Så himla fint att ni har hittat tillbaka. Du och Joakim.

Joakim är något av det vackraste jag någonsin sett. Och texten om honom är otroligt fin. “förstår du inte att du är söt? du måste förstå att du är det”. Åh, hjärtevärmande. Synd att er relation är så annorlunda nu.

[…] kommer den fjärde delen vänner som ni ville att jag skulle berätta lite mer om. Del ett finns här, del två här, och del fyra […]

Det är just såna här texter som får mig att älska din blogg!

[…] kommer den tredje delen med vänner som ni ville att jag skulle berätta lite mer om! Del ett finns här och del två […]

åh här sitter jag och gråter.
mest för att jag känner igen såklart, blir så överväldigad av att läsa det jag inte riktigt visste att jag kände i så klara tydliga & fina ord.
tack för att du är så bra (och bjussar på det)!

Det här var väldigt, väldigt fint. Kan erkänna att jag inte trodde att det skulle bli så ”spännande” att läsa om dina vänner, men du motbevisade mig mer än väl. Fast iofs var det inte spännande, utan istället jävligt vackert.
Blev nästan tårögd av Joakim-historien av helt förklarliga skäl. Usch. Men ändå känns det fint att du hade honom den tiden. Och jag tror faktiskt att man kan komma tillbaks till en vän. Det blir nog aldrig riktigt på samma sätt, det är nog däri det ligger; att man vill åt exakt samma känsla igen. Jag tror att om man inser att tiden gått och att man ju faktiskt har förändrats, så kan man bygga en ny, färsk relation, så att säga. Och jag vill tro att den nya relationen kan bli sjukt jäkla fin, den också.
(Jag är jordens största nostalgiker, so I should know.)

Åh Sandra, att du lyckats hitta så fina vänner är fantastiskt!
Tycker det är så himla synd att det blev som det blev med Joakim. Fick tårar i ögonen när jag läste det. Jag hoppas verkligen för din skull att ni hittar varandra igen.
Stor kram.

Vad heter han mer än Joakim? Jag har snubblat in i honom två gånger ute och tycker han är fin.

[…] second round of people. Read it by clicking “in english” below FAQ. You can find the first post here. Spara / dela med […]

den delen om joakim är min finaste. jag grät. först läste jag och sen grät jag lite sen gick jag tillbaka och läste det gamla inlägget om honom som du länkade, som jag egentligen redan hade läst förut, och så grät jag lite till. sen tittade jag på videon i det inlägget och låten med håkan och sen grät jag en flod och så en till. jag är så himla glad att ni hittade varann och så himla ledsen att ni tappade varann. nu är klockan nästan 2 och jag är sådär trött som man bara kan bli efter man gråtit sig tom så jag tänker sova men jag ville bara säga att livet är nog inte så dumt. det är nog inte så dumt alls.

började grina när jag läste om joakim… hoppas ni hittar tillbaka till varandra <3

For noen vakre kjærlighetserklæringer. Sånne skulle man skrive til hverandre oftere. Tapt vennskap er virkelig noe av det sørgeligste som finnes, det er tapt kjærlighet og så mye mer. Noen venner taper man jo for alltid og enda så mye man vil kan man ikke finne tilbake til de stundene, de samtalene og den uendelige åpenheten man har hatt. Men så er det noen vakre, sterke vennskap som kommer tilbake, plutselig, en dag alt er helt sort og man ikke har noen i verden å ringe så kjenner man at den eneste i verden man kan ringe er en tapt bestevenn og så sprekker alt og man er verdens beste venner igjen.

”Han älskar mat och blir genuint lycklig när han äter något som är gott, man vill alltid laga mat till honom för det känns som att ge honom presenter.”

åh

Jag började också, som så många andra, gråta när jag läste det här inlägget. Inte på grund av vad du skriver om Joachim utan för vad du skrev om Ludvig. När jag läste det blev det så tydligt – du satte ord på precis vad jag behöver i en relation. Varför blev jag så ledsen? Jo, för att jag insåg att min nuvarande pojkvän (som faktiskt bor i NYC) inte alls passar in på den här beskrivningen och att vi inte är rätt för varandra. Sorgligt och jobbigt att inse det men tack för att du skrev detta.

