Sandra Beijer

Vi hoppar ett år tillbaka från när vi tittade tillbaka på 2006 förra veckan och tar en titt på året 2005. Året då jag började blogga, var tjugo år och läste genusvetenskap på universitetet.

Jag firade in nyåret 2004/2005 med Nathalie på en fest i Vasastan. Det här är den enda bild jag har, men jag hade i alla fall den här fina fina Marc Jacobs-klänningen på mig i den perfekta röda färgen med en stor svart sammetsrosett. Den var med största sannolikhet en kopia för jag köpte den på ebay för 700 kronor, men vad gör väl det.

Jag såg ut såhär på mitt passfoto.

Här bodde jag med min pojkvän Tobias, i en fin lägenhet vid Karlaplan som jag fick hyra av min styvpappas pappa. Han hade haft den som övernattningslägenhet i många år men sedan hade den bara stått tom. Så då fick jag flytta in! Här har jag Milla och Vera på besök.

Min anslagstavla.

Vi var på Popaganda förstås. Den var i juni dåförtiden, var gratis och höll till vid universitetet. Den här bilden kan dock vara från 2004, minns inte riktigt.

I juli åkte jag, Maja, Tove, Jonna och Filip till Paris i en vecka. Så himla bra semester. Vi promenerade runt, åt ost, dansade på Paris indieklubbar och lärde oss nya ord.

Jag och Jonna vid något franskt vatten, kanske Seine?

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=OFGgq5yOOTg&list=UUS47-pV4vlHZzpYO9CjowBg[/youtube] Tove skrev en fin sång om mig så den sjöng vi när vi var på en hemmafest med rosa väggar i Marais.

jag och Tove i Montmartre.

Parisgänget! Min klädstil har ju förändrats minimalt på sju år.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=ZSu5lRgimPI&list=UUS47-pV4vlHZzpYO9CjowBg[/youtube] Och så sjöng vi jämt låtar av Strip Squad när vi träffade fransmän. Strip Squad var Majas band men de förstod sällan briljansen, tur att vi gjorde det iaf.

I augusti fyllde jag 21 och firade på landet med Tobias, Jonna och Nathalie. Vi drack bellini som är en av mina bästa drinkar.

Sedan åkte vi till Emmaboda. Det blev den sista tält-festivalen för mig. Minns att jag sov raklång på ryggen för att hålla luggen perfekt alla dagarna.

Fina Tove och fina Filip på Emmaboda.

På hösten tog jag inte så många foton. Men vi var ute på roliga ställen och så började jag på Berghs också. Men alla de bra fotona från roliga klassfester är nerpackade i en flyttlåda i en källare.

I december åkte jag och Tobias till Paris igen för att fira nyår.

Nathalie var också med.

Och sen tog året slut. Ett väldigt händelserikt ett.
.

Looking back at my 2005, when I was 20 years old, studied gender studies at the university and went to Paris with my friends.

Idag är en ny krönika för Sofis Mode ute. Jag har skrivit några texter om att vara hjärtekrossad, men inte om när det är tvärtom, när man hjärtekrossar någon annan. Så det handlar denna om. Finns att köpa från och med idag och några dagar framåt.
I sin helhet:

Vi sitter på en bänk på en nattklubb och jag vet att han är kär i mig. Varje fredag känner jag hans ögon i ryggen, hur han olyckligt cirkulerar omkring i de rum jag är i.
Han sitter nära mig och hans panna är blöt. Fastän basen dunkar tungt mellan väggarna hör jag hans jämna andetag. Jag lutar mig mot honom och drar långfingret längs med hans näsa. Jag gör sådana saker ofta, tränger mig in i hans personliga utrymme, gör honom liten och svag för att jag kan.
– Du smakar salt, säger jag och han för tungan mot överläppen och känner efter.
– Det är för att vi dansade så mycket, svarar han. Jag nickar. Vi tittar ut över dansgolvet och jag tar en klunk av ölen och vänder mig mot honom. Han hukar sig med sin tunga lugg, krymper på plats och fingrarna snuddar en hundradels sekund vid mina. Hans ögon är mörkt blå och imorgon när vi träffas för att äta lunch kommer vi att låtsas som ingenting. Jag leder honom ut på golvet och kysser honom i takt till love will tears us apart för vi är sjutton år och då finns det inget inget som är sentimentalt eller klyschigt. Allt är för första gången. Jag känner hans hårda hjärta genom kläderna när han pressar sig mot mig. Hans tunga smakar cigaretter och tuggummi. Vi står mitt på dansgolvet och han har händerna försiktigt vid kanten av min tröja, lirkar sig in mot tonårshud och kanske lite mer. Jag tappar fästet några gånger och han fångar upp mig, skrattar för att vi är tillsammans i några korta minuter på ett dansgolv.

