. I det ögonblicket kollade jag åt sidan och där var han. Han som hade kört ner själv i två timmar för att kolla på konserten med mig. Han som hade skickat ett sms bara några minuter och sa att det var omöjligt för honom att hitta mig bland folkhavet. Och resten av de där åttio resterade minutrarna spenderade vi med armarna viftandes i luften och regndroppar fallandes på våra huvuden. Perfekt.

(Sedan blev det egentligen aldrig mer än så mellan oss, men jag är ändå himla glad att jag fick den lilla stunden med honom.)

När vi fick världens bästa grannar på Peace&Love och jag spenderade all nattlig tid med den finaste mannen i deras camp. En natt somnade vi kramandes på gräset utanför mitt tält efter timmar av världsspekulerande. Natten därpå hånglade vi ihjäl och mitt i allt hångel pussade han mig på näsan och sa på bred dialekt att ”näspussen är den bästa pussen”.

Det blev bestämt att jag och pojken jag konstant varit kär i under två års tid bara skulle ”ses”. Det var mest han som bestämde och jag som sa okej. Och en morgon i Augusti så vaknade jag i hans säng med hans ansikte fem centimeter från mitt. Det var alldeles för varmt för att ha täcke eller någon slags kroppskontakt. Han hade lagt sitt ben över mitt. När jag flyttade på det la han tillbaka det plus sin arm och drog mig jätte nära honom, i sömnen. Det är det finaste som hänt på hela håret, för det va han som sagt att det inte skulle vara ”något”

Det finaste den här sommaren var att jag träffade en kille. Han är tre år äldre än mig, har lockigt hår och är alltid glad. Vi umgicks dygnet runt i en och en halv vecka, och sen åkte han iväg till Los Angeles. Han ska vara kvar där i fyra månader till, men några gånger i veckan så kollar vi på varandra i skype och pratar om hur det kommer kännas att pussas om 4 månader.

jag älskar träd, framförallt klättervänliga träd och en dag på gotland klättrade jag och min pojkvän upp i en murgrönsbeklädd tall för att såga ner grenar. det var så länge sen jag var uppe i ett träd och känslan var överväldigande. barken under naglarna, lukten av barr, det svaga gungandet i grenarna, suset i kronan och tryggheten i något som är större än mig. och bredvid mig klängde den finaste vännen jag har. helst ville jag aldrig gå ner. tänk att bygga en koja där.

Det finaste i sommar måste ha varit när jag på mitt jobb, ett korttidsboende för pensionärer skulle gå in till en tant som alla sa var så svår och besvärlig att träffa. Arg och sur. Jag hade bestämt mig för att inte lyssna till de andras bild av henne, men visst var hon vresig och ville mest att jag skulle gå. Men inte tänkte jag ge upp utan försökte få henne att berätta om sin barndom och ungdom och sakta men säkert började vi få kontakt. Det slutade med att vi satt och skämtade och skrattade tillsammans och hon gav mig råd om kärlek och livet. Det gjorde nog både min och hennes dag. Efter det har vi varit fina vänner och blir båda lika glada när jag kommer in till henne och får sitta och stryka hennes åldrade hand medan hon berättar om gamla minnen.

Ett till favorit minne var då en väldigt cool kille som jag blivit inspirerad av och beundrat ett tag, sade till mej att ”jag tycker om dig, du är hur cool som helst”. En väldigt väldigt fin kommentar jag tänker spara då jag känner mig tråkig och vardaglig.

Ett av mina favorit sommarminnen var då jag var på en liten fest, och killen jag tyckt om i smyg 6 år, sade att jag var en väldigt tjusig tjej. Det spratt till i hjärtat då.

Jag och en kille jag gillade ett tag hade varit på fest någon gång i mitten på juni. När vi tidigt på morgonen skulle cykla hem till honom efter festen, stannade vi vid en sjö, gick ut på en brygga och låg där och hånglade i midnattssolen i fyrtio minuter innan vi fortsatte hem.

En annan fin grej som hände var i juli. Jag hade haft två väldigt påfrestande dagar med en massa bråk och skitsnack, och när jag sedan skulle festa på kvällen blev kombinationen fylla och sårad alldeles för mycket, och jag började störtgråta. Min fina vän, som själv egentligen ville fortsätta festen, tog mig bara helt sonika hårt tag i min hand och ledde mig hem till henne. Jag satt vid hennes köksbord med tårarna som aldrig ville ta slut, medan hon gjorde ostmackor och O’boy till mig, samtidigt som hon överöste mig med tröst.

Det allra finaste som hände mig i sommar var då jag blev kär för en natt. Jag var full på min allra första festival då jag träffade den finaste pojken någonsin. Han dök upp från ingenstans och direkt förstod vi att det var vi två som skulle vara med varandra resten av natten och morgonen. Tillsammans lyssnade vi på henrik berggren sjunga ”there is no time for us”, och jag tänkte att vi minsann hade hela natten på oss att utforska varandra. Vi delade på öl och kebab. Vi delade på saliv och tält.

Det framkallade fotografiet på honom tittar jag på en stund varje dag, bara för att jag inte kan låta bli. Hans förnamn (som var det enda jag fick veta) kommer ständigt upp i mina tankar. Jag var nog inte bara kär för en natt, jag är nog det fortfarande. Hjärtat gör ont av att jag inte kommer få träffa honom igen, samtidigt som jag känner mig som den lyckligaste som fick spendera den natten med honom.

Min kompis sa att det är mest folk som tar livet av sig på somrarna, varför tänkte jag. För att de är ensamma, svarade hon. I den stunden kom jag på hur otroligt ensam jag är och hur himla ont det gör. Det gör så ont att se andra som har varandra. Jo, jag har massor av underbara vänner. Men ändå är jag ensam och jag kan heller inte jämföra det med folk som, så att säga, står mig nära. Till slut sprack det och jag blev så sjukt ledsen, men jag visste att ingen skulle egentligen bry sig. Folk ”bryr sig” för sin egen skull. Är inte det sjukt? Då förlorar ju innebörden av att bry sig allting det står för. Min fina, fina kompis tog då hand om mig och jag grät så det brände bakom ögonlocken, men visade aldrig riktigt hur illa det egentligen var, men visst visste hon att jag var ledsen. Jag tänkte att varför skulle hon vilja ha en halvdant gråtandes femtonårig pojke i sin säng? Det skulle inte jag. Hon sa att jag var fin. Att jag aldrig får ge upp och att jag var fin igen. Och någon konstig jämförelse om ljus, men den minns jag inte mycket av. Men åh, det var fint, men samtidigt fruktansvärt. För jag visste hur mycket det egentligen handlade om att jag tyckte om henne så otroligt mycket, trots att hon är någon annans lilla vessla. Men det kan jag ju inte säga till henne. Det går inte, även om jag tycker om henne så himla mycket att jag känner mig mindre ensam. Den känslan man blir så glad att man blir ledsen av. Den känslan av att man orkar allt, fast ändå inget. Ville säga att jag tyckte hon också var fin. Men tänk om jag försa mig. Och det gör ont och jag tänkte lite igen på hur fruktansvärt det är att folk tar livet av sig på SOMMAREN för att de är ensamma. Fast, fy, fint det var. Fast ändå inte.

När jag stod på ett fullsatt Ullevi och såg världens bästa band. Världens finaste Iron Maiden:)

Den här sommaren har varit den bästa i mitt liv. Och det har hänt så mycket bra att jag knappt vet ut eller in. Men det finaste var när min syster berättade att hon ska gifta sig i höst

att kunna äta en hel skål med gräddglass skratta med världens finaste vänner som jag inte har varit den bästa vännen för och inte behövt tänka på vad glassen gör med min kropp

Det var sista kvällen på trästocksfestivalen, och det var sent. Jag och en kompis såg på avstånd ett par som bråkade. Det slutade med att killen gick iväg åt ett håll och tjejen började gå åt ett annat, innan hon satte sig ner och började gråta. Vi gick fram till henne och frågade hur det var fatt, och hon berättade att hon just dumpat killen hon älskar mest av allt för att hon inte tyckte hon var bra för honom. Vi tyckte att det var en dum anledning till att dumpa någon, så vi övertalade henne att springa efter honom, och även fast han hade hunnit jättelångt och vi var barfota för vi hade just badat nakna i älven, så hann vi ikapp honom. ”vad heter du?” frågade jag i farten när vi sprang för fullt. ”Emilia” sa hon och log världens bredaste leende. Sen lämnade vi dom ensamma och gick hem till vårat(efter att vi spejat på dom förstås). efter att ha stått ett tag så började de gå, åt samma håll, nära varandra. och även fast vi kanske bara räddade deras förhållande för kanske tio minuter så kändes det bra i magen. och även fast jag fick en sticka som satt fast under min fot i två veckor så var det så himla mysigt att springa barfota på den blöta asfalten mitt i natten och känna att man gjorde någonting viktigt.

Jag har spenderat sommaren med att gråta, kräkas och sova. Jag har mått så dåligt att jag inte har kommit ut ur lägenheten knappt. Men ändå är det ju det finaste som finns, för jag har mått så där dåligt för att VI SKA HA BARN!

Sen har jag fått frukost på sängen varje dag i 10 veckor, av nämnd anledning. Bara en sån sak.

Det finaste som hänt i sommar var nog när hela nya klassen skulle träffas en kväll tillsammans och allra finaste pojken i klassen hade smsat min kompis innan och frågat om jag skulle komma. Efter att ha varit där ett tag så skulle jag följa en kompis till bussen och han blev så rädd att jag skulle gå att han drog mig åt sidan, tog tag i min hand, lyfte sina långa ögonfransar och tittade mig i ögonen och bad mig att stanna, stanna, stanna. Senare den kvällen bar han mig, satte mig i hans knä, viskade ”bara för att jag är full” och kysste min kind.

Blev så glad när jag såg att du ville ha historier för jag har längtat så efter att få berätta det här för dig hela sommaren!

Några dagar innan jag skulle flytta till USA för ett år framåt köpte en av oss som är arton ett paket cigaretter och skyddade undan vinden stod vi bakom ett stängt uteställe och skickade cigarett efter cigarett gänget runt. Medan nikotinet gick upp i huvudet berättade mina bästa vänner historier om mig, små minnen som fastnat. Vi skrattade och även fast vi inte borde, så slöt de där cigaretterna samman oss.

Jag har kommit mycket närmare Michelle och Miranda, två helt underbart fina vänner som alltid finns där. Vi har pratat om allt som finns, druckit lite för mycket öl och haft världens bästa sommar. Jag älskar dom så himla mycket så det gör ont att dom inte är här hela tiden.

I början av sommaren dejtade jag en kille. Han var sju år äldre än jag, perfekt hår som han drog lite nonchalant bakåt med ena handen. Han jobbade som fastighetsmäklare och jag hade precis avslutat mina konststudier.
En kväll bjöd han mig på ett fik nära mig och vi satt och drack kaffe och pratade om våra drömmar inför framtiden. Jag tyckte då att han var helt perfekt. Vi gick hand i hand hem till honom. Jag vaknade upp dagen efter av att solen kysste hans fina hår och bländade mina ögon.
Tyvärr blev det inte vi två. Men han är ett fint minne av denna sommaren.

Att jag träffade henne. Har alltid trott att jag var straight och sedan träffade jag henne.
Åh, tror verkligen att jag är kär. Är nästan nitton och har aldrig varit kär förut, men nu är nästan säker på att jag är det. Hon är så fantastisk, fin och underbar.
Vet inte hur jag ska säga det till henne men jag är säker på att jag måste. Hoppas så innerligt att hon gillar mig också.

Det var veldig fint da jeg satt på en campingplass i Sverige og endelig hadde skikkelig sommer- og feriefølelse. Alt var fint og føltes rett, rett som i at sånn skal sommeren være, og jeg følte mer lykkelig enn resten av året, kanskje. (Utenom da jeg fikk 6er på eksamen, men det var før sommeren. Da var jeg så glad, så glad.) Og Sverige er så flatt i forhold til Norge, og det gav en helt spesiell, fin følelse av at det var så flatt og likt Polen, og den følelsen var veldig, veldig fin. Det var ikke egentlig noe spesielt som skjedde de dagene, men de føltes veldig bra og avslappet.

Mitt bästa sommarminne är från i år. Jag och min bästa vän sedan 14 år tillbaka åkte till Paris i början på sommaren och levde. Verkligen levde. Idag saknar jag att mata uteliggare, sitta vid Seine, åka karusell, prata franska och få tummen upp, gå 300 trappsteg i smalaste och snurrigaste trappen, lura fransmän och bli lurade av fransmän, sitta i vårt fönster och känna fy fabian vi är i Paris, skriva saker på väggarna och hoppas hitta igen dem nästa gång, nicka och gå utan att ha förstått ett ord, sitta på kärleksbron och tänka vi ska alltid alltid vara vänner, vakna och brista ut i gapskratt, sitta och prata med människor man aldrig mer kommer träffa och sorgligt nog glömde att ta kort på, att höra att man ser ut som en matros, att någon smeker ens skosnören, lukten av mormors lekstuga på metron, se på när Eiffeltornet förvandlas till discoboll, gå armkrok och snubbla på orden, gå vilse, hitta så himla rätt, busa i en fotoautomat mitt i natten, känna i hjärtat att åh så bra vi har det just just nu.

Mitt finaste minne från denna sommaren var när håkan spelade på peace and love i borlänge. Inte för att det var håkan. Utan för att jag upplevde det med den finaste killen som finns. Han är från Norrtälje, jag från Växjö, så vi ses nästan aldrig. Men under håkan så tappade jag bort mina vänner och ringde Anton, ja Anton heter han. Vi dansade till ”känn ingen sorg för mig göteborg” och han bjöd på cigg. När håkan sjöng ”kärlek är ett brev skickat 1000 gånger” satt vi ner helt tysta. Det var så fint på något sätt. Sen skildes vi åt. Och inget mer hände. Men den kvällen har jag velat uppleva så många gånger, för när jag gick där ifrån var jag som lyckligast. Bara för att han är han, och inte som någon annan.

Ni vet när man inte beter sig eller känner eller gör som man brukar.
När man inte skrattar eller gråter på rätt ställen.
När man inte känner det välbekanta leendet fastna i mungiporna när man tittar på sin allra roligaste favoritfilm.
Eller när man inte vill träffa de som annars alltid och oavsett kan göra en glad.
När man inte vill träffa någon – över huvud taget.
Men när man inte heller vill vara ensam för att det enda som får plats då är tankar som ekar i ett tomt rum.
När man inte vill någonting.
Så, precis så kände jag alltid och i vad jag än gjorde. Hela vintern, hela våren och tills halva sommaren hade gått.

Men mitt i juli var det något som fick mig att förstå och att känna annorlunda. Eller det var iallafall början till det som fick allt att vända.
Det behövdes inte mycket.
Bara han och jag. Och så ett sommarregn.
Och ord som i vanliga fall omöjligt och aldrig skulle komma fram om det hade varit så som det brukar.
Kanske var det tillfällighet. Men framförallt och allra mest så var det nog faktiskt mod.
När jag sa att jag tycker om honom. Inte som vän och inte heller som något mer. Utan så mycket att jag inte vet var jag ska ta vägen. Ja till och med så mycket att jag inte ens kan tänka. Inte äta. Inte sova. Inte leva. Inte andas.

Och det som är mest fantastiskt av allt var inte att jag fick möta hans blick, skratta åt hans hjärtformade ärr på handleden eller lyssna på hans andetag.
Nej. Det var att jag vågade.
För hade jag inte gjort det.
Hade jag nog inte överlevt resten av den sommaren.

att stå i ett mörkt kök i slutet av en hemmafest och att plötsligt bli upphånglad så som summer hånglar upp tom i kopiatorsrummet i filmen 500 days of summer. att få ”jag är nog lite kär i dig” vinandedräkt-viskat i örat och tänka, nu. nu dör jag.

När jag och två kompisar delade middag på vårat golvmatt belägda golv i england. Middagen bestod av aldeles för söt yogurt och choclatebars, vi berätta om olika sätt vi gjort bort oss och vi skratta tills vi grät.

I Frankrike. Jag låg på en filt mellan två nyfunna vänner och tittade på stjärnorna. Det var så vackert att jag glömde bort att önska mig något när jag såg sjärnfallen.

Fredagen på emmabodafestivalen, Lilla Lovis-peppen och tredje ölen och vi hånglade i ungefär två timmar.

mitt bästa sommar minne
klockan var närmast 12 och jag låg och tänkte jag tänkte på min blogg som inte blev någon höjdare och när jag tänkte så fick jag en super bra idee till bloggren och eftersom jag va trött så ville jag sova så jag tog mitt varma täcke och virrade in mig och kände mig som en korvmedbröd jag gick ut på terassen satt och kollade andades in den svala sommar kvällen
och när jag satt där och kollade och andades så var det 2 stjärnor som lyste starkast av alla som kändes som om dom lyste på mig och min sovande familj.

det är mitt bästa sommar minne

du inspererar mig till att ha på mig knästrumper och hatt

fast ett annat minne från i sommar som är det finaste också, var när min kompis kidnappade mig och körde fort fort fort in till stan och så gick vi på harry potter-premiären och jag var så glad och det var så himla fint. sen började jag nästan gråta för nu är hela äventyret slut.

igår drömde jag att jag flög på kvastar och kastade besvärjelser på snape.

det finaste jag varit med om var när jag stod inne på det lilla caféet på campingen där jag jobbat hela sommaren, med en klump fina människor och så ringer min telefon. det var anton som ringde, anton som jag lärde känna på emmabodafestivalen förra året, anton som hade velat ha mig där i år med. han ringde från daniel adams-ray och jag blev så extatisk och lycklig och uppspelt och gråtfärdig på samma gång. mitt under spelningen hade han tänkt på mig och ringt mig och åh. det var så himla fint. ingen av mina kompisar jag var på fiket med förstod egentligen min lycka men jag ville skrika och sjunga och dansa och skratta och gråta, allt på samma gång. och jag önskar att jag hade varit där, med honom, men ett telefonsamtal är i alla fall bättre än inget.

jag tror jag har haft min bästa sommar så det finns så himla många väldigt väldigt väldigt bra stunder att välja mellan. en festivaldag vinner för den inleddes med fem timmars, nästan konstant, skrattattack och superivriga pokémon-diskussioner. på eftermiddagen satt vi i vårt camp och var mycket medvetna om att vi missade tex mando diao men det gjorde verkligen ingenting för vi mådde helt perfekt trots att vi var bakis och knappt sovit alls. vi lyssnade på no woman no cry och drack gratis kaffe. sedan rökte jag för många cigaretter, drack billigt vin och kände mig fri. på kvällen tog han min hand när vi gick mot bob dylans spelning (som visade sig vara ganska lam, gjorde inte heller något, jag bara log). mitt i natten hånglade vi på håkans konsert och jag var helt utmattad när det blev morgon men ville egentligen inte åka hem

Det måste vara när jag var och hälsade på hos min pappa. Varje gång jag blev lite frånvarande frågade han hur det var, och han såg orolig ut och jag sade att det var okej. -det kändes så fint att han visar att han bryr sig om mig.

Det har faktiskt börjat kännas bra igen, jag har mått så fruktansvärt psykiskt dåligt och stängde av fullständigt i början av året.
Det bästa är att jag nu, efter sommaren kan säga att jag mår bra och verkligen känna att jag gör det och att jag insett att de som står mig nära anser att jag är viktig för dem. När jag tänker på det känns allt lite lättare, åtminstone för stunden.

Mitt bästa sommarminne var första lördagen i augusit då jag och en vän ställde till med trädgårdsfest. Efter ett och ett halvt års planering så blev den äntligen av och det blev en finfantastisk kväll precis som vi hade bestämt! Hela trädgården var fylld med ljusslingor, musik och det bästa av vänner. Vi bjöd på drinkar och födelsedagstårta, pratade och spelade spel och alla var så fina och glada. Solen gav inte upp den heller trots att väderprognoserna skrek om regn och kvällen slutade sedan med att vi dansade i en lada.

jag glömde säga i min kommentar att han svarade ja, och vill ses!!!! <3

Mitt allraallra bästa sommarminne var när en kille jag tycker väldigt mycket om, men inte kände alls, skrev i ett sms ifall jag hade lust att ses. Jag blev alldeles pirrig i hela kroppen i flera dagar efteråt, ända tills vi faktiskt sågs. Då hade vi picknick på världens finaste klippa vid havet, och det var varmt och soligt och alldeles vindstilla. Han pratade om allt och inget, och jag har aldrig någonsin gillat någons röst så mycket. Det var fint.

jag hade varit i san fransisco och hängt med en kompis och bestämt mig för att besöka new york innan jag åkte tillbaka till sverige. flygresan däremellan var lite halvjobbig och tunnelbanan från flyget var svettig, trång och jag hade huvudvärk och var lite halvt utmattad. och så klev jag av, precis vid time square och såg alla dom höga husen och tappade andan helt och hållet. en fantastisk lyckokänsla spred sig i hela kroppen och jag blev kär där och då.

När jag igår gick med för många och för tunga väskor på en trottoar bredvid vägen och bilen som kör förbi vevar ner fönstret och en kille vinkar och säger hej. Jag blev alldeles fnittrig och var varm inombords de närmaste timmarna. Jag har ingen aning om vem han var eller varför han sa hej. Men det var underbart!

Det finaste som hänt denna sommaren, och kanske någonsin, var att jag träffade Han som jag aldrig kunnat glömma för första gången på tre år, och han sa att han hade saknat mig. Sen låg vi i hans säng och pratade och kysstes hela natten och Han sa att han ville att vi skulle försöka igen och jag tänkte att ”Den här gången släpper jag dig aldrig”.

Det finaste som har hänt mig den här sommaren är att pojken jag har varit kär i sen jag var åtta år gammal log mot mig med hela sitt ansikte, trots att det va helt tyst ingen hade sagt något roligt.. Jag låg och smygtittade på honom, han är så fin, och så tittade han upp, så då tittade jag ner och så tittade jag upp igen och då satt han där och granskade mig med glittrande ögon och världens största leende på läpparna och han släppte mig inte med blicken på flera minuter. Det va det finaste ögonblicket av mitt liv.

Mitt finaste var när min kill kompis och jag på en efterfest helt oväntat, lite lätt sommarberusade snubblade in i en kompis garderob. Vi stod där ett tag och sen drog han mig tätt intill sig och så började vi hångla. Vi beslutade oss efter för att det skulle bli vår hemlighet. Men efter det insåg jag att jag nog lämnat kvar en bit av mitt hjärta i den garderoben.

I slutet av Juni hade jag och min pojkvän varit tillsammans i ett år. Och ungefär en månad senare var det hultsfred och dagen efter det flyttade vi in i en trea i närförorten med världens bästa vänner.

någon gång i mitten av juli när vi sitter i hans pojkrum och pratar i två timmar innan vi ens kommer för oss att sätta på filmen för att vi har så mycket att prata om. Och jag dördördör varje gång han skrattar sitt konstiga skratt.
Vet inte om han ens vill ha mej som mer än vän men när vi kollar på film sätter hans sig nära nära på sängen och hans fot nuddar min och det känns i absolut hela benet och jag känner mej som en tönt men ändå så underbart bubblig och glad:)

någon gång i mitten av juli när vi sitter i hans pojkrum och pratar i två timmar innan vi ens kommer för oss att sätta på filmen för att vi har så mycket att prata om. Och jag dördördör varje gång han skrattar sitt konstiga skratt.
Vet inte om han ens vill ha mej som mer än vän men när vi kollar på film sätter hans sig nära nära på sängen och hans fot nuddar min och det känns i absolut hela benet och jag känner mej som en tönt men ändå så underbart bubblig och glad:)

Mitt finaste är ett sms från min syster där det står att operationen gått bra. Elsa är vaken och de får gå in till henne nu. Elsa, min systerdotter, har genomgått en hjärtoperation. Hon är två månader och har ett hjärta stor som en valnöt ungefär.

Jag och min pojkvän hälsade på min mamma i England denna sommaren. Vi var i Blackpool och där finns flera nöjesfält och vi skulle åka karuseller hela dagen. Min pojkvän hade aldrig åkt stora karuseller förut och han var så himla nervös när vi satt på en av Europas största berg-och-dalvana. När vi hade stigit av sa han att det var något av det roligaste han gjort, efter att ha blivit ihop med mig. På måndag (den 29e) firar vi våran 27e månad tillsammans. <3

P.s. det var meningen att det skulle stå berg-och-dalvana. Kent liksom.

Jag var på P&L och mitt hjärta hade precis kommit dit på fredagen när jag redan spenderat fem dagar och fem nätter utan honom. Var så glad att se honom och så utmattad efter en obetydlig mängd sömn de senaste nätterna. Så gick vi på Teddybears och de är så bra och du bara måstemåstemåste dansa när de spelar och efteråt så snurrade hela världen och jag kände mig svimfärdig så vi två och mina två bästa vänner gick och tittade på Anna Järvinen och där satt jag lutad mot han den där som får mitt hjärta att slå så ofantligt fort.

Så jag låg där, i hans famn. Kände hans andedräkt i håret, hans lätta kyss mot min kind. Och sekunderna innan jag gav vika för sömnen så hör jag honom, trots att han redan tror att jag sover. Hör honom viska, tyst, tyst, så att bara jag hör, i mitt öra att jag är fin när jag sover, att jag är den vackraste han vet. Hörde honom viska att han älskar mig, älskar mig, älskar mig.

Tror aldrig jag somnat lyckligare.

när jag fyllde arton år fick jag av mina finaste kompisar DJ-lektioner. dom vet att jag är hemligt dödskär i DJ-läraren och nu ska jag stå jättenära honom och lyssna på honom i massor timmar hela hösten. det var nog det finaste någon har gjort för mig.

att smyga ut ur fönstret skolös klockan 3 en julinatt och se han som brukade ha tuppkam men kapade av den stå under gatlyktans sken och le som aldrig förr. och när han drar mig till sig och man bara faller sådär djupt. hem till honom och dricka budgetöl i hans mjuka säng och kyssa hans smala läppar. det bästa av allt; dra pekfingret längs med hans ryggrad och se hela hans nakna kropp rysa till. åh.

Jag reste Europa runt med endast en ryggsäck och några bra vänner på släp. När vi kom till Krakov gick vi på nattklubb och jag som är lite för gammal för att aldrig fått kyssa någon blev utan förvarning upphånglad i ett mörkt hörn. Det var en av 1000 bra saker som hände på resan och det känns inte så värst ledsamt att det är över nu, för varenda viktiga och oviktiga sak som vi var med om finns sparat på nio engångskameror och i en liten skrivbok med svart pärm.

Mitt finaste sommarminne är min första kärlek.
Han som aldrig vill prata om sig själv som aldrig vågar släppa garden ligger där naken över täcket och jag ligger lika naken med huvudet mot hand bröst.
Plötsligt, utan att jag ens uttalar frågan som jag har på tankarna förklarar han varför han är så rädd. Han avslutar med att säga att jag var den enda som han berättat för. Och jag förstod att han nyss släppt ner de skyddande knytnävarna och nu ligger beredd på att jag ska slå.
Jag lyfter mig upp på armbågarna och pussar hans panna, näsa kind och hans mjuka läppar och förklarar hur bra det känns att det var just för mig som han berättade.

När jag frågade killen som jag är kär i om vi kunde träffas. Vi går i samma klass och har aldrig vågat prata med varandra.

Det finaste som har hänt den här sommaren är att jag och min bästa vän Crille har insett att vi vill leva våra liv ihop.
Det finns ingen som honom. Jag har känt honom så länge, han vet allt om mig och jag vet allt om honom. Vi har älskat varandra så länge, pratat, skrattat, gråtit, skrikit, kramats, pussats och dansat.

Och så satt vi bara där på hans säng och pratade om allt, som vanligt, när han tittade på mig och sa: Får man vara kär i sin bästa vän? För vi är kära i varandra, eller hur?
Då svarade jag: Ja, vi är nog det, så jag antar att man får det.

Han är min lycka.

Det finaste som hände mig var nog på Peace&Love, jag och en kompis gick runt på campingen sista kvällen, precis på kanten mellan sen natt och tidig morgon, ganska fulla och glada som man ska vara på festival. Jag håller i en honungsmelon, min kompis i en stålpinne och plötsligt stöter vi på en kille med säckpipa. Han förundras över sammanträffandet, ”har det någonsin hänt att tre människor med de här prylarna stöter på varandra?” och det hela slutar med att vi patrullerar runt campingområdet med vårt säckpipeband. Vi trummar, killen spelar säckpipa och fler och fler hänger på och till slut hittar vi till och med en tjej som går längst fram och drillar (!!!). Bara på festival!

Mitt finaste minne är inte ett minne än och det är kanske inte sommar längre men vi låtsas som det. Jag har kommenterat här ett par gånger och har varit så satans olycklig för en lång lång tid. Och så helt plötsligt så kommer den där dagen när man börjar i gymnasium och allt är nytt. Har gått i åtta dagar och jag är lycklig just nu. Jag älskar varje minut och alla är så fina och smarta och bra. Vissa personer utmärker sig såklart mer. Jag förstår inte att det var såhär, att det finns miljoner saker att prata om. Idag fick jag en känsla av när man är full. När man känner sig oslagbar och snygg och kan prata med alla. Mitt på lunchen bara sådär. Det är helt otroligt för att jag har alltid varit så himla tillbakadragen och mina gamla kompisar är ganska så lång borta och det gör inte mig något att de är för ”trötta” för att träffas för jag vet att det här kommer att bli så himla bra utan dem. Min lärare sa att han blommar i maj-juni idag och det var så jävla kul rent ut sagt och vi satt bara och skrattade. Det finns flera perfekta pojkar/män med skägg och jag dör för att det är den finaste jag vet. Det är så himla underbart att gå från nattsvart till ljusblått och jag trodde aldrig att jag skulle vara en av dom som blev bra till slut.

alltså, jag har gjort så himla mycket fint i sommar,men en sak jag kom att tänka på var för någon vecka sen. vi hade stadsfest i stan där jag bor, och då spelade ett av de lokala ungdomsbanden utanför en krog, ett band vars trummis jag har haft en crush på sedan det fortfarande låg snö på marken. och precis när vi gick förbi den lilla scenen (det stod kanske tio pers framför och lyssnade) så lyfte han blicken och tittade rakt påmig. och jag tyckte mig skymta ett litet leende. när jag kom hem la jag till honom på facebook.

Jag som så sällan träffar mina syskon, kanske en gång om året, semesterade med dem i en hel vecka denna sommar. Och även om jag hade en väldig hemlängtan emellanåt(att gå från inga småsyskon till två småsyskon en vecka i sträck är påfrestande) så är det nog det bästa jag gjort.
Att prata länge i soffan om allt mellan himmel och jord, att få stora frågor från små syskon som undrar och att få fota sin syster när hon blåser såpbubblor i solen, känna gräset mellan tårna och plocka vinbär så att man kan få hem en burk vinbärsgele var det bästa som hände.

Det fanns en sån oförskämt fin tredjeringspojke som jag växlat blickar & framstammande (försök till) hälsningar med i korridorerna mitt första gymnasieår. Han tog studenten som alla fina tredjeringspojkar gör och jag tänkte att nej, får jag verkligen ingenting mer än en nervkittlande rökpause en torsdagseftermiddag & ett handskrivet brev så kanske jag går under. När det envisa regnet äntligen upphört under sommarens favoritfestival stod han där, mitt framför mig och mina vinberusade vänner. Utan ett ord kysste han mig & försvann sedan i ett hav av ungdomar, musik & lera. Imorgon kanske vi springer på varandra på sommarens allra sista av festivaler.

Det måste ha varit när killen med mörka ögon och det pillemariska leendet låtsades ringa en vän så att jag och han kunde smita ifrån vårt kompisgäng. Vi stod bakom en container och hånglade så länge att tiden glömdes bort och våra vänner förstod vart vi befunnit oss. Men han sa att det gör ingenting för att det var värt det och även om jag inte riktigt vet vad han menade med det så kändes det som en fin uppoffring.

en sommarmorgon när jag vaknar bredvid min bästa killkompis för vi däckade båda två i hans säng med kläderna på. och man ser att det är en bra dag redan för det är soligt ute och det är så skönt att få vakna sakta utan någon stress, prata lite och vrida på sig. och sen ser han att jag flagnar på ryggen. ska jag ta bort det här, frågar han mig. bara sådär. helt utan att han vet att jag stått varje dag framför spegeln och plockat massa hudflagor själv medans jag undrat vem i helvete jag skulle be hjälpa mig där jag inte kommer åt själv

Jag har så många himla bra sommarminnen. Detta var sommaren jag tog studenten och bara njöt utan några bekymmer.
Men mitt bästa sommar minne är en speciell dag i London, det var soligt för första gången på hela resan och vi gick på Portobello market, tittade på fina pojkar med lockigt hår och på kvällen gick vi på den fantastiska musikalen Wicked.

Jag filmade en massa den dagen med, om du vill kan du titta här:

Jag och mina kompisar var i dalarna, i min sommarstuga. Det var kväll och ganska kallt, men vi hade cyklat ned till en liten sjö som på ett konstigt sätt bara är omringad av åkrar. När vi låg där på den kalla åkern och tittade upp i himlen som var blårosa. Vi pratade killar med blont hår och speciellt en kille som min kompis är kär i. Plötsligt får hon ett sms av just den killen, vilket får henne att hoppa upp och springa ett glädjerus och skrika av glädje. I smset stod det bara ”Ska se Harry Potter nu” men hon blev så glad och det var det absolut finaste jag har sett den här sommaren. Att se vad kärlek kan göra med oss.

Det finaste i sommar var att jag och min bästa vän spenderade en vecka i Göteborg. Det finaste var helt enkelt att bara vara med henne, sen var Way Out West inte helt fel heller. Robyn, Prince, Fleet foxes och Edward Sharpe var helt fantastiska.
Jag älskar henne så himla mycket och hon och vi och den veckan var det bästa i sommar. Vänskap är underbart.

Vi hade varit tillsammans hela dagen. Dina bästa vänner, min bästa vän, du & jag. Ni hade tagit oss runt hela ön. Det var fyrtiofem grader varmt och trots att man höll på att förångas när vi gick där på gatorna så blev det aldrig tråkigt. Ni tog oss runt hela Malta och visade oss de mest fantastiska klippor. Minst tio meter höga och vattnet var ljusblått. Jag har höjdskräck. Din vän tog mig i handen och hoppade. Och känslan sedan. Det där sista ruset precis innan man slår emot vattenytan. Vi hade känt er i tjugo timmar och jag älskade er redan av hela mitt hjärta. Minns mest hur du och jag satt där på bänken tillsammans och väntade på bussen. Du höll armen om mig och jag lutade mig mot din axel. Jag blundade och önskade att bussen aldrig skulle komma och alla tankar snurrade i huvudet. Du luktade saltvatten. Och du hör bussen komma och vi reser oss upp och du håller mig nära dig och viskar ”see you next year” och mina ögon fylldes av tårar och jag sa ”i’m gonna miss you like crazy” och pressade min läppar mot dina och det blev vår sista kyss på ett helt år och sedan sprang jag på bussen och såg hur du satte dig på bänken. Visste att jag aldrig ville därifrån, och att jag fortfarande saknar dig så jag går sönder.

kjærligheten: å holde rundt og bli holdt rundt, på gaten, på bussen, i sengen, i Norge, i Hellas, i skogen, på gulvet, i butikken, i stillhet, i latter, i tårer, i kyss. så mye kjærlighet, for å fylle opp hele meg så jeg kan leve til vi sees igjen senest i desember.

igår när jag och mina klasskamrater gick ut och drack massa öl fast det var skoldag bara för att inte gå miste om den sista varma sommarnatten.

