ps. gillar också din blogg ibland. men ja, som tidigare kommentarer antydit – DET FINNS GRÄNSER

herr-e-gud. äckligt.. sitter här och spyr lite i munnen. vuxna människa!!!
och att sedan här i kommentarsfältet läsa om 16-åringar som fått hopp om ett liv långt härifrån genom att läsa de här skumraskiga blogginläggen… alltså, ursäkta cynikern i mig… det är bra med hopp, men himla nedslående när man läser av hela situationen.

samhällsvådlig

[…] det var det här orkan-inlägget jag talade om på niotillfems blogg. Sedan skrevs Ghaz, på bloggen fuxery, följande replik. Jag […]

Det är en sak att tycka att orkaner och stormar är mysiga när man sitter i ett säkert område, det är förståeligt om än inte alltid relaterbart. Det är också en sak att ha orkanfest, du är ju vuxen och får korka upp vin när du vill. Det är till och med acceptabelt att skriva om det på internet, även om det känns både ansvars- och respektlöst när man har en blogg som läses av världens alla människor, däribland många unga som ser upp till och påverkas av dig. Jag hoppas du har övervägt tanken att det bland dina läsare finns folk som har förlorat nära och kära i orkaner, som kan ta ordentligt illa upp av din romantisering av en naturkatastrof. Det kanske du har gjort, och bestämde dig för att publicera inlägget ändå.
Allt detta är liksom ändå okej. Det som inte är okej är att du, istället för att ta till dig några av de mer vettiga kommentarena, bara kastar ifrån dig all ansvar och tar till defensiven direkt. Det spelar ingen roll hur lätt stämningen är i NY, när du skriver om en naturkatastrof borde du alltid ha i åtanke hur känsligt ämnet är och hur din text kan tolkas av andra. Och denna text var tyvärr inte särskilt genomtänkt. Klart att folk blir upprörda. Bemöt kritiken på ett ordentligt sätt istället för ett par halvkassa, undanflyktande kommentarer. Jag trodde verkligen du skulle ha mer ödmjukhet än så.

Även om jag står fast vid min åsikt ovan, så vill jag ända säga att den här bloggen har blivit en naturlig del av mitt liv. Jag har inte haft det enkelt, jag bor i ett ghetto, har en förälder med alkoholproblem, och den andra är arbetslös. En av dem har dragit på sig skulder för över 130 000 kronor, och jag vet inte ens vet vart de pengarna gått. Och nu senast skiljde de sig. Mitt liv har varit ett helvete de senaste åren, precis som de flesta andras. Niotillfem har varit en fast ljuspunkt för mig. Jag är 16 år, och fast i ett liv jag inte har valt. Sandra har gett mig hopp om att ett annat liv faktiskt väntar på mig någon annanstans, långt härifrån

Tyckte likadant när vi fastnade mitt i Orkanerna i Alabama i April/Maj i år.
Känns nästan som att vara med i film, vi var övertygna/hoppades att en bil skulle flyga förbi fönstret så vi kunde berätta för alla hemma att det var precis som The Wizard from Oz med flygande kor och bilar i USA.

Du är ju så skönt, naivt korkad 😀
http://metrobloggen.se/niotillfem/marocko_dag_6 är fortfarande fantastiskt.

Men måste vara skönt att du har 17-åringarna på din sida!

Det finns gränser för romantiserande, och genom detta inlägg har niotillfem sannerligen gått över dessa. Hejdå till läsandet av denna blogg! Mycket, mycket osmakligt. Speciellt när niotillfem inte ens bemödar sig med att bemöta kritik, mer än genom ett par intetsägande kommentarsposter.

Gud, detta var det vidrigaste jag läst på länge.

det är en sak att romantisera hemska saker och mena väl, och bemöta kritik med saklig ton och förklara sig, kanske t.o.m. omformulera sig och faktiskt ta åt sig av kritiken. det är fint.

det är en helt annatn sak att svara kritiken med ”jag bryr mig inte vad ni tror ni vet om mig!” när man är en offentlig person som bör kunna ta åt sig.

det kan vara ett fint romantiserande att säga saker som att orkaner är spännande och fascinerande, men att korka upp vinflaskan och göra orkanspellista då folk dör är att gå över gränsen.

hade jorden med 100%-säkerhet gått under vid en orkan eller liknande hade jag också druckit vin och festat – men när resultatet efter en katastrof är bestående; hemlöshet, fattigdom och trasiga familjer med stor sorg, så är det faktiskt bättre att bara sitta ner och hålla käften än att dricka vin och ha orkanfest.

och kanske även kunna bemöta sin kritik med lite öppnade ögon. tack för mig!

[…] läste jag precis Niotillfem-Sandras inlägg om orkanen Irene. De satte upp bilder på orkaner och gjorde en orkanspellista. Jag tycker att det […]

14 människor dog och du korkade upp rödvin. Verkligen jättespännande…

Har under flera år verkligen uppskattat att läsa denna bloggen för att få en liten verklighetsflykt från vardagen och för att kunna få inblick i ett helt annat liv, men det finns en gräns hur naiv, skyddad och verklighetsfrånvänd man kan vara. Byebye, Nio-till-fem, det var trevligt så länge det varade.

Naiva empatilösa människa.

Du är fantastisk! Tänk att du kan få även en så hemsk situation att romantiseras så vackert genom ditt sätt att skriva. Jag kan förstå hur du menar, fast jag egentligen inte alls kan det. Folk som går till attack för det hon skriver tror jag inte förstår. Självklart vill hon inte att ngt hemskt ska hända. När jag läser detta känns det nästan som om jag själv vore där, lite rädd men samtidigt lite spänd på vad som komma skall.

Ditt sätt att skriva & fascinera i alla lägen är magiskt!

Hur som helst är jag himla glad över att du & alla andra klarat sig oskadda, att stormen nu är över & ingen större kaos utbröt!

Fina Du.

Synd att diskussionen härinne urartat. Synd också att Sandra inte bemödar sig med att bemöta de riktiga frågorna. Synd att så många missförstått kritiken från vissa håll. Det handlar inte om att antingen romantisera eller gråta över världens olycka. Det handlar om att bemöta ett känsligt ämne med respekt för de som har eller kommer råka illa ut.

Nu visade sig orkanen inte bli så värst farlig för New Yorks del och i svenska tidningar kan man läsa om fler NY-svenskar som känner lite som Sandra, snuvade på orkanen. De är precis lika världsfrånvända som du framstår som här Sandra, men bevisar i alla fall att du inte är ensam om att känna som du gör. Och det är såklart inget fel att känna så, problemet är när du skriver om det i din blogg med flera tusentals läsare som kan ta illa upp.

Hur det nu är har du i alla fall gjort mig besviken, även om du kanske inte bryr dig så mycket om det heller.

Ps of course Sandra has a right to her opinions but if they are expressed in a public forum accessible to anyone with the Internet, do not be upset when people respond in disagreement

I agree with gj.

Evelyn, why do youvthink there are two choices 1 romanticize the hurricane 2) sit at home and whine.

There is a third. It’s called taking action. It’s called trying to help other people. Through volunteering or donating money. Something Sandra may do but has nevervmentioned.

I would rarher try and change the world to be a better place through ACTION than words.

Aalso, why should I not read a blog just because I don’t agree with one post? Why is sanders opinion so precious but people who disagree are not allowed to respond but instead asked to ignore it?

Det kan ju vara värt att tillägga att anledningen till att jag reagerade och tyckte det var anledning att kommentera är ju till stor del att jag annars tycker om den här bloggen och har höga förväntningar på den. Dvs jag skulle inte skrivit om det var en blogg jag tyckte var dåligt skriven och ointressant, utan det här bröt av så mycket att jag hajade till. Jag är fullt medveten om att Sandra skapar en drömvärld här, av utvalda delar ur livet. Men hon är för den saken skull inte avskärmad från verkligheten omkring oss. Eller borde i alla fall inte vara.

