tuff bild 😀 eller, animering!

hell yeah, slår et slag for oss som smiler skjevt(snett)!!
for min del har jeg egentlig skjevt bitt, som jeg har fått retta opp. så kanskje det er derfor? skjevt har sjarm!

Jag blir snarare galen på att du inte skriver att det är THE VANDELLAS låt!

Å, du er så søt 🙂

Hur kan man störa sig på det? Sötast ju!

jag tycker ditt sneda leende är charmigt, gör dig till dig och ingen annan 🙂

Karla

Det är charmigt när du ler snett! Älskar ditt leende.
Jag ler också snett, fast jag can’t pull it off liksom.

Hej Sandra! 🙂 Gillar din blogg starkt, du inspirerar!
Hur fick du tag i din lägenhet i New York? Satt du och googlade eller tog du kontakt med en mäklare eller hur fungerade det?

Looks great on you! 🙂

Kära Sandra. Har du något tips på hur läppstiftet kan sitta kvar under en längre tid istället för att bara blekna bort ganska snabbt efter det först dragits på? Du förstår, jag har precis blivit rött läppstiftsmodig men det försvinner ack så snabbt. Kram Amanda.

IT’S LIKE A HEATWAVE, BURNING IN MY HEART!!

Men åh vad tjusigt! Själv kör jag på MAC’s Ruby Woo.

du är så himla himla vacker tycker jag och skriver så himla himla fint att jag läst din blogg i fyra timmar nu, och gråtit i två timmar.

Att ens orka reta sig på hur någon annan ler och dessutom orka ta sig tiden att kommentera det kan ju vara det onödigaste jag hört talas om. Blir ständigt förvånad över hur illviljan i människor alltid tycks ha sån spirande energi. Makes me sick.

haha åh sandra. du är jättefin. och jag ler ÄNNU sneare.

jag älskar att du ler snett, tänker alltid på det. charmigast i världen.

men ditt leende som är så fint! 😀
Älskar ”så” bilden, för du är så utomordentligt fin och allt bara är så himla nittiotal det kan bli.

söt du är och himla fin färg på läppstiftet!

Haha, folk har då inte mycket fritid om de klagar på sådant.
Du ler så fint så!

Jag åkte från honom idag. Och jag ville nog mest bara ha någonstans att inte vara ensam på, att inte bli en liten boll av sömnlöshet. Det kanske är lite fel att skriva detta här, jag vet inte, men jag vill ju inte vara ensam med att känna.

Du och jag. Vi är sova, äta, pussas, bio, händer under täcket, sena nätter i en grå soffa och vi är helg. För du bor inte här hos mig längre. Du tog ditt pick och pack och bestämde dig för att det är viktigt att göra någonting viktigt av sitt liv. Så nu är vi bara helg, helg någon gång i månaden, ibland går det ännu längre mellan gångerna jag får se dina ögon och hålla din hand. Och jag tänker på när jag får pussa dig i hissen, hur mycket jag saknar att inte få ha dig här. Alla andra får ju ha någon hos sig, det känns så i alla fall, alla andras stannade ju. Tre timmar, dunk, dunk, dunk. Nya resande, ett evigt tjat om nya resande. Jag springer till toaletten på tåget som susar fram i en himla fart, jag springer till toaletten stup i kvarten, bara för att kolla så mitt hår ligger rätt, för att kolla så jag ser fin ut, så att du pussar på mig extra länge när vi möts i centrum.