Satt på en klippa i skärgården och såg solen gå ner bakom trädtopparna. Blev ikappsprungen av en reporter och fotograf från ett japanskt street style-magasin när jag var i Paris, som tyckte jag hade snygga kläder på mig, fast jag gick runt och tyckte att jag hade en dålig kläddag just den dagen. Vandrade uppe i Funäsfjällen och besteg ett berg som var 1250 m ö h, utsikten var helt otrolig. Såg livestreamingen av Harry Potter-premiären i London och började gråta när skådespelarna höll tal, vill inte att det ska ta slut. Fyllde arton och hade picknick på Djurgården med familjen. Saknade min engelska värdfamilj från språkresan förra året så mycket att det gjorde ont (det gör det fortfarande). Insåg att jag kanske tycker om min barndomskillkompis lite mer än jag har trott förut.

Mitt bästa sommarminne upplevde jag till skillnad från många andra här, ensam.

Jag satt på trappen till familjens lantställe, efter en lång dag med massa sol och pyssel i trädgården, och tittade ut över det fantastiskt vackra alvaret.

Det finns ingen plats på jorden som gör mig så lycklig som just den.

Mitt finaste sommarminne är egentligen inte från sommaren utan från mitten av maj, men eftersom det är en av dom finaste kvällarna i mitt liv tycker jag det kan räknas.

Det var i mitten av maj precis när det var så himla härligt varmt och allt studentpjoks skulle börja. Det första av studentfirandet var min pojkväns bal. Kvällen börja med att jag och min vän satt i min lägenhet drack vitt vin, som var det enda vi hade så vi fick låtsas det var champange, medans hon gjorde i ordning mitt hår. Hon lockade det med den minsta av alla locktänger och satte upp det med 20 hårnålar, så himla fint blev det. Har aldrig känt mig så fin som i min aprikosfärgade klänning, 13 cm klackar som inte syntes utan bara gjorde mina ben super långa och den vackra uppsättningen.

Efter jag sagt hejdå till henne möttes hela min pojkväns skola upp för fotograferingen på ett torg. Jag som knappt kände någon alls var försenad och hade lite pirr i magen. Men trots att jag knappt kände någon pratade jag med så himla många människor under kvällen, viskade och skrattade med folk jag aldrig pratat med.

Har nästan aldrig sett någon så stilig som min pojkvän var. Vi åt en trerätters middag och efter var det vals. Blev så himla förvånad att alla gick med på det och dansa seriöst trodde ingen skulle vilja dansa vals förutom jag. Men alla dansa och vi dansa bäst, i slutet lyte och snurra han runt mig, hade en sån töntig lycklig känsla i magen då(gissar att det var mitt barndoms-jag som älskade prinsessor som fick mig att känna sådär). Resten av kvällen spenderade ute på balkongen rökandes cigarrer och cigaretter eller på dansgolvet, dansandes till grease och spicegirls.

Har nog aldrig varit så kär som den kvällen, hade inga förväntningar alls eftersom det inte ens var min bal, men ändå hade jag så himla roligt och hans bal blev faktiskt bättre än min.

Det finaste som hände mig var att jag var i Oxford med ett helt gäng kompisar. Vi tog en hel massa båtar ut på älven och alla föll nästan i vattnet, och pojken som jag tycker om var med och var så fin hela tiden. Vi hade gått ut sådär i smyg lite i några månader och ingen visste riktigt vad som pågick (egentligen inte vi heller). Hela båtresan satt vi mittemot varandra och han slängde mig en massa söta blickar mest hela tiden. Sen på kvällen gick vi alla på en bar och det undgick knappast nån att vi inte kunde få ögonen från varandra. Senare på kvällen satte han sen sin hand i min shortsficka. Åh, det var så fint.

Men ändå, trots allt, blev vi inte ihop och det får mitt hjärta att gå sönder.

min finaste sommar minne var när jag och min två närmsta vänner var på åhus beachfestival. vi träffade ett par pojkar som pratade med betonande i:n och dom bad oss följa med till deras camping. vi hade inga gröna band så vi gömde oss tyst i natten och dom klättrade över tillsammans med oss, bara några meter ifrån vakterna. sedan hukade vi oss och sprang tvärs igenom fotbollsplanen mellan tälten. spänningen i att kunna bli upptäckta blandat med förbjuden öl, ungdom, sommarnatt och fina pojkar är oslagbar.

Det finaste var också det svåraste. Världen stod still när vi fick bekräftat att vi väntade barn, min pojkvän och jag. Bara två veckor senare förlorade vi barnet vi inte hade vetat att vi ville ha. Och det fina i det hela var att hålla hans hand och titta in i hans ögon och prata och gråta nätterna i ända och ändå känna att detta är rätt, jag är på rätt plats med rätt pojke och någon gång kommer jag få titta in i ett annat par stora, bruna ögon, som förhoppningsvis också kommer ha en liten lejongul fläck mitt i. Som hans. Det är fint att veta. Och ännu finare att kunna älska så mycket som jag gör.

Det finaste som hänt mig denna sommar var en kväll vid stranden, vi satt och drack sprit ur läskflaskor och alla killar drack öl. Där var det en kille jag har en viss hatkärlek till men vi satt ändå bredvid varann hela kvällen och när det blev kallt la han sin arm om mig. När allt var slut följde jag med honom hem och sov vid han. Resten av natten och morgonen låg vi och pratade om allt och ingenting, Ibland gav han mig en ljuvlig puss och jag visste att när jag behöver han, är han min.

Jag trodde att jag skulle begrava mig själv i jobbjobbjobbjobb bara för att slippa tänka på att jag fått mitt hjärta söndertrasat för första gången i mitt liv. Bättre gå in i väggen än att deala med sina känslor, liksom. Men så visade sig att just det sommarjobbet och alla mina nya, fina arbetskamrater blev min räddning och jag jobbadejobbadejobbadejobbade men var hel igen och gladare än någonsin.

träffade en flicka i ljust, lockigt hår och blåa dockögon på emmabodafestivalen. hon skrattade högt och dansade längst och luktade så himla gott att jag aldrig ville slita min näsa från hennes hals. när vi kysstes ville jag bara krama henne hårdare och hårdare. så fin var hon. hon hade till och med lena armbågar!

Att jag ska åka tillbaka till staden där jag pluggar och veta att han bor tretton minuter från mig igen, att han kanske kommer att vara på samma klubbar som mig, samma bibliotek som mig och samma byggnad där vi har föreläsningar.

Det allra finaste som hänt mig denna sommaren inträffade den 4 juni uppe i Slottsskogsvallen i Göteborg. Håkan Hellström spelade i solsken och värme och det kändes helt magiskt för det var sådär ljummet som det är i början av sommaren och man kan stå ute och dansa i linne hela natten utan att frysa. Mitt under En midsommarnattsdröm stod en pojke med blont rufsigt hår dansande alldeles intill mig och sa ”Fy fan vad bra!” och jag var alldeles torr i halsen för jag hade skriksjungit hela kvällen men jag nickade och sa att Håkan är alltid bra och så böjde han sig ner och kysste mig och mina läppar hade fram till den stunden aldrig blivit kyssta förut. Jag visste inte vem han var eller vad han hette med den 13 augusti så mötte jag hans blick vid Noah and the Whale och han sa ”men det är ju du” och det var ju jag. Jag vet fortfarande inte vem han är eller vad han heter men han gjorde mig så himla lycklig den juni-kvällen.

Det finaste som hände mig i sommar var nog när jag och min allra bästa vän satt och pratade. Verkligen pratade. Vi grät ögonen ur oss och kramade sönder varandra. Det var första gången i världshistorien som jag berättade för någon om hur jobbigt allt är hemma och hon lämnade mig inte. Hon dömde mig inte eller vägrade förstå. Hon kramade mig hårt och grät med mig och sa att jag var stark. Jag älskar henne så himla mycket och det känns så lätt att veta att hon alltid kommer förstå och lyssna. Min allra käraste vän <3

Min tvillingsyster blev svårt deprimerad efter att ha varit mobbad och utfryst. Efter två år började jag äntligen äntligen äntligen känna igen henne igen. Den starka, fina, självständiga tjejen som alltid ställer upp för en och vågar säga ifrån när något är fel eller orättvist. Jag lovar att den känslan när man börjar känna igen en människa, fast man aldrig riktigt fattat att ”hon varit borta”, den slår sommar-hångel, studentutspring, nattdopp och festivalyra. Jag älskar dig, syster.

Mitt finaste var nog när jag skulle ut till hans landställe och träffa hans mammas familj för första gången. Jag var så nervös att jag knappt kunde sova, och trodde att jag skulle svimma på bussen dit. Hade föreställt mig tusen olika mardrömsscenarion om hur mycket hans mamma skulle hata mig. Så går jag av bussen. Det första hans mamma gör är att krama mig.

En fin dansk tittade mig i ögonen och sa: ”Jeg elsker dig”. Och jag liksom dog litegrann, för han menade det verkligen.

hur det kändes som att det var vi för en sekund. då han skjutsade mig in till stan. drog min väska genom hela centralstationen. gav mig en kram och pussade mig på kinden innan jag klev på tåget och han sa att vi hörs någongång. hur jag förstod att detta bara var en sommargrej. lyssnade på musik och log hela resan hem. med världens finaste kille i tankarna.

Det var med en ny pojke i en ny stad i en gammal fotoautomat. Det var hur han pratade och den där blicken som hade fått oss dit. En blick han kanske kunde ge till vem som helst men när han ger den till dig glömmer du att han någonsin gett den till någon annan och bryr dig ändå inte. Vi låtsades vara kära i varandra fast det egentligen var staden som hade fångat oss. Pengarna räckte inte till remsan med fyra bilder för 2€ för det var så mycket vi precis hade lagt på den sista ölen. För det är så mycket en öl kostar i den där staden. I alla fall satt vi kvar på den lilla snurrstolen för på en sådan stol måste man sitta så nära, och på en sådan stol måste man bara kyssas. Han var från London och nu är han en del av min ungdom och minnet jag kommer ha kvar av den. Han är en upplevelse av en stad och en sommar och även om jag möter hundra nya kommer han alltid vara en av dem. Det är mitt finaste minne för det är en stad och en pojke och en fotoautomat som jag aldrig kommer glömma och aldrig uppleva igen.

det finaste var när jag stod längst fram vid scenen i en park vid havet under en solnedgång och såg artisten jag älskar mest i hela världen. Efteråt stal jag och min kusin varsin plansch och träffade artisten, Håkan Hellström, själv.

Jag hade sex för första gången i mitt liv med världens finaste pojke.

Jag är 20 år.

Jag hade sex för första gången med världens finaste pojke.

Jag är 20 år.

Precis där runt midsommar förlorade jag oskulden till en kille som jag var sjukt jävla galet kåt på och lite kär i. Det var nog det bästa.

På ett obligatoriskt sommarkyligt torg och när jag lyssnar till onyktra orden när dom är som finast. Med alkohol i blodet blir meningarna mer ärliga, även om det mest bara är bullshit i just den sekunden.
”det är därför jag tycker om dig. eller jag menar, jag respekterar dig.” eller ”jag diggar dig för att du precis som du är.”

Det finaste som hände mig i sommar var när jag låg utanför ett tält bredvid en fin kille som jag känt i snart ett halvår. Vi googlade på plastfrukter i hans telefon (för det är ju sånt man vill veta saker om), kom fram till att det var väldigt kallt så vi lade oss närmare varandra och sen kysste han mig trots att vi låg på en väg. Jag tog ett foto på honom med min 120-filmskamera för det var ett typiskt sådant där ögoblick som man vill ha kvar lite längre än det varar.

Jag tog ledig några dagar från jobbet, fastän jag inte borde, och åkte till Stockholm. Jag träffade en kompis på spontanfika, men så helt plötsligt sätter hon ner koppen på bordet, tittar på mig och frågar ”Ska vi strunta i detta och åka ut och dansa istället?”
Sagt och gjort. Vi åkte hem till henne, lyssnade på hög musik och bytte kläder ett par gånger tills vi var redo. Sen åkte vi ut och dansade och drack öl tills klockan tre. Vi sa hejdå och jag åkte genom natten hem till killen med de bruna axlarna, mjuka händerna och mörka luggen.
Jag somnade på hans soffa och vaknade tidigt på morgonen av att han kom hem från jobbet och gick och lade sig varpå jag smög ner bredvid honom och somnade med nosen i hans halsgrop.
Vaknade av att han höll om mig så hårt att jag nästan inte kunde andras. Vi stannade i sängen tills klockan fem.
När vi tog oss ur sängen kokade vi lite kaffe, åt smörgåsar, tittade ut genom fönstret, pratade och skrattade.
Han ringde taxi och vi åkte till stan, drack några öl tillsammans, åkte tillbaka.
Han säger att jag är kall och drar mig närmre honom i soffan, snirklar av mig tröjan och byxorna och lägger sig som en kokong runt mig.
Jag följer hans ryggrad med ett finger och tänker att det inte är möjligt, ingen människa kan se såhär bra ut i korpsvart lugg, tjocka ögonbryn och knivvassa ögon.

En pojke blev kär i mig. Sen blev jag kär i honom. Och nu är vi varandras. Om jag får drömma så ska vi stanna som varandras för alltid. Det var utan tvekan det finaste som hände mig i sommar.

Mitt finaste sommarminne är när jag och min fina pojkvän satt ihopkurade i soffan och skojade och skrattade med varandra. Sedan blev det en tyst stund och jag satt och lyssnade på hans underbara hjärtslag och när jag tittade upp grät han. När jag frågade varför sa han att det var för att han älskade mig så mycket.

Jag har jobbat hela sommaren, så min resa till London är mitt finaste sommarminne. Åkte dit med min bästa vän och träffade någon jag kände och det kändes så bra, fast det var så förbjudet och önskar tiden hade stannat, för just nu gör det bara ont.

Jag har pluggat i Melbourne i ett och halvt år och kom tillbaka till Sverige för tre veckor sedan. När jag lämnade Melbourne var det vinter! Kallt, regn, grått och trist och jag tänkte att den svenska sommaren är väl över när jag kommer hem. Jag får ingen sommar, inte förrän nästa år. Några månader tidigare hade jag sagt till mina föräldrar att det enda jag ville ha när jag kommer hem är en biljett till Way Out West. Sen hörde jag att det var slutsålt, och då tänkte jag att då fick jag väl ingen biljett. Men så fick jag en i alla fall, de hade bokat en för längesen men inte sagt något. Så himla snällt!
Jag drog till Göteborg, träffade kompisar jag inte hade sett på två år, sprang på ett gammat ragg, dansade till bra musik, drack billigt vin och det var sol och varmt hela festivalen! När jag åkte hem på söndagen kom regnet. Min sommar varade bara i tre dagar, men åh va bra den var!

Jag blev kär i en kille med svart snedlugg och palladiumskor.

Mitt finaste sommarminne är när jag och min pojkvän övernattade på ett hotell som ligger ute på landet vid en stor lada. Vi fick spabehandlingar och efteråt fick vi beställa in maten till rummet (vilket var det ända sättet) och på rummet var där en korg med fredagsgodis och en flaska rödvin. Jag vågade inte dricka ur vinet för just vid det tillfället trodde vi att vi hade skapat det finaste man kan tänka sig och vi var så lyckliga och förväntansfulla (fortfarande ingen bulle i ugnen, men lyckliga ändå). Efter maten gick vi till sällskapsrummet och hämtade en film, Walk the line, och sedan låg vi i vår stora säng och smaskade på godis och njöt av varandras sällskap. Det finaste var att vi hade fått denna dag av min sambos kompis eftersom vi hjälpt honom med hans företag, vilket han har lyckats väldigt bra med. Har man fina vänner så har man, de håller man hårt i!

varje morgon jag vaknade med honom vid min sida (och det blev många sådana morgnar), eller då han två veckor före min födelsedag överraskade mig med den finaste gröna tröjan med valar på jag någonsin sett. vi brukar rita varandra som pingvin (hans favoritdjur) och val (mitt) och har kommit på ett eget gemensamt djur – pingval.
världens bästa sommar ungefär.

eftersom jag jobbat hela sommaren så måste jag säga att det finaste som hände denna sommar hände redan på studentveckan då jag hånglade med en så snygg kille på ett trångt & så varmt varmt dansgolv i över en timme. sen sa han att han var tvungen att gå men att han snart skulle komma tillbaka, och så gjorde han det, min klasskompis knuffade in mig i honom och vi hånglade ett bra tag till.
det enda jag ångrar med det att jag inte tog hans nummer.

att jag fick hångla för första gången i mitt sextonåriga liv såklart. med en spansk kille i berlin som jag inte pratat med alls egentligen. det var väldigt stort.

Jag spenderade nästan hela sommaren i Tanzania på en utbytesresa mellan min skola och en flickskola där. Den första veckan bodde jag hos en familj för att lära mig om deras seder och bruk. En dag tog sonen i familjen med mig och en av de svenska flickor som följde med ut till en förbaskat fin strand där jag lyckades vara klantig nog att slarva bort skyddet till min nyinköpta Nikon D3100. Jag var tröstlös och ganska arg på omvärlden och när vi satte oss i bilen tänkte jag ungefär att jag måste vara världens dummaste människa och Tanzania världens sämsta land. Då knackade en gammal fiskare på bilrutan, pratade lite swahili med sonen och pekade rakt på mig. Sonen vände sig om och sträckte fram kanske den vackraste snäcka jag någonsin sett och sa ”He wants you to have it.” Jag sprang ut för att tacka honom, fiskaren, och då viftade han med handen, log ett tandlöst leende och sa ”Wewe ni nzuri sana”.

Det betyder ”Du är väldigt vacker.”

Två månader senare är jag hemma i Sverige igen, snäckan ligger på mitt skrivbord och jag vill tillbaka till Tanzania för allt i världen.

Jag blev kär. Sådär himlastormande kär som man bara blir på film.

Mitt bästa sommarminne är när jag och min finaste kompis Sofie som jag har gjort äventyr med varje dagar två år. Stod på ett tak i östra London, tillsammans med vår nyfunna est London kid Felix. Han har fräknar på armarna och svart rufsig lugg. Han bjuder på öl och det mörknar över London. Vi ska snart lyssna på ett av vara favorit band som spelar på taket. Vi vet att om bara några veckor kommer mina och Sofies vägar skiljas. Jag kan inte tänka mig en vardag utan henne. Det känns att hjärtat ska sprängas. Ändå kommer det en jävla höst. Jobb i Oslo väntar på mig och en helt ny skola på henne. Men än är det sommar, luften är varm, vi vet att hela natten väntar på oss och att det som hänger just nu måste vi ta vara på, ändå tänker vi inte alls utan dricker vin med nya vänner i en park tills klockan blir 6 på morgon. Solen går ännu en gång upp över vårat vackra London.

nionde juli var sommarens finaste lördag. åt brunch på nytorgsgräset, promenerade en sväng förbi vinterviken där världens minsta och hemligaste lilla festival hölls och sen på kvällen hamnade jag på en fest i en fantastisk ateljé. mitt på någon ospeciell gata på södermalm och så plötsligt kliver man in som i ett 70-tal. en trappa ner under marken bara och så var man omringad av levande ljus, stora tavlor på väggarna, uv.lampor, vinylbackar, musik som strömmar ur högtalarna och bortglömda gamla djurpälsar.
har skrivit ett inlägg om det. (http://vickys.se/?p=3949)

Sommaren började med en magisk solig sommarkväll på Slottskogsvallen där man avnjöt Håkan och hela hans energi.. Sen blev det semester och jag hade lata underbara dagar som bestod av sol och bad med underbara människor. Grillkvällar med rosé och massa skratt. Massa fest och massa dans, och sist men inte minst mys med fina pojkar.

Jag, Johanna och den pojken som jag är lite smått förälskad i, bestämde oss för att gå på utomhusbio. Det är ju en sådan fin uppfinning som man nästan måste vara med om innan man dör. Så vi traskade dit, trots det regniga vädret. Vi fann en bänk och gjorde oss hemmastadda. Filmen började och man hann undra kanske tiomiljoner gånger på loppet av två minuter, varför vi aldrig gjort detta förut. På den vita duken visades historien om en trollkarl som försökte skaffa sig sitt leverbröd, trots all konkurrens bland de nya 60-tals musikerna. Det hela utspelade sig i England, där vädret mest består av regn. Vilket gjorde att hela upplevelsen blev än mer magisk än var det redan var.

Att sitta i parken La Torse, i södra frankrike, i soligt sommarväder och med min finaste och knasigate klass. Vi hade avskeds-pique nique(som jag stavar franskt, bara för att) och vi åt ostar, bröt baguetter, någon var söt och bjöd på praliner. Det var den 6 maj och vi hade precis haft vår skolavslutning. Alla visste att inom ett par dagar skulle vi alla ha åkt tillbaka till våra kallare hem i sverige och klumpen i magen växte och växte. Ångesten över att behöva skiljas från mina nyfunna vänner var hemsk. Men medans vi satt där och pratade minnen om staden och varandra lättade ångesten från oss och vi skrattade åt allt roligt och bra vi hade gjort under vår tid i Aix-en-provence. När vi senare på kvällen skulle säga Au revoir och skiljas grät många och kramarna varade länge, men så var det också glädjetårar över att fått ha uppleva allt detta. Det blev min sista dag i min andra stad med extra många fina minnen och ett lyckligt slut.

efter denna sommaren har jag en favoritsten. den finns på emmabodafestivalen, en bit in på campingen, precis bredvid grusvägen. på den stenen kysstes vi för första gången, han och jag.

Mitt finaste sommarminne är från i juni, när nätterna fortfarande var så där ljusa. Jag var på väg hem från en fest och min finaste vän från längesen mötte upp mig och följde mig hem. Stämningen var sådär pirrig som när man precis har träffat en ny person som man tycker om lite extra, fast vi har känt varandra i tio år. Vi kramades länge utanför min port & han kysste mig på halsen och jag ville inte att den där stunden skulle ta slut. Nästa morgon vaknade jag och såg hans sms; ”Det hade varit magiskt om du var här, att somna och vakna med dig.” Och jag dog några gånger på insidan för det var det finaste en man någonsin sagt till mig och jag kände mig som 17 igen.

jag åkte till london och tittade på sista harry potterfilmen. det hade jag planerat sen jag var åtta år med min barndomsbästis. och så gjorde vi det bara.

sommaren som har gått har varit den absolut finaste och bästa sommaren i hela mitt liv.
och det bästa av det bästa var utan tvekan när jag och mina kompisar åkte iväg 60 mil och campade på en festivalcamping för första gången i våra liv. vi pussades med folk som vi inte vet efternamnet på, åt nudlar och sov inte. men det bästa var när vi såg håkan, och jag hade hört att han ska vara dålig live, men det var det bästa jag har varit med om. någonsin. oj, vad vi alla grätgrätgrät. särskilt när han sa ”det här är en låt om kärlek. den heter nu kan du få mig så lätt” och vi alla skrek tills vi nästan ramlade ihop för att vi hade hört att han inte brukar köra den live längre.

Mitt finaste var på midsommaraftonsnatten som jag firade på vårt sommarställe. Min Pappa som jag har fått så mycket bättre kontakt med sedan jag blev vuxen blev alldeles exalterad av att det inte blev mörkt. Han har fotat i många år och jag är precis nybörjare. Mitt i natten gick vi på promenad över ön och hittade de finaste fotoobjekten. Vi pratade en massa och jag fick många fototips.

När vi kommit hem hade det börjat ljusna.

har förresten skrivit om det:
http://osteromberget.blogg.se/2011/june/en-midsommarnattsdrom.html

Mitt finaste minne var när jag låg med huvudet mot hans bröst och fick anstränga mig för att inte skaka när jag lät tårarna rinna, han fick ju inte veta. När jag kände hans andetag och han drog mig närmare och jag önskade att han aldrig skulle släppa taget. När han sedan ställde mig upp på mina fötter, tittade mig rakt in i ögonen och frågade om allt var bra, och det enda jag kunde svara var med en nick. När jag försiktigt frågade om vi kanske, kanske, eventuellt ses i januari svarade han. Nej, vi ses i december för jag kommer komma ner och hämta hem dig. Dagen efter flyttade jag ner till Singapore. Jag gick utan att vända mig om, för att jag var tvungen.

Kanske inte det bästa men definitivt en av de mest minnesvärda sakerna som hänt mig var när jag och en massa vänner var och dansade på en fest. När klockan slog ett begav jag och fyra andra bra personer oss därifrån men ingen av oss ville ge upp och gå hem, det var ju trotsallt en av de sista sommarlovsdagarna. Så vi cyklade genom hela vår lilla stad ner till hamnen där vi satt på bryggor och på daggvåt asfalt och pratade. Och sedan bestämde vi oss för att ta ett nattdopp och hoppade därför utan att tveka ner i vattnet som inte alls var kallt utan ljummet trots att det var mitt i natten i slutet av augusti. Och så badade vi och skrattade och allt var spontant och bara jättebra just då, och när jag cyklade hem hade jag varken strumpor eller skor på mig och min mage var full av fjärilar som dansade foxtrot av lycka och jag kunde bara inte sluta le. För det påminde mig att det är såhär det ska vara att vara tonåring en sommarnatt.

Det har hänt en massa bra saker i sommar men jag tror att det allra bästa var när jag och två klasskompisar åkte till Paris för ungefär en och en halv vecka sedan. Det var vår första resa utan föräldrar och det var helt underbart. Vi vinkade till fransmän som stirrade på oss och sedan blev generade när de insåg att vi såg dem, vi åt baguetter, croissanter och macroner i olika parker, gick tills våra fötter inte längre ville vara med och sjöng ”Ont det gör ont” medan vi stapplade fram klockan tolv på natten för att ta oss till tunnelbanan. Vi väntade i två timmar på att få åka upp i eiffeltornet, tillbringade ytterligare två timmar på H&M längs Champs Elyseés och drack universums dyraste coca-cola bara för att få gå på toaletten.

Hela vistelsen var helt perfekt och när vi sista kvällen satt på våran balkong vid hotellet och åt vindruvor, baguetter, brieost och drack vin kunde tiden mycket gärna ha fått stanna, bara för ett litet ögonblick, så man hunnit att fotografera varenda detalj med minnet. för det där vill man aldrig glömma bort.

Det finaste var när jag var på festival i somras. Sista natten, sista konserten på hela festivalen var Håkan Hellströms. Jag var full på vin och så övertaggad att jag nästan grät innan det hela ens dragit igång och jag stod där med jordens bästa vän och våran nya tältgranne. I en halvtimme av ren lycka stod vi där och sjöng och dansade, sen kom jag ifrån dom. Jag kommer ihåg att jag kollade omkring mig och fick syn på en jättefin pojke som stod och tittade på mig. Jag minns inte riktigt hur allt gick till, minns bara hans arm under min, en kort konversation som lät ”gillar du håkan?” ”sådär…” ”jag älskar Håkan!” ”Då gör jag också det!” och sen var hela hans armar om mig. Läppar trycktes mot varandra och när konserten var slut var han borta. Men han gav mig i alla fall ett fint festivalminne, streptokocker och sex veckors uppsvullen hals.

Jag har varit i Mostar, Bosnien, i över en månad nu och ska tillbaka till Sverige på lördag och är så himla ledsen. Men jag träffade en kille häromdan, någon mina kompisar känner rätt bra men han pluggar bara här så vi ses inte alls egentligen. Han är sällan här på sommaren. Och han frågade om jag ville hångla. Och jag tackar inte nej till killar som luktar gott och är från norra Bosnien men befinner sig i Mostar som ligger i södra bosnien, även om jag inte sa ja direkt för att jag är så himla blyg. Och han pratar med en annan dialekt och så smakar han så gott trots att han röker. Och ikväll var vi uppe och såg hela stan från en utsiktplats och hörde galen jazzmusik och dansade och räknade stjärnor och plusgrader och plötsligt sa han ”you need kissing badly. That’s what’s wrong with you. You should be kissed, and often, and by someone who knows how” från Borta med vinden. Jag smälte lite tror jag…och jag lät honom hångla upp mig…

Eftermiddagen ska det ju vara såklart.

En av de finaste sakerna som hände i somras var faktiskt efter ett jobbigt gräl mellan mig och min pojkvän. Vi hade haft en ganska stressig och jobbig period, inte haft tillräckligt med tid för varandra och hade ett stort prat om detta en kväll. Jag var väldigt ledsen och somnade efter mycket om och men i hans armar. Varje gång jag vaknade till under natten så låg han bakom mig och höll om mig, tittade på mig och frågade hur det var, om han kunde göra någonting. Nästa morgon var jag tvungen att gå upp tidigt och gå till läkaren för en bagatell men han tittade allvarligt på mig och frågade om han fick följa med? ”Jag vill verkligen följa med dig, snälla får jag det?”. Sedan åkte vi till läkaren, han höll min hand och väntade på mig tills jag var klar. Jag har nog aldrig känt mig så trygg som jag gör med honom, och älskad. Han är finast.

Det allra finaste denna sommar är att jag och sambon åkte på vår första utlandsresa tillsammans. Vi åkte till Kroatien och där förlovade vi oss och solade och badade i både hav och pool i en vecka.

Och bara en månad innan hade jag mått illa en morgon utan att begripa varför. Men på efterniddagen fick jag veta att det finns ett liv i min mage. Ett liv han och jag har skapat och jag bara vet att han kommer att bli den bästa pappan. <3

att jag började på ett nytt sommarjobb trodde jag aldrig skulle bli det finaste som hänt mig i sommar. jag har fått stiga upp olidligt tidigt, vid 3 på morgonen och skumpa omkring i en buss i nästan en timme för att komma fram. men sen en dag kom han in i fikarummet och var alldeles fin och log som bara han kan och mitt hjärta hoppade över flera slag när han var i närheten. det visade sig att vi åker samma buss och har nästan samma schema. vi började sitta bredvid varandra på bussen och prata om allt från universum till randiga strumpor och jag fick hela tiden säga åt mig att inte falla för snabbt för att pojkar som han (alldeles för söta) inte är intresserade av flickor som jag. jag visste att många tjejer tycker har är något extra och att jag aldrig skulle våga fråga om han ville ses någon gång. förattjagintevågarfåettnej. men en dag satte han sig bredvid mig i soffan i ett fullsatt fikarum och frågade om jag ville träffas efter jobbet och ta en kaffe för att timmen som vi spenderar ihop på bussen är alldeles för kort. det var det finaste någon har sagt till mig. och igår på bussen tog han min hand och höll i den mjukt medan han sov och jag var klarvaken och mitt hjärta slog alldeles för hårt och jag kände mig som lyckligaste tjejen i världen. det är det bästa som hänt mig i sommar!

Jag avslutade något destruktivt med en kille, det låter inte så fint. Men det kändes bättre efteråt. Har inga sådana känslor…
Jag önskade han lycka till med sitt liv. Känner mig inte ledsen, ville bara bort från det som inte funkade. Ångrar mig inte heller.

Att få ta studenten såklart! Kan inte nämna ett speciellt ögonblick, allt var bara så himla bra. Den där känslan av total frihet och rädsla över framtiden i en perfekt blandning. Euforisk lycka, mestadels. Från en otrolig studentresa utforskandes Turkiets klubbar (vi var 20 personer på vårat hotell som alla var med alla och det var så fantastiskt alltsammans!) till dagen D som alla äntligen väntat på. Champagnefrukost i det gröna med klassen. Att smyga in extra alkohol och spetsa skolans alkoholfria cider. Skrika halsen av sig i matsalen när alla klasser ställer sig upp efter varandra och bara vrålar ut sin glädje i olika melodier. Skratta högt åt älskade lärare som tog det bästa av avsked genom att headbanga sig igenom studentkonserten. Att mötas av massa kramar av finfinfina människor efter utsläppet. Dansa och sjunga och dansa och skrika på flaket tillsammans med ens allra bästa människor genom stan, och bli fullkomligt lyrisk när Maggios ”Jag kommer” och Håkans ”En midsommarnattsdröm” äntligen spelas.

Har försökt att fånga känslan genom att göra en film, beskriver nog bättre än alla ord. http://www.youtube.com/watch?v=E-jJk9Qp0wE.

Kan i alla fall lätt konstatera att studenten är mitt livs hittills bästa dag. Alla var så glada, alla var så lyckliga, och alla var det tillsammans. Att vara glad och lycklig tillsammans med andra glada och lyckliga människor måste ju var det allra bästa. Trodde inte riktigt på dem som tagit studenten innan och rosade den så mycket. Inte heller har jag haft mycket övers till det där uttrycket ”delad glädje är dubbel glädje”. Men se på fan, de visade sig stämma båda två.

det hände visserligen i slutet av april, början på maj, jag har förträngt det, eftersom det i stunden var det finaste och i efterhand med tyngsta jag kan tänka på.
vi hade varit VI i kanske en månad, på riktigt, när han sa ”jag vet att du ska åka till sverige, jag vill följa med” och jag svarade ”okej, kom”.
sagt och gjort, vi åkte tillsammans.
en dag så lånade vi pappas bil, mest för att jag ville ute och köra, och vi hamnade av någon anledning i min barndom. på platsen där jag spenderat mina vårar, somrar och höstar (vintrar också för den delen), utan att inse hur vackert det var.
en tjugo minuter lång promenad i total tystnad, tillochmed naturen var tyst, och vi hamnade med vattnet framför oss och skogen bakom.
det enda han sa, förutom det hans blick sa, när han intensivt tittade på mig, var ”c’est magnifique. c’est trop beau. je suis amoureux de la suède”
vi stod där, men den kluckande ljudet från vågorna, på avstånd, i vetskapen om att vi var de enda inom jag-vet-inte-hur-lång radie, och det enda som var viktigt var att vi delade den stunden, det tillfället.
även om vi kanske inte stod mun mot mun, tunga lekandens med tunga, hela tiden, så gjorde vi det mentalt sett.
och jag vet att han han blev kär i mitt sverige, min barndom i den stunden.

en liten nyfunnen festivalkompis tittade på mig när jag kröp ut ur tältet, och så sa han: alltså åh, jag blir så inspirerad av din klädstil. av hela dig faktiskt.