Det är så himla, himla sorgligt. Och du skriver det så fint. Åh Sandra, jag hoppas verkligen att du och Joakim nångång kan hitta tillbaka till varandra för det är nog det finaste som finns, vänner som alltid finns där och som man vet gör vad som helst för en. Och det är nog det sorgligaste som finns att se en sådan vänskap försvinna.

Din text om Ludde är så otroligt fin, och han påminner en himla massa om min kille.

Snälla skriv en bok. Jag hade köpt den på studs och sparat den åt den dotter jag kanske får en dag.
Skriv om livet, att vara ung, att lära sig under resans gång, att få och mista både vänner och kärlekar, att dra upp sina rötter och slå rot någon annanstans. Ingen hade skrivit om det bättre än du!
Stor kram

Jag har en Joakim och vi var så nära att förstöra vänskapen alldeles nyligen. Ingen förstår varför jag inte bara gav upp honom, men det kan man ju inte göra med Joakimar, även om de gjort något dumt. Nu är vi nästan tillbaka där vi var innan och jag är så lycklig för det. Han är min själsfrände och jag älskar honom.

Traci: that´s her friends….

I agree with Tracy above. I would like to see more people of color featured on your blog. Your friends are all awfully attractive and fascinating, but I think some variety is missing here. I hope my comment doesn’t offend because I don’t mean it to be rude. I love everything you post!

Hej! Jag är väldigt nyfiken på att höra en beskrivning av dig själv som flickvän på samma sätt som du beskrivit hur Ludde är som pojkvän! Alltså från dig själv. Lycka till med allt!

I think all of your friends are lovely, but I would like to know more about one friend in particular. You don’t usually post ”people of color” on your blog, and one day you posted a picture of a beautiful girl with brown skin, a short hair cut, and a tattoo behind her ear (I think). It would be great to learn more about your friends who aren’t featured as much.

Med vänner som dina behöver du nog inga pengar i världen

Senast jag grät var till cimon lunbergs sista blogginlägg där han skrev vackra saker och han håller på och skriver en bok har jag för mig, nu grät jag till detta, hoppas du förstsår hur vackert och bra du skriver!

kan du ge adressen var hittar man såna pojkvänner?

och
”Joakim är en sån som väntar på en när man sätter på sig jackan när alla andra går i förväg”

äntligen nån som förstår VAD som är viktigt i en vänskap!

Du är fantastiskt duktig på att skriva och dina vänner verkar vara fantastiska. Joakim-delen träffade mig som en kanonkula i magen. Hoppas att ni hittar tillbaka till varandra. Och jag håller med föregående kommentar angående att du borde skriva en bok! : )

Alltså… 1. Jag blev lite kär i Ludvig av den där texten, fastän jag har en pojkvän som jag älskar. Men herregud vad fint du skriver om honom och vad fin han verkar. 2. Du skriver så fint om dina vänner och du och de måste vara så glada för att ni har varandra, men det gör mig ledsen också för alla mina gamla vänner har försvunnit, de jag har kvar vet jag inte om jag vill ha (låter hemskt elakt, jag vet, och det är det, men det finns väl anledningar) och kanske det värsta är att jag inte riktigt bryr mig. Kommer inte nära någon i min klass, vet verkligen inte hur jag ska skaffa vänner för antingen var det så länge sen jag gjorde det eller så var det andra som haffade mig, och jag bryr mig inte. På ett sätt vill jag ju såklart ha vänner, ha det som du beskriver, men samtidigt så orkar jag inte bry mig. Folk rinner bort, och jag låter dem.

vad fint att äntligen få lite djupare inblick i din och joakims relation. har länge tyckt att den verkar vara komplicerad, och jag tycker att det är så himla fint när du öppnar dig såhär. särskilt om just honom då jag tyckt att han är den absolut mest mystiska och fantastiska karaktären i din blogg så länge nu. har han flickr kanske? eller blogg kanske? fast han kanske är en sån som är för upptagen med att leva.
kram och tack för ett fint inlägg

<3

Jag blir kär i allt du skriver och de du skriver om.

vilka fantastiska småtexter. öppna, ärliga och på riktigt liksom (eller, ja det kan jag ju inte veta, men det känns så). du skriver sånna saker man vill höra om, saker om personer som är beskrivande på riktigt och inte ba ”favoritfilm är…”. fantastiskt sorgligt med joakim, hemskt. dock är det ju otroligt att ha haft en sådan vän, inte att förkasta (gör du ju inte heller).

