”Mitt bland allt festivalfolk smög vi in i skogen för att pussas och kramas, hålla varandra i händerna och känna att vi fortfarande var ett, men det var vi inte.” *

Jag vet att jag kommer lite sent med mitt finaste sommarminne men jag skriver den endå, eller jag har två faktiskt:

”Mitt bland allt festivalfolk smög vi in i skogen för att pussas och kramas, hålla varandra i händerna och känna att det fortfarande var vi var ett, men det var vi inte.”

”Vi hade precis gjort slut men var nog inte redo att släppa varandra. På hans födelsedag så bjöd jag honom på bio. Vi var nästan helt ensamma i salongen och så fick jag den mjukaste pussen av honom, han sa ”tack” och log sådär som bara han kan göra. När filmen var slut så gick vi ner till hamnen för att titta på solnedgången och bara kramas, pussas och jag ville aldrig sluta lukta på hans kind. Jag tyckte fortfarande om honom så himla mycket.”

jag vet inte om jag har skrivit detta till dig innan, men varje gång jag läst dessa inlägg har jag tänkt på mitt allra viktigaste sommarminne, typ någonsin. Alltså, i sommar blev jag äntligen vän med den där tjejen jag gjorde mig rejäl ovän med för tre år sedan, pga svartsjuka. I tre långa år har vi gått och avskytt varandra, men efter att jag tagit mod till mig och träffat denna tjej är vi vänner igen! Efter att ha mått skit i tre år mår jag nu så jävla bra!

Som så många redan sagt så älskar jag dessa sommarminnen inlägg du gör, otroligt fina och mysiga att läsa.
Tänkte ta och dela med mig av ett själv, kanske påminner mig lite om att jag faktiskt också hade en rätt så fin sommar.

Vi var på en hemmafest och firade en kompis födelsedag.
Där var hela vårt ”gäng” m.fl. samlat. När vi stod på balkongen bland alla rökmoln så stod jag plötsligt mittemot en kompis kompis, som jag bara hängt med när vi alla varit tillsammans, och han frågade mig varför jag aldrig ville va med på kort (precis efter att personen bredvid mig nyligen försökt göra det). Jag blev tyst och svarade ”jag vet inte”. Då kollade han på mig med en oförstående blick. ”Jag tycker inte att jag blir bra på bild..det blir oftast så dåligt, jag gillar bara inte att vara med på kort” svarade jag sludrigt, osäker på hur jag skulle förklara/distraherad av allt folkljud. Samtidigt märkte jag hur fina ögon han faktiskt hade (sådär ljusblå/gråa, en himla fin kontrast mot brunt hår). ”Men varför inte, vadå du är ju assnygg” var hans svar tillbaks.
Allt gick rätt fort, istället för att bli tyst/rodna som var något jag egentligen kände för att göra så fortsatte vi prata på, och jag fick en till kommentar av personen med kameran om hur fin jag var. Jag kände mig så himla pirrig och glad, samtidigt chockad att dom ens sa detta. Dessa personer som jag ändå hängt med ett tag men som jag aldrig trodde att jag var deras typ av ’snygghet. Det slutade med att jag och denna killen slog ett vad om två löften han skulle hålla, och om han inte höll dom skulle jag kyssa honom när jag hade vinterkräksjukan. Inte för att det alls är säkert att jag skulle få det klart. Det var det som var lite roligt, kändes mer som att vi gjorde en flörtpakt av nått slag.
Från och med den dagen upptäckte jag hur fin han faktiskt var, att han var någon jag lätt kunde komma att gilla.

Åh snälla sluta aldrig någonsin göra sånna här inlägg. Det är så vackert och bra på alla sätt. Det är lite som att bevisa att saker som bara brukar hända i film faktiskt händer i verkligheten också.

åh vilka fina historier! älskar de här inläggen, fortsätt med dem lite då och då tycker jag! mitt finaste minne från sommaren;

jag hade äntligen fått gå hem med killen som har de charmigaste skrattrynkorna i ögonvrårna, det finaste, pojkaktigaste leendet och de underbaraste gitarrfingrarna jag någonsin sett (jag får hjärtklappning bara av att skriva det här och tänka på honom). dagen efter låg vi kvar i sängen tills klockan var sen eftermiddag, och när vi skulle gå och köpa frukost fullkomligt ösregnade det ute. vi trängde ihop oss under samma paraply, och att gå nerför gatan var att gå som i paris i en kärleksfilm. vi fnissade och blev blöta och när vi kom hem klädde vi av oss alla våta kläder och stannade i sängen lite till. idag är jag kär i honom, och jag tror att han kanske är lite, lite kär i mig också.

kram!