Det bästa med denna sommar var resan till mina två favoritkusiner. I tio dagar lyssnade vi på bästa musiken, sminkade oss länge, träffade deras vänner och åt mat, drack en öl, sjöng karaoke till fyra på natten, spelade gitarr och sjöng Radiohead-låtar.
Sista kvällen innan jag åkte gick vi ut till ett coolt, nerklottrad ställe som spelade punk. Där dansade vi på scenen, och sen bara han-(som-jag-inte-kan-sluta-tänka-på) och jag. I fem timmar, tills det blev morgon.
Och när jag kom hem sa han ”tack för att du dansade in i mitt liv. du lämnade ett stort avtryck.”

Det går en pojke med tvångstankar i min skola som alltid går ensam i korridorerna, mumlar för sig själv hela tiden och har alltid blicken fäst vid marken. Varje dag när han skulle gå hem ställde han sig nedanför trappan vid skolan och började skaka, slå sig på bröstet och slita sig i håret, på samma ställe, varenda dag. Och alla skrattade åt honom.

Sen, första dagen i skolan efter sommarlovet såg jag honom igen, fortfarande ensam men han mumlade inte längre och han höll sitt huvud så mycket högre. På eftermiddagen när han skulle gå hem satt jag på trappan utanför skolan, jag tittade på honom och väntade på att han skulle stanna på det där stället. Men han gick bara förbi, och vände sig inte ens om när han gick iväg. Dagen efter såg jag honom le för första gången.

När jag efter 8 månader hemifrån landar i Sverige för att vara med på min systers bröllop. De hade tuttat i alla nära och kära att komma och ha en mysig grillkväll hemma hos dom den 13 augusti.
Det gästerna inte visste var att det stod vigsel på schemat. Och det, absolut ,ingen hade en aning om var att deras syster/dotter/barnbarn hade rest hem ända från USA över en helg bara för att få vara med på den ”enkla grillfesten”. Deras ansikten och fina tårar som rullade ner för kinderna när de såg mig är något jag aldrig kommer glömma! Det är mitt absolut finaste minne från sommaren 2011.

Det var gryning, för några veckor sedan, vi låg och tittade på varandra mellan mina sommarlakan. Vi log med alkoholandedräkter och han sa ”det är dig jag vill ha”. Mitt hjärta stannade, nickade och log, och fortsatte sedan att slå i ultrarapid.

Jag åkte till New York för första gången och blev helt kär.

Det kom en ny pojke. Och trots att jag ännu bara pratat med honom i telefon känns det som att han funnits där hela mitt liv.
Han säger så fina saker att man knorrlar in sig i täcket och spinner som en katt.
Han och sommaren har fått mig att stråla varenda dag.
Det är jag så tacksam för.
Jag strålar igen.

Vi sitter ute en sommarkväll med hans två bröder och den enas flickvän, dricker och pratar. Fint med massa värmeljus runt om oss. Jag går in ett tag för att göra något. När jag står mitt i den stökiga hallen kommer han in och säger ”Vet du vad…? Jag älskar dig!”. Blir så lycklig. Äntligen vågar jag säga samma sak.

Jag skäms lite att kommentera här då jag är tillräckligt gammal för att vara mamma till dinabloggläsare, och jag har heller inte något romantiskt att berätta om….men jag skriver ändå, för kontrastens skull 🙂

Jag har pluggat nu i 4 år på KTH och är äntligen färdig….de sista månaderna var jag så fattig och skuldsatt att jag hade bara en lampa hemma som jag och min son fick slåss om. Min son var hos sin pappa i Spanien under sommarlovet och pappa lovade att köpa en iphone 4 till honom i födelsedagspresent men han ändrade sig för den var för dyr. När han kom tillbaka förá vecka märkte jag att han var besviken….jag lånade 8000 och köpte iphone till honom. Kan inte beskriva hans glädje….Nu undrar du säkert vad som är bra med detta….jo, jag hoppas att han ska minnas hela livet att jag värderade hans glädje mer än allt annat, att jag köpte iphone till honom innan jag fick min första lön. Ja,och de som säger att man inte kan visa kärlek med pengar och materiella saker, de är bara dumma i huvudet! Eller så har de aldrig sett en 15-åring med iphone 4. En vit sådan!!!

En så himla, himla fin sak hände mig i sommar.

Efter tre mer eller mindre frivilliga år i singelhagen träffade jag en Någon. En varm junikväll stod han plötsligt bara där i svart kofta, slitna jeans och de längsta ögonfransarna jag någonsin sett. Men också med ett krossat hjärta. Det var fyra år sen de hade gjort slut men under alla de fyra åren har han bara dejtat sporadiskt och under kortare perioder, aldrig börjat gilla någon på riktigt. Redan första kvällen sa han att jag inte skulle bli intresserad av honom för att han inte kunde få känslor för någon. Nå väl, tänkte jag, jag hade inte heller några planer på att bli upp-över-öronen-kär i honom heller. Han var ju liksom inte min typ. Eller ja, han var ju såklart både rolig, smart och spännande. Och otroligt charmig. Men som en studsboll känslomässigt. Och så otroligt olik mig på alla tänkbara sätt. Jag tror att jag såg det lite som en utmaning. Att visa för mig själv och honom att jag minsann inte skulle falla.

14 dagar efter den första kvällen skulle han åka till Indien och vara borta i sju veckor. Sen skulle han komma hem, vara hemma i fem dagar och sen flytta till en annan stad fyra timmar bort. Ja, du hör ju, inget Diseny-upplägg precis.

Vi sågs varenda dag, hela tiden och sov med varandra varje natt. Pratade, skrattade, jämförde gamla ärr och gav varandra ungefär en miljon kyssar. En sen kväll när det bara var några dagar kvar innan han skulle åka låg vi i min säng. Vi hade precis släckt lampan och jag hade precis lagt mig till rätta på sidan och slutit ögonen när jag känner hur han kryper upp bakom mig och jag hör hur han tog sats för att säga någon, men tystnade. Det blev tyst i någon sekund, han pussade min hals en gång och viskade sedan försiktigt i mitt öra ”Jag tycker om dig”.

Jag vet inte hur det gick till men på något sätt gick de där sju långa veckorna och nu är det vi, studsbollen och jag. Och distansen till trots är han det finaste, konstigaste och bästa som hänt mig på hela sommaren. Och kanske i hela mitt liv.

Mitt finaste sommarminne var när jag fick åka hem till Sverige en vecka tillsammans med min engelska pojkvän. Var så fint att visa alla platser som är så speciella för mig, som mitt landställe vid havet och min farmor och farfars gård. Är inte speciellt bra på att klä in det jag skriver i vackra ord som de flesta som skriver här verkar vara men mina minnen är fina ändå, väldigt fina! 🙂

Jag tänker att det är lika bra att jag är ärlig… Nu va det sagt.

<3

Kram!

C: Så fint!

Lycka till!

till: 🙂 så bra!

Lycka till!

Jag och min pojkvän var ute och tågluffade. Vi var så himlans trötta denna dag efter att ha kånkat omkring på våra tusen kilo tunga väskor i en helt okänd stad i flera timmar. När jag hade borstat tänderna och kom in i sovrummet så låg han med stängda ögon i sängen med sin bok över bröstkorgen och andades tungt. Jag la hans bok vid sidan, kysste hans panna och önskade att vår kärlek alltid skulle vara såhär pirrig och fin.

samtidigt som jag var olyckligt kärleksförvirrad, och helt nere i killen som det sket sig med, kom en av mina bästa vänner hem. han jobbar i Utlandet och var hemma i Sverige på semester, och vi hade inte setts på månader, månader, månader. jag har känt honom i hela mitt liv, men jag har aldrig sett honom på samma sätt som jag gör nu. vi drack öl med våra vänner och han höll armen runt min midja hela kvällen. och jag blev så jäkla kär i honom. vi hann bara ses fyra gånger innan han åkte tillbaka, men sista kvällen skrev han i ett sms: ”Du är så bra!”

Jag har upptäckt att jag är intresserad av en kille jag brukade se ute förr… Hoppas det är en fin upptäckt…

Mitt minne får bli ett tacktal till min fina vän Sara. Vi delar lägenhet och hela sommaren har vi jobbat och slitigt som djur . Men vi har haft det så himla fint!
Det har varit så otroligt skönt att umgås med henne på kvällarna, bara prata vardag, vara fånig och skratta så man får ont i magen, se på nya true blood-säsongen som är så spännande så vi ligger halvt upp och ned i soffan och skriker, strunta att vi jobbar dagen efter och gå ut och dansa och totalt strunta i hur vi ser ut , prata allvar om livet och om att våga drömma och leva fullt ut!
Hon är en riktigt inspiration och så stark som vågar göra det andra bara tänker på att göra. Jag tror på henne och hon ger mig energi i min vardag.

Jag är så glad att jag har henne i mitt liv. <3

Det finaste var nog kärleken. Det händer aldrig mig, men nu hände det. Och han är typ finast i världen. Alla gånger jag vaknat upp i hans famn och alla gånger jag varit fin för honom. Går sönder av lycka.

mitt favoritminne var när han sa att han tyckte om mig för allra första gången. han hade kommit upp till mig, en 60mils-resa för att bara vara med mig. Efter en fest låg vi i min säng så tittade han på mig och ”Alltså, usch. jag är så nervös!”. Jag frågade varför, och då svarade han ”Men för att jag tycker så mycket om dig.”.
Så somnade jag med huvudet mot hans bröst och när han åkte hem 5 dagar senare så glömde han kvar sin tröja som jag luktar på när jag ska sova för att jag saknar så förskräckligt.

När han sov i sängen som stod mot andra väggen i vindsrummet hos mina farföräldrar i juni. Lakanen var oranga och min farmors trasmattor täckte golven och det har varit så sålänge jag kan minnas men iår låg han där mitt i allt. Bland tavlor på taxar och farmors gammelfarfar och mellan träänder i fönsterbläcken och spetsgardiner. Smög över till min sida när han vaknade, gick vilse med mig i Hallands-skogarna och hjälpte min farmor med tzatsikirecept. Han ställde upp och åkte buss sju timmar i varje riktning och klappade får, hästar och kor i timmar varje dag. Jag älskade honom så jag dog varje sekund (fortfarande)

Hmm jag har nog två bästa minnen, båda från när jag och min pojkvän spontanåkte till Barcelona 4 nätter precis innan skolan skulle börja.
Ettan är sista dagen, så ligger vi på stranden för planet går inte förräns på kvällen, han frågar danskorna bredvid oss om de kan kolla våra väskor och jadå det gör de. Sen sätter vi full fart mot stranden och de stora vågorna och jag skriker ”sisten i!” och när man närmar sig vattnen saktar jag in lite för jag tror att det ska ta emot lite av kyla så som det brukar, men när jag nuddar vattnet känner jag knappt någon skillnad från luften (25-30 grader) så jag tar ny sats och vi springer tills vi faller ner i vattnet. Och så kramas vi och glömmer alla problem hemma i Sverige och säger att det här, det här är livet och att vi inte vill gå upp på stranden igen.

Tvåan är natten innan ettan, alltså vår sista kväll/natt i Barcelona. Vi hade supermyst i typ 2 h på hotellrummet efter en superb trerättersmiddag men så började mysigheten övergå i trötthet för honom och så helt plötsligt blev det konstig stämning och jag tror vi båda började tänka i negativa cirklar när vi låg där på varsin sida av dubbelsängen. Jag fäller så tyst jag kan en eller kanske två tårar eftersom jag inte vill ha tröst, vill inte alltid vara hon som behöver tröstas. Efter att jag sansat mig hör jag hur det kommer snyftningar från hans sida av sängen och jag vänder mig mot honom, kramar hans rygg och kysser hans nacke och frågar vad det är. ”Jag förstår inte hur du kan stå ut med mig för jag är ett sånt svin ibland som bara klagar när du vill planera och det var verkligen sjukt värt att åka till Sagrada Família (när vi var där samma dag hade han verkat typ uttråkad, ungefär som med alla andra sevärdheter och saker jag dragit med honom på) osv” Sen sa han att det bara var en liten sak och den stora grejen var att hans katt, som de haft i kanske 8 år, fått diabetes och nog måste tas bort. Det var nog den bästa känslan i världen, att få krama om någon och trösta någon och verkligen känna sig så behövd, istället för att vara den som blir tröstad hela tiden. Går inte riktigt att beskriva.

jag träffade en vacker pojke på en fest en kväll i augusti, den femte närmare bestämt. vi delade på ett paket cigaretter på en balkong i natten och annat tonårsklyschigt. efter ett tag drog han ner mig i sitt knä och sen hånglade vi mot balkongräcket, på golvet och i en säng. efter fyra blev vi hungriga och var tvugna att gå till mcdonalds. påvägen dit försökte vi kyssas och gå samtidigt. det gick väldigt bra, ända tills vi ramlade in i en buske. då gick vi hem och hånglade i tre timmar till istället!

Det var i juni i år. Jag var på Peace and Love för första gången och efter många om och men var det med två underbart fina personer jag var där. Efter bara ett par för många klunkar av det där vinet som gjorde att man grimasherade efter varje klunk hade vi tagit oss in på festivalområdet, det var den kvällen när The Strokes entrade scenen.

Himlen skiftade i rosa/gul/orange och vi stod nästan längst bak på Strokes men det gjorde inget och dansade och sjöng högt med egna texter i låtar vi aldrig någonsin hört, jag föll av nån anledning och då la vi oss istället alla tre på marken och dansade med benen i vädret och sjöng, bara sjöng ut den härliga festivalkänslan. Just då, precis just då kände jag att DET där & då var lycka på högsta möjliga nivå. Och jag bara älskade livet, inget i världen kunde rubba mig precis just då. Ingeting. För jag var på festival, lite lullig, jag var 17 år och jag bara levde i lycka. den känslan är den finaste i världen.

å sykle i nedoverbakke på en sykkel uten bremser.

När jag var femton och han var sexton så var vi kära. Det tog slut och jag blev jätte ledsen. Det har gått åtta år sen dess, men när jag ser honom så blir jag lika pirrig i magen som jag var då. I sommar frågade han mig om jag ville se en film med honom eftersom det regnade. Vi kurade ihop oss i hans hörnsoffa åt varsitt håll, med huvudena mot varandra i hörnet och tittade på ”Edward Scissorhands” som är så fin så jag började gråta. Då vände han huvudet så att hans ansikte var precis en decimeter från mitt och klappade mig på kinden. Sen låg vi så, i hörsoffan, jag med mina tårar och han med sin hand på min kind, en decimeter från varandra i säkert en timme. Jag vågade nästan inte andas, för jag ville inte att han skulle flytta på sig, det gjorde han inte heller, han kom närmare istället.

jag och min pojkvän har haft distansförhållande i ett år. i måndags följde jag honom till tåget för allra sista gången. nästa gång vi ses är han hemma på riktigt.

När han låg och sov, morgonsolen lyste in mellan mörkröda gardiner och la sig som en svagt röd solsilhuett längs hans panna, näsa och mun. Han vänder sig om och vi ler sådär som man gör när man ser på varandra exakt samtidigt, och han får de sötaste skrattgroparna någonsin. Jag är så himla kär, han är så himla fin, och allt känns så himla overkligt underbart att jag måste gråta lite. 5 års längtan efter samma pojke, och nu ligger han plötsligt bredvid mig och viskar ”Jag älskar dig” med sin mörka, mjuka röst

Tre fantastiska dagar med två av mina bästa vänner på lyxhotell under Way out west och konfettiregnet under Prince konsert.

När mamma skickade ett sms som löd ”tack vare er två kommer jag att orka det här” till mig och min lillebror, efter att vi tre hade varit på kafé och badat i havet en hel dag. Det var sju månader sen pappa stängde dörren och gick.

Det finaste som hänt mig i sommar var första kyssen med min sommarförälskelse. Han satt alldeles bredvid och tvinnade hårslingor av mitt hår runt sina fingrar. Jag lutade mig mot hans axel så hans andedräkt kittlade mot min panna, och allt kändes så himla rätt. Som att hitta hem.

Det var när han, efter vi suttit i sittbrunnen och pratat och hållit varandras händer fram till klockan fem på morgonen, bad mig om en godnattpuss för att han var tvungen att gå tillbaka till sin egen båt och jag rodnande, gav honom en puss och kände i hjärtat att det kanske finns ett hopp om kärlek igen trots att man blivit krossad en gång förut.

Att vara på väg hem till Uppsala på ett alldeles försenat tåg och pojken jag har varit helt galet betuttad i sms:ar och frågar om när jag anländer, för att han faktiskt står på stationen och väntar på mig.
Mitt i natten, halv två möter jag hans blick på perrongen. Hans segelrufsiga hår, och stickade tröja. Och lukten.
Han följer mig hem, och jag tänker att det här nog är enda gången det är positivt att jag faktiskt bor lite för långt ifrån tågstationen, så jag får några extra minuter helt själv, i en tom stad med småduggande regn från himlen.
Vi pratar om allt, och jag kan verkligen inte sluta le. Och han vet det. Han vet att han gör mig så sjukt vimmelkantig och nervös så jag får kramp i kinderna för att jag ler så mycket. Att jag har så många fjärilar i magen att någon snart måste bygga ett fjärilshus.
Jag bjuder på te och solen hinner gå upp innan han vinglar hem på sin cykel.
Men för honom är vi bara vänner, för det enda han vill är att vara bara vänner. Och tydligen gör vänner såhär.
Han brukar säga att jag är en sådan som borde vara med på film, att jag göra helt fantastiska saker som ingen annan normal tjej skulle göra.
Jag kontrar med att han borde gömma sig under en stor sten, det blir nog lättare att andas då.
Det här är mitt finaste minne, för jag har aldrig känt mig så levande.

Det finaste som hänt den här sommaren var när jag och min pojkvän såg Into the wild. Vi låg i samma soffa och såg hur allt det där vi älskar – berg, björnar, flanellskjortor, skägg och tonårskärlek – fladdrade förbi framför våra ögon. Jag kunde inte koncentrera mig alls, trots att det var världens finaste film. Jag hade ju världens finaste man andandes bakom min rygg. Jag pausade filmen och vände mig om. ”Jag måste bara lukta lite”, sa jag och begravde näsan i hans halsgrop. Han log och strök mig över håret.

Det fulaste som hänt den här sommaren var när han sa att vi inte kan vara tillsammans just nu. Att han är inte är redo. Att han har nya drömmar nu, och att de inte involverar mig. Nu har han flyttat. Och jag är ensam kvar.

Jag satt på tåget på väg till min pojkvän, det satt en barnfamilj bredvid och barnen lekte kurragömma. Dom hade en katt med sig. Jag satt där på tåget och drömde att jag och min pojkvän skulle få det så en fin dag. barn, katt o varandra. Jag hade inte träffat honom på 2 månader och jag skulle äntligen få känna hans vackra armar runt mig. Super mario love song spelades i min ipod och min mage pirrade. Tåget stannade, jag gick av. Sen minns jag bara hur jag såg mitt hjärta springa emot mig på perrongen som så många gånger förr, han tog mig i sina armar och höll om mig, så hårt. Jag kände hur tårarna började rinna medan han viskade ; jag älskar dig. i mitt vänstra öra. Det var den enda gången jag fick träffa honom den här sommaren, det var två månader sen. Nästa gång vi ses kommer det vara ett nytt år, jag kommer ha tagit studenten. Han kommer inte kunna vara där. När han blir fri igen, kommer det ändå aldrig bli som drömmen. Inga barn, ingen katt och inte varandra. Han älskar mig, men drogerna mer.

Men när han sprang emot mig på perrongen, det är det finaste som hänt. Det var så fint och jag var lycklig.

Jag följde med min pojkvän och hans familj till deras stuga mitt ute på en idyllisk ö. En natt väcker han mig försiktigt och säger: ”Du, jag är så himla varm, vill du bada?” Jag som är mörkrädd tvekade, men han lovade att han skulle finnas där. Så smög vi ner med ficklampa i handen och inga badkläder. Sjön var alldeles svart och jag tvekade länge länge innan jag dök ner till honom. Det var kallt och så himla härligt, sen hjälpte han mig upp och vi smög tillbaka till sängen och somnade tätt intill.

det beste som skjedde meg var og ganske trist. jeg er ferdig med universitetet, tre år foto utdanning i england. og vi hadde kjempe fin avslutnings utstilling i london. åpningskvelden var en stor suksee med mye folk og liv.
på besøk kom mamma og pappa fra norge og var veldig stolte av meg.
det som var litt trist var å si farvel til alle kompisene sine, som man har gått på skolan med i tre år. men så er det så gøy å få brev i posten av en venn man savner.
ellers har jeg bare jobbet i sommer, men det har og vært bra. nå gleder jeg meg over å plukke kantareller, gå på fjellet og å flytte til et nytt sted i norge.

Mitt sista sommarlov, eller egentligen är det inget riktigt sommarlov eftersom jag inte börjar skolan igen, men det låter finare så.
Förutom en utomordentligt fin student, 2 veckor för mig själv i finaste sommarstugan, att jag såg filmen The Breakfast Club och upptäckte Billy Idol, Väldigt fin man under sina glansdagar det.
Men det bästa var ändå min vecka i Frankrike(förutom en natt med matförgiftning). Jag flög ner på måndag och pappa hämtade mig i vår 2CV, en gullig fransk bil, som han hade kört ner från Svealand. Första dagen tog vi oss runt Paris och sov på hotell i ett märkligt område. Tisdagen var själva målet, vi skulle på 2cvs världsmöte i lilla staden Salbris, ca 20 tim söder om Paris. Vi köade sammanligt i 7 timmar, så fantastikt! Hela mötet var något av det bästa, tänk dig 6000 bilar likadana fast så olika och mer människor från hela världen, utspridda över kulligt område, festvalcamping med bilar längst ”gatorna” och inne bland tälten.
På torsdag tog jag mig till Paris och strosade runt för mig i själv fram till söndag. Paris är en bra stad ändå, Frankrike är ett väldigt bra land. Sommarlov är ett fint påhitt det med!

i sommar fick jag min första orgasm. det var märkligt, men väldigt kul.

Det finaste som har hänt mig i sommar hände faktiskt idag.
Jag har precis flyttat 143 mil hemifrån för att plugga i norra Sverige. Jag kände ingen när jag kom upp och är bara inne på fjärde dagen.

Jag som har jätteproblem med kontroll och är fruktansvärt blyg har aldrig känt mig så bekväm och accepterad innan som jag gjorde idag. Efter att alla elever och personalen hade ätit våfflor och vi hade lite tid att slå ihjäl innan vi skulle ha filmkväll var vi 6 personer som smög oss upp på skolans tak i kvällssolen. Det var så varmt och så vackert att titta ut över naturen och de små röda husen med vita knutar, samtidigt som det var så underbart stillsamt. En stund senare dök tre personer till upp och vi satt alla och diskuterade tv-serier, vad som är typisk ”grabbmusik” och andra väsentliga saker. Då och då gömde vi oss så att vakmästaren inte skulle lägga märke till oss. Vi höll nästa på att skratta ihjäl oss samtidigt.

När solen började försvinna tog vi oss ned igen, fixade popcorn och tittade på Fight Club, en film som jag nu alltid kommer att koppla till just den dagen.

En kväll var mina ben var fulla av rus och jag sprang genom regnet till kärleksudden och såg solen drunkna i kaskader av rött. Med andan i halsen var jag klar över att det var den vackraste solnedgången jag någonsin sett. När jag vandrade hemåt kom han löpandes genom regnet för att hinna möta mig. Vi såg de sista strålarna innan vi genomvåta promenerade hem på tomma gator i stum förundran.

bara en sån sak som en främling som kommer fram på stan och frågar om en cigarett och sedan fortsätter prata om sina nya dreads och avslutar med att säga att jag har dom vackraste ögonen han någonsin sett.

Den lyckligaste dagen denna sommar var trots allt väldigt sorlig också, men så fin fin fin att jag måste berätta!

Jag var som utbyteselev i USA ett helt år och höll kontakten med kompisar genom enstaka skype-samtal nu och då, och så lite facebook och bloggande. Dagen innan jag åkte på mitt ett års långa äventyr hade jag även träffat en pojke, en väldigt trevlig mörkhårig prick som skickade mig handskrivna kärleksbrev med snirklig stil och god choklad på posten och skrev på min arm att Pluto är nästan en planet.
Men så kom den dagen då jag märkte att ett år gått så jädrans snabbt och jag måste lämna alla mina amerikanska kamrater och min familj. Det var en sådan hemsk dag att det lite värker att tänka på den, men så när man kommer hem till ett bekant flygfält och drar sina tunga kappsäckar och kommer ut ur dörrarna och ser sin mamma och pappa och bröder stå där och vänta på en med rågbröd i handen och de kramar en och pussar en, även lillebror fastän han är i åldern då det är lite töntigt att krama sin syster så gjorde han det ändå. Och jag var lycklig lycklig lycklig. Och sen träffar jag mina kompisar och min pojke bara någon timme senare då jag hunnit hem och dushat bort flygplansluften ur huden och fått på mig fina kläder.
Det var då vi gjorde en pakt om att denna sommar ska vi bara festa, njuta och leva livet, och det gjorde vi.

att jag inte kan räkna till om hur många gånger som killar har visslat eller gapat efter mig i sommar, speciellt då när jag har kört min båt vilket jag gör 24/7 eftersom det är mitt sommarjobb. Antagligen blev de väl impade av att en sådan tjej kan köra en båt med en motor med 250 hästkrafter.
och åh, lyckorus å pirr i magen varenda de kollar… Helt plötsligt kändes det rätt så underbart att fylla 16 år med hela livet framför mig.

Annars vill jag även tiläga att denna sommar var grym. Det enda som saknades var att han med ett stor H inte accepterade min vänskapsförfrågan, fast det är ju klart han vet nog inte vem jag är. #tånorsbekymmer

Det finaste som har hänt den här sommaren var när jag låg i hans säng och han tittade mig rakt i ögonen och viskade ’to die by your side is such a heavenly way to die’. Sen åt vi toast och bestämde att nu är det vi på riktigt.

det finaste var nog när jag träffade en vän som jag inte träffat på kanske två-tre månader och som jag saknat så himla mycket. han är så bra på alla sätt och den enda som kan få mig att skratta tills jag kiknar. när han kom stod jag och väntade vid min port och sedan kramades vi cirka tusen gånger och han viskade i mitt öra ”jag har saknat dig”. bara nåt sånt liksom.

Jag var på konfirmationsläger i sommar. Sista natten – då alla fick vara uppe hur länge de ville – då låg jag på en nittimadrass på golvet i vår stuga. Bredvid låg han jag kanske älskar. Fast det vet han inte om ännu. Vi låg där, tätt tätt. Nästan alla hade somnat. Jag spelade ’Comptine d’un autre été, l’après midi’ för honom på min telefon. När vi tänkte sova försökte jag försiktigt dra in så mycket som möjligt av hans lukt i mina lungor. Jag tänkte ”här är jag nu, femton år, liggandes på en nittimadrass i en stuga i skogen klockan fem på morgonen och andas pojken jag kanske älskar i nacken. Jag vill stanna för alltid”
Han sov på min kudde. Jag tvättade inte örngottet förren en vecka efter jag kommit hem.

Det är nog mitt finaste minne, inte bara för sommaren – kanske för livet.

Den här sommaren var jag på min första riktiga fest. Jag är 15 år och övertalade mamma att få gå på tunnelbanne festen på Ung08. Som tur var sa hon ja och vi gick dit 7 stycken tjejer. När jag står där och dansar som mest så ser jag världens finaste kille och han ser mig. Vi dansar i kanske en kvart innan jag märker att klockan är tio över 11 och jag lovat mamma att åka hem. Jag och min kompis dansar bort mot garderoben som finns i en tunnelbanne vagn. Han som delar ut jackor krånglar så det tar lite tid och jag missar bussen. Men i rulltrappan möter jag honom igen, han vinkar och jag vinkar. Vi vet inte varandras namn och vi kommer antagligen aldrig ses igen men han var det finaste den här sommaren för mig ♥
Puss!

Jag kommer snart att flytta ifrån trygga sverige till usa, som jag aldrig vart i. Därför var det bästa minnet från den här sommaren alla fina vänner som jag hängt med. Både en resa till göteborg helt spontant och sedan en avskedfest. Jag kommer sakna alltsammans så sjukt mycket och särskilt efter den här sommaren.

Mitt finaste sommarminne från i år är när jag flyttade in hos en av mina bästa vänner i hennes studentlya i Göteborg i en vecka.
Vi var två 21-åriga singeltjejer i en av Sveriges mysigaste städer. Till middag lagade vi tacos varje dag och strosade runt på Göteborgs gator, åkte till Botaniska trädgården för att ha picknick och tog båten ut till Styrsö för att se på vackra hus i fina rosenträdgårdar. Varje kväll drack vi gröna drinkar, förfestdansade i hennes säng och sprang ut i natten på jakt efter stiliga män att hångla med. Sedan somnade vi i hennes säng kl 5 på morgonen efter timmar av dans och berusning. Det är nog min bästa sommar av alla mina somrar nu när jag tänker efter.

mitt finaste sommarminne är att jag insett att lyckan finns mitt i sorgen.

mitt andra fina sommarminne är när en kille förklarade att jag var den sötaste flickan han någonsin träffat, och det var lite sammanträffande, för han är den sötaste killen jag någonsin träffat.

Jag och min bästa vän mönstrade på, på en gammal skuta i Fiskebäckkil och seglade ner till Halmstad. Där var det världens största seglingstävling och vi hade varsin kille på varje båt, blev bjudna på ryska fester och satt och hånglade tills solen gick upp fem dagar. Har drömt om engelsmannen som ser ut som Joseph Gordon-Levitt i 500 days of summer i flera veckor nu!

Jag jobbade med att måla om en skolkorridor den här sommaren, så jag stod instängd bland målarfärgsburkar, penslar och människor som inte förstod varför jag var så trött på allt. Jag var så ensam, jag träffade inte någon för att jag helt enkelt inte orkade. Jag var så nära att bryta ihop, men en dag när jag fått i uppdrag att måla ett bord utomhus så kommer en av mina vänner. Hon kommer gående där i solljuset, brunbränd och lycklig och där står jag i målarfärgstäckta kläder, blek och olycklig och hon får hela mig att stråla för några minuter. Hon gick kanske tio minuter senare, men jag levde på det lilla mötet i flera veckor.
Jag förstår inte hur en sådan underbar människa som kan finnas, som helt frivilligt går och besöker en ilsken tjej bara för att man känner för det. Önskar att jag kunde ge någon samma sak i framtiden, och bara få vara någons ljus i någon minut.

Det finaste som hänt i sommar var när jag kom hem och den enda som var hemma var min finaste killkompis och vi bestämde att sätta oss i en park och prata och sen pratade vi tills det blev mörkt och min mamma hade ringt hundra gånger och undrat vart jag var. Men det var så trevligt att jag inte orkar gå därifrån.

när min fina lakritsfärgade labradorvalp lät sig klappas på i minst en kvart av en liten flicka med downs syndrom i finkläning. Min valp brukar aldrig någonsin sitta stilla när någon vill klappa, men den här gången satt hon så fint, slog lite med svansen när det var som mysigast och slickade flickan då och då på handen. jag ville bara gråta för att jag insåg hur mycket jag älskar min hund och hur fint livet egentligen är.

På midsommarnatten när pojken jag så länge har önskat ska hålla om mig följde med mig hem. Vi cyklade hem i den ljusa natten och allt kändes så vackert. Men pojken har länge hållit om och håller fortfarande om en annan flicka varje natt. Därför var det så himla fult på nästan alla vis, men för mig var det världens finaste timmar på sommaren. Så hemskt och hjärtekrossande, men fint.

Jag var på väg till ung08 med mina kompisar. Vi skulle träffa en annan kompis i kungsträdgården. Äter glass i slussen och sen går vi till buss 2. Helt plötsligt hör jag någon skrika. Någon skriker mitt namn. Jag tittar överallt men kan inte se vem som skriker. När vi är på bussen skickar min kompis ett sms (han som vi skulle träffa i kungsträdgården). Han sa att dom skrek på mig. Det var han och en annan kille. Men den som skrek på mig var han som jag är kär i. Han som jag är kär i skrek på mig. Det kunde ha varit min kompis som skrek. Men han skrek. Just han. Han vet ju att jag är kär i han, så varför skrek han på mig.
Och nu har jag börjat högstadiet och har en helt ny klass. Vi går inte i samma klass längre. Men på franskan idag så ser jag han. Hade ingen aning om att han hade franska som språk. Våran lärare lottar platser och av en slump så fick jag sitta brevid han. Det var den längsta timman i mitt liv, men det gör inget att jag måste sitta och prata med han 150 minuter i veckan. För han är så fin.

Mitt bästa sommarminne var morgonen efter Peace and Love och hur vemodiga vi alla kände oss då vi efter mer än tolv timmar bestämde oss för att det var dags att packa ihop och dra ifrån campet. Vi var bakis och iskalla och vi släpade benen och cyklarna efter oss till McDonalds och beställde fem miljoners kyckligburgare och sov på golvet. Jag och C cyklade hem till min vän Rebeccas hus och det var helt tomt på gatorna i stan trots att det var lunchtid (alla var hemma och sov såklart :P). Rebeccas mamma släppte in oss för Rebecca sov redan på soffan och jag bad ”Snälla snälla Elsi får vi sova här, snälla snälla” och hon sa ”Det är klart ni får!” och jag blev så glad för hon är så snäll. (Sedan visade sig att hon bara bäddade med ETT täcke i gästrummet och jag tänkte ”tack tack tack världen”). Vi kröp ned bredvid varandra i bara underkläderna och jag kände att jag dör nu jag dör nu. Vi försökte sova, men det gick inte, vi låtsades sova men det gick inte heller. Vi låg och fnissade åt varandra då han petade mig på nästippen. ”C?”, sa jag. ”Mmm?”, sa han. ”Du och jag, va, det är väl inte bara någon festivalgrej?” Han log och sa ”Skämtar du eller? Det är ingen festivalgrej, det här är en C-och-Iz-grej, precis som det ska vara.” Jag minns att jag kramade honom och tänkte att du är min nu. (Nu har det snart gått två månader och varje gång jag ser honom känner jag precis som jag gjorde den eftermiddagen/kvällen då vi försökte somna i det rosa rummet hemma hos min kompis efter världens fetaste fest någonsin. Och vi ska aldrig dö, aldrig.)

Det finaste den här sommaren (och sorgligaste) var när min pojkvän flyttade till Norge.
Natten innan han skulle åka låg vi i hans säng, och han klädde av mig alla mina kläder. Försiktigt och sakta. Sen klädde han av sig alla sina.
Och vi låg hud mot hud, andades, snyftade, pussades, kittlades.
Han som brukar bli så rastlös, så fort, låg där med mig från tidigt på kvällen till tidigt på morgonen.
När han skulle springa mot bussen, och mina ögon började gå ihop skrev han med svart tuschpenna på insidan av mitt lår:
”du är allt, och lite till. varje dag.”
och nu, flera veckor sen har texten försvunnit, men jag tänker på det ofta
att jag är allt och lite till. varje dag.

