Att vara online på facebook och han är också det för det är en grön plutt i sidan av hans namn men ingen skriver först och jag väntar och väntar för jag vågar inte skriva hej. Och så tänker jag precis logga ut när jag har chattljudet. !!! det hoppar till ända ner i hjärtat.
– Hej ikväll igen 🙂

Det finaste som hände mig var idag. Pojken som jag vet gillar mig frågade vem jag skulle gå med på balen om några veckor. Jag svarade nervöst att jag skulle gå med några tjejkompisar. Nu vågar han inte titta på mig i skolan och jag vet inte vad jag ska göra. För att jag vet att det aldrig skulle funka mellan oss men samtidigt så vill jag bara säga till honom att jag gillar honom också.

Åhh, hur vet man om man är kär?

Det här hände igår. Jag kom hem från tåget klockan sju och min bästa vän mötte upp mig på cykel och vi kramades hårt och länge. Jag tog den vanliga platsen på sadeln och hon på pakethållaren, så åkte vi runt och hamnade till slut på en picknickfilt i parken. Där satt vi i timmar, pratade utan avbrott för att vi aldrig träffas längre och åt jordgubbar med Nutella. Vi skrattade och var sjuka i huvudet för att det är det vi är tillsammans. Hon är bara så otroligt bra och jag vet inte hur jag skulle ha klarat de ledsamma kvällarna i lägenheten utan solstrålar som henne. Vänner är bra att ha.

Var på popklubb i onsdags. Var glad, mådde bra, hade min bästa vän med mig och vi gick dit för att dansa. Men det bästa var att han var där. Och jag brydde mig inte ett dugg. Vi hälsade på varandra, men jag kände ingenting. Han flörtade, men jag kände ingenting. Han la handen på min rygg, precis på det stället som han vet att jag gillar, men jag kände ingenting. Det ännu mer bästa var hans min när jag gick hem med den extremt snygge, charmige, erfarna, 26åriga journaliststudenten som jag flörtat med hela kvällen och han-som-jag-inte-bryr-mig-om-längre insåg att han inte hade någonstans att sova eftersom han hade räknat med att jag skulle falla för hans charm igen. Men tji fick han.

Här om dagen var jag på föreläsning i skolan. Några rader framför mig satt killen med världens brunaste ögon som jag har suktat efter i ett halvår (både killen och ögonen). Rätt som det var vände han sig om och stirrade rakt på mig. Först tittade jag bort men sedan stirrade jag tillbaka och så satt vi bara så i en evighet och det kändes som att allt som fanns var dom där bruna ögonen som skickade elektricitet in i min kropp och nu kan jag inte sluta lyssna på töntiga kärlekslåtar. Har inte velat berätta för någon eftersom jag vet att de kommer säga att det inte betyder något, men det betyder i alla fall något för mig.

Jag slängde ut honom. Och det känns så jävla bra.

Hon kramade mig längre än vad hon kramade någon annan.

[…] lördag! tänkte att vi firar med fler av historierna ni berättade för två månader sedan om det bästa som hände er just då. Det är ju så […]

jag har läst om oddvar Hansen från Norge som räddade ungdomar ur vattnet under beskjutningen av Utoya den 22 juli och låtit tårarna droppa ner på tidningspappret för att sedan klippa ut artikeln och rama in den över min säng. speciellt fint var det hur den som interljuvar i slutet säger att ”du gjorde en jätteinsatts under den dagen” och han svarar: – det var det många som gjorde.
och man blir alldeles gråtig och kall och svag för att det finns människor som breivik men också glad och hoppfull för att det finns människor som Oddvar som räddar människor han inte känner eller är släkt med, med fara för sitt eget liv.

Jag var i Oskarshamn mitt i natten med en fin vän som jag väldigt sällan träffar. Staden var så väldigt främmande och natten så väldigt fin att vi bestämde oss för att inte gå direkt tillbaka till där vi bodde. Vi gick åt motsatta hållet. ”Nu går vi vilse!”

jag var på fest och när klockan var sju på morgonen hade alla däckat förutom jag och killen som jag tycker om lite för mycket. vi gick ut på altanen och delade på hans allra sista cigarett och han gav mig sin jacka för att jag frös.

Jag fick äntligen chans att prata med honom men visste inte vad jag skulle säga så jag hittade på att han va lik en från där jag kommer ifrån så han skulle tro att det var därför jag stirrat på honom i korridorerna så länge. Fast egentligen är han bara så fantastiskt snygg.

Detta hände inte i helgen utan för två veckor sen, tror jag.
Världens snyggaste, finaste (klyschigt men oj vad fin han är) och svåraste kille jag någonsin mött var på samma bar/klubb som mig. Jag hade varit så glad och förväntansfull för det känns så bra med den här killen. Han har hängt med bara mig. Kramat mig. Jag har suttit i hans knä och bara dött. Glömt hur man röker när han tittar på mig. Det verkar som han tycker om mig, verkligen mig. Känns som jag förstår det som andra inte förstår med honom.
Sen frågade jag hur det går med tjejerna ikväll. På skoj. Som lite av en pik. Han svarade: ”På ena eller andra sättet löser jag nog ikväll.” Och han menade inte mig.

Tror nog detta är det bästa som hände den helgen. Måste lära mig att inte tycka om någon och sluta inbilla mig att någon någonsin skulle gilla mig tillbaka.

i lördags höll han min hand genom hela min fulstad, vi hånglade i mitt kök, han höll om mig så som bara han kan och sedan träffade han min pappa för första gången. min åttaåriga lillasyster sa till honom att han är min pojkvän och han sa inte emot. jag är så kär.

Jag skulle till tandläkaren på morgonen. Min pojke började skolan klockan elva men åkte till tandläkaren för att träffa mig halv åtta på morgonen. Hela tiden när vi satt där i väntrummet kramade och pussade han mig trots att jag var snuvig, osminkad och rostig. Efter det bestämde vi oss för att jag var för sjuk för att åka till skolan, så vi åkte hem till honom. Han gjorde té till mig och pussade mig i flera timmar därpå. Världens underbaraste pojkvän helt enkelt.

[…] är det rusk och regn där jag bor. Då behöver man fler av historierna ni berättade för några helger sedan om det bästa som hänt er just […]

Min bästa väns expojkvän dumpade henne häromdagen och det första hon gjorde var att åka till mig. Vi gick ner till sjön och satt på klipporna i regnet, delade på några svaga mentholcigaretter och drack svart kaffe ur termos medan vi lyssnade på musik ur sprakande mobilhögtalare. Även om jag tyckte, och fortfarande gör, otroligt synd om henne var det en fin stund, en stund vi inte haft på länge. Vi behövde inte säga så mycket men jag förstod hur mycket hon behöver mig och att jag behöver henne lika mycket.

I fredags blev jag dumpad av min drömkille och jag gick helt sönder inuti. Jag låg själv i min lägenhet i ett dygn, oförmögen att stiga upp, förlamad av sorg och smärta. Då dök min bästa vän upp och bevisade precis varför hon är min bästa vän. Hon tvingade mig att gå in i badrummet, tvätta bort tårarna, kamma igenom håret och så cyklade vi hem till henne, och vi åt chips, drack coca cola och på morgonen så jag fick jag pannkakor. Hon vägrade låta mig sova ensam en natt till. Bara att hon vet precis vad jag behöver, även när jag inte säger det.

en månad försent men ändå. I fredags kom jag och min syster hem från Uruguay där vi har varit i tre månader. Så i lördags åkte vi hem till en kompis, där träffade vi dom vi har saknat så himla mycket. Vi drack öl och vin och hade det hur fint som helst. Sedan åkte vi till Jazzhuset (Göteborgs bästa uteställe). Det var synthkväll (!!), hur grymt som helst. Dansade tills fötterna gjorde ont och åkte hem sådär lagom full och väldigt glad över att ha fått träffa dom finaste vännerna man kan ha.

[…] vi avslutar den här veckan med lite fler av de finaste sakerna som hände er för några helger sedan i […]

Jag ska adoptera en ensam katt på ett katthem. För jag har en känsla av att höjden av ensamhet är att vara en övergiven katt på ett katthem. Det kan bli världens finaste helg.

Det bästa som hände mig var att jag besökte Manchester för första gång i mitt liv och äntligen insåg att om bara fem månader bor jag där, och i den fantastiska by ska jag bo i tre år. Jag spenderade helgen med värdens finaste, mest förelskade, homofila par, som gjorde mig lycklig långt inne i hjärtat och ga mig tron på kärleken tillbaka. Årets till nu finaste helg.

Jag har haft ett berg-och-dalbanigt förhållande och nuförtiden har det bara sluttat neråt. Han berättade för mig att han saknade mig när vi inte sågs men att när vi sågs så kunde han bara tänka på allt som vi inte hade. På allt som var dåligt. Vi träffades men det bestod mest av förvirrade blickar, snabba pussar och meningslöst sex. Så jag sa att jag inte visste om mitt hjärta klarade av det mer. Vi pratade om att sluta träffas. Men så inatt, klockan 2, så ringer han och väcker mig, kommer hit och hånglar upp mig. Sen kramade han mig hela natten och imorse fanns det där i hans ögon igen. Passionen, som varit bortblåst sen i somras.

efter att vi dansat oss svettiga på baba promenerade vi hem till honom. till pojken vars läppar jag mött tusen gånger, vilket ändå är alldeles för få. under hans randiga duntäcke hade jag sex för fösta gången på hela fyra år, & jag ångrade mig inte ens morgonen efter.

när han sjöng på scenen och fast jag inte vågade kolla på honom och fast jag satt längst bak så viskade min kompis att han kollade på mig hela tiden. då vågade jag kolla upp och och så såg han mig i ögonen tills jag blev generad och slog ner blicken igen. då log han.

förra veckan åkte jag och min pojkvän till paris över helgen för att i förväg fira att vi varit tillsammans i tre år, sen vi var fjorton. och där var det vår och öl och ligga i solen och parker och promenera och pussas och mojito och ljumma kvällar och små restauranger med meny bara på franska. hade velat stanna hela våren men när vi kom hem kändes allt lite lättare ändå.

Gick på en andra dejt med snyggaste och underbaraste killen i världen, som jag fortfarande inte förstå varför han är intresserad av just mig, Jag är halvsmart, halvsnygg, halvintressant, han är jättesmart, jättesnygg, jätteperfekt, och ändå bjöd han ut mig efter att vi träffats på en fest. Väntar på att jag ska vakna upp ur drömmen eller att någon ska säga ”april, april”. Men just nu är jag så jävla lycklig. Och han är så himla underbar.

jag är så jävla trött på att det är bara människor som vill skada mig som blir kära i mig. som vill ha kontroll vända alla jobb mig, mitt hem mot mig, precis allt mot mig,. min bror mot mig mina vänner mot mig…” KOLLA JAG KNULLAR RUNT. OCH BARA SÅ DU VET HAR JAG INTE BARA SATT PÅ HENNE JAG TRACKAR DIG FÖR PÅ DITT JOBB UTAN DIN GRANNE OCKSÅ… hoppas du trivs där du bor, det var därför jag ville du skulle bo där för att kunna ha kontroll och jävlas så mkt det går.. förstöra din trygghet, kunna klippa av ditT hår när du sover óch bara vara en fitta. OCH KALLA MIG KATARINA ÄR ETT HÅL NÄR JAG KNULLAR RUNT. men träffar du någon ska jag jävlas så mkt det barav går på ditt jobb. göra allt jag kan föra att trycka ner dig!”

Är inte jag lcykligt lottad?

Jag och han som är så förbannat fin som alltid frågar hur jag mår, säger att han saknat mig, frågar varför vi inte ses mer ofta, han med rufsigt hår som luktar frukt, stod nära nära varandra på en trång bar i vasastan och viskade sådär nära så jag kände hans andetag och värme på halsen och allt jag ville göra var att hångla upp honom. Det gjorde jag ju inte för jag skulle aldrig vilja riskera en sån fin vän för något som bara varar en natt. Men det var fint ändå.

Jag glömde skriva det bästa. Att han drog åt sig mig hårthårthårt och lyfte upp mig så att vi blev lika långa och jag upphörde nog att existera i några sekunder.

[…] Tycker vi firar in denna fredag med ett knippe historier av det finaste som h ände er förra helgen. […]

förra helgen, (eller förrförra om jag ska vara helt ärlig) var jag en hel dag i Newtown i sydney, gick omkring ensam, bråkade med en kinesgubbe om en felfungerande adapter, ”no money back! no money back! you lie! you a liar!” belönade mitt mod med en klänning i vintagestil som var handsydd i världens finaste affär. Jag åt pocherade ägg med rostbröd och skypade med min bror. Somnade hos min bästa Tina vid Bondi Beach, vaknade upp och gick på stranden, badade i vågorna omringade av snygga surfare och det kändes som att ingenting kunde slå det här. På eftermiddagen har jag på min nya klänning, håret i vintagesnurror och när jag träffar en av mina bästa nya aussievänner presenterar hon sin bror. och jag tappar talförmågan. tjugotre år gammal självsäker snacksalig jag och den här killen står i lockigt kort brunt hår, mediabågar och samma smilgropar som heath ledger och jag dör. på fläcken. på kvällen är vi på samma bjudning och han tittar på mig men vi sitter inte brevid varandra och jag kan inte titta på honom för jag imploderar om jag tittar för länge. Jag säger knappt ett ord på hela kvällen till honom men de andra säger att han liknar heath ledger och han tittar i golvet och vill inte ta emot komplimanger. Jag sitter och undrar hur jag ens är kapabel att känna såhär efter 3 veckor omringad av australiens stora mängd snygga killar. Men han tittar på mig och jag tittar ner i golvet och jag tänker att såhär har jag inte känt sedan jag var femton. när han kramar mig adjö vet jag att jag aldrig kommer se honom igen. På söndagen plockar jag upp mig själv, åker bil för att äta sydneys största schnitzel och vi sjunger bye bye bye högt och ljudligt, äter bananabread och sedan åker vi på roadtrip. vi kör förbi hans hemstad men han är inte där för det kommer aldrig finnas något som heter rätt tid rätt plats. men vad gör det när man upptäckt att lite av ens tonårshjärta fortfarande finns kvar?

Det har var finaste:

– nar jag krashade min bil pa vag till en begravning sa gav en helt frammande tant (frun till bilmekanikern) mig en stor kram och sade att allting kommer bli bra igen. Hon sade att hon visste vad smarta ar och att allting kommer bli bra igen. Hon var tjock och det var harligt.

– nar jag kom hem fran begravningen sa hade en van lamnat tva bitar caramel slice som han bakat bakom min dorr som trostning.

– nar mitt ex sedan tog mig pa nattbio, kopte popcorn, min favorit godis och kramade mig hart. For att vi kan vara vanner trots allt.

– nar han som jag kanske tycker jatte mycket om tog mig pa en langromenad och pa vagen mot den bra delen av strande tittade han mig djupt i ogonen och det kandes nastan som hela stranden gungade en stund och jag vill kyssa honom hardast men vi vantar for att vi inte har brattom.

en kille jag aldrig riktigt tänkt på sov efter en peronalfest i min säng. vi sov sked såklart och ingenting hände förutom det. nästa natt sov han här igen. jag vände mig mot hans varma bröst för att sova när vi helt plötsligt börjar hångla. sov knappt någonting den natten men dagen efter började jag tidigt men var piggare är någonsin. han kom in till mig på jobbet gav mig en lång kram och ett ”vi ses snart”. egentligen vet jag inte när vi kommer ses igen, eller hur det kommer vara att ses igen. men det gör ingenting. för ibland behöver man bara närheten och ett varmt bröst.

det här hände inte i helgen, utan alldeles, alldeles nyss, ikväll, men jag måste bara berätta det ändå. var på en liten klassfest tillsammans med några från de som går klassen över oss och plötsligt satt han som jag tycker är så himla söt alldeles bredvid mig, tog gitarren ur mina händer och undrade om vi skulle sjunga en sång. så satt jag där, med min axel tätt emot hans och vågade knappt andas medan han sjöng. så fint.

-Vill du att jag ska stanna eller vill du att jag ska gå hem?

Han stannade.

Jag och killen som nog numera är min pojkvän, inte vågat fråga, hade varit ute med vänner på varsitt håll och möttes på busshållplatsen fyra på morgonen, vingliga och fnissiga. Och han höll hårt i min midja och hånglade upp mig mot en stolpe och sa ”jag vet inte hur man säger såna här saker.. men du är bara så himla NICE”.

Och det är så roligt, han säger alltid så bra saker som jag aldrig fått höra förut, att jag är smart och nice och har fina händer.

Du har alltid så fina ideer! Hoppas du mår bättre nu, eller snart iaf.

I helgen blev jag och min finaste hämtade av farbror här i Idre för att spendera helgen med farbrorns barn och fru. Så helgen lekte vi i barnbackarna med killarna, åt lunch ute i solen, bodde i husvagn och vaknade av solen och killarnas lekar.

Så himla mysigt att bara komma iväg lite, fortfarande i fjällmiljö och med pojkvännen, och framför allt att bara få umgås och njuta av dagarna. Utan mer tankar en vart vi skulle äta och vart killarna bestämde sig för att åka? Nämnde jag att de är fyra och sju och älskar skidåkning lika mycket som jag och pojkvännen.

Helt enkelt en helg som gick alldeles för fort och var en fantastisk helg i mars.

Min helg var så himla sorglig, men en av mina bästa vänner flyttade in och strök och damsugade och torkade tårar och gav kramar och allt sånt som en bästa vän ska. Plötsligt kändes allt mycket bättre.

Han är pilot och hans händer är så mysiga och han doftar så gott och han var vaken med mig hela natten till klockan sju på morgonen trots att han skulle upp och jobba dagen efter. För han ville vara med mig. Nu vill jag mest av allt att han ska hålla om mig hela tiden.

förra veckan kom jag fram till att jag & min pojkvän inte var lyckliga utan varandra. vi är i ett långdistansförhållande. han är halv australiensisk och halv fransk. just nu bor han och arbetar i franska alperna. jag älskar det där nere. själv arbetar jag som skidfröken uppe i dalarna.
vi träffades i san sebastian, spanien förra året. då blev det vi. sen dess har vi gjort långdistansgrejen ett bra tag. det gör ont men oftast är det värt det. vi älskar ju varandra så mycket, han är inte bara min pojkvän men han är också min bästaste vän.

nu är vi inte pojkvän/flickvän längre för att ingen av oss var lyckliga i det förhållandet vi hade. vi kunde knappt skypa. har inte setts på över två månader och visste inte när nästa gång skulle bli. hans planer är att roadtrippa franska, spanska, portugisiska och marocanska kusten tillsammans med sina vänner och surfa. mina är oklara. det gjorde för ont så vi kom gemensamt fram till detta. samtidigt älskar vi varann över allt annat. sandra, hur kommer man över detta? jag vet inte ens om jag vill göra det, men vi måste.
vi är bara 20 år och vill inte uppoffra våra drömmar. båda älskar att resa, upptäcka nya platser och bara vara galna och älska livet. man måste ju kompromissa när man är i ett förhållande men nu gick det inte längre.

vad ska jag göra?

Det bästa som hände mig i helgen var att jag hängde med mina nya killkompisar och vi hade det skitkul! Hamnade till slut på någon random flickas 20-årsfest som sög, snodde hennes choklad-kaniner och vandrade hem till en av killarna genom hela Helsingfors eftersom sista tunnelbanan precis hade åkt. det var mysigt!

Det finaste som hände var egentligen förra helgen, min pojk jag bor ihop med kom hem från Milano och jag blev så lycklig jag grät. För det han egentligen inte visste var att jag hängt upp snubbeltråd ifall någon fick för sig att klättra in från balkongen. Och jag insåg att jag nog är lite halv utan honom.

