Sofis Mode kom ut i onsdags och jag finns där i med en ny krönika. Den här gången har jag skrivit om när man gör slut och han träffar en ny tjej och man är inte alls redo för det.
I sin helhet:
.
Jag ligger raklång på kommendörsgatan och inväntar telefonsignaler. Numret i telefonboken heter ”RING EJ” men jag har redan slagit det fyra gånger. Det är tidig vår och jag har vinterskorna på, dubbla strumpor och ett hål i hjärtat. Vet inte vad klockan är men det är mörkt ute.
Tidigare under dagen har jag varit på citysjukhuset på grund av sprickor i hornhinnan.
– Har du spacklat taket på senaste tiden?
– Nej, inte i hela mitt liv.
Och läkaren fick något oroligt i blicken, ställde stolen åt sidan och satte sig på knä bredvid mig och sa att jag inte skulle gråta för mycket, att ögonen behöver vila ibland. Sedan fick jag en utskrift för ögonsalva som lagar ögonen men inte hjärtat. På vägen ut tog jag ett donationskort. Om jag skulle gå sönder kan ju någon annan bli lite lycklig. Varsågod en lunga. Jag kan ju ändå inte andas.
För tre dagar sedan sågs vi på en bar. Jag hade övat så länge innan. hej hur är det mår hon bra är ni lika kära trivs du du på ditt nya jobb vad fin du är i håret röker du fortfarande minns du alla gångerna vi stal öl ihop på mörka klubbar att jag alltid åt frukost i ditt knä minns du när vi var så jävla kära i varandra.
Men han ville inte förstå.
– Du gjorde slut med mig.
Och jag spillde ut en öl över bordet och raderade hans nummer framför honom fastän vi båda visste att jag kunde det utantill.
För två dagar sedan ringde han.
– Hej, jag tänkte komma förbi och hämta några grejer hemma hos dig.
– Javisst, jag ringer när jag är hemma.
– Det är nog bättre om du ställer ut det ikväll så tar jag det imorgon.
– Men varför då?
– Därför att det finns ingen anledning att träffas.
Igår: kom online på msn nu för i helvete jag vill inte ringa jag vill inte vara desperat jag vill inte.
Och nu. På en gata mitt i natten på Östermalm svarar någon på andra sidan.
– Men kan du sluta ringa mig?
– Hej det är jag. Jag ligger på Kommendörsgatan och kommer dö om du inte hämtar mig.
– Vad snackar du om?
– Jag ligger här nu, raklång på gatan.
Och jag hör hur han lämnar rummet för att inte störa hon som ligger bredvid. Hur han trycker telefonluren närmare läpparna och viskar,
– Om du inte ställer dig upp så kommer du bli överkörd. Fattar du inte det? Du kommer dö och jag kommer inte att gå på din begravning för att jag kommer skämmas så jävla mycket över att jag inte räddade dig. Fattar du inte det? Fattar du inte att jag inte kan rädda dig hela jävla tiden?
Och det ligger en flicka i hans säng som jag inte vet vad hon heter i efternamn men jag vet att han älskar henne. Jag ligger raklång på Kommendörsgatan med sprickor i hornhinnan och ingen bär mig hem. Jag är tjugotvå år och han räddar mig inte längre och det kommer ta fem teatrala överkörningsförsök och lika många ögoninflammationer till innan jag förstår det. Förstår att ögonsalvor utskrivna av cityakuten lagar hornhinnor men aldrig hjärtan.
.
This post is for my Swedish readers. It’s just a reminder that my fifth column in the magazine Sofis Mode is out today. It’s about getting over a break-up.
Det här är
Min favorit krönika och kan den helt utan till. Jag har blivit Dumpad, och igår låg jag raklång på kommendörsgatan.
Kramar till dig
Det här är att se ett gråtande barn vinka hej då till en förälder, hjärtskärande och kärlek i ett makalöst hopkok av känslor. Perfektion!
Alltså den här. Läser den så ofta. Den är så himla alldeles fantastiskt hjärteskärande.
Det absolut bästa hitills.
Jag älskar den,
även om det gör så förbannat ont.
Åh herre gud.
Åh, det här var den finaste hittills. Du skriver så fint, det slutar alltid med att jag sitter och gråter.
Jag dör, för det här är det finaste jag läst på så länge, och då har jag ändå läst en massa fint de senaste veckorna (har på något märkligt vis lyckats få tag på en massa böcker i skolsyfte som kryllar av fina citat).