Det finaste minnet jag har är när jag stod på mysigaste konserten under emmaboda, när han tog min hand, kramade mig hårt och kysste mig så mjukt och fint att jag trodde jag skulle svimma. Jag var kär i två timmar och han var den finaste i världen.

Kjæresten min og jeg hadde forlovelsesfest i Irland i sommer (han er derfra) med begges familie og venner. Utover kvelden ble det som seg hør og bør allsang med de vanlige irske drikkesangene ’Whisky in the Jar’, the ’Wild Rover’ osv. og så spurte noen om ikke pappa kunne synge en norsk sang. Han sa at klart han kunne det, så da sto han midt i stua forran 50 irer og sang ’Du skal ikkje sova bort sumarnatta’ skjærende falskt og på norsk. Da var jeg veldig stolt av pappan min.

Min kusin gifte sig i Polen i sommar, vilket är en av de finaste saker jag någonsin vart med om. Kyrkan var underbart fin, bruden likaså och min kusin såg ut att vara den lyckligaste mannen i världen när hon (bruden) gick in i kyrkan! De är så värda varandra och är det finaste paret jag sett.

Jag, en småstadstjej träffade en stockholmspojke på Siestafestivalen i Juni. Redan vid första mötet synkade våra handflator och en månad efter festivalen bjöd han ner mig till sitt sommarhus i skärgården. En kväll rodde vi ut till en klippa och dukade upp med oliver, baguetter och rödvin. Vi utbytte kyssar och meningar ända fram till soluppgången och när han vinkade av mig vid Centralstationen tänkte jag bara att fan vilken fin kille.

det måste vara när jag stod i trappan och drack sjukommanollor på en hemmafest och pojken jag gråtit över hela sommaren böjde sig fram och gav mig tre pussar på munnen. bara sådär. efter några sekunders tystnad vred han på sig och sa ”jag var bara tvungen.”

peace and love, håkan hellström, en pojke med bruten näsa, jared leto-blåa ögon och snett leende.
en pojkröst som sade: vill du dansa?
och min som svarade: javisst!

det bästa var att min syster var i från mej en hel sommar och att jag upptäckte att jag saknade henne.
saknade hur hon suckar åt mej, hur hon alltid duschar för länge och hur hon äter upp chokladen som jag köpt och gömt långt inne i kylskåpet. vi är norrländska och visar inte känslor, men när jag grät ringde jag henne. hon tröstade så himla bra och förstod precis och jag insåg att vi är så lika. hon kommer hem i september och jag har aldrig sagt att jag älskar henne men jag vet av hela mitt hjärta att det värsta som kunde hända är att hon försvann.
det bästa var att jag insåg att min syster är det bästa jag har.

det finaste som hände i sommar var när min familj och mina kusiner var iväg och tågluffade i Europa, och jag skulle vara borta från min pojkvän i mer än fem veckor för att han skulle jobba. när vi hade kommit nästan halvvägs på resan så smsade han mig och skrev ”allt här hemma är rätt bra, men känner på mig att den här sommaren kommer bli jättedålig. förutom att jag är sjuk så saknar jag dig, mycket <3" (mitt hjärta flög iväg som små fjärilar). tre dagar senare hade han bokat en enkelresa och var på väg. till mig. när han kom med bussen så sprang jag och kramade honom och han bara log med hela ansiktet och höll om mig som om vi varit från varandra i flera år, när det bara varit två veckor. han släppte inte min hand en enda gång. på natten när vi skulle sova, när det var helt tyst i lägenheten förutom musiken som dunkade utanför, så viskade han i mitt öra: "vill du flytta ihop med mig?". det var den största kärleksförklaring jag någonsin fått, och nu har vi skaffat en lägenhet!

när ens mamma och pappa berättar att de ska skilja sig och man fått en liten grå mjuk kattunge som ligger i ens knä hela tiden som tröst. och man sitter i fönstret halva natten och lyssnar på bon iver, med den lilla mjuka kattungen i knät, och man inte vill att allt ska rasa men så länge det lilla knytet i ens knä höjer och sänker de sköra små revbenen så känns det som man kan fortsätta lite till. (eller håkan, åh fina fina håkan.)

Mitt bästa minne i sommar hände förra helgen.
Då umgicks jag med en pojke, vi gick runt på en liten mini gratis festival och lyssnade på fin musik med hans vänner. Han är världens coolaste och klängig som en apa.
När bobhund spelade la han sin hand runt min midja och jag blev kanske jordens lyckligaste, det blev inge mer än så men vi höll hand vissa stunder när det inte behövdes applådera åt artisterna. jag är kär för första gången. <3

Jag skickade ett brev till en artist som jag tycker väldigt mycket om.
Hans texter är helt fantastiska, hans liveuppträdanden är så bra så man ryser av glädje, ja, hela han är så bra och fin tycker jag, och han inspirerar mig.
Jag skrev det där brevet så himla många gånger, rev bort delar som blev fel och tejpade ihop igen. Men tillslut så bestämde jag mig bara. Jag gick och köpte frimärken, skrev om brevet en sista gång och den här gången bara skrev jag tills det tog slut på ord, rakt från hjärtat. Precis innan jag klistrade igen brevet fick jag syn på stjärnan på väggen i mitt rum. En sån där stjärna ni vet, som man hade i taket när man var liten, som lyser i mörkret. Jag tycker det är något väldigt fint med dem. Så jag skickade med den, klistrade fast den på brevpappret och skrev några rader om den.
Till sist skrev jag min mailadress, för jag ville ju så gärna ha svar, men jag förstod ju att han inte skulle hinna sätta sig ner och skriva ett brev och posta och så. Så skickade jag brevet. Och sen var det inte mer med det. Jag åkte på semester och bestämde mig för att inte tänka så mycket mer på det. Jag vågade inte hoppas på för mycket helt enkelt.
Men så en kväll kunde jag inte hålla mig.
Jag kollade mailen.
Och så bara låg det där.
Ett svar.
Ett mail från honom.
Han tackade innerligt för brevet, och berättade att han hade satt stjärnan i taket i sin studio. Så skrev han att han hoppades att jag skulle komma fram och prata efter nästa spelning.

Jag blev så himla himla glad och helt varm inombords för allt kändes så fint.
Jag tyckte att han var så fantastiskt som tog sig tid att svara på mitt brev.
Hela kvällen gick jag omkring och kände sådär och när jag skulle ta en kopp kvällste darrade jag fortfarande så mycket på handen att jag skillde lite te på täcket.

Det var en tidig morgon i Juli. Klockan visade 06.04 och jag och kärleken i mitt liv mådde precis som vi förtjänade efter gårdagen. Jag stekte ägg till frukost, iklädd endast hans rutiga flanellskjorta. Och han satt vid köksbordet bakom mig och sjöng Hallejulah, med sin underbara mjuka stämma, och till kompet av hans nötta mörkbruna gitarr. Och när låten nått sin sista refräng och äggen var stekta så la han ifrån sig gitarren och jag satte mig i hans knä och han kysste mig och såg in i mina ögon och sa ”Ah, girl, you are so beautiful”.
Ja, ibland är det faktiskt de där små fina och anmärkningsbara sakerna som sätter sig på minnet.

När jag helt spontant fick somna ihopslingrad med en pojke som andades lukten i min nacke och höll sin arm sådär perfekt hårt kring mig.

Det är så konstigt för det finaste i sommar var inte på min semester. Efter fyra veckor i ruffigt solvackra och rosmarindoftande Frankrike så kom jag och min kille hem till Stockholm och började jobba. Vi skulle gå på klubb en kväll och träffa kompisarna igen. Men det ställdes in i sista stund. Så jag och älsk bestämde oss för att köpa lite mat och så satte vi oss vid vattnet (vi bor på en ö) på en ikeafilt med en soulig lista på iPoden och grillade hamburgare. Bara han och jag. Det kändes fint att vi efter att ha varit tillsammans i fyra veckor vansinnigt intensivt, fortfarande kunde sitta en hel kväll och dricka vin och prata utan att vara det minsta trötta på varann. Och så var det två uttrar i vattnet som grejade med sitt bo och simmade fram och tillbaka med olika pinnar i solnedgången. Det var klart det bästa.

Det bästa eller ja det finaste som har hänt mig i sommar är nog när jag var på en audition för en film i Göteborg. Det var så roligt att ta tåget upp dit och kunna umgås med sina vänner. Man var både spänd men ändå fylld av glädje. Kom tyvärr inte med i filmen men gud vilken rolig dag och man lärde sig mycket.
Sen en annan väldigt rolig sak var när jag och min familj var och kollade på en teater i Falkenberg. Det var en teater med 7 olika Astrid Lindgren sagor som hette Teatervinden. Bland annat en av mina kompisar spelade Annika och det var hur kul som hellst att få se den. Satt i publiken med ett leende på läpparna hela tiden.

Mitt finaste och sorgligaste sommarminne var när jag satte mig på planet för att åka hem till Sverige igen efter 8 månader i Skottland. Det kändes så vemodigt att lämna allt som man lärt sig älska där, landet, kulturen, alla sina nya vänner och framförallt barnen i familjen jag bott hos.
Samtidigt så såg jag så himla mycket fram emot att få åka hem igen. Till Sverige där det är varmt på sommaren, inte regnar varje dag och man kan gå ut utan att ha ett paraply i handväskan. Såg framemot maten, att träffa mina vänner, min familj. Och framför allt min pojkvän, trodde mitt hjärta skulle gå under av längtan efter honom, hans närhet, hans lukt, hans skratt. Det var så himla fint att äntligen få träffa honom igen.

Jag har två saker på min bästa-som-hänt-i-sommar lista.

Nummer ett var när jag stod på ett knökfullt F12 och precis lyckats beställa två öl. Jag försökte tränga mig genom folkmassan när jag känner hur min femton centimeters klack träffar någon rakt på tårna. Jag tittar upp och herreminskapare då möts jag av världens grönaste ögon. Det var min modell/google kärlek Oscar Spendrup och jag blev alldeles stum. Jag hasplade ur mig femtiotvå förlåt och smet iväg snabbt iväg. Resterande del av kvällen tillbringades med att kallsvett drypande dansa ihjäl mig för att det bubblade så mycket i magen.

Nummer två var när jag var på ett crêperie Gotland. När vi skulle betala notan så började pojken som jobbade där att räkna ihop summan på franska. han förklarade att han bott i Frankrike som barn och att det inte gick på något annat sätt. Det tyckte jag var himla fint.

Det finaste som hänt mig i sommar hände precis förra veckan, i söndags. Jag hade tillbringat helgen i Göteborg, och skulle åka hem framåt eftermiddagen. Istället satte jag mig i en helt okänd park med en så himla fin kille och drack öl och kedjerökte i flera timmar. Vi pratade mest bara om gammal musik som vi båda lyssnat på och sånt, men det var så himla mysigt, och jag är så kär i honom, men det vet han inte om. Snart kanske jag vågar berätta. Vi får se

att sy sju klänningar, hitta ett fint hem till allihop på en dag ungefär, och att få känna sig så himla lycklig.

det finaste som hänt i sommar var när jag och min flickvän äntligen flyttade ihop. första kvällen satt vi på vår balkong och det var en söndag och det ösregnade. men regnet nådde inte oss där under hustaket, och fastän att jag alltid har så himla mycket söndagsångest så var det helt okej för jag satt med henne. det öste ner och det blev mörkt fort, gatulamporna lös det där gula skenet som ger mig ångest, det sverigegula skenet som lyser när det är höst och söndag och man måste lägga sig tidigt. men jag var med henne och vi var i vår egna lilla tvåa. det var allt som betydde något. det värsta ögonblicket i mitt liv blev det bästa. det är en sån människa man ska vara med.

Jag fick min första kyss. Den var egentligen inte bra. Inte bra alls . Hjärtat slog inte för killen och han var hemsk på att kyssas men nu kan jag i alla fall säga att jag fick hångla med en utländsk och flera år äldre kille.

Och när jag kom hem i Sverige så kändes det som att mitt liv hade börjat lite grann, att jag inte var så himla instängd längre

My best moment was when I came to work on my birthday on the beginning of July. My Table was over and over Full with flowers, Cards and presents and everybody sang for me and hugged me and liked the Fake I brang for them. It was so flatterig because I started to work there only a Year ago and Never seen them do that for anyone Else in this Way. <3

Att åka hem till ens barndomsort. Och gå på torget med mamma och köpa ett kilo saltgurka och bruna och vita ägg som läggs i ett mönster i äggkartongen. Och att pussa på min systerson som har ADHD men som låg helt stilla i flera minuter och tittade mig rakt i ögonen och sen viskade ”Jag älskar dig”. Och att äta långfrukost med alla ens vänner som man bara träffar några få gånger om året och helt plötsligt är det massa barn med som man måste jaga rätt på så dom inte kryper iväg. Och att sova över i en sommarstuga med sina bästa vänner och inte göra något annat än att prata i nästan ett dygn. Eller bada lite med. Och att hälsa på sin storebrors nya hund och gå långa promenader i skogen med dom. Skogen i över huvud taget.

Mitt finaste sommarminne är förstås när min lille son föddes den sjunde juni – fast det kanske inte är så somrigt när jag tänker efter. Men det är det finaste ändå, sen dagarna efter när vi bodde på BB och var alldeles slut i flera dagar och lille Oswald sov på min mage och när jag slog upp ögonen så möttes jag av ett litet bebisansikte. Och trots att vi var inomhus konstant i tre dygn och bara hörde talas om det fantastiska sommarvädret som fanns utanför så har det nog aldrig varit så soligt i magen och hjärtat på mig någonsin.

http://4.bp.blogspot.com/-b8GVhshDl64/TfNzTOBOxlI/AAAAAAAABMo/cF0vkIxEc8w/s1600/stinkisar.jpg

Mitt finaste sommar minne kanske inte är så speciellt men det var när jag var hemma hos min kompis och vi gick ut på hennes gård, där bor killen jag gillar. Jag är fullkomligt nere i hans fantastiska blåa ögon och vackra blonda hår. Han som pratar härlig franska. Han lillebror som är en mindre kopia av honom kom ut och jag och min kompis frågade om han visste vem Theo var då sa han att det var hans bror sedan gick han då skrek vi efter honom att jag var kär i hans bror och att han skulle hälsa sin bror det. Han svarade inte och jag vet inte ens om han sa det till honom men det var så fint och jag och min kompis bara skratta efteråt men nu är killen som pratar så vacker franska ihop med en annan tjej. Så typiskt!

Det finaste den här sommaren var att någon äntligen bestämt sig för att jag också får uppleva dom jätteklyschiga, rebelliska och precis-som-på-film tonårsäventyren. Och trots många first-timers är det ingenting jag minns lika bra som den natten jag stod och frös någonstans i Stockholm och kände att äsch, nu går jag hem när jag får syn på honom. Mitt gamla jag, fröken Good-girl-with-good-grades tänkte att ”vad fan gör jag här egentligen?” och började givetvis prata oavbrutet av nervositet när jag plötsligt gav upp och grävde ansiktet i händerna och fick då världens bamsekram som höll sig i ungefär ett år. Då gjorde det ingenting att jag stod i min allra tunnaste klänning på en gata jag aldrig skulle komma ihåg namnet på.

Han åkte hit, hela vägen från den lilla byn utanför Barcelona, med den stora löjligt stora ryggsäcken fastspänd på hans mjuka rygg, de två lustigaste katalanerna någonsin som sällskap och våran bild som bakgrund på sin Iphone. ”T’estimo, mi Ingrid Bergman / Tú Humphrey”. Det var två månader sedan vi tog ett tårfyllt avsked på Barcelonas flygplats, jag vätte hans skjorta med tårar, och trots att han var allt jag aldrig tidigare mött så kunde jag ändå inte helt tro det när han sa att han skulle vänta på mig. Åldersskillnaden, avståndet. Men hans blick när vi möttes på centralen, min vackraste katalan i mitt Göteborg. En fantastisk kväll bland vänner, på filtar på ett golv på hisingen, ostämda gitarrer, ljus nedtryckta i gamla romflaskor och spanskt rödvin. På spårvagnen tog han mig i sina armar och höll mig så jag inte skulle ramla. ”Ska vi inte ta en helg i Berlin i september? Jag skulle sakna dig för mycket för att inte se dig förrän i mitten av Oktober.” En kyss till svar. Sjöbodfest, sensommarkvällar på holmar, tätt omslingrade i fören på mina föräldrars segelbåt, land art i naturreservat. Hans brutna engelska, min knaggliga spanska. Att somna på hans lurviga bröst. Att säga hejdå var inte alls lika svårt som sist. Nu vet jag. Att han väntar.

Den 21 juni kl 13:11 kom min finaste lille Ove till världen.

Det finaste som har hänt mig under sommaren var att ett läger jag var på så blev jag sådär kär som man bara kan bli(det bubblar i magen när jag tänker på honom). Han bor i Lund(som jag) och när vi kom hem efter tre veckors läger så kunde jag inte sluta tänka på honom så jag berättade för honom att jag gillar honom och hans svarade efter tre sekunder(precis som om han väntade på smset) att han gillade mig med, dock vet jag inte om han bara menade som vän men det hoppas jag inte. Nu har vi träffas en gång efter lägret och när vi kramades blev jag varm i hela kroppen, på fredag ska vi kanske träffas igen och jag kan inte sluta längta. Jag tror jag är förälskad för fösta gången.

När jag var på poolparty och hånglade med finaste killen kanske någonsin. Han var så himla fin med bar överkropp och uppvikta jeans och sitt blonda lockiga hår. Det var en underbar timme och jag önskar så att det inte var en engångsgrej.

mitt finaste sommarminne är ifrån när jag och min allra allra bästa vän pendlade mellan varandra i en hel vecka. vi bodde varannan dag hos henne och varannan dag hos mig, för det var ändå ingen i våra familjer som var hemma. att äta middag tillsammans, träffa varandras vänner och bara vara. så som vi själv vill utan att någon säger till. precis som ett giftpar ungefär. och utan att känna några som helst krav från någon, det var fint.

det var min födelsedag. jag fick ett blombud som innehöll bland annat ett dussin röda och vita rosor. läste på kortet, och allt som stod var ”du vet”.

när jag och en vän var fulla och åkte longboard. på vägen träffade vi en man från australien, han tyckte jag var bra på longboard. sen hade vi sex resten av natten. och på morgonen när jag sparkade hemåt så smsade han att han stått i fönstret och sett mig åka iväg, då hade han tänkt: JÄKLAR vad bra hon är på longboard!

Jag var på festival. Kanske den finaste pojken jag sett kom fram och sa att han ville visa något. Det var en munspel han hade hittat. Sen spelade han, och jag dansade. Efter flera timmar lyfte han upp mig i en kram och kysste mig. Jag viskade i hans öra att jag ville komma ner, för jag var lite höjdrädd. Då skrattade han och sa att jag var det bästa som hänt på hela festivalen.

Det var fruktansvärt varmt och nästan alla mina vänner var hemma i stan. Alla var trötta på att cykla till någon strand och bada, (man blev ju ändå svettig så fort man började trampa tillbaka) så vi bestämde oss för att dricka vin istället. Klockan var ungefär halv två och alla hade precis ätit frukost. Och oj, så fulla vi blev. Vi spelade spel och blåste såpbubblor och hade vattenkrig och tittade på molnen, fnissandes. Då kramar min bästa kompis mig, superhårt, och säger att hon älskar mig. För första gången!

Jag är 19 år och har aldrig känt riktig kärlek. Men så var han helt plötsligt där på samma båt som jag. Först märkte jag honom inte alls. Men så kände jag hur han makade sig närmare och lät sin hand stryka min axel när jag trodde att han sov och hjärnans kugghjul började snurra. Det tog länge innan jag helt förstod hur underbar han var och precis när det började gå upp för mig så förklarade han sorgset att han trodde att vi hade kunnat bli jättebra men att det hade hänt något och inte just nu, men kanske sen. Och det började regna precis när hans armar var runt mig. Så nu sitter jag här alldeles för långt borta och försöker glömma. För vi kommer inte ses på flera månader och det finns inte en chans att det kommer funka mellan oss, något så bra händer inte mig. Men hur jag än försöker så går det inte. Han är som en hackspett som hela tiden pockar på min uppmärksamhet och jag kan inte undgå att spela upp scenarier om hur allt skulle kunna bli. Och han är för bra för att finnas, så han kommer säkert att försvinna.

Han sa att allt kändes fel utan mig och att han fortfarande älskar mig. Frågade om jag ville dejta, börja om på nytt fast vi nästan hade varit tillsammans i nästan tre år.
Och det känns så himla bra.

jag och min finaste vän var på stranden i solnedgången, någon vecka efter midsommar, då sommaren är som finast. och vi satt där i våra handdukar och pratade om allt och ingenting, som det heter. solen gick ner men sommarhimlen blev aldrig mörk. strandfest-människorna hade ockuperat bryggan, och där satt vi, fjorton år, och lyssnade till sorlet från glada människor som blandades med ljudet från stilla vågor. Sen cyklade vi hem i tjock dimma.

det bästa den här sommaren var när min pojkvän kom hem efter en sin tågluff. vet inte hur många mail jag skickade som slutade med ’saknar dig’ under de där fyra veckorna. när han kom hem låg vi i min säng och bara kramades i flera timmar.

I början av sommaren var jag på festival med några av mina bästa vänner . Det var en fantastiskt fin festival, och jag träffade en oerhört fin pojke. Han hade lockigt hår, dansade nära och kunde hela texten till Jag är en vampyr, vilket gjorde mig himla glad, för det är en av mina bästa låtar.
Jag ägnade en av nätterna i hans tält, och när han höll sina armar om mig sa han att jag passade så bra där, som om vi alltid hade känt varandra.
Sen blev det så att han åkte hem en dag tidigare, det blev inget hejdå, jag visste inte hans efternamn, hade inget nummer, visste bara att han bodde oändligt långt bort och att vi säkert aldrig skulle ses igen. Åkte hem med bakfylleångest och fanfanfan varför fick han mig att känna så mycket?
Två veckor senare var jag på väg hem efter en utekväll i staden där jag bor. Då ser jag en bekant kalufs gå ut från ett annat ställe. Jag gick fram fast jag inte riktigt vågade, och han blev glad och förvånad att se mig, och jag var glad och förvånad att se honom. Han följde med mig hem och sov i min säng.
Dagen efter följde han mig till mitt jobb. Vi skildes åt med orden ”vi ses kanske nån annan gång, på nån annan helt slumpmässig plats”, kysstes, gick därifrån och vände på huvudet för att titta på varandra en gång till precis samtidigt. Och den blicken han gav mig hoppas jag att jag alltid kommer minnas.

När jag hånglade med en kille som jag inte hade några känslor för överhuvudtaget, för jag var så arg och jag var så ledsen efter att ha fått mitt hjärta krossat av killen jag trodde var mitt livs kärlek. Det var världens lättnad att få glömma all skit och bara försvinna i en okänd mun.

När jag och min pojkvän firade ett och ett halvt år. Då tog han ut mig en kanot som han hade ordnat på något vis. Det var skymning och vi paddlade i fyrisån. Jag hade ingen aning om vart vi var på väg. Det enda han sa var ”det kan finnas flaskpost…”. Och Det fanns det. En flaska flöt i vattnet. Där i fanns ett kärleksbrev. Det var till mig. Där stod det ungefär hur mycket han älskar mig. Och det var tydligen väldigt mycket. När vi paddlade vidare så hade det blivit mörkt. Tillsist såg jag en massa ljus längs åkanten. Dom hade han satt ut. Han hade satt ut dom för att jag skulle se var vi skulle gå i land. Sen satt vi i mörkret omgivna av ljus och drack saft, åt kladdkaka och lyssnade på mysig musik. Det var nog det vackraste jag varit med om.

Min historia handlar om en pojke. Precis som historier som dessa alltid gör.
Vi hade pratat under fyra dagars tid, över facebook that is. Fyra dagar och inte mer.
Han sjöng så vackert. Han spelade så vackert. Jag somnade till ljudet av hans röst varje kväll.. Det gick liksom inte att somna utan den efter ett par dagar & jag ville inget annat i hela världen än att träffa honom och höra den på riktigt.
Jag stack på festival med min finaste vän Eric som råkar vara en nära vän tlll pojken i fråga, och i och med detta bestämde vi att vi skulle ses på söndagen.
När vi vandrade mot festivalområdet på lördagkvällen ringer min väns mobil. Det är pojken. Han säger att han kommer förbi. Jävlar vilken lycka!
Han dök upp precis lagom till Håkan-konserten som började runt halv tolv istället för elva. Vi hann knappt säga hej innan ”Kom igen Lena” drog igång. Jag kunde inte koncentrera mig på en enda låt. Det enda jag kunde tänka på var att han stod precis bakom mig. Så otroligt tätt på grund av den tjocka folkmassan att hans huvud var precis vid min axel, som jag dessutom tryckte lite bakåt med mening.
Helt plötsligt var Håkan inne på sin sista låt – Vid protesfabrikens stängsel. Jag hade missat hela konserten.
Då detta är min favoritlåt satte jag händerna över munnen, vände mig om och berättade det för honom. Vi stod så nära varandra och jag fick ont i hela magen av hans blick.
Han la sin hand på min sommarnakna nacke och bara strök den fram och tillbaka. Ibland ner över ryggen. Viskade ”äre bra?”. Jag kunde inget annat än att le. Bara le.
Vid protesfabrikens stängsel, som egentligen bara var konsertens sista låt av 13 kändes längre än alla låtar tillsammans. Det var sommarens finaste stund. När han bara stod där. Så himla nära. Och strök min nacke.

åh vad fint ditt låter.

Det har inte hänt mig så mycket speciellt på sommarlovet, men om sommaren räknas tills Augusti är slut (vilket jag tycker att det borde) så har det hänt ett par små, till synes obetydliga saker som vänt min värld uppochner helt.
Nu när skolan har börjat så har jag ju träffat alla igen, och killen jag har undermedvetet (och medvetet) gillat i snart 4 år har tittat mig i ögonen. Flera gånger per dag. Vi umgås i samma gäng men pratar inte särskilt mycket, alldeles för blyg är jag. Så det här är magiskt för han kramade mig idag på idrotten.

Det finaste är nog att jag äntligen ska få bli sambo med min finaste pojkvän. Vi fick beskedet i förrgår och det är drömlägenheten. dör

det finaste i sommar var när jag sa hejdå till min pojke då vi inte skulle ses på en månad. så fruktansvärt plågsamt och vackert.

Jag var i Spanien i tio dagar med 4 av mina närmaste kompisar och allt var bäst bäst och jag tror knappt att allt hände på riktigt så här efteråt, vi var där jag har vart alla somrar i mitt 13åriga liv och nu fick jag visa dem det. det var bäst

Det finaste har varit att faktiskt äntligen få ha en hel sommar dedikerad till bara mig och min pojkvän. Vi har varit tillsammans i 2 år men nu fick vi äntligen tid för oss själva och upplevde saker! Vi gick för att se Big 4, min pojk har aldrig varit på en stor konsert innan så det var jättekul. I augusti åkte vi tillbaka till medeltiden under ett par dagar under medeltidsveckan i Visby, jag har varit där innan men nu fick jag visa medeltids magin för min sambo som blev helt kär.Så det är vår gemensamma upplevelse av att bara få vara tillsammans som gjort sommaren så fantastisk!

När jag och mina bästa vänner åkte ner till Göteborg för att gå på Way Out West. Hade längtat nästan hela sommaren, för man ville ju inte att sommaren skulle vara över men samtidigt ville man så gärna att det skulle bli dags att sätta sig på tåget neråt! Å det hela var en sån otroligt härlig resa. Från att ha knappt 5 min marginal för att hämta ut banden, springande för att hinna innan de stängde på torsdagen. Lyssna på Warpaint på Trädgården och dansa sig helt utmattad långt in på småtimmarna. Sitta i gräset och lyssna på Edward Sharpe & The magnetic zeros med massor av fint folk och sjunga med till min favoritlåt Helplessness Blues med Fleet Foxes. Å avsluta den härliga vistelsen i Göteborg med att dansa hela natten i en dunge vid Botaniska trädgården ända tills solen gick upp och det var dags att gå hem.

Att jag fick min första pojkvän någonsin. Efter sex månaders framochtillbaka och jag-vågar-inte-fråga-honom-kan-inte-han-göra-det? så vågade jag till slut. Nu har vi snart varit ihop i tre månader och trots att vi är så små så vet jag att det är på riktigt.

Jag fick för första gången uppleva hur det känns att må illa, vara alldeles snurrig och helt uppslukad. Till en början kändes allt främmande och läskigt men sen som det bästa i världen= Besvarad kärlek! Allt på grund av ett fyllestrul på en lam klubb i Prag under min tågluff, som resulterade i ett besök till Sverige och om fyra dagar ska jag åka till Portugal och pussa på min australiensare i två veckor utan att försöka falla för hårt igen.

Jag vet inte om detta räknas eftersom det inte har hänt. Men jag skriver det ändå. Det bästa kommer vara på lördag när jag, mamma och mina två storasystrar ska ha en heldag och bara göra mysiga saker och sen fortsätter den på söndag. Och det kommer bli så mysigt fast så himla sorgligt också för den ena ska flytta till Nya Zeeland nästa vecka och den andra till London och jag förstår inte alls hur jag ska klara av att leva utan dom i minst ett halvår för jag älskar dom så jäkla mycket och dom är det bästa som finns.

Mitt finaste sommarminne är när jag och min kompis var ute på landet och skulle gå och köpa glass på lanthandeln. Vi hittade en hund på vägen dit så vi tog med den och frågade vems det var. Ägaren kom cyklandes så fort han fick veta att vi hade hittat hans hund. Det var en gammal gubbe. Han började gråta av lättnad när han fick se hunden och kramade om den längelänge. Det var så fint och jag blir så glad när jag tänker på det!

Sista natten i Frankrike. Det blev spontanpromenad från krogen till stranden med världens längsta och sötaste kille från Australien. Vi hånglade och hånglade och hånglade, nynnade på beatleslåtar och lät en eldslukare tända våra cigg när jag inte kunde hitta min tändare. Dagen efter hade jag nackspärr på flyget hem, men det var den bästa känslan i mitt liv.

Kanske inte det finaste, men ett av det starkaste minnerna jag har från sommaren är från i mitten av sommaren när det hemska hände på Utöya och Oslo. Jag var i min sommarstuga där man inte kan göra så mycket mer än att åka runt till diverse olika byar och lyssna på radion. På nyheterna på P3 klockan 16 fredagen 22 Juli. Jag och min familj satt i bilen och lyssnade och fick höra om bombningen. Senare när vi satt och grilla fick jag även nyheten om Utöya. Hela kvällen och natten satt vi och reflekterade över det frukansvärda som hade hänt.
Morgonen efter sommarjobbade jag som jordgubbsplockare. Jag lyssnade på radion hela dagen och fick nya uppdateringar om dödsantal hela tiden. Samtidigt pratade Jens Stoltenberg om Norges gemensamma sorg, och citerade en flicka som hade sagt ”Om en man kan visa så mycket hat, tänk vad mycket kärlek vi kan visa tillsammans”. Det gav mig hopp om att det någon gång kan det kanske bli världsfred på vår jord.

jag bestämde med min bästa kompis att vi skulle tågluffa i frankrike redan i december och vi skulle till varje pris dit. vi sökte supermånga stipendier och jag jobbade jättemycket för att få det att gå ihop. sen får jag reda på att strokes kommer till peace and love och jag KAN INTE missa dem så jag får jobba ännu mer och spendera ännu mindre pengar. på det ska också fleet foxes, som är det bästa bandet på jorden någonsin, kommer alltid att vara, till sverige. jahapp, då måste jag spara ännu mer pengar. jag får tag i biljett till allt och allt går fint. strokes var vackert, frankrike var helt fantastiskt och så kommer dagen då jag ska se mitt favoritband of all times. vi sitter och köar (front row, of course) när vi ser sångaren i bandet robin (<3) gå runt på scenen med en ryggsäck och något mjölkpaketsliknande i ett av facken (hur gulligt är inte det på en skala 1-10? 10). jag skriker "hey, robin!" och vinkar frenetiskt, han kollar lite förvirrat på mig och gör en tummen-upp. åh herregud. det är alltså den människa som jag har en inramad bild på i mitt rum. herregud. vi fortsätter vänta och till slut börjar konserten och innan den är slut hinner jag få kanske 6 tummen-upps av robin och han pratar även med mig (och två andra fantastiska fleet foxes-fans) från scenen, josh, trummisen, pratar också med oss och dessutom pratar jag lite med bassisten christian. de spelar alla mina favoritlåtar och när det är slut får jag en setlist som sen blir signerad av gitarristen skyler och pianisten casey. för att göra en lång historia kort så stöter vi på casey flera gånger och går sedan och kollar på prince med honom. min kompis slår vad med honom om popcorn och förlorar, men innan hon hinner köpa några popcorn så måste han gå för "my buss leaves in like ten minutes". vi säger förtvivlat "but your popcorns!" "oh, i'll have to take a raincheck on those!" jag somnar den natten så lycklig att jag inte vet vart jag ska ta vägen. vi är hoppfulla om att nästa gång vi ses (8 november på annexet!) så kommer casey känna igen oss och fråga om de där popcornen.

(förlåt att det blev så långt, men det var en sån fantastisk kväll att jag inte kunde korta ner det mer)

vi låg på hallgolvet och hånglade
jag och den finaste pojken jag någonsin sett
(han jag varit fasligt upp-över-öronen hemligt förälskad i ett år)
och i tredje spotifyreklamen hade jag samlat tillräckligt mycket mod
-är vi ihop nu?
-vill du det?
-ja
– jag med. (får jag chans på dig)
-(ja)

Be att få sluta jobba tidigare men inte berätta varför. Springa upp till omklädningsrummet och byta om. Cykeln skramlar högt igenom staden. Möter vänner på en solig perrong. Planerar bandtittande. Brända mandlar. Borttappade cigaretter. Dricka öl medan 26 000 personer dansar till ”vi kommer dö samtidigt”. Få en kram av en skäggig amerikansk idol. Någon slår sönder en gitarr. Stekhet sol. Köa i timmar för att få bästa platsen. Sjunga högt av hjärtans lust. Somna på spårvagnen. Någon har druckit för mycket öl. Publiken med blandning av ljud och ljus blir som i en dröm. Får en high five av en brittisk idol med stort lockigt hår. Kameran går i ett. Mer cigaretter, just för att det passar så jävla bra till låten. Dans. Vännerna och Göteborg. Way out west.

Vi hade spelat vår sista teaterföreställning och vi i gruppen hade just ätit upp pizzorna som vi gått med tillbaka till teatern och ätit på golvet. Nu lade vi undan alla kartonger och burkar. Det var helt mörkt på det stora scengolvet, vi hade bara tänt några värmeljus. Vi satte på sigur ros fantastiska låt (”Vaka”) i högtalarna och lades oss alla sju på en rad på golvet. Ovanför scenen finns ett stort fönster, vilket vi använt oss av i den absolut sista scenen i föreställningen, i fönstret hade det då fallit snö. Så nu låg vi där allihopa och medan sigur ros började gunga igång slog vi för en sista gång på snömaskinen och bara låg där, tätt intill varandra, alldeles stilla i det stora mörka rummet och såg hur flingorna föll.