I helgen såg jag en pojke som jag gråtit flera veckor över (eftersom han kunde konsten att lite i smyg vara väldigt elak, ända tills man inser att detta inte bara är lite småjobbigt utan att man är helt sönder). Det var på en fest, och jag tappade min mobil i golvet och gick snabbt till köket för att undvika honom, fick panik. En tjej jag känner lite halvt hittade mig och ledde ut mig, tände en cigarett och så berättade jag snabbt och hackigt. Så suckade hon, liksom luttrat, och sa ”Svin.” Så enkelt. Och så raderade jag honom som kontakt i telefonboken och så gick jag förbi honom och sa inte hej. Jag kände mig lite som Baby när hon slipper sitta i hörnet längre och allt sånt där. Så jävla kickass. Han såg snopen ut.

Det bästa var när vännen jag kände på festen jag var på i lördags kom och tog tag i min arm och sa ”Du måste träffa din tumtvilling!!!” Och så presenterade hon mig för en kort mycket trevlig flicka i min ålder och vi skrattade och skrek av förtjusning när det visade sig att vi båda hade lika korta, märkligt formade tummar. När det sedan blev oavgjort i tumbrottning så var hela min helg gjord, för jag har aldrig i hela mitt liv kommit lika i tumbrottning, bara förlorat.

Det var mulet när jag vevade upp rullgardinen, trodde att jag skulle spendera min söndag i pyjamas på mitt rum framför Beverly Hills eller någon annan bra serie som jag brukar, men så blev det inte. Jag fick ett sms ifrån min kompis och det slutade upp med att vi bar oss ut i det halvkyliga vädret med varsin kamera i högsta hugg. Det var fotodag som gällde, något som vi brukade göra mycket oftare förr. In mot skogarna begav vi oss, men efter ett tag hände det inte så oförutsigbara; det började regna. Men inget kunde förstöra våran dag så det bar av hemåt mot de vita väggarna inomhus istället.

Ungefär vid den tidpunkten vi båda trodde att våran dag närmade sig sitt slut ringde min kompis telefon, det var hennes mamma. Hon var ute och gick med sin hund när hon fick syn på den vackraste dimman över den sjö som ligger en bit bort ifrån där vi bor. Fort iväg far vi iväg ännu en gång, fast denna gång i mammas bil så vi säkert skulle hinna dit innan den försvann. Väl där fick vi en glad överraskning, det var inte bara en magisk dimma som hade lagt sig över sjön, långt borta i horisonten skiftade himlen i en vacker rosa nyans. Det var en sådan syn man bara ser på film och foton. Lyckliga som vi var fotade vi inte bara, vi njöt utav ett vacker slut på en efterlängtad dag. När sedan regnet ännu en gång började droppa ner på våra huvuden började vi gå hemåt hemåt, nöjda.

Det är vid dessa tillfällen man inser att det inte behövs särskilt mycket för att få en minnesvärd och otroligt lyckad dag, det är faktiskt nästan då man är som tacksammas över det man har.

Jag har precis flyttat hemifrån. I helgen kom pappa på besök, åtta timmars resa för att klappa lite på min febervarma panna. På tvn visades Mamma Mia och någonstans sjunger de ”Slipping through my fingers” och plötsligt har jag två skakande armar som omfamnar mig hårdare än någonsin och jag hör min pappa gråta för första gången i hela mitt liv.

Vi sitter så filmen ut. Hans tårar som faller mot min hjässa och jag tror att det är det vackraste, mest sköra ögonblick jag någonsin upplevt. Jag kände mig så älskad att mitt hjärta inte visste var det skulle ta vägen.

Jag ringde mitt ex.
De är två månader sedan hans händer var mina, långa svarta hår, mjuka kindben & vackra mjölkvita rygg. Jag saknar honom. Inte bara som pojkvän. Utan som personen han är, alltet liksom.
Vi var omaka som strumpor kan bli, på alla möjliga plan. Därför höll det inte.
När jag hörde hans röst på telefonen som sa:
-Hej emma…hur är det med dig..?
Då kändes det som om vi aldrig varit ihop, utan att vi haft en kort & klumpig romans. Fast det inte alls var så det var meningen att det skulle bli, eller sluta.
Kan man få sakna en pusselbit som aldrig riktig passade?

Nä vi la på, rullade en tår ner för min kind. Men jag bet ihop och tänkte ”det får vara nog nu emma, det räcker. Du kommer att bli älskad…en dag, av någon annan. Men det räcker nu. It wasen’t ment to be”

Foråret kom endelig rigtigt til København! Så vi kunne sidde udendørs og drikke vin, iført solbriller.

Hej Sandra. Mitt hjärta gör ont och vi grät tillsammans i sängen igårkväll. Det har varit vi i två år, två månader och tjugofem dagar. Vi har bott tillsammans i den finaste lägenheten i två månader och nio dagar. Till hösten ska vi båda flytta härifrån. Han till Uppsala för att plugga, och jag vill ut på äventyr. USA, Nya Zeeland, vartsomhelst. Har jag trott, tills igår. Hur ska jag klara av att inte ses på månader när det är nog jobbigt bara över en liten långhelg? Och nu har vi en hel vår och sommar tillsammans innan vi kanske skiljs åt, men just idag känns det inte som att det hjälper. Jag skickar hjärtan i sms och längtar tills vi får kramas ikväll. Jag är rädd för att om det inte går. Om man tvingar ihop förhållandet under alla månader och sen när han möter mig på flygplatsen så känns allt konstigt. Vad gör man då? Jag vill inte oroa mig såhär. Du är den enda jag kan fråga, för ingen annan förstår. Känns det som. Det blev väldigt luddigt men jag ser så dåligt genom tårarna.

När alla tårar tagit slut och jag kände mig som allra hemskast och svagast sa en fin person att jag är en av de starkaste tjejerna han känner.

I söndags fick jag äntligen träffa min kärlek som bor fem timmar bort. Han stod och väntade på mig vid terminalen och när han äntligen höll om mig blev allting lungt igen, inuti. Sen promenerade vi hem och somnade i hans 90-säng.

I helgen var jag hemma hos mamma och pappa och firade mammas födelsedag, hon har fyllt 60. Alla mina syskon och deras familjer var där, utom min ena syster som spenderat veckan på BB med en liten bebis. Men sen, på kvällen så kom hon, bebisen och hennes kille ändå. Det var den minsta lilla människa jag någonsin sett, så fin. Jag och mamma turades om att hålla henne och man riktigt såg hur lycklig min syster var trots att hon höll på att gå under av trötthet. Det var så fint att se.

Jag är i USA och kollar på olika college inför hösten. I helgen åkte jag till en skola och när jag spatserat runt en stund så inser jag att av alla de skolor jag har besökt, så skulle den här passa både mig och min pojkvän. Jag inser att det kanske inte behöver vara ett världshav mellan oss trots allt.

Spelade rappakalja och delade på en flaska rödvin med min pappa och en fin vän. Vi dog av skratt hela tiden.

Hmmm det bästa var att jag, min pojkvän + tre av hans kompisar spelade ölspel i lördags och det var extra bra för jag blev inte blyg och kände mig inte forever alone utan allt bara blev bra och sen åkte vi hem till honom och myste hela natten.

när jag höll på stänga igen på jobbet i söndagskväll så kom killen från affären mitt emot som jag råkat hångla med en gång förbi och satte sig. sedan stannande vi kvar efter stängning och pratade om kärlek och varför den ska vara så jävla komplicerad i en halvtimme trots att vi knappt känner varandra och det var bråttom hem.

sen följde han med mig och köpte mjölk.

var på pojkväns pappas 50-års fest. pojkvännen hade på sig kavaj och han har aldrig varit vackrare. den där känslan när man blir så jävla stolt. dör.

det finaste som hände mig denna helgen var när jag satt på bussen och försöket läsa en bok men inte kunde koncentrera mig. jag suckade istället högt och slog ihop boken. en timme tidigare var jag och åt pizza med mina bästa vänner men jag fick inte ner en bit. för jag visste att om en timme kommer jag sitta där mitt emot honom. lovar på hela mitt hjärta att jag aldrig varit så nervös i hela mitt liv. sen kom jag hem till min killkompis så satt han där. killen jag har varit kär i sen första gången jag såg honom. Nu har jag en bild på min telefon där han pussar mig på kinden. aldrig aldrig aldrig ska jag ta bort den bilden. jag insåg att jag kanske är sådär riktigt fjärilar i magen kär för första gången.

Jag belv full och ringde min pojkvän. Morgonen efter blev jag så himla glad över ett sms från honom. Han skrev att han inte kontaktat mig så mycket det senaste för att han haft så mycket att göra och att han skulle komma till mig på kvällen och visa hur mycket han saknat mig.
Men sen sa han att han bara skrev det för att jag ringt och varit helt förstörd över att vi aldrig pratade längre, så det kanske inte gills.

min helg var så fin, i fredags träffade jag den fina killen och vi körde runt länge och lyssnade på musik, sen parkerade han en bit bort från mitt hus och så hånglade vi i baksätet i flera timmar.
och på lördagen spontanhämtade han mig, vi åkte till honom och hade sex i hans lilla säng

(sedan visade det sig att han var ett svin, men trots allt tyckte jag det var fint ändå)

This weekend I met my best friend Reda for brunch. We went to a restaurant called Giant Robot! I hadn’t seen her in nearly a month and we just ate and chatted and drank coffee for the whole day, darting between coffee shops and museums in the rain. It was perfect.

Jag var och åt middag med min pappa i fredags. Jag var så himla nervös innan för att det skulle bli stelt eller nåt eller att vi inte skulle ha tillräckligt mycket att säga till varandra. Men det blev så himla bra och mysigt och när vi kom hem satte han upp min nya rullgardin fast jag inte bett om det och fast klockan var kvart över ett på natten.

Vår fina vän hade precis fyllt år, så vi överraskade henne genom att baka chokladmuffins med jordgubbar på toppen och sjunga för henne när hon kom in. Och så hade vi gjort en hemmagjord himmelsäng i soffrummet, så på kvällen såg vi på film bland värmeljus och somnade på madrasserna under de vita skynkena som hängde i taket över alltihop.

Fick äntligen äntligen sova hos honom igen och hans föräldrar var bortresta så vi sov i den stora sängen med ett sånt där superbrett täcke som det ryms två under, fast vi sov ändå tätt ihop i mitten.

I helgen tjatade jag in mig på en pub som egentligen bara släpper in folk som är tre år äldre än mig. Där inne fanns det träväggar,irländsk öl,blommiga loppissoffor från sjuttiotalet och taniga bokhyllor som bär på böcker med svarta pärmar och deras titel skrivna i guldfärg. Plus att han var där inne med,som jag kollat på i två år utan att göra något. Det räckte med vetskapen att fått vara på samma pub som honom under några timmar för att göra den lördagskvällen till en av de lite bättre,

Efter att vi hade pimplat på sjön i stugan utan att få napp en endaste gång, så sa han hoppfullt ”kanske det går bättre om vi fiskar här till sommaren istället”. Det gjorde mig glad och varm i hjärtat att han sa så, fast vi båda vet att han flyttar tillbaka till USA om två månader och vi nog aldrig någonsin kommer tillbringa en sommar tillsammans.

Det gör väldigt ont men just då var det helgens bästa grej.

”Balls are so unrealistic, I prefer Houseparties” – Askungen som pluggar på universitetet. Hon har rätt prioriteringar! Hur som helst, det finaste som hände mig i helgen var på en hemmafest. Där var pojken med de brunaste mandelformade ögonen som någonsin gått på den här planet med slitna läderboots och helt förföriskt mörkt, busigt och lockigt hår. ”Han är alldeles för charmig för att tänka på mig”, tänkte jag när jag hälsade på honom och han tog min hand i ett stadigt grepp. Men så satt jag där i det djupa fönstret i 1800-tals byggnaden med hans händer vilandes på min korsrygg och mina händer intrasslade i hans lockar innan klockan slagit midnatt. Och mina händer trasslade sig inte loss förrens man hörde små fåglar kvittra och det började ljusna utanför det djupa fönstret. När jag gick hem såg jag min reflektion i ett fönster, mina läppar var knallrosa, helt sönderhånglade. Jag log resten av vägen hem.

Min helg var fylld av dramatik och på söndagen bråkade jag och min pojkvän också. Jag kastade ömtåliga saker i väggen, sparkade på träd och grät så jag skakade för allt kändes orättvist och jag var så arg och förtvivlad, allt kändes för mycket helt enkelt. Sedan blev vi sams och han var så fin mot mig. Vi gick och köpte massa onyttigt och la oss och tittade på Harry Potter och hånglade mest. Det var så fint att bli lugn i hjärtat igen. Ibland behövs det inte mer än då.

Jag bestämde mig för att i sommar ska jag ge mig ut på ett äventyr och glömma Sverige och resten av världen en obestämd tid. Jag vill nämligen fotvandra i Spanien och nu ska det banne mig bli av! Har gått omkring och varit så lycklig sen dess och vill bara att sommaren ska komma nununu! Sova under bar himmel, dricka lokalt, pinsamt billigt vin, plåstra om skavsår, prata spanska med massa rrrr, äta tomater som är halvt gröna och halvt röda och smakar fantastiskt, gå tills jag inte orkar mer och sen gå lite till och möta människor från hela världen.

När man liksom måste dra närmare med skärpet som hör till trench coaten för att en halvmeter inte är nära nog och att spela död i soffan en hel dag.

Probably the moment when I got into a bus in Copenhagen (where I recently moved to) and met a Danish guy that could speak French fluently (I used to live in Paris).
My friends and I started talking to him.
It was such a short bus ride. I just had time to write down my phone number on a postcard, to hand it to him, and to leave.

You probably wonder if he called back right? (:
*

Jag sover över med min vän och vi permanentar mitt hår i badrummet och jag tänker att jag vill alltid vara med henne, alltid alltid alltid för resten av våra liv.

Att gå längs en snöfri gata en fredagskväll och inte behöva ha vantar ens för luften doftar vår och goda maträtter från restaurangerna bredvid och och man undrar vilken man ska gå in i och ta en öl.

Jag kysste en kille för några helger sedan. Bara sådära. Jag hade tappat min plånbok och letat i en evighet redan. Så hittade jag den och så stod han nära. Det bubblade bara över, där och då, och han stod i vägen, blev spilld på. Nu tänker jag på honom ibland när jag är nere och på hur bra han var på att hångla och på hur många underbara människor som bara är ett lyckorus bort.

Åkte färja från Korsika till Sardinien, nästan alla franska/italienska män vilade ögonen på mig för jag är ljus och blåögd och har en ålder på mindre än hälften av övriga i mitt sällskap. Jag fyller 20 i nästa vecka och önskar att de svenska pojkarna ska se på mig likadant när jag kommer hem. Samt känner för att hångla lite.

Var med på ett ”drinking game” i helgen med några jag känner och några jag inte känner så bra. Jag var tvungen att svara på de jobbigaste frågorna, vilket var jätteelakt. Jag fick lägga mig ner på rygg och hålla för ansiktet när jag svarade. Sen fick jag höra att en viss herre skulle flytta från Sverige permanent och då fick jag ångest för vem ska nu köpa alkohol till mig? Somnade klockan sex och var därför tvungen att försova mig när skolveckan började. Dum helg helt enkelt.

jag fyllde 19 i måndags så jag bjöd mina kompisar och pojkvän på födelsedagspicknick. Jag hade laga god paj och vi lekte dunken och blev som 11-åringar igen. På kvällen kom alla tillbaka hem till mig och drack vin, åt ost och tårta och så gjorde vi fina musikquiz med 90-talshits. På söndagen sov men fina pojke hos mig för i måndags fyllde jag år och då fick jag veta att min familj ska åka till New York i sommar. Bästa presenten man kan tänka sig!

I söndags besökte jag min låtsas pappas familj. Dom är en jättestor familj, men oj så jag känner mig hemma hos dom! Ibland önskar jag att dom var mina riktiga farbröder och kusiner.

när jag fick tillbringa en hel kväll pussandes på en fin kille. efteråt sa han att han tyckte om mig asmycket. det var så fint för att ordet as är så typiskt han.

Jag och en vän flyttade hemifrån tillsammans. Till en mysig liten etta i Vasastan med vita väggar, högt i tak och fint trägolv. På kvällen bjöd vi över vänner och åt inflyttningspizza på golvet och drack trefemmor. När dem hade gått åt vi bananbröd, drack te och lyssnade på LP-skivor och allt kändes dödsläskigt och jättekul på samma gång.

I helgen åkte jag och en kompis till Berlin men redan första kvällen blev hon dålig och åkte hem morgonen därpå. Jag bestämde mig för att stanna kvar och det var kanske det bästa beslutet jag tagit. Först kändes det läskigt att vara själv men sen gick jag och fikade, tittade på second hand och köpte vinyler. Det kändes så himla bra att jag hade gjort det bästa av situationen och inte bara åkt hem!

Idag såg jag killen jag brukade vara (olyckligt) kär i med sin nya flickvän. Jag fick inte ont i magen och solen sken. Idag var en bra dag.

det bästa som har hänt den här veckan var att bada på badhuset med klassen, och faktiskt känna sig fin. utan att gå hem och gråta på grund av den dumma kroppen.

Går ut till rökrutan från dansgolvet för att hälsa på mina vänner från klassen. Möter finaste och snyggaste killen från några helger sedan. Han tittade mig i ögonen med hans mörka skogsgröna ögon och tar tag i mig och kysser mig. Sen går han därifrån och jag går runt på darrande ben resten av kvällen. Vill bara spola tillbaks tiden om och bli kysst sådär om och om igen…..

När min kille och jag hade sex sa han till mig att just där och just då var allt perfekt och jag höll med. Du vet när man är sådär kär så att det egentligen finns bekymmer men man kan glömma dom just där och just då? Så.

När jag var tillsammans med min första pojkvän så lärde jag känna alla hans vänner och när vi gjorde slut så tappade jag kontakten med ungefär hälften av dom. Här om veckan så kom jag och tänka på en av dom där killarna och började fundera på om han fortfarande var lika snäll och att han faktiskt egentligen är en himla söt kille. Och här om dagen så skrev han till mig på facebook, bara helt från absolut ingenstans. Sen så tyckte han att jag skulle komma förbi på fredag när dom skulle grilla och så skrev han sitt telefonnummer. Han har jätteblondt hår och en himla massa tatueringar.

Blev överraskande bjuden på en fest hos en av de där populära typerna i skolan. Ingen av mina kompisar som också blivit bjudna kunde och jag blev därför ledsen för att jag så himla gärna velat gå men är alldeles för feg och tystlåten för att gå själv. Men så kom dagen, och det var som om någon mystisk kraft besatte mig, jag tog modet till mig och gick dit själv ändå. Och jag överlevde.

Väl där var det kanske inte så jätteroligt men jag kände mig bara väldigt stolt över mig själv, ett steg närmare den människa jag vill vara!

Jag gick runt i köpenhamn själv och gick vilse och hittade och kedjerökte och blev bjuden på dejt av en dansk som sa att jag var den häftigaste människan han sett och att han kunde se att jag var en kreativ människa. Sen tog vi en öl och pratade om problem fast vi fortfarande inte vet varandras namn för att vi hälsade aldrig. Sen tog jag tåget tillbaka till sverige och hamnade i en lägenhet i en stad jag inte bor i med främlingar och det delades på marijuana och rödvin och jag låg på golvet och rökte med en kille som hade lurviga tofflor. Sen lagade vi mat och trängdes i köket och satt på golvet i en ring och åt. Ibland hade vi små dans pauser och alla dansade med spastiska små danssteg och en kille låg i soffan och sjöng i falsett till kiss off med violent femmes och en annan var bara tyst och gick runt med en cigarett i mungipan och sa ingenting men han var fin i håret och hade rödvin på sin skjorta. Vi lyssnade på the kinks hela kvällen, fick rysningar när dom sjunger ”one day we’ll be free” och grannarna klagade men det brydde vi oss inte om.