Sedan är det helg, du och jag. Vi sover, tätt, det finns inte ett uns av mellanrum eller luft mellan våra kroppar som kramas nästan panikartat i din säng, begravda under täcken och bland kuddar, alltid tätt, tätt. Vi äter, tjatar alltid om vad som är rätt när det kommer till matlagning, jag retas för jag tycker det är roligt, för att jag saknar att inte få göra det när vi är alla jäkla mil ifrån varandra. Jag skrattar mycket, mest för att du gör mig glad, för att ditt leende får mig att le, men kanske också lite för att du är rolig. Men allting går så fort, vi flyter omkring i din lilla lägenhet, som om tid och rum inte fanns, fram tills tiden på min biljett gör sig påmind. För vi är inte någonting konstant, vi är bara helg, men bara helg någon gång ibland. Och under helgerna med dig lever jag endast på närheten från dig, jag behöver inte ens luft, mat och vatten. Jag behöver bara din närhet, men jag behöver den nog oftare än helg, någon gång ibland. Det kanske är därför jag blir tung i halsen, det är kanske därför det brinner bakom ögonlocken och jag blir känslig för minsta lilla grej. För när jag står och kramar ur de sista sekunderna med dig på perrongen så finns det inget mer jag vill än att skrika nej. Nej, snälla låt mig stanna, snälla flytta hem igen. Kan du inte förstå att det gör ont, att det gör så himla ont att behöva kliva på det där förbaskade tåget, att vara tvungen att bära på den klumpiga resväskan alldeles själv och sitta och höra dunk, dunk, dunk, nya resande, på ett tåg som går åt fel håll. Som åker bort, jättelångt bort ifrån dig. Det enda som vi är annars är ju dimmiga samtal när man helt plötsligt måste smita från krogen, bort från alla, bara för att med halva eyelinern på kinderna få berätta om allt som den klumpen i magen innehåller. Det enda som vi är förutom helg är saknad. Och jag blir arg, arg på att dina sms är så glada, och jag blir arg över att jag är så ledsen, och att du inte verkar förstå, och att jag nästan inte kan berätta. För det bästa jag vet är ju att få vara med dig. Men det sämsta som finns är ju just det också, att få vara med dig, men att inte få vara det hela tiden. Att vara tvungen att älska någon som inte kramar en hårt om natten när man bara vill lägga sig under täcket, rulla ihop sig till en liten boll och rulla iväg till havet för att långsamt flyta bort och glömma allt.

Men jag kan ju inte sluta älska dig, för jag måste ju älska dig, det är ju därför jag hittade dig bland alla, för att jag var tvungen att älska dig, och bli älskad av dig. Men det är så hopplöst och det är så himla orättvist, för ibland så tror jag inte att någon kan älska någon mer än vad jag älskar dig.

Åhh Sandra jag måste bara berätta för dig, den här veckan har jag pendlat mellan Helsingborg och Malmö för några dagars jobb. På morgnarna har det suttit en tjej som är så himla lik dig! Har liksom inte kunnat sätta fingret på varför hon var så bekant men då slog det mig att det var just dig hon är lik!!!!! Hon hade liksom samma uttryk och ögonen de påminde så om dina och jag tror bestämt att hennes leende var lite snett!( nu lät det som att jag verkligen har stirrat mig blind på henne, men hon satt mitt emot och lite får man ju kika) Fint, fast finare hade det varit om det var du såklart!

Sneda leenden är väldigt tjusigt!

Viola: Kul att läsa, det visste jag inte. Men det låter ju alldeles logiskt att man har en ”starkare” sida även i ansiktet! Roligt att lära sig nåt nytt!

Linnéa – hahah! ja det stammer helt klart. snorper ar forovrigt ett fantastiskt knappt ord.

Haha, det är inget som stör, det är sött, men bara för att det är sött så tar det ICKE bort att snörper nåt alldeles fantastiskt på munnen!!!!11 Som en kanin, läste jag en kommentar <3 http://metrobloggen.se/niotillfem/februari_ur_photo_booth/#comments

DU ÄR SÅ SNYGG

det är så fint med rött läppstift. gör så mycket för helhetsintrycket. men jag skulle nog aldrig någonsin våga faktiskt. tror att rött läppstift är en sådan där grej som faktiskt ser bra ut på folk men som man lätt kan tvivla på sig själv med. Du passar grymt bra i det ska du veta!

Jag ler också lite snett=)

Åh, du passar jättebra i Heat Wave! Och ditt leende är alltid fint!

Jag kikade på Heat Wave i dag, men la tillbaka läppstiftet. När jag ser hur snyggt det är på dig så ångrar jag mig helt klart.

Ha en fin torsdagskväll!

Varför skulle någon reta sig på ditt sneda leende? Det är ju strålande charmigt! Jag ler också så ibland, när jag känner mig lite lurig.

jag hoppas det kommer från martha reeves fantastiska superhit! http://www.youtube.com/watch?v=XE2fnYpwrng (inget ont om the who men vem kan Go ahead-girla som martha och the vandellas??)

gj har rätt i att vi tolkar ”helhetsbilden” av en person som ler och att för mycket assymmetri tolkas om oärligt/onaturlig. Men de flesta av oss är faktiskt ”vänsteransiktade”, det vill säga att vi är bättre på att visa genuina känslor med vänster sida av ansiktet, precis som de flesta är högerhänta.