När jag och en bästa vän till mig låg i en säng på ett hotell och skrattade. Åt ingenting egentligen. Men skrattade så mycket att jag nästan fick kramp. Det är det som är så fint med henne. Vi har kul ihop.

Ett fullpackat tåg mellan Wien och Budapest i mitten av Juli. Jag minns att jag tänkte att det var märkligt att jag ens kunde vara kissnödig på en sån här resa. Total frihet gjorde en odödlig, omänsklig, hade jag inbillat mig. En skrovlig mansröst i högtalarna och snart var vi visst framme i Budapest. Så sant som det var sagt, och när vi rullar in på perrongen och jag ska ställa mig upp för att ta på mig min 70-liters tågluffarväska känner jag plötsligt hur gravitationen tar tag i mig. DUNS, PANG, BOM. Så låter det när en artonårig brutta faller handlöst baklänges i gången på ett snabbtåg genom Ungern. Någon ville visst få ner mig på jorden. Som en skalbagge på rygg låg jag där medan tystnaden spred sig i vagnen. Tusen minuter. Plötsligt uppstod ett fnitter, och en tant brast ut i gapskratt. Och nu vet jag hur det låter när en hel tågvagn med ungrare skrattar i kör. Vid det tillfället spred sig en värme genom hela min kropp och jag tänkte, att skalbaggar är nog ganska lyckliga ändå. Som grädden på moset fick jag tusen blöta pussar av min pojkvän som tagit sig för pannan.

Hela den här sommaren har varit helt fantastisk för mig. Det har varit min och sambons första sommar tillsammans (vi träffades i höstas) så alla upplevelser och äventyr vi upplevt tillsammans den här sommaren har betytt så himla mycket. Alla stunder från den här sommaren kommer vara sådana jag kommer plocka fram ur mitt minne en kall vinterkväll och känna värmen i mitt hjärta. Den här sommaren har också varit min lilla vovve Spikes första sommar, jag hämtade honom i höstas så det har varit otroligt att se honom springa omkring i den gröna skogen, bada i en liten sjö vi har i närheten och se hur han verkligen älskar livet. Kort sagt, det har varit en otrolig sommar!

Älskar den nedre bilden du laddat upp förresten!

Jag var i Gatineau, Kanada på en aftershow. Jag och en annan grupp musikalgalna unga hjärtan hade spelat upp Seussical och nu satt vi i vår väns trädgård och drack öl. En smått berusad katten i hatten kom runt småtimmarna fram till mig och viskade i mitt öra att han tyckte jag var vacker, sedan kysste han mig. Jag hade fläckar av morrhårssmink kvar på näsan.

Det bästa som hände mig den här alldeles för blöta
sommaren var när min chef, min alldra högsta chef kallade in min i fikarummet. Mina knäskålar skallrade ikapp med mina tänder och jag tänkte att har jag inte svimmat förr så gör jag det nu. Hon sa – du ska ska få en liten midsommar present. Du är så otroligt duktig på det du gör! Jag Sprang därifrån med en löneförhöjning och ett bländande leende( jo, det måste varit bländande!!) Faktum är det att jag är ganska ny på mitt jobb och därför känndes det extra extra fint. Jag tror inte att jag har varit så här bra på något innan, inte något alls faktiskt.

När han som är sådär alldeles förbjuden lät mig sitta tätt intill i hans famn. Hans armar tröstande omkring min kropp för att jag fått i mig något glas vin för mycket. Trots att det var så förbjudet var det så fint.

Mitt finaste var nog när jag och killen jag gillar tittade på gamla bilder från högstadiet och jag sa att jag skämdes för att jag var så ful på alla bilder och han lutade sig närmre och det kändes så surrealistiskt att det var just han av alla miljoner killar som finns i världen som satt bredvid mig. Av alla miljoner killar i hela världen var det just hans smalben som rörde mina och det var just han som la handen på min axel och tittade in i mina ögon och sa:
– Du är fin.
Just precis han.

det var en fredag i juli. jag och min pojkvän hade varit på bio och skulle cykla hem. det var så varmt ute att det ångade om våra kroppar, och himlen hade förmodligen känt det på sig för alldeles precis i samma sekund som vi satte oss ner på sadlarna så kom regnet, ett sånt där skyfall som bara kan upplevas på sommaren. jag kommer ihåg hur jag böjde mitt huvud framåt och bakåt för att jag ville känna de kalla dropparna träffa min nacke och min hals. och jag rös och log och cyklade ännu fortare bara för att hinna säga hej till ännu flera regndroppar. när vi kom hem var våra kläder alldeles dyngsura, men vad gör väl det när man får värma upp sig med varm choklad mitt i sommarnatten.

Jag var med min syster och hennes son på landet, och varje gång jag tittade på den lilla pojken log han åt mig, och skrattade lite.

Mitt finaste sommarminne är när jag och min konfagrupp åkte buss från Umeå till Frankrike på läger. en av dom mysigaste och roligaste minnena i mitt liv, längtar tillbaka!!

Mitt finaste är för bara en vecka sen. Jag åkte till Grekland tillsammans med min pojkvän för att fira att vi varit tillsammans i tre år (vilket är mitt längsta). När vi satt på flyget hem så kände jag mig så himla lyckligt lottad och blev lite mer kär i mannen som satt bredvid mig.

den där gången då jag var ute och kvällscyklade och passerade två vackra pojkar i tjugoårsåldern som var några år för gamla för mig men som ändå såg ut som om dom tänkte att ’hon är nog lite för ung, men hon var söt ändå’ och så luktade dom gott av cigaretter och sockervadd och jag bara kände att livet som förvirrad femtonåring kanske inte är så dumt trots allt.

Kvällen då jag och några killkompisar åkte båt ut till en ö där en av dom hade stuga. Vi badade, hade dykartävlingar ( jag vann), spelade strandtennis, grillade mat och bara nöjt av sommaren. Och så insåg jag att det verkligen är sant, killar är så mycket lättare att vara med. Vet inte riktigt varför det är så men det är så. Och sedan när vi körde tillbaka till hamnen och solen gick ner och allt var så fint sa jag det- Jag gillar dig- till killen som jag känt i snart 7 år och tyckt om sedan förra sommaren. Och det var den bästa delen av den kvällen. Han svarade inte samma sak utan svarade att han sedan 2 år tillbaka varit kär i min granne och nu är dom ihop. Och varje dag han ska cykla till henne ser jag honom cykla förbi men han stannar aldrig och säger hej. Detta var min bästbästa vän med den fina stugan.

Det finaste som hänt mig är att min lillasyster lurade mig! På min födelsedag var jag bjuden hem till henne och hennes pojkvän på middag, och när jag kom dit drog jag undan ett skynke för dörröppningen till vardagsrummet och då stod alla mina vänner där och sjöng ”Ja må hon leva” och jag fattade INGENTING! Jag stod bara och gapade, så chockad var jag! Sedan fattade jag och då började jag gråta. Sedan insåg jag ”Hjälp, har jag verkligen såhär många vänner?” och det har jag! Min syster hade dessutom lagat supergod buffé och bakat fina cupcakes, och så bjöd hon på vin, öl och drinkar. Det var den bästa dagen i hela mitt liv tror jag.

jag tyckte om när min fina barndomskompis fyllde 18 så vi gick ut för att fira henne och utan att jag inte riktigt visste hur satt jag tätt intill en kille från australien som egentligen var lite gammal för mig men som hade så fina ögon och han sa att jag var vacker och att han en dag skulle ta med mig till australien och lära mig surfa
även om jag aldrig sett honom efter det så blir jag lite varm inombords när jag tänker på det

kanske är det finaste sommarminnet när jag stod på sidan av den lilla scenen på where the action is och såg bright eyes. kirsten dunst stod bredvid mig. jag och min vän klara kunde sjunga med i alla låtar, så högt vi ville, för det hördes ändå inte ut. vi såg publiken där uppifrån, hur lyckliga de var. och conor oberst kallade mig ”sin nya vän”. surrealistiskt var det i alla fall.

Mitt finaste sommarminne blir nog festivalen Where The Action Is som hölls i Göteborg den 28 juni. Jag hade kommit hem från Grekland bara tre dagar innan och det var himla skönt att vara hemma och jag var brun och fin.
På festivalen spelade bland andra; The Ark, Glasvegas, Daniel Adams-Ray, Sahara Hotnights, Serenades. Men allra, allra, allra bäst var Coldplay’s spelning. Inte nog med att det var helt sjukt att se och höra dem live utan jag hittade min drömkille och en underbar vän.
Han hjälpte mig fram till mina kompisar när jag hade varit ute på lite äventyr själv. Han tog hand om mig, höll mig borta från hoppande folk och slående händer. Han hade ett stadigt grepp om mig så att jag inte skulle försvinna.
När mina kompisar försvann allt längre in mot mitten struntade vi i att trängas där framme och backade någon meter istället. Där stod vi. Jag med min rygg mot honom så att jag kände varje hjärtslag.
Det var en underbar kväll.

Hela den här sommaren har varit så himla himla underbar, bästa någonsin. Jag har varit på två festivaler och rest runt och bara varit med mina vänner hela tiden.
Men lite extra bra var nog Hultsfredsfestivalen, speciellt den kvällen då jag träffade världens sötaste kille och min bästa vän följde med mig till deras camp där vi lyssnade på fantastiska historier till klockan sju på morgonen och kollade på soluppgången och jag låg under en filt och hånglade med killen och tänkte hela tiden att det var så himla himla fint att vara 16 år på festival med sin allra bästa vän och helt, helt fri.

idag på andra dagen av skolan får jag veta att killen som jag tittat så mycket på i smyg hela förra året, som har sådär smala ”engelska pojkar ben” och lite stor näsa, ska gå samma kurs som jag.

det finaste denna sommar har varit all dans. att dansa och dansa och dansa. mitt i natten och utan uppehåll.

Det allra finaste var såklart när jag och min älskling förlovade oss i Paris. Vi tyckte det var konstigt att säga ”Vill du gifta dig med mig?”, så vi sade ”Vill du leva med mig?” i stället. Så fint så jag ryser.

2 saker
jag var i usa för första gången i mitt liv i somras, i new york och i florida.
new york var som en liten saga i sig och på en liten gata i little italy hittade jag en tröja där det stod ”pooping is cool” som jag köpte till min bästa vän för det är sånna vi är.
det andra va när vi hade varit ute vid frihetsgudinnan och tittat, skrattat och fotat åt massa glada kineser, och åkte hem med näst sista färjan för dagen. vi svängde runt liberty island och såg manhattan framför oss och min familj var så glad och jag ville mest gråta för att det var så himla fint 🙂

har gjort mycket fint i sommar, börjat umgås med nya kompisar och dem är underbarast bland annat.
men det bästa var emmaboda. finafina emmaboda, där jag sov i killens tält sista natt och verkligen inte ångrar någonting, för hans kyssar är dem mjukaste som finns.

I got married to the love of my life.

Det var juni och jag och en fin vän satt på en utomhusservering vid Bastiljen i Paris och klockan var fyra på natten och vi drack champagne som var alldeles för dyr och pratade om framtidsdrömmar. Sedan promenerade vi tillbaka till hotellet och gatorna var fulla av fransmän som aldrig sover.

En augustinatt tältade jag med några vänner. Jag fick ligga bredvid han som jag gillar i hemlighet. Jag kände att han höll på med mitt hår och jag kände att han somnade, nästan direkt, men hans hand låg tungt kvar på mitt huvud. Jag vågade inte röra mig en millimeter, handen fick ju inte ramla ner och försvinna.

När jag stod i Slottsskogen i Göteborg och Coldplay spelade sin låt Lost och enorma ballonger i alla regnbågens färger studsade runt i luften. Som en dröm, fast liksom verklig. (Och att få dela det med min bästa vän.)

Det finaste i sommar var när jag och min pojkvän hälsade på hans Pappa i Skåne och vi bestämde oss för att ta bilen till Skånes djurpark. Istället för att ta motorvägen så valde vi en liten slingrig väg som gick igenom små byar och vägen slingrade sig under stora allér. Det var så himla mysigt och vi satt och gapade hela tiden för att allt var så vackert. Sen spenderade vi dagen med att klappa en massa söta djur och hålla varandra i handen.

Min systerdotter Julia som är sex år älskar prinsessor mer än allt. När hon ser prinsessdockor – tidningar – eller klänningar mm får hon alltid något blankt i blicken. Och i somras när vi var på min mormors landställe nämnde mormor för mig att hon efter lite släktforskning fått veta att vi är besläktade med en gammal rysk kung. Jag ville göra Julia glad så jag berättade för henne att hon har riktigt prinsessblod i sig, men att det fick bli en hemlighet.

När vi satt i bilen påväg till båten viskade hon i mitt öra: ”jag behöver ingen prinsessklänning längre, för nu vet jag att jag är en riktig prinsessa”
och det var väl ungefär det finaste jag hört.

Det bästa var i slutet av maj när jag fyllde 20år
Jag trodde jag skulle ha filmkväll hemma hos en vän men när dörren öppnas får jag ett glas rosé och en hand över ögonen. I köket står en hel drös av de bästa i mitt liv som sjöng ”ja må hon leva” i kör, jag bölade som bara den, blev överöst med blommor, och resten av kvällen åt vi god mat och dansade tills klubbarna stängde. För en kväll glömde jag bort allt de hemska och log tills jag fick kramp i kinderna.

Ett av mina bästa sommarmoments var att sitta på balkongen hos en kompis jag egentligen inte känner så bra. Vi drack jordgubbste, åt riskakor, rökte och lyssnade på Bob Marley. Det var sjukt varmt och sjukt fint och vi lärde känna varandra bättre.

Det är inte höst o de som använder halsduk nu är knasiga i huvudet. Strålande sol o över 20 grader varmt är inte halsduksväder.

Mitt finaste sommarminne är att jag hittade en pojke bakom en vän.

Det var en juni-dag och jag skulle träffa min fina vän Daniel som jag inte sett på ett år. Han var så fin i lite för stor blå bomullströja, vita converse och slitna nudiejeans. Vi gick och tittade på fontäner i stan, bara för att oftast står de bara där, och vi tyckte synd om dem. Vi såg bl.a dregglande lejon och pratade i en brunn med folk på andra sidan jorden. Vi gick genvägar som vi redan visste från början var omvägar. Vi satt vid hamnen och pratade om allt från att fastna i varuhissen till att snubbla i en spya. Det var min bästa dag, för vi är ett bra team.

Finaste dagen var i Florence. Jag fyllde 17 och jag, min mamma, min syster och min bästa kompis gick ut och åt middag. Jag fick massa fina paket, åt sjukt god mat och fick kakor av restaurangen för att jag fyllde.

Jag och Fanny, min barndomsvän, njöt båda av ledighet och vi umgicks som om det var på gamla goda tiden då somrarna var lika med tio veckor långt lov. Utan tidsbegränsningar och måsten. Sova över och prata strunt. Köpa glass och åka pakethållare. ”Ska vi leka imorgon igen?”

Mitt allra finaste minne är från häromhelgen när jag fick ett sms av han jag tycker lite extra om där det stod: Jag tror jag älskar dig. Dog lite!

Det bästa minnet måste nog ha varit världspremiären avHarry Potter and the deathly hallows part 2 vid Trafalgar Square i London tillsammans med en nära vän. Allting var helt magiskt, men det finaste av allt var nog nästan att gå omkring i London utklädd som ugglan Hedvig och Hermione Granger, och få spontana applåder av andra HPnördar eller stanna och posa framför kameror som bara en uggla och en hogwartselev kan.

Mitt finaste har inte riktigt hänt än, det händer nu i helgen. Då far jag till England med en pojke jag gillar och min allraste finaste vän och går på festival i ett par dagar. Jag kommer vara trött och sliten, men det kommer vara värdt det.

The best thing that happened to me this summer was when I managed not to cry while kissing my love for the last time before I went for the USA for one year.

Att jag var på världens bästa date, en sån som inte ens var planerad. Att samma kväll gå tillsammans genom Oslos gator efteråt, sitta flera timmar på min balkong, och känna att jag kan vara helt mig själv med honom. Och veta helt säkert att det är helt helt klart rätt.

det finaste som hände mig i sommar var när grannbyn hade sin årliga derbymatch och min bästa väns pappa frågade om jag skulle vara med, jag sa nej eftersom att endast byborna fick spela, så han svarade ”men lilla vän, du är ju en i familjen.”

Åh, den här var lätt.

Känslan av att sätta ner resväskorna i en lånad Londonlägenhet (ens första resa utan föräldrarna). Värma vatten till pulversoppan. Duka bordet med omaka porslin. Sätta sig med två av de bästa man vet, skratta så magen krampar och titta ut över folk som springer över gatan. Och att veta att man inte bara har påbörjat en toppenweekend, utan något bättre än så.

Jag och min fina vän är på Peace & Love och ser 30 Seconds to Mars, åh Jared Leto. Vi skriksjunger och jag är så lycklig. De börjar spela The kill och Jared Leto springer ut till publiken, till alla som skriker och sträcker fram händerna och vill röra vid honom och han stannar framför mig, lutar sig över folkmassan och greppar just min hand. Håller den. Ser mig i ögonen.

Mitt finaste minne är när min pojkvän frågade om jag ville förlova mig med honom 🙂 vi har inte berättat för någon än eftersom vi vill köpa ringar först, så du är först att veta 😉

Mitt finaste minne i sommar var när jag var hemma i min hemstad på semester. Min sexåriga lillasyster hade precis lärt sig cykla och hon frågade om jag var stolt över henne nu när hon kan cykla. Jag sa till henne att jag alltid är stolt över henne,oavsett vad hon kan och inte kan. När jag säger att jag älskar henne superdupermegamycket så säger hon att hon älskar mig mer än jag någonsin kan säga att jag älskar henne. Fina fina tjej.

jag & en pojke gick till ett tystare ställe, där vi kunde fortsätta pussas & lyssna mer på the smiths. jag var nog den sötaste människan han mött sa han & vi pratade med varandra, kysstes, kramades, lyssnade i flera timmar. när vi somnade höll han om mig & när vi vaknade höll han om mig likadant med hans hand i min. jag lurades med att jag sov, & han kysste mig i nacken. den kvällen, den natten & den morgonen kommer jag aldrig glömma. min gud vad han var fin.

det finaste som hänt mig i sommar är inte en händelse utan snarare ett uppvaknande. jag bestämde mid den här sommaren att fokusera helt på att må så bra som jag bara kan. har bland annat läst böckerna ”en klagofri värld” samt ”munken som sålde sin ferarri”. detta har alltså lett till att jag har börjat sluta klaga, som längst har jag varit 6 dagar klagofri. och sen har jag även slutat med godis, börjat träna, börjat meditera och rensat bort de vänner som bara bidrar med negativ energi. det känns fantastiskt nu och jag har aldrig mått bättre! men bättre kommer jag må! kram för en superfin blogg <3

När jag dansade till jj i år på emmaboda och snurrade runt runt runt, med vin i blodet, lera på kläderna och kungakrona på huvudet. De sjöng let go. Så då gjorde jag det.

ett av mina finaste minnen var en pojke från emmabodafestivalen. det hade regnat ungefär nonstop i tre dygn och var sådär gyttjigt det bara går på just emmaboda. men så från ingen stans kom en pojke, lång som en lyktstolpe, lockar och nyduschad(!!). han var från andra delen av landet och mitt i vårt samtal om oväsentliga saker kysste han mig. sedan kysste han mig en miljon gånger till i hans tält på kindernäsahals och fnittrade och drog bort sin lugg från ögonen.
när jag till slut kom ut från tältet satt en av mina finaste (och nyaste gymnasievän) och väntade på mig och ville höra allt och jag kunde fortfarande känna hans skäggstubb på mina läppar.

Det finaste den här sommaren kom några dagar före sommarlovets början. Min klass och jag firade att vi klarat tre tuffa, men alldeles underbara, år tillsammans på NV. Vi hade maskeradparty och ALLA i klassen var närvarande. Kvällen och natten var helt perfekta med dans, öl och massvis med skratt. När det började närma sig morgon begav jag och mina bästa kompisar oss hem, där vankades det ytterliggare skratt och prat i bubbelpoolen under bar i himmel i fantastiskt morgonväder.

Mitt bästa sommarminne var när jag stod med mina bästa vän på en festival uppe i Norrland och sjöng med i Veronica Maggios alla låtar. Trots att det var den minsta festivalen jag någonsin varit på, så har jag aldrig varit lyckligare. Det var så litet och fint, och alla människor var helt underbara. Kvällen avslutades med bastu och nattbad i soluppgången, med några nyfunna vänner.

I början av sommaren åkte jag och femton av mina finaste på en resa genom Europa. Vi tog oss ner hela vägen till Schweiz, där vi vandrade upp en bit och bodde i en riktig alpstuga. Den kvällen stod vi ute, skrattade och hade det fint samtidigt som molnen långsamt slukade oss, dalen nedanför oss och berget vi stod på. Det var det My Little Pony-finaste jag sett. Som att världen fylldes med sockervadd.

Vi tog oss också till Rom där vi skulle träffa ett gäng jämnåriga italienare. Första kvällen välkomnade de oss med att ta med oss till Medelhavet. Där satt vi på bästa sandstranden, hade en fin eld och så sjöng vi för varandra. De på italienska, vi på svenska. Och det var så himla fantastiskt vackert med italienska visor ackompanjerade med gitarr, flöjt, saltvattenvågor och eldsprak. Plus att de var så fantastiskt snälla.

Min pojkvän hälsade på mig när jag hälsade på min familj i de norrländska skogarna. Han reser aldrig och avskyr tåg, men åkte tio timmar upp i landet ändå. Vi gick runt om dagarna och gjorde ingenting speciellt men tiden stod stilla och jag har aldrig varit så kär. Det var inte många sekunder vi inte rörde varandra och det var sol ända till den stund han satte sig på tåget hem igen.

Han sa att han inte kan leva utan mig.

den absolut varmaste sommardagen låg jag på en klippa vid vattnet med pojken som jag varit kär i sedan åtta månader tillbaka. vi låg mest och tittade på varandra och lyssnade på musik när han helt plötsligt säger: vet du. jag är kär i dig.

det var nog det finaste jag varit med om i hela mitt liv. sån himla tur har jag som får vara kär i honom. och att han faktiskt är kär i mig med.

Jag och en vän sprang runt på hotellet i Cypern, skrattandes över nattens äventyr som nästan förstört våra kläder och fått våra hår att stå åt alla håll. Vi fnissade hejdå åt ett par pojkar, la en luftmadrass samt några grenar på någon som somnat på en solstol. Klockan var strax efter sju på morgonen och solen lyste redan starkt, vi tog givetvis en bild på oss där ingen såg särskilt nykter ut. Sen sprang vi in på rummet och fnissade ännu mer. Somnade med tanken på att evigheten var vår.

Det var en väldans sen fredags natt, jag var fortfarande lite halvsnurrig av allt vin. Plötsligt poppar ett ”Jag tycker du är riktigt söt upp i chatten”
Det var han med mörkt hår och ögon som man kan drunkna i som skrev, han som spelar piano så fint att man börjar gråta.
Jag sov ingenting den natten

Vi har precis ätit sushi och det pirrar i mig. Av förväntan, otålighet och extas. Sen hör jag publikhavet. Och även fast jag är säkert minst 500 meter ifrån, ser ingenting och min kropp sprätter av viljan att stå där, framför scenen och hoppa och skrika och sjunga och dansa, så väger bästa kompisen, sushin, den stilla dansen och viskande sången, glädjetårarna och den varmast kvällen på sommaren faktiskt nästan upp till det.

Efter att dansat mig lycklig och svettig hela natten känna sötaste killens hand i min och att i ett lyckorus springa till havets salta vatten där vi skrattande och pussande nakenbadar i den uppstigande solen.

mina bästa sommarminnen är dagarna jag har spenderat med min kompis e när vi har hängt på ringmuren ( bor i visby ) kedjerökt, ätit godis, lyssnat på musik och pratat pratat pratat. de blev några stycken.

och så sista natten innan skolan, i måndags, när vi ( jag och e ) drack absinth och sen kom h och e’s kompisar och vi fnissade och lyssnade på justin bieber och miley curys haha.

När jag fyllde år och min bästa vän hade gjort en födelsedags-powerpoint till mig. Det var så otroligt fint och jag blev så himla glad över att jag har världens bästa vän <3

mitt bästa sommarminne är från mitten av juli någon gång och det har inget med fina pojkar som pussar en på munnen och säger att man är vacker att göra (eller jo pyttelite kanske). men, jag var i en liten fransk by och lånade en ranglig cykel av en granntant. sen cyklade jag iväg helt själv i solnedgången för att bara se mig runt lite, cyklade förbi gator med namn som rue des jardins, rue des roses, cyklade förbi världens mysigaste bio (som låg i en gammal kyrka), förbi folk som kvällsbadade i sjön, förbi gamla farbröder som sa bonsoir! till alla dom såg, och förbi gamla övergivna hotell. efter en stund kom jag till ett litet kapell på en kulle där jag stannade och tittade på utsikten. sen det bara slog mig, när jag stog och tittade ut på en av dom finaste solnedgångarna jag sett – att jag mår faktist bra nu. och så har jag inte känt på jättejättemånga månader. då grät jag lite av lättnad och sen cyklade jag tillbaka i skymningen genom långa alléer.

I sommras var jag på ett läger. Där träffade jag en jättesnäll kille jag blev bra kompis med. Sen hände det värsta som kunde hända, det som inte fick hända. Jag blev kär i honom. Jag fick panik.. Jag visste inte vad jag skulle göra.. jag kunde inte berätta för honom, det gick bara inte.. det skulle förstöra allt! Dessutom har han en flickvän. Men jag försökte strunta i det, och det fungerade ganska bra, men på kvällen, när jag satt ha hans knä och vi svamlade om massor av saker med en massa andra människor, då var det svårt.. Nu är jag hemma och han bor långt bort.. gråter över honom och skrattar åt allt vi har gjort. Vet inte hur jag ska lösa detta, men det är något fint som hänt.

1) Jag åkte till Söderköping och plingade på hans dörr. Han inte visste att jag skulle komma och vi hade bara träffats på festival. Han hade sagt att han bodde i ett rosa hus så jag fick promenera tills jag hittade det. Det var fint väder. Jag skakade. Jag ringde på.

Ingen öppnade. Han sov hos sin kompis, så jag fick sitta på trappan och vänta. Söderköping var en väldigt vacker stad.

2) Jag var så himla modig och bestämde mig för att flytta till Paris. Allt var fint för det är sista gången på länge. Elvira smsade mig och sa att under det året vi kännt varandra är jag människan hon spenderat allra flest timmar med med och att hon inte tyckte om att det kommer att sluta att vara så.

3) Jag hade mina tre första jobb och tjänade massvis med pengar.

I sommar blev jag mycket oväntat för första gången föremål för någon annans intresse. Det har gett mig en miljon fjärilar i magen ungefär och nu hoppas jag att det håller i sig även när hösten kommer.

Jeg må ha hatt en kjempefin sommer! Jeg har nemlig så masse jeg vil fortelle om, så mange øyeblikk å velge mellom.

1. Jeg og mine tre beste venninner var på Øyafestivalen i tidlig august. I det siste har vi hatt litt problemer, så vi var spente på hvordan det kom til å gå. Det gikk heldigvis kjempefint, og en lørdag i solnedgangen fikk vi se Crystal Fighters på scenen. Vi stod midt i, nesten fremst og danset og sang mest av alle, alle, alle! Og under ”I will love your heart with mine” (vi kasta selvsagt hendene mot bandet og sang for full hals) så hviska vokalisten ”I love you too” og så på oss. Den absolutt fineste festivalopplevelsen noen gang. Og det trengte vi.

2. Jeg besøkte farmor for første gang på 6 år i sommer. Hun er svært dement (hun husker ikke engang at hennes sønn er død), ser nesten ingenting og klarer ikke ta vare på seg selv lenger. Hun bor derfor på et hjem. Først dro jeg og mamma dit på besøk, men hun husket ingen av oss. Hun så helt miserabel ut der hun stirret tomt ut vinduet, uinteressert i oss og omgivelsene. Dagen etterpå gjorde vi et nytt forsøk, og da ble gammeltanta mi med. Det så lenge dårlig ut, farmor var fraværende og så trist ut. Gammeltante ba meg prøve si ”Hei farmor” istedet for ”Hei Petra” som jeg hadde gjort tidligere. Farmor gjenkjente meg med en gang, smilte og sa ”så fin du er på håret, Elisabeth”. Jeg sa ”takk, jeg har farget det. Jeg var jo blond sist du så meg.” Farmor smilte og sa ”Jeg vet.”

3. Dette skjedde samme dag. Vi satt rundt et bord og snakket om kreft, jeg og noen fra slekta mi. Det hadde vært en lang dag og jeg ble brått kjempetrøtt. Idet det ble snakk om kreft i bukspyttkjertelen så gammeltanta mi på meg, la merke til hvor rolig jeg var og tok hånda mi. hun strøyk den lenge, lenge og jeg kjente all den fantastiske kjærligheten hun gav. Pappa døde nemlig av kreft i bukspyttkjertelen, og hun trodde jeg var trist.

og det finnes så mange flere slike stunder! åh, hvilken nydelig sommer det har vært.

Dagen efter jag och min kille hade gift oss skulle vi åka till Kosteröarna i Bohusläns skärgård. Det blåste storm, jag var livrädd och grät och ville inte alls åka. Men när jag till slut vågat mig på den där sabla båten och faktiskt även överlevt en timmas bergochdalbana ut till fina fina Koster och la mig i solen, i lä bakom en klippa, och fick en kyss av min allra käraste nyblivna make… Då kände jag att det här nog var en av de finaste stunderna på hela sommaren.

Mitt bästa sommarminne är min konfirmation! Vi bodde på ett läger i nästan en månad tillsammans, det blev som en härlig fantastisk bubbla! Alla blev jättenära vänner, både bland ledare och konfirmander. De tre sista dagarna på lägret så började de flesta gråta på andakten på kvällen för att vi insåg att det snart var slut. Man kunde knappt fatta att vi skulle åka därifrån. Mitt rum hade hunnit bli stökigt flera gånger och vi satt och hade det mysigt varje kväll. När vi skulle skiljas åt så kramades vi och grät så himla mycket i en timme, sen var vi tvugna att gå. Jag grät hela bilresan hem, och hemma, och i 3 dagar efter. jag grät hela tiden, bara grät och grät. Sen när några av mina närmaste vänner på lägret åkte på ett stort scoutläger, så ringde de mig, sjöng godnattvisan som ledarna sjöng för oss på lägret, och berättade massor med roliga saker för mig, och då började jag gråta igen. Inte bara för att jag saknade dem, utan för att jag insåg att jag har haft den bästa sommaren i mitt liv och att jag har fått så otroligt bra vänner som jag aldrig ska glömma.

Kärlek till alla dem! <3

Min allra bästa vän hade varit i England i tre veckor. Jag är inte van vid att vara utan henne så länge och det var så jobbigt att jag grät för jag saknade henne så. Sen kom hon hem till slut. Vi satt uppe och kollade resor på olika hemsidor och åt ett helt paket med chokladpudding och drack två liter cola. Sen lovade hon mig att nästa gång hon skulle åka bort så länge, skulle jag komma med.

Åh, har gjort så himla mycket i sommar och det har vart så himla mycket fint. Hade tagit mig timmar att berätta om allt, så jag väljer att bara berätta om Arken i parken. Inte ett tillfälle, utan flera dagar som var helt fantastiska. Jag, min kompis och massa Angelheads var i Blädinge, i en sextiotalspark utanför Alvesta, det finaste stället jag vart på i hela mitt liv tror jag nästan. Alla killarna var två meter långa, hade långt hår och utåtsvängda byxor, och hela parken var som att åka tidsmaskin tillbaka i tiden. Första natten vaknade vi av folk som ylade i skogen och sen satt vi vid en lägereld inne på backstageområdet till fyra på natten och sjöng på Blommig falukorv och Forever young. Och under The Ark (som vi var där för att se) dagen efter när stod jag och grät till The apocalypse is over, för att allt skulle vara slut bara en månad, så tog min kompis tag i min hand och så stod vi där och sjöng med och jag grät och allting var så himla, himla fint och jag kände mig så lyckligt lottad som fick vara med om det. Och så natten efter konserten, efterfest i dansbanan och vi bara satt där tills klockan blev fyra och såg på medan alla andra dansade fastän hjärtat brast och lyssnade på massa gammal sextiotalsmusik. Och när vi inte orkade mer följde vi stigen med ljuslyktorna och gick och la oss i vårt kalla, mörka tält.

Det finaste som hänt mig den här sommaren var då vi satt i hans båt ute på sjön klockan 4 på morgonen. Hans blåa ögon glittrade och han log sitt underbarafantastiskamagiska leende och jag blev alldeles varm i magen. Även om det gör så förbannat ont att veta att vi aldrig kommer att bli, så får det mig att le lite. För dedär ögonen och detdär underbara solskensleende liksom lyste rakt in i mitt lessna hjärta och allt kändes skimrande för en stund. Hans glittrande, blåa ögon och vackra solskensleende var det finaste som hänt mig.

Hela sommaren har jag jobbat på ett äldreboende för herrar och damer som lider av demens. För det mesta kommer de inte ihåg mig eller mitt namn från ena minuten till den andra. En kväll stoppade jag om en äldre dam som varit väldigt ledsen hela dagen. Vi satt vid sängkanten och pratade om hennes bröllopsresa till Paris 1952, hennes barndom och hennes föräldrar som hon saknade så mycket att hon trodde att hon skulle försvinna av saknad. När jag sedan släcker lampan så viskar hon i mörkret: ”God natt lilla Lova, jag älskar dig. Kan inte du bli min mamma?”.

Det bästa som har hänt mig i sommar var när jag var i London. Jag skulle gå på en konsert och då träffade jag några nya roliga personer och det var två killar där som jag lärde känna. en var från Italien och den andre han var från Ryssland. De båda sa att jag var jätte fin och såg bra ut!<3 Det var första gången någon sagt något sådat till mig. Jag blev alldeles lycklig och varm i kroppen och för första gången i mitt liv kände jag mig faktiskt fin och nöjd med mig själv!<3<3

Det finaste som hände mig i sommar var i juni när min pojkvän flög till amerika, där jag nu bor, för att träffa mig. Vi hade inte setts på nästan fem månader och hånglade i min säng hela natten med det värsta åskovädret någonsin utanför fönstrena. Det är första gången jag varit lite rädd för åskan, men jag kände mig samtidigt så himla trygg med min pojkvän bredvid mig.

Följande morgon steg jag upp klockan sex för att jobba utan att ha sovit något alls. Men jag har aldrig varit så pigg i hela mitt liv.

