krönika nummer 11.


Idag är ännu en krönika ute i Sofis Mode som jag har skrivit. Den här gången handlar det om att vara tretton år och fullkomligt livrädd och osäker över det mesta men ändå längta så oerhört mycket efter att något ska hända. Finns i närmaste kiosk i några dagar framåt. Ni kan förresten också prenumerera på Sofis Mode här.

I sin helhet:

När jag var 13 år var jag okysst. I stålblå buffaloskor och knivsmala ögonbryn pumpade hjärtat sönder vid varenda rödljus efter munnar och pojkhänder. Jag fantiserade om hur han som inte fanns skulle sova så nära, äta rostade mackor mittemot mig vid frukostbordet och kanske mest av allt – hångla upp mig brutalt mot skåpen i skolan. Vi skulle låsa in oss på toaletterna och han skulle vara överallt tills vi knappt kunde andas längre. Jag hade allt klart för mig i huvudet. Hur det skulle bli.

Men inte på ett enda högstadiedisco vågade jag säga hej till någon. Inte ett enda beundrarbrev kastades in i skåpsglipan och inte en enda gång ringde det någon som undrade vad jag skulle göra i helgen. Jag sparkade sönder rabatten utanför vår lägenhet och gick och la mig med brinnande längtan.
Men så en dag kom Elias.

Han hände när jag var på en språkresa i England. Jag och min bästis var tretton år och alla andra var sexton. Vi förstod aldrig vad de gjorde längs med kajen om kvällarna. Vi spelade tv-spel och kastade stenar i vattnet. Visste inte att hela poängen med språkresor var att dricka rödvin direkt ur flaskan, kyssa fel personer och bli hemskickad av ledare.

Den tredje och sista helgen var det disco med alla grupper. Vi stod på dansgolvet i en ring och dansade till Aqua, med handväskorna i mitten och hård kajal runt ögonen. Han kom från ingenstans och ställde sig bredvid mig. Rörde vid min axel och sa hej. Jag visste att han hette Elias och att han kom från Sollentuna. Jag visste det för att han hade mjuka bruna ögon och ett tröjtryck med ett band jag tyckte om. Jag blev livrädd, likstel och gick därifrån. Han var fjorton år och vågade inte titta mig i ögonen resten av kvällen. Jag åkte nattbussen hem med klappande puls, satt på flygplanet till Sverige med hans namn tryckande under kläderna och tänkte på hans hand vid min axel i sex månader efteråt. Byggde upp scenarier vad som hade hänt om jag hälsat tillbaka. Om jag vågat följa med honom ut, längs med piren, kysst någon för första gången i livet.

Jag hoppades på att gå in i honom vid varje gathörn. Jag tittade efter honom på tunnelbanan, jämförde honom med pojkarna i min klass. När de väste ord i korridoren så tänkte jag på Elias och hur han kom fram till mig av 540 språkrese-elever på ett lördagsdisco och la sin hand på min axel. Det kändes som att jag kanske skulle dö av ångesten över att jag aldrig vågade säga hej tillbaka. Ingen hade någonsin sagt hej till mig förut.

Så du kan väl lova mig en sak om du är tretton år och livrädd. Att om någon med mörka ögon lutar sig fram och viskar hej, då kan du väl vända dig om, lägga händerna runt hans ansikte och hångla upp honom tills läpparna är alldeles fnasiga.
.


This post is for my Swedish readers. It’s just a reminder that my 11th column in the magazine Sofis Mode is out today. It’s about being 13, insecure and unkissed.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
36kommentarer
  • Oj, vad jag känner igen mig. Ganska jobbigt att vara tretton egentligen. kan man inte bara bli stor?

    S 2012-03-03 22:57:38
    Svara
  • Så fint skrivet. Nu ska jag berätta en sak för dig. Jag är kär i en tjej, men hon har typ en pojkvän. Åh. Det är så jobbigt.
    Var bara tvungen att skriva det någonstans.

    Linnea 2012-02-27 23:24:37
    Svara
  • fantastisk. rett og slett.

    marire 2012-02-25 18:57:51 http://hoydepunkt.wordpress.com
    Svara
  • Jag dör – så bra beskrivet i början. Känner precis samma sak nu! Jag har gjort mycket; kysst många killar och hit och dit, men den där ensamheten.

    Hanna - Utanlikhet 2012-02-23 22:52:12 http://utanlikhet.blogg.se/
    Svara
  • Du är ju helt fantastisk!!!

    Lisa S 2012-02-23 22:12:32 http://lisaasandblom.blogg.se
    Svara
  • så himla fin skrivet. jag ryser.
    klockrent.

    Victoria 2012-02-23 09:44:11 http://findingvictoria.wordpress.com
    Svara
  • Stämmer precis! Så fint!

    F 2012-02-23 08:16:23
    Svara
  • Du är så duktig sandra!

    Lilian som bor i USA 2012-02-23 02:54:05 http://konstigalilian.blogg.se
    Svara
  • jag lovar. även om jag är snart 15 och fortfarande okysst så lovar jag. både dig och mig själv.

    rebecka 2012-02-23 01:59:28 http://whitewhales.blogg.se
    Svara
  • ..tjugoett år och fullkomligt livrädd och osäker över det mesta men ändå längtar så oerhört mycket efter att något ska hända

    Sofia 2012-02-22 22:48:15
    Svara
  • jag vill skriva ut och tapetsera mina väggar med dina texter.