Mitt finaste sommarminne var när jag och killen jag har sucktat efter i månader låg i ett tält på peace & love och hånglade tills det blev morgon och vi somnade. Vi har pussats många gånger sedan dess.

jag måste nog dela med mig av ett vackert minne själv

det var när våren precis skulle övergå till sommar
och jag var på fest hos en av mina bästa vänner
en snubbe jag var intresserad av kom dit (han var förövrigt den absolut snyggaste kille jag någonsin sett)
och med alkoholens hjälp slutade det med att vi sov bredvid varandra på natten
jag låg med mitt huvud på hans bröst, och han höll om mig.
jag ville se om han var vaken, och tittade upp mot hans ansikte
samtidigt som han tittade ner, och vi kysste varandra för första gången.

ingen av oss var ”förhållande-typen”
men efter ett tag märkte vi att vi helt enkelt inte kunde vara utan varandra
och vi är fortfarande ett par idag, och jag har aldrig lika kär som nu.

Han är så fin att man liksom dööööööör…Tänk om han skulle vilja hångla med mig… åh!

han jag är kär i frågade mig när vi var högst upp på berg- och dalbana om jag vill gifta mig med honom. min puls slåg högt och inte bara för att vi skulle åka ner.
men han sa det på skoj. för han är bög

vad är grejen med att var svår???? Jag förstår honom inte Sandra.
Kram

Sofia: ?

Mitt finaste sommarminne var när min pojkvän sen sex och en halv månad tillbaka sa
”Tänk om vi stöter på varandra på gatan om 20 år och så kommer vi inte riktigt ihåg vad den andra heter” (det gjorde lite ont att han inte ens tänkte tanken att vi fortfarande skulle vara tillsammans då, även om jag inte riktigt trodde det själv)
”Haha ja..” svarade jag lite nervöst.
Sen säger han ”Eller vem vet, vi kanske är gifta då” (lyckan i min kropp spred sig fastän jag aldrig vill gifta mig)
”Jag trodde du aldrig ville gifta dig?” sa jag.
Och då sa han det finaste ”Nej, men för dig kan jag göra ett undantag”

En månad senare dumpade han mig för att han inte var kär. Mitt hjärta var krossat och jag grät två dagar i streck ungefär. Sen orkade jag inte gråta mer. Då bestämde jag mig för att jag var över honom.

Jag måste få berätta om mitt finaste sommarminne jag med.
Jag var på roskildefestivalen, och jag och mina två käraste vänner skulle försöka ta oss in till mataffären som låg i själva staden roskilde. Vi gick fel men fortsatte vårt halvdana äventyr i ur och skur längst en motorväg i danmark. Efter ett antal timmar när vi kom fram till mataffären var vi så trötta och bara satte oss ner ett tag. Då kommer ett gäng med danska pojkar i vår ålder, och vi förstår inte vad de säger, och skrattar lite åt det. Men en av dem sätter sig bredvid mig och säger att jag har fint läppstift (på engelska). Jag hade klivit in på body shop lite tidigare och kladdat på lite för att försöka rädda min annars bedrövliga situation, och jag trodde han skojade. Men han satt kvar, och fortsatte ge mig komplimanger, frågade om vi kunde gifta oss(?!). Jag började bli trött på honom men när jag tittade på honom insåg jag att han var nog ungefär den sötaste pojken jag sett i mitt liv. Han såg ut som justin bieber (som jag har en superstor crush på) fast äldre och med piercing i septum. Till slut gifte vi oss inne på mataffären, superlöjligt men ändå. När han sedan kysste mig var det den underbaraste kyssen någonsin, han smakade så gott och hans läppar var liksom som gjorda för att hångla med. Det slutade med att han bar min öl tillbaka till campingen, och att vi hånglade resten av kvällen och halva natten till PJ Harvey och Iron Maiden. Jag kommer nog aldrig få träffa honom igen men nu vet jag hur fantastisk en kyss verkligen kan vara.

Åh, vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser detta. Så fint.

Haha, om jag ska räkna 5, 10, 15, 20 osv. så gör jag det alltid på svenska eftersom jag lärde mig att räkna så när jag bodde i Sverige som barn. Det går inte att räkna så på andra språk, inte ens på mitt modersmål!