Det var den första helgen på över ett halvår, som jag kände att livet var lätt att leva. Min pojkvän och jag drack öl och tittade på hockey. Efter det bytte vi till rödvin och Dödsdansen. Vi blandade högt och lågt, skämtade med varandra och bara njöt. Vi hade inga åtagande, ingenting att göra, vi bara var med varandra och slappnade av. Det var vi värda efter en tung höst med dödsfall och flyttar. Mitt hjärta var lätt för första gången på över ett halvår.

jag vaknade bredvid honom och hans hår var lockigt och rufsigt och vi hade inte ens pussat varandra men det gjorde ingenting för när jag gick hem satt hans lukt fortfarande kvar i min tröja

Forrige helg, på en måte, og denne helgen, eller heller, i kveld, onsdag kveld, skal jeg være sammen med en fyr jeg begynner å like. Han er utrolig søt, med rufsete hår, mange misliker ham fordi han ikke er politisk korrekt, men jeg synes det er bra og utfordrende. Vi ser på film og kliner, og jeg aner ikke hvor dette forholdet kommer til å gå for det har vært noe kun en og en halv uke… Men det gjør ikke så mye. Det var en kommentar litt opp av en som het u, og som skrev at hun innså at hun savnet kjærligheten denne helgen. Det var fint. Den kommer og går, men det er best når den kommer. Takk Sandra! Du er bra

I lördags tog jag och min pojkvän en mysig utflykt till Helsingborg. Jag som tjatat om att jag vill shoppa nya kläder fick gå runt och titta och prova och vela tills jag var nöjd. Sen kollade vi runt lite i stan där han pluggar, men jag aldrig varit innan och efter det tog vi tåget tillbaka hem till Lund och åt middag på restaurang. En mycket mysig lördag!

I helgen hände det inte så jättemycket egentligen, men jag träffade min närmsta vän och vi bestämde att vi ska till Berlin i sommar! Så himla roligt. Jag går i ettan och är så förvirrad över allting, men nu har jag något att verkligen se fram emot. Dessutom åt vi lantchips med cream cheese och det är fantastiskt gott. Kram!

Jag firade saint patrick’s day med mina fina gröna vänner. Vi var de enda som var gröna på hela klubben, det blev ett latjo samtalsämne!

När jag vaknade på teatern (för vi hade helgrep) och min flicka sov på min arm för första gången på så länge.

Den här helgen har jag insett att jag saknar kärleken.

var på 18-års fest i helg och kände mig för första gången på länge levande igen.

A guy I have a secret crush on told me beautiful things! We sat in a crowded bar full of our friends, and all of a sudden he said that the first time he ever saw me he knew that I was someone who’s going to be in his life for a long time, that when I walked into the room he just knew it immediately. He also said that he feels easy around me, that he can tell me anything and just say anything and I always understand and never judge him. And when we went to afterparty, he suddenly threw his guitar away and pulled me into his lap and hugged me tightly. This SO made my weekend! <3

Jag läste en underbar bok om historiska hjältar, köpte fina strumpbyxor, drack te, spelade spel med trevliga människor och insåg att jag nog aldrig kommer glömma honom.

Jag förstod för första gången att det är okej att äta, liksom på riktigt. Alla de andra gångerna jag köpt hem något sött som sedan möglat i mitt skåp har de slängts bort med tanken att ”äh, den var ju inte ätbar längre”, men nu köpte jag ett påskägg. Och lade det på mitt skrivbord.

Och jag åt det. Största kaloriintaget jag haft på evigheter.

I toner till Lana Del Rey pysslade jag ihop min kinderleksak och grät.

Vi hade ungefär det bästa sexet i mitt liv mot ett elhus med tegelvägg och det blev hål i min nya jacka av en vass kvist och det var hetsigt och bara helt fantastiskt, stjärnhimlen var som ett öppet tak ovanför oss och jag grät för att jag äntligen vågat berätta och för hur rätt allt kändes och för all kärlek och åtrå runt och i oss.

Jag är ny på flickr och klickade runt bland alla fina bilder, och kom på att du visar ju alltid galetbra flickrfavoriter här så jag klickade in på dina favoriter. Dog på alla fina bilder, såg en från Ludvigs photostream, blev nyfiken och kikade på hans favoritbilder. Dog finhetsdöden när du dök upp överallt. Världens finaste ju. Ville mest bara säga det. Att ni är galet fina ihop. Puss

I lördags drack jag öl ihop med en kille som är kär i mig. Han är snällare än jultomten och vi skickar klipp på konstiga djur och delar hemligheter ingen annan får veta och vi klättrar över stenmurar på kyrkogårdar när vi är fulla och vi är alltid i lag när vi spelar spel och det är alldeles omöjligt att inte bli lite lite lite förälskad i hans mörka hår och stora glittriga ögon. Trots det är han bara min bästa vän. Vilket inte är så himla ’bara’ egentligen.

Den här helgen har varit perfekt på alla sätt och vis för jag var nämligen i Berlin med ett dussin främlingar som jag började lära känna och i slutet av helgen aldrig ville lämna.

jag satt på ett tak, som man egentligen inte alls får klättra upp på, mitt i natten och pratade med fina personer och var nästan inte höjdrädd alls.

Det rareste/konstigaste hendte.
En gutt jeg så vidt møtte rundt et bord med mange andre for typ et halvt år siden – (selvom det ikke er vesentlig på noen som helst måte, vil jeg bare si at han ser seriøst ut som en modell. Dere tror jeg bare sier det, men han gjør virkelig det. Og han har en sånn lugn personlighet, at han ikke er elak som de fleste andre utrolig snygge menn) sa at han hadde tenkt på meg helt siden han så meg for et halvt år siden og at jeg var noe av det fineste han sett. Etter hvert kysset vi. Dagen etter spiste jeg fant jeg fram kanelbollene jeg hadde i fryseren og spiste tre stykker til frokost uten å få dårlig samvittighet. Når det har skjedd noe så fint kvelden før, kan jeg gjøre sånt på søndag. Ellers føler jeg meg ikke bra av å spise kanelboller til frokost, da tenker jeg bare på at jeg ikke burde spist kanelbolle til frokost. Men når en gutt har sagt noe så fint til deg dagen før, noe som du ikke trodde var mulig, føles alt bra. Til og med å jogge og gå til tannlegen. Så jeg burde egentlig passe på å gjøre sånt nå.

Min helg var inte alls bra, men i dag! Jag tror att det kan bli en jättebra dag, det är svalt vårväder, jag har på mig en ny kjol och känner mig väldigt fin och jag läste i tidningen dagen efter några tyska demonstranter brutit sig in på ett armémuseum upptäckte man att en av stridsvagnarna var rosa.

min helg har varit helt fantastisk. min allra bästa vän flyttade till Australien i höstas och i söndags flyttade hon hem. jag hade inte träffat henne på sju månader och det är på tok för länge att vara borta från sin bästa vän. hon hade ingen aning om att jag skulle vara hemma och överraska henne, då hon trodde att jag var tvungen att stanna kvar i oslo och jobba. gud ni ska veta hur nervös jag var innan jag träffade henne. det pirrade i magen så mycket att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. tårarna bara rann när jag äntligen träffade henne, men även om det var sju månader vi sågs sist så kändes det som igår. jag har världens finaste vänner och jag är så lycklig att de finns i mitt liv.

Jag hade inte en bra vecka så jag stannade hemma hela helgen utan att gå ut och dricka eller vara social. Det var väldigt fint. Jag åt god mat, godis och goda efterrätter och kollade på fina filmer och serier och läste och skrev. Det var den bästa helgen på länge. Att bara vara med mig själv, och komma ihåg att jag är min egna bästa vän.

Jag bor, precis som du, väldigt långt ifrån de personer som jag tycker om. Helgen passerades dock tillsammans med min svenska kör och då också min syster, som jag saknar så mycket att det värker i hela mig. När det var dags att vid Victoria station i London kramas hejdåpåsisådärnågramånader började vi i alla fall gråta båda två. Sen plötsligt stod jag där själv på stationen och kände mest för att falla ihop. När jag sedan gick igenom spärren sprang det fram en kvinna till mig och skrek ”WAIT!”. Så gav hon mig hela sitt paket näsdukar. Det fick mig ändå att le lite bakom tårarna. Vad fina människor det finns ändå.

Det finaste under min helg:
Att sitta på hans soffa en vanlig söndagseftermiddag, med ansiktena mot varandra så nära att näsorna nästan rör i varandra. Har en hand på hans bröstkorg samtidigt som han känner sig fram längs mina höftben. Inte prata, inte hångla, bara liksom ta in det här med att det finns någon jag kan sitta så nära utan att jag oroar mig för att jag har dålig andedräkt eller för att eyelinern från gårdagen inte sitter som den borde. Och när det varit tyst väldigt, väldigt länge säger han: du har så himla blåa ögon. Och när jag säger förlåt för att jag är så tyst idag säger han ”det är okej, jag vill bara ha dig här”. Det hade säkert sett helt obegripligt ut för hans rumskompisar om de råkat komma in genom dörren just då, hade säkert sett konstigt ut för vem som helst, men av någon anledning är det ungefär det enda jag vill göra med mitt liv just nu.

Jag och några vänner satt vid en ensam sommarstuga mitt i de djupa svenska skogarna med utkik över en dimmig vättern. Det var mörkt men det gjorde inget för man behöver inte se varandra sådär jättebra för att filosofera och röka busigheter. Vi åt päronsplitt och rökte cigaretter och allt allt allt var bara i perfekt harmoni. En bon iver låt gjorde plötsligt att allt blev helt olidligt magiskt. Det var som om vi var i en helt annan värld där mitt ute i skogen, vid dimmigt vatten och den röda lilla stugan.

I Fredags vaknade jag upp med världens bästa tjejer till eggs benedict. Det var den otroligt hunkiga hostelägaren som handlat alla ingridienser speciellt till oss eftersom vi kvällen innan fått reda på att det en gång funnits på menyn. Vi frågade ”huuuuuuuuuuur kan du tagit bort det????!!!” och morgonen efter stod kocken och pocherade ägg, bara till oss. Dagen flöt på i hängmattan i 30grader och sol sol sol tills det äntligen gick att surfa igen. Äntligen! Att något man inte ens e speciellt bra på (än!) kan vara så kul e sjukt, jag kan inte ens sluta tänka på det. Jag vill bara ut igen och igen och igen. Men man blir trött, helt slut faktiskt så tillslut gick vi tillbaks till vårt hostel. Världens bästa hostel, med världens bästa ägare med världens bästa hundvalp.
Och nu sitter jag hemma i köket och ser hur det kommer rök ur munnen på folk som går till jobbet. Det är så absurt hur man kan va på ena sidan jorden ena dan och på den andra sidan bara ett dygn efter. Jag saknar det redan, att ha sand överallt och sova utan täcke eftersom man svettas till och med på natten. Jag tror att jag precis har startat ett långdistansförhållande med Centralamerika.

Jag lag pa stranden med mina basta vanner, som jag tillbringat tva manader i asien med, och jag fick ett sant dar bubblande gladjerus som liksom borjar i magen och slutar med ett stort, fanigt men sa himla underbart flin.

Var ute och dansade och hamnade till sist hos mig med honom. Vi låg i min lilla säng, lyssnade på Bon Iver, hade lugn och fin sex.
Somnade i hans famn.
Vaknade tidigt på morgonen och låg och lyssnade på hans andetag.
Då han vaknade sa han ”hej finaste” och pussade på mig hela morgonen.

Bestämde mig för att aldrig byta mina lakan.

att man inte skäms eller känner ånger, jag har bett en man gå i en tjejs rum och klippa av henne håret av ren ondska och jävelskap. sen inte skämmas för det eller känna att det var fel eller sympati., utan bara det är schysst. va??? hon är ju lång då klipper vi av håret för att trakassera henne, det gör vi.. återigen ett år senare sitter jag här på väg till kvinnojouren.. förra gången var det den andra sjuka mannen som ville skada mig psykiskt och misshandla mig nu. NU är det en NY. Detta är det galnaste och sjukaste jag upplevt trodde aldrig att jag skulle ha och göra med så sjuka människor som medvetet och enbart vill skada mig. Åhhh det är så synd om mig att jag måste slå på en tjej och psykiskt skada en tjej på hennes jobb och jävlas i hennes hem. Hur fan kan man göra så och kalla sig frisk.. Det är det psykopatiska jag upplevt. denna frånvaro av ånger, empati skröämmr skiten ur mig,. va ska hända härnäst???? vad ska hända härnöäst när svartsjukan sätter in???

att man inte skäms eller känner ånger, jag har bett en man gå i en tjejs rum och klippa av henne håret av ren ondska och jävelskap. sen inte skämmas för det eller känna att det var fel eller sympati., utan bara det är schysst. va??? hon är ju lång då klipper vi av håret för att trakassera henne, det gör vi.. återigen ett år senare sitter jag här på väg till kvinnojouren.. förra gången var det den andra sjuka mannen som ville skada mig psykiskt och misshandla mig nu. NU är det en NY. Detta är det galnaste och sjukaste jag upplevt trodde aldrig att jag skulle ha och göra med så sjuka människor som medvetet och enbart vill skada mig. Åhhh det är så synd om mig att jag måste slå på en tjej och psykiskt skada en tjej på hennes jobb och jävlas i hennes hem. Hur fan kan man göra så och kalla sig frisk.. Det är det psykopatiska jag upplevt. denna frånvaro av ånger, empati skröämmr skiten ur mig,. va ska hända härnäst???? vad ska hända härnöäst när svartsjukan sätter in???

jag vet hur bra han mår av att psyiskt misshandla mig, hur nöjd han är över att gått in i mitt rum och klipp av mig håret… hur han bara njuter den sjuka grisen… jag är rädd för hioniom varje dag.jag vågar inte sova här mer… jag vet akldrig vad han ska ta sig till.. allt öär ren ondska.. kontrollera allt.. jag måste sätta in löshår för han sabbat heka mitt hår. det värsta är att njuter av det. ser det som sin hämnd. att misshandla kvinnor måste ge honom en kick att slå på människor som har det sämre.. för att man säger ifrån. då ska man psykiskt misshandlas och han ringer upp mitt jobboch spyr ut skit.. va??? så i helgen. har jag cancer nej det är mannen som är behov av att skada mig som gått in när jag sovot med en saxocgh klippt av mig mitt hår. för att jag medvetet ska må psyksit då,ligt för att plåga miog och för att skada mig.. jag ’r helt övertygad om att min ångest föder honomannars skulle han aldrig medvetet vilöja skda mig.. jag tror att om jag skulle försöka ta sjävlmord skulle han lite njuta… memn släkting hade en man en gång som sa… jag vill helst ha dig i bakfickan, kan jag inte få dig ska ingen annan heller få dig.. så hotade han med att döda henne av obskyrda svartsjuka påhitt.. slog henne i magen så hon fick missfall…
det finns ingen gräns för ondska hos svartsjuka människor.. ingen gräns..
jag är helt övertygad om att vad som helst i mitt hem kan försvinna när som helst osv..
det finns ingen som helst gräns för ondskan hos svartsjuka personer.. vad ska jag göra polisanmäla. Jo en man sopm är svartsjuk på mig och sjuk i huvudet har klippt av mig håret.. som att det skullle få stopp på en gamla sjuk knarkare?? som att det skulle hjälpa.. va? folk som säger besöksförbud kan man ju.. ett stort skämt.. ett stort skämt.. människor som vill skada gör det om dom vill så är det.. som alltid, du kan välja ta allt detta eller ta livet av dig.. det är mitt liv varje dag. ta att vi klipper av dig håret när du sover och jävlas med dig på ditt jobb eller ta en överdos hoppa från bron.. jag ställer mig ofta frågan när sådant händer va fan ska jag leva för??? va?? va fan ska man kämpa för i huvudettaget för att allt slå emot och försvara sig mot svartsjua män för att alltid alltid leva i rädsla.. va?? va fan är det för liv???
ja jag önskar ganska ofta nu för tiden att han dog… bara dog..

Det bästa ögonblicket i helgen var när min tvååriga bonussysterdotter satt för sig själv och sjöng en egenkomponerad sång utan ord.

Absolut inget bra hände denna helg. Jag stannade hemma och jobbade på några uniarbeten och kände mig deppig. So much for pepp! Sorry =/

Åh, det är förfärligt med distansförhållanden! Trots att jag tvingades sluta mit underbara jobb och går arbetslös nu ångrar jag inte att jag flyttade, för jag får ju somna med Honom varje kväll!
Helgen var finfin på alla sätt. Kändes lite besvärande under lördagen bara, så som det lätt känns när man går på en tillställning så totalt fel klädd. Har ju sett att folk klär sig som inför en bal när de går på bröllop här i Spanien, med dyra frisyrer, glänsande 200-euroklänningar, fjädrar och plymer, Men Jesús försäkrade att de här kompisarna till honom var vanliga människor. Kände mig fin i min småblommiga H&M-klänning ända tills vi kom fram…
Söndagen: härlig sovmorgon, sedan gick vi ut för att köpa grönsaker hos Rocío på hörnet, bröd hos tanten i panaderían och sedan iväg på picknick med nygjord tortilla, avokado, ansjovis, picadillo och kall öl. LIte längre bort satt ett gäng med gitarrer och spelade flamenco. Mindes hur det var ett år tidigare då jag skulle överraska Jesús med en romantisk picknick nära just den här platsen, vid en underbar liten bäck, och när vi satt oss för att äta började det regna. Vi åt matsäcken i regnet, det var långt att gå tillbaka. Sedan upptäckte vi de ENORMA fästingarna som kröp omkring på oss! Inte så romantiskt som jag hade tänkt…

http://www.casaannika.blogspot.com.es/2012/03/brollopet-eller-historien-om-att-inte.html
http://www.casaannika.blogspot.com.es/2012/03/monsterfastingarna.html

I woke up on morning on the weekend and was restless about life and what am I doing? A couple hours later I spontaneously purchase tickets to Paris for next week, because why not?
I feel better now, not restless. For the time being. : )

ooh vad jag förstår dig. Min pojkvän bor i sverige men jag är i kanada. Men på söndag tog jag en liten tupplur medan han forfarande var kopplad på facetime, så att han kunde väcka mig med hans söta rost. Jag kunde föreställa mig att vi vore tillsammans en stund. Så fint!!

jag har saknat honom sen november, när han stormade ut när jag försökte förklara varför jag lämnar honom. och jag flydde det andra landet och kom hit igen. min mage gick sönder, bokstavligt talat, jag fick opereras på riktigt. jag gjorde sönder mitt hjärta. jag drömde om konturerna på hans läppar för de är så vackra och varje gång någon med armani code gick förbi så trodde jag han var nära, när jag visste att han inte var det alls. jag hatar min känsliga näsa för det. han är så långt ifrån mina ögon och mig. och häromdan insåg jag att jag inte saknar honom länge. något annat har tagit över. kanske lycka för att han fick mig att öppna ögonen, för att han fick mig att tro på att allt verkligen har en mening… jag vet inte. så det som gjorde mig glad är väl att jag har en helt ny känsla att leta reda på. och att det inte gör lika ont längre. bara lite när någon som luktar armani code går förbi.

speaking of distansförhållande!
jag fick för första gången i helgen se min pojkväns ansikte på fyra och en halv månad och jag blev så himla lycklig att jag nästan grät och när han frågade mig om jag ville flytta ihop med honom så grät jag på riktigt. och dessutom blev jag minst sagt lättad över att han var så himla snygg i snaggat!
23 000 kilometer kändes som 2 millimeter just i det ögonblicket och jag blev så himla påmind om hur värt det är att vara ifrån honom just nu.

Igår skällde jag ut en person som behandlat mig dåligt och han bad om ursäkt. Efter att han gått fick jag beröm av folk för att jag vågade. Jag är mest fruktansvärt stolt för mitt självförtroende är i ruiner sedan flera män kastat min kärlek i sanden men jag är en person jag alltid villat vara: ärlig, rak, förbannad och med ryggen fri.