Den här sommaren har inte varit bra, men något som var väldigt fin i alla fall, var att flyga ett segelflygplan helt själv. Jag svängde med spaken jättelite åt höger och så såg jag hela världen under mig.

Bästa dagarna på hela sommaren, tillsammans med min fina vänner i en liten stuga på en ö. Det där med att jag har varit i Italien, ätit god mat och blivit kallad ”bella donna!”, eller att det har varit strålande sol på alla mina lediga dagar har inget att gör med sommarens bästa minne. Mina vänner som under våren flyttat till helt utspridda platser kom tillbaka över sommarn.Vi köpte ett och ett halvt kilo lösgodis och alla andra goda saker vi kom att tänka på i affären. Vi kom fram sent på kvällen, rullade och släpade våra väskor längs små vägar och stigar till den lilla stugan med utsikt över havet. Sedan tände vi brasan och grillade korv och marshmellows ungefär som man gör när man är på skidsemester fast ändå inte.

Innan vi åkte iväg sa alla att det skulle blåsa upp till storm och regna en massa på västkusten. Första dagen var det solsken, vi badade i havet, klappade hundvalpar och plockade blommor. Vi köpte kräftor och rökt makrill och hade kräftskiva.Vi pratade om allt möjligt, de finaste flirtarna, framtiden och skrattade lite åt knasiga saker man gjort när man varit lite för full. Andra dagen var det lite kyligare, vi tittade på Livet är en schlager på vhs till frukost. Sedan spelade vi kort hela dagen förutom när vi gick en promenad till hamnen där vi bara kunde räkna till tre maneter(!). På kvällen åskade det nåt så väldigt att hälften av oss blev lite förskräckta medan vi andra var förtjusta i mullret och att himlen lystes upp så fint. Sista dagen, städade vi tillsammans med bästa soundtracket i högtalarna. I byn köpte vi fyra sorters bullar att fika på vägen in till Göteborg, väl framme mötte vi upp olika kompisar som man lärt känna under våren när alla varit iväg, fint att få träffa ens bästa väns nya kompis.

Innan tåget rullade iväg tittade vi på alla människor utanför vårt fönster som köade för att hämta ut sina festivalpasstill Way Out West och sörjde en aning att det inte blev någon festival denna gång. Därefter bestämde vi oss för att nästa år ska vi minsann köpa biljetter så fort de släpps och se till att den veckan också blir sommarens bästa!

Det bästa som hände mig i sommar var när jag var i Alanya, och första kvällen träffade jag en pojke som hånglade som en gud, och han hade fina muskler också. Sen några dagar efteråt kom det en kille till vårat hotell som såg ut som Jake Gyllenhaal, och jag tänkte att slog man ihop dom två i en person så hade det vart ren perfektion!

Det finaste som hände mig i somras hände faktiskt innan all sol och semester. Det var en varm juni-dag och jag och mina vänner var så underbart lyckliga över att alla vackra sommardagar var så nära att man nästan kunde känna doften. Det finaste på hela den bästa dagen hände när jag och mina vänner satt ute och smygtittade på de vackraste pojkarna i hela min värld spelade fotboll på skolgården. Vädret var så varmt att vissa av dem till och med hade tagit av sig sina tröjor. Han med blondt lockigt hår och de vackra ögonen. Jag kunde inte slita blicken från honom och rätt som det var såg jag honom gå rakt mot mig. Mitt hjärta dunkade dubbelt så snabbt och jag kom på mig själv att sluta andas för att jag var så nervös men så innerligt glad på samma gång. Det han sa till mig var inte särskilt viktigt, en skolelevs konversation till en annan, du vet, men det var grejen att han gick fram till mig. Inte någon av mina vänner som ser hundra gånder bättre ut än vad jag gör. Han frågade mig och ingen annan. För några sekunder var det bara han och jag, ingen annan. Bara vi två.

Det här har varit ett svårt år och ganska ensamt, jag var lite vilsen och bara gick runt och gätt i paris och i sverige jag kände mig helt tom inuti. men alt blev mycket bättre när jag min bror och min pappa åkte iväg till norge efter 3 dagar i bilen kom vi fram till nordkapp och det var det finaste jag har varit med om vi åt en king craba mitt emot en enorm fjord vattnet var i den finaste blåa skalan och vi tittade på måsarna som flög helt vilt omkring oss, solen var stark tydligen hade vi tur med vädret det är bara 2 eller 3 såna fina dagar om året sa den gamla taten på restauragen där vi åt . Då bestämde jag mig att det fanns så mycket fint på jorden och att det egentligen inte fanns tid att vara ledsen, så nu är jag inte det längre!

såg håkan live för första gången i sommar. vi hade köat hela dagen mitt i brännande sol och vi skrattade så mycket så vi var tvungna att vika oss dubbla. det blev insläpp och vi sprang som galningar bort till scenen, längst fram, längst fram i mitten. håkan kommer in och vi skriker och gråter om vart annat. i slutet av ”vid protesfabrikens stängsel” såg håkan mig i mina gråtande ögon och log, ett väldigt fint leende. den stunden, just i det ögonblicket, just då, då levde jag som mest.

Jag delade öl och massvis med cigaretter med den vackraste pojken jag någonsin sett, allvarligt, han var så jävla fin, i en park en varm försommarnatt. Och jag kunde inte förstå att det var han som satt bredvid mig och som ringde hans vänner bara för att tala om vad jag hade på mig och att det var mig han ville kyssa och citera håkan h till.

Och så, efter vi hade hånglat bort ungefär en miljard timmar, så sa han:
-det verkar som om jag ska hålla hårt i dig, för kloka flickor växer inte på träd.

Och jag trodde jag skulle dö av tonårspirr när jag dansade hem tidigt på morgonen medan andra åkte till jobbet.

Mitt finaste och bästa minne är nog när en kille jag gillar lite grann, sa att jag var hans bästa nattkompis. Första gången jag fick fjärilar och bubblor i magen på ett och ett halvt år..

Det finaste denna sommaren var när min bästa vän, som varit inlagd för anorexi nästintill hela förra året, och jag åkte in till stan och åt glass utan att få några ångest attacker på vägen hem. Dessutom såg jag henne skratta för första gången på flera månader!

En pojke med orangeblont spretigt hår och fräknar som jag är kär i visade sig vara kär i mig också. Jag kunde bara inte tänka mig det för när saker och ting är för bra för att vara sanna vågar man nästan inte tro på dem. Men bara nästan. Och det var därför jag vågade låta honom säga att jag var söt utan att protestera. Jag vågade låta honom bjuda mig på bio. Jag vågade låta honom kyssa mig. För det var ju bara nästan. Och vet ni, till sist började jag verkligen tro på det! Nu vågar jag tro att han faktiskt är kär i mig. Jag vågar nästan säga att jag vet det.

Jag gjorde ett projekt. Ett riktigt jävla projekt.
En början, en process och ett slut.
Att slå ihjäl passiviteten var det finaste och viktigaste på hela sommaren.

när jag och min kompis stod på tunnelbanan, någon meter ifrån varandra. vi hade provat kläder, det var åska i luften och vi var hungriga. över alla huvuden på tunnelbanan möter jag hennes blick och bara vet exakt vad hon tänker: ”tänk om jag slickade den här mannen på flinten nu”. har hört när folk säger ”åh, det är så kul att skratta med någon i klassrummet, allt blir så mycket roligare när man inte får”. har inte varit med om det förr, men det är sant, allt blir SUPERKUL när det inte riktigt är läge att brista ut i gapskratt. med nerböjda huvuden stod vi i varsitt hörn och frustade. sen föll vi ihop på tunnelbanestationen. hoppas att jag alltid faller ihop på tunnelbanestationer. älskar att skratta.

Det finaste som hänt mig i sommar hände när jag var på party resa till Magaluf med några kompisar. Jag förväntade mig inget annat än en trevlig resa med bra kompisar men istället lärde jag känna en helt underbar skåning som det klickade rejält med! Efter att ha haft en vår full med olycklig kärlek fick jag på det mest oväntade stället tillbaka mitt hopp om kärlek!

Mitt bästa sommarminne är när jag går hem från jobbet en vanlig tisdag. Det slår mig att skulle mitt liv vara en film skulle eftertexterna komma nu, för nu kan det fan inte bli bättre!

det finaste med denna sommaren var nog att jag äntligen äntligen äntligen känner mig som hemma.
Kom hem en söndagkväll från att ha jobbat hela helgen, helt slut och hör att min pojkvän är hemma och vår roomie är inte, så han utövar sina påhittade, klassiska ’petronella-låtar’ så som ’oh petronella, i really like to smell her’ eller ’send me a dream, send me the swedish/sweetest dream that you ever seen’ stolt och högt och har gjort en av sina klassiska omelleter på bröd fastän klockan är midnatt för han vet hur hungrig jag är och sen har vi pusskalas tills vi somnar och det här är min vardag och det här är mitt underbara liv.

På emmabodafestivalen när jag och min nyfunna festivalpojke (som jag fortfarande har kontakt med och snart ska åka och hälsa på för att han är fin, fin, fin) satt med hans kompisar på en av killarnas bilflak och pratade. De pratade om bilar och jag pratade om min häst som en bil för att kunna vara med i samtalet. I bakgrunden hörde vi festivalmusiken och allt detta tillsammans bara kittlade i magen och jag vet att glädjen jag kände just då skulle räcka för alla i hela världen.

hittade en affär i england där nästan allt var fint och väldigt billigt. affären hade allt, skor, kläder, smycken och jag blev helt förvandlad. Och det kanske inte var helt bra för sedan räknade jag ihop hur mycket pengar jag spenderat totalt alla gånger jag varit där på lite mer än 2 veckor och det blev över 6000 kr…

Igår bröt jag önskeben med världens finaste kille. Han vann en önskning och berättade ”Får jag säga vad jag önskade? Jag önskade att du blir min fru och att vi lever lyckliga i alla våra dagar. Du vet, som i sagorna”. Och jag har inte slutat att le ännu.

Jag dör lite av ditt bästa sommarminne nummer två.

Mitt allra bästa sommarminne den här sommaren är ett riktigt ones in a lifetime. Jag var med som deltagare på Världs Scout Jamboreen i Sverige. Ett jättestort scoutläger med 39 000 deltagare från hela världen som hålls vart fjärde år på olika platser i hela världen. Jag fick frågan om jag ville hjälpa till och bära en av de 150 flaggor som skulle vara med i flaggparaden vid invigningen.
Att komma upp på scenen framför alla dessa människor var helt otroligt. Det kändes som om det var människor hela vägen bort till horisonten och ännu längre. I skymningen. Kamera blixtrar överallt, som glitter. Det var helt magiskt. Jag blev kär. Jag bara log.

I see you’re well, was the earthquake noticed in NY? my mum and my aunt are there atm and they were on the ferry to Staten Island so they didn’t notice anything, and my sister is in Miami if i’m not mistaken!

Anyway, some wonderful things have happened to me this summer, they are quite secret so I shouldn’t tell but the thing is that I met a gorgeous and very smart boy and I am already counting the days left untill I see him again since he doesn’t live in Barcelona but is moving in a month. After I broke up with my ex I wasn’t expecting anything like this to happen again so I am so happy it is actually happening 🙂

jag fick tänka en del för det här har varit den finaste sommaren någonsin tror jag, för jag har lärt känna så många fina och kommit närmre de jag redan känner och haft så roligt att jag skrattat mest hela tiden. och den finaste grejen jag kom på vågar jag dessutom inte riktigt skriva för den är så väldigt specifik att han kanske skulle se och känna igen den.

men, en annan sak som var och är galet fin, är när jag satt i soffan och lyssnade på min kompis som pratade om något medan det enda jag kunde komma på hur det enda ställe jag ville vara just då är där en väldans fin pojkes axlar möter halsen, och så var jag bara tvungen att kika på honom. och då såg jag honom snabbt vika undan blicken för han satt och kikade på mig.

Det bästa sommarminnet var när vi fick nyckeln till vår lägenhet. Och hur vi morgonen efter vaknade efter vår första natt där med regnsmatter mot fönstret. Första frukosten och hans gula regnjacka som jag fick låna när vi tog våra överfulla resväskor och tog Waxholmsbåten ut i skärgården. Där bodde vi en vecka i en röd stuga utan el med fyra 90-sängar, fast vi delade på en. Kysstes och älskade och badade åkte båt och drack vin på bryggan och läste bra romaner och fiskade abborrar. Och bäst av allt det här är han och hans blonda tjocka hår som är stripigt av saltvatten. Hans fräkniga ansikte och att få åka hem tillsammans med honom till samma hem och att få somna där med honom och veta att han är där nästa dag och nästa dag och nästa dag också.

Mitt finaste sommarminne är nog att jag blev tillsammans med min första pojkvän. Vi har känt varandra ett tag och det har liksom varit lite komplicerat. Egentligen är det kanske inte händelsen i sig som är det finaste, det är nog känslan. Känslan att nu är det vi, du och jag. Oss. Hur mycket vi saknar varandra när vi sitter ensamma på våra tonårsrum, fjärilarna som fladdrar som om deras vingar skulle gå av i magen på en när han tar min hand i sin eller när han drar mig tätt intill sig och man bara vet att det är här jag hör hemma.

De sexton timmarna tillsammans med en pianopojke. Av alla flickor med alkohol dansande i blodet den natten var det mig han satte sig bredvid. Jag somnade bredvid honom och märkte därpå morgonen att lakanens veck hade avtecknats på hans rygg. Han var den första pojken vars kyssar som jag tyckte om.

ett väldigt härligt sommarminne är när jag var i England och stod och snackade med några söta britter jag och mina kompisar bara känt i fyra dagar. När vi skulle säga hejdå så gick den sötaste av dom fram och kramade om mig fastän att han var så nervös & visste inte vart han skulle titta. det såg man väldigtväldigt tydligt.
tio minuter senare smsade han & undrade om jag ville med till stranden dagen efter.

När min pojkväns lillebror, som är jordens sötaste, frågade om jag tyckte att hans armband var fint. Det gjorde jag och då sa han att han hade gjort det själv och så frågade han om jag ville ha ett. Det ville jag ju så klart, så då mätte han min handled och skrev upp min adress på ett papper och lovade att posta det. Jag bor nämligen 52 mil från honom.

När jag och min kompis som jag lärde känna förra läsåret skrattade så där obehärskat så att vi grät, jag brukar faktiskt skratta inombords mest.

Ett fint minne jag har från i somras är min, min sambos och min lillasysters London resa. Syrran skulle iväg och träffa lite vänner, så jag och sambon passade på att smita iväg på bio inne på Trocadero. Det var fullt med kids som spelade arkadspel, höll ihand och käkade glass, och vi var lite lost tills vi hittade biografen. Jag valde att vi skulle se Bridesmaids, och så skrattade jag högst i hela salongen, för den var så rolig.

Sen följde vi upp med pizza.
En date med min högstadiekärlek, i en främmande stad.

De måste nog varit när jag fick ett sms av den finaste pojken där han frågade om jag ville sova med honom och sova vet jag inte om vi gjorde så mycket men det blev mysigaste natten i mitt liv iallafall. Synd att det inte blev något mer än så mellan oss men jag tror att de var menat så. En fin natt och ett fint minne med en väldigt fin pojke.

Det var midsommar. Vi gick ut på bryggan. Höll varandra i händerna. Jag tog hans arm och la om mina axlar. Det var så vi var mot varandra i vårt kompisgäng. Kramiga. Han hade shorts på sig, jag hade både strumpbyxor och knästrumpor. Han frös. Vi sa inte så mycket när vi gick där på bryggan. Konstaterade mest att vi gick i takt med varandra. När vi kom längst ut och det inte fanns mer brygga kvar att gå på satte vi oss ner med fötterna hängandes ut över kanten. Rös vid tanken på att trilla ner i det Sverigekalla sommarvattnet. Havet. Blåste en del men var knappt några vågor såhär nära land. Han frös. Höll om honom för att överföra värme. Kom några från festen han varit på, kanske de gick i hans klass? Hälsade på dem, minns inte deras namn. Sa att de inte ville störa. För all del.

Han la sig ner på rygg, var det för att undvika blåsten? Sa att jag skulle lägga mig bredvid. Bad honom att i så fall flytta in en bit på bryggan. Ville inte ligga så nära kanten, var rädd för att trilla i. Jag var lite full. Han var lite mer. Han sträckte ut sin arm, sa att jag kunde ha huvudet på den. Hans blomsterkrans var för stor, hade ramlat ner och låg nu som ett halsband runt hans hals. Lukten av trädgårdsblommor och gräs. Stjärnklar himmel. Frågade om han kunde se Karlavagen. Den enda stjärnbilden jag kände till. Möjligtvis Orions bälte också. Han kunde inte hitta vagnen. Inte jag heller. Flyttade huvudet till hans bröst, bekvämare så. Någonstans där vet jag inte riktigt vad som hände. Hans läppar mot mina. Hans händer om min nacke. Mina i hans hår.

Vi hade känt varandra sen vi var tolv. Nu var vi arton. Och hånglade med varandra. Bara så märkligt. Reste mig upp, sa att det var så konstigt. Han förstod inte, frågade vad som var konstigt. Jag började skratta, sa det här, du, jag. Han frågade varför? Kunde inte svara. Där var de igen. Hans läppar. Han sa att han gillade mig. Jag tror jag svarade att jag gillade honom med. Minns inte riktigt. Sa att han kommer bli förkyld, jag kommer smitta. Han svarade att det inte spelade någon roll. Han frös. Vi reste oss, jag satte upp mitt hår som hade blivit alldeles rufsigt där mot hans arm, bröst, bryggan. Tog varandras händer, gick tillbaka till stranden och vännerna under filtarna.

Jag visste redan när maj slutade och juni började att sommaren och jag inte skulle hinna umgås riktigt så mycket som jag hade velat. Jag hade fått sommarjobb och behövde pengarna mer än vad jag behövde fräknar på näsan och salt och hav och barfotafötter. Jag inbillade mig nästan, men bara nästan, att jag behövde det mer än tid med min Pilot. Men så kom den tisdagen när jag var ledig och onsdagen som följde efterpå började jag inte förrän sent på eftermiddagen så Piloten packade bilen och sa inget annat än ”Nu åker vi”. Och vi åkte. Ut från stan, förbi industriområden och förorter tills husen glesnade och det bara var skog och myr och ängar. Vi svängde in på grusvägar som dammade när vi rullade på dem och stannade inte förrän vi nådde havet. Det var redan sent men vi intog klipporna, skrattade hejdlöst när vi försökte byta om till bikini och badbyxor utan att bli sedda av stugägarna på andra sidan viken och sprang sen rakt ut, så långt långt ut att det kändes som om vi måste nått Finland. Sedan satt vi på klipporna under samma handduk och jag pussade dig på axeln eftersom det var enda stället jag kom åt och du berättade om flygplan och hur det känns att landa i dimma och lyfta i regn och sen promenerade vi till stugan du lånat, precis precis där strandkanten slutade och gräset tog vid och spelade brädspel medan solen aldrig riktigt gick ner, sådär som den aldrig riktigt gör i norrland. Och det kändes som om jag fått tillbaka hela sommaren över en kväll, tack vare Piloten,

Den allra skönaste stunden i sommar var några timmar spontant parkhäng tillsammans med tre vänner.

Vi möttes upp på café på söndagen efter en alltför sen festkväll, natten innan. Sömnbrist och bakis-känsla. Vi visste inte riktigt vad vi skulle göra av dagen. Oj, vet ni vad som vore skönt, sa jag. Att ligga i skugga i parken på mjuka täcken…

Strax därefter kom jag på att jag hade två loppisfyndade täcken i min bil som stod parkerad något kvarter bort och en stund senare låg vi under ett träd i parken och hade det bra. Vi pratade skit och slumrade till, om vartannat.

Här finns fina bilder av ett annat parkhäng senare under sommaren. http://hannasvirrvarr.blogspot.com/2011/07/en-estetisk-koja-i-badhusparken.html

Mitt finaste sommarminne var nog när jag delade säng med den pojken som jag tyckte om så himla mycket. Ute på gatan så ösregnade det och jag var så himla himla glad. Vi hånglade och han sa att det var så himla mysigt.

Jag hade två veckor kvar av mitt sommarlov. och jag hade valt att spendera dem på en stor tvåmastad skuta, en segelbåt, som heter Gratitude. Det var 10 dagar fyllda med slit, grov sjögång, dåligt väder, fantastiska människor, lite finare väder, mysiga städer, solnedgångar, tumlare, sälar, sorg för man inte vill att det ska ta slut, tårar och till sist hej då. Det var två helt fantastiska veckor som var höjdpunkten på min sommar. Helt klart. Jag träffade så himla många fina flickor och pojkar som jag aldrig vill tappa kontakten med, någonsin..

Det finaste i sommar var när min pojkvän kom hem till mig på sommarlovet. Det var några dagar innan skolan började. Han plingade på yttedörren precis när jag hade målat färdigt min låda.
Det var som att jag inte hade sett honom på flera veckor, som om förra månaden spelades upp igen. För då hade vi varit ifrån varann i mer än en månad och inte kramat honom som kändes tusen år.
I alla fall, jag kramade om honom och han doftar så gott. Den där blandningen mellan nytvättade kläder, hans schampo och hans egen doft. Vi hade en mycket trevlig dag, först såg vi på Pulp Fiction och innan middagen gick vi ut på promenad. Jag älskar våra tystnader som är bekväma och sköna. Det räcker att jag lägger mitt huvud på hans axel och njuter av alla ljud omkring oss.
Vi åt middag, det kändes bra att mina föräldrar inte var pinsamma för en stund och efter var vi i mitt rum. Låg bredvid varann på mitt golv med ett öppet fönster där fåglar kvittrade och det höll på att mörkna ute. Vi lyssnade på Warpaint och allt var bara helt fantastiskt. Att en helt vardaglig tisdag blev helt ofattbart magisk. Sedan hånglade vi tills han behövde gå hem. Då sa han:
”Åh, jag vill verkligen inte. Jag vill så gärna stanna kvar och hålla om dig hela natten lång!” medan han höll min hand hårt och tittade djupt i mina ögon.
<3

The best thing that happened to me this summer was Lollapalooza music festival in Chicago. I saw great bands, drank a lot and had a wonderful time.

det har inte hänt än. det finaste sommarminnet kommer att vara på lördag, när jag och min älskling firar 1 år. hela dagen ska spenderas i sängen med bubbel, ostbricka, fruktsallad, serier-på-datorn och hångel<3

Mitt finaste minne var när jag äntligen, efter många års drömmande, kom till Paris. Jag stod där på metrostationen på gatan där vårt hotell låg och jag hade bara fem meter kvar att gå innan jag skulle få se allt det där jag drömt om och bara sett på bilder. Ändå var jag tvungen att stanna innan jag gick ut, livrädd för att jag skulle bli besviken, fylld av ”overklighetskänslor” (hittade jag på ett nytt ord nu?) av att faktiskt vara där och alldeles överlycklig när jag intalat mig själv att det faktiskt inte var någon dröm. Om jag blev besviken? Inte det minsta!

det är helt sjukt varmt här hos mig i sverige, har börjat skolan igen och svettas så förbannat mycket när jag går hem. konstigt nog vill jag att det ska bli kallare. tycket om vintern. ändå är ju det ganska så trevligt nu också.
och tyvärr har jag inget trevligt sommarminne att skriva om. vilket suger så jävlajävla mycket.

Finaste i sommar måste ha varit att stå längst fram på ett av mina favoritbands, Bring Me The Horizon, spelning på metaltown-festivalen och jag kände kravallstaket mot revbenen och pojkvännen mot ryggen. Skek-sjöng bort halsen och rörde nästan vid sångaren och livet kändes helt fantastiskt trots att det regnade.

Jag satt i soffan och grät, mamma och jag hade redan pratat en stund, och hon frågade vad jag tänkte på. Efter en lång stund lyckades jag säga det jag tänker så ofta, att det inte känns som något skulle ta större skada om jag bara försvann. Då förklarade hon hur hon känt precis likadant och hennes ögon som bara rann var så rädda och oroliga att jag insåg att hur mycket jag än vill bort älskar jag henne mer.

Det finaste som hänt i sommar för mig är när jag tog med mig min bror och hans kompis till Way Out West. När jag hade sett det band jag ville se så var det hans önskemål kvar. Jag har aldrig någonsin sett honom så lycklig som han var när han fick se sina favoritartister. Jag log så stort man kan le. Att få se någon man tycker mycket om och som är en del av min familj vara lycklig är nog det bästa som kan hända mig. Det ögonblicket kommer jag att leva på mycket länge.

När min pojkvän och jag sa hejdå innan jag skulle åka hem från den stad han just har flyttat till. Vi tittar varandra i ögonen och han säger ”jag älskar dig” på ett sånt sätt så man blir helt varm inuti och nästan går sönder för att man älskar honom så mycket tillbaka. Vi ska bo isär i tre år på grund av studier nu. Men efter det där ögonblicket så känns det bara helt självklart att vi kommer fixa det.

Ett av mina finaste minnen är också det som gör ondast. Det var en torsdag i början av sommaren och jag hade missat bussen hem, så jag fick sova hos den pojken som jag var kär i. Det var varning för storm och vi låg i mörkret och kunde inte sova eftersom det var så kvavt. Precis när våra läppar möttes för första gången slog den första blixten ned i trädet utanför hans fönster och rummet lystes upp. Jag såg hur han log. Två månader senare såg jag honom kyssa en annan tjej på ett dansgolv och jag gick sönder. Men den där torsdagen var fortfarande så himla fin!

när jag såg the strokes med min bästa kompis.
även om vi aldrig, officiellt, sagt att vi är bästa kompisar vet jag att vi är det. ännu mer nu

Jag lämnade en supersöt kille helt naken och med stånd i ett tält på festival. Han ville nämligen ha sex utan kondom, vilket inte jag ville. Jag kände mig så stark som sa ifrån, för hade det där varit en några år yngre version av mig hade jag troligen gått emot min egna vilja och haft sex med honom utan kondomen och sedan haft ångest lång tid efter.

Hultsfredsfestivalen, nästan längst fram på Morrissey, det är första gången för mig, tjugondenånting för den långa killen med skägg bredvid mig. Under konserten släpper jag för ett ögonblick Morrissey och blickar upp på honom, en tår är på väg nedför hans kind, en sekund senare är den bort torkad. Så fint att jag kände för att gråta jag med.

Under en molnfri skärgårdskväll pratade jag om allt och ingenting med en kille som hade göteborsdialekt. Jag kände mig så glad över att klockan var fem på morgonen och att han berättade såna där personliga små hemligheter just för mig. Han visade entusiastiskt sin samling av vinylskivor som alla var placerade i alfabetisk ordning och precis där kände jag att han på något sätt tog fram en väldigt bra sida av mig. (jo han kysste mig sen)

bland det finaste som hände mig den här sommaren var en natt i mitten på juni. det var lite regnigt i luften och jag låg i samma nittiosäng som pojken jag tyckte allra bäst om just då. i blommiga trosor med spetskant låg jag med huvudet på hans bröstkorg och han frågade om jag hade hört introt till hans favoritteveserie. det hade jag, och då undrade han om jag inte kunde sjunga det för honom. jag började nynna, och så fort jag var klar försökte han också, men hela tiden blev det lite fel bland tonerna, han fick liksom inte till det. sådär låg vi en lång stund, och varje gång han gjorde fel frågade han om inte jag kunde göra igen, så han fick höra hur det skulle låta. sedan somnade jag med hans andedräkt i nacken (rödvin och cigaretter), och sedan dess har vi inte setts faktiskt.

En kväll satt jag och en kompis i hans bil och bara fördrev tid. Vi hade tjafsat i två timmar, för vi har lite den jargongen emellan oss, och vi brukar hålla det hela på en väldigt ytlig nivå. Så fort det kommer upp något som verkar känsligt och jag frågar honom en fråga om det så säger han ”Skitsamma” eller ”Jag tycker inte om att dela med mig” och sedan byter han ämne till något att tjafsa om. Men den här gången frågade jag inte. Från ingenstans började han prata om hans ångest och längtan bort. Och jag tyckte att det var den största äran någonsin. Att få vara en människa i hans liv som han delar med sig till, trots att han inte tycker om det.

My boyfriend works every weekend and I work every day so we do not see each other on days off. In the summer it is especially sad, there are no picnics or galleries to explore together. The other Sunday I woke up late to realise my boyfriend was still in the flat. I panicked, thinking he had slept in for his work. In fact he had taken the day off work and secretly got us both tickets to see Pulp in Hyde Park that day.
I got up, made pancakes, drank whisky with breakfast, affixed false eyelashes, jumped on the tube and spent the day watching our favourite band together. It made my summer.

Mitt finaste sommarminne är att jag och den finaste personen i hela världen bestämde oss för att bilda familj. Jag går svävar på moln och varje dag längtar jag till att han ska komma innanför dörren så att jag får kyssa hans salta, kalla läppar och viska i hans öra att jag längtat hela dagen. Och jag kan inte riktigt förstå att man kan vara så här upp-över-öronen & fjärilar-i-magen-kär efter sex år tillsammans!

Jag lovade mig själv att nästa gång du bad dina läsare skriva om nåt fint så skulle jag inte säga nåt om min pojkvän, för det gör alla andra och jag vet hur frustrerande jag tyckte att sånt var när ingen ville ha mig och allt jag önskade var att få bli älskad. Som om det inte finns andra fina saker liksom. Men nu blir det såhär ändå.
När jag och min pojkvän satt och drack vin på hans bästa väns altan, och han berättade hur han ungefär 1 år tidigare hade gråtit för att han var så olyckligt kär i mig. Han gråter aldrig, det händer bara inte. Och så hade han gråtit pga mig, för att han var kär i mig och jag inte kunde ta emot det för jag var dum. Det är både så fasligt sorgligt, men också jättefint.

[…] vi hörs igen så kan ni ju dela med er av vad som är ert bästa sommarminne hos Sandra. Dela med dig påFacebookLike this:GillaBli först att gilla denna post. Det här […]

vi sitter i ett camp som är som ett stort vardagsrum i en skog vid nämforsen i ångermanland. det är urkultfestivalens sista natt och vi har dansat folkdans sedan klockan ett och tagit koffeintabletter för att natten aldrig ska sluta. ett gäng musiker börjar gå loss på sina västafrikanska trummor och vi börjar dansa. nakna fötter rör sig fort mot fuktig jord. klockan är fyra och solen går snart upp över västernorrlands län.

det finaste och mest romantiska ögonblick i sommar och kanske i mitt liv var när jag åkte till en kille jag snackat med, till hans sommarstuga vid västkusten. Vi satt uppe hela natten och drack vin och lyssnade på musik, badade mitt i natten och kysstes tills det blev morgon. Av många anledningar blev det ingenting mer än en sommarflört men kommer alltid minnas pojken som den finaste jag någonsin träffat.

Mitt första syskonbarn föddes i sommar. Nu är jag faster. Det blev en liten Viggo och han är nog det sötaste jag någonsin har sett.

Det finaste jag varit med den här sommaren var när Han med stort H, inför alla andra, tog min hand under en efterfest. Sen satt vi med sammanflätade fingrar hela morgonen tills det var dags att gå hem.

Det fineste som har hendt meg i sommer høres ut som en klissete film. Jeg satt tett tett inntil han som får hjertet mitt til å banke fortere enn når jeg er med noen andre. Brått la han armen langs korsryggen min og spurte om vi skulle gå en tur. Vi gikk ut i den svale sommernatta og det var stjerneklart og månen var gul og stor. Under en stor bjørk stoppet han, prøvde å se meg rett inn i øynene, men flakket litt med blikket og spurte om han kunne få lov til å kysse meg. Jeg sa ’ja litt’ selv om jeg visste at ingenting var dummere enn det fordi han bor så alt for langt unna meg. Men leppene våre møttes helt stille og nå jeg tenkte at nå dør jeg faktisk.

Det fineste som har hendt meg i sommer er at jeg har fått troa.

Jag och min bästa vän gick på Strosjöyran och mitt under Håkan konserten bland svettiga lyckliga människor lyfte pojken i turkoströja som stod bakom mig upp mig i luften, bara så där! jag blev så himla glad och överaskad.

En annan fin sak var när jag och min tre bästaste vänner bodde över på vår kompis landställe i fem dagar, bara vi. Det var så underbart föräldrar stress fritt och ångest befriande! vi åt godis mitt i natten, sov i samma säng, kollade på film mitt på dagen fast det var fint väder, badade i regnet och klättrade upp på garagetak kl 5 på morgonen för att kolla på soluppgången.

Att festivalromansen följde med hem. Att han är här nu och besöker mig och gör mig lycklig. Saker han sagt och gjort får mig att sitta och fånle på tunnelbanan när jag är ensam.

Antagligen Harry Potter. Att jag varit så himla rädd för den här sommaren ungefär hela mitt liv och det blev så fint.
Jag hade maraton, och vi satt med skoluniform tätt intill varandra i tjugo timmar. Sov på bord och vaknade till musiken från film fyra. Drack honungsöl och inspekterade trollstavar från London.
Och på bion visste jag inte riktigt vad jag skulle ta mig till och grät så jag inte kunde andas när allt var slut. Skakade och snörvlade. Och nästan alla hade röda ögon och blöta kinder och kramade om mig så hårt de kunde.
Jag älskar mina vänner så mycket, och jag älskar alla som förstår. Det tar aldrig slut.

Jag och en kompis bestämde oss för att utforska Öland, så vi satte snörade på oss skorna och tog närmsta väg som gick in mot Ölands mitt. Tillslut kom vi fram till ett majsfält, och det såg ut att sträcka sig flera kilometer, och bredvid det fanns det traktorspår, så vi vek av från vägen och promenerade längst spåret. Det var sent på kvällen, och solen var på väg ner. Framför oss hoppade några rådjur i det höga gräset. Planen var att vi när majsfältet tog slut skulle gå på vägen bakom, men där fanns ingen väg. Så där stod vi mitt ute i ingenstans med fuktigt gräs upp till knäna, och den enda vägen vi skulle hitta tillbaka till stugan var samma väg som vi redan gått. Att gå tillbaka låter ju aldrig kul, så vi fortsatte att gå någon annanstans. Efter många om och men var vi på ett ställe vi kände till. Våra skor var genomblöta och när vi följde vägen hem blev det bläcksvart. Det fanns tre lyktstolpar på hela vägen. Vi pallade fyra majskolvar från det där majsfältet. De var inte mogna, men det var ändå ett fint minne bara för att jag kände mig så fri där jag gick. Hand i hand med min bästa kompis någonstans på ett bäckmörkt öland.

Ett:
Jag åkte hem till Finland efter ännu ett år på andra sidan jordklotet och ramlade in i en stor hög av vänner någonstans i hörnet på en nattklubb. Jag drack inte en ända öl utan bara satt där helt stilla meda kramar och pussar föll på mina axlar, ögonlock, händer, ryggen, öron och över hela bröstkorgen.

Två:
Snart blir det sommar här på andra sidan jordklotet och jag har redan kysst sönder mina stackars läppar med någon som jag tycker jätte mycket om. (Och han älskar hundar.)

