Sandra Beijer

Nu har jag bott tre nätter i mitt nya hem och är alldeles förälskad redan. Bor i de lummiga kvarteren i west village med en gatulykta utanför fönstret som lägger hela sovrummet i ett varmt ljus om natten. Ska visa mer sedan, nu är jag upptagen med att klura ut var man kan hitta vettiga bestick i den här staden utan att ruinera mig. Och att packa upp flyttlådor och så. Annars så är jag mest obscent pepp över att jag och Ludvig och ett helt gäng kompisar är på en strand i Mexiko om en vecka. I tio himla dagar. åh längtar.
.

Moved in to a new apartment three days ago! It’s located in the West Village and I am completely in love.

Nu är det dags för den andra delen om mina vänner. Den första hittar ni här.

Nina
Nina är min andra hälft i New York och har blivit en av de människorna som vet mest om mig. Eftersom vi sitter och ideear hela dagarna hinner vi också gå igenom alla andra områden i livet och så fort något känns jobbigt eller tungt pratar vi om det och vi vet i princip om allt som händer i varandras liv. Nina är den intelligentaste personen jag känner och hon vet allt om alla nyheter hela tiden. Hon forklarar komplicerade politiska kriser för mig på ett sätt så att det känns vipsenkelt och hon har en åsikt om allt. Nina är en av de människorna som tycker att ta det lugnt hemma en söndag liksom kan innebära att starta ett politiskt parti och skriva debattartiklar till höger och vänster. Hon inspirerar mig något oerhört med all sin klokhet och har jag ett problem har hon alltid ett smart svar som gör att det svåra går att ordna minuten efteråt. Hon ger mig genomtänkta komplimanger och hon liksom tror på mig, på ett väldigt fint sätt, med respekt och ärlighet som gör att jag känner mig viktig. Hon är den bästa personen jag har jobbat med och vi kommer alltid på nya ideer oavsett hur mycket vi måste tänka. Förutom reklamideer har vi också kommit på hur vi ska rädda världen mot undergång samt bli bli stenrika miljardärer. Hon är helt enkelt en ypperlig person att ha vid sin sida. Jag har aldrig levt så nära inpå en annan människa tidigare som inte varit min pojkvän, och det känns fint på något sätt att upptäcka så många nya lager av en person. även om jag och Nina umgicks i Sverige så känns det inte som att jag har lärt känna henne på riktigt forrän nu, det har fått mig att tänka att mina andra vänner måste ha så många viktiga lager som jag missat. Nina gör mina måndagsmorgnar lite bättre.

Elsa
Elsa och jag lärde känna varandra ungefär runt 2004. Våra pojkvänner var bästa, bästa kompisar vilket gjorde att vi möttes lite här och var ungefär hela tiden. Vi hamnade på samma fester, samma klubbar, åt middagar ihop och hade videokvällar. Trots det hade vi aldrig riktigt pratat med varandra själva. Elsa var ju Oskars flickvän och inte min kompis, så kändes det. Första gången jag umgicks på riktigt med Elsa var under Ellegalan 2008. Vi hade en så himla rolig kväll där vi sprang mellan Grand Hotells enorma salar och sedan gick ut och dansade oss trasiga. Vi måste hänga mer mer, bestämde vi, fast sen gjorde vi inte det ändå. Andra gången vi träffades ”på riktigt” var nog när Elsa gjort slut med Oskar och vi satt på en sten utanfor Berns och jag kände att det var som Elsa gjort slut med min expojkvän för de satt ju nästan ihop och var så himla lika. Och jag sa att ring mig om det är något, jag kan trösta, jag kan krama, jag vet hur det känns och att det går över till slut. Och så hörde Elsa av sig och sa att det var fint att jag sa så och frågade om vi skulle gå ut och dricka öl och inte prata om killar utan ha roligt istället och så gjorde vi det och sedan dess har vi varit vänner. Jag tycker om Elsa för att hon är så lugn och trygg i sig själv. Hon pratar med mörk jämn röst, ser ut som en filmstjärna och är så noggrann och fin med sina vänner. Hon tycker lika mycket som jag om att stanna hemma hela kvällen och bli full på bubbelvin och spela Galenpanna och Maffia och vi tar lika stor plats i karaokerum och delar samma fäbless för goda maträtter och vackra miljöer. Dessutom är hon en himla ärlig människa och jag tror hon kommer bli världens bästa mamma den dagen det händer.