Jag ville så gärna berätta om ett fint sommarminne när du frågade efter det, för jag tycker det är så fantastiskt härligt att läsa hur alla har fått pussa vackra pojkar och druckit för många öl på en festival någonstans. Min sommar bestod av att min pojkvän pussade på min vän som han var kär i och drack för många öl på en festival någonstans med henne. Så därför kan jag istället bidra med ett fint början-på-hösten-minne som jag vårdar mjuk inom mig för det är så himla hemligt egentligen.
Men här om veckan träffade jag en sån himla fin kille i en stor stickad tröja, glittrande ögon och superfinaste leendet på en bar någonstans. Och allt han sa var precis allt som jag kände, och vi stod och drack vin och pratade och viktiga saker och fullständigt triviala saker hela kvällen och delade på så många cigaretter och jag som blir kär i alla fick sockerdricka i hela benen av den här killen. Sen försvann han ett tag och jag blev så ledsen för att han inte sa hej då innan han gick men så på vägen mot toaletten såg jag honom och gick fram för att konfermera att jag och han var kvar, båda två, och han tog mig om midjan och kysste mig med de absolut härligaste läppar jag varit med om och vägrade låta mig gå ut igen. Sen hånglade vi precis resten av hela kvällen och pratade om precis sånt som man ska göra i den situationen, och det är världens största hemlighet och mitt absolut finaste i-början-på-hösten-minne.

åh jag kom med, tänk.
tack alla som sagt att mitt minne är fint. ni är fina.
och till Helena jag är femton om ett litet tag och osäker när det gäller hjärtat och bon iver, men jag kan aldrig i livet sluta att lyssna på dom.

så fina, allihop.

mitt bästa sommarminne måste vara natten som började med konsert, sedan dansa dansa dansa, promenad och prat i sveriges finaste stad med bästa vännerna och bästa musikerna, och finaste morgonen då jag satt på en trappa och kollade på soluppgången med min största idol.

fintfintfiiiint!

till er som säger att sånt här inte händer i verkligheten, det gör det visst. bara att när man berättar om det med ord så väljer många att måla verkligheten med något vackrare färger.

Vilka fina små berättelser!

tänk om något sådant fint kunde hända en själv , händer ju alla andra runt omkring mig jag är avis på dem, men på ett bra sätt det vill säga är glad för deras skull såklart.

åh, jag måste bara berätta ett av mina finaste sommarminnen också.
Jag och 4 nyfunna vänner satt i väntsalen på et sjukhus i frankrike. Vi hade väntat där i evigheter och inte ätit på 7 timmar. Men vi var så himla glada ändå, och lättade, för vi hade just fått reda på att Emma skulle må bra igen och kunna åka hem. Vi bara satt där och log tillsammans. 6 st 18 åringar ensamma i frankrike, men vi hade varandra.

att vi fick vara tillsammans varje dag tre manader i sträck i sommras (efter att vi flygplanat fram och tillbaka över europa i ett ar, efter att vi tyckt om varandra sen vi var sexton). att vi bor i samma land nu och har hunnit bli tillräckligt gamla för att diskutera barnnamn.

jag träffade också fransmannen på crêperiet på gotland! jag var lika hänförd av honom som du, helt perfekt svenska talade han trots att han bara bott här i tre år eller var det var. han var så fin.

Det har flugit in en fågel i trapphuset. En kråka typ. Fast rätt ung. Den hoppade runt på översta våningen igår kväll och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. I ett försök att hitta någon som kunde låsa upp fönstrena i trapphuset, ringde jag till fastighetsskötaren som inte svarade och sedan till ett ”akutnummer” som man egentligen ska ringa om portkoden inte fungerar. Men de kunde inte hjälpa mig så jag ringde en i bostadsrättsföreningens styrelse som hjälpte till att öppna ett fönster. Den är lite skadad dessutom, den lilla fågeln. Den ville inte flyga ut igår. Men senare på kvällen var fönstret i trapphuset återigen stängt och fågeln borta. Men så idag när jag tog hissen ned, såg jag fågeln stå och kika ut genom fönstret igen. Så jag fick tag på fastighetsskötaren som skulle göra något åt det hela. Men några timmar senare kom jag hem och fågeln var kvar. Har gått ut med lite kexsmulor till den. Tror att den förstår mig. Fattar att jag vill hjälpa till. Och nu när jag gick ut med ett kesella-lock fyllt med vatten sprang den liksom emot mig. Som en liten hund typ. Helt orädd. Stackars stackars lilla fina fågel.

får man fortfarande skicka in sitt sommarminne?

http://i.imgur.com/O0FC4.gif hehe

Glömde jag ska tatuera mig också och hoppa bungy jump! Med mina bästa kompisar! Allt i PARIS!!!!!!!