Jag var i en sommarstuga med ett gäng kompisar, och satt och pratade till klockan fem på morgonen med killen jag gillar. Jag hade fötterna i hans knä, och han klappade dom. Det finns bara ett problem: han har flickvän, och jag har pojkvän. Det var en fin stund iaf.

I juni fick jag panik och spontanflög över hela världen för att jag inte ville vara en enda dag till utan honom. Det var det finaste som hänt mig men kanske inte det finaste som har hänt honom (vilket tyvärr gör det lite sorgligt).

Det finaste som hände mig i somras var när jag och min hunk till sambo åkte iväg på roadtrip i kalifornien. Vi gjorde och såg alla de saker man sett på tv genom åren, sådär som man ska när man är turist.
Det bästa av allt var när vi tog en helikoptertur till Grand Canyon, när vi stod där på botten av det enorma bruna hålet i marken då visste jag att det finns inte någon annan människa jag skulle vilja dela sådana här upplevelser med. Storheter i livet ska upplevas med sin stora kärlek.

Min sommar har varit som musikvideon till ”love the way you lie”. Allt har cirkulerat runt en person, en pojk. En pojk som jag sa att jag aldrig kunde falla för, som jag ignorerade i ett år och en dag i maj var jag uttråkad och tänkte what the hell, och så träffade jag honom. Den attraktionen vi har alltså, jesus det dröjde inte mer än 40 min innan vi grovhånglade i sängen. Och det konstigaste var att det var jag som kysste honom, jag som aldrig skulle falla för honom kände att jag var tvungen att kyssa honom så jag gjorde det. Och vilka kyssar! De känns i hela kroppen. Men några gånger denna sommaren har han som ger de kyssarna brutit mitt hjärta i 100 bitar för att en vecka senare klistra ihop det igen. Sanningen är nog den att jag gillar honom för mycket, jag kan inte vara med honom men inte utan honom. Det låter galet men så är det. Och om detta slutar med ett krossat hjärta så fick jag iallafall det bästa sexet någonsin i några månader.. Om jag ska vara ärlig vill jag inte att det ska ta slut, jag vill vara hans och jag vill att han ska vara min, bara MIN. Men det säger jag bara när han inte hör<3

Åh, mitt bästa sommarminne är ett minne jag kommer ha för livet.

Jag har varit ett stort Harry Potter-fan sen jag läste första boken som 6 åring,
I sommar kom den sista Harry Potter-filmen på bio, och jag visste att det skulle vara det sista. Någonsin. The end of an era. Och jag visste att det skulle vara den sista premiären alla skådespelare skulle gå på tillsammans, så jag bara gjorde det. Jag bokade biljetter till London under den veckan med min kompis.

Och plötsligt så var vi där. Sov ute bland hundratals andra fans på ett kalt torg i centrala London i konstant spöregn. Halv fem på morgonen ställde sig alla upp för att tränga sig så långt fram som möjligt, och där stod vi i tolv timmar. Spöregn, genomvåt, iskall, inte ätit eller gått på toa på 30 timmar och inte sovit på 43 timmar. Men så plötsligt började hela premiären och skådespelarna kom. Alla. De människor jag avgudat och sett upp till och drömt om, stod ungefär 10 meter ifrån mig på en scen.

Jag grät i alla timmar som de stod där, och när jag fick ögonkontakt med Emma Watson, när Rupert Grint vinkade till mig och när jag fick Oliver Phelps autograf, så visste jag inte vad jag skulle göra av mig själv! Allt var så fruuuktansvärt obegripligt. Och sen kom JK Rowling up på scenen. Jag avled.

I slutet höll producenterna, regissören, Joanne, Daniel Radcliffe, Emma Watson och Rupert Grint ett sista tal till varandra för att säga adjö.

Efter att dom tackat alla fans som stod i tårar så tog dom ett sista foto tillsammans, och när de klev av scenen vinkade dom farväl, tillsammans, en sista gång.

Det är, och kommer alltid att vara, ett av de starkaste minnena i mitt liv.

Kjæresten min og jeg kjøpte en liten, brun katt. Den sover mellom oss i senga hver natt. Vi er som en liten familie.

Mitt bästa är att jag hittade en brunhårig pojke med mjuka axlar som jag vips blev kär i, för första gången i livet. Och han blev kär i mig. Och en natt innan nattbussen skulle gå hem från stan smög vi in och tjuvbadade i några utomhusbassänger, sedan fick vi åka buss hem klockan två på natten i blöta hår och kläder. Och den natten sa han att han älskade mig, sånt trodde jag aldrig skulle hända. Jag upptäckte att pussar under vattnet och orden Jag älskar dig är rätt så fina, att dom liksom gör så det kittlas i magen. Nu har han flyttat och bor långt bort för att göra viktiga saker av sitt liv. Det gör lite ont att tänka på mjuka axlar och utomhusbassänger då, men i övermorgon ses vi igen för första gången på ett tag.

Det finaste som hände mig var under Peace&Love. Jag stod och var vilse när en lång pojke med brunt hår och sotarmössa kommer fram och säger hej. Precis då hittar mina vänner mig och ropar att vi ska gå vidare, så jag vänder mig om för att säga hejdå. Men innan jag hinner börja prata så kysser han mig mjukt, men ändå hårt, med ena handen på mitt ansikte och andra bakom nacken. Sedan ler han och går sin väg. Jag såg honom inte igen under festivalen men jag tror inte det var meningen att jag skulle göra det heller. Han var den perfekta sommarkyssen. Och han hette Emil.

jag kom hem efter att ha varit och jobbat på andra sidan jorden i tre månader, där var det höst när jag åkte och när jag kom hem var det sommar. jag gick runt och var så himla glad och pepp på allt och alla i evigheter. fast att jag inte ens längtat hem när jag väl var där borta så var det himla bra här hemma.
hela första månaden hemma igen drack vi massor av champagne, var ute och dansade hela nätter, och på dagarna när jag var hemma spelade jag pepp musik på hög nivå och dansade runt i solen.
jag åkte på min första riktiga festival och det var så himla kul och bra. kanske lite med undantag av att jag stukade armen – trodde jag ja – som sedan visade sig vara en fraktur. men det blev utsett till årets snyggaste fall och vi har skrattat tills vi gråtit över det där magplasket och det komiska i hela situationen.
en främling på den första riktiga festivalen kom fram och sade att jag var typ den vackraste han någonsin sett, utan orsak eller något mer alls än så.

Det finaste som hänt mig i sommar var en ljummen julikväll då jag stod längst fram på en Håkan Hellström-konsert. När sista låten hade klingat ut och folk började röra sig bortåt ropade jag ”tack så jävla mycket!”, utan att tänka, bara per automatik. Jag trodde inte ens att Håkan skulle höra. Men det gjorde han, för han tittade ner på mig från scenen, slog ihop händerna och ropade ”tack ska du ha!” och gjorde sedan tummarna upp. Tror nog aldrig jag har känt ett så starkt lyckorus. Hans musik betyder så mycket.

Min pojkvän sa ”jag älskar dig” till mig för första gången, när vi varit tillsammans i ungefär ett halvår. Han började stamma på om att han tänkte säga en grej och sa några osammanhängande (fast fina) meningar och såg extremt nervös ut innan han tillslut sa ”jo, jag tänkte säga…. att jag älskar dig”. Sen dog jag lite, och sen låg vi bara tysta och kramades i ungefär en timme.

Jag har aldrig sagt ”jag älskar dig” till någon i hela mitt liv, fast sen bröt jag tystnaden och svarade ”jag älskar dig också”. Då suckade han liksom, som att han hållit andan under hela den timmen, och sen fick han det största och gladaste leendet jag sett i hela mitt liv! Sen fick jag panik för att jag insåg att jag faktiskt menade det jag sa, för när jag sa det kändes det ungefär som att jag samtidigt sa ”nu kan du göra mig så trasig du vill, det är upp till dig nu när du vet hur jag känner”.

Jag och min pojkvän flyttade in en liten etta i maj och att komma hem från någon klubb eller utefest mitt i natten och ställa sig och laga spagetti och köttfärssås och sedan äta den på golvet för det hänger tvätt som inte hunnit torka på alla stolar är det bästa som finns. Att dricka oboy och se på regnet genom fönstret ihop, med Twin Peaks på tv:n. Och att jag fick se Morrissey, Suede, Primal Scream och Pulp under en och samma sommar!

På Storsjöyran långt fram i havet av Håkanfans, varenda söt kille kunde varenda fin textrad och det regnade ner vit konfetti över oss och jag grät för att jag var så himla lycklig.

Mitt finaste minne måste vara när jag och min pojkvän skulle gå till parken och dricka vin med en massa vänner, men först drog vi upp en grill och massa mat och några öl till hans takterass. Helt plötsligt hade vi ätit klart och satt där med varsin öl, lyssnade på musik och hade samtal som aldrig dog ut med glöd kvar i grillen som värmde och det var helt mörkt med stjärnor ovanför oss. Vi missade parkhänget, men sådana kommer det ju fler av på en sommar liksom.

Mitt finaste sommarminne är en underbar fredag jag spenderade på Liseberg med pojken jag gillar i inte så stor hemlighet. Vi var bara vi hela dagen, åkte karuseller, skrek, retades och åt, åt, åt. Vi satt mitt emot varandra och han åt av min mat, bara log och var sötast av alla. Det var den bästa dagen på hela sommaren, jag blir så glad och lycklig bara jag tänker på den dagen.

Det finaste som hände i sommar var att min syster gifte sig med sin pojkvän sedan snart 5 år tillbaka. Jag var brudtärna i en barbierosa svängig klänning som min bästa vän hade sytt och när vi gick fram till vigselplatsen hade jag miljontals fjärilar i magen. Precis när det var som värst och jag ser hela folkhavet kolla på oss så möter jag hans blick. Pojken jag har varit kär i från och till ungefär lika länge som min syster och hennes kille varit ihop. Jag möter hans blick och han ler mot mig och alla fjärilar försvinner på ett ögonblick. Bröllopsfesten var den allra finaste någonsin och jag stod utanför vid bryggan, såg ner på kolsvart vatten och lyssnade på hans historier om mellanstadiet och bara kände att jag hörde hemma här på något vis.

The best thing that happened to me this summer was spending three weeks in France with my boyfriend, Andrew. We travelled from Soisson to Epinal to Besancon to Paris and we laughed and swam and played board games and it was the best fun ever.

Jag säsongade i skärgårn i somras, första sommaren på egen hand kan man säga. Det var svårt och nytt och jobbigt att bo hemifrån men plötsligt släppte allt det där och jag och mina nyvunna vänner började skapa alldeles små egna sommaräventyr i vår alldeles egna lilla värld. En kväll struntade vi i att vi hade jobbat länge och borde sova innan nästa arbetsdog, så vi badade mitt i natten och drack vodka med smultron och ljus rom. Blev fulla som om det var första gången vi drack, ramlade i vattnet med kläderna på, ringde alla vi saknade mitt i natten, slirade mot bergshällar och skrapade knäna. Och det var det bästa minnet för det var första gången jag kände mig riktigt hemma där. Inte för att vi blev otrevligt fulla, utan för att vi verkligen tog hand om varandra när vi snubblade runt på en ö i yttersta havsbandet.

Hi Sandra,

This summer I got married to the boy I met 11 years ago when I was 18. I wore powder blue shoes and matching petticoat and he dressed like the cutest preppy boy in town. He made (yes, him!) the bunting flags that decorated every room. We had the most colourful and wonderful day ever. Amazingly, we had such good weather that day which is really something for England! Then we got to go to Santa Monica for our honeymoon and enjoy very many happy hours and walk past the colourful row of flowers that you pictured on your blog a few months ago. Here’s how our day looked… http://networkedblogs.com/j3lc7

I juni åkte jag till Norge för att hälsa på min bästa vän som bor och jobbar där. En morgon när jag snoozat längre än vanligt drog mina vänner tag i mig och satte mig utan varken frukost, dusch eller en hårborste i bilen och åkte till vad man skulle kunna kalla någon sorts Elgiganten i den norska lilla byn, dit de uppenbarligen hade ett ärende. Ful som jag var blev jag då alldeles förargad över att jag just där och då träffade den absolut snyggaste kille jag sett på nära håll i hela mitt liv. Eftersom jag inte direkt var i raggningsskick nöjde jag mig med ett leende till denna vackra varelse och tänkte ”fan fan fan” resten av dagen.
På kvällen begav vi oss till den enda klubb som byn hade att erbjuda. Och där var han. Och han log mot mig och jag log mot honom, och han sa någonting på norska jag absolut inte förstod så jag nickade och mumlade något vagt till svar och sedan hånglade vi resten av natten.
Och det var första gången i mitt liv som jag insåg att jag kanske är någonting att ha i alla fall!

Det finaste som hände mig denna sommaren var dagen innan jag skulle flytta från Sverige till Tyskland. Min flickvän och mina två finaste vänner bjöd ner mig till stranden på kvällen för att prata med varandra och ta farväl. När jag, tillsammans med min flickvän, går ner till stranden sitter alla mina bästa vänner på filtar och med mängder av mat. Där satt vi sedan och pratade om minnen, skrattade och grät till solen gick upp igen och så lovade vi att ”vi skulle sakna varandra till vi ses igen om några månader”. Jag gråter bara jag tänker på det.

Den här sommaren har inneburit väldigt mycket jobb för mig. Jag har suttit inne många långa timmar framför en dator och knappat in bokstäver och siffror. En av alla dessa dagar gick jag till min mammas skrivbord på jobbet för att lämna tillbaka en penna. När jag öppnade den lilla lådan för pennor hittade jag en lapp från min fina mamma där det stod hur mycket hon älskade mig och att jag visst skulle klara av det här omöjliga jobbet några dagar till. Under lappen låg det en tia som min mamma tyckte att jag skulle köpa lite godis för. Det var en liten fin sak som gjorde mig väldigt glad den där trötta eftermiddagen.

Fredag den 10:e juni.

Klockan är 14:25. Hela årskursen står i cafeterian och pressar varandra mot glasdörrarna som leder ut till parken utan för (enkehusparken för att vara exakt). Våra rektorer tittar om och om igen på klockan så att de öppnar dörrarna exakt 14:30. Jag står näst längst fram och ser ut genom glasdörrarna. Tillslut hittar jag min skylt bland massan av människorna som står och väntar på oss i parken. Mina ögon är fortfarande fuktiga efter tårarna som runnit ner för kinderna på mig bara några minuter tidigare. På vårt sista mentormöte.

Hela årskursen klämmer i och sjunger ”5 minuter kvar, 5 minuter kvar”
Sedan blir det ”4 minuter kvar” ”3 minuter kvar” ”2 minuter kvar”
När vi klämmer i och sjunger ”1 minut kvar” pressar alla ännu mer. Rektorerna öppnar glasdörrarna och vi alla springer ut och ställer oss på verandan precis utanför. Där ska vi ställa oss och sjunga ”studentsången”, men de enda som kan sången är de som varit med i kören. När sången lidit mot sitt slut springer vi alla till våra nära och kära. Jag springer mot min skylt. Springer igenom folkmassan och hör mitt namn ropas, vänder mig om och ser min syster. Hon får världens största kram och tårarna rinner återigen ner för min kind. Jag har tagit studenten. Äntligen.

det bästa som hände mig den här sommaren var när jag var på festivalen where the action is. jag stod och kollade på jenny and johnny och när jag vänder huvudet snett bakåt ser jag att systrarna från first aid kit står där. efter konserten hälsar jag på dem och säger att det var så grymt när de spelade tillsammans med bright eyes på konserten på debaser i februari. vi står och pratar ett tag (de är helt sjukt trevliga) och helt plötsligt kommer mike mogis (bandmedlem i bright eyes som skulle spela senare under dagen) och börjar prata med dem. jag ger ifrån mig världens fangirl-squeal och han tittar konstigt på mig och sen skakar vi hand.

senare, i slutet av bright eyes spelning hoppar conor oberst ner i fotodiket och hälsar på publiken och jag sträcker ut min vänsterhand och han tar tag i den och kollar mig rakt i ögonen och bright eyes är mitt absoluta favoritband så jag trodde självklart att jag skulle dö. det gjorde jag lyckligtvis inte och nu sitter jag och fnissar bara för att jag tänker på det. så. galet. bra.

Det gikk opp for meg at jeg hadde verdens fineste gutt hos meg og vi kysset masse og badet i det alt for kalde vannet i et skogstjern her i nordlige norge sammen, lenge og holdt hverandre varme etterpå, holdt hender og gikk stille hjem sammen.

När jag var på Emmabodafestivalen, hade druckit alldeles för mycket vin (som vanligt) och precis bråkat med min bästa vän av denna anledning. Vi stod i öltältet med massa människor vi inte kände när jag tiil slut lyckades jag sluddra fram ett ”förlåt att det alltid blir såhär” och övertala henne att lämna ifrån öltältet för JJ som precis börjat spela. Hand i hand sprang vi vinglande och skrattande fram till scenen, knuffade oss in publiken och nöjde oss inte förrän vi var längst fram med armarna i luften. Det blev den finaste, dimmigaste och mest magiska spelningen på hela festivalen. Men det var just de 3 minuterna som vi stod och kramades till Let Go och lovande varandra att vi aldrig, aldrig, aldrig får sluta vara vänner, som är det finaste sommarminnet jag har.

Jag och mina finaste vänner åkte ut till en av oss landställe i fyra dagar. Vi levde som ett litet kollektiv, drack för mycket lidl öl, rökte för många paket cigaretter, lagade pasta carbonara, badade och kollade på Twin Peaks. Som vår egen liten värld. Det här var vår sista sommar tillsammans innan allting förändras på riktigt i höst och folk börjar försvinna på nya äventyr. Så blir det när man precis tagit studenten och man växlar mellan att vara livrädd och hoppfull. Därför var det så fint att vi fick den här mini semester tillsammans.

I’d like to show you a few best things that happened to me this summer 🙂
http://imageshack.us/g/825/20110804140909.jpg/

Greetings from Poland!
An

det finaste var kanske när jag bestämde mig för att våga. på tågresan till den nya staden insåg jag att det var på riktigt. en dag i somras, när jag jobbade nästan dygnet runt kändes det som och rutinerna avlöste varandra dag efter dag, tänkte jag att det fick vara nog. jag var tvungen att åka ifrån hemstaden. mitt hem, för att börja på nytt någon annanstans. jag flyttade till göteborg utan att känna någon, utan att ha någonstans att bo eller något jobb. för att det kändes bra i magen. det enda jag hade var en universitetsutbildning som inte börjar än på en vecka eller så. nu har jag varit själv här i en vecka och några dagar. jag har hittat ett hem, men inget jobb och ingen kompis. än. jag har gått gator upp och ner. åkt spårvagn och hoppat av när jag känt för det. suttit på caféer, i parker och på bibliotek. jag har varit himla rädd för att det alltid ska vara så här, jag har saknat de där hemma men jag har heller aldrig ångrat att jag åkte. jag hade mer ångrat om jag hade stannat kvar. alla personer som inte tror att de kommer att överleva åren mellan 15 och 20 borde prova att vara ensam i en ny stor stad en längre tid. för då lär man sig, man måste, och så vet man, att man nog kan överleva allt.

Jag och mina allra lockigaste kamrat luffade på min balkong en hel natt med spetsat te, cigaretter, värmeljus och viktiga samtal om sex och livet och döden. Och festivalen såklart. En fruktansvärt lycklig vecka. Man kände sig störst i världen!

Mitt sommarlov har ägnats på äldreboendet Tallgläntan. Tio veckors sommarvardag där jag fick uppleva död, glädje och lära mig bita ihop. Det var mitt första riktiga arbete. Så många dagar var så grå. Många hade gett upp och man såg att de inte fann mening att har ögonen öppna. Men en pigg filur skulle på min sista dag fylla nittionio år. Den piggaste själen i rummet, som levt i nästan hundra år, sken upp som en sol när vi kom med frukostbricka och sjöng för henne. Man såg hur ögonen tårades och jag önskade mig en likadan nittioniondefödelsedag. Hennes glädjetårar gjorde hela sommarens slit värt.

Det finaste var den veckan familjen var på semester och jag hade lägenheten för mig själv. Jag fyllde vardagsrumsgolvet med madrasser, täcken och kuddar, placerade ut ljusslingor och bjöd över fyra fina flickor för att ha Ally McBeal-maraton i några dagar. Det finns ingen bättre serie.

jag spenderade halva sommaren tillsammans med pojken jag gillade, det var fint. vi började kolla på film som slutade med något annat, pussades och kramades, drack öl, åkte till danmark över dag, åt jordgubbar på kungsportsplatsen, sa och skrev fina saker till varandra. sommaren är över och det med, men det är väl det sommaren är till för? fina små saker som man alltid kommer minnas.

Jag var på emmabodafestivalen och dansade, träffade nya trevliga människor och hade det alldeles underbart.

Jag säger hejdå till en av mina allra finaste vänner. Säger hejdå för ett helt år. Och strax innan bussen går viskar hon till mig. ”du är en av de bästa personerna jag vet”.
Att gråta inför en hel buss är en av mina finaste och sorgligaste minnen från denna sommar.

Det var en natt i juni, jag hade just flyttat tillbaka till mina föräldrar över sommaren, och min bäste vän, som jag har varit hemligt kär i jättelänge, hade flyttat hem till USA. Vi pratar på Skype, och han berättar om någon tjej han hade något på gång med, och hade sovit hos, och jag suckar inombords, men vill ändå höra allt, för att plåga mig själv på det där väldigt orationella sättet… men så säger han: ”Men jag önskade hela tiden att hon skulle varit du”. Så… jag erkänner att jag känner samma sak för honom, och på det mest oromantiska sättet någonsin bestämmer vi oss där och då för att försöka med ett långdistansförhållande. Har svävat på små rosa moln ända sen dess.

Jag spenderade dagen på min pojkväns gård. Klappade skygga katter, klättrade i trasiga stegar och hånglade i en tom kohage. På kvällen somnade jag tätt intill honom invirad i hans täcke och han viskade ”allt känns så perfekt nu. Jag älskar dig”

Killen jag älskar mest av allt i hela världen sa att han ville bli en skrupplig gammal gubbe med mig.
Det måste väl ändå vara det finaste man kan säga till någon.

Jag har många fina, somriga, underbara minnen från den här sommaren, men det finns ett jag aldrig kommer glömma. Jag ska möta upp en kompis efter jobbet för hon behöver prata, och när vi ses så leder hon mig direkt till en gräsplätt där min sambo står. Han har gjort i ordning världens finaste picknick, och i och med att det är vår treårsdag så tänker jag mest ”åh vad fint”, men innan jag ens hunnit fram till filten, fortfarande i arbetskläder och ledande min cykel så möter han mig, går ner på ett knä och friar. Jag är så stum och chockad att jag tror inte ens att jag sa ja, jag bara nickade som en galning. Det är en av de finaste sakerna någon någonsin gjort för mig. Jag kan inte förstå att någon älskar mig så mycket. Han hade fixat bubbel och chokladdoppade jordgubbar och köpt en klänning som jag fick byta om till. På filten fanns en inramad bild på Manhattan eftersom det var där det blev vi två och jag alltid skämtat om att han måste fria till mig där. Platsen han valt var där vi såg varandra för allra allra första gången.

Det finaste med hela sommaren var Emmaboda.

Fyra dagar av musik, alkohol, kedjerökning och hångel.
Jag tror aldrig att jag har varit så lycklig som jag var under dessa dagar, allt var så otroligt fantastiskt. Dansade tills hela kroppen gjorde ont, rökte upp alla cigaretter (trots att jag köpt så många!) och hångla bort det där bandet jag så gärna ville se med en främmande pojke.
Träffade så många rolig människor och såg så många bra band.

Jag vet inte, så svårt att sammanfatta vad som var bäst; människorna eller musiken!

Emmaboda alltså <3
Bara fyrtionio veckor kvar tills nästa gång!

mitt finaste är en pojke med mörka korkskruvslockar och stora bruna ögon. han bor fem mil ifrån mig och jag har åkt tåg till honom fler gånger den här sommaren än vad jag kan räkna. han får mig att känna att jag kan göra precis vad jag vill med mitt liv, att jag kan klara allt. han är trygghet. igår lutade han sig nära och sa att han ville viska en hemlighet i mitt öra. ”jag… tycker jättejättemycket om dig”, sa han. jag tror att han ville säga att han älskar mig men blev för blyg i sista ögonblicket. och jag har inte sagt något till honom, men jag älskar honom också.

sista natten på festivalen när jag först stod längst fram på håkan och hoppade och sjöng tills jag blev hes och sedan var uppe hela natten med några av mina bästa personer och en hel drös nya bekantskaper och sist fick hångla med min idealkille som ville ha mig fastän jag var sådär ofräsh som man bara kan vara på festival.

Jag sov med en kille för första gången denna sommar. Och inte bara en gång, utan fem nätter. Och det fina är att han så varsamt lägger handen på mitt lår och låter den bara ligga där utan att försöka något mer, och att han andas rakt in i mitt öra och får mig att känna mig trygg. Och att han får mitt dåliga självförtroende att växa när han ler mot mig och verkar tycka om mig även på morgonen, fastän mitt smink är borta och jag bara vill gå och gömma mig och dölja min fulhet. Något som också är värt att nämnas är att han är inget av det som jag vanligtvis brukar vilja att killar är, han är faktiskt tvärtom, men ingen kille har någonsin varit så trygg och fin för mig som honom. Jag träffade honom igår men saknar redan hans kittlande stubb och fula skratt. Och hans doft, åh herregud han luktar godast i hela världen.

Finaste var när vi gått och lagt oss en kväll, och han frågade vad jag tänkte på. Och jag sa att jag tänkte att jag ville gifta mig med honom. Och han svarade att han ville gifta sig med mig. Och sen kramades vi länge och sommnade till dagens första ljus.

När jag stod på tågperrongen i Göteborg och väntade på hans tåg. Jag var svettig i handflatorna, darrig i knäna och i magen fladdrade 1000 fjärilar. Pulsen ökade när jag såg honom kliva av tåget och komma emot mig. Han log. Det var då jag fattade… att jag var kär. Förälskad. Lycklig. Resten av dagen hängde vi i Slottsskogen, hade picknick och pussades på en röd filt. Detta var alldeles i början av sommaren, men fjärilarna fladdrar runt i magen värre än någonsin nu när hösten närmar sig. Och nu vet jag att det fladdrar ett helt gäng fjärilar i hans mage också.

jag vet exakt vilken stund jag skulle berätta om, men jag vill inte skriva ner det, för tänk om magin försvinner då? däremot förstår du nog, att de finaste underligheterna här i livet är de som inte går att pränta i ord efteråt.

Jag, mor och syster flög en hel dag för att träffa min fina släkt på andra sidan jorden. Det var första gången på flera år som jag fick träffa dem igen. En kväll samlades vi hemma hos min mormor och spelade kort, vid midnatt hade de äldre gått och lagt sig men jag och några av mina kusiner satt kvar och spelade. Och vi skrattade så himla mycket åt ingenting. Skrattade och spelade kort. Runt 3 på morgonen bestämde vi oss för att ta en promenad i parken bredvid mormors hus. Och i parken fortsatte vi att spela kort och skratta. Förutom oss så låg det ett par trötta arbetare och sov i parken. Vi råkade väcka dem flera gånger. Vid 4 började vi gå tillbaka igen men då bestämde vi oss för att gå upp på mormors tak och fortsätta att spela. Där uppe hade man världens finaste utsikt över staden och alla de fina bergen. Jag lärde mina kusiner att spela kotte och vi fortsatte att spela tills dem ropade ut morgonbönen. Jag var så glad, så glad över att vara med mina fina kusiner igen. Men också ledsen, ledsen över att jag snart skulle lämna dem igen och kanske inte så dem på flera år.

Mitt allra allra finaste minne från denna sommar måste vara när jag åkte till Schweiz och träffade min bästa vän i hela världen efter att ha varit utan varandra i ett helt halvår. Han mötte mig på tågstationen efter att jag rest i ungefär trettio timmar, och vi gick hem till kollektivet där han bor, fast alla hans vänner var bortresta, så vi hade en stor gammal våning helt för oss själva. På natten satt vi på balkongen, åt choklad och drack vin, lyssnade på Genévesjöns vågor som slog mot stranden och pratade om kärlek, livet och allt som hänt under tiden vi varit ifrån varandra. När vi sedan skulle gå och lägga oss kramade han mig länge och sa: ”Är du lycklig?” Sekunden innan hade jag precis tänkt på hur lycklig jag kände mig. Han vet alltid vad jag tänker, ibland nästan innan jag vet det själv. De följande tio dagarna i Schweiz blev fantastiska, och på tåget hem till Sverige grät jag en smula, men mest var jag bara så himla glad att han alltid finns där för mig, även om det är långt borta… Det tycker jag är fint.

Finaste sommarminnet är min första kärlek, pojken som jag träffade på studenten.
Fast det allra bästa är att vi tillsammans kommer få fina höstminnen också

Jag har dubbelspelat den här sommaren. Jonglerat med män. I helgen träffade jag den ena, vi var hemma hos honom, gjorde det gamla vanliga, film hångel. Dagenefterångesten, sensommarångesten i allmänhet och känslan av att vara en cold blooded woman. I alla fall, dagen efter och det hände någonting. Han berättade saker för mig och han lyssnade och han skrattade åt mina skämt och han tyckte illa om samma människor som jag tycker illa om. Och vi hade sex mot en vägg. Filmsex. Jag rodnade på bussen hem när jag tänkte på det. Jag rodnar nu när jag tänker på det. Lite som det var när man blev av med oskulden och man tänkte att alla kan se på en att man har legat och man inte kunde se sina föräldrar i ögonen. Lite den känslan på bussen hem. Någonstans där, mot väggen, i sängen, under fläkten, mellan hans armar slog det mig. Det lilla men ändå världsomvändande; jag gillar honom. Vi åt ingenting, bara rökte cigg och drack kaffe och man kan få allt att låta romantiskt när man beskirver det såhär men det var inte romantiskt det vara bara rätt. Och det är allt jag ber om. Och känslan: det kanske börjar nu. Om inte så ska jag minnas den där väggen när det är över.

Det finaste i sommar var när jag satt på en buss från landet. Det var varmt och mitt hår var morgonrufsigt fast det var eftermiddag. Och jag var lite nere, fundersam och missnöjd med mig själv för att jag inte hade vågat visa för den här tjejen att jag gillade henne. Men sen kom jag på, att jag faktiskt gillade henne! Och efter att ha varit mer eller mindre hjärtkrossad och lämnad i ett år var det fantastiskt och stort att inse att jag faktiskt var intresserad av någon.

jag var ensam hemma, så en kille kom hem till mig och var där hela hela dagen och det var jättejättebra för vi gjorde inget mer än att äta spaghetti, pratade i timmar om inget alls och så råkade vi somna nära nära på min minisäng. vi åkte buss tillsammans till stan och sen har vi knappt träffats varken innan dess eller efter och det är ganska ledsamt. men jag åkte på fest istället. vi dansade, badade nakna mitt i natten, åt pizza och till sist somnade i högar på soffor. när solen gick upp och klockan var fem smög jag ut och tog tåget till min mormor och morfar.

Det finaste som hände mig i sommar måste vara att jag flyttade hemifrån. Inte bara att man fick den friheten man längtat efter i så många år, utan att jag insåg nu hur mycket mina föräldrar betyder för mig. Speciellt pappa. Att min pappa, som alltid är så tuff och stark fick tårar i ögonen när han lyfte upp mina flyttkartonger till min nya lägenhet.

Så nu sitter jag här, i en lägenhet jag delar med min pojkvän och två utan mina bästa vänner, hur bra är inte det egentligen? Så jävla bra.

Jeg var i New York for første gang!

Mitt bästa minne var när jag fick drömjobbet som aupair i Bryssel för två tjejer med gigantiska, bruna ögon och långt brunt hår. Jag sökte 1500 jobb (på riktigt alltså, inget påhitt!) och hoppades på London, Paris eller kanske Berlin. Men sen fick jag prata med den här familjen, där mamman heter som min mamma, uppvuxen i grannbyn, fyller år på samma dag som jag och de hälsade på mig på min namnsdag. Jag tycker inte om att tänka på ödet, men det måste ju vara det!

Ps. Jag har en lägenhet, med 5 studenter. Och jag kommer prata franska! Och har världens bästa kontrakt! Åh lyckliglyckliglycklig! Ds.

Det absolut finaste var när jag kom hem en kväll och möttes av ett helt hus fullt av folk som skrek och sprang fram och kramades. Och i köket hade de satt upp en gigantisk skylt där det stod ”Bon voyage Vicy” för det är nämligen så att jag ska flytta till Paris nu om bara sex dagar. Jag kunde inte sluta gråta för jag tror att det är det finaste någon någonsin har gjort för mig och vem bryr sig egentligen om att man inte har en kille när man kan vara ihop med sina vänner?

jag stod längs fram på Bob Dylan i somras. jag dog nog hundra gånger.

Det finaste i sommar var när jag ramlade runt på Berlins gator, vi var i Kreutzberg, klockan var sex på morgonen och vi hade inte en tanke på att gå hem och sova. Samtidigt visste vi att vi fortfarande hade hela resten av tågluffen framför oss. Aaahh bra känsla!

I sommar har jag dansat. Har det inte funnits någon där att dansa med har jag gjort det på egen hand, i takt med ingenting & med världens största leende på läpparna.

Jag har sagt upp ettan i mitt eget lilla hörn av skåne, packat ihop en charmig liten presentkorg till mina arbetskamrater & bokat en flygbiljett till London. Enkelbiljett. & nu sitter jag på kanten av hösten med en resväska i ena handen & rusen förhoppningar om kullerstenar jag ännu inte vandrat på, pojkar med lockigt hår sent om nätterna, Camden town, West End-musikaler, nya ansikten & ett nedrans äventyr som jag sent ska glömma.
& tusan vad världen känns fin när jag tänker på det.

Det fineste som skjedde, var også det verste. At hun som broren min er forelsket i ble skutt på Utøya. 5 ganger. Gjennom hendene, gjennom brystet, gjennom halsen og ut gjennom kjeven. Og overlevde. At hun ble reddet av en gutt på 15 år, som ikke klarte å la henne ligge igjen da alle løp for livet (som de burde). La henne i en grøft og holdt for sårene hennes til de ble hentet. Jeg gråter hver gang jeg tenker på det.

Sommeren 2011 er først og fremst den verste sommeren i mitt liv.

Men også:

Da Håkan Hellström spilte den siste konserten på Øyafestivalen, og jeg fant en gjeng med gutter som jeg pleide å være sammen med hver dag da jeg var 18-19. Som jeg savner så mye, så ofte. Vi danset hele konserten, hoppet opp og ned, løftet hverandre, klemte hverandre, lo, sang med. Og jeg skjønte at livet kan fortsatt være ekstatisk lykke.