Jag tycker också det var tråkigt att Sandra väljer att säga åt sina läsare att komma ner från sina ”höga hästar” utan att alls bemöta kritiken. Nej, hon har inte förklarat, det var en rätt innehållslös kommentar i mina ögon, som snarare förstärkte bilden av bristande förståelse. Klart det finns en tjusning, inte lika klart att man ska skriva som hon gjorde. Trots allt dog minst 12 människor i den där ”mysiga” orkanen, och över en miljoner människor evakuerades från sina hem.

Nej, världen är inte svartvit, men vem har påstått det? Det är ju tvärtom Sandra som framställer världen som om den vore ett konstant rosa skimmer. Vanligtvis helt okej, men man måste ju förstå att det inte alltid passar. Inte så konstigt att klassfrågan kommer upp då någon så privilegierad visar ett sådant oförstånd inför andras situation.

Fast hon har ju förklarat i en kommentar… Men vill man vinkla saker och hitta fel så gör man ju det oavsett. Det går ju alltid tolka saker på fel sätt så får man något att gnälla på.

Tycker du beskrev det hela jättebra Sandra. förstår dig precis, det finns en tjusning med naturkatastrofer. Klart du ska skriva som du känner på din blogg.

Sandra – Jag tycker att det är lite synd att du inte svarar på de kommentarer som trevligt ifrågasätter det du skrivit. Jag tycker också att det är fel att det snöat in på klass på det sättet det gjort, även om det inte går att komma från det faktum att det bara är ekonomiskt privilegierade människor som skulle komma på tanken att ha fest med tema på en naturkatastrof när människor i samma stad blir av med hus och hem, och med otur även livet.

De som har det gott och inte behöver bry sig om ett par missade arbetsdagar korkar upp vinflaskan och firar lite. Samtidigt som vissa sitter hemma med en klump i magen och undrar hur de ska ha råd att betala räkningarna nu när de inte kan ta sig till jobbet på ett par dagar. Eller hur de ska ha råd att betala för de skador deras hus kommer att få.

Det är just det faktum att de flesta ser dig som en ödmjuk och påläst person som gör det så förvånande att du skriver något sånt här. Hur du känner är en sak. Att ni sitter och dricker vin och lyssnar på när rutorna skallrar är en sak. Men att beskriva det på det här sättet när folk dör och hamnar på gatan, det tycker jag är hemskt.

oj! här var det storm och krig och antaganden rakt ut ur luften. diskussionen har visst blivit helt annan nu än tidigare när jag tittade in. men ibland är det väl skönt att skriva av sig antar jag. ni verkar ju vara många som har någon slags klar bild av mig som person som ni ville lufta, så då får ni såklart göra det. som tur är bryr jag mig bara om sådant som är sant, vilket det mesta här inte är. ibland måste man kliva av från de höga hästarna och försöka sätta sig in i situationen. världen är ju som himla tur är, inte svart och vit utan i alla världens nyanser. kram och trevlig söndag.

Klassklyftor finns eftersom människor är olika, olika yrken och utbildningar värderas olika o.s.v. Det är fullt naturligt i de flesta antikommunistiska samhällen.

ang. snacket om klyftor osv. är den rätta metoden att ta från de som kämpar till de som inte gör det eller? blir fan förbannad när folk skyller allt på klass och inte kan ta ansvar för sig själva utan ska skylla allt på stygga staten och rika människor. visst finns det de som det är synd om på riktigt och som behöver hjälp och självklart ska få det men annars är det fan bara att ta sig i kragen för ingen kommer göra det åt dig. värsta jättebebis-syndromet. livet är inte rättvist och i naturen gäller survival of the fitest så var glad att ni inte var typ en älg…

om jag kollar på mina bekanta så har de som kämpat genom skolor och jobb varit de som lyckats ta sig dit de vill i livet. oavsett om de varit arbetarklass eller överklass (känner inte många såna men några få) och oavsett om deras dröm varit att bo bohemiskt i en stuga i skogen eller bli läkare och bo i flådig villa. de som inte kommit dit de velat är de som skitit i skolan och typ suttit hemma och tyckt synd om sig själv, levt på bidrag och druckit öl istället och bara inte kunnat skärpa sig för att fixa sitt liv. vem fan ska göra det åt dem? ja det här är mina egna erfarenheter men kan inte låta bli att tänka på det ändå. kan liksom inte känna någon sympati för såna människor.

1. Vad ni som kommenterar borde veta är att ALLA mäniskor är hycklare mer eller mindre. Ett sånt otroligt enkelt grepp att använda sig av; ”HYCKLARE!!” Man KAN inte vara medveten och ta moraliska beslut över allt man gör, ingen kan det. Alla hycklar då och då så detta argument känns ganska orelevant, även om jag tycker att inlägget var ganska osmakligt.
2. Och ni som använder er av ”Sååå himla PK(politiskt korrekt)” i olika varianter; Detta är ett ganska fult retoriskt grepp som kallas guilt by association och avfärdar folks argument endast på grunderna tt det är ’PK’. För vem vill vara PK (negativt laddat) frivilligt?
Ett ignorant sätt att avfärda åsikter, just bara för att de tar upp en viss moralrelaterad problematik. Bättre att bemöta argumenten. Kan förstå Sandras sätt att resonera, tänka och känna, men att förmedla det i en blogg som många läser känns inte riktigt bra.

gillar speciellt inte när man anklagar lägre samhällsklasser och andra på ett eller annat sätt utsatta grupper för att besitta en ”offermentalitet” när de (eller andra) uppmärksammar orättvisor som de utsätts för. det kallas KLASSKAMP för tusan!

tycker det är rätt problematiskt när folk i alltför hög utsträckning bemöter forskning (det sociala arvet, faktiska siffror som pekar på både att klyftorna ökar och att dina förutsättningar spelar stor roll för var du kommer hamna i livet) med personliga anekdoter (”jag är arbetarklass och jag har ändå lyckats!”). självklart finns det sådana exempel, men om det vore så enkelt så skulle inte klassklyftorna vara så stora, inte sant?

Fint skrivet! Men ni glömde ”I can see a storm coming” med Tanya Stephens. Den e fin!

”Jeg kenner hvad jeg kenner” – Karten Torebjer

Klart att människor fascineras av olika saker. Och en orkan skulle kunna vara en sådan sak man fascineras av. MEN, man fascineras väl av fakta och av verkligheten? Verkligheten är i detta fallet att många människor skadas och dör. Att hus och natur skadas. Att pengar går förlorade. Du kan väl inte romantisera det? Att människor skadas. Klar du ska få fascineras över det du vill men du behöver inte få det till att människor lever i en legovärld som man bara bygger ihop igen så fort någonting har hänt. Alla har inte samma förutsättningar tyvärr. Visa lite medkänsla.

Varför detta hat gentemot överklassen (eller s.k. brats som fortfarande verkar hänga med som begrepp)? Själv tycker jag det är positivt om människor lyckas; oavsett om de är födda med silversked i mun eller klättrar sig uppåt från självaste botten. Själv är jag övertygad om att den fria viljan, kämparglöden, motivationen och disciplinen som finns inneboende hos de flesta av oss räcker en bra bit på vägen. Tilläggas bör att jag är uppvuxen i en svensk storstad i en medelklass som utåt sett klarade oss hyfsat men där det funnits massvis med dysfunktionella inslag som ingen utanför familjen känner till, har akademiker till föräldrar (även om pappa aldrig fullföljde sin utbildning hela vägen utan bara läste enstaka kurser), och vi pratar inte läkarlinje, ingenjör eller advokatutbildningar utan lite kortare program, men att jag trots det pendlat mellan att ha levt på socialbidrag (eller försörjningsstöd som det numera heter), varit sjukskriven för depressioner, plockat högskolepoäng inom ett – i alla fall relativt – attraktivt program, städat (visserligen hos privatkunder i lite finare områden) och allt där emellan. Sluta med den där förbannade offermentaliteten!

Det rareste er at alle de som kommenterer på Sandras påståtte naivitet, egentlig ikke bryr seg et fnugg om den faktiske situasjonen, men har lyst til å leke moralpoliti på internett

Nej, Sandra har gått Berghs, som förvisso också har höga terminsavgifter men har själv sökt dit en gång (kom inte in) och vad jag kan minnas kunde man låna till det. Och i annat fall kanske man får jobba ihop pengarna innan? Eller gå en annan väg? T.ex. söka en skola utan terminsavgifter.
Och Berghs har annars riktigt bra rykte så har du gått där och är duktig på det du gör (vilket du förmodligen är om du ens kom in där) så kommer du garanterat få jobb ändå.