Här sitter jag på bussen i smyglipar när jag läser texten om Joakim. Jag förlorade min bästa vän på gymnasiet över något så löjligt som en häst. Jag saknar henne fortfarande ibland, men vi hörs inte ens längre och kommer aldrig göra igen. Hon var den enda som visste allt om mig sen vi var sex år, och plötsligt försvann det. För alltid. Men tack för joakimtexten, så slag-i-magen-bra beskrivning.

Åh. Jag sitter verkligen och gråter över detdär med Joakim. Jag känner igen mig så mycket och jag sitter också och hoppas att jag och en vän ska bli lika tighta och bästa-bra-vänner igen. Lycka till på oss!

Fint, värmande men en smula sorgligt också. Pleasepleaseplease skulle du kunna berätta lite om Nina? Ni vrkar ju göra rättså mycket tillsammans men ändå vet man inte så mycket om henne…Är himlans nyfiken!!

Åh, det där kändes i hjärtat. Fint du skriver om dina fina vänner, och det är så himla sorgligt när människor som stått en nära försvinner ur sitt liv.

Du måste ha ett stort hjärta och en enorm empatisk förmåga för att kunna se människor så bra som du beskriver. Din text säger mycket fint om din person.

GOD I just love your blog. How I wish I could speak swedish so I could fully understand everything..google translate has some very weird translations!

Your love for these people come through so strong. This was such a beautiful post! But, oh, how sad I feel about your friendship with Joakim…

tack för det ena fantastiska inlägget efter det andra, du är verkligen helt fantastiskt duktig på att blogga, och särskilt på senaste tiden har den varit extra fabulös. hoppas att du fortfarande tycker att det känns roligt, och inte som en press. för vi vill ju inte knäcka dig heller.

jag skulle vilja veta mer om michelle, och han som du tyckte var alldeles fantastiskt fin som du lärde känna genom att du gick och hånglade upp honom. filip heter han, va? jag blandar alltid ihop honom och carl fredrik, himla störande. så du får gärna berätta om carl fredrik också, om du orkar alltså.
pussar och kramar!

Så fantastiskt skrivet. Du måste förstå hur fantastiskt det är! För det här inlägget, det representerar precis det som det finns alldeles för lite av. De flesta är alldeles för dåliga på att uppskatta sina vänner, men du ser verkligen människorna i ditt liv. Inspirerande. Tack, Sandra.

Jäklar vad bra du skriver alltså… Blir som hypnotiserad och vill bara läsa mer och mer, skriv en bok!

Så fint! Jag hoppas att du är lycklig, det verkar så i alla fall. Jag vet inte riktigt om det är rätt att komma med råd men en sak jag märkt när jag blivit lite äldre (är 33) och fått barn är att barnen förändrar allt, inte bara till det bättre när det kommer till vänskap och relationer. Mina vänner som var som dina finns inte längre på samma sätt nu när vi alla fått familj. Det låter sorgligt men jag hoppas att du när den dagen kommer vet vad du gör. Gör inget förhastat, se till att de du har runt dig verkligen är beredda. Alla orkar inte med vänner med barn, tyvärr.

det gjorde så ont i mig att läsa om Joakim. har gått igenom samma sak och det är hemskt. hoppas ni hittar tillbaka till varandra!

alltså, alla borde få ha en ludvig, en ea och en christian i sitt liv. Det är dom viktigaste personerna som finns. och vänskap som försvinner är så sorgligt. Det har hänt mig två gånger, den andra mer brutal än den första. Det gör så ont att mista en vän, men man lär sig att hålla extra hårt i de man har.

Alla behöver vi en paus från de vi älskar mest ibland. Man kan ju bli helt galen på sin familj ibland, och då kan man behöva en paus. Om man har varit supertajt med någon, klart man behöver en paus! Jag är säker på att du och Joakim bara behöver en paus, så nära som ni var.

För övrigt älskar jag att du och Ludvig funnit varandra. Jag är så glad för din skull! Undrar om kanske han kunde skriva en text om dig… Skulle göra mig så glad! Det är sällan man skriver om sina egenskaper och beskriver sig själv på samma sätt. Vore så otroligt fint om han, eller kanske någon annan också, kunde skriva en sådan här liten text om dig.