Min helg var fylld med jobb jobb och tänkte att jag kommer dö om inget roligt händer. Nästan alla mina vänner är nämligen utspridda runt om i världen på äventyr eftersom det blir lite så året efter studenten och ibland så känns det ensamt mest överallt. Så jag smsade min förra kille och frågade om han ville hitta på något för ingen är hemma. ”Middag drink och bio hur låter det?” smsade han då och jag blev alldeles varm i hjärtat. Hela kvällen var så trevligt mysig och det känns verkligen som vi är riktiga vänner nu. Ett år senare och trots allt så är vi bra vänner, hur fint är inte det? På lördagen så ringde mina tjejer och frågade om jag ville ta en drink ute, bara vi tjejer. Prat skratt och roliga fransmän så fint som det kan bli. På natten så smsade han med stora blåa ögon som jag dejtat lite nu men det blivit för komplicerat och det kan inte bli vi trots att jag vill det mest av allt. Men trots att vi inte sågs så gjorde det mig glad ändå för några ord visar han bryr sig och det hjälper. Det är det bästa med helger utan förväntningar, dom kan bli varmare mera fyllda med fnitter och lycka än man kunnat ana. <3

Sandra måste först bara säga att du är en av de coolaste och mest insprirerade personerna som finns enligt mig. Du har inspirerat mig så mycket och jag är dig evigt tacksam för det. Du är så bra på det du gör skriver så fint och verkar vara en sån fin tjej. Är så imponerad av din och Ludvigs kärlek, så fint och önskar er bästa lyckan för ni förtjänar det finaste. <3

Med en inlämnad tenta och en helt ledig helg kunde jag inte ha varit på bättre fredagshumör. Det firades med tårta och vinspill, följt av skrålsjungande längs hornsgatan. Som om det inte vore nog träffade jag en fin kille på lördagen och det var fint.

Jag insåg att jag inte behöver honom längre. Han är fin, och jag saknar honom ibland. Men nu insåg jag helt enkelt att jag inte behöver honom längre. Klumpen i min mage som jag trodde att jag skulle leva resten av mitt liv tillsammans med försvann. Jag blev nog hundra kilo lättare. Och på vägen hem såg jag ett stjärnfall över natthimmeln. Det kändes lite som jag tror att det känns att gå på månen. Allt var lätt och nytt och spännande. Jag somnade med ett leende på läpparna.

Det här hör väl egentligen inte till helgen, för det hände alldeles nyss för tre sekunder sedan, medan jag läste allt fint. Men jag blev så glad att jag skulle kunna gråta så jag vill dela med mig ändå.

Jag har haft en pojkvän i två år men vi gjorde slut för ett tag sen och de senaste tre månaderna har det varit lite på och av. Så jag skrev till honom nyss och frågade ”älskar du mig fortfarande” då skrev han ”det är svårt att säga, ena dagen är du hela min värld men sen är allt så jobbigt och jag vet ingenting” Jag svarade att det gjorde mig lite ledsen och då skrev han ”Jag menade att jag alltid kommer att älska dig, för allt jag är värd och allt jag är gjord av är bundet till dig på ett sätt som man bara kan vara bunden till någon som man älskar av hela sitt hjärta. Jag är mer osäker på om vi funkar ihop, precis som du sa”

Det var det ärligaste och finaste någon, någonsin sagt till mig. Även om jag inte vinner tillbaka min prins så vet jag att vi alltid kommer att älska varandra och det betyder mest just nu

han sa att han inte var kär i mig längre.
och det var så skönt att han sa det, för då slapp jag.

I lördags var det min födelsedag som jag firade med min bästis i Paris. Trots att förra natten vi hade dansat på en klubb till fem på morgonen, åkte vi till centrumet, köpte massor av macarons och åt dem på taket av Galeries Lafayette så att man skulle se hela staden och undra sig hur fint livet kan vara.
Sen var det dags för mig att gå och jobba, men på jobbet sjöng alla ”bon anniversaire” och jag blev ännu gladare när en fin kille frågade om jag ville fira min födelsedag med honom också. Hur fint kan livet vara?

Min bästa vän fyllde 17 år i torsdags i lördags firade jag och våra närmaste vänner henne genom att discobowling. Och det var så otroligt roligt, att bara få önska låten milkshake med Kelis på den sunkigaste bowlinghallen någon har skådat med pensionärer och tjocka män och några enstaka discolampor och kasta iväg klot som ändå bara hamnade i rännan.
Sen sov vi över tillsammans och lagade mat, spelade guitarhero och gick på nattpromenad vid vattnet och låtsades att det var sommar.
En kväll som är exakt vad man behöver för att minnas vad som är livet.

i helgen fyllde jag 21 år och firade för första gången sen jag fyllde 12. I present fick jag rosa tulpaner och min allra finaste bästa p-vän fixade så att min allra bästa vän kunde komma och hälsa på och vi bjöd grannarna och hade förfest hela natten. Jag brukar avsky överraskningar men i i helgen var jag tvungen att gråta lite av lycka. Vilket kändes skönt eftersom den senaste tiden varit full av dålig magkänsla.

Jag ska ta tåget från Växjö genom Sverige upp till min kärlek i Stockholm. Jag bryr mig inte så mycket om vad vi ska göra, det kommer vara han, jag, Stockholm och förhoppningsvis lite vårsol. Det är allt jag begär här i livet just nu.

Jag var på svartklubb i ett berg där jag var uttråkad av livet och hånglade med okänd kille. Nästa kväll dansade jag i stroboskop i en by i Småland. Så jag antar att det finaste med helgen var hur random tillvaron kan vara.

Jag lärde hon-som-är-som-min-mormor-men-ändå-inte-är-min-mormor att smsa. Jag vet inte riktigt om jag skall kalla henne min mormor eller inte, för hon är ju det men samtidigt inte. Men sedan sa min mamma att jag hjälpte min mormor, och då fick ”mormor” tårar i ögonen och lite tjock röst. För hon är ju sådan, lättrörd. Min mormor.

Jag har målat, sen slängt bilden. Insett att tiden är förbi för mig och en liten tomte. Önskat att jag hade träffat personen när han var 20 eller 23 istället för tio år äldre och helt förstörd.
Tittat på en söt innebandyspelare på bussen som gick av vid rosenhill. Det är tydlig så i den här stan där jag bor de sötaste killarna ser man på bussen.
jag blir arg nästan varje dag på idioten men inte för att han vill såra mig med sitt liv. Utan respektlöst beteende. Som sno saker, jävlas och störa på jobb. Det andra bryr jag mig inte om, för det är så sorgligt när människor mår dåligt. När man mår så dåligt att man vill såra någon. Det är så sorgligt att det får mig att pendla mellan skratt och tårar. Hur det kan gå ut för så totalt i hjärnan. Hur man kommer på tanken att sno någons jobbpapper, saker och kontrollera. Ibland blir jag rädd, livrädd faktiskt. Rädd för att det inte finns någin gräns, rädd för att det inte finns några spärrar. Rädd för det svartsjuka beteende. När det bara är en rädsla och känsla av flykt bryr mig sig inte längre om att bli sårad för man måste verkligen tycka någon är fin och underbar för att bli svartsjuk. kan man göra det om en person medvetet vill såra en? tror inte det, man kan tycka synd om personen. hata den för att den inte kan gå vidare, gå i terapi osv… bara fatta…

On the weekend I got to see St Vincent play who was mind-blowing amazing. I also got to play with my adopted kitten Tavi. She sat on my shoulder while I watched My so called life <3

Hope you're feeling better x

Kysste en skäggig ung man med pralinögon i natt. Han trodde att jag var burlesk-dansös och smakade blodapelsin. Jag gissar att du får en trilljion liknande kommentarer varje dag, men jag vill så gärna berätta för världen! Nu är jag inte längre 19 år och okysst.

Pretty !!

Pretty !!

Det bästa som hände under min helg måste vara två saker tror jag faktiskt, vilka hände på fredagen och lördagen.
På fredagen var jag och gav blod för första gången, något jag hemskt gärna velat göra i något år eller så nu. Känns som en fin sak att få göra. 🙂
På lördagen var jag och min pojkvän på Kristianstads Museum, där man får titta på olika tillfälliga och lite mer permanenta utställningar; GRATIS! :3
Mycket intressant och kul!

This Saturday I went hiking with my best friends; we stood atop the waterfalls and built a sandcastle. Later, a handsome boy held out his hand to help me jump from one rock to another.

i helgen har jag och min kompis/coloc (=roomie/rumskamrat på franska, står för colocataire) bakat pizza och ätit glass och kollat på harry p.

i helgen så följde jag, väldigt spontant (hade varit med några vänner vid centralstation och på vägen mot tunnelbanan träffade jag två andra vänner, och istället för hemgång blev det utgång), med på en fest hos någon som varken jag eller mina vänner kände. Vi dansade och drack och klagade på dålig musik. Och så träffade jag en fin pojke, vi kysstes aldrig men han dansade och log och flörtade och kramades. Jag fick dock aldrig säga hejdå, för när jag började leta efter honom så var han spårlöst försvunnen. Var väl bara en sån där askungen-historia som bara varade i någon timme.

Jag önskar jag också hade någon som ville vara med mig lika mycket som Ludvig vill vara med dig. Jag hade en Ludvig, han fick känslor för mig och jag för honom. En dag när jag ringde, var han med en annan tjej. Efter det har jag fått kyssa många grodor till.

Varför är kärlek så svårt, när det samtidigt är det bästa som finns?

ps. jag tror han vill det också

När vi hade gått och lagt oss och släckt lampan klappade jag min pojkvän länge på kinden för att få utlopp för all kärlek som bubblar där inne. Då sa han att han älskar mig och jag sa att jag älskar honom. Och så la jag till ”Jag finns alltid för dig, det vet du va?” Då sa han ”Jag vet hjärtat. Jag känner dig.” Jag ville fråga vad han menade, på vilket sätt han känner mig. Men så bestämde jag mig för att det var ganska självklart. Han känner mig. Fast vi knappt varit tillsammans i ett år. Och det känns så fint att bli känd av honom. Ibland när vi går förbi fina hus brukar vi säga att vi ska bo där någon gång. Grejen är den att jag verkligen vill bo med honom i ett sånt hus, jag vill bara ta honom i handen och se honom i ögonen och säga att jag verkligen vill det på riktigt, att jag menar det. Att jag inte bara säger sånt på kul. Men det vågar jag inte, vi har ju knappt varit tillsammans i ett år.

Min allra bästaste vän bjöd med mig till en fest ute på landet med endast pojkar från hennes estetklass.
Jag kände först att nej, jag orkar inte, vill inte, vågar inte.
Men sen så åkte jag ändå. Till ett stort hippieaktigt lanthus där vi drack vin, spelade pictionary, rökte alldelles för många cigaretter, spelade och sjöng Navid Modiri & Gudarna låtar och till sist somnade i främmande men trygga armar.
Allt för att jag sparkade blygheten i röven och vågade för en gångs skull. Från och med nu ska jag göra det varevigaste gång.

Min helg började redan på torsdag när jag och min kille åt tapas och drack vin i ett jättemysig ställe på Kungsholmen. Vi pratade, skrattade och hånglade tills de stängde. På fredag dansade jag mina fötter sönder i Debaser och gjorde min ex lite avundsjuk när han såg mig med någon annan. Brunch och Fotografiska på lördag och sen min kompis födelsedagsfest. Mina kompisar träffade min kille för första gången och alla älskade honom. Och han tyckte om dem. Det här med att plötsligt bli någons flickvän är lite skrämmande men bäst i världen också.

Jag var på andra dejten med en kille jag träffade ute förrförra helgen. Först satt vi på en pub och egentligen skulle jag med sista bussen hem efter två timmar, men jag valde att stanna (och sova hos föräldrarna) för två timmar var alldeles för kort tid, han reser ju bort på torsdag . Så istället gick vi vidare till ett annat ställe. Och på vägen dit, mitt på trottoaren händer det, bara sådär. Första kyssen. Sedan sitter vi länge på en annan pub, vi sitter mittemot varandra och nackdelen med det är att det är svårare att få till lite hångel, men jag får titta in i hans fina ögon och skratta åt hans historier. Så småningom lämnar vi stället och går mot hans buss. Vi går nära varandra och stannar för att titta på en skylt och sen tittar vi på varandra och börjar hångla.

Och nu ska han till Kina i en månad och jag är verkligen glad för hans skull, men jag kommer sakna honom för en månad är ganska mycket när man bara känt varann i 10 dagar.

Ps. Detta var egentligen igår och inte i helgen, men jag var tvungen att berätta det. Ds.

I helgen upptäckte jag att det var 13 dagar sen jag bröt ihop över honom sist, och jag lovade mig själv att det var sista gången.

Det bästaste som hände i helgen var att trots att jag hade feber så jag trodde att jag skulle dö och knappt kunde prata så klarade jag av tre klasser på tävlingen med världens bästa häst. Vi var dessutom snabbast i 1.10 och klarade nästan nästan 1.20 på söndagen felfritt. Han var så otroligt fin så dom där rundorna kan jag leva på länge och filmerna kommer jag kolla på om och om igen många veckor framöver!

Jag spelade biljard med pojken som jag ibland tror får mitt hjärta att slå i otakt. Han vann två gånger i följd, men tredje gången lät han mig vinna. Jag är nästan säker på att han lät mig i vart fall, han vet hur mycket jag hatar att förlora. Fastän han förnekar det så vet jag att jag egentligen inte vann, men det var fint ändå. Att han som är lika mycket vinnarskalle som mig lät mig vinna ändå.

Jag härjade i pulkabacken med en vän, och det var verkligen barnsligt kul. Vi drack varm choklad, grillade korv och efteråt luktade jag så mycket eldrök att folk trodde att det brann när jag promenerade runt inne på Coop.

Så har jag kikat på skräckfilm med mitt wolfpack. Vi såg en A woman in black och blev sådär löjligt rädda av gungstolar, antika speldosor och döda spökbarn. Döda spökbarn i grupp måste jag tillägga, alltså likamed ännu värre. Och såklart kvinnan i svart dåra.

Jag och en av mina finaste kompisar gick hem tillsammans klockan ett på natten och hon visade mig cigaretter som hon hade målat mönster på ”för att hon var så uttråkad” och började röka. tycker inte om rökare men hon såg så fin ut i sin bomberjacka och röken passade så bra på henne. Jag provade första gången och det smakade, till min besvikelse, ingenting. men det var så himla fint så jag bara bestämde mig för att: nufan får det väl vara, du behöver inte vara så strikt. var lite ung och dum.

va på rolig fest & träffa en del jag inte sett på länge
han va där, han. vi sa ”hej hur mår du, soft bara bra”
sen dansade jag & satt med mina kompisar & låtsades inte tänka på honom.
men det är svårt att låta bli så jag gjorde ju det ändå såklart.
kunde inte låta bli att se på honom vilka han skrattade med.
viskade till min bästis. han sa skit i han. som alla sagt. jag med.
men jäklaskit det är ju han jag vill hånglakramasknulla med.
fast det känns så långt bort.
fast vi har legat så nära.
sen sa vi inget mer. såklart.

Jag och min allra allra finaste vän i världen släpade ut täcken och kuddar på hennes uteplats och satt där hela kvällen och tittade på tvserier, utan att frysa! Och när hon blåser på sitt te visslar hon. Det är sån himla tur att hon finns!

Alla andra var vrål fulla och det var vi med. Ändå sökte han min blick i köket och kröp upp jämte mig på köksbänken. Så tittade han på mig och så sa han:
– Du påminner så himla mycket om mig, du är mig fast som tjej.
Så blev vi tysta och mina ögon mötte hans igen och jag fnittrade lite nervös och väldigt full, så lutade han sig fram och sa – Och du vet hur mycket jag älskar mig själv.

– Studerar du opera?! frågade jag och fnissade med
en whiskey i handen medan vi öppnade dörr efter dörr
på hans herrgård.
– Ja.
Och sen sjöng han rakt ut klockan tre på natten så rutorna
nästan dallrade.
På morgonen sa han att mina ögon var så himla fint blågröna.
(Jag har lika tråkigt grå melerade ögon som alla andra)

jag är nitton år och har aldrig varit kär. det spelar ingen roll vad som hände mig i helgen för jag läser igenom alla andras helger och undrar hur kärlek känns. Jag är nitton år och har aldrig varit kär och det får mig att gråta. vad har jag gjort för fel?

Jag har två hela säsonger kvar att se av Vänner! Dör ungefär av varje avsnitt, för att så där vill jag också leva!

Åh fy. Min kille kom hem från Hongkong förra veckan efter att ha varit där med jobbet i knappt två veckor och jag gick ju nästan av av bara av det så kan inte föreställa mig smärtan med att leva i ett distansförhållande….

I alla fall. Det bästa som hände mig i helgen var min syster. Fast hon händer mig ju ganska ofta nuförtiden, jämfört med förut. Hon har bott i Tyskland i ett och ett halvt år och nu har hon flyttat till Stockholm och även om det var under rätt jobbiga omständigheter (hon tvingades hoppa av sin dansarutbildning för att hon skadade axeln och behövde opereras), så kan jag inte låta bli att vara så förbannat jädra glad över att hon äntligen bor i samma stad som jag. Att vi, som i helgen, kan ringa när vi vaknat, promenera från varsitt håll och mötas på halva vägen och prata oavbrutet en hel lång promenad och dessutom hinna gå igenom hela känsloregistret. Gå hem till mig, laga pasta med sparris och saffran och äta det framför ”Rasmus på luffen” på Youtube och fortfarande komma ihåg alla repliker fast det var minst 10 år sen vi såg den sist. När jag är med min syster är jag mer mig själv än nånsin annars, och jag vet att hon känner likadant.

Det bästa som hände mig i helgen var att umgås med underbara människor, laga mat, dansa oss trötta till bra musik, mycket skratt, glädje, äta jordgubbar, fina cyklar och den underbara känslan av livet!♥ Kram!

I lördags var det bara en vecka kvar tills jag åker till London, och jag har sådan himlahimla längta bort-ångest att det pirrar i magen så fort jag tänker på att få komma här ifrån. Trots att det bara är för fyra dagar.

När min pappa sa hej då för att åka hem, och han blev lite tårögd. Det var fint att se honom lite mänsklig för en gångs skull. Det känns så bra att han är stolt över mig och att vi har lyckats lappa ihop vårt förhållande trots åren av tonårsångest och smärta. För nu har mitt sjuttonåriga hjärta blivit ihoplappat och jag mår bättre än någonsin.

Jag har flyttat från min häst och min familj för att plugga och har inte varit nära mjuka mular sedan november förra året. Men i helgen åkte jag ner till min hemstad och stallet och hälsade på min fina häst. Jag fick till och med rida honom! När jag var färdig såg han väldigt lycklig ut, med öronen framåt, och så bet han mig lite lätt på armen. Ett kärleksbett. Jag vill tro att han saknar mig och tycker jag är dum som inte är där och kliar och rider honom oftare. Så han gav mig ett hjärtformat skrapsår, så att jag skulle komma ihåg honom.

brustet*

Jag har dansat, fastän hjärtat är bruset och jag har inga planer alls på att sluta. För så småningom kommer jag sluta frysa om nätterna och har redan nu har jag börjat le igen. Jag log och skrattade massor i helgen, ärliga skratt som värmde mig.