Jag är ju född arbetarklass själv, mina föräldrar har gått gymnasiet men knappt det. Har vuxit upp väldigt enkelt på landet utan några extra pengar att spendera på resor eller saker, mer än det nödvönduga. Har inga akademiker eller överklassfolk i min släkt alls och har aldrig umgåtts i de kretsarna. Jobbar ändå med mitt drömjobb nu och tjänar ganska bra (är dock långt från att kunna kallas rik eftersom jag är nyutbildad och sitter med en massa studieskulder såklart men gud vad det var värt det). Klart det inte var lätt och nog har det tagit tid och nog tog det många år innan jag ens vågade men till slut fanns inget annat alternativ. Hade jag struntat i det så hade jag blivit bitter och ångrat mig resten av livet.

Klart jag vet att alla arbetarklassmänniskor inte är lata och det har jag aldrig påstått heller. Men det går i princip alltid göra något åt sin situation om man verkligen vill men då måste man kanske kämpa också. Men att skylla på att man är född in i arbetarklass köper jag inte.

What’s really sad is that a post like this has encouraged some people to all of the sudden bitch about Sandra, her friends and that her family is rich…WTF?!
Life is short and you should stay in good moon whenever possible.
If you were be upset about every little thing that happens in the world EVERY DAY, you would go crazy.
I live in New York too, there were hardly any bottles of water to find in stores on Friday, people’s refrigerators are full of food as if they were preparing themselves for war.
In reality, the media are exaggerting everything. It rained yesterday a bit, it’s windy today and if I hadn’t heard abour Irene I wouldn’t have ever called it a hurricane.

Jag håller delvis med om det sociala arvet. Men. Det finnns de som lyckas bryta det, också. Mina föräldrar har enbart gått gymnasiet, och hela min familj flyttade till Sverige för 12 år sedan. Min mamma jobbar på en städfirma, och min pappa arbetar som glasmästare. Jag läser läkarlinjen nu. Så visst, det sociala arvet går att bryta.

I knew some of your readers will write such stupid stuff as they did above.
You people think that if someone doesn’t have a grimace on his face, isn’t nervous or cries, he dosen’t feel bad for people who suffer from hurricane?
In your opinion Sandra should probably write that she’s scared to death and that it’s going to be horrible… Saying that she’s praying for all people on the East Coast would change anything?
No. So why not have fun and making something good out of something bad?

My: Nej, det tycker jag verkligen inte. Men det är inte så enkelt som att man bara måste ”kämpa”, eller ”anstränga sig”, det handlar om vad man har för förutsättningar. Alla som är arbetarklass är inte lata! Googla ”det sociala arvet” och du skall finna frid.

My – Hon har gått Beckmans, som har höga terminsavgifter. Tidigare gällde inte ens CSN Beckmans. Man måste ha stort extra kapital för att kunna gå där även nu.
Hennes partner Nina Åkestams far är en höjdare i reklambranschen. Sandras föräldrar har en tv-produktionsfirma. Du tror inte att det gett en mängd kontakter som starkt underlättat att få jobb både i Sthlm och NY?
Hon flashar dyra märkesvaror hon får i present av sin familj bland annat.
Och tyvärr – en hel del unga läsare inser inte det här.

tänkte på dig det första jag gjorde när jag hörde om irene första gången. Lycka till och hoppas inget illa händer!

Jaha. Men du tycker alltså att folk ska få (och få tro att de kan få) allt de pekar på utan att behöva kämpa för det eller vad? Tycker inte det är konstigt att det är JAG som ansvarar för mitt liv och ingen annan.

Men ang. katten så är jag nog beredd att hålla med, det kändes konstigt att be om hjälp i hennes förmodade situation. Men å andra sidan så vet jag ju inte av vilka skäl hon inte hostade upp pengarna själv.

Det jag egentligen ville säga med inlägget var väl att det var dumt att tro att tonårstjejer är idioter utan någon som helst verklighetsuppfattning. Tror de flesta vet att de inte kan leva Sandras liv utan att behöva kämpa för det.

Det finns väl några saker man kan konstatera:
1. Sandra menade inget ont med inlägget.
2. För vissa gör det ändå ont.
3. Sandra lär sig förhoppningsvis av det och kan tänka igenom det innan hon korkar upp vinet i ett blogginlägg nästa gång.

Är det fel att romantisera? Jag tycker inte det. Faktum är att min första tanke när jag läste inlägget var att det var väldigt sött och skapade glädje inom mig. Sen insåg jag själv, vilket bekräftades när jag läste en del kommentarer, att alla inte kan läsa det så. Att för vissa sprids det ingen glädje eller värme i bröstet vid dessa ord, utan blir enbart upprörda. Med andra ord – avsikten är extremt relevant här. Och Sandras avsikt var aldrig att provocera.

Det är Sandras blogg så ska vi låta henne skriva vad hon vill skriva. Om vi tycker att hon är en brat som romantiserar för mycket kan vi välja att inte läsa bloggen och tycker vi att hon gör det bästa av situationen och fortfarande är en fin och rolig person (även om just det här inlägget var lite väl, ja det kan jag till viss mån hålla med om) så kan vi fortsätta knappa in niotillfem i våra webbläsare.

”Vill man något (realistiskt) tillräckligt mycket så fixar man det ändå. Att man ska få saker gratis utan vare sig pengar eller insats är ju bara korkat. Och tycker man dessutom att andra ska betala för det så är det inte konstigt om man inte kommer någonstans…”

Okej, det här låter ju i princip som Alliansens valmanifest. Dessutom ville ju Sandra att andra skulle betala för hennes pojkväns katt 😉

Miranda – Men alltså, hjälp. Vadå gratis? Sandra har ju pluggat för att jobba med det hon jobbar med och få den lön hon får. På en skola som det inte direkt är lätt att komma in på dessutom. Och sen så har hon väl aldrig direkt hymlat med att komma från en rik familj? Tycker det är synd att du dumförklarar tonårstjejer. Tror du på allvar att de är så dumma i huvudet att man kan få allt det där ”bara så där”?
Nej alla har inte samma start i livet och vissa får kämpa mer än andra men varför är det fel? Vill man något (realistiskt) tillräckligt mycket så fixar man det ändå. Att man ska få saker gratis utan vare sig pengar eller insats är ju bara korkat. Och tycker man dessutom att andra ska betala för det så är det inte konstigt om man inte kommer någonstans…
Sluta lipa över att livet är orättvist och gör det bästa du kan istället.

(Och nej jag är ingen överklassbrud. Föddes som en hyffsat fattig bondtös men har på egen hand (ve och fasa!) arbetat mig till det liv jag vill ha, och DET KÄNNS BRA dessutom)

Josie: Du och många andra verkar tro att det finns två val – ligga hemma och gråta över det hemska som faktiskt händer eller korka upp en vinflaska och tycka att det är mysigt och spännande. Naivt säger jag.
Man kan också regera så att man inte gråter, inte firar. Man kan känna medlidande till andra och inte gråta. Man kan välja att försöka hjälpa andra, eller att helt enkelt leva sitt liv som vanligt så gott det går, detta innebär notera väl inte att fira det, inte att ha fester och dricka vin. För jag tror inte att det är ett väldigt respektfullt sätt att hantera en katastrof.
Och ja – jag tänker ofta på hur andra har det i världen, väldigt ofta skulle jag säga. Mår ofta helt ärligt dåligt över det också, för att svara på vad du frågade Josie. Sparar i nuläget alla mina pengar till en volontärresa och jag VET, att det inte hjälper ett piss i det stora hela. Men det är så jag ser att just jag kan hjälpa till just nu. Och jag vill inte framstå godhjärtad och fin och blablabla, jag svarade bara på din fråga.

Sandra – du och dina vänner är bara ytlliga, priviligierade överklassbrats, även om du inte inser det själv. Det är sorgligt att se hur tonårsjejer beundrar dig och tror att de kan få det du har, spm fått det gratis genom din priviligierade bakgrund.