Du är heeeelt magisk! Din krönikor är heeeelt magiska!
tack för alla fina kommentarer <3
sofia – jomen det är ju för att det är sanna historier. alla knyts ju ihop i varandra för att det är mitt liv det handlar om.
gina-lee – jag har sett den! men jag blev ganska besviken 🙁 kändes så himla kommersiell på något tråkigt sätt.
erica fidelina – <3
maja – annika marklund som skrev där innan tipsade om mig! och då mailade aftonbladet mig och bad om att få läsa lite texter och så skickade jag andra saker jag publicerat och så fick jag jobbet! klart slut!
anna – när man är trasig och olycklig blir man nog lite skvatt galen tror jag.
ida – han har läst den gamla texten på bloggen som handlar om när vi gjorde slut, och tyckte den var fin. men jag vet inte om han har läst den här. han har inte facebook så jag kan inte tipsa, annars hade jag nog gjort det 🙂
Åhh, du är så förbannat jävla bra på att skriva! Ursäkta språket.
Jag måste ha superhjältesyn, för jag kan läsa ändå. Yeah!
FY FAN VAD BRA SANDRA. jag har precis gjort slut med min kille och det här hjälpte mig så jjävla mycket, du är bäst
Anna: Äsch, har du aldrig sett en konstnärssjäl förut eller?
jag har läst alla dina krönikor hittills. men denna var så sjukt bra. verkligen! ville mest bara säga att jag älskade den. kramkalas
Min pojkvan pa 2 ar gjorde slut med mig i tisdags.
Jag bara skrik-grater hela tiden. Kanns som om det aldrig kommer att sluta gora ont. Vill bara ligga har pa golvet och grata tills jag drunknar for ingen kommer nagonsin att vara sa fin som han och ingenting betyder nanting alls utan honom.
Sa kanns det just nu.
can we translate it in english somehow? i am going through the thought-we-were-forever break up. <3
Ibland önskar jag, nästan så att jag går sönder, att du skulle ta och skriva en bok. Det är ju helt sinnessjukt så fint du skriver.
Lyckades läsa genom det suddiga ändå för att jag var så himla nyfiken. Helt fantastisk skrivet, du har verkligen fångat upp hela känslan i att vara galet kär i någon som inte existerar längre. Så vackert och hjärtskärande på samma gång. Lovely!
Jag kan inte låta bli att undra om ditt ex nånsin läst någon av dina krönikor/texter om att göra slut och de andra som handlar om honom, och sagt något om dem?
Lyckades med kisande ögon ta mig igenom texten. Sjukt bra!
du skriver så fint.
Ikväll satt jag på en bänk några meter hemifrån och rökte alla cigaretter jag hade och lyssnade på musik som förstår mig. Nu sitter jag vid datorn och läser din text som förstår mig precis lika bra.
Jag tänkte förstår du, att jag skulle hitta någonting på din blogg som förstår mig och självklart gjorde jag det. tack!
Jag är glad att du hittade någon annan som kunde laga hålet i ditt hjärta.
alltså åh vad fint men sorgligt. snälla sandra bli författare och ge ut tusen böcker, jag lovar jag köper alla. för du skriver så fint och intressant och verkligt.
Hoppas innerligt att detta är fiktivt, för du låter ju helt psycho. 22 år gammal och skvatt galen.
Detta var verkligen det finaste jag läst på länge,
fick tårar i ögonen och var tvungen att läsa den om och om igen.
Så himla inspirerande och fint skrivet!
gjorde ont att läsa.
men sjukt fint
Åh så himla sorgligt. och så himla fint. Du skriver alltid fint men det här var nog det allra allra finaste.
Den här texten behövde jag just nu! Jag beundrar dig verkligen för att du är så öppen och ärlig och kan dela med dig av sånt här. Det betyder så mycket för så många <3
Åh, du förresten. Hur bar du dig till för att få börja skriva krönikor där? Har du något tips på hur man kan göra för att lyckas nå ut med sina texter själv?
Åh, så fint. Du kan verkligen sätta ord på olycklig kärlek. Jag önskar att jag hade haft dina visa ord att läsa när jag var 15!
Verkligen fint!
åå fint!
egentligen är det ju inte meningen att man ska skriva extra ord än personuppgifter på donationskort, så det finns ju ingen plats för det. jag citerade dig ändå med små, små bokstäver på mitt! med lite spretiga bokstäver skrivet med min favoritpenna står det nu i marginalen: ”om jag skulle gå sönder kan ju någon annan bli lite lycklig. varsågod en lunga, jag kan ju ändå inte andas”. det sammanfattar så himla bra vad jag tänkte när jag fyllde i namn och personnummer och sånt för ett tag sen.