Det finaste på länge var när min pojkvän kom till mig mitt i natten en vardag och gav mig en hembakad chokladmuffin och en kyss. Hade haft infuensa hela veckan och knappt kunnat röra mig, så det besöket gjorde mig så glad att jag började gråta på stört. Pojkar kan göra oss så lyckliga… Kram

en av mina äldsta vänner som jag inte träffar särskilt ofta kom hem till mig. efter att vi hade ätit kikärtsbiffar pratade vi liksom oavbrutet från ungefär åtta till två på natten. sedan gick vi och lade oss. men så på morgonen fortsatte vi. och vi pratade och pratade hela dagen, sedan fram till sent på kvällen när hon åkte hem. vi skrek lite över ”hår under armen på kvinnor”-debatten och det som är summan av kardemumman är att det är så härligt att veta att de som står en närmst faktiskt tycker att samma saker är viktiga som man själv tycker. till exempel att man får ha hur jävla mycket hår i armen man vill om man är kvinna.

Stod på jobbet och lekte med den lilla damen som ska vara mitt jobb men mer är min lillasyster, då han faktiskt såg mig. Såg mig och gick fram. Han den där långa, alltid solbrända och med alltid lika glittrande ögon. Och pratade, var intresserad och bara så himla fin. Han fick mig faktiskt att glömma bort att två dagar senare skulle jag och mitt ex sedan fyra månader tillbaka varit ihop i två år. Det kändes så himla bra. I helgen hoppas jag sno några minuter av hans tid med en öl i handen och glömma bort omvärlden ett tag.

Det var ju av den anledningen vi gjorde slut, distans alltså. Två personer i två olika världsdelar. I maj flyttar han hem igen och en vecka senare är det hans födelsedag. Kan inte riktigt glömma honom, så har bokat biljetter till hans födelsedag och kommer åka över halva europa för att överraska honom. Men den där rädslan att han inte vill ha mig eller att känslan inte finns kvar ligger på hela tiden. Att han den andra kom och pratade med mig gör mig därför lite glad, för kommer jag hem i maj utan honom. Så finns det fina män, det finns sånna med glittrande ögon och fina leenden.

Det här hände inte i helgen, utan för ett par helgen sedan, men det är så fruktansvärt fint att jag känner att det måste få vara med ändå!

Jag var på väg in till Hötorget i Stockholm på kvällen och klev som vanligt på tunnelbanan vid Gullmarsplan. Mitt emot mig satt en kille och skissade i ett block. Jag är ganska nyfiken av mig och sneglade därför lite diskret (trodde jag i alla fall…) på hans block. Han ritade, suddade, ritade, vände blad, tittade på mig och ritade igen. Vid T-centralen gick han av, och just som han passerade mig rev han av ett blad ur sitt block, släppte den i mitt knä och skyndade ut ur tunnelbanan. I ett mindre chocktillstånd tog jag upp bladet och tittade. ”Du har vackra ögon” stod det. ag dog. Jag satt där mitt i tunnelbanan och log med hela ansiktet. Tänkte att det här händer bara i filmer och böcker, inte i verkliga livet – och speciellt inte i mitt liv. Ja, det var nog det finaste som hänt mig. Någonsin.

När min bästa tjejkompis sa till mig att hon älskade mig och kramade mg jättehårt.

Ibland på helgerna brukar jag och min pojkvän åka till mina föräldrar som bor mitt i skogen bland åkrar som fortfarande är täckta med snö. Den här helgen hade jag jobbat extra hela dagen på ett ålderdomshem och min pojkvän hade stannat hemma hos mina föräldrar. När jag kom hem från jobbet ville min pojkvän visa något och han ledde mig upp på en liten kulle så att jag skulle ha utsikt över åkern. Där nere på den snötäckta åkern hade han trampat upp våra initialer innanför ett stort hjärta <3
I måndags åkte jag tillbaka till min studieort och nu sitter jag här och längtar efter den dagen då vi har en alldeles egen lägenhet tillsammans.

jag var på dejt med en stilig pojke som pratar charmigaste skånskan med skorrande r. vi satt på ett café och pratade om allt mellan himmel och jord och skrattade i fyra timmar men beställde bara var sin kopp kaffe. mer behövdes inte.

laleh sjöng some die young för en ung tjej i min stad som dog i en skoterolycka.
då dog jag lite.

idag frågade den finaste pojken med de snällaste, chokladbruna ögonen om jag vill ses nästa torsdagkväll. jag sa ja.

min bästa twitterperson undrade om vi inte borde ta en kaffe och det ville jag ju såklart. ångrar mig lite, för nu är jag helt overkligt nervös. kan inte koncentrera mig ett dugg på allt som jag borde. min hjärna vill bara fantisera om hur det kommer bli imorgon (!!!).

Jag träffade min bästa vän som jag inte sett på hundra år nu i helgen. Vi skulle gå på bio men filmen började en timme senare än vad vi först hade trott så vi tog en promenad i vårkläder och minusgrader i området där alla våra kompisar från förr bodde. Vi skrattade åt minnen från högstadiet, från kompisarna från förr och det var så fint att få skratta med henne igen åt minnen som jag inte delar med någon annan.

Imorgon åker jag och mina fina flickor till London. Officiellt för att gå på musikal i west end. Ooficiellt för att måla ögonfransarna tunga av 12 kronors mascara, gå på svartklubb och hångla med brittiska pojkar.

Det finaste var när jag kom hem från affären och min pojkvän hade lagt sig i sängen med min hund nära sig. Dom sov tungt och luktade så gott. Jag kröp ner brevid och la mina armar om dom. Mina ögon tårades och vi bara låg där och andades alla tre. Det var så mycket kärlek att det kändes ända in i benen. Luften var tung av kärlek.

I lördagskväll vid sjutiden när jag satt på bussen blev jag uppraggad av en indier på dålig engelska. Det första han sa till mig var ”You are so beautiful”. Gjorde mig glad resten av kvällen!

När jag och mina nyfunna kompisar satt på en kinesisk restaurang i München och diskuterade homosexualitet. Jag fick en high five från den ena, ett skeptiskt leende från den andra och motargument från den tredje. Jag kände mig så stolt över att jag faktiskt har åsikten att alla är lika värda, vare sig man är homo, bi, hetero, eller ens vill dela in sig i något fack över huvud taget. Sen att mina vänner inte tyckte precis samma gör inte så mycket, men jag hoppas jag sådde ett litet frö hos dem i alla fall.

det finaste som hände den här helgen var nog att jag kände mig alldeles jättetrött på att vara själv och inte vara kär och tänkte att det kommer aldrig hända att jag träffar någon som är sådär alldeles kalasfin och som vill pussas under täcket en söndagmorgon. och precis när jag var som mest ledsen över det så får jag ett meddelande från en fin pojke som undrar vad jag gör och jag svarade att jag ser film och äter godis och då skriver han ”men du kanske vill göra det med mig också någongång snart?”.

jag hälsade på min kompis ett par landskap söderut och det var så himla fint för jag fick mata får och hästar med valnötter och vi tittade på massor av filmer. egentligen var det inget superspeciellt vi gjorde men det var så himla fint att bara vara där.

<3

Den här helgen var jag ensam eftersom att mina vänner som jag bor tillsammans med åkte hem till föräldrar och andra vänner. Då passade jag på att dricka vin och lyssna på musik hela helgen.
Fast i måndags var det också bra för då fick vi middagsgäster efter att dom hade kommit hem!

Och helgen innan det var vi ute tillsammans och dansade på Sticky Fingers, där träffade vi en kille med superlånga armar men som snodde folks öl. Sedan juridikstudenter som pratade om jordgubbar, läppstift och ryggtavlor!

Jag hånglade för första gången på ett helt långt år! Nu arbetar jag hårt för att inte bli kär, för sådana fånigheter har jag bestämt inte tid med, nu när jag äntligen börjar bli hel igen.

I lördags gick jag hem efter en förfest och småfull som jag var bestämde mig för att prata med främlingar på omegle. efter några ”u horny?” och ”wanna see me in action?” hamnade jag med en artonårig(som jag!) pojke från Storbritannien som det blev att jag pratade med i två timmar.
alltså han var så fantastisk. han hade brunt hår, var lång, lite indie (förlåt, jättetöntigt begrepp, jag vet, men det är ju så otroligt fabulöst), spelade gitarr och synth, var smart, rolig och snäll, hade samma musiksmak som mig och gav mig bra musiktips.
och det är konstigt för till honom var det liksom inte det minsta svårt att berätta allt för (kanske berodde lite på all öl, jag vet inte).
och så efter en och en halv timma sa han du förresten, jag vet inte ens ditt namn än (så sa han att han hette Joe) och bara en sån sak – att namn inte var väsentligt ens en gång.
sen sa omegle error och det sög för vi hann inte ge varandra våra email-adresser. jag grät nästan en skvätt och förbannade den där jävla sidan.

men det gav mig liksom lite hopp att herregud, det finns så fina pojkar där ute som bara väntar på att hångla upp mig (kanske). det finns faktiskt pojkar jag kan bli kär i som tycker att jag är fin tillbaks. Det var det finaste – Joe och lite hopp i allt det här mörka.

2-dagars intensiv fotokurs med fantastisk lärare och glada kurskamrater:)

Han, Erik, kramade mig vid skåpen och viskade att han saknat mig. Vi hade setts tio minuter tidigare.

I fredags var jag och min man på ultraljudsundersökning för att se att vår bäbis i min mage mår bra. När barnmorskan tittar på skärmen är det första hon säger ”ni vet att det är två ja?”

Tvillingar.

Fullständigt magiskt ögonblick. Hela livet förändrades på en sekund. Den sekunden kommer vi aldrig att glömma.

Styrkekram till dig Sandra!

Jag var ensam hemma hela helgen, men ensamhet får mig at spricka sönder så jag bestämde mig för att fråga den där killen med vassa höftben om han inte kunde komma och hänga lite hos mig. Vi kan se min favoritfilm Control, sa jag. När den var slut sa han att den var bra fast egentligen vet han nog inte alls vad den handlar om. Det brukar ju vara svårt att koncentrera sig på handlingen när man hånglar. Sen missade han sista bussen och nu luktar mina lakan som hans hår.

Det bästa som hände i helgen var att det inte hände någonting speciellt alls. Jag låg i sängen och åt piggelin och såg klart nya säsongen av Bored to death (TIPS!) och tittade på mina favoriter med Tintin. Drack té. Hasade mig upp för att gå på en loppis och fyndade en blå duffel från 60talet för en femtiolapp. Somnade vid tio på kvällarna. En lugn, grå helg för första gången sen jag vet inte när. Jag har läst igenom några av helgberättelserna ovan och jag märker hur fasligt tråkigt detta låter. Men, det är det inte när man har en pojkvän med ostyrigt hår och gröna ögon med sig hela tiden. Då är det asgrymt och mer spännande än vilken klubb som helst.

Jag fick hångla för första gången.

Det enda bra på hela helgen var att min klasskompis hade fått tag på en dvd med Dårfinkar och dönickar som jag fick låna. Jag låg i min säng och såg alla sex avsnitten i ett svep. Det var precis lika bra som när jag var barn.

I lördags när vi var hemma i lägenheten så lagade han middag åt mig, tände en massa ljus och jag fick bestämma musiken utan att bli kallad spellist-hitler och liknande. Eftersom jag är gravid i vecka 36 så är jag så himla trött och klumpig hela tiden så jag fick äta i min myskläder (ett par av hans långkallingar och en av mina gamla t-shirtar med maneter på). Och efter ett par tre timmar när vi låg på soffan och pratade om framtiden, vi bråkade om namnet på avkomman och han blir sparkad på kinden av densamme när han ligger och pratar med hen om hajjar. Och mannen min, min fina fina kille krånglade sig ur soffan och filten och gick ner på knä. Och sa att det var dags att gifta oss så vi kunde ha sex utan att synda. Och så tittade på min jätterunda mage och vi skrattade, fast jag grät nog rätt mycket också.

Och nu ska jag gifta mig i höst. Och jag ska fan dansa hela vägen fram till altaret.

Jag är 17 år och har ett ganska så trasigt förflutet. Den här våren har jag bestämt mig för att ta tag i mig själv och försöka må bättre för första gången på flera år.
Med ett självförtroende som knappat existerar och med känslan av att bara känna sig transparent på Stockholms hårda gator har jag ändå lyckats söka sommarjobb på Gröna Lund.
Och vet du vad som hände i lördags? Jag var på anställningsintervju och redan på söndagen kom det där samtalet, det där samtalet som gjorde mig så glad. Jag som inte varit glad på evigheter. Från och med maj jobbar jag bland lotterierna på Gröna Lund. Är det inte fantastiskt? Jag tänker att kanske, kanske kan den här våren och sommaren bli något annorlunda. Och kanske, kanske vågar jag faktiskt.

…Och så har jag träffat min flickvän. Just nu är hon den enda jag har, hon är bäst. Och du! <3

plus att någon bra sa att jag och min bästis var fina när vi dansade tillsamans och så drack jag öl som var helt grön på st patricks day

Altsååå det bästa som hände i helgen var typ det bästa på året! Jag blev valt till språkrör för grön ungdom i stockholmregionen, och höll ett tal om tjejideal och om hur dåligt tonåringar mår idag. Det var så braaa åh, och jag är så taggad inför hela året! Bästa helgen.

Antar att vi också har något typ av långdistansförhållande, men allt är jämt så osäkert och svävande när jag packar kappsäcken och drar hem till askgråa Stockholm. Vet inte vad jag vill, vet inte vad han vill, vet aldrig när (eller ens OM) vi ska ses igen. Trots att vi har det något så djävulskt bra när vi är tillsammans så finns det jämt den där nedräkningen som tickar i örat. Den kalla klumpen i magen är knappt befintlig när man tar ett expresståg in till London, men uppslukar en totalt på planet hem.
Nosar på tröjan igen och igen eftersom man vet att man kommer glömma bort hur den egentligen luktar om någon vecka, fast att den där lukten då är det bästa man vet. Och plötsligt är man hemma igen, förra veckan känns som scener ur en film man såg för ett år sen men inte vågat titta på igen eftersom den ändå var för fin för att någonsin bli sann.
Men denna helg bestämdes det då att jag får finbesök till påsk. Be till regngudarna allihopa, be dom snälla ligga lågt första veckan i april, för vi ska ha vårsol som bränner när britten kommer hit!

Jag och min fästman städade hela vår lägenhet tills vi var helt slut. Som belöning till oss själva beställde vi pizza att levereras till lägenheten, och i rutan med ”övrigt” bad vi pizzabudet att rita något uppmuntrande till oss, ”typ en katt”. Medan jag står i duschen ringer det på dörren, och snart hör jag världens gapskratt från hallen. När jag kommer ut så ligger där två pizzakartonger med världens vingligaste fulfina katter ritade på locken och så ett litet vykort med en kattunge i gräs. Då blev jag lite varm i hjärtat över att pizzagubbarna orkade vara lite kluriga en vanlig lördagkväll.

vi stod utanför apoteket i regnet i en kvart och gav varandra tusentals sista pussar och delade på en ingefära strepsil. jag har alltid trott att folk hittar på sånt här fint för det låter som vilken tonårsfilm som helst men sen blev jag kär i honom och nu händer allting mig och jag älskar det.

Jag tänker berätta om igår istället, måndag. För då hade alla nior på min skola en etthundra minuter lång lektion där vi skulle tränga ihop oss i gympasalen och öva dans inför vårbalen. Det var vals och foxtrot och trots att det var många som trampade på tårna och hade svettiga händer så var det också ganska många som faktiskt gillade det skulle jag tro. Som stod rakryggade och höll ett bestämt tag runt midjan när vi snurrade runt över golvet och som tackade för dansen efteråt med ett lite generat ansiktsuttryck. Det var fint att upptäcka att inte alla taniga tonårspojkar föredrar datorspel och sådant. Att det faktiskt finns åtminstone en bunt på min skola som blir varma i magen av att lyckas hålla takten till musik med en flicka vid sin sida.

Jag träffade en gammal vän över kaffe och hon berättade om allt som gått så rakt ner sen sist. Att hon slutat äta och börjat träna för mycket och sånt dumt. Men vi pratade och i slutet kändes det lite bättre. Jag hoppas hon lyssnade på mig.

Min helg har varit fin, omvälvande och ganska så sorglig. Jag bor i Lima sedan någon månad tillbaka, jag är här för att göra fältstudier som en del till min examensuppsats på universitetet. Helgen har jag tillbringat i de allra fattigaste områdena i staden, där jag har intervjuat några av de familjer som bor där. De har berättat sin livshistoria, vi har skrattat och gråtit, lyssnat på piratkopierade ABBA-skivor och tittat på vintriga vykort från Sverige. Jag har fått cirka en miljard kramar och pussar, och gråtit ungefär lika många tårar.

Så himla fint då att få bli tröstad av den söte, lockiga fransmannen på andra sidan innergården, han som egentligen är lite för ung men som har ögon som ger mig nära hjärtstillestånds-upplevelser så fort han tittar på mig lite sådär finurligt under luggen. Som tar min hand när vi är ute på promenad som om det vore det naturligaste i världen, trots att vi inte känner varandra alls egentligen. Som hellre ligger fullt påklädd bredvid mig på min säng hela kvällen, än festar med de andra utbytesstudenterna. Som, ibland när han glömmer bort sig, pratar franska med mig och jag förstår men har helt glömt grammatiken så jag svarar på spanska istället.

Tror nog att jag dog när min bästa killkompis i helgen, innan vi skulle på fest sa till mig att jag aldrig aldrig behöver sminka mig. För att jag är så fin som jag är.

Jag satt i ett litet litet killrum med tre jättevuxna men jättesmå artonåriga fransmän och såg på när den ene spelade gitarr och den andre spelade munspel och en av dem rökte cigarr. Jag hade med mig en baguette och färskost när jag kom dit och dom sa att ”det här är inte baguette det är bröd”. När det blev natt bar vi ut soffan och två duntäcken till den jättestora balkongen med utsikt över en sjö och de lärde mig att röka cigarr för de tyckte att det är snyggt med tjejer som kan det. (YES)

I helga var det bare meg og han. En lang lørdag med kos og frokost på senga. ”what do you want for breakfast?” spurte han meg da jeg våkna. ”you can have whatever you want.” etterfulgt av en skikkelig amerikansk diner med den beste burgeren og den sykeste ostekaken. Så en søndag med arrested developement-drikkelek, der han sovner først, jeg drikker meg altfor full og fniser altfor mye da han sier veldig seriøst i søvne ”was it last week they did the great hollow?” han er så fin, kjæresten min.

<3

Distansförhållanden är tuffa, jag bodde ju i flera år långt ifrån min engelsman. Men nu äntligen bor vi tillsammans.

Det absolut bästa som har hänt mig i helgen var att jag vaknade upp bredvid min man, satt och räknade hans fräknar, och fick en stor kram av honom när han vaknade. En stor puss till våran bebis i magen utdelades också. Lyckan av att få vakna upp bredvid honom, som jag har gjort nu varje dag i ett halvår, är så underbart.

Hoppas verkligen du får uppleva samma lycka snart. Kram

Det bästa som hände under helgen, var nog det bästa som hänt hittills i år. Jag träffade en kille som jag lärt känna den senaste tiden, vi hade inte träffat varandra förut och var lika nervöst pirriga båda två. Han visade sig vara en bättre kille än jag förväntat mej, och då vi var tvungna att säga hej då kramades vi som två blyga tonåringar. Det kändes fint!

Jag färgade håret rosa. Bara sådär-

Jag var på en uggle-exkursion med min ämnesförening på universitetet. Vi hörde slaguggla och kattuggla och jag låg i snön och tittade upp på stjärnhimmelen. Vi såg norrsken och tre stjärnfall och på lördag kväll vinterbadade vi i en perfekt vak. Naturen är bra fin!

