projekt, segelflygplan och ett paris 1952.


photo: hui+

här kommer del 3 av era allra bästa sommarminnen, kanske min favorit-del hittills.


när jag och min kompis stod på tunnelbanan, någon meter ifrån varandra. vi hade provat kläder, det var åska i luften och vi var hungriga. över alla huvuden på tunnelbanan möter jag hennes blick och bara vet exakt vad hon tänker: “tänk om jag slickade den här mannen på flinten nu”. har hört när folk säger “åh, det är så kul att skratta med någon i klassrummet, allt blir så mycket roligare när man inte får”. har inte varit med om det förr, men det är sant, allt blir SUPERKUL när det inte riktigt är läge att brista ut i gapskratt. med nerböjda huvuden stod vi i varsitt hörn och frustade. sen föll vi ihop på tunnelbanestationen. hoppas att jag alltid faller ihop på tunnelbanestationer. älskar att skratta.


Jag gjorde ett projekt. Ett riktigt jävla projekt.
En början, en process och ett slut.
Att slå ihjäl passiviteten var det finaste och viktigaste på hela sommaren.


Jag delade öl och massvis med cigaretter med den vackraste pojken jag någonsin sett, allvarligt, han var så jävla fin, i en park en varm försommarnatt. Och jag kunde inte förstå att det var han som satt bredvid mig och som ringde hans vänner bara för att tala om vad jag hade på mig och att det var mig han ville kyssa och citera håkan h till.
Och så, efter vi hade hånglat bort ungefär en miljard timmar, så sa han:
 -det verkar som om jag ska hålla hårt i dig, för kloka flickor växer inte på träd.
Och jag trodde jag skulle dö av tonårspirr när jag dansade hem tidigt på morgonen medan andra åkte till jobbet.


Den här sommaren har inte varit bra, men något som var väldigt fin i alla fall, var att flyga ett segelflygplan helt själv. Jag svängde med spaken jättelite åt höger och så såg jag hela världen under mig.


Han sa att han inte kan leva utan mig.


det finaste som hände mig i sommar var när grannbyn hade sin årliga derbymatch och min bästa väns pappa frågade om jag skulle vara med, jag sa nej eftersom att endast byborna fick spela, så han svarade “men lilla vän, du är ju en i familjen.”


Mitt finaste sommarminne är att jag hittade en pojke bakom en vän.


Hela sommaren har jag jobbat på ett äldreboende för herrar och damer som lider av demens. För det mesta kommer de inte ihåg mig eller mitt namn från ena minuten till den andra. En kväll stoppade jag om en äldre dam som varit väldigt ledsen hela dagen. Vi satt vid sängkanten och pratade om hennes bröllopsresa till Paris 1952, hennes barndom och hennes föräldrar som hon saknade så mycket att hon trodde att hon skulle försvinna av saknad. När jag sedan släcker lampan så viskar hon i mörkret: ”God natt lilla Lova, jag älskar dig. Kan inte du bli min mamma?”.
.


Part 3 of your favorite summer memories. Read by click “in english” below FAQ.

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!