Man skulle ju kunna tro att den här rubriken står för något metaforiskt vagt men så är det alltså inte. Min sjunde krönika i Sofis Mode handlar helt enkelt om en hare och en kanin. Närmare bestämt Hampus och Skrutt och när de bodde tillsammans med mig för många år sedan. Det blir årets sista krönika men jag försätter nästa år med ännu mer text. Är så glad över det, det här är så himla roligt. Finns i en kiosk nära dig.
.
This post is for my Swedish readers. It’s just a reminder that my seventh column in the magazine Sofis Mode is out today. It’s about a rabbit and a hare I once had.
efraimsdotter – sa otroligt fin komplimang.
elsa – nej tyvarr inte online, bara i tidning.
Åh, fast den gör ju inte det. Sitter på Nya Zeeland och kämpar mig kisande igenom dina fina texter på datorn. Vad jag önskar att jag kunde få sofis mode hit så jag kunde läsa den på riktigt. Köpte en precis innan jag åkte hit på grund av dina fina texter så jag hade att läsa på planet, tittar ibland igenom den även om den är gammal bara för att läsa din krönika. Älskar ditt sätt att skriva!
Åh dina krönikor är finast, jag hade velat ha alla på väggen för att läsa när jag vill må bättre eller bara ha något fint att läsa.
Otroligt vackert! Alskar sattet du skriver pa!
Hej Sandra! Måste bara berätta att jag drömde om dig i natt… Du hade bjudit mig på en liten fest, fast du inte kände mig, och jag kände mig så liten och knäpp där bland dina häftiga vänner, men efter en stund blev jag vän med (och lite betuttad i) din kompis som har bybeckett-bloggen. Sen var det dags för middag och då gick Ludvig ner på knä och friade till dig och jag drog en sån hög flämtning och började grina för jag blev så glad och alla stirrade på mig, men du sa ja i alla fall JA och alla skrattade och sedan invarderades stan av jätteelefanter eller nåt. Var bara tvungen att dela med mig med det!
Finns krönikan att läsa online? Det finner sig nämligen så oturligt att blaskan inte går att finna i en kiosk nära mig, men jag vill ju fortfarande läsa din krönika. Problemet behöver en lösning.
Tack på för hand, ciao
GUD VAD FINT. blir alldeles tårögd. och hänförd. tack för dina krönikor, ser fram emot nästa.
<3
Jag tyckte om den väldigt mycket. Om du kommer att skriva en massa krönikor. Kommer du att göra en bok utav alla isåfall?
Visst du har ju en blogg.. Men en bok är ju en bok!
jävlar vilken sorglig. och sjukt sjukt sjukt bra. du är bäst sandra. hoppas din kanin och din hare fick det bra ändå.
Så bra.
Se det som en nyårspresent.
Hjälp mig! Jag kan inte sluta gråta för ingenting…
/Hämndpojken
Uschlingen vad fint! Tårögda ögon var’e här. Nu har jag fått ny energi till att studera citronsyracykeln. Tack <3
Så väldans bra den var!
Lyckades läsa texten. så fint du skriver.
kul att du fortsätter nästa år
Vilken fin berättelse.
Så himla vackert!
så fint!
Sandra,vad gör man när det tar slut med den man älskar över allt annat?
Vi var ihop i 1,7 år och igår sa han att han ”inte visste vad han ville längre och han inte visste varför det var så”.
Så jag frågade om det var slut nu? Då svarade han Ja,förlåt.
Han sa att det inte var mitt fel utan att han fortfarande bryr sig om mig hur mycket som helst och inte vill att jag ska vara ledsen.
Jag bryter ihop just nu och vill bara vara med honom för jag älskar honom mer än allt.
Han åker bort i ett halvår den 2:a jan igen,han har precis kommit hem efter 4 månaders distansförhållande.
Tydligen är det bara senaste veckan han inte vetat vad han vill göra och han har saknat sönder efter mig när han var bortrest.
Jag vill mest dö just nu för jag saknar honom redan.
älskar det du skriver! ska leta upp en kiosk och titta närmare på denna 🙂
Det sjuka är, jag har varit med om EXAKT samma sak. På pricken. Fast min Turbo (haren) var lugn och tam och Storkaninen Lillefot likaså. Turbo kom tillbaka varje dag i säkert ett år, satt där och vädrade morrhåren.
Oj,jag började nästan gråta! fin och annorlunda krönika=)
Jättefint! Och sorligt… <3
Dina krönikor är som sagor man läste när man var liten, fast utan all inträngd moralpredikan. De är liksom skimrande och man vet inte vad som är sant men det spelar ingen roll för det är så fint och samtidigt lite sorgligt.