Puss <3

Du skriver nju så fint jämt och ständigt att man bara dör. Jag började tillochmed gråta när jag läste texten om Joakim. Ni kommer att hitta tillbaks till varandra en dag.

“förstår du inte att du är söt? du måste förstå att du är det”.

Denne må uten tvil havne i best of lista! Fantastisk.

Det här inlägget är så fint att jag BARA VILL SKRIKA I CAPS!!!!!!! Men okej, om jag sansar mig en smula kan jag ändå säga att jag log så mina käkar nästan gick ur led när jag läste dina beskrivningar av dem.

jag skulle vilja veta lite om michelle, devi och sebastian. och det här var så himla himla fint.

Jag blir så ledsen när jag läser om Joakim, jag hoppas verkligen att han läser det här. I mitt liv har jag haft en så fin vän, vi gick i samma klass i högstadiet. Hon var den enda som såg hur jag mådde, och hon var den som fick mig att orka. Vi var oskiljaktiga, typiska bästa vänner genom högstadiet. Trots allt vi sa om att vi skulle hålla kontakten när vi började gymnasiet och flyttade till olika städer, blev det ju förstås inte så. De få gångerna vi träffas tänker jag att det kommer bli precis som förr, vi två mot världen liksom, men så blir det aldrig. Nu går jag i tvåan och vill bara att gymnasiet ska ta slut, för utan en sådan vän finns det inget som får en att orka.

vad fint du skriver om din ludvig! vill bli sådär lycklig kär, som jag är rädd att jag aldrig kommer få bli.. som du och ludvig verkar vara!

och vad fint du skriver om joakim, hoppas ni hittar tillbaks till varandra 🙂

Du beskriver dina vänner så galet fint, tänk att få en sån kärleksförklaring från sin vän.
Och alla Joakimar man hunnit ha i livet och som bara glidit iväg och man kanske vet varför men ändå är det så svårt att limma ihop för man kan liksom inte prata med varandra längre. Inte som man gjorde förr. Jag försöker trösta mig med att den tiden man hade varandra var iallafall väldigt fin men det går sådär, jag vill ha mina vänner kvar nu också, inte bara i någon vacker dåtid.

Så himla fint.

Vad sorgligt att du har glidit ifrån Joakim, som verkar vara en underbar person! Jag hoppas att ni en dag hittar tillbaka till varandra!
Kramar

Vilken fantastisk kärleksförklaring! Du fick mig att börja gråta redan innan lunch. Och jag känner mig tacksam över att jag också har en fin man och underbara vänner.

Jag blir helt tårögd av Joakim-texten. Så fin, men sorglig. Orättvist att det ska bli så. 🙁

Texten om Ludvig var det finaste jag läst. Han måste blivigt så himla glad över att få en sån text skriven av dig. Helt bedårande är Du!

Åh, Joakim-texten. Så sorglig och så fin.

Åh, Sandra. Jag minns förra vintern när jag skrev om hur fint allt var, men aldrig skickade det till dig, jag minns hur jag sen skrev om hur rädd jag var för att han var det finaste jag någonsin upplevt och hur jag skrev att jag var så oerhört sårad och delad, men ingenting blev skickat. Och nu har det snart gått ett år och allt som är kvar är trasig kärlek. Det är för många cigaretter, för mycket rädsla, för mycket teater. Allt känns så oändligt; jag hatar honom ena dagen, och älskar honom nästa, bryter ihop bakom stängda dörrar eller mitt på trappan. Och hur många kramar jag får känns det alltid lika ont sekunden efter, för det är aldrig rätt.

De gånger jag ser honom tvärs över rummet istället för brevid mig och bara dör.dör.dör. Att inte längre veta ifall han sätter sig brevid mig för att han vill, eller för att han måste. jag.orkar.inte.mer. Jag orkar inte mer att jag orkar vara olyckligt kär. Jag vill bara sluta känna allt eller bli lyckligt kär. Och snart flyttar han till London, och jag vet varken om det är bra eller dåligt; för jag behöver hans närvaro mer än hans frånvaro, även om hans närvaro gör tusen gånger mer ont än hans frånvaro. Jag vill bara ta bort allt, jag vet bara inte hur.

Det kändes tungt (men fint) att läsa om dig och Joakim. Jag hade en liknande vänskap under många år, men tyvärr gjorde han något så oförlåtligt att jag fortfarande – fem år senare – kan börja gråta bara av tanken. Och likaväl saknar jag min närmsta vän varje dag.