Jag var med min fina kör i Luleå över helgen. Vi är folk från hela landet, och jag har sjungit i den i fyra år. På den tiden hinner man lära känna människor på många olika sätt, särskilt eftersom vi alla är ungdomar och utvecklas framåt snabbt både musikaliskt och personligt. Det är så skönt att få umgås med människor som vill en gott, som kramas mycket och som man kan prata relationer med mitt i natten eller dansa med berusad på en krog. Att veta att det finns många dimensioner i relationerna och att man vet att vi kommer vara med om mer äventyr tillsammans, eftersom vi alltid reser till nya ställen för att repa.
I Luleå såg vi norrsken, sjöng Händels Messias (Hallelujakören), gjorde Dirty Dancing-hopp på dansgolvet, hade ölprovning, låg i en kyrkbänk i en hög, sjöng fantastisk musik, åt lyxig middag och bara umgicks. Att få resa bort från vardagen är verkligen viktigt och att få göra det med trettio fina människor är faktiskt helt fantastiskt. Vart jag än flyttar i Sverige kommer jag alltid ha en vän från kören i närheten. Det är tryggt.

Min önskning som jag önskat varenda gång jag fått en ögonfrans på kinden, eller när jag sett ett jämnt klockslag eller en fallande stjärna, slog in under en natt häromveckan. Han drog min kropp intill sin när vi låg i hans säng och jag drabbades av andnöd för jag har velat ha honom i flera år. Leende och rastlös tänkte jag på allt detta som hänt och satte mig ensam på ett tåg i två timmar till ingenstans, bara för att jag tycker om att åka tåg. Allting kommer bli bra nu.

Well actually it was yesterday but I think it counts because I took yesterday day off. So my boyfriend told me that i’m the cutest girl he knows 🙂 That really made my day!

Kommer tyvärr inte med nån fin helg historia, men måste säga att jag älskar rubriken, det låtcitatet är bland de finaste och låten är galet bra med! Lyssnade om och om på den förrförra sommaren.

Min mamma och jag drack kaffe, drömde om framtiden och grät en skvätt över döden.

en pojke sade till min kompis att hon skulle introducera oss. har aldrig känt mig så uppmärksammad under en kväll någonsin. när vi hade följe in till stan senare och höll hand frågade han vad jag var för person. jag kunde fortfarande känna hans andetag i min nacke och händer i ryggslutet. ”det har jag inte bestämt än” svarade jag och sen hånglade vi hejdå.

han frågade om vi inte skulle ta den där fikan snart, & hoppet i mig kom tillbaka.

Skrev lite om det där med att sakna också, för även om min pojke bor en kvart bort med cykel och även om vi går i samma klass så kan jag sakna honom efter två sekunder. Konstigt nog. Skriveriet finns här http://fyrakatter.blogspot.se/2012/03/att-sakna.html?m=0

Förra helgen var helgen då jag äntligen kom över mitt ex och kände mig magiskt fri.

jag och min (första) riktiga pojkvän hånglade hela fredagen. är piiirrriiig och varm!!!!

Tog tåget till det finaste kollektivet med de varmaste människorna i hela världen. Vi gick på skogsutflykt och kramade träd, gjorde vegansk pizza och tittade på jättefin film innan jag och bästisen fick sova sked i en lånad säng. Det var fantastiskt!

Min pojkvän pluggar i samma stad som mig men var hemma under helgen vilket jag för en gångs skull inte tjurade över utan gjorde till något gott och. Fredagen drack jag bubbel hela kvällen lång med min mamma och hennes kollegor och lördagen dansade jag mig svettig på ett trångt dansgolv med mina bästa kursare. Söndagsmorgonen vaknade jag bra mycket mindre bakis än vad jag förtjänade, steg upp åtta och hade en fantastiskt fin dag med pappa, fågelsång, hästar, hundar och god mat. Win!

Vi bakade pizza tillsammans. Han hade redan tjuvstartat med degen innan jag och min cykel anlände, så efter hej-hånglet började vi med dekorationen direkt. Han tjuvåt ost och mellan varven dansade vi vals i hans lilla kök. Han kom på att jag liknade ett lodjur. Och jag ville mest kyssa sönder hans hals.

jag bor i en liten stad ganska mycket norrut i sverige. här finns inte så mycket att göra på helgerna för en nybliven 18åring eftersom det bara finns två olika klubbar och två läskiga gubb-barer som alla 40plussare sitter i.
Dock finns det fler klubbar och krogar för 20 åringar eller så, men där får vi ju inte komma in. Därför blev jag så himla glad när jag på fredagsnatten träffade den unga klubbarrangören för en av de bästa 20-plus klubbarna i vår stad, och han sa att jag fick komma.
Men jag är bara 18 sa jag.
-Men det går att ordna ändå, sa han.
.
Kan inte fatta att jag ska ut och dansa bland nya snygga människor på en lördag! pepp!

Det finaste som hände mig i helgen var när jag var på minus30 innomhusfestival med mina allra finaste vänner. De sista vi såg var bäst, det var mitt i natten, alla hoppade och det var precis så trångt och varmt det ska vara när man är på festival. Golvet vi stod på gungade under oss och knäna ville bara gå av av allt hoppande. Sen när jag kom hem helt varm och svettig så kände mig bara så väldigt lycklig, det var nog det bästa som hänt på väldigt många helger.

Jag gick till en dålig nattklubb (som bara spelar de nyaste hittarna om och om igen) med min vän och hennes vänner jag inte kände. Jag hade världens baksmälla. Hennes skitsnygga killkompis och jag kom genast bra överens och vi satt och pratade hela kvällen. Innan han gick hem kramade han mig fastän vi nyss hade träffats. Det gjorde mig glad!

A beautiful irish boy pressed me up against a wall and we made out for what seemed like hours. At that moment in time everything was perfect.

Vi åkte till Aquaria och såg på läskiga, fina och fula fiskar och mitt hår blev alldeles fluffigt i regnskogs delen för vi stod där så länge och tittade på stingrockan och sen hittade vi malarna som var så läskigt stora och hela magen kittlade med tanken på att de simmar runt i våra vatten.

I fredags firade jag min bästa tjejkompis på en thailändsk resturang som bara är helt fantastisk här i Oslo, med sjukt god mat och det känns verkligen som man sitter på Koh pa ngan, helt pløtsligt släcks allt ner och ett ”monsoonregn” börjar (ljudmässigt iaf) och det blixtrar och dundrar. Och på lördagen var det dags för en annan födelsedagsfest med 20-talstema! Jag satt och sydde hela dagen och till slut satt vi där med marsipantårta, fjädrar i håret och sotade ögon. En ovanligt fantastisk helg med fina vänner.
Krya på dig Sandra!

Jag var ute i fredags och mitt på dansgolvet så var det någon idiot som kände att den hade rätten att sno min mobiltelefon ur min ficka. Jag blev helt hysterisk och två fina killar som jag inte känner gick med mig runt runt och letade efter den i 1,5 timme. Tyckte det var så oerhört fint mitt i allt elände, att det faktiskt finns sådana människor.

I helgen så träffade jag den bästa Hedvig i hela Norrtälje som hade tagit sig lite mer söderut för min skull och pratade om viktiga saker och massa mindre viktiga saker. Och så läste jag klart Hungergames som var så otroligt spännande. Toppenhelg!

Jamen den här var lätt! Jag gick på spontanfika som blev till spontanpromenad som blev till spontan – ”vi åker till Danmark i sommar”. Känns fantastiskt att göra något bra med de man vill hänga med efter gymnasiet också. Puss på dig 9-5, du är verkligen toppen!

Jag hälsade på fina vänner i huvudstaden och det visade sig att deras kompis var ännu finare och tanigare än jag hade trott. Klockan halv 6 på morgonen låg vi i hans säng och han ville aldrig sluta pussa på mig sa han. Så vi somnade helt omslingrade och med läpparna mot varandra. Sen pussades vi mest hela dagen efter och jag ville aldrig sluta rufsa runt i hans blonda hår och pussas på luftmadrassen utan luft.
När han var tvungen att gå och jag åka hem ville jag bara packa ner honom i väskan så att jag kunde pussa på honom när jag vill. Och han heter Nils och det är nästan det bästa av allt.

han gjorde ett hjärta i godnatt-smset.

detta hände visserligen inte i helgen, men en kväll förra veckan iallafall. jag och en vän satt i varsin fotölj på ett minilitet café med en ännu mindre övervåning, vi försökte skriva tredjering-stress-arbeten om isländska floder och sådant mycket interessant. min vän som röker blir väldigt röksugen men eftersom vi spenderat våra sista slantar på kaffe och baguetter, och hon inte har några cigaretter, ber vi cafébiträdet på bottenplanet vakta våra saker. vi springer ut på gatan och letar efter någon rökare som hon snällt kan fråga, och ser en pojke gående bort från oss med ryggen böjd som om han tände en cigarett. vi springer fram till honom, men han visar sig bara ha synat några mynt i mörkret och undrar hur mycket en tiokrona är värd! Han berättar att han är från Paris, och vi som har vår skolfranska färsk börjar samtala med pojken på franska. Han berättar att han kommit hit igår, är här för att studera och inte känner en människa, så vi byter nummer och lovar att snart ta med honom ut på äventyr i vår stad!

I helgen blev jag kär

I fredags var jag på blueskonsert här i Umeå. Jag brukar inte lyssna så mycket på bluesmusik men nu blev jag påmind om att det faktiskt är jättebra musik. Bandet som spelade hette Candye Kane och kommer från USA (Kalifornien). Gitarristen var en tjej som verkligen rockade loss och var GRYM, det tyckte jag var coolt. Det som var synd var dock att Candye (som sjunger och skriver texterna) har fått pancreascancer som är typ den farligaste sortens cancer… Hon var tvungen att ge sig ut på den här turnén bara för att hennes pengar hade tagit slut vilket gjorde att hon inte kunde fullfölja sin behandling. Känns ju helt otänkbart att en människa ska behöva göra så, men USA verkar ju vara ett sjukt land så… 😛 Det var i alla fall så fint att trots att Candye har cancer och i stort sett är döende, så stod hon där på scenen och pratade om att man ska älska sig själv och spred så mycket glädje till oss som lyssnade. Det var helt fantastiskt och jag blev väldigt berörd.

Jag har släpat fötterna i marken och försökt gå med huvudet högt i flera månader, det var ju ändå två år vi var tillsammans, jag och mitt ex. Det är ju svårt och glömma sånt där, som har klistrat sig så mysigt om hjärtat. Det gör ju så ont, den där jävla smärtan.
Ibland har jag känt att jag skulle kunna döda för att få skratta åt någonting meningslöst, inte behöva sitta som ett jävla frågetecken och inte fatta ett skit för att man tänker på hur det skulle vara om ändå han fanns bredvid mig och skrattade med mig.
Men i fredags tog jag tag i kragen och ramlade in på en fest med underbara människor, fin dricka som man blev lite glad i benen av och musiken som spelades så högt att hjärtat dunkade med i takt.
Och i soffan satt en lite liiite för snygg man.
Det slutade med att jag hamnade i hans famn, i hans säng, under hans täcke, på samma kudde hemma hos han.
Jag var faktiskt värd det, det var ju så jävla mysigt att ligga sked med någon, att få känna hans doft och få dela täcke med en nästan för snygg människa!
Så himla bra fredagsnatt/lördagsmorgon!
PS. förlåt att jag svär, jag hittar inga andra ord som beskriver känslan lika mycket. Hihi, hoppas du blir bättre snart!

I fredagskväll när jag låg ensam hemma i soffan ringde min allra bästa kompis och sa: – Om 3 minuter ska du stå utanför ditt hus för då plockar jag upp dig! Och så hade vi en sån där bästiskväll när man tittar på magiskt bra film, pratar viktigheter, käkar godis, är uppe hela natten och somnar när fåglarna börjar kvittra. Är så himla glad att jag har henne!

Eftersom det är snart slutet på månaden och man bara har 7 kr kvar på sitt konto och plånboken ekar tommare än ett uppdrucket mjölkglas, hade jag inte råd att gå ut och dricka öl med mina vänner den här helgen, vilket jag brukar göra annars. Så istället, åkte jag hem till min pojkvän,där han bad mig stanna i hans säng HELA helgen. Gissar på att vi har satt världsrekordet på hur mycket man kan pussas på tre dagar.

I interviewed for and got an internship at Worn magazine! You even came up in conversation, Sandra. I was asked what my favourite blogs are, and of course yours is right at the top of the list, and apparently one of the editors Anna knows you! Small world, but of course, it is the internet.

Jag träffade mitt ex och han hade träffat någon ny. Då slutade jag upp med att vara feg för att träffa nya och bjöd hem en kille hem till mig. Vi åt tacos, tittade på tecknade filmer och sedan sov vi tätt intill i min säng. Vi hånglade massvis, tre timmar i sträck utan att direkt sluta. Jag kallade honom för ’sörf’ eftersom att han har sådär busigt blont halvlångt hår, är lite solbränd, åker longboard och har ett halsband som nästan alla surfare på film har.

På morgonen lämnade han det halsbandet, sin longboard och nycklar.

Jag frågade honom varför och då svarade han: ”för att få träffa dig igen”.

Vi hade långhelg uppe i en klasskompis fjällstuga. På dagarna åkte vi skidor och pratade om framtiden i liften. På kvällarna flöjtade vi runt i bara underklädenar, skrattade åt varandra och dansade på borden. På vägen hem övade jag och killarna bilmärken och bråkade om musiken som spelades. Och tänkte på hur fantastiskt mycket jag inte vill lämna mina fina vänner, och att jag ska göra allt för att de inte ska försvinna, nu när alla flyttar efter sommaren.

Jag gjorde slut i helgen efter att ha läst ditt ”om att göra slut”-inlägg kanske för tusende gången. Tack Sandra. Nu mår jag bra.

Jag, lilla lilla jag, skrev till killen som är utsedd att vara skolan snyggaste, som dessutom är två år äldre och tar studenten i vår, och sa att jag tyckte att han verkade intressant. Han slutade inte skriva utan svarade istället ”Berätta något om dig, vad du gillar att göra eller en vana du har”
=
Han tycker inte att jag är patetisk och liten.

det finaste med min helg var att jag fick tillbringa den med killen jag nog just blivit lite kär i. vi lade oss på golvet mitt i natten och han hade huvudet på mitt bröst och jag lekte med hans hår och så pratade vi om allt och ingenting. jag är så glad att jag träffat honom nu för annars hatar jag våren.

I lördag var jag så himlans nervös. Skulle på en fest och visste inte vart det skulle leda till. Vi åkte buss i vad som kändes som flera timmar. Alla drack från röda muggar när vi kom fram fick även jag ett mugg. Vi dansade och sen blev det så varmt att vi var tvungna att gå ut ett tag. En kille, som jag spanat in, satte sig bredvid mig och kysste mig. Det var helt okej, sånt är okej på nätterna när man druckit ur röda muggar. Sent på natten somnade vi tillsammans och han höll om mig, utan att ens kladda på mig. Det var fint! 🙂

I fredags natt låg jag på ett stenhårt liggunderlag i ena hörnet av rummet och i andra änden låg de konstigaste pojkarna med den sjukaste humorn och gapskrattade för de hittade på tjejnamn av grönsaker och frukter, när alla andra skulle sova. 
Katrin Plommon, Purjo Lök, och det var så himla fint för inget gör mig så lugn och glad som när min bror gapskrattar. 

I lördags vaknade jag upp och såg att jag fått mail från en kattuppfödare med bilder på två små troll som ska flytta hem till oss i maj. Kan inte sluta fån-flina när jag tänker på de små liven. Sen spenderade jag och min A hela dagen med att se, än en gång, alla Lord of the Rings-filmerna och äta onyttig mat. Najs.

Min lilla dotter lyckades vända sig vid 3 månaders ålder och samma dag fick hon tag på sin fot. Stort för en bebis. Storasyster är så glad för hennes utveckling och vi smälter när vi ser hennes glädje. Allt detta hände på en fantastisk middag hos mina svärisar där det alltid är minst 9 personer på middag. Det får mig att vilja ha ett helt gäng barn som kan komma hem med sin kärlekar till oss på god söndagsmiddag om si så där 20-25 år.

Det var väl egentligen bäst på ett sorgligt sätt, men iaf:
Jag insåg att jag förmodligen aldrig mer kommer träffa den där killen som aldrig släppte min hand, strök min kind, kysste mig så mjukt, men som frös så hemskt utanför den där rökiga nattklubben att jag fick värma honom med långa kramar.
Han som då skrattade och sa: du är så kall… varpå jag svarade att vadå kall?
– Nämen jag förstår inte hur du inte fryser, du måste vara en snöprinsessa eller nåt. (så tittade han mig i ögonen) MIN snöprinsessa… (med världens finurligaste leende)
Så himla fånigt och knäppt, men ändå fantastiskt. Kommer aldrig glömma det där förbannat charmiga smilet.
(Men han är på andra sidan jorden och jag är här, vilket var en skön men mycket mycket mycket sorglig insikt.)

After 2 years of being in a long distance relationship, I finally moved into my boyfriend’s apartment this weekend! I completed my Master’s program in Los Angeles and now I am busy looking for work and unpacking all of my stuff in his apartment! It’s been a weird feeling, I’ve actually never lived with anyone else before (other than my family). This will take some getting used to but we are so incredibly happy (despite the complete messy state of his apartment!) Today we put my name on the lease! 🙂

Btw, it’s my frist time commenting on your blog even though I’ve been reading it for years! (albeit through Google translator). 😉 Get well soon!

jag fick somna intrasslad honom och vakna av hans pussar. jag har liksom aldrig förut legat en hel kväll och bara lyssnat på någons hjärtslag. allt är så nytt och pirrigt, men samtidigt lite läskigt.

I söndags kväll satt jag o min darling under skenet av vår kökslampa och pysslade med papper och hampasnören till våra bröllopsinbjudningar. Under bordet stökade vår klart uppspelta katt runt med en snörstump som hon fått av min blivande. När vi var klara utbytte vi en high five.

Jag var på intervju nummer två för drömjobbet. Och det var såklart inte meningen att jag skulle se men jag råkade få en skymt av intervjuarens anteckningar från den förra (ångestladdade och nervösa) intervjun och mitt över pappret hade hon skrivit med stora glada bokstäver: HÄRLIG TJEJ och sedan alldeles för många utropstecken.

I helgen var jag på kalas med världens finaste vänner, dansade och skrattade och åkte cykel hem vid 4 på morgonen. Men finast av allt var när jag och min pojkvän precis kommit hem, och vi kysser varandra utanför dörren, i det duggande regnet mitt i natten.

Midnight and i’m walking from my friend’s dorm to my own. Campus is dark and it’s a little scary cause you don’t wanna be caught being drunk by the campus police. It’s illegal to drink on campus, but of course everyone does it anyways (including me). And all of a sudden, out of nowhere, two guys are walking behind me. One guy plays the guitar and the other one whistles ”For Emma” by Bon Iver. So I stop and I walk with them and we sing together until I’ve reached my door. Then we say goodbye and I go inside, and they continue their walking and singing. Best night walk of my life.

i spent whole weekend with my friends in mountain. we were snowboarding! it was 15 degrees and still there was snow! on saturday we met new people from adechade and we(13 people) were snowboaring without t-shirts! it was crazy and funny. it was my first time to do something crazy like that. i hope not the least. :))

jag och min vän Alice åt kyckling och drack alldeles för mycket smultronvodka och ramlade igenom staden för att gå på klubb.

Igår firade jag och min pojkvän att vi hade bott i vår första egna lägenhet i ett år. Vi gick och fikade på Wallins konditori, och avslutade kvällen med chips och hallonsoda framför säsong 9 av Cityakuten.