Fair enough, men så vitt jag kommer ihåg det så sa faktiskt Ludde att hans föräldrar inte skulle ge honom några pengar alls. Ja, hon hade faktiskt kunna fråga sina föräldrar och sånt också.

ida: det är möjligt att hon inte hade just då, även om jag har svårt att tro det. tycker iaf det ligger närmre till hands att låna pengar av sina höginkomsttagar-föräldrar än att tigga pengar av en sjuttonårig bloggläsare som lever på barnbidrag.

Jag håller delvis med er som nämner det där med hennes pojkväns katt, men har tanken slagit er att just då när katten blev akut sjuk så hade hon kanske inte pengar? Nog att hon i vanliga fall har pengar till att shoppa och resa, men hon kanske inte hade pengar just då?

med tanke på vad niotillfem-bloggen handlar om och står för så känns det lite som att det här var ”bound to happen”. niotillfem handlar i princip bara om vräkigt lyxliv och rosenskimmer, vilket kan vara väldigt trevligt och charmigt, men stundtals också extremt provocerande, särskilt när det lyser igenom hur omedveten sandra verkar vara om att andra människor kanske inte är lika privilegierade som hon själv. jag (och uppenbarligen andra med mig) minns exempelvis när hon tiggde pengar av sina bloggläsare till sin pojkväns katt, samtidigt som hon fläkte ut sitt lyxliv på sin blogg, fullspäckat med resor, designerväskor och dyra restaurangbesök. inte så konstigt att folk blev upprörda.

J, fint skrivet, håller med till hundra. våran planet har fantastiska krafter, och tyvärr kommer vi arter som bor här i kläm ibland. sånt är livet, inte sitter vi och gråter sönder för det. vi gör det vi kan för andra, och så försöker vi göra det bästa av situationen för oss själva. varför skulle vi inte göra det?

Det är Sandra som befinner sig i New York. Mitt i det. Inte ni. För att klara av livet måste man se det goda i det onda. Så är det. Slutta hyckla, ni gör det också.
Skrattar åt det hemska för det finns inget man kan göra. Inte fan betyder det att man vill någon ont för det!

J-Håller med! Tror också att folk bara vill gnälla, leta efter hemskheter där det inte finns och trycka ner andra människor för att vadå, känna sig bättre?

Är så jävla glad att jag inte har en blogg för folk är fan inte kloka! Tror inte de skulle reagerat såhär om Sandra sagt samma sak till dem ansikte mot ansikte…internet är fullt av fegisar. Och jag undrar vad dessa personer gör för orkanen som är så himla bra? Väldigt nobelt att sitta och gnälla på internet liksom.

Naturen > människan.

Sandra vill säkert ingen något ont. Men genom att romantisera ett fenomen som skadar så många så bidrar hon till att få det att framstå som en lek. Något som drabbar andra inte riktigt lika mänskliga människor. Något som är fint på film eller i en bok. Att inte vilja någon något ont är en klen ursäkt i sammanhanget.
För det spelar liksom ingen roll om man egentligen vet att det här är hemskt och egentligen inte vill att någon ska skadas. Det som spelar roll är att vissa människor betraktar världen som ett vackert konstverk, ser alla hemskheter som sker i den som ett gulligt litet skådespel. Nu kanske någon undrar om man inte ska få bygga upp låtsasvärldar om man vill. Och nej, jag tycker fan inte det. Jag tycker inte att man ska reducera människors liv till en romantisk saga.
Vissa har romantiserat sönder världen så till den grad att även när man befinner sig mitt i eländet så kan man inte fatta att det är människors liv det handlar om. Det handlar om människor som dör, som får sina liv raserade. Och bara för att man själv sitter säkert och hoppas att ”inget hemskt händer” betyder inte det att det är en lek.

Jag kan inte hjälpa att bli så himla förbannad på er som klandrar Sandra för det här inlägget, speciellt som hon gång på gång poängterar att hon såklart inte menar att det skulle vara spännande om någonting hemskt hände.

För övrigt tycker jag det är ganska fånigt hur människor alltid anser att de står över naturen, kallar orkaner för ”naturkatastrofer” och så vidare. Jag står alltid på naturens sida, och om luftströmmar reagerar och bildar storm så står jag fortfarande på naturens sida och är lika fascinerad av den för det. Vet inte om jag är tillräckligt tydlig här, men det jag menar är att jag självklart inte älskar och fascineras av den förödelse som en orkan kan ställa till med utan snarare väderfenomenet i sig. Det är fint, skithäftigt och det är bara naturen och för en gång skull kan vi människor inte vara så kaxiga som vi brukar.

Men folk skall då alltid finna problem där de inte finns. Ni kan väl på allvar inte greppa att Sandra syftar på att naturfenomenet i sig är spännande och inte att folk råkar ut för trauman eller dör? Är förresten övertygad om att ni egentligen förstår det här. Ni vill nog bara ha någonting att klaga på.

Alva (och alla andra hycklare): Sitter du och mår dåligt för allt annat som skadar och dödar människor här i världen varje dag? Vad gör du som gör dig till en bättre människa? Är det storartat att sitta och ojja sig på internet över någons sätt att känna? (du vet, känslor kan vi ju inte bestämma över själva)

Vad skulle hon gjort iställett? Legat i sängen och lipat över allt hemskt som kan hända? Och varför när det gäller just det här isf? Det händer ju hemska saker (betydligt hemskare än det här…) varje dag. Sluta gilla sol också, det orsakar skogsbränder liksom….skärp er.

Att vi fascineras av allt från mördare till naturkatastrofer är inget konstigt alls och betyder inte att man samtidigt inte kan tycka att det är jättehemskt (vilket ju Sandra faktiskt skriver) eller vara rädd för den skull. Vi fungerar så rent psykologiskt.

Jag har nu läst ditt inlägg och ditt kommentarssvar och jag är helt paff. Är du så korkad? Gud, jag har läst din blogg i år och har varit under the impression att du hade mer än 3 iq i hjärnan och att du faktiskt inte alltid trodde att världen var pastellfärgad och allt var så ”himla himla fint och mysigt” hela tiden. Jag trodde faktiskt att du kunde vara seriös när det kommer till kritan.

Folk Dör i sådana här katastrofer. For förlorar nära och kära. Folk förlorar hem, minnen, livssparingar. Och du…tycker att detär spännande? Fyfan. Fyfan. Och det spelar ingen roll om det bara är ”klass 1” nu. Det är fortfarande ett trauma för många människor som råkat väldigt illa ut på grund av en sådan här naturkatstrof.

Det är som om jag hade sagt. ”ÅÅÅH ikväll kommer en tsunami, det är lugnt, bara klass ett, guuud va spännnande. Kommer verkligen in i tsunami-stämning nu.” Ser du nu hur respektlöst det är? Miljontals människor har mist sina näras liv i tsunamin, trauman, kärlek, minnen, allt förknippat med sådana hä katastrfer. Och du, tycker är det är himla himla spännande?

Skäms.

Mina ”farbröder” läser också tydligen här och gillar din blogg, framförallt Lasse! Så kan det vara…

åh. tycker om att du förklarar precis hur du känner. Hade nog känt likadant. fast varit räddare. men jag förstår dig för själv älskar jag kaos. Så längen ingen dör, skadas eller hamnar i ett ekonomiskt helvete så ÄLSKAR jag kaos. När man måste måste stanna uppe hela natten och alla arbetar med att lösa ett problem, någon beställer pizza till allihop och man hjälps åt. sådant kaos är det finaste som finns.

Mina ”systrar” gillar tydligen din blogg Sandra… Det var väl kul att veta! Jag har tydligen några systrar….

Kram!

Jag önskar att alla alltid på alla forum kunde skilja på verklighet och fiktion vad mkt LÄTTARE det skulle vara då… Jag kan påstå att jag är den som minst trollar på bloggar, som skriver fiktiva historier i andras bloggar och kallar mig olika namn… Det intressanta är att de som gör det mest aldrig bryr sig. Själv tycker jag ganska ofta att det är svårt att förstå va fan människor håller på med…

Evelyn: WORD!

Gj: Tackar ödmjukast för att du kallar en okänd människa för trolll.