Michelle
Michelle och jag lärde känna varandra sommaren 2007. Jag åkte till New York i tre månader tillsammans med min kompis Julia för att praktisera på en reklambyrå och vi skulle bo hos hennes kompis Michelle. Det tog en månad ungefär och sedan hade vi cirka en miljon interna skämt och tillbringade minst varannan minut av vår lediga tid tillsammans. Michelle tyckte om precis samma saker som mig. Vi låg i parker och var trötta och åt ostmackor, vi följde alla dokusåpor som gick på TV och vi hittade på de mest knäppa sakerna ute på stan. Det kändes som att vara på läger mest hela tiden den sommaren. När vi flyttade tillbaka till Sverige (av en slump på samma dag) fortsatte vi att hänga och det känns fortfarande lite som att vara på läger när man är med Michelle. Ofta kan jag känna att jag inte orkar träffa en enda person och vill bara vara ifred, men jag vill alltid alltid träffa Michelle. Jag tycker om Michelle för att hon säger exakt vad hon vill och har lust med i alla sammanhang, för att hon är så trevlig mot tunnelbanestämplare och busschaufförer, för att hon är halvchilenska och pratar spanska med alla som ser ut att kunna spanska (hon prickar alltid rätt), för att hon behandlar sin hund Pinto som en människa, för att hon har typ det bästa skrattet i världen, det är som kolsyra och fruktansvart smittande, för att hon är misstänksam mot alla människor innan de bevisar motsatsen (hon var oerhört misstänksam mot Ludde i början exempelvis), det gör att hon väljer sina vänner mycket noggrant.  Jag tycker om henne för att hon tycker att det här är jag, för att vi kan gå ut och låtsas inför okända människor att vi är insektsforskare som extrajobbar som salsadansare, för att vi kan skriksjunga längs med hela odengatan, för att hon verkligen bryr sig om mig och vill att jag ska må bra och köper varje krönika jag skriver och sätter upp på kylskåpet, för att alla som träffar henne vill vara hennes vän.  Jag saknar henne lika mycket som jag saknar min mamma.
.

I asked a week ago which of my friends you wanted to know more about. The list got quite long and here are the second round of people. Read it by clicking “in english” below FAQ. You can find the first post here.

2011 började med ett besök på vackraste Museum of Natural History.

Ludde var hos mig i tio dagar också, det hittills längsta vi varit med varandra i år.

Nina fyllde år och vi dansade och sjöng Karaoke.

Chloë Sevigny släppte sin kollektion för Opening Ceremony och jag kutade såklart dit för att få en kram och berätta hur mycket jag gillar henne.

Jag, Nina och Carl Fredrik gjorde en utflykt till New Haven och universitetet Yale. Gilmore Girls-stämning deluxe.

Måndagsmorgnar i januari är inte alltid så lätta.

Christian fyllde år och ställde till med världens fest och bästa tårtorna.

Februari.

Jag, Christian och Alexandra gick och såg Robyn.

Jag lärde känna Meg som var i New York över en vecka. Henne tycker jag väldigt mycket om.

Jag åkte till LA på en reklamfilmsinspelning.

Och där överraskade jag er med att berätta att Ludvig flyttat dit! Det var så fint for han hade flyttat bara några dagar innan och vi sågs av slump på vår treårsdag. Vi åt middag på David Lynch favoritrestaurang och satt så nära varandra det gick.

Efter Los Angeles åkte vi direkt till San Francisco och tillbringade helgen där. En väldigt vacker stad, skulle verkligen kunna tänka mig att bo där.

Mars.

Jag och Nina såg Oscarsgalan hemma hos Mia.

Sara hade fest med franskt tema i sin drömmiga lägenhet.

Ludde kom till New York en liten helg <3

Och helgen därpå hälsade min mamma på!

och sedan kom Ulrika en hel månad!

Hängde med de här herrarna vareviga helg.