Kommer antageligvis til aa bruke hele dagen paa aa lese alle disse vakre kommentarene. Og dette hoores kanskje teit ut,men det hjelper paa aa hoore at andre ogsaa synes det er vanskelig med avstandsforhold naar man har det saann selv,saa takk.
Det fineste som skjedde meg var nok at jeg mootte min elskling i london og at vi fikk snakket om vanskelige ting som hva vi skal gjoore naar vi er ferdige aa studere til hoosten,hvor vi skal faa oss jobb og om vi i det hele tatt burde fortsette aa vaere sammen. (Beklager spraaket,sitter paa en britisk pc :p)

jag och min pojkvän har varit tillsammans i 23 månader, alltså snart i två hela år trots att vi bara är 19 år. och till hösten planerar vi att plugga på högskola och flytta ihop i en stad 32 mil hemifrån. igår ställde vi oss i bostadskö. jag känner mig så ofantligt lycklig. kommer på mig själv att le mest hela tiden för det känns så bra

Hela helgen var fylld av pojkar, goda frukostar, solsken, kedjerökning, turer på cykeln, dans, hångel, frasiga lakan och skratt från hjärtat och sånt förgyller faktiskt vardagen oavsett hur dåligt man egentligen mår.

Jag cyklade till IKEA med min bästa vän i lördags. I varje rum vi gick in i fantiserade vi ihop historier om vilka som bodde där och när vi kom till det sista rummet la vi oss i sängen. Vi låg där säkert en timma och pratade om allt som är för tungt att bära själv men som man inte vågar berätta för någon annan än just sin bästa vän. Jag är så glad att vi tillslut började prata med varandra som blyga tolvåringar och att vi växt upp tillsammans och allt vi delat under de här fem åren. Jag kan skratta mig lycklig att jag har någon som bryr sig så som hon gör för när man är sjutton år känns världen så elak och kall, och hon är den enda som kan göra att allt känns bra på riktigt.

Det här hände inte i helgen men jag tycker att det är värt att berätta ändå. Jag pluggar till engelsklärare och praktiserade förra terminen på en skola i en årskurs 3a. Under den här praktiken baserade jag mina lektioner på temat Julen eftersom vintern nalkades, med tillhörande sånger, fakta kring högtiden och dylikt. Jag bjöd även på pepparkakor. När det var dags att återgå till universitetet och säga hejdå för denna gång bad jag om en kram från en pojke. Han log och kramade mig. Då han släppte taget utbrast ett gäng tjejer i klassen glatt förvånade: ”(drar efter andan) Han kramar ALDRIG nån!”.

PS. Dessutom frågar denna pojke varje gång han ser mig om jag har några pepparkakor.

Jag lagade mat till 50 personer och dansade tyskinspirerad dans i fem timmar.

jeg snakket med ham jeg pleier å snakke med, vi snakker ofte om Oslo og Berlin og musikk og arkitektur, men denne søndagen fortalte han meg at han en gang hadde en kjæreste som han ventet i ti måneder med å ha sex med. jeg forsto at det er mulig å finne noen som ikke går fra deg bare fordi du er redd.

en annan fin sak som hände var att jag förenades men en vän som jag glidit ifrån. hon hade inte riktigt velat umgås med mig under de första två åren i gymnasiet men nu ska vi snart ta studenten och hon sa ”det är nu man inser vilka man vill ha kvar efteråt” och så fick hon tårar i ögonen.

det hände mycket fint den här helgen. en av de finaste sakerna hände däremot måndag morgon men jag tycker att det räknas i alla fall. jag hade sovit över hos han som är min och på morgonen hade han mycket längre sovmorgon än mig. jag gick upp och gjorde mig i ordning, klädde på mig, åt frukost, sminkade mig, svor åt snöovädret, och gick sedan in i sovrummet igen för att kyssa honom hej då som vi brukar göra. jag la mig bredvid honom i sängen och han frågade hur mycket tid jag hade och jag sa tio minuter och han tog min mobil när den vibrerade och låtsades att ”nej du behöver inte gå, din vän smsade precis och skrev att hon missade tåget” och så kysste jag honom sådär till hälften och slängde täcket över honom. han höll mig kvar och kysste mig en sista gång innan jag var tvungen att gå. jag har inte sett honom sen dess.

1. mina systrar fyllde år nyligen så mina släktingar kom och hälsade på. jag och min underbara farmor satt i ett hörn och pratade hemligheter och hon berättade om pojkar hon hade träffat på femtio- och sextiotalet. hon berättade om när hon blev kär i farfar och det var så gulligt att höra.

2. två av mina klasskompisar kom hem till mig och vi lagade middag och såg på Amelie. min fina vän C pratade om sin pojkvän, och jag känner mig alltid lite ensam när hon gör det, men jag kan ändå inte låta bli att bli glad för hon blir så strålande glad när hon pratar om honom. hela hon skiner upp och hennes ögon glittrar så mycket.

Jag vaknade av att min pojkvän kröp ner under mitt täcke, la sig i skedposition precis intill mig och pussade mig i håret.

Jag jobbar med autistiska ungdomar och i helgen åkte jag och en kille med downssyndrom på disco för andra ungdomar med funktionshinder. Det var det finaste jag sett på länge! Alla dansade som om de aldrig dansat förr och ingen brydde sig om hur de såg ut när de svängde på höfterna. Glädjen var total och jag ville bara frysa ögonblicket, lägga det i en liten ask för att sedan plocka fram det när dagarna är som gråast.

i helgen bokade jag bord för tio personer på puben som vi alltid går till. vi stannade tills de stängde och gick sedan på efterfest till fem på morgonen. skrattade och dansade och levde rövare hela halva natten alltså.
och så bokade jag en resa hem till familjen också. dör lite av längtan efter att krama min mamma och busa med min systerson.

helt slumpmässigt råkade jag hänga med någon som jag inte sett på hundra år, i ett så himla slumpmässigt sammanhang också. har aldrig vetat något om honom, inte brytt mig heller. och så blev det han som gjorde mig natt rolig

Natten mellan lördag och söndag var jag på en alldeles fantastisk maskeradfest utklädd till Henrik Berggren med hatt, kråsblus, stjärnor under ögonen och hela baletten.

(Och jag träffade en pojke som hade ett fint solskensleende och som faktiskt kändes som en pojke som inte krossar flickors sköra hjärtan jämt och ständigt).

I söndags morse hade jag ett av mina mest surrealistiska ögonblick någonsin. I hopp om att komma över min drömman har jag börjat dejta massa andra killar och i lördags sov jag över hos en av dessa för första gången. När jag lämnade hans lägenhet på söndagen, utan frukost i magen och lite ledsen över att det inte var drömmannen jag sovit hos såg jag den knäppaste katten någonsin. Det var en svart, lurvig innekatt som hade päls på huvudet/ansiktet, benen och en tjock lurvig svans. Men kroppen var helt kal och rosaprickig. Han liksom sprang snabbt och ihopkrupen och allt var över på mindre än 30 sekunder. Det låter inte knäppt men det var verkligen så himla, himla konstigt.

livet är så tungt och svårt just nu, och jag försöker hela tiden hitta andningshål. så i helgen bestämde jag mig för att fly ut till min pappas hus på landet. jag packade lite böcker och raggsockor och bodde sen ensam i det knarrande huset vid havet. ägnade två dagar åt böcker, filmer, te, varma filtar och långpromenader. och trots att jag var helt ensam och knappt pratade med någon på två dagar (förutom de fina, skånska gubbarna jag mötte på mina promenader och blygt sa hej till) kände jag mig inte alls så ensam som jag brukar göra mitt bland alla människor hemma i stan. därför var det helgens bästa.

I helgen har jag äntligen fått vara med min bästa vän! Vi bor alldeles för många mil ifrån varandra, och har gjort det sen vi var 12, men på sätt och vis gör det så att vi har extra roligt när vi väl ses! (Denna gången var det dessutom i London!)

Du vet när du inte träffat en vän på alldeles för lång tid (för att livet liksom kommit i vägen) och så när ni väl ses så är allting lika självklart enkelt som alltid (hela tiden med skrattet i mungiporna, ögonen, i luften). Massor av nya saker att lyssna på, att berätta. Massor av nya saker har hänt båda men ändå är allt precis samma, för att ni är med varandra.

Det hände mig i helgen.
(och skrattet hänger fortfarande kvar i luften)

Det var inte i helgen utan det var igår (måndag) men det var ändå det finaste på länge. Jag satt i klassrummet och lyssnade på en redovisning när jag fick ett sms från den finaste och bästa killen jag någonsin känt. Han sa att han slutade fyra och föreslog att vi skulle träffas en sista gång efter skolan innan han åker iväg till Frankrike i en vecka. Så efter skolan gick vi och fikade på kokos-latte och kanel-te. Och han är så fin och så lik mig, som en soulmate. Konstigt att säga eftersom vi bara har känt varandra i lite mer än en månad, men han är så fin och jag vill ha honom i mitt liv. Vi pratade om allt och ingenting och han rörde vid mitt hår. Och innan vi skiljdes åt fick jag världens längsta kram och nu längtar jag så himlans mycket tills han kommer hem igen.

Det hände mig inte så mycket fint i helgen för jag har haft jättemycket att göra i skolan och jag har nog aldrig känt mig så stressad och samtidigt deprimerad som de senaste veckorna. Men idag va arbetet i princip färdigt och när jag cyklade hem från skolan var det lätt vårregn i luften, och trots att det va mulet kändes inte molnen som ett kvävande täcke. Jag kände mig lite fri och som att allt det här efter studenten kommer lösa sig på något sätt. Och nu struntade jag i att sätta på musik på datorn och lyssnar istället på regnet mot fönstren.

jag fick hans mobilnummer.

Åh krya på dig Sandra. Jag har också ont i halsen. I två veckor nu så imorgon ska jag till vårdcentralen.

I helgen har jag varit ensam hemma. Min kärlek har varit bortrest men jag har träffat kompisar. I lördags var jag och hälsade på min vän Rickard på kyrkogården. Han dog i somras och jag saknar honom varje dag. Jag är så glad att jag äntligen är hemma efter 5 månader inlagd på sjukhus, det är så roligt att kunna göra kul saker på helgerna och inte ligga i en sjukhussäng.

Hoppas du och L får träffas snart. Tack för en sån fin blogg.

Förra veckan fyllde jag arton år, så i helgen hade jag fest med 90-tals tema. Världens bästa 40 människor kom, med magtröja och våfflat hår, miniflätor och jeanskjolar. Och vi dansade och drack och jag hånglade med min nya fina flickvän och sprang ut utan skor i nyvått gräs.

Det finaste som hände mig denna helgen var när jag äntligen fick höra hans röst. Han är på andra sidan jorden i en evighet till. Två månader alltså. Och har redan varit borta alldeles för länge. Men jag hade lovat mig själv att inte ringa honom för mycket, eftersom att detta var hans resa. Han skulle hitta sig själv, utvecklas och komma ifrån allt. Mig också.
Men lite rund om fötterna en lördagskväll så måste man ringa. Och så får man gråta lite och skrika ”kom hem nununu jag saknar ju dig!” och om han svarar att ett samtal aldrig någonsin gjort honom så lycklig, att jag är den enda anledningen till att han någonsin vill komma hem igen och att han saknar mig så mycket att han inte vet vart han ska ta vägen, då får man le igen. Torka tårarna, prata lite mer och sedan dansa hela natten på en rökig krog med de allra finaste vännerna.

jag såg en helt random tjej i min lilla stad och solen lyste på hennes mörka hår som aldrig förr.. hon gick och tittade på sin mobil och helt plötsligt börjar hon le, ett stort fint leende. klart man älskar känslan av att få ett sånt sms att man bara inte kan hindra sig från att le!

På fredagen skrattade jag mer än någonsin förut på en dag. Eller det kändes så i alla fall. Och jag var så jätte lycklig i flera timmar.

I helgen var det ju som känt St Patrick’s day, vilket firas ganska livligt här i London. På lördagen var jag och min bästa tokiga kompis på en bar och drack guinness med black currant i (det absolut godaste som finns) sen sprang vi hem till henne och sminkade oss så mycket vi bara kunde, hade en spontan photo shoot och gick sedan ut och dansade hela natten. På söndagen var vi och kollade på paraden, och massa irländska live-framträdanden som var urkula! Avslutade såklart dagen på en pub med massa guinness!!!

Jag lagade mat till två vänner på lördagen. Vi tre har inte varit kompisar speciellt länge, det känns fortfarande lite som att vi håller på att lära känna varandra, men jag tycker så himla mycket om dem. Efter att vi ätit berättade jag och min ena vän för vår andra vän att hon är så söt och att hon är en sådan man vill bli kompis med direkt man träffar henne. Hon blev generad och log jättestort och satte händerna för ansiktet och sa ”jag vet inte vad jag ska säga!”. Det var det finaste som hände i helgen. Att hon blev så glad.

just den här helgen gjorde jag inte så mycket. så det bästa var på jobbet, för jag fick både öppna och stänga en visning för Lars Wallin och det gick alldeles strålande, fast att den ena klänningen var lite för lång (trots skyhöga klackar) och vi behövde gå i en trappa flera gånger mitt i visningen. mycket mer spännande än så var inte helgen, och den kändes som vardagar. men utöver det flyttar jag till London snart igen och det är så himla pepp för jag har saknat den staden ganska mycket.

I lördags hände nått sånt där som aldrig händer mig.
Nått så fint så man knappt vågar tro att det är sant.
Det var fest. När klockan närmade sig två började folk dra sig hemmåt och tillslut var det bara han och jag kvar, pojken som fyllt upp dagboksidorna sen i höstas, pojken med för långa armar, fina käkben och ruffsigt hår.
Han skulle egentligen ha cycklat hem för länge sen men han ville vara kvar med mig.
Vi satt på fönsterbrädet och rökte, drack upp den sista ölen och la oss på sängen.
Vi bara låg där, prata om allt ifrån sommarens alla festivaler och galna saker som hänt under kvällen till förrvirrade mormödrar och randiga armar.
I guess kärlek är lättare på lördagkvällar med öl och dans men hur svårt kan det vara egentligen morgonen efter.
/ sextonårig flicka

Hon är allt som är bra med den här fruktansvärda världen och nu är hon min bara min, kan inte förstå det. Vi tittade på dålig tv i lördags och hånglade i reklampauserna och sen somnade hon med näsan i min halsgrop.

Skypade med massa pojkar som sa hur fin jag var ända till klockan sju på morgonen.

Det var fest och jag hånglade med den sötaste pojken i lokalen. I bussen på väg hem höll han min hand hela resan. Jag lutade mig mot hans axel och ville somna. Vi klev sist av bussen. Jag frös och satte mina händer i hans jackfickor för att värma mig. Kramade om honom. Han kysste mig en sista gång och försäkrade sig om att jag klarar att gå hem ensam. Vi började gå åt varsitt håll och jag log hela vägen hem.

jag har varit ganska nere ganska jättelänge men i helgen var det ju st.patrick’s day och jag var på mitt allra bästa partyhumör någonsin. kicked ass på beerpong, följde med några roliga grabbar till en gömd, kletigt svettig klubb med tung musik och alla sa att jag var jättegalen eftersom jag dansade så absurt och jag skrattade högt åt mig själv och hur fult jag dansade i min gröna, ganska fual klänning, och sen blev jag erbjuden en trekant. som jag dock tackade nej till. låter kanske inte som en dunderhelg men det drog ur mig ur deppisleran lite.

jag var hemma hos min kompis mitt ute i skogen. Vi åt kladdkaka med jordgubbar på och pratade om killar med rutiga skjortor och ruffsigt hår på våra skolor, och fnittrade åt att snyggaste killen på min skola gillade min profilbild på facebook. Sen när min kompis skulle åka hem ville jag smälta. I bilen låg ett litet, litet, svart lamm. Hon bor nämligen på en bondgård och det lilla lammet hade min kompis tagit hand om efter lammets mamma inte hade tagit hand om henne. Nu bor det lilla, lilla, svarta lammet i min kompis rum tills hon blir stor igen. Lammet var lika litet som en liten skokartong och klövar som var lika stora som min tumme och det sötaste jag sett i hela mitt liv. Och jag tänkte att jag struntar i om Harald gillar min profilbild, bara jag får ett litet lamm att ta hand om.

Jag började läsa en fantastisk bokserie och blev alldeles uppslukad och omsluten. Och det var så otroligt skönt. Mycket har varit skit på sistone. Alldeles för mycket skola och självmord är ingen jättebra kombo… Det var så härligt att bara försvinna in i boken. Läsa läsa läsa. Glömma bort och på ett sätt bearbeta! Så om du inte läst Hungerspelen-triologin- GÖR DET! Jag, världens största romantik-nörd, som alltid intalat mig själv att jag inte är så förtjust i fantasy (HARRY POTTER ÄR UNDANTAGET!!!) blev… ja, totalfast.

Sandra, du är fantastisk och jag älskar din blogg så himla himla mycket. Tack för allt fint! Du är bäst, glöm inte det! <3

I lördags var det exakt 5 månader sen jag och min första kärlek gjorde slut. Jag var inte stark nog för att kämpa för honom. I lördags var det också 1 månad kvar tills jag fyller 18. Men jag satt mest och drack te med mina fina vänner som gör allt för att någon ska må bättre. Jag älskar att dom är vän med just mig!

En kille jag är dödskär i ringde mig en natt och sa att han inte bara är extremt kär i mig, utan att jag är hans bästa vän också. Jag gick nästan av för jag hade tänkt samma sak hela veckan, och så sa han det. Bara så där!

ps. Jag kollar alltid din blogg först Sandra, för du är min favorit av alla favoriter, och jag är så avundsjuk på dig för att du har någon att sakna så det gör ont. Jag har bara mig själv, även om det också är ganska bra.

Åh mitt bästa var att jag hade hemmafest för första gången och det blev så himla kul och bra. Tänk att jag har fått såna fina vänner. Komplett lyckorus hela kvällen.

Nyfyllda 18 år, jag och min bästa vän som fyller år på samma dag. Vi tog med oss våra ID-kort och traska framåt till vakten. Och så lätt var det, sen tillbringa vi lördagskvällen på krogen med våra fina vänner. Dansade tills vaderna sved och drack goda drinkar bara för att vi kunde. Sen gick jag och min bästa vän till stadens gatukök och åt lite mat innan vi gick hand i hand hem till mig och sov. Den bästa kvällen på mycket länge.

Jag är gravid och i helgen sparkade bebisen för första gången så mycket att min pojkvän också kunde se det! Så fint när han också förstår att det finns ett litet liv där inne.

Förra helgen var nog en av de sorgligaste på länge, länge, länge. Jag blev av med jobbet och var på en kanin begravning.
Men trots det hade den små fina stunder. Jag och mina vänner gick på svartklubb, jag åt ett par timmar lång frukost med min syster och lagade middag ihop på kvällen.
Och nu har jag bestämt mig för att det var ett jäkla skitjobb som jag ändå vantrivdes på, så nu ska jag söka in till en massa skolor och hoppas på att det händer något bra. För det är väl det som borde komma nu? När man förlorat en kärlek, jobbet, lägenheten och alla vänner. Då börjar ju uppbyggnads processen.

Min farmor kom på besök, hon hade med sig allas vår lilla favorithund som sprang runt och var allmänt glad och gosig. Farmor frågade mig om jag ville göra något med henne. ”Vad då?” frågade jag. ”Sminka mina ögon!” svarade hon då. Så jag hämtade mina borstar och byttor och så färglade jag hennes rynkiga ögonlock med milda färger. Då insåg jag att även i gamla farmödrar finns det små flickor som bara längtar efter att få känna sig fina.

Jag har också sett en musikal som sattes upp av estet-treorna på en skola där jag bor, den var jättelång och jättebra och jag ville aldrig att den skulle ta slut. Så rolig och spännande och lite läskig, med tonåringar så talangfulla att jag fick gåshud. Man borde gå på musikaler och teatrar mycket oftare än man gör, för de är ju ungefär hundra gånger bättre än bio.

I helgen var han med stort H här. Behöver jag säga mer?