Du är så otroligt bra på att sätta ord på känslor, Sandra. Hoppas på att läsa en bok av dig någon dag. Kram!

alltså jag gråter så av dina ord.. vad fantastiskt att du haft de vänskaperna och kärlekarna i ditt liv!

Började också gråta – kanske lite för jag inser att det är såhär man ska få bli behandlad, inte minst av den man tycker om. Vilket får mig att inse att jag inte vill bli ignorerad och respektlöst behandlad. Jag och en av mina bästa killkompisar har haft ett av och tillförhållande i flera år känns det som, men den senaste månaden har det satts på sin spets. Det känns som jag hela tiden hör av mig till honom, frågar om vi ska ses, och visst, han vill alltid ses när jag frågar men sen så blir det liksom inte av. Det här fick mig att inse att det borde också finnas någon för mig som frågar hur jag mår istället för att inte våga prata med mig och om vad vi känner. Tack för din blogg!

Nå til det viktige spørsmålet, hvem av dine kompiser er homofile. hvem kan du hooke meg opp med?

Vad sorgligt att du och Joakim inte är umgås längre, det är så hemskt att förlora vänner. Men ibland är det inte så svårt att hitta tillbaka till varandra, det gäller bara att någon tar första steget.

Ludde är ju precis som min fina Magnus, bara att jag aldrig har tänkt på det såhär. Imorgon ska jag berätta för Magnus hur himla bra han är på så många sätt och hur stolt jag är över honom för att han är så snäll och vänlig och hjälpsam.
Ea påminner om min vän Jenny. Vi gjorde ungefär allt och ingenting tillsammans. Rökte första ciggen tillsammans, tog första ölen, hatade världen och lyssnade på Ebba Grön. Nu bor hon i Karlstad men på måndag ska jag ta tåget i två timmar för att hälsa på’na! Längtar.

Nämen. Din Ludvig låter inte helt olika min David. Social som få, kommer ihåg alla ord man slänger ur sig, humor till tusen och så den självklara ledaren. Ganska lika på pappret med andra ord. Kul!

Aww, så fint du skriver. Det er nesten slik at det motiverer meg til å bli en bedre venn selv.F or jeg tenker på hva mine venner ville sagt om meg, og jeg tviler dessverre på at de ville sagt sååå mange fine ting som du har sagt om dine venner…Begynte å gråte når jeg leste teksten om Joakim. Og likte veldig godt teksten om Ludde også, det rare er at slik du beskrev personligheten hans er akkurat slik jeg har sett for meg at han er (utifra bildene og ting du har skrevet tidligere)! 🙂

gud vad fint. du rörde något i hjärtat på mig. hoppas du och joakim finner varandra igen. ni kanske bara behöver en lång paus liksom.

Åh så underbart inlägg! Jäteroligt verkligen att läsa om personerna som står nära dig som man fått se på vissa bilder! Din pojkvän låter som en härlig människa man inte kan vara utan. Ni är så fina tillsammans!

Åh, Ea måste vara kanske världens finaste namn!

Ludvig verkar vara en riktig dröm till pojke/pojkvän. När jag läste igenom vad du skrivit om honom kände jag att mitt ex var precis tvärt om på nästan alla punkter. Det var rätt av mig att göra slut, för det finns så sjuukt mycket bättre karlar där ute och det är sånt här som hjälper mig att inse det. Även om jag fortfarande inte riktigt fått in det i skallen – att jag klarar mig bättre utan honom.

fy 17 vad fint sandra! hur mycket jag än älskar din blogg, så är det sådana här inlägg som gör att man fortsätter och fortsätter att läsa. som en juklapp på julafton. så himla fint, och ärligt.

Sandra, du MÅSTE skriva en bok. Snälla? Du skulle göra världen till en bättre plats.

justeja, kan du inte skriva om rasmus och mathieu också? hade varit intressant c:

kan du inte skriva om matilda, sebastian, stefan och nina?

puss!