I går. Etter denne lange og merkelige sommeren som mest av alt ble preget av tusen forskjellige triste historier, var jeg sammen med kjæresten min hele dagen. Våknet i samme seng, spiste yoghurt til frokost. Gikk til skolen samtidig, for vi tar et fag sammen denne høsten. Drakk kaffe i en sofa på universitetet. På ettermiddagen gikk vi og kjøpte sushi, som vi tok med til en benk med utsikt over byen. Soyasausen kom i små flasker formet som fisk. Jeg var lykkelig i hele meg, og han var finere enn vanlig. Så gikk vi hjem til meg, delte en pakke Bounty og så Wicker Park. En ganske vanlig, fantastisk dag. Ting blir normale igjen. Alt er ikke bare død. Det er også han og meg og nesten som før.

det finaste som hänt mig i somras förutom han.han.han.han, var fenomenet semester. åh herrre. slår inte sommarlov alls såklart, men vilken grej ändå. kommer från och med nu alltid älska semester – och känna mig väldigt vuxen helt plötsligt.

åka dressin genom värmlandsskogar och sträcka ut armarna i svängarna så det känns som man flyger för vagnen är så skranglig att det känns som den ska åka av spåret vilken minut som helst och all svensk sommaridyll blåser en i ansiktet i fartvinden och det luktade jättejättegott

Att börja på ett nytt jobb och bli kär. Det värsta och bästa som hänt under min sommar.

Det var förra helgen när jag och några kompisar åkte till till mitt landställe för en natt. När vi kom dit satte vi musiken på högsta volymen, sjöng med till låt texterna och dansade tills fötterna värkte. Vi badade i sjön och grillade korv och drack öl. Vi berättade vad vi hade för oss på sommaren, njöt av varandras sällskap, glömde att det fanns en morgon dag och låtsades att skolan inte skulle börja om 3 dagar. Vi kom i säng kl.7 men det var så himla värt och allt kändes som världens finaste sommar dröm.

mitt finaste sommarminne var när jag den 29 juni vågade mig fram till killen jag varit kär i sen november. med darrande knän och ett hjärta som dunkade 200 slag per minut banade jag väg genom folkmassan till baren där han stod. jag knackade lätt på axeln, sa hej och gav honom en kram och frågade om vi inte kunde gå iväg någonstans tystare och prata lite. så tog han mig i handen och vi satte oss vid älven. där höll jag bokstavligen på att explodera av alla känslor och övervägade att inte bekänna något alls. men han tittade på mig och jag rabblade utan att kunna hejda mig ”jag har varit kär i dig sen ett halvår tillbaka. jag tycker om dig.” paniken som uppstod i samma sekund som jag sa det. alla tankar. det var som om jag kortslöts. men han fortsatte att titta på mig och sprack upp i det där underbara leendet som bara han kan le. sen kysste han mig. och har fortsatt att göra det hela sommaren.

Den här sommaren har varit så fenomenalt finemang med drömsommarjobb, vingliga cykelturer, dans, skratt och stjärnklara nätter att det är svårt att välja vad som varit bäst.

Men måste jag ändå välja, blir det nog midsommaren, som i vanliga fall har en tendens att inte alls leva upp till mina förväntningar. I år bestämde sig jag och min bästa vän sedan lågstadiet att strunta i alla andra och ensamma dra iväg till hennes sommarställe som hon inte besökt på flera år. Där låg vi i gräset och njöt av solen, inmundigade kopiösa mängder god mat, rodde ut till en klippa där vi satt och åt jordgubbar och spelade gitarr, tog årets första dopp, band blomkransar och cyklade iväg en mil eller så för att gå på logdans. Ungefär såhär såg det ut: http://vimeo.com/25629869 . Så himla bra.

Mitt finaste minne utav denhär sommaren är när jag är uppe i stockholm hos min pojkvän. Han går upp väldigt tidigt på mornarna för att åka till jobbet, och varje gång som jag är på besök stället han klockan 10 min tidigare. ”För att jag ska kunna gå ner, äta frukost och göra iordning mig och sen komma tillbaka till sängen och ligga brevid dig 10 min till innan jag behöver åka”.

Mitt bästa sommarminne är när jag fick en hund.

Jag och min pojkvän luffade runt i Rumänien. Vi hade liftat upp i Fagaras-bergen för att vandra. När vi kom upp till stugan vi tänkt sova i ser vi att det inte alls är en stuga utan ett tråkigt hotellkomplex så vi bestämmer oss för att tälta istället. Vi går mot skogen och då börjar en stor schäfer följa efter oss. Det finns otroligt mycket strykarhundar i Rumänien så vi är lite på vår vakt. Han följer efter oss hela vägen in i skogen och när vi börjar slå upp tältet är han fortfarande där. Vi ger honom lite yoghurt och när vi letar pinnar till en eld följer han oss runt i skogen. Han ligger brevid mig när vi sitter vid elden och jag klappar honom. När vi somnar ligger han utanför tältet. Jag tror att han ska vara borta när vi vaknar men klockan sju väcker han oss med sina skall. Vi tittar ut och ser en fåraherde med sin fårskock några meter bort från tältet som Mårten (vad vi döpt hunden till) vägrar släppa förbi. Till slut lyckas vi förklara för fåraherden med hjälp av teckenspråk att det inte är vår hund och att vi inte vet hur han reagerar och han vänder om med sina får och tar en annan väg.

Mårten följer efter oss i två dygn. Vi skyddar honom från läskiga katter och andra hundar och han vaktar oss från allt annat farligt i de rumänska bergen. En natt tar vi skydd från stormen i en övergiven fåraherdestuga och han ligger hela natten på trappan utanför och väntar medens vargar ylar i skogen och blixtar slår ner bara några hundra meter bort.

När vi går i skogarna så försvinner han ibland i fem minuter men så fort vi ropar ”mårten” så kommer han springande. Den enda mat han äter från oss är yoghurten första dagen, sedan vill han inte ha något mer vi erbjuder honom, utan jagar själv längs vägen. Det känns som att han är med oss bara för sällskapet och han är så himla fin.

Sista dagen gick vi vilse i bergen och hade ingen gas i vårat stormkök kvar så vi kunde inte laga mat. Vi tänkte att vi skulle ta en genväg ner till vägen men det slutade med en åttatimmars felväg i helt omöjlig terräng. När vi äntligen kom ner till vägen var vi tvugna att direkt försöka få lift till en affär eftersom vi inte ätit mer än några knäckebröd och gått hela dagen. Flera bilar körde förbi oss och till slut stannade en. Mårten försökte hoppa in i bilen, till mig, men jag fick putta ut honom. När bilen började åka såg jag i bakrutan hur han sprang efter.

Han var så himla himla fin och jag börjar gråta varje gång jag tänker på hur allt slutade. Önskar att jag kan åka tillbaka dit och hämta honom en vacker dag.

Här är en bild på min pojkvän, mårten och fåraherdestugan, morgonen efter stormen. http://tresvartkatt.blogg.se/images/2011/210855_10150772117850165_783745164_20411259_4824385_o_163167048.jpg
ps. förlåt att det blev så långt men det här är verkligen ett av mina finaste sommarminnen, eller minnen överlag!

mitt finaste sommarminne, eller egentligen mitt finaste minne från detta året, är utan tvekan när jag tog studenten från den bästa skolan. lyckan som lyste genom våra ögon, genom våra leenden och genom våra sånger var helt fantastiskt! och det bästa på hela dagen var innan och när vi sprang ut. min klass var först ut och minuterna innan vi äntligen skulle få springa ut i friheten var helt otroliga. vi hoppade, sjöng och blåste i visselpiporna så mycket vi bara kunde, man kunde verkligen ta på stämningen! när rektorn äntligen öppnade dörrarna for lyckoruset genom min kropp. vi sprang så fort vi kunde och hoppade ut på trapporna, ut i friheten. det kändes nästan som att man sprang mot ljuset i tunneln, en helt magisk känsla. det var absolut det finaste minnet jag har från denna sommar! 🙂

Det var hela sista veckan i juli. Jag åkte till Danmark och groomade på fina hästtävlingar och klappade och pussade på mina favorithästar! Och kramades med alla fina människor som jag hade saknat hurmycketsomhelst! Och så sov vi i den stora hästlastbilen och allt kändes precis som förut, innan jag flyttade tillbaka till Sverige för att börja skolan igen.

Mitt finaste sommarminne var när jag och min bästa vän satt på en klippa i solnedgången en helhel kväll och bara pratade om allt. Vi hade så mycket att säga till varandra trots att vi har träffats i princip varje dag hela sommaren. Jag kommer sakna henne så himla mycket nu när jag ska flytta tillbaka och plugga igen. Lite så det gör ont, hon är min allra bästa och finaste vän.

Det allra finaste den här sommaren var att min bästa vän (som annars bor på andra sidan landet) bodde hos mig större delen av sommaren. Att få dela säng med henne och gjorde mig så himla lycklig, och nu kommer vi inte ses på hur länge som helst!

Når vi var i København og opplevde et minutts stillhet for Norge midt i Strøget. Butikkansatte som hadde hengt opp plakater om det som skulle skje, og som hysjet på alle kunder som snakket. Jeg hadde grått i fire dager i strekk, men etter det klarte jeg å slutte.

Mitt bästa sommarminne var på min födelsedag den 9 augusti när jag fyllde 18. Jag hade egentligen inte tänkt göra något särskilt mer än att träffa min allra bästa vän jag inte hade träffat på över en vecka för vi hade båda varit bortresta och jag längtade verkligen efter henne. Så på födelsedagen plingade det på dörren och jag tänkte att det var hon som hade kommit för lite tårta men då står hon där med 30 stycken ballonger och bakom dessa ballonger står min vän från Stockholm som kommit hem till mig på överraskningsbesök. Senare fick jag biljetter till Svansjön som spelas i Stockholm och kvällen fortsatte med nattnakenbad och tillslut hamnade vi på en hemmafest (mitt på en tisdag sådär) där alla sjöng för mig och gratulerade mig.

Världens bästa födelsedag.

Det var vår sista morgon tillsammans innan jag skulle ta planet tillbaka till Stockholm och vi inte skulle få se varandra på 100 dagar (han stannade i USA och jag ska till Skottland). Jag och min pojkvän vaknade klockan fem på morgonen för att få en timme extra med varandra och jag låg med huvudet på hans axel, andades in hans doft och han berättade för mig i detalj hur vår framtid skulle se ut. Det är nog mitt allra finaste sommarminne och det är det jag tänker på när han känns alldeles för långt borta. 86 dagar kvar.

Jag och mina två bästa vänner i världen var och badade i en, sjö en kväll och så hittade vi ett hemligt badtorn på en hemlig strand. Vi badade där och sedan fick vi lust att ta av oss bikinisarna och bada näck och vara underliga medans solen gick ned. Nu lever vi sa vi till varandra och det var lite magiskt på något konstigt sätt.

När jag och min favorit firade två år i Paris. Vi hade nämligen aldrig firat ett stort datum förut eftersom någon av oss alltid varit bortrest, så vi ville slå på stort. I alla fall så bodde vi i ett litet billigt rum på ett sjaskigt hostel. Rummet var inte mycket att ha, men vi hade en liten fransk balkong som vi kunde öppna upp, och ett litet plåtbord och två plaststolar. Så där satt vi under nätterna och drack franskt rosévin och åt hemmagjorda baguetter och kollade på katterna som smög omkring på taket på huset mitt emot. Det är mina finaste sommarminnen.

När jag låg i mitt tält på Emmabodafestivalen på den finaste killens bröst. Några timmar tidigare hade vi hittat tillbaks till varandra efter en supersnabb träff och han sa att jag var det sötaste han sett på hela festivalen innan han kramade mig hejdå lite för länge. När vi låg där och nästan somnade, han kanske redan hade gjort det, så hörde jag hur Moto Boy började sjunga ”My heart is a rebel” några hundra meter bort. Världen kunde verkligen inte bli underbarare än just precis den stunden och jag njöt nog mest av alla av den spelningen.

kort och gott att min pojkvän kom tillbaka till mig efter sin fars bortgång och en ”paus” på över ett halvår. jag vet inte vad jag skulle göra utan honom. han är bäst

Jag har fått ”ovanan” att alltid ha handen innanför min pojkväns kalsonglinning när vi ska sova, det blir liksom som en trygghet att ha handen vilande mot hans höft i mörkret. För ett tag sedan glömde jag av någon anledning bort det. Då vände han sig mot mig i sängen, pussade mig på näsan och förklarade att det var viktigt att jag hade handen där när vi sov, så att inte zombiesarna skulle kunna ta honom.

Vi är ett gäng i en stuga, mitt i djupaste Dalarna. Alla ligger utspridda i det stora vardagsrummet som lata katter och sover, läser eller leker med datorn en otroligt varm dag i mitten av Juli. Min älskade sitter på andra sidan helt försjunken i en bok. Han märker plötsligt att jag iakttar honom och ler från öra till öra. Jag hoppar upp och tassar tyst som en katt fram till honom viskar en fråga nära örat hans. Han ler till svar och jag tar hans hand. Vi smyger ut tillsammans, rusar ner för slänten till sjön där solen glittrar som guld. Vi badar nakna och han håller mig nära, nära och säger att jag är det finaste som hänt honom. Att det är tur att vattnet är så kallt för det är det enda som gör att han är övertygad om att det är på riktigt och att han inte drömmer… Det va det finaste!

Blev kär i finaste killen. Han är inte som någon annan, jag älskar allting med honom. Längtar till nästa gång jag får somna med hans armar runt om mig.

det finaste som hänt i sommar var när killen jag tycker om tog upp mig till en höjd med den mest makalösa utsikten. när jag låg i hans knä såg jag molnen och hans leende och när jag satte mig upp såg jag världen. så avskilda och samtidigt mitt i allt.

Det bästa som har hänt mig den här sommaren var när den där långa killen med underbar musiksmak blev min. Jag hade trånat efter honom i säkert två månader och vi hade kyssts lite här och där, träffats lite då och då och varit oskiljaktiga under all den tid vi umgicks. En tidig helg i augusti var jag nere hos honom, i hans hemtrakter. Han visade sitt tidigare liv, och allt var så underbart. En kväll tog han med mig ner till hamnen och en fyr, det var sent på kvällen och lite kallt. Det var så otroligt vackert och jag visste att det här var den rätta stunden och jag stod och samlade mod i jag vet inte hur många minuter. Till slut flög bara orden ur mig och jag sa, ”Kan inte jag få vara din?” och han svarade: ”Åh ja! Snälla! Det är det enda jag vill! Om jag är din också såklart!”.

Mitt finaste minne är från en helt vanlig jättevarm dag då jag och min finafina kille låg på en filt vid vattnet. Vi drack kaffe, läste böcker och hade det sådär mysigt pussigt och kramigt.

Your photos are so beautiful.

Mina två favoritminnen är inte alls särskilt somriga.
1. Känslan jag fick när jag skådade vackraste pojken som tittade in i mig med sina vackraste ögon och jag såg liksom i hans blick hur vacker han tyckte att Jag var.
2. Att få vara någon annans en hel kväll och sitta i hans famn, kyssa hans mjuka läppar, titta in i hans ögon, inte förrän långt senare märka hur otroligt söt han faktiskt är, för att sen gå hem och bli sin egen igen. Det var en perfekt natt att få vara nån annans och komma tillbaka till tryggheten och vara sin egen igen.

Mitt finaste sommarminne är Rhodos. Hemma förstår jag inte vitsen med att festa och har många gånger känt mig onormal och varit ledsen över detta. På Rhodos festade vi dag som natt och det är det roligaste jag har gjort i hela mitt 18-åriga liv. (Äntligen får jag säga så, det är min födelsedag idag!) Förutom att jag verkligen hade the time of my life på denna grekiska ö med underbara vänner så träffade jag den finaste göteborgaren. Hans mörka ögon, hans underbara dialekt och hans leende fick mig på fall direkt. Vi träffades flera dagar och kvällar på Rhodos. En natt efter en stor fest och vi dansat hela natten hade jag fått en drink hälld över mig. Jag lutade mig nära och frågade om han ville gå och bada, han svarade att han ville gå vart som helst med mig. Med hans arm runt mig vandrade vi med smått vingliga ben ner till stranden 3 på morgonen. Vattnet var kallt men han var varm. Tätt ihopslingrade kysstes vi i evigheter, värme salt, han, jag och medelhavet. Lika nära gick vi sedan till hotellet för att somna i hans 90säng. Det tål att tilläggas att jag inte kan sova nära någon, jag måste ha plats. Men där var det som ingenting, jag sov hela natten och de få gånger jag vaknade kände jag hans värme och somnade om igen. Jag plockar med mig sommarminnena genom hösten. Finaste 2011.

Jag åkte från Malmö till Götet för att träffa honom förra helgen. Det var helt underbart. Jag har stängt ute känslor i ett helt år och är överväldigad. Det är ett avstånd, 3h. Men om 9 dagar kommer han hit. Jag bäddar med nya lakan medan jag väntar. Jag är klar med sommaren nu, redo för nya höstminnen i sällskap av kängor, varma halsdukar och förhoppningsvis den finaste göteborgaren.

det finaste var när jag fick ett kärleksbrev av den finaste pojken jag vet. han hade skrivit det flera timmar mitt i natten och helt och totalt blottat sina känslor. Det är det ärligaste någon människa någonsin gett mig. Det sorgliga är bara att brevet kom försent. Vi hade precis gjort slut.

Mitt finaste minne är när försäljaren i skobutiken kom fram till mig och sade ”du är ju verkligen stamkund. jag har sett dig gå och snegla på dedär skorna flera gånger i veckan”. och detta sade han till mig på svenska, i en stad där alla talar finska. förstår inte hur han visste. jag kände mig lite dum eftersom han kännt igen mig. men det gjorde inget, för vi talade om allt och inget i en kvart, och sedan köpte jag skorna.

I våras flyttade min pojkvän till Göteborg för att bo närmre mig (vi är båda från öland, jag flyttade hit i vintras) men hela våren har varit oviss och jobbig – han fick inget jobb. han måste flytta hem, han har inte råd att bo kvar,hans lägenhet blir uppsagd i oktober. hur ska vi klara oss?

I sommar fick han jobb, och jag fick trygghet. Jag har aldrig blivit så lycklig för ett besked, om han nu måste sova i en garderob i vinter så fine. Han har jobb, självförtroende och världens lyckligaste tjej.

Jag är så stolt.

Jag fick världens finaste sms av min pojkvän som jag träffar allt för sällan då vi bor i olika städer. Jag var på botten den dagen efter för lite sömn och en tråkig arbetsdag men han lyfte mig tusen meter upp i luften; han skrev att han var stolt att ha mig som flickvän och tyckte om mig på alla sätt och att det var så himla dumt av mig att skriva nedlåtande saker om mig själv.

Han är den finaste människan jag någonsin har träffat.

Jag har två minnen jag alltid kommer komma att ha kvar från den här sommaren. Ett är när jag hälsade på mina vänner nere i alperna och en dag hade ingen tid att vandra med mig, så jag bestämde mig för att vandra själv. Jag gick upp till en sjö som ligger på över 2800 möh och där låg jag och solade, och njöt av känslan av att vara helt ensam. Det andra är förstås om en kille. Efter att ha spanat på honom i flera år, och efter en hel del smsande och katten runt het gröt gick jag fram till honom efter en utekväll och frågade om vi skulle gå hem till honom och ta av oss alla kläder. Och det gjorde vi.

mitt finaste minne är från när jag jobbade i ett stall i somras. klockan sju på morgonen cyklade jag ut till sommarhagen och skulle se till att alla hästar mådde bra och hade vatten och så. min favoritponny som jag älskat sedan jag var tio år låg ned i gräset och jag gick fram och satte mig hos henne och klappade och pussade henne. då lade hon sitt huvud i mitt knä och så satt vi där och mådde bra i morgonsolen.

En av de sötaste killarna jag någonsin sett tittade länge, länge in i mina ögon och sedan sa han ”du är så sjukt vacker” och jag smälte där och då och lever lite på det än.

Jag och min thåströmpojke satt för några veckor sedan och åt sushi vid den å som flyter genom vår stad.
”Jag måste till Uppsala” sa jag. ”Förlåt men jag måste verkligen det”
Hela sommaren hade varit fylld av studentångest och gråt och förvirring. Vad ville jag göra till hösten? Vad var rätt att göra efter hösten? Och helt plötsligt, på den där bänken vid vattnet så visste jag.
”Då flyttar jag också” sa han. Sen låg vi och hånglade i gräset tills det blev mörkt och jag fick gräsfläckar på klänningen.

vi skulle plocka smultron till en paj, men han är färgblind så han fick känna i gräset efter dem. När han hade plockat en handfull lade han stolt ned dem i skålen som vi hade med oss. Sedan insåg han att jag redan hade fyllt den, men då pussade jag bort han besvikna min.

Det var när han sa ’jag älskar dig’ för första gången en eftermiddag mitt på en av Stockholms gator.

när vi en julikväll går hem till mig för att sova, den finaste pojken i världen och jag.
vi går bredvid varandra och jag berättar att jag inte får ha kvar min lägenhet mer. han tar min han och säger att det är på tiden att jag flyttar in hos honom. pojken jag älskar mest av allt vill dela en lägenhet med mig. det är lycka om något.

Hej! Det finaste minnet i sommras var när jag skypade med min syster son som bara är (snart) 2 ár och han berätta hur mycket hallon han hade plockat och hur goda dom var och sen sada helt spontant, kom hem miriam och plcka hallon med mig, jag dog pá riktigt, ville hälst sätta mig pá första bästa flyga fran tyskland till sverige….

ha en fin onsdag fina <3

Jeg møtte en gutt med knivskarpe krageben og Don Draper-hårsveis som skjønte at da jeg gjorde narr av de spisse ørene hans var det bare fordi jeg ville kysse dem. Så dro han til Amerika i over en måned. Forrige helg kom han tilbake, og etter det viktigste hadde blitt sagt og gjort sto han i vinduskarmen min og fikset gardinene med skjorte og briller på og han er finere enn utsikten over London, han kan få bli i den vinduskarmen så lenge han vil.

Jag träffade någon. Helt oplanerat, men det är väl lite så det brukar vara. Efter all skit som hänt de senaste två åren så kom han som en trygg räddning och fick mig att hoppas lite igen. Och så luktar han gott och är sanslöst bra på att kyssas också, och det är ju alltid ett plus <3

när han ställde sig nära, nära under håkanspelningen och det kändes som elektricitet. du vet, när man inte vet om man riktigt tycker om någon men när man råkar nudda vid varandra så bränns det… och man bara vet. den där känslan.

Jag kommer speciellt ihåg en dag då det var riktigt varmt och skönt. Jag och min pojkvän var i hans mormors stuga den dagen. Stugan har ett perfekt läge, helt ensamt vid en sjö. Jag har dock alltid varit lite rädd att bada i vatten där man inte ser botten (fast jag är fd. simmare, lite pinsamt). Men den här dagen var det så varmt så jag badade. Och badade. Jag badade hur länge som helst och vågade till och med simma ut (!) en bra bit från bryggan. Det var så skönt att äntligen våga ge sig ut i det djupa ljumma vattnet.
Sedan när jag kom tillbaka på bryggan stod mina två hundar där och välkomnade mig tillbaka in till trygga land.

Det mest fantastiska ögonblicket sommaren 2011 var utan tvekan den sekund som Morrissey steg ut på scenen på Hultsfred till introt av ”Panic”. Efter att ha gråtit alldeles för många tårar över den inställda spelningen i Helsingborg stod jag och min syster allra längst fram och dog lite grand av lycka. Om den där spelningen ändå hade varat för evigt…

Mitt finaste sommarminne var nog när min pojkvän och jag möttes igen efter att ha varit ifrån varandra i drygt en månad, och hur pirrigt det var för både honom och mig att kunna röra vid varandra igen. Hans kropp bokstavligen vibrerade när vi låg där i sängen, och lilla jag kramade om honom så mycket jag bara kunde.

mitt finaste sommarminne är också mitt värsta. en regnig onsdag fick jag ett samtal om att min fina pojkvän låg på sjukhus efter en våldsam krock. bilen var det inget kvar av (och då menar jag inget) och de visste inte hur det skulle gå med honom. när jag kom in på akuten till honom, och tog hans hand kom tårarna. och då ser jag hur han också börjar gråta fast han inte kan röra kroppen över huvud taget, han berättade senare att det var för att han hade vart så rädd för att aldrig mer få se mig.

jag sov på sjukhuset och var där hela dagarna tills han fick följa med mig hem, och varje gång när han vaknade där i sjukbädden (många gånger om dagen) tittade han alltid efter mig först och log när han fick se mig. var jag iväg på toaletten eller något frågade han alltid en sköterska om de visste vart jag var.

missförstå mig inte nu, om det fanns ett sätt att göra olyckan ogjord skulle jag naturligtvis vara den första som gjorde det, men jag dör om jag ska gå runt och tänka ”tänk om…”. det fina i det hela var att jag fick behålla honom här på jorden hos mig där han hör hemma. (och när han tog min hand där på sjukhuset och sa ”sanna, jag visste att jag tyckte om dig innan det här, men nu inser jag verkligen hur otroligt mycket”)

jag tycker om honom så mycket!

Det var en förlovningsfest då jag bestämde mig för att släppa på alla komplex och all ångest, bytte om till bikini och satte mig i en bastu tillsammans med både vänner och främlingar. Pratade med trevliga pojkar och skämtade med gamla vänner som jag inte sett på månader, innan vi kastade oss ut i den ljumma sommarkvällen, rusade ner i en kall sjö så att vattnet skätte explosivt kring våra ben och doppade våra överhettade huvuden.
Sedan dansade vi på stranden, dansade och dansade, innan vi drog hem till en annan fin tjej. Där fortsatte vi att dansa, dansa, dansa, dansa, dansa!
Kvällen avslutades med tårta – maräng, massor av bär, grädde och nån sorts sockerkaksbotten. Den var asgod.
Den kvällen var så rolig, att jag sen dess inte haft några större komplex eller ångest. Det känns så onödigt när det kan bli så bra utan!

När jag fick reda på att jag hade kommit in på universitetet, på min förstavalsutbildning. Min mamma och jag cyklade iväg från vår sommarstuga till kiosken för att fira med glass.

Att fått vara den som längtat, väntat, räknat ner och slutligen stått med fjärilar i magen för att möta sin fina med tusen pussar på flygplatsen.

När min ridtränare hoppade upp och ner och klappade händerna utav glädje när jag äntligen fick till de där övningarna som vi tränat på sen i början av sommaren (och som inte alls funkade då).

Når jeg klinte med verdens fineste gutt på avskjedsfesten til en vakker venninne som skal til USA i ti måneder. Og han mente hver eneste fine ord han sa.

Mitt bästa sommarminne var när jag ÄNTLIGEN satt på bussen från Stansted till London. Det var första gången jag var där och jag har längtat ihjäl mig i flera år nu.
Att åka förbi skyskraporna, tegelhusen och Big Ben och tänka ”Jag är äntligen här nu”.

Grät lite på flygplanet hem. Ville aldrig åka därifrån.

Det finaste som har hänt mig var när jag och min stora kärlek i smyg åkte ut till landet och lokaliserade ett stor tom lada. Den ligger vid vattnet och har två stora skjutdörrar i trä som ingång. Det är en sån där med tjäraluktande balkar i taket, knarriga golv och glipor mellan plankorna så man kan ana grönskan runt om. Där stod vi lyckliga och tummade på att det är här vi ska gifta oss.
Och nu ska vi det, nästa sommar är bokad. Blir alldeles kolsyrad när jag tänker på det!

Det finaste som har hänt i sommar var när mina vänner ”kidnappade” mig i lördags för att ordna en möhippa för mig. Vi red på ardennerhästar och sedan åkte vi till en sommarstuga som min kompis har på Orust och vi hade spa och spelade spel till mitt i natten och åt god mat. Morgonen efter satt vi i pyjamas och spelade spel till två på eftermiddagen. Jag blev så lycklig att de hade ordnat detta (bakom min rygg) sen juni och gjort mig jätteglad med alla sina påhitt. Längtar efter att gifta mig, snart bara en månad kvar.. 🙂

Vi var på en liten familjesemester till Kolmården. När vi kom till gorillorna utbrast min tvååriga son Timon: ”Mamma!” När gorillan sedan satte sig och åt deklarerade Timon att ”mamma äter”. När vi tittat färdigt på gorillorna och gick vidare vinkade han och sa ”hej då mamma”.
Sedan dess har han kallat varenda ett apliknande djur han ser för mamma. Det gör mig inte så värst mycket att han tycker att jag liknar en gorilla, gorillor är ju superfina. Dessutom fick sig alla i sällskapet ett gott skratt

Det enda fina sommarminnet jag kan komma på för stunden, och som kan verka lite klent, var när jag under mitt sommarjobb som diskare på en restaurang fick in en färdigäten tallrik som en gäst hade lekt med lite. Morötterna var hår, oliverna ögon och en hericotvert som en otroligt glad mun. Som sagt låter det ganska löjligt, men jag blev så himla glad. Stod och log för mig själv, och genast kändes min tillvaro något ljusare.

En av de finaste stunderna under min sommar var när jag följde med min kärlek till hennes föräldrars sommarställe i skärgården. En morgon då vi vaknade i vår egna lilla friggebod sken solen in genom fönstret ackompanjerat av fågelkvitter. Efter en långfrukost bestämde vi oss för ett morgondopp, så vi packade en väska med badkläder och jordgubbshanddukar. Vattnet var sådär lagom kallt som det är i havet en riktigt soligdag i juli. Vi var alldeles ensamma i viken, sånär som på en mediterande man några hundra meter bort, och väl i vattnet tog jag av mig min bikini. När vi sedan klättrade upp på klipporna igen delade vi jordgubbshandduk och låg nakna på de solvarma stenhällarna. Himlen var blå, så blå och hon vacker, så vacker.

En nervös kopp kaffe och stelt kallprat, i mittersta juli, med killen med glugg som jag nu är helt nere i. Och han i mig.

Det var bara för några dagar sedan. Vi två, ett par som alla trodde skulle sluta i hjärtekross hur mycket vi än älskar varandra, sitter framför datorn, det är ett flygbolags hemsida som skiner med blått ljus över hans ansiktsdrag. Han ser lycklig ut, jag ser nog ännu lyckligare ut för med ett klick så köper han en biljett utan retur till Göteborg, där jag bor. Uppsägningen av hans lägenhet är gjord, alla papper ordnade. Min fransman ska flytta till Sverige så vi kan fortsätta vara kära, och även om jag är orolig över det ibland, stundtals gråtnervös till tusen så är det faktiskt det finaste jag varit med om.

Min allra finaste internetvän kom hem till mig
och så såg vi ett av mina favoritband för förmodligen sista gången.
Och jag har inte varit så lycklig på många månader.

Igår var en sån sensommardag som behövdes för att säga hejdå till sommaren. Jag mötte min käraste utanför porten, med picknickkorgar. Vi har ett berg rakt ovanför oss som vi gick upp till. Där finns sådan vacker utsikt över Göteborg. Man ser Hisingen och hela Majorna och havet och stora Älvsborgsbron, och bortanför den ser man skärgården med de små öarna. Där satt vi på en filt, skalade kräftor och räkor och åt skivad mango och jag var så lycklig för mina två kärlekar, Lisa och Göteborg. När vi var mätta vilade vi, tittade upp i den blå himlen och pratade om resor vi skulle göra. Det var alldeles tyst, bara hon och jag och himlen. Sedan promenerade vi genom vasaallén och kungsparken tills vi var i stan. Köpte med oss en kaffe och satte oss vid kanalen och kvällssolen, dinglade med benen och bara var tysta tillsammans. Klockan blev halv sju och vi gick till biografen runt hörnet för att se ”Kvinnorna på sjätte våningen”, en fantastisk liten fransk/spansk film. Paris på 60-talet med vackra spanjorskor. Vi höll hand och efter filmen fick jag säga det bästa på hela dagen – ”ska vi gå hem nu älskling?”. Så vi tog en spårvagn och åkte hem till vårat stigbergstorg.

mitt bästa sommarminne kommer från den tionde juli. för den dagen kom killen jag gillar väldigt mycket hem efter ha varit borta i två och en halv vecka, men även samma dag kom min bästa vän hem efter ha varit borta i en och en halv vecka. dom två bästa personer som jag hade saknat så kom hem på samma dag och jag fick vara med dom. ha kul med dom och massa andra vänner. för att sedan somna i den underbara killens armar när natten kom. det var min bästa dag på hela sommarlovet!

Det var när jag och min pojkvän åkte ut alldeles mitt på sjön och vi dök ifrån båten fast det var så djupt så att jag inte vågade fantisera om vad som fanns där nere. Vi åkte ut till en ö där vi var alldeles ensamma och solade nakna på klipporna och jag badade på ställen jag aldrig skulle våga bada på annars. Om det inte var för att han varit med, han som älskar vatten. Och han som älskar mig. Han får mig att våga.

Det finaste som hände mig i sommar var när jag och en killkompis (som jag verkligen bara såg som en kompis från början) bestämde oss för att nattbada i en uppvärmd utomhuspool. Vi hoppade över staket, simmade runt och skvätte vatten på varandra i en evighet kändes det som. Han tappade en töjning och jag fick vågig lugg. Men det gjorde liksom ingenting. För när vi kom hem till honom igen, så kysstes vi framför den konstigaste filmen någonsin. Jag har aldrig blivit så förvånad. Han hade inte kysst någon på ett halvår och så plötsligt möter våra läppar varandra. Det var bra fint alltså.

Jag blev kallad vacker rakt ut öga mot öga av den snyggaste pojken på festivalen. Det är första gången någon (särskilt en pojke) kallat mig vacker i verkligheten.
Jag fick mitt första ”kärleksbrev” av samma pojke och även om det inte blev något mellan oss är han så fin och jag är så stolt att jag var den hans fastnade för just där och då.

Det finaste som har hänt mig i sommar var när jag och min kompis åkte ut på en ö i närheten och tältade. Vi hade bara två dagar på hela sommaren som båda kunde så vi gjorde det fast det regnade. Sen satte vi upp tältet i buskarna och låg där inne och åt godis och läste tidningar och berättade hemligheter. Den andra saken som också var den finaste var när min andra kompis tatuerade in mina initialer lagom till min födelsedag. Vi har känt varandra hela livet, jag är 6 dagar äldre än henne och vi bor på samma gata.

Mitt favoritminne är när jag och pojkvännen låg i hans säng med en massa värmeljus tända runt omkring, lyssnade på åskan utanför och berättade sagor för varandra och diskuterade vad vi var rädda för när vi var små. Han för aliens och jag för monster i garderoben.

mitt finaste sommarminne var dagarna efter skolavslutningen och jag och massa andra vänner hängde vid sickla bad! vi åt glass, lyssnade på musik, badade, hade otroligt kul och ja då kände jag mig jättejättelycklig!
och när en jättesöt kille gick förbi mig massa gånger och han kollade på mig och han såg otroligt fin ut <3