Det sägs ju att ett genuint leende är symmetriskt.

My goodness Sandra smile however you want! You look lovely regardless

gj – intressant! alskar sadan information.

Kan ju förtydliga att då menar jag le snett som på de nedre bilderna. På den övre bilden med leendet ler du ju uppenbart med båda sidorna, det behöver liksom inte vara helt lika, poängen är att man ler naturligt med båda mungiporna, inte att man är exakt likadan på båda sidor.

Äh, det är ju sött ju!

Men, faktum är att det är extremt ovanligt att le snett på riktigt, dvs när man verkligen är glad och inte poserar. Det gör ingen om man inte har väldigt assymetriska ansiktsmuskler/är lite förlamad på ena sidan. Det skickar signaler som vi undermedvetet tolkar, ett snett leende ser inte ut som att man faktiskt är glad utan som att man poserar, låtsas le.

Inte nödvändigtvis något fel med det alltså, det är jättefint på bild ändå, men kan ju vara intressant att veta. Vill man någon gång fejka ett leende, dvs låtsas vara glad/inte visa att man är ledsen, så ska man absolut le med båda mungiporna och inte snett. Helt enkelt därför att när man är glad på riktigt och inte kontrollerar sitt leende så ler man inte snett (annat än i ovanliga undantagsfall såklart, men vi tolkar inte kroppsspråk utifrån undantagen).

Jag ler också snett =)

Och jag retar mig på folk som retar sig på att du ler snett. Finaste du, le aldrig rakt och tråkigt!

du ler väl inte så snett. den där peterjäveln eller vad han nu heter i heroes däremot. jesus alltså.

Har inte tänkt på att ditt leende är snett, bara att det ser genuint ut. Och att du har mini-tänder!

Hahaha – jag dör – stör sig folk på det???! Fy vad sjukt…

Håller med andra kommentarer här – det är ju oerhört charmigt! Det är ju vad som gör dig!

Jag ler precis likadant fast alltid på höger sida ^^ du ler åt vänster va? Knasigt undra varför, har oxå gjort de så länge jag minns, har tom 6månaderskort hos fotografen så har jag det leendet! Haha

Att du ler snett är ju lixom en del av dig. Himla fin del också 🙂

Är ju charmigt!

Sneda leenden är det finaste som finns!

Otroligt vad folk kan reta sig på! Du är hur vacker som helst!

Finns det folk som ens har tid att reta sig på sånt? Herregud. Det är ju ett snett leende man vill ha!

det är ju bara gulligt med sneda leenden.

Such a pretty colour!

vafan? ler man snett ska man väl le snett! det gör jag med förresten, charmigt är det och inget annat. så, slut med trams om snea leenden.

Du har ett fantastiskt fint leende! Det är så charmigt!

<3

Haha ofta folk retar sig på det. Jag tycker att det är charmigt!

Folk är ju galna, hur kan man reta sig på en sådan sak?

fint läppstift!

Kram!

Men åhh! Älskar leenden som man inte glömmer. Ibland minns jag människor enbart för att dem log på ett speciellt sätt, eller skrattade på ett speciellt sätt. Älskar sånt!

Himla snyggt ju! =)

Jag tycker ditt leende är väldigt charmigt och personligt!
Har också ett litet speciellt leende. Tänderna bredvid mina framtänder är nämligen en aning sneda, och dom har alltid varit det. Min tandläkare ville att jag skulle ha tandställning för det, men jag tycker om dom. Dom är ju symetriska. Skulle inte känna igen mej själv utan dom. Det är kanske samma sak med dej och ditt sne leende 🙂

Fantastiskt leende! helt underbart när människor ler i största allmänhet 🙂

Oboy. Folk kan då reta sig på det mesta. Alla är väl olika = ler olika! Fint tycker jag. Både med och utan rött.

Ångrar att jag inte sagt det om ditt fina leende innan, har tänkt det så många gånger

Men ditt leende är ju helt underbart, personligt och vackert!

haha, älskar att du länkat bilder till ”så länge jag kan minnas”!

Det var fint, är det bra även fast man har torra läppar? (vinter sverige gör mig till en vandrande öken) Och snett leende kan man väl inte hjälpa? Det är bara charmigt.

det finns inget finare än sneda leenden :))

Fancy!