I’m sitting here, hearing ’what’s going on’ by Marvin Gaye, and reading the most wonderful words someone ever wrote about their boyfriend. Can’t stop crying.

ps. skulle gärna höra mer om mathieu!

alltså Sandra. det här inlägget är fantastiskt. det här inlägget är anledningen till att jag läser din blogg. för att du kan skriva texter om personer man inte alls känner och lägga till några bilder – och vips. vips är det här personer det numera känns som att jag känner och bara älskar. det känns som att du bara helt öppet och romantiskt berättar om dina relationer, och att vi som läser får vara en del av dem. det är ju inte riktigt så, det förstår jag, men det känns så. och för det är jag fantastiskt tacksam! det finns ingen blogg som din. du är magisk.

What’s fixed will always be broken

Det skulle vara roligt att få veta mer om Nina och Michelle 🙂

What’s broken can always be fixed.

Så fint att läsa om dina vänner- du skriver så vackert! Vill läsa mer…

När jag läser detta så inser jag dock att mina vänner inte alls är så där…de bryr sig inte så mycket…vad gör man då liksom?

Guuuud vad fint skrivet! Om jag hade fått nåt sånt skriver till mig hade jag gråtit av lycka och varit så himla himla glad. Och vilka fantastiska genuint äkta kompisar du verkar ha. Jag förstår att du älskar Ludde som du gör!

gud vad fint skrivet om alla. Du skriver så levande.

Läste din krönika i Sofies mode påväg hem från bussen idag och jag säger bara (Y)(Y)(Y)(Y)(Y) Du är bäst!

Åh vad fint skrivet! Kan du inte berätta mer om Michelle och Nina nästa gång? 🙂

åh! skriv om Sebastian och Matilda.
Matilda är söt som smultron

thats beautiful 🙂

oerhört hjärtskärande skrivet Sandra, jag vet inte om det är för att jag håller på att gå under av trötthet eller vad men tårarna bara sprutade när jag läste det här. din kärlek till personerna i ditt liv, att du ser det lilla fina som verkligen betyder nånting och sen din vän på paus…jag hoppas verkligen att ni hittar tillbaka till varandra, en relation kanske inte blir på samma sätt igen när den en gång skadats men för den sakens skull behöver den inte bli mindre innerlig.

Skulle du inte kunna berätta mer om Jonna och Nathalie? Jag är alltid varit så nyfiken på dom båda!

grattis på din pojkvän, han låter superbra! 😀 och det om joakim, jag skulle också behöva en sån i mitt liv nu.

Dina texter är verkligen något av det vackraste man kan läsa.

vad du än skriver om så känns det alltid i hela kroppen. slutar alltid med att jag gråter även om det inte ens är sorgligt bara för att det är så himla fint. om du skrev en bok är jag övertygad om att den skulle bli helt fenomenal. snälla snälla gör det!

Du och Ea ser ut att vara systrar för övrigt! Jag tycker det är hur fint som helst.

Åh vad fint att läsa, sitter här med tårar i ögonen! Tänk vilka starka band man kan få och hur fantastiskt det är att ha vänner. Man glömmer bort det ibland.

Fantastiskt skrivet om allihopa, de måste vara glada att ha dig som vän också. Underbara beskrivningar!

skriv gärna om fler vänner! detta var SÅ JÄKLA mysigt att läsa, för man började tänka på vilka personer man själv har i sitt liv och det är precis vad jag behöver göra just nu

Du måste själv vara en väldigt fin vän som kan se och beskriva dina vänner så här.

alltså ludvig och du. älskar er som par. blir så glad varje gång du skriver att ”ludvig är här”, på riktigt liksom.
kram

for en utrolig fin tekst.

Åh du skriver så fint! De här porträtten känns så verkliga. Tack för underbar läsning, jag vill bli kompis med varenda en av dem.

Åh sandra
nu började jag gråta när jag läste texten om joakim.
så hjärtekrossande! hoppas ni hittar tillbaka en dag

Så fina texter! Skriv jättegärna fler sådana!

Åh, så fint!

så jävla fint. svära bör man när det passar sig och det gjorde det nu för det här var så himla fint.

åh herregud så fint.

ibland önskar jag att jag var äldre och på något sätt var vän med dig.

Man føler nesten at man kjenner vennene dine etter å ha sett dem så mange ganger gjennom mange år her på bloggen din. Fint å få lese mer om hver og en av de! De virker som solide, bra folk!

Älskar när du skriver om sånt som gör ont, det är då du är som bäst. Man får ofta lätt intrycket av att alla är så fint, fantastiskt och perfekt i ditt liv annars…

hej! jag hade väldigt gärna läst en text om matilda (med bebisen), michelle, nina och elsa!