Tack GJ för att du orkar argumentera på ett respektfullt och rakt sätt om vad du står. Jag håller helt med dig och jag hoppas att om inte Sandras läsare så åtminstone Sandra förstår dina poänger.

Ni som tycker att man ska sluta läsa eller tror att människor blir upprörda för att de vill gotta sig åt att vara elaka: Det här handlar inte det minsta om vara taskig i ett kommentarsfält utan att stå upp och säga till när man tycker att någon behandlar ett ämne respektlöst. De flesta som protesterat mot innehållet i det här inlägget har gjort det på ett respektfullt sätt. Jag tror att de allra flesta här gillar Sandras blogg, men det betyder inte att vi måste hålla med om allt hon skriver. Då får man säga till. Jag tycker att ni borde läsa lite nyhetsartiklar om ämnet (säger det i allra största välmening och inte i ett försök att vara nedlåtande) och sedan fundera på om ni fortfarande tycker att det här var lika okej att skriva.

http://www.arsinoe.se/?p=11278
Lite lästips!

Och där fick jag det bekräftat, Madeleine B är ett troll. (Om någon annan tvekar så kan jag tips om att ingen annan över huvud taget har nämnt solsken här.)

Adjö, trollet, det här blir den sista respons du får av mig.

gi: Jag tror att det är viss andra i den här bloggen som trollar, det stör mig och därför säger jag ifrån… Ifall folk kunde hålla sig till fakta och inte sväva ut om solsken och annat skulle det kännas mkt bättre. Det är min mening.

gj: Jag tror att detta handlar om något. annat på vissa håll… Från vissa håll. Det är det som stör mig inte det faktum att folk säger ifrån… Utan att man blandar ihop solsken med en naturkatatrof som inte har med saken att göra…

Okej, nu ångrar jag att bemötte Madeleine B här. Efter att ha läst att hon ”vet” ”lite mer” så förstår jag att hon bara trollar.

1.pojkarna som gråter: Men gud så fint! Är ni med där Martin, Johan, Chris mfl?

If you are.. A big hug to you!

peace and love
/Madeleine

Madeleine B: Jag stöder en sådan organisation ekonomiskt. Förklara gärna på vilket sätt du ser en motsättning mellan att göra det och säga ifrån när man tycker att någon uttrycker sig på ett respektlöst sätt?

Och tycker du att allt folk säger ska få stå oetmotsagt för att man kan välja att inte läsa det? Intressant ståndpunkt, men du kan knappast räkna med att alla andra ska hålla med.

Och till slut: har någon här påstått att människor inte har olika åsikter? Jag kan inte se att någon har uttryckt det, så varför argumenterar du emot det? Det känns minst sagt irrelevant att argumentera emot ett påstående som ingen har gjort. Men det är ett ohederligt sätt att argumentera på, att låtsas som att andra har åsikter som de faktiskt inte har, och sedan bemöta de påhittade åsikterna.

Vi har idag visat vårat stöd för NY och gått med i en grupp på nätet där man kan skicka digitala vykort för att visa vår omtanke!

klara. Kan tipsa om Rädda barnen, amnesty, green peace (för den som gillar naturen), WWF, läkare utan gränser, röda korset. Alla har siter och forum medlemskap där man kan engagera sig. Tycker fler borde göra det. Håller du med mig?

Till några av er andra, eftrsom jag ”vet” ”lite mer”. så känns det som det är något annat där skon klämmer. Vilket stör mig att det ska gå ut över Sandra.

Kvinnojpouren är en annan bra organisation där jag hoppas att fler skulle engagera sig..

En aning smaklöst kan jag tycka. Du bidrar till att få något som faktiskt krossar människors liv till att framstå som någon slags lek.

Madeleine B –
halleluja!

Hörrni. Johan, Martin. Maria, Becca och allt vad ni nu heter..
Jag kan tycka att detta var ett märkligt inlägg med. Men vet ni, man behöver inte läsa allt. Man kan välja att inte göra det. Så är det med det HELT ENKELT.
Eller kanske gå med i en organisation eller något och arbeta för att förebuygga problem som man tycker är fel i livet. Det finns sådana. Är själv med i en, har varit med i minst fyra under årsens lopp. Jag vet massor med bloggare som inte alltid tycker som jag. Jag förväntar mig inte att de ska göra det heller. För människor har olika åsikter…

josefine –
jag inser att de sociala myndigheterna här är minst sagt bristfälliga, ja. det är de fattiga som blir lidande, som alltid.
vad jag menar är att det _borde_ vara de sociala myndigheterna som tar ett starkt ansvar. det är deras jobb. sedan att inte det fungerar är tragiskt och jag tror det förstör minst lika många människors liv som irene gör.

Lilu: So it’s better to just lie in your bed and feel bad or what? Does that make you a better person?

Greta: Det låter inte som att du förstod vad jag skrev, så jag kan repetera med andra ord: Jag tycker vanligtvis om att Sandra romantiserar, och jag tycker att hon gör det väldigt bra, men jag tycker inte att hon bör göra det när det gäller en naturkatastrof som kommer att orsaka död och lidande.

Din andra mening verkar bara ha som syfte att vara otrevlig, så den bortser jag ifrån.

Men seriöst. Folk dör och skapar tregedi med tex. alkohol också men inte fan bryr ni er om det när ni sitter och myser med ett glas vin? Och då är ju ändå alkohol något som vi kan välja själva och inte något som faktiskt inte går att hindra eller göra något åt, något människoskapat. Men det är okej att romantisera då eller?

Kan riktigt se framför mig hur ni sitter där och ojjar er och känner er som ”så himla bra människor” för att ni tillrättavisat någon på internet som ju faktiskt befinner sig mitt i en orkan och försöker göra det bästa av situationen.

Varför skulle vi bry oss om människor vi inte känner? Inte fan sitter ni väl och mår dåligt och förfasas över saker som händer ute i världen varje dag? Inte unnar er något ”gott” för att det KAN innebära något dåligt för någon annan? Så himla synd om er i såna fall.

It’s not about her being responsible, it’s about being inconsiderate and self centered. To make a hurricane track list, to have a hurricane party, it’s just in very poor taste. To continue focusing on yourself and partying and then saying that you’ll hug the people that needed rescuing… Gives me a sick feeling in the stomach

GJ: Låt sandra romantisera om hon vill, det är det denna bloggen är så älskad för. Om du har något emot det kan du starta en egen blogg och kriva om hur många enligt dig smaklösa saker du vill.

Det är heller ingen som påstår att Sandra är ansvarig för det som händer, men hon är ansvarig för vad hon skriver.

Jag läser ofta den här bloggen och tycker att mycket som står här är inspirerande, roligt och fint. Men det är oerhört respektlöst att skriva som hon gjorde i det här inlägget. Självklart fascineras människor av naturkatastrofer, precis som av olyckor och alla möjliga hemskheter. Det innebär inte att man bör romantisera dem och skriva gullegulligt om en orkan som orsakar död och förstörelse.

Människor kommer förlora sina hem, förlora nära och kära och bli skadade. För att inte tala om hur mycket pengar det här kommer kosta det amerikanska samhället, som redan är i en svår ekonomisk kris som (som alltid) framför allt drabbar de som redan har det svårt.

I det sammanhanget skriver Sandra om hur mysigt det är, och hur fint det är att husdjur får åka taxi.

Smaklöst.

Klara – jag hoppas att du inser att ”de sociala myndigheterna” inte fungerar så speciellt fantastiskt i USA. De flesta människor som har det svårt är lämnade åt sig själva eller privatpersoners allmosor.

Ingen har väl sagt att ni ska ta ansvar för alla människor i hela USA? Men att uttrycka sig ödmjukt och inse att en orkan inte är mysigt för en väldigt stor del av befolkningen innebär inte ett ansvar, bara insikt.

Sandra – Nej, ingen kan rå för det. Men man behöver inte romantisera en orkan som kommer att förstöra många människors liv. Det är lite som att skriva att tsunamin i Thailand var spännande, lite vacker och pirrig i magen. Och det kan man väl tycka, men att beskriva det så inför massor av människor känns lite….ogenomtänkt. Många människor dog där, precis som det kommer göra nu.