Kram!

Så söta!

Imon fyller min kompis 18 år då ska vi ut hångla med killar!!!!!!!!!!

Kram

Ibland känns det så knasigt och så långt bort att sånna fina saker faktiskt händer. Och det känns som om ingen kommer pussa mig bara för att. Men jag hoppas. Puss på fina sommrar.

Nu vet jag ju inte om personen vars föräldrar skulle skiljas och som lyssnade på Bon Iver är 15, men det slog mig att om jag hade hört Bon Iver när jag var 15 vet jag inte om mitt hjärta hade klarat av det. Det gör det knappt nu.

Gud vad alla är bra. Ni är så fina. Alla. Gråter.

Alltså, gud vad fint att få såna här fina små berättelser skriven till sig själv. Jättefint.

Oh. Vilka fina minnen. Har två fina minnen från i sommar, tänker dock bara dela med ett.

Jag besökte min gamla cancersjuka mormor på sjukhuset. Det första jag såg var att hon sov, väldigt djupt. Jag trodde att hon dött ,men då vaknar hon till också säger ” hej. jag såg så illa ut i morse, så jag sminkade mig, jag skulle få fin besök! tyävrr var inte platttången med i väskan. jag ber så mycket om ursäkt”
Jag började gråta, och sa att hon var super snygg, fastän hon såg väldigt sjuk och blek ut.
Sedan efter några timmar så skulle jag om min mamma gå hem, och bara jag fick ge mormor en kram.
”Bara fina personer får krama mig” sedan grät jag lite, kramade henne och jag tillsist att jag älskade henne.
Hon var inte den mormorn som bakade.Hon var den mormorn som gick på stan med en, köpte hem pizza, den som man skitsnackade med, den man kunde redovisa om den met tråkiga fysiken, och hon var den som lärde mig att svära. Något som jag uppskattar!

Det jag inte visste var att det var den sista gången jag såg henne. Men jag är hundra procent säker på att hon visste, för annars hade hon aldrig begärd smink, och då hade hon aldrig låtit mig krama henne, när det tom gjorde ont när hennes egen arm nuddade henne.

kattungar och bon iver är något av det bästa som finns!

åååååhhhhh fööööörsta <33333 och den med hunden. nä alla förresten, ååååhhh

Åh, jeg elsker disse innleggene! Mitt beste sommerminne er da min kjæreste gjennom fire år endelig fridde. Han er det fineste som finnes, og jeg er så utrolig lykkelig for at han elsker meg selv når jeg ikke klarer å elske meg selv.

Ta till vara på era starka känslostormar som ungdomar. Efter 30 blir livet snarast zombielikt. Inget känns längre.

waow! Så otroligt fina! Gillade den första om longboarden bäst. Funderade lite själv och insåg vilket moment som var mitt finaste i sommar. Läs gärna =) här är adressen: http://ovitaskor.blogg.se/2011/september/utkast-sept-27-2011.html

ebba, gud jo sånt händer faktiskt.

Åh alltså den där näst sista om kattungen med de små sköra revbenen. Så jäkla vackert. Nu vill ja att min katt ska bli kattunge igen, fast att han fortfarande är finast på jorden.

hatar dig för du bara tar med pluttenulliga inlägg 🙁

sånt händer inte ens på ritkigt

Du får aldrig sluta med sådana här inlägg! Så himla underbara

Åh, kan inte förstå att sånthär händer i verkligheten. Varför händer inget fint mig. Fan.

Fina berättelser och fint av dig att komma på att be folk att skicka in dem.

ah, det blir som att allt inom mig bara rasar samman som ett korthus. kanslorna tappar balansen av att det hander sa sagolikt mycket fint overallt, fast att jag glommer bort det ibland

Fick tårar i ögonen av näst sista <3

åh, sista <3

fiiint.

Åh vad fina allihopa. Speciellt den med kattungen.

Måste även tillägga att Marc O’Polo-reklamen högst uppe på din blogg också är fin. Alltså. Det är ju bara din blogg som till och med lyckas ha fin reklam.

Jättefina sommarminnen!