Idag är en ny krönika jag skrivit för Sofis Mode ute. Den handlar om att ha haft distansförhållande i över ett år nu och hur man försöker överleva så gott man kan. Finns att köpa från och med idag alltså, men tidningen brukar ju ibland ligga kvar några dagar efteråt också för er som undrade om man bara kan köpa den just idag. Det beror lite på hur många som handlar den i din affär. Ni kan också köpa Sofis Mode på Gina Tricot. Och som sagt, tyvärr finns inte mina krönikor online, inget jag kan göra åt. Jag är jätteledsen ni som mailar och undrar, men har ni supersyn kan ni läsa den pixligt här. Och här kan man prenumera också hittade jag! Man borde ju kunna göra det från utomlands, inte helsäker men prova vetja!
Hoppas ni som läser gillar den, ni får jättegärna höra av er och säga vad ni tycker.
Jag kunde också läsa den. Och jag gillar det du skriver. Om du vill tycker jag du borde skriva mer på bloggen också. Jag gillar dina bilder som fan, men även dina texter. Så du vet.
läste den här nu på din blogg! har aldrig läst någon av dina krönikor förut men herregud sandra, förundras varje gång över hur fint du skriver. vare sig det är krönikor, blogginlägg eller vad som helst typ. fint fint.
Sandra, den är helt fantastisk! Mitt i prick. Åh önskar jag kunde skriva som du.
ojojoj så fint sandra!
jättejättefint!
Sandra, jag köpte, jag läste, jag njöt.
Jag bläddrade fram till den på en gång för jag kunde inte koncentrera mig på annat än att jag skulle få läsa. Nu ska den sparas så att jag kan läsa den fler gånger.
Åh så jag vet hur du känner dig. Jag träffade min nuvarande pojkvän en månad innan jag åkte på min jorden runt resa och skulle vara borta i över ett år. Hela sex månader var vi ifrån varandra innan han samlade ihop sina pengar och tog ett plan och mötte upp mig för tre veckor i Indonesien. Sen var det hejdå igen och var ifrån varandra i ytterligare sex månader. Trots alla sömlösa nätter och ont i hjärtat var allt värt det. Nu sitter vi tre och halvt år senare och kärare än någonsin.
Använde min supersyn och läste. Det här var så fint men ändå lite ledsamt. Men väldigt fint som sagt
älskar den, så fin!
hej! tänkte på dig när jag läste detta: http://joannagoddard.blogspot.com/2011/11/long-distance-relationship-pillows.html
ni träffas i alla fall.
min pojkvän bor i Miami i ett år.
jag är kvar i Sverige.
det är sju månader kvar.
jag känner hur jag smått börjar dö inombords.
att inte få hålla i hans hand, tar kål på mig.
att jag inte pussat honom på x antal månader får mig att vilja drunkna.
vetskap om att jag inte kommer kunna hälsa på honom, för att jag tränar konståkning
på elitnivå, det vill säga träningar varje dag, får mig att spy på mig själv.
det sämsta med vintern är att det är kallt och han kan inte värma mig med sina kramar.
det är hans kramar jag vill ha. ingen annans.
det bästa med vintern är vintertiden, nu är det bara fem timmar skillnad på våra liv.
jag har aldrig vart så kär och han har aldrig vart så kär.
Vilken fantastisk krönika. Jag ska genast skicka den till min pojkvän (som bor alldeles för långt borta) för jag kan inte skriva vad jag känner så fint.
Du är så fin Sandra och jag är så uppriktigt ledsen över att ni inte bor tillsammans som ni borde, ville bara säga det. Kram på dig,
jag hade tydligen supersyn! hemskt och fint skrivet i en hemsk och fin blandning. du är bra, du. <3
ser nu att denna går att läsa här i bilden, men de tidigare gick inte. hade så fruktansvärt gärna velat läsa dem.
ÅH NEJ! detta är tredje gången jag läser ditt inlägg om krönikan försent, för jag har fattat det så att det är nån slags dagstidning som måste köpas samma dag? jag som så gärna hade velat läsa dina krönikor :'( det finns inte någon som har köpt tidningarna som skulle kunna tänka sig att scanna in dem och mejla mig? åh, jag blir så ledsen 🙁
Dör lite. Så bra. Det gör så ont att läsa för nästa år ska min pojkvän flytta till USA i minst ett år iallafall. Vet inte hur jag ska klara det när vi nu ses flera gånger i veckan, tar samma bussar och går i samma skola. Hur vet man om man klarar ett sådant förhållande? Han man nån känn på det innan eller måste man testa och se? Och avundsjukan?
usch jag vill inte ha distansförhållande längre. Även om du skriver så himla fint så är det så jäkla sorgligt alltihop och jag kommer inte att stå ut med att ha min finaste på avstånd ett helt år kanske längre.