Det är bara en liten klick som har råd att romantisera naturkatastrofer, samtidigt som massor av människor tänker på hur de ska ha råd att betala sina räkningar för att en arbetsdag försvinner, eller om deras hus ska försvinna och de hamnar på gatan. Tänk lite på det.

Ingen kan rå för ifall människor dör eller om hus förstörs. Sandra gör det bästa av situationen, och vet ni vad, om ni vill läsa om hur hemskt det är med orkaner och hur många som skadas och vilken förödelse de orsakar så finns det gott om sånt överallt på internet idag, men inte på Niotillfem. Låt det för guds skull vara så.

oj vilka starka reaktioner!
jag kan förstå er som reagerar och jag tycker det är värdigt att ni tänker på alla människor. otroligt trist att barnet nämnt ovan dog av ett fallande träd.

men.
det bor över 300 miljoner människor i usa. om du eller jag eller någon annan skulle behöva ta ansvar för varenda en av dem – hur skulle det fungera?
är sandras inlägg lika okänsligt då en av de som dog var en surfare som medvetet gav sig ut i höga vågor? (enligt media.)

jag bor också i new york. en korsgata från zone c. jag har ställt klockan för att se irene för det är min första orkan och jag är barnsligt nyfiken. känner mig som indiana jones eller nåt.

självklart fick jag dåligt samvete när jag såg två unga, hemlösa män be om pengar på gatan igår eftermiddags. ville ta med dem hem. hur många av er skulle göra det?
samtidigt som jag ser dem står det en polisbil tre meter bort. är det inte de sociala myndigheternas ansvar att ta hand om alla människor i en naturkatastrof? om vi ska hålla oss politiskt korrekta alltså.

jag tycker synd om alla de som fått sina hem och liv förstörda av irene. som någon skrev är naturkatastrofer fruktansvärt svåra då man som privatperson har noll kontroll.
jag är glad att NY-politikerna i flera dagar har varit väldigt tydliga med vilka förberedelser alla invånare bör ta – och har rätt till. det innebär att folk har kunnat evakueras i flera dagar, oavsett inkomst eller social status. och utan att behöva betala taxi för sina djur.
men det skriver inte svensk media om. istället blåser de, som sandra skrev, upp irene något enormt.

känner mig helt bipolär i mina åsikter.
det enda jag vet är att jag är lika orkanpepp som sandra, och att det inte betyder att jag tänker på mina medmänniskor mindre än jag gör annars. snarare mer.

Seriously? People are dying and you romanticise a hurricane. Wow. This is a big, serious thing, not some little raindrop you can write a poem about. When I first saw the title of this post I felt a little worried about you, but when I read it I lost all sympathy. Get some perspective.

Jag skäms verkligen över att läsa dessa kommentarer.

Jag förstår att man tycker att det är spännande, men vissa saker kanske man ska hålla för sig själv. Inte romantisera i ett blogginlägg. Tänk på alla människor som hamnar på gatan för att de blir av med sina hus och inte har pengar att ändra på det. ”Alla djur får åka med i taxin”. Herregud. Hur många människor är det inte som inte har råd med taxi. Hur många människor tvingas inte lämna sina djur i sina hem i riskzonerna för att de ska åka och ta skydd hos någon som inte kan ha djur hos sig.

Klart du inte vill att någon ska dö. Men flera kommer dö. Många kommer förlora sina hem. Många kommer hamna på gatan. Tänk bara på orkanen Gudrun i Sverige, på alla familjer som ägde skog i Sverige och fick enormt svårt att klara sig, klara ha kvar sin bostad efter att orkanen förstört så mycket.

Det är kanske ingen fara för rika människor vars liv inte vänds upp och ner om de blir av med huset, men tänk på alla som redan har det svårt. För dem är det nog inte spännande och härligt med en orkan som kan kasta ut dem på gatan.

Jag tyckte det var ett bra inlägg, jag skulle också vara sådär spänd, men ändå liksom lite nervös och rädd, men ändå tycka det var spännande!
Och det är väl inget fel med att komma i stämning med orkanspellistan(fin) och bilder i köket, det kanske bara är ett sätt att lugna er.

http://youarelistening.to/irene

Men herregud vilka pk-moralpredikningar det var här då!
Förstår precis vad du menar Sandra. Är själv otroligt fascinerad av naturkatastrofer (och andra katastrofer men främst naturkatastrofer) och de krafter som moder jord faktiskt besitter. Det här är sånt som vi små människor inte kan göra ett skit åt och det är så jäkla häftigt tycker jag, att vi liksom blir helt handfallna. Befann mig i Florida under en orkan för en herrans massa år sen och det var jättespännande. Och läskigt såklart.

Tycker även att det är jättespännande med t.ex. ett riktigt åskoväder eller en riktigt kall vinter, trots att detta också varje år dödar människor och förstör massor med egendom. De flesta av oss funkar ju faktiskt så, att vi fascineras av olyckor och katastrofer, men det går väl inte hand i hand med hur vi önskar att vi kände alltid…

Och sen att jämföra en orkan med Utöya är ju bara korkat. Massakern på Utöya utfördes av en människa och var inget man kunde föutse. Den här orkanen har vi ju haft koll på länge och haft chans att värja oss från så gott det går, och det beror inte på någon människa…

Nej Sandra, jag blir allt lite avis på dig här hemma i hyffsat naturkatastrof-förskonade Sverige!

vad väntade ni er egentligen? sandras blogg är sprängfylld av ”det fina livet”, lyxlivet, likaväl som det är fyllt av ledsna hjärtan och mobbningstexter. det är fint, men; mycket naivt får också plats. glömmer aldrig ”jag äter ekologiskt kött – glada kossor är viktigt”-grodan t.ex. så är ärligt talat inte förvånad över detta inlägg. dessutom förstår jag henne; det _är_ spännande. spännande och skrämmande. fast jag skulle nog aldrig skriva att jag vill berätta spökhistorier och spela monopol samtidigt som folk dör omkring mig. men spännande är det.

Alltså, snälla. Sandra Beijer är inte en försvarslös liten docka som inte bör ställas till svars för det hon skriver. Det här handlar inte om att känna fascination inför något en inte upplevt förut. Det handlar om att Sandra, 26 år gammal, inte kan se att hon är en enormt privilegierad person trots att hon har alla förutsättningar för att göra det. Eller sannolikt ännu värre; ser det, men bryr sig inte. Det är ju mycket roligare att tralla runt i sin egen rosenskimrande vardag där hon inte rörs av socioekonomiska problem. Jag hoppas att alla tonårsflickor som läser din blogg inte blir totalt passifiserade av ditt pojknackarochsockervadds-prat och faktiskt vågar göra någon nytta för någon annan än sig själv.

Jag förstår absolut förtjusningen. Naturkatastrofer, framförallt tsunamis i mitt fall är bland det otäckaste jag kan tänka mig. Jag ryser över hela kroppen bara jag ser en större våg. Det läskigaste är när molnen på himlen skapat som en skarp rand som gör att det ser ut som en våg som kommer mot en. Men vet ni, jag är rädd men fortfarande väääldigt fascinerad av det! Jag har trots en rädsla suttit timtal i streck och tittat på tsunamivågor på nätet med skräckblandad förtjusning.

Det handlar om någonting som vi ändå inte kan styra. Vi har ingen makt över en orkan eller tsunami, vi är helt maktlösa och det är på något vis en ganska ovanlig känsla. Sandra gör det bästa av det och fascineras, det tycker jag. Vi vet att Sandra inte vill att människor ska skada sig det minsta. Det är ju så självklart.

hahaha. orkanpeppen!!

Klar jag förstår skillnaden. Blixtrar är inte ovanliga, men de kommer inte varje dag, de är för många fortfarande spännande. Därav måste man ju förstå att detta, som är så mycket större OCKSÅ är spännande.
Det är såklart inte mysigt att folk dör och förlorar sina hem, men det har ingen heller påstått. Att tycka att någonting är spännande betyder inte att man gillar konsekvenserna.
Jag själv tycker att massmördare är spännande att läsa om, det betyder inte att jag hoppas att de ska fortsätta mörda, att jag gillar vad de gjort.