är det något du kan Sandra, så är det att skriva. du kan skriva så att tårar rullar ner för kinder, så att magmuskler krampar av ett plötsligt super-skratt, så att en värme sprider sig från hjärtat och når ända ut till alla finger- och tåspetsar i kroppen.
jag lovar härmed dyrt och heligt att köpa alla böcker du i framtiden väljer att skriva. ingen press..
pusskramochpussigen!

Wow, alltså vad kan man säga? Du har verkligen funnit en fantastisk man. En speciellt fin sak tycker jag är att han väntar in dig tills du känner dig bekväm i sammanhang där du inte känner någon och/eller är nervös. Så gentlemannamässigt att vara dig särskilt nära då. Sedan var det ju hur många andra fina saker som helst men tar jag upp dem alla blir det ju ett eget inlägg i kommentarsfältet så jag hoppar det … Är så glad för din skull att du hittat din Ludvig!

Sandra, du väckte precis en känsla i min kropp om att jag veeeeerkligen saknar vissa personer i mitt liv som jag tyvärr tagit farväl av. Din text om Joakim satte igång tårkanalerna på mig och en stooor saknad satte fart. Jag är helt övertygad om att ni kommer hitta varandra igen även om jag och vissa personer i min omgivning aldrig kommer göra det. 🙂

Åh, vad fantastiskt fint inlägg. Kommer nog läsa det här flera gånger om.

Och Christian… Finaste! Ifall han rakar vara sugen pa en blind date sa sag till honom att maila 😉

Jag langtar tills dagen da du skriver en bok. Jag laser mycket och ofta och vet ingen som skriver som du. Ingen. <3

Joakim-texten: decembers finaste.
puss sandra.

Så himla fina texter allihop. Ludvig låter så himlahimla gullig!

mb: men…

Gud vad jag saknar min pojkvän som är jag inte träffat på över två månader när jag läste din text om Ludde.

Sen känner jag igen mig mycket i texten om Joakim. Min bästa vän känns inte längre som en bästa vän utan mer som en bekant. Det har aldrig varit något bråk inblandat utan bara tystnad. Hon flyttade iväg och fann nya vänner och hittade sin kärlek och jag hörde av henne mindre och mindre. Tillslut kände jag att jag inte orkade sköta kontakten hela tiden så jag slutade och nu har jag inte hört av henne sen i somras. Känns så himla sorgligt för bästa vänner växer inte på träd. Jag har haft min jobbigaste tid i mitt liv och hade verkligen behövt henne. Hoppas att hon en dag flyttar tillbaka hit och att det kanske kan bli samma som förut.

Som någon annan skrev så blir det så konstigt när man ”gör slut” med vänner. Det är ofta inte uttalat men man känner det ändå. Och det är så jäkla sorgligt.

så himla fint och hoppas du och joakim hittar tillbaks nån gång till varandra.

Dina vänner verkar vara superfina. Hoppas du och Joakim hittar tillbaka till varandra igen.

alla beskrivningar var ju så otroligt fina och jag ville nästan inte läsa texten om joakim, för jag har läst det du skrev innan och även fast jag inte känner någon av er har jag hoppats att ni ska hitta tillbaka till varandra. så jag ville inte läsa för jag kände på mig redan från början att det skulle vara så otroligt hjärtskärande. men jag läste, och trots att beskrivningarna innan också fick hjärtat att hoppa till så kom tårarna inte förrän nu.
jag är otroligt cynisk, inte för att jag vill utan för att det hänt gång på gång att jag blir lämnad ensam. och därför blir jag så ledsen att ni som hade något så fint, inte har det längre. och jag vill säga att det fixar sig, ni kommer hitta tillbaka till varandra och det kommer vara precis som förr. men som du säger fungerar inte livet så. och jag vet för jag är i ”samma” situation. man vill ju bara tillbaka, men det finns saker som man inte kan förtränga, ord som sagts och.. det är hemskt. men jag hoppas för din skull att ni kan bygga något nytt tillsammans när dagen kommer.
tack sandra, för att du skriver så otroligt underbart och på något sätt får en att relatera och känna efter. jag saknar också han som var min joakim.

