Hej igen

Tänkte bara säga att jag tycker din blogg är väldigt rolig och inspirerande att läsa, varför jag ville kommentera var delvis av den där tanken att jag har läst så himla mycket av din blogg utan att ha det ”kritiska ögat” som finns med när man läser nyhetsartiklar, böcker eller andra saker.

Det andra var att jag tycker att det finns många välkända bloggare/bloggerskor som ”säljer sin livsstil” skriver om parfymer för de får mycket betalt av att skriva om det, äter en speciell typ flingor för att många nyhetsartiklar nyss sagt den varit farligt och på så vis få mycket publicitet – det de skriver är inte dem, utan en slags ”bloggpersona”. Eller ungefär så, kan jag känna. Plötsligt kom jag på att jag aldrig betraktat den här bloggen så, men att du mycket väl kan driva en blogg där du inte skriver saker som nödvändigtvis är dina största intressen/du vill skriva om utan mest skriver saker för att du vill få många läsare och därmed ha det som en extra inkomstkälla… Jag menar du jobbar ju ändå inom reklam? Och jag har aldrig tänkt den tanken förut.

Dessutom kände jag att precis som en läsare av en nyhetsartikel eller bok med det ”kritiska ögat” borde jag kunna ställa författaren till svars för vad person i fråga skrivit. Vad som är målet så att säga. Kände om ditt mål var att sälja och inte att inspirera, hade jag nog inte velat läsa vidare din blogg oavsett hur bra jag tycker den är. För jag kan inte rå för att tycka att det skulle vara väldigt hemskt (lite sviken) om du skrev att du tyckte si eller så, men egentligen var det bara för att få läsare… Så som lite opponerande läsare, kan jag säga att jag är väldigt nöjd över ditt svar. Jag kommer fortsätta läsa din blogg.

Egentligen vet jag inte varför (ursäkta att jag skriver så långt) det skulle kännas dumt om det du skrev var ”fejk” eller om det var påhittat på något sätt, eftersom det är ju väldigt fint ändå och man läser ju skönlitterära verk och så vidare. Men, jag tänkte bara dina djupare texter, om du skulle skriva dem för att sälja… Du skulle gå från liksom ”den där coola människan jag inspireras av” till den där blonda herrn i Harry Potter som säljer böcker och hittar på dem alla (glömt vad han heter).

An – men vada kopare? Jag saljer ju ingenting. Tror du blandar ihop att kopa nagot med att bli inspirerad av nagot. Och det ar jag himla oppen med, jag hoppas att jag driver en blogg som man kan bli inspireras av. Oavsett om det ar att lasa bocker, lyssna pa fin musik, ga pa maskerader eller ha knappa tarningskvallar. blir glad for att du har haft roligt pga saker du last har! Det ar ju inte sa att jag hjarntvattar dig, jag skriver om roliga saker jag har gjort, och sa tycker du ocksa att det var verkar kul och vill prova. finns inget farligt i det.

Skulle vara superroligt om du skulle kunna visa lite av din lägenhet och typ var den ligger, hyra och sånt:)

Hej!

Jag har läst din blogg så länge och nyss kom jag på att du måste ju vara fantastisk bra på reklam. Hur kom jag på det? Jo för jag går runt och gör omedvetna val hela tiden och plötsligt kommer jag på att jag många gånger blivit inspirerad av din blogg. Jag går på superhjälte/skurk-fest och är utklädd till björnligan (kommer på : just ja, såg jag på din blogg – efteråt), anordnar tärningspelskväll efter jag har sett hur roligt det verkar vara och sedan ett tag tillbaka har jag varit så oförklarligt sugen på semlor. Just ja, såg jag på din blogg! Plötsligt känns det som att jag inte bara är en läsare utan även en köpare, jag köper lite av din livsstil när jag läser din blogg. Kanske har jag blivit en medveten läsare, jag vet inte? Har läst någon gång att du kanske inte skriver om de tråkiga dagarna… Men, när du skriver din blogg tänker du då att du ska sälja inlägg? Känner du att ditt bloggliv inte är ditt ”riktiga” liv? Är din blogg en del av ditt reklamjobb fast i en annan aspekt?

Kom på en annan sak i samband med dessa tankar, som jag tänkte skriva. Gjorde ett arbete om hemlöshet än gång och besökte ett hemlöshetcenter, där en f.d. hemlös jobbade. Han hade varit en topp inom reklam och gått på reklamfester och luncher med alkohol hela tiden. Han sa att han levt ett liv nära randen av förstörelse hela tiden, utan att vara medveten om det. Han var en alkoholist. Känner du att det stämmer in på din umgängeskrets? Att ni egentligen är liksom ”dangerous and young”? Att vissa säkert skulle varit alkisar eller drugaddicts om de inte varit inom reklam där det ansågs ”okej”? Finns det överhuvudtaget en sådan baksida? Han sa också att det var förändrat sedan han jobbade inom reklam… Men, jag tänkte ändå på det i samma sväng, när jag ser alla partybilderna. Blir du inte less på allt partaj? Eller är det sådär en gång i månaden men bara väldigt många bilder? Förstår att det är en ”hemsk anklagelse” so to speak, och säkert för personlig… Men, vill gärna veta vad det är för livsstil jag håller på att köpa, nu när jag väl kommit på att jag blivit något annat än bara en läsare.

Fina bebiskrokodilen!

du er så bra, Sandra! babykrokodiller må være det søteste!

L – valkommen!

t – alltsa vi ligger ju i sangen och sa hur mycket som helst. men sen gor vi ju saker darimellan ocksa. 🙂

ohwell – skrev ju en senast forra veckan.. 🙂

kan inte du skriva en ny text om kärlek när man är sjutton? de är ju så fina!

åh. att bo i new york verkar va så fint!

har en fråga!
du och ludvig verkar alltid hitta på så mycket med andra när ni väl ses.
hur klarar ni av det, att träffa andra och hitta på saker alltså, istället för att bara ligga i sängen och bara kramas hela dagen och aldrig släppa taget?

Finfint, som vanligt!
Håller med Mimmi, lite avis blir man. Minns när jag själv för två år sedan klickade mig in på din blogg för första gången. Satt och läste i timmar.
Såg för övrigt den här cykelbroschen och tänkte självklart på cykel-Sandra.
http://folksy.com/items/2820258-Bike-brooch

men så himla avis på folk som upptäcker dig först NU och har så himla mycket att läsa?! (fin sammanfattning också såklart!!)

Alltså jag är så ledsen att jag inte upptäckt din blogg tidigare. Har försökt att ta igen och sträckläst i tre timmar nu. Alltid nåt.

Det låter underbart trots att du blev bestulen.. :/♥♥ xx

du lägger alltid upp så fina bilder, och du verkar haft superfina månader trots att både väska, pass och visum och allt försvann!

underbara bilder!

w – haha jag vet 🙂

vicky – vet faktiskt inte vad han heter! kram

åh, den lilla krokodilen är ju bäst!

00:55 på födelsedagsvideon, vilket leende alltså. vem är det????? mvh crazy stalker person

Kan du inte visa fler bilder från din nya lägenhet? 🙂

vad fint det är i halloween-filmen när det syns så tydligt att folk tror att du bara tar kort och stannar upp totalt i vad de gör eller byter ansiktsuttryck ganska rejält. haha åh.

Bilden med bebis krokodilen, dör! Vill också hålla i en!!

jag älskar. som vanligt.

!! sådär mycket grejer gör jag knappt under ett helt år.