Ah äntligen lite normal diskussion bland dessa kommentarer. Inte bara klappa på axeln för allt Sandra skriver. Jag förstår visst motivationen att ta livet med en klackspark (fulaste uttrycket nånsin), göra livet till en fest eller vilken floskel man vill dra till med. Men! Samtidigt lever du Sandra i en otroligt skyddad värld. Och äntligen i ditt inlägg skiner det igenom. Åk till en annan plats än glammiga LA eller balla Tokyo eller avslappnande Nice/Provance/whatever. Träffa människor som växt upp under andra omständigheter som har lite mer… hur ska jag säga, svårigheter att se livet som fest? Du kanske kan åka ner till North Carolina, krama pojkens familj, fråga om de vill spela monopol och säga att ingen farligt kommer att hända?

Och varför får man inte säga att Sandra är naiv när det är så hon uttrycker sig? Det är skillnad mellan påhopp och kritik. Snälla.

det är väl inget konstigt att känna spänning och lite skräckförtjusning över något man inte upplevt förut? naturkatastrof eller ej. heja planeten.

Man borde ju inse att det förmodligen kommer att dö människor när en orkan är på ankommande. Jag tror att offrens anhöriga känner bottenlös sorg och förtvivlan och det, till skillnad från lite distansförhållandeångest som du beskrev så träffande, är vidrigt. Jag tror visst att du känner medlidande men att du drogs med av den skojfriska stämningen i new york.

Tänkte tipsa om en utomordentlig artist som kallas Jamie Lidell- tänkte att du kanske inte känner till honom då du inte hade med hans låt ”like a hurricane” på din lista..

Allihop, Sandra har skrivit så jäkla underbara uppriktiga fina texter om kärlek, saknad och att göra slut. Allt känns ärligt när hon skriver det och det är så himla bra. Även om man tycker texten här är respektlös så är hon lika ÄRLIG så personangrepp typ ’naiv, korkad’ från fegisar som kunde motiverat sig klokare än vad man nu tycker inlägget är gör mig förbannad.

LOL

Jag tycker personligen inte att det är så hemskt det Sandra skriver, för hon skriver ju att hon inte vill att något allvarligt ska hända.

romantisera en naturkatastrof. alltså vet inte riktigt. även om jag förstår hur du menar så känns det väldigt osmakligt.

”Hello. I do not think you mean something bad with this, but that does not mean that there are disrespectful. Although the hurricane is classified as category 1, it is still strong and doing damage. Several people have already died and you write that you ”put up in my and Nina’s kitchen to get in the mood” and that you ”want to hug rescue people and say that it’ll work out. Uncork wine and skip to each time the windows rattle ”? You make a hurricane playlist? It makes me incredibly provoked. There is a limit to the romantic and you have passed it.”

I completely agree, although I would not have put it so nicely. This reminds me of when you wanted blog readers to donate money for your boyfriends cat, despite happily spending money on luxury handbags and clothes. Glimpses into what you are really like as a person, rather than the charming little swedish girl you wish everyone to view you as. Disgusting.

”sandra, all eloge till dig för att du faktiskt är den första som har ett vettigt försvar när du får påhopp.”

ett påhopp för ett väldigt obetänksamt inlägg ska kanske tilläggas, tacka fan för att man ska kunna försvara sig då. det spelar ingen roll att folk inte hade hunnit dö än, det stod ganska klart från början vad som skulle hända alltför många människor då flera hundra tusen skulle tvångsevakueras. nä, jag tycker att det här inlägget (som så många gånger förr) visar hur världsfrånvänd niotillfem verkar vara ibland. smakfullt med en orkan-spellista, verkligen. det här är en naturkatastrof, ingen reklamkampanj!

sandra, all eloge till dig för att du faktiskt är den första som har ett vettigt försvar när du får påhopp.

Hej alla fina! Jag är ledsen om några blev upprörda. När jag skrev inlägget hade ingen dött än (ingen har fortf dött i new york förövrigt och här är det alldeles lugnt än så länge). Jag tycker inte det är så jättekonstigt att känna fascination över att en stor storm ska komma. Att fylla kastruller med vatten och bunkra upp, det är ju något man aldrig tidigare har gjort. I överlag finns egentligen ingen större rädsla här i new york, aftonbladet och expressen förstorar upp newyork-katastrofen något enormt. Alla som är i riskzoner får nya platser att sova på av staden över natten och alla hjälper varandra och ordnar och fixar. ikväll är det till exempel lag på att alla djur ska få åka med i taxin, det är fint. Sjävklart är det alldeles hemskt om det går riktigt illa och det verkligen bli en stor katastrof. Men för varje timme lugnar sig stormen och barerna är öppna och har orkan-rabatt på ölen. Orkan-ordvitsarna tar över varje lite ytan av manhattan och i mataffären säger dom ”happy hurricane!” när man betalar. Lite den stämningen är det alltså här. Ni måste väl ändå förstå spänningen i att något är påväg mot en, jag tycker i alla fall det ska bli himla spännande. och högst mänskligt skulle jag säga. och ni förstår väl att jag också bryr mig om människor och vill att alla ska må bra och att inget farligt händer. det förstår ni väl.

Jag bor i Wilmington, DE, USA och är också i en riskzon. Håller med om spänningen! Hoppas bara att det inte blir någon större skada.

Alltså, jag älskar verkligen dig, men.. seriöst? Tycker du inte att detta är lite osmakligt, att romantisera en naturkatastrof? Du kanske ”vill tända ljus och berätta spökhistorier, spela Monopol och oroa dig”, men de som händelserna faktiskt drabbar tycker nog inte det är lika mysigt när deras hem översvämmas, deras kära skadas, eller deras ägodelar förstörs så att försäkringar inte räcker till att täcka kostnaderna?
Det är självklart att jag förstår att du inte vill att någon ska skadas, men samtidigt vet jag också att du vet om att livet inte består av rosa-skimrande moln. Folk dör och folk skadas, det är oundvikligt. Därför blir jag också förvånad över ett sånt här inlägg. Det var dumt och naivt, och jag blev helt ärligt ganska besviken.

Ni som blir provocerade, alla får tycka som de vill, men inte fan är det ovanligt att folk är fascinerade av naturkatastrofer?? Förresten så kanske känslan man känner när man är mitt i ett armageddon en slags försvarsmekanism. Det tror jag iaf.

Förstår lite hur du känner. När upploppen i London slog till och jag läste på twitter hur de närmade sig Kentish Town så blev jag först rädd, men samtidigt så var det en spännande känsla. Jag satt vaken hela natten och pratade med folk om vad det var som hände, lyssnade till polishelikoptrar och sirener. Hela London stängde ner och man kunde inte köpa mat. Folk tröstade och skrämde upp varann om vart annat. Inget jag vill vara med om igen, men lite kittlande var det.

Martina: Fast det här är en NATURKATASTROF och MÅNGA FLER lär dö/förlora allt de äger än vad som händer när det blixtrar…
Det handlar inte bara om att fyra personer (däribland även barn) har dött, utan även om att folk kommer skadas, förlora sin hem och allt de äger.

Om du inte förstår skillnaden måste du vara urbota korkad. Dessutom är du även korkad om du tror att blixtrar är ovanliga, en liten fotnot bara…

Det ÄR osmakligt, säkert inte med flit som jag nämnt tidigare, men det är likväl fruktansvärt fel.

Det är varken mysigt eller spännande att folk drabbas av sådant här, punkt slut.

johanna: varsågod… spotify:track:6biR1gMwcN71SDt3Eh4eEu

Men jösses.

Sånt här ÄR spännande för många, för det händer inte varje dag i ens närhet. Folk dör av blixtrar också, ärligt talat tror jag inte att nån av er skulle bli arg eller besviken på den som tyckte blixtrar var spännande för det. Det är nåt ovanligt. Folk fungerar så. Så lägg av. Sandras reaktion är inte det minsta konstig eller osmaklig.

att namnet bara är ett namn alltså… herregud…

MEN kan folk sluta bli så upprörda av ett namn på en orkan?… *smart*…. Kan läsa tankar, obs, har inget med verkligheten att göra om någon undrar… Ganska logiskt.