Det är så vackert att jag nästan börjar gråta. Ska alldeles strax beställa prenumeration på Sofis mode. Bara för att få läsa din krönika. Sluta aldrig skriva Sandra. Aldrig.
Hej! Tänkte bara säga att jag idag för första gången köpte sofis mide bara för att läsa din krönika hehe. Bra skrivit som alltid men om jag får ge lite kritik så skulle det vara att den röda tråden var lite ”kringlig”.. lite osammanhängande.. för någon som står utanför 🙂 Men älskar ditt sätt att skriva och du gör ett skitbra jobb. Fortsätt med det!
Många kramar
Sandra
Hej Sandra!
Så himla bra skrivet! Jag kände på mig att det skulle vara väldigt välskrivet och fint så jag kunde inte vänta på att köpa tidningen utan satt och läste det pixliga. Ögonen värker lite smått men det var det värt. Hoppas ni kan bo i samma stad, i samma lägenhet väldigt snart!
Hej. Jag ville bara säga att jag nyss förlorade min mamma, hon dog av cancer för tre veckor sen. Jag saknar henne så fruktansvärt och jag önskar att hon också bara bodde i Los Angeles och att jag kunne få möta henne var 6. vecka, men det går ju inte. Och det gör så hemskt ont. Jag menar inte att trivialisera din smärta, det är klart det gör ont att sakna någon som står en så nära, men jag ville bara minna dig på at du tross alt är häldig som har möjligheten till att hoppa på ett plan en hälg eller logga dig på Skype, och mest av alt att du vet at han tänker på dig också. Du är inte ensam i din saknad.
Det är första gången jag kommenterar på din blogg (og på svensk, til og med!), så jag ville också säga att jag tycker du är himla duktig! Din blogg får mig att må bättre när det behövs och jag hoppas att alt ordnar sig för dig. 🙂 Kram
Du skriver så otroligt, fantastiskt fint att jag sitter här och gråter. Jag har aldrig upplevt något liknande, men ändå gör det så ont när man läser den här texten.
Jag älskar att läsa dina texter när man själva är kär. Man tänker liksom ”Jaaa, jaaa eller hur” hela tiden.
Any day now.
tack sandra, jag kunde lasa, trots pixlarna och det var forbannat bra
I wish is was in english so I could read!
Så himla galet fint!
Åh, så fint. Jag sitter här och gråter, på ett relativt stort bibliotek i min hemstad, och bryr mig inte om att folk stirrar. Jag hoppas att ni får flytta ihop snart igen, Sandra. Det låter som att ni är gjorda för varandra.
På tal om ingenting, skulle inte du kunna anordna att folk får berätta om sina finaste/mest sorgsna/gladaste kärleksminnen? Känner att jag behöver få upp hoppet på kärlek igen. Ibland känns det som att det inte finns någon och som att jag aldrig kommer att bli lycklig och att det bara händer någon, ibland, att det slåt till och man blir lycklig. Så som du och Ludvig. Som mina föräldrar, som levt tillsammans i tjugo år i år. Jag vill bara försäkra mig om att det händer oss vanliga dödliga också. Ibland känns det inte så.
jättehärlig och fin bild på dig där!
Åå gud vad den var bra!! Vill bli lika bra på att skriva som du när jag blir stor 🙂 <3
Så himla fint. Älskar dig och din blogg, tror jag har hängt med den i ungefär 3,5 år nu. Galet.
Måste bara tacka dig för din jullista på spotify också, den får mig att längta till snön istället för att vilja gråta över det faktum att sommaren är över.
Kram!!!!
Va lyssnar Ludde på för musik? The Doors kanske? 🙂
Var hittade du en så bra kille?
Kram!
Fin du är. Jag tror att du är värd taxar och delad garderob och att vakna bredvid honom varje morgon. Håller tummarna för att ni kan få det. Jag väntade en gång alldeles för länge på det. Gör inte det du också.
Så fint Sandra, du skriver så himla bra! Läste det här på datorn, så det funkade ju det med 🙂 Jag hoppas verkligen att ni snartsnart får bo tillsammans, ni gör det så bra som klarar av det och håller hoppet uppe. Fortsätt så och håll hårt i varandra!