”Joakim är en sån som väntar på en när man sätter på sig jackan när alla andra går i förväg.”

det där sa allt.

tårar i ögonen. du är så fin och dina vänner verkar vara helt fantastiska!

jag har kommenterat det förut och jag gör det igen. Chirstian måste ju vara den största vinnaren i jordens genetiska lotteri. Han är så fruktansvärt jävla snygg.

Om jag får önska så vill jag höra Rasmus, Nina och Fabian

Åhnej, vad sorgligt med Joakim. Jag hoppas verkligen att ni hittar tillbaks till varandra för en sån vän vill man ju inte gå miste om. Kram!

Jag började gråta när jag läste joakim-texten. Så vackert och sorgligt.

Du verkar ha fantastiska vänner!

Hej!
jag funderar på att åka till new york i januari, men hur är vädret då? jag har hört att det kan vara kallt och blåsigt!? minusgrader?

finaste inlägget på länge. började nästan gråta.

do you know if joakim reads your blog? he should do so…

Herre min skapare så fint skrivet. Snälla skriv en bok!

Jag hoppas verkligen att du och Joakim hittar tillbaka till varandra. Det gör ni nog, när ni har haft er paus.

Ludde verkar underbar, perfekt för dig!

Kram!

teksten til Joakim var så uendelig trist. der kom gråten så altfor lett

Åh ludde låter precis som en pojkvän ska vara. Jag är nybliven singel sen en vecka tillbaka och när jag läste den här texten insåg jag att vi inte längre var kära. Jag längtade efter att han skulle presentera mig för alla när jag var osäker, och att han spontant skulle komma och hångla upp mig!

och Christian, han är så jäkla snygg!!! Efter den där texten vill man ju bara äta upp honom! 🙂

Jag har precis förlorat min bästa vän. För en och en halv vecka sedan stampade hon mig rakt över bröstet och nu kan jag nästan inte andas när jag ser vilka hon hänger med och hur inte alls hon saknar mig. De sista orden hon sa till mig var: ”Okej. Jag orkar inte hänga med dig längre.”

Vad gör man nu?

jag ville bara dö när jag läste det du skrev om joakim, för exakt så har det blivit för mig och min bästa vän med – även om det mest var jag som tog sönder vår vänskap för att jag var söndrig inombords. jag hoppashoppashoppas verkligen att en dag hittar ni tillbaka till varandra, på samma sätt som jag hoppas att jag och min bästa vän också gör det. att även om det dröjer flera år så kanske man träffas någon gång på gatan och säger hejskavitaenkaffe och från där så blir det kanske inte som det var förut, men i alla fall bättre än vad det är nu. puss på dig, fina människa.

Jag börjar nästan gråta när jag läser om Joakim. Det är så galet att det kan var så, att något som var så fantastiskt fint och underbart och verkligt då inte är nu längre. Att man delar allt med en vän och sen är det liksom inte samma längre, att det kan bli så.

Fantastiskt fina texter! Blir alldeles gråtig och börjar tänka på hur jag skulle beskriva mina viktigaste personer. <3 på dig, Sandra!

jag blev alldeles ledsen över joakim. det är så oändligt sorgligt.

Det är så hemskt att tappa nära vänner. Det blir som att göra slut fast inte lika uttalat för man har ju aldrig varit bara varandras och tillsammans sådär uttalat. Så det blir bara konstigt.

dette er det finaste og vondaste og vakraste og mest ekte eg har lest! sender mykje kjærleik og tusen klemmar til deg og alle dei fine personane i livet ditt! <3

Sandra, would you please tell us more about Michele? I feel like I know her a bit, she seems so nice and sympathetic to me. She definitely looks like she’s best-friend-material. But I cannot imagine what she does for a living etc. so PLEASE would you tell us your Michele-story? Tack, thanks in advance!!!
Katharina

jag har också en joakim. eller, han var min joakim och jag var hans ludvig. jag hoppas också på att vi bara har en paus. när jag läser din text tänker jag ”klart ni hittar tillbaka!!!” och då känns det som att det faktiskt gäller oss också. fint skrivet!

Det här är bland det finaste, sorgligaste och mest hjärtgripande.

Ludde låter verkligen som en riktig drömpojkvän (eller drömmänniska överhuvudtaget)! Och han har verkligen ett tidlöst, elegant utseende!

Vilken fin text du skrivit om Joakim. Jag hoppas verkligen han ser denna text, och att ni finner varandra igen.