även om jag själv tyckte inlägget var lite smaklöst så tycker jag folk kan lugna sig lite. Sandra skriver att hon fascineras av orkanen, inte av att folk dör och annat elände som följer.

Korkat och respektlöst, obetänksamt och klumpigt. Att skriva att man ”hoppas att något allvarligt inte ska hända” legitimerar ju inte dumheten i detta inlägg på något vis. Dumma lilla flicka är allt jag kan tänka. För det är då du framstår. Som en naiv fjortonåring, fångad i en 26 årings kropp. Men det kanske är det du är?

Yes. It is great fun to sit safe whilst people are dying around you.

Are you for real?

Det är väl inte löjligt att folk dör? Kom igen, det var ingen som tyckte att Norgeattentaten var spännande och ville spela spel och pimpla vin.
Å andra sidan vet jag inte om det här inlägget gjordes innan man fick reda på att någon dött.

Fast ändå, det var från början rätt uppenbart att detta skulle innebära massförstörelse och dödsoffer…
Väldigt obetänksamt faktiskt, men jag tror också att Sandra ångrar sig i slutänden och vi vet alla att hon inte menar något illa.

Synd dock att romantiseringen av en så pass stor naturkatastrof verkar smitta av sig på dina läsare Sandra.

Måtte det sluta väl för alla där borta.

Not. OK.

Hej. Jag tror inte att du menar något illa med det här inlägget, men det betyder inte att det inte är respektlöst. Även om orkanen klassas som kategori 1 är den fortfarande kraftig och gör skada. Flera människor har redan omkommit och du skriver att du “skrivit ut bilder på orkaner för att komma i stämning” och att du “vill krama rädda personer och säga att det ordnar sig. Korka upp rödvin och hoppa till varje gång fönsterna skallrar”? Du gör en orkanspellista? Jag blir otroligt provocerad. Det finns en gräns för romantiserande och du har passerat den.

Hej. Jag tror inte att du menar något illa med det här inlägget, men det betyder inte att det inte är respektlöst. Även om orkanen klassas som kategori 1 är den fortfarande kraftig och gör skada. Flera människor har redan omkommit och du skriver att du ”satt upp i mitt och Ninas kök för att komma i stämning” och att du ”vill krama rädda personer och säga att det ordnar sig. Korka upp rödvin och hoppa till varje gång fönsterna skallrar”? Du gör en orkanspellista? Jag blir otroligt provocerad. Det finns en gräns för romantiserande och du har passerat den.

Äsch, vad löjliga ni är… Hon betonar ju tidigare i inlägget att hon inte vill att något hemskt ska hända, men att hon ändå finner det hela lite spännande. Det skulle jag nog också ha gjort. Blir nästan lite avis här borta…

And this is the right attitude Sandra!:) It was certain that if I visit your blog today or tomorrow I’ll find a text or pictures about how awesome your hurricane night was and that you had many great ideas to make this scary time simply fun:).
I’m in UES, excited about Irene too!

Jag kan inte hjälpa det men fy vad besviken jag blev nu… som ovanstående talare säger känns detta inlägget faktiskt väldigt opassande. Du kanske inte drabbas men någon som är i riskzon A kanske gör det/har redan gjort det. eh okej.

Det är genant att du inte förstår hur respektlöst det är att publicera det här inlägget.

”En 11-årig pojke i Virginia omkom på lördagen. Pojken klämdes fast under ett träd som blåste ner och krossade taket till den lägenhet där han bodde i Newport News”

Är det fortfarande spännande? Det här måste ha varit det mest idiotiska du någonsin skrivit, och jag tycker ändå om dina inlägg för du skriver väldigt bra. Men att romantisera något sånt här när folk kan dö och hem förstöras, tycker jag bara är rent sagt förjävligt.

Med tanke på att liv redan förlorats tycker jag nog att detta inlägg ger lite taskig smak i munnen trots allt

An earthquake, a hurricane now… take care Sandra! But if itsn’t too dangerous… enjoy too! ♥♥!!

lycka till därborta, hoppas ni inte blåser bort ni två.

Ååh vad fint! och spännande…
Jag sitter och läser dina inlägg om när ditt visum var försenat till USA som tröst för att jag inte fått mitt än, hjälper lite grann… Pusspårej

Fine orkantekster i New York Times: http://www.newyorker.com/online/blogs/books/2011/08/books-to-read-during-hurricane-irene.html

🙂

Iih, du kan verkligen sätta ord på tankar, för precis så, tänker jag också. Men var rädd om dig!

Ta hand om dig och Nina. Blås inte bort. Kram

Överlev.
Jag vet ju att inget kommer hända er och jag är glad att det bara är en etta nu.

Men ändå.
Överlev.

kram!

om det vore jag skulle jag säkert känna på samma sätt, man kan ju inte hjälpa det. Men jag läste alldeles just i min geografibok om orkaner och på alla håll i världen kanske det inte är sådär mysigt!

Bloggen din er fremdeles verdens fineste! Jeg gleder meg hver dag til å komme inn hit og få en pause fra livet i noen minutter, for å lese om alt det du finner på! Det er så mye inspirerende! Du er en kilde til inspirasjon, Sandra! Fortsett slik! 😀 Klemmer fra meg! 😀

Både mysigt och lite skrämmande! Men jag håller tummarna här borta i Sverige att inget hemskt ska hända <3

Jag gillar verkligen dig, Sandra

okej, jag jag tror jag såg din familjs två hundar, milla och vera. jag kollade ut genom fönstret och där promenerade dom precis över gatan (wittstocksgatan). då tänkte jag på dig och att du saknar dom. take care.

Haha, sådär har jag också tänkt om stornar och orkaner!

Det låter så mysigt när du beskriver det så!! 😀 😀 fast jag hoppas innerligt att det inte händer er eller någon annan något!

Kram!!!<3<3<3<3

haha fy fan va roligdu är 😀 men vi hoppas så klart att allt går bra.
mys på i blåsten nu. kram

åh, vet precis hur du känner! eller jag tror det i alla fall, jag skulle ha reagerat exakt likadant.

♥♥♥♥♥♥♥ lova att skriva om allt efteråt!! Ta hand om dig Sandra!

LOVA ATT TA EN MASSA BILDER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

folk evakueras från sina hem och kanske kommer deras hus och allt de äger att blåsa bort. det kommer bli översvämningar. antagligen kommer ett antal personer att dö. gött att kunna gullegulla upp vad som helst bara man vill asså!!

alltså lol, du romantiserar alltså en naturkatastrof? jag menar inte att ha en elak ton, jag förstår ju att du inte vill att något hemskt ska hända men det var lite lustigt skrivet bara, haha.

lova att vi får se bilderna från festen. skulle aldrig klara mig utan din blogg.

Låter som värsta spännande filmen också! 🙂

jag tror aldrig jag varit så upprymd som när det skulle bli snöstorm och jag bunkrade upp i min säng med godis för tre dagar, filmer för veckor och filtar till en armé. tyvärr så menade inte jag och vädergubbarna samma sak när vi sa storm, jag tänkte flera meter snö medan som menade runt tio centimeter.

Åh, jag bara älskar känslan! Som ett barn som åker berg- och dalbana för första gången och man ser glädjen blandas med skräck. Hoppas att ni får ett ordentligt spännande, men snällt, orkanoväder! Ta hand om dig!

I live in Miami and this is exactly how I feel every time a hurricane comes! I was so excited for it to come to South Florida but it didn’t. Best of luck though, be safe!

I’ve heard about this on the radio! I hope you’re keeping safe, it’s nice to hear you’re at least thinking of the positives – it is a little dangerously thrilling, I guess!

i hope you both stay safe & dry!

Alltså jag är också alltid så där knäpp. När man är på havet och det blåser upp brukar jag vara helt facinerad. Andra blir rädda och nervösa men jag kan inte ta blicken från vågorna som skummar. Älskar att vi inte är så mäktiga som människor så att vi kan styra vädret. Älskar att det faktiskt finns något kvar som vi måste ha respekt och rätta oss efter.

oj, åh ja. så kan ju också se det. kanske hade jag känt samma sak, kanske gör vi det. vi från trygga sverige.