    Becca 2012-02-22 22:32:52
    Svara
  • Så himlans fint och bra skrivet. åh. är 15 och känner igen mig så mycket

    Svara
  • Hjärtskärande vackert! som den finaste berättelsen av de alla fast ändå sann♥ xx

    Sofia 2012-02-22 21:43:27 http://www.myfakemustache.blogspot.com
    Svara
  • Fruktansvärt vacker. Kan vara den bästa krönikan hittils! Du knyter ihop allt så jävla bra tycker jag.

    julia 2012-02-22 20:35:58 http://clavicles.blogg.se/
    Svara
  • du är så duktig sandra, verkligen. gillar hur du ”knyter ihop säcken” i slutet utav texten, så fint.

    Lisa 2012-02-22 20:26:01 http://totally.spotlife.se
    Svara
  • Grattis! bra där! 🙂

    Bonnie 2012-02-22 16:40:50
    Svara
  • Bonnie – Wieden Kennedy!

    sandra 2012-02-22 16:35:42
    Svara
  • Ja, jag har aldrig träffat någon med analog portfolio sen fler år tillbaka men man vet ju inte.. Vilken byrå jobbar du på? Kram!

    Bonnie 2012-02-22 16:31:06
    Svara

  • tack for alla fina ord, ni gor mig sa glada!

    bonnie – jag soker givetvis med digital portfolio, det gor alla nufortiden. mitt yrke gar ut pa att hitta pa koncept sa jag ar helt enkelt den som har huvudansvaret i den kreativa processen i konceptfasen 🙂 kram.

    sandra 2012-02-22 16:19:22
    Svara
  • Söker du jobb med en analog eller digital portfolio? Vad är det roligaste jobbet du gjort? samt intressantaste. Är du med ofta i den kreativa processen i konceptfasen? eller får snarare gör detta, skriv en copy för detta osv…

    Bonnie 2012-02-22 16:11:40
    Svara
  • Får rysningar, så himla fint skriver du.

    Felicia 2012-02-22 16:00:16 http://tickoftime.blogg.se
    Svara
  • åh nu känner jag mig i alla fall lite mer peppad till att våga. jag är tretton och okysst så den här texten kom minst sagt i rättan tid, nu när det råkar vara så att det finns någon som gillar mej lika mycket som jag gillar honom (verkar det som i alla fall…)

    Elina 2012-02-22 15:58:50
    Svara
  • Så himla fint skrivet!

    Wilma 2012-02-22 13:57:47 http://wilmanorlin.devote.se/
    Svara
  • Så himlans fint alltså<3

    Malin Aurora 2012-02-22 12:45:44 http://vildblommor.blogg.se/
    Svara
  • Om du samlade dina texter i en bok så skulle jag verkligen köpa den. Och jag skulle ha den framme på vardagsrumsbordet så alla kunde läsa.

    Lise 2012-02-22 12:34:56 http://yetanotherblog.blogg.se
    Svara
  • Vilken otroligt bra text! Ditt sätt att skriva alltså. Älskar det! Det blir så på riktigt med dina ord, så precis just här och nu. Även om det handlar om när du var 13 år och inte alls nu så slängs man liksom rätt in i situationen. Du är fantastisk!

    Erica 2012-02-22 12:34:25 http://bambielux.blogg.se
    Svara
  • du skriver så utrolig bra!!

    siljus 2012-02-22 12:08:53
    Svara
  • Älskar ditt sätt att skriva!

    Linda 2012-02-22 12:02:56 http://rosettflickan.blogspot.com
    Svara
  • Mitt onsdagsnöje, woop woop!

    esteterier - i unga fröken karlssons värld 2012-02-22 11:46:29 http://esteterier.blogspot.com/
    Svara
  • dina texter är gudomliga!

    ann-sofie 2012-02-22 11:43:09 http://hennesliviordochmeningar.blogg.se
    Svara
  • Så bra text.

    Kajsa 2012-02-22 11:12:11 http://kobranhuggertill.blogspot.com/
    Svara
  • Åh, dina krönikor är så fantastiskt mysiga!

    Melwa 2012-02-22 11:07:08 http://melwabythegarden.blogg.se
    Svara
  • Åh, du skriver så fruktansvärt fint och träffar alltid mitt i prick. Jag vågade inte heller så jag förblev okysst tills jag var 16 år och jättefull. Och det var en kyss som varade i en halv sekund.

    ELLE 2012-02-22 10:49:25 http://flyawaylove.blogg.se
    Svara
  • Så fint skrivet! Men jag tror att det gäller oavsett om man är tretton år eller äldre, ibland är det så himla svårt att våga göra det man egentligen vill. Att våga chansa.

    Anna-Maria 2012-02-22 10:39:03 http://www.annamaria-l.se
    Svara
  • trettonårsångesten alltså.

    Vicky 2012-02-22 09:56:40 http://vickys.se/
    Svara
  • Älskar dina texter.

    Maja 2012-02-22 09:48:52 http://Www.mla-photography.blogspot.com
    Svara

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!