Sedan frågar han om jag vill ha en öl och jag säger ja tack och då försvinner han bort till baren. Jag ställer mig mot väggen och tänder en cigarett. Röker två på raken och när jag tänder den andra lutar sig en lång person i grön militärjacka mot min axel. Jag vet inte vad han heter men han är äldre och luktar gott av tung parfym och universitetskorridorer. Utan ett ord tar han mig åt sidan, kysser mig mot en toalettdörr, drar upp min t-shirt och lägger händerna någonstans långt in under, mellan bh-band och jag andas fort och låter honom. När jag tittar upp ser jag hur han står bakom och tittar. Med två öl i handen och glasartad blick, orörlig och ensam. Och jag vänder huvudet bort och raderar honom ur kvällen.

Dagen efter sitter vi på ett café, pratar som om ingenting hade hänt, upprepar historier och gör allt för att inte hamna i gårdagen, under blinkande lampor och  kyssar som klipps av när det inte längre passar. Och hans lugg faller ner i pannan när jag tittar på honom för länge och jag tänker att han är så jävla kär i mig. Han är så jävla kär i mig och jag behandlar honom som ingenting bara för att jag kan. Och när jag tänker på det värker det överallt för jag vet att jag inte kan sluta. Att bli älskad är som knark och starka piller och jag önskar att någon kunde bakbinda mina händer och skriva om lagboken för en sista gång. Alla vet ju att det är dödsstraff på att ta sönder hjärtan.

.

This post is for my Swedish readers. It’s just a reminder that my 10th column in the magazine Sofis Mode is out today.  It’s about breaking someone’s heart.

I söndags var det inte bara Super Bowl här i USA utan även Christians födelsedagsfirande. Vi var alla inbjudna till hans fina lägenhet.

Vi lagade något av det bästa, nämligen tacos. Svenska tacos-stilen såklart.

Alla var pepp på mat + kalas + sportevenemang.

Jag var där också. Lite söndagstrött, men ändå.

Mina tacos. <333

Sedan var det dags att kolla på Super Bowl och äta. Alltså fy sjutton vad trist det var med amerikansk fotboll. Madonna var strålande i pausen i alla fall.

I reklamen öppnade vi presenter. Christian har en grej för Lego så han fick Empire State Building av mig som han kan bygga.

Sedan vann New York hela grejen och alla skrek och firade och när jag gick hem tutade bilarna glatt överallt.
.

Last Sunday we watched Super Bowl at Christian’s place and celebrated his birthday. We ate tacos and I gave him a Lego model of Empire State Building and those lego figures as an icecube tray.

Dear Friend,

Rodarte Rohearte Text Sweatshirt.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=2uYs0gJD-LE[/youtube] M.I.A. – Bad Girls

ImagineNations Adventure Globe by Wendy Gold

Cargohold.

Turkos liten lampa med gul sladd.

Potato chip cookies.

I fredags följde jag med Miljöpartiet New York till Rainbow Warrior, ett av Greenpeace fartyg. Båten hade några dagars paus i New York från att rädda världen och vi fick komma upp på däck och titta. Medan de berättade om valar de befriat, farliga utsläpp de stoppat och människor de utbildat sprang besättningen runt och gjort i ordning segel och olika slags instrument (obs mycket dålig på båt-termer). De skulle nämligen till Baltimore timman efter och sedan vidare till Brasilien. Ombord på båten var alltifrån Steve Zissou-män i mörkblå polotröjor och grått hår i hästsvans till unga tjejer i rosa dreadlocks från Nya Zeeland. Det var en fin inblick i en viktig sak, och jag tyckte extra mycket om att de hade så bråttom att stoppa orättvisor att guideturen fick gå i några extra knop. Stöd Greenpeace här vetja, det gör jag.
.

I visited Greenpeace boat Rainbow Warrior last Friday. It was a great tour about how much good they’ve done in the world and how much bad they’ve stopped and the best thing was that they were in a real hurry to set sail to a mission in Baltimore and then further on to Brazil. Support Greenpeace here.