Och det var väl på ett ungefär de första tre månaderna av 2011. Svinkalla var de förövrigt också.
.

Click here to read.

Idag är den sjätte krönikan ute i Sofis Mode. Haha, jag älskar rubriken de satte, så väldigt knäpp. Krönikan är också ganska knäpp och handlar om ett par grannar jag hade en gång när jag var 19 och jobbade natt på Seven Eleven. Alltså det kan vara så att jag har överdrivit en smula, men det behövs ibland. Tidningen hittar du i din närmsta kiosk.
.

This post is for my Swedish readers. It’s just a reminder that my sixth column in the magazine Sofis Mode is out today. It’s about a weird couple of neighbors I had a long time ago.

source: clara nebeling

Mer av era finaste ord och dikter kommer här. Glöm inte att sätta på passande fin bakgrundmusik när du läser.

♡
“Har du kul?” frågade han och tände min cigarett. Jag kupade händerna om tändaren för att skydda lågan från vinden, och när min hud nuddade hans kände jag hur det fladdrade till i bröstet. Var det lust, kärlek eller bara ett tidigt tecken på lungcancer? Just då tycker jag inte att det spelade någon roll.”
-Ur Alla var där av Lauren Weisberger

♡
“He knew that ‘I love you’ also means ‘I love you more than anyone loves you, or has loved you, or will love you’, and also, ‘I love you in a way that no one loves you, or has loved you, or will love you’, and also, ‘I love you in a way that I love no one else, and never have loved anyone else, and never will love anyone else.’”
Ur Everything is Illuminated av Jonathan Safran Foer:

♡
I wish i had thousand words for love, but all that comes to mind
is the way you move against me while you sleep
and there are no words for that
– Brian Andreas

♡
This time of year is the saddest time of year. It is the end of the summer, the time when your boyfriend or girlfriend is moving to Berlin or New York or London and says “I just don’t want the responsibility that comes with a relationship, I really need to be free right now”.
And you hate the future, you want to throw rocks and empty beercans at it. You hate the changes it brings. You’re late for uni, your first class of the semester, and you wish you hadn’t cut your own hair two days before you started. And you think of the days getting darker and on your way home you kick the gold out of the leaves on the ground. You ride the buses and trams and trains in circles. You put chewing gums on elevator buttons.
At night you can’t sleep so you go out and it’s a starlit night so you sit and watch the constellations up there, and then a meteor divides the sky in two and you think of one thing to wish for but there are so many things.
I am reading your emails and I may not have time to reply to all of them, but I just wan’t you to know that I’ve been there too. I’m there with you right now.
– Jens Lekman

♡
det största brottet av allt är att bemöta det som brinner med en halvfuktig trasa
– unknown

♡
Sometimes you just have to jump off the bridge and hope you grow wings on your way down.
– unknown

♡
När skruttet läst sitt brev med mycket möda (hon hade särskilt svårt med knyttets namn) blev buskens vita rosor plötsligt röda och skruttet flög helt glatt i knyttets famn och viskade:
”Glöm bort hur hemskt det var och minns att allt det roliga är kvar.”
– Tove Jansson

♡
Den vackraste visan om kärleken
kom aldrig på pränt.
Den blev kvar i en dröm på Montmartre
hos en fattig Parisstudent.

Den skulle ha lyst över länderna
och tvingat en vår på knä
och en värld skulle tryckt till sitt hjärta
en ny Musset.

Han skulle ha vandrat vid kajerna
med en blek liten blåögd Lucile
och diktat violer och kyssar
nu en natt i april.

Den vackraste visan om kärleken
kom aldrig på pränt.
Den begrovs i en massgrav i Flandern
med en fattig Parisstudent
-Ture Nerman

♡
Inga jordskalv där vi bodde. Ingen frös och ingen svalt, men det skälvde när du rörde vid mig. Du var sjutton, jag var sexton och jag skolkade från allt. Jag ville bara va med dig. Jag ville bara va med dig.
– Lars Winnerbäck

♡
At any given moment, you have the power to say: this is not how the story is going to end.
– Unknown
.

Some lovely quotes people posted in the comments of this post.