Läste den igår och jag säger bara en sak: Du är så bra på att uttrycka dig så det är inte sant!
finaste jag någonsin läst.
tack allihopa!
haidi – det går tyvärr inte, jag skriver ju för sofis mode och det är meningen att krönikan ska läsas i tidningen och inte här. jag förstår knappt de som ser texten i bloggen, tror många ord ramlar av och så. jag ser nästan ingenting. tyvärr måste man alltså köpa tidningen för att läsa. men jag tror man kan prenumerera på tidningen utomlands!
Du skriver så otroligt bra. Finare får man leta efter!
Hej. älskar att läsa din blogg du lägger alltid in så fina bilder också! Vill verkligen kunna läsa din senaste krönika, men det blir en väldigt suddig text. Bor i London nu också, så får inte tag på tidningen för att läsa. Skulle du kunna posta krönikan skriftligt någon gång senare om du får tillfälle i akt.
Tack för en skön blogg!
Haidi
Sâ himla vackert och det träffar mig rakt i hjärtat. När jag trillade ihop pâ en gata i Paris sâ kom alla och hjälpte mig upp men inte han, han kom sist. Och hans blick var sâ tom. Och visst tog det slut till sist, jag är sâ tacksam för det nu. För nu kan jag vara lycklig igen. Jäklar vad vackert du skriver, du mâste ge ut en bok om kärlek, snälla snälla, vad fin den skulle bli.
Åh vad fint det var! Förstår känslan av allt så väl. Jag önskar vi kunde vara på samma fester iallafall så inte våra vänner behöver välja mellan mig och mitt ex. Därför kommer jag få fira nyår utan vänner.
Himla bra!
Åh, fantastiskt bra skrivet! Bästa krönikan hittills.
Åh, du är så bra Sandra!
http://www.imdb.com/video/imdb/vi1537777177/
Har du sett detta??
just så.
Gud vad fint, det gjorde ont i mig bara av att läsa din text!
Ett ont som ändå var fint, om det går ihop. Fint för att man kan känna så mycket för en annan människa, fint för att visst är vi kött och blod, ben och leder men det där stackars hjärtat, det har ännu ingen läkare förstått sig på.
Jättefint. Du borde skriva en bok.
Stor kram
du skriver så sanslöst vackert!
Bästa krönikan hittills. Så himla sant och fint skrivet. <3
Nu blev jag riktigt sorgsen. Du skriver alltid så att det träffar.
du är ju helt fenomenal.
Kan man köpa gamla krönikor någonstans?
så bra skrivet!
Fint som alltid. Men tycker det är lite tråkigt att alla krönikor är baserade på texter som redan finns i din blogg. Man känner liksom igen uttrycken och så. ”Söndergråtna ögon” och ”RING EJ-telefonnummer”. Lite trist men ja, fint ändå såklart. Du kan ju det där med ord.
usch så sorgligt men vackert skrivet!
Finaste krönikan hittills. Dör.
gud så jag också har legat på en nattgata och väntat på att bli räddad. tyvärr hade jag aldrig varit kär ännu, och därför kunde ingen komma och plocka upp mig. jag fick, efter bra lång tid, plocka upp mig själv. tur att jag klarade det.
Helt underbart fint skriver men åh, vad det gör ont.
Gahhh vad du kan skriva ändå!
Maria: I swear it would be worth the effort!
en lördagnatt för några helger sedan blev jag utelåst från min onåbara kompis lägenhet och hade ingenstans att ta vägen. visste inte vad jag skulle göra. den som brukar rädda mig när jag är full och dum är ju hugo. trots att det inte längre är vi och trots att han bor i oslo och trots att jag inte alls borde, så ringde jag honom. han svarade inte och egentligen tyckte jag det var lite skönt, tänkte ”tur, det hade kunnat bli pinsamt”.
fem sekunder senare ringde han tillbaka, hade orosröst och ville hålla mig sällskap tills allting hade ordnat sig. i bakgrunden hörde jag hur folk skrattade och ropade och jag sa ”skit i mig, gå och ha skoj med dina kompisar. du måste festa!!”. han svarade bara ”nej”.
är så himla glad och ledsen på samma gång.
glad för att han är så bra. ledsen för att han inte längre är min.
Den där känslan är så oerhört bekant, jag upplever den nu och antagligen för alltid. Men jag gråter inte, det finns inga tårar inom mig. Även om hjärtat kvider som om någon delat det i tusen småbitar.
Så himla fin text.
Wow, du skriver så jäkla bra! Kändes som att det var jag som låg där på gatan, helt trasig. Älskar din blogg! Den gör mig glad på nått sätt.
Ibland tänker jag att jag borde varit med om fler sådana saker. För att man behöver det också.
I have to learn Swedish just to read your column!!