Fina du,
vad fint du skriver, man blir helt varm inombords varje gång man läser dina texter.
när jag började läsa trodde jag först att det handlade om olycklig tonårskärlek igen, men när jag insåg att det handlade om långdistans så förstår jag. mina bästa vänner har alla tre haft det och alla tre stod ut för att deras kille var en sån ängel som försökte göra allt för att de inte skulle vara ledsna. det fick de att tro på deras förhållande ännu mer och de kunde se slutdestinationen.
får en känsla av att ludde är likadan, så var inte ledsen, stå ut, tänk du har en pojkvän trots allt, finns de som inte har det och som så gärna skulle vilja snusa i nacken på den de tycker om.
det går att gråta också när man saknar, bara man kommer ihåg att le världens största leende när man träffas igen.
<3 hugs to u
har inte läst krönikan, men rubriken skulle också kunna vara jag väntar på dig för att jag vill.. 😉
Du är så otroligt duktig på att skriva. Med ord som verkligen berör, nästan som Håkan Hellström liksom. Saknaden mellan er lyser igenom hela texten och man bara vill och hoppas att ni ska få vara lyckliga jämt.
Underbart skrivet sandra! När kommer svaren på alla frågor som har ställts?
Finast Sandra <3
Mycket vacker text!
Tydligen så har jag supersyn, hurra! För många gånger är det suddigt i kanterna.
Fruktansvärt fint. Du skriver så att det känns. Krampaktigt och bultande.
Alltid har jag tänkt att konst, konst ska jag hålla på med! Men i slutet av dagen sitter jag där med mina nerkrafsade texter som nog ingen begriper. Och jag vet att egentligen är det ju det jag vill. Skriva. Jag önskar att jag kunde skriva så att det känns.
Så himla, himla vackert du skriver, även om sorgliga saker
nu gråter jag pga hemskt fint och ont.
du är bäst.
Åh jag dog precis lite för din skull. helt underbart skrivit.
Jag borjade grata pa jobbet nu. Sa fint att det gor lite ont att lasa. Hoppas hoppas det ordnar sig for er. Snart. <3
Guuuuud jag dör så fint! Nu gråter jag som en 5-åring framför skärmen. Du är så sinnessjukt duktig på att skriva och beskriva allt precis sådär som det känns. Tack för att du finns.. på något konstigt vis. Jag läser din blogg varje dag. Det hör till min vardagliga rutin. Äta, sova, plugga & läsa Sandras blogg. Sjukt egentligen. Men jag har aldrig skrivit någonting här. Så jag ville bara säga hej – för en första gång! Hej!
Läste den pixliga versionen ovan och tror inte jag såg fel alltför mycket för den var så himla fin och perfekt! Jag och min pojkvän distansar , dock bara 32(,53) mil och inom sverige, men det är ändå så himla sämst. Du ger mig hopp!
jag kunde läsa den! den var så himla fin, du skriver så fint Sandra!
Jag älskar den! Min pojkvän har klagat på mig tre dagar i rad att jag ser dåligt men jag tror inte att det stämmer för jag kunde läsa allt härifrån. Du skriver helt underbart, jag vill bara läsa mer, mer, mer.
Helt fantastiskt bra skrivet.
Jag hade en gång ett distansförhållande, men jag var för ung. Han var fin. Jag tänker på honom fortfarande ibland, och undrar hur livet sett ut om vi mötts senare, fast jag är lyckligt förlovad med en annan. Men han var min första kärlek.
Hoppas ni hittar roten på samma ställe tillslut, det är jobbigt att vara ifrån kärleken, även om det bara är för fem minuter.
Jag kund läsa alldeles utmärkt här Sandra! (Fast jag igår var på synundersökning och fick veta att jag har 0,4 på höger öga. Det är rätt lite.) Alltså, man undrar ju! Vem av er ska flytta till vem? Har Ludvig sagt att han vill bo hos dig i NY men ändrade sig sen? Jag har också distansförhållande sedan ett halvår tillbaka, men bara tre timmars tågresa emellan. Men det är ju så himla dyrt och jag är så dålig på att prata i telefon för jag har glömt bort det i sms-eran. I somras försökte vi med webbkamera men det är ju verkligen inte samma sak!
Åh, nu får jag be mamma att köpa med sig Sofis Mode hem! =)
Åh så excellent. Då ska jag absolut läsa den.