Jag och mina kollegor tog skotrarna till stranden, för det kan man göra i mars om man bor och arbetar i Indien. Så badade vi i Arabiska sjön hela dagen, lapade sol körde sedan hemåt igen på dom indiska vägarna förbi kor och högar av brinnande sopor, det låter äckligt men jag tycker det luktar som när jag var liten och vi grillade korv. Vi stannde på ett knäppt indiskt cafe och spelade yatzy och drack latte. Servitören ville gäran ta brickan vi använde för att slå tärningarna på. ”Nej” sa vi ”kan vi inte få behålla den medan vi spelar?” ” no im sorry its a rule” sa han då. Då började vi skratta för det var så knäppt. Så fick vi behålla brickan och avsluta vårat spel. Stackars servitören tyckte nog vi var några skandinaviska huliganer som så vårdslöst skrattar åt viktiga brickregler. Men en väldigt bra dag var det.

Jag var på min lilla mammas farbrors begravning och det var så jobbigt att se alla mina släktingar så ledsna, nästan jobbigare än att farbror hasse gått bort. Sen efter så kom mitt lilla kusinbarn som jag inte träffat sen han var två år (nu fem år) och ville sitta i mitt knä, och sa hej malin! vad kul vi hade sist! Tänk att han kom ihåg mig, jag var barnvakt åt honom en gång, för tre år sedan. Det var väldigt fint.

Jag tittade på resor med några vänner, för vi ska åka utomlands själva för första gången. Vi lade fram vår budget, klickade oss runt på hotellhemsidor och bläddrade i resekataloger. Ringde mammor som fick tipsa om fina stränder och googlade efter ställen där man kan dansa hela nätterna. Vi velade mellan franska rivieran, typiska turistorter och städer med intressanta monument. Men till slut vände vi håll totalt och sen bestämde vi oss bara. Vi ville ha turkost vatten och varma dagar. Klubbar där man kan dansa tills benen avdomnar och skåla för livet och vänskapen. Så i juli åker jag till Grekland med mina allra bästa vänner och det kommer bli så himla fint.

min kille och jag har precis flyttat ihop i världens finaste perfektaste lägenhet (och han är så skäggig och snäll och jag vill bara pussa på honom varenda vaken minut).
den ligger så bra till att i torsdags tittade tre av våra vänner förbi helt spontant och oberoende av varandra och stannade på vin & middag tills klockan var sent. precis som jag alltid velat och önskat men inte riktigt trott att det går till så i verkligheten. men hoppsan, det gjorde det visst!

Okej det hände inte i helgen utan förra veckan när jag var på resa till Skottland.
Var på resa till Edinburgh med skolan. Första kvällen, när vi har anlänt ungefär fem timmar tidigare, beslutar vi oss för att gå ut och ta en öl (ta vara på tiden man har utomlands osv). Vi går ut, dricker en öl, sedan två, sedan tre och sedan beslutar vi för att byta ställe. Går runt förvirrade i Edinburgh, går över bron från nya staden till gamla och förundras över gamla byggnader och sluttande gator.
Vi hittar en långsmal bar som inte ser så mycket ut för världen men de hade en söt pojke med lockigt hår som spelade typ Pulp, Libertines och sådant själv med sin gitarr. (sedan kostade ölen £1 så det var ju också helt okej).

På baren träffade vi några från Dundeen (stad som ligger tvärs över vattnet från Edinburgh) och tro mig – om du någonsin kommer träffa någon därifrån – man förstår inte ett ord. Helt omöjligt men dialekten hade ändå sin charm.

Mina vänner och jag hängde med dem, pratade allt möjligt väldigt länge och sedan följde vi med dem till deras hotell, när puben stängde. Vi pratade om allt (sådär man gör när man är onykter), spelade kent och Håkan bara för att och översatta texterna på svengelska. Jag är tveksam om de förstod vad vi menade men det var så värt. Spelade även Shorline men tror inte de förstod grejen.

Det bästa var nog när en av pojkarna, mitt när jag satt och pratade med en annan, stirrar på mig och bara ”Ya like The Jesus and Mary Chain, don’t ya?” (tänk dig det på den grövsta skotska du bara kan). Jag förstår ännu inte varifrån han fick det (eller ser jag ut som ett fan av JAMC?) men jag svarade ”Yes, of course!”. Sedan fann jag min musikkompis för kvällen.

Sedan kom vakten för hotellet, körde oss (första gången jag har blivit utsparkad i mitt liv!) och vi gick över kullerstenarna hem, rökande, någon med klackarna i handen. Solen började precis gå upp när vi la oss vilket inte spelade någon roll. Trots två timmars sömn (gå och lägga sig fem och gå upp vid sju var en fin idé) var nästa dag bra ändå. För jag tror, trots att hela kvällen blev så mycket längre, att det är sådana kvällar man minns bäst. Gör dumma saker (som att följa med okända killar till deras hotellrum) men som är roliga ger de absolut bästa minnena.

Och nu blev det mycket längre än jag hade tänkt, tänkte berätta om när jag såg världens vackraste pojk i London (och pratade med honom, nykter!) men jag sparar den berättelsen till en annan gång 😉

Läs gärna min fina väns blogg: wpfashion.blogg.se 🙂

En god vän till mig sa att jag var hans favoritperson. Ingen har sagt något sådan till mig förr.

I helgen kom min syster hem från Örebro och vi gick på teater. Det var bra.

I fredags kväll på jobbet satt jag i en scoutstuga mitt ute i ingenting framför en öppen eld. Den finaste mannen i hela världen spelade gitarr och sjöng så att jag rös längs hela ryggraden. Ibland möttes vara blickar och jag kunde inte låta bli att le trots att mitt hjärta alltid går sönder varje gång vi träffas. Den stränga policyn förbjuder relationer mellan anställda, så vi får inte börja träffas trots att vi bara jobbar ihop på högst fem projekt om året. Han är allt jag vill ha och jag kan se i hans blick att han känner samma sak. Men vi får inte och inget gör så ont som det.

Plöstligt var det bara han och jag kvar i scoutstugan, vart alla andra tagit vägen visste jag inte. Våra blickar möttes och vi höll kvar medan hans hand letade sig fram till min. De passade perfekt ihop. Vi satt så medan sekudnerna gick och bara andades. Tätt, tätt satt vi. Efter vad som kändes som en evighet, men som säkert inte var mer än tre minuter egentligen, lutade han sitt ansikte mot mitt. Med mindre än en halv centimeter kvar till vår första kyss rycktes dörren upp och vi slängde oss ifrån varandra. Det var de tre finaste minuterna på hur länge som helst, men jag drömmer om så mycket mer.

jag var på fest i lördags och vid tretiden blev det knivslagsmål så alla sprang ut ur huset. vi stod utanför när min kompis börjar röra sig tillbaka mot huset och säger ”jag måste kolla att alla är okej, folk kan vara skadade” varpå hennes pojkvän springer fram till henne helt panikslagen och bara säger ”nej nej nej du går inte in där du gör inte det.” det var det finaste som hände för jag riktig såg paniken i hans ögon där ett tag när han insåg att det fanns en risk att hon kunde försvinna.

I lördags åt jag en hel godispåse med min lillebror. En hel godispåse. En som, för första gången på ett halvår, fick stanna kvar i min mage utan att jag panikslagen sprang till badrummet för att få upp igen. En hel godispåse åt vi i lördags jag och min lillebror, och jag njöt av varenda bit.

I fredags struntade han i en fest för att bara vara hemma med mig under ett varmt täcke. I lördags tackade jag nej till partaj med mina vänner. För att i stället vara hemma och hacka gurka och tomater och äta tacos med honom. Bästa helgen någonsin.

Gjorde slut med min första kärlek på söndag. Det skönaste som hände var känslan av lättnad och frihet, eftersom han inte var rätt för mig. Vi kramades, grät och skrattade hela söndagen. Det finaste han ändå sade till mig, var att jag är fortfarande hans bästa vän.

I helgen ska jag till skogarna i Småland och bara umgås med en till familj, som jag snart kan kalla min egen eftersom jag gifter in mig i den i oktober. Det ska bli kul.

I fredags köpte jag och min pojkvän ett stort paket jättefranska och en vitlök. Hela helgen hade vi rostbrödskalas med vitlökssmör.

Det bästa var på dansgolvet precis innan jag skulle gå hem. Han kom fram och kramade om mig och sa: ”Vi borde träffas oftare. Du och jag.”

helgen var min sista som nittonåring och jag hade jättekul hela tiden :))

men det bästa var nog lite att jag på lördagen vaknade bredvid någon som jag tyckt så mycket om så himla länge och som på sistone verkat tycka om mig med. att vakna bredvid någon sådär är nog det bästa jag vet.

och det var ju st. patrick’s day så vi åkte hem till honom och lyssnade på irish drinking tunes med en massa härligt folk. hans mamma gav mig en hel flaska vin utan anledning och jag blev väldigt full redan innan vi åkte ner på stan i södertälje och drack grön öl.

när vi inte orkade mer åkte vi hem, skrattandes så vi grät, till honom igen (han och jag och våra bästa vänner) och somnade jättefort. att sen vakna på söndagen och vara bakis tillsammans en hel dag var också himla fint.

Jag har sedan länge varit så fruktansvärt hemskt kär i en kille som jag trodde var fruktansvärt hemskt kär tillbaka. Men i helgen på en fest så hälsade jag och log, medans han tittade på mig som om jag inte fanns, och senare såg jag honom kyssa ett par läppar som inte var mina. Jag sprang ut på gatan och panikgrät i min halsduk för att ingen skulle höra, och sjönk ihop på gatan. Då hörde jag hur porten öppnades, och ut kom hans bästa vän. Han sa ingenting utan gick fram, drog upp mig och kramade om mig så hårt att jag kände mig omtyckt ända ner i tårna. Och så sa han: Du är för bra för någon som han, förstår du inte det?
Detta låter så otroligt filmiskt och påhittat, och jag börjar gråta när jag skriver det, för jag vet att det hände, och jag trodde aldrig att något så otroligt fint skulle hända mig.

Last week i discovered that I am sick. it’s nothing serious (I’m gonna be okay for sure), but it’s not a good thing either since I have a lot of irritating symptoms.
So my boyfriend took the monday off, took me to the doctor and after that we had lunch together and watched movies.
When he was about to go home, I kissed him in the cheek and said ”Thank you”. He said back ”You don’t have to thank me for loving you”.

It was the best monday that I can remember <3

(sorry for the horrible english!)

vad fint att så många kan berätta helt fantastiska saker, det värmer lite trots att mina senaste dagar mest har varit en kapitulation inför faktumet att mitt liv är ett skeppsbrott just nu. det var meningen att mina helger också skulle vara fina, särskilt nu när våren börjat smyga in i alla kalla vrår i den här underbara staden men allt har stannat av trots att planerna var så storslagna. allt bra jag har jobbat upp den sista tiden börjar sakta men säkert försvinna och klumpen i magen blir bara större och fan alltså jag skulle ju äntligen få må bra och börja leva. jag kan inte längre låtsas att allt är bra och okej och möjligt att uthärda. det går liksom inte längre.

Jag hånglade med en kille som gjorde mig så jävla ledsen i höstas men just då tänkte jag inte så mycket på det. Det gjorde jag resten av helgen istället. Han är fin men jag vill inte ha honom och han vill nog inte ha mig på riktigt heller. Det var ändå det bästa som hände under min helg.

Anorexi/Bulimi-Kontakt är en riksorganisation för att stödja personer med ätstörningar och deras anhöriga och jag har länge varit med där och läst deras tidning. Sen för ett tag sen läste jag att man gärna fick höra av sig om man ville vara med och göra tidningen och jag tänkte att jag kanske skulle kunna skriva något, teckna lite eller hjälpa till på något annat sätt. Nu har senaste numret just kommit ut och i detta fina nummer som handlar speciellt om genus och killar med ätstörningar har jag för första gången varit med och hjälpt till. Är så himla glad över att stora lilla jag har fått vara med och skapa just det här numret som jag vet kommer kunna vara ett stöd för många med ätstörningar, precis som tidigare nummer har varit för mig. Det känns fint!

I helgen firade jag och min familj St. Patricks day med våra irländska vänner. Vi åt shortbreads som var färgade med karamellfärg i grönt, rött och vita, alla hade gröna peruker eller ölhattar, vi hade frågesport (mitt lag vann!), vi lyssnade på coldplay och sen åt vi irish stu klockan elva på kvällen. Det var de bästa kvällen på längelänge även fast jag är för liten för att dricka Guiness!

I lördags kom jag hem från en skidvecka med familjen i Österrike. Lite senare på eftermiddagen cyklade jag in till Centralen och mötte upp min bästa kompis, som bor i Helsingborg och är min expojkvän. Vi gick genom Malmö en sväng innan vi gick hem till mig. Senare på kvällen kollade vi på Grease (för jag hade aldrig sett den), genom halva filmen somnade jag på hans axel. Jag var helt utmattad efter att ha gått upp vid fem på morgonen för att hinna med det tidiga flyget.

På lördags kvällen skulle vi gå hem han och jag, eftersom jag hade skoskav erbjöd han sig att bära mig. Men det gick snett och han tappa mig och jag föll rakt bak och slog i bakhuvudet i asfalten och det blev rött. Han fick panik och rusade iväg till närmsta hus med ljus och människor. När vi lyckats ta oss hem berättade han att han aldrig varit så rädd och att han verkligen nu förstod, hur mycket jag verkligen betydde för honom.

den här helgen har jag & min pojke varit helt ensamma och vi har passat på att hångla överallt i hela huset och varje gång jag har öppnat ögonen för att titta så har hans varit hårt ihopknipna. en kväll när jag nästan hade somnat så kände jag hur han kröp närmare och viskade ’jag älskar dig’ och hans hjärta slog så himla hårt och jag vet att jag aldrig någonsin vill veta hur det känns att vara med någon annan.

(trots att jag redan lämnat en liten kommentar här så måste jag lämna en till).
Jag skypade med min syster som har bott utanför Washington sedan maj 2011, och hon berättade att hon äntligen bokat flyget hem till Sverige! Så vi bestämde oss för att mötas i Gävle på kvällen den 11 maj för att dricka öl och krama sönder varandra.

I helgen bokade jag en resa till staden med vingliga hus som varsamt lutar sig mot varandra längs de oändliga kanalerna. I april far jag iväg till Amsterdam i några dagar, äter pommes frites med majonäs ur tidningspapper och solar i Vondelpark. (Har svårt att sova om nätterna eftersom jag är så peppad)

Din stackare. Vill skicka över en massa pepp till dig! Det hände flera roliga saker i helgen faktiskt. Jag susade ned på stan ch agerade personal shopper åt en vän som alltid blir lika imponerad över vad jag hittar på. Det gör mig så himla glad och det är väldigt kul när man faktiskt hittar något som blir så jävla snyggt på henne! En annan rolig sak från helgen är det här: Jag tog mitt körkort i mitten av december men har fortfarande aldrig suttit själv i bilen. på lördag ska jag skjutsa några i mitt lag för första gången och är grymt nervös. Så i söndags övningskörde jag med pappa. Vi åkte runt lite varstans, tog en tur till alingsås och det kändes väldigt bra. och det är roligt att pappa och jag har börjat övningsköra EFTER att jag tagit mitt körkort! 🙂

Tusenkramar och krya å dig och snart är du nog pepp igen! <3 Och du den här måste du ju se också! http://stanleychow.bigcartel.com/product/christopher-reeve-is-superman

Min pappa kom hem efter ha varit en vecka i Jerusalem och hade köpt glittriga hårspännen i present.

I söndags fick min favoritkusins barn sitt namn under en mycket intim och fin dopceremoni. Jag började stortjuta när min kusin höll tal, och när det togs bilder av hela den lyckliga familjen fick jag sån lust att bara köra 6h i bil för att hålla om mina egna föräldrar. Annars fyllde jag på min garderob med fina loppisfynd, och lever resten av veckan på spaghetti. Lycka.

Jag var hemma hos mina föräldrar och min bror i helgen. Jag och min bror bestämde oss för att skjuta luftpistol, jag missade tavlan nästan hela tiden, men vi bara skrattade och jag var glad för när jag inte är hemma saknar jag honom massor.

Jag började käka piller som innehåller grönt te! Lindrar nersovitet/oro/stress/ångest och brustna hjärtan väldigt bra, så nu är jag lugn som en filbunke och utan existenstvivel för första gången på kanske ett halvår <3

Jag fick min sista julklapp från i julas i form av en japansk afton från min bästa vän. Vi hade kimonos, fina håruppsättningar, gjorde sushi och drack japansk öl. Senare på kvällen kom det massa härliga vänner och det hela ledde till en spontan japansk fest med massor av fina människor och några vinboxar. Dessutom kom min pojkvän förbi som jag inte hade träffat på himlans länge, så det slutade med massa pussar och en vinglig promenad hem till min lägenhet senare på natten.

SÅ himla fint!

Jag mejlade dig någon gång i höstas om vad man ska göra när den finaste grabben med blonda lockar och skägg att dö av, bara vill ha en som vän. Du svarade inte(helt förståeligt med tanke på hur mkt mejl du antagligen får) men vill bara att du ska veta att i november på ett mörkt dansgolv efter lite för mycket tequila så var jag världens modigaste och upptäckte att han kanske ville vara mer än vänner och så hånglade vi till stängning. Nu är vi nog ihop men jag vet inte säkert för jag vågar inte fråga men vi hänger jämt och han smsar varje dag och skickar låtar på spotify med hjärtan och håller mig i handen.

I fredags var vi på en fest hos en kompis och vi hängde inte så mycket under kvällen, men vid halv två fick jag ögonkontakt med honom från andra sidan av rummet. Jag tittade lite frågande på honom och han pekade mot utgången. Vi tog bussen hem till honom, promenerade i vårnatten och låtsades att det inte var så himla kallt. När vi kom hem till honom åt vi chips och tittade på Arrested Development i hans säng. Insåg på morgonen när han låg och pussade mig i pannan och kittlades, att jag är så jävla kär. Har aldrig vart det i någon innan honom men shit vad det äger.

Jag åkte hemhem i helgen, bor annars i en etta i Falun. Till min mor, mormor, och hund. Blev ompysslad för att jag är nyopererad. Det var så mysigt, så gott med mammas hemlagade mat, mina underbara diskussioner med min kära mormor, och att sova med hunden tätt intill ens mage. Älskar min familj!

jag började titta på my so-called life och blev så glad för att det var så bra och Ricky var så fin och Jordan Catalano så snygg, men så ledsen för att det bara finns en säsong och jag är redan på avsnitt 15.

Jag firade min födelsedag hemma i lägenheten med tjugo vänner. Jag kommer inte ens ihåg vad som hände, bara att jag var glad och somnade motvilligt klockan sju morgonen efter. Sov i två timmar innan jag hoppade upp igen.
Bästa presenten var givetvis palsternackan med röd rosett för nu kan jag göra rotfruktssoppa:D

killen jag tycker är fin satte sig jämte mig med en gitarr och vi skrattade och spelade i en evighet. vi kan sjunga stämmor ihop och det gör mig alldeles lycklig!

Inte var det helg men ändå, igår så berättade den finaste pojken på jorden att han tycker om mig, och har gjort sedan september. Har tyckt om honom sen dess också för det var då vi träffades första gången.

Synd bara att han bor i England och har gulligaste dialekten och jag i trista Sverige.

Min man och jag var bortresta på olika håll förra helgen och sågs först mitt i den stressiga arbetsveckan. I fredags var det äntligen vårväder, och när jag kom hem från jobbet fredag eftermiddag lade vi vår kanin i en korg och gick till parken för att njuta av den sista ljusa timmen av dagen. I vanliga fall är hon för rädd för att röra sig långt, men på grund av alla fina gula blommor som var så goda bestämde hon sig för att hon inte ville hem och vi sprang skrattande runt i parken och försökte fånga henne.
Vi var så glada att vara tillsammans igen och ha kvalitetstid, att det slutade med att vi spenderade varje minut av helgen tillsammans, gjorde inget speciellt men vi var alltid tillsammans. Kaninen Frank följde oss också alltid från rum till rum och hoppade upp i knäet på oss, så jag antar att hon också hade saknat oss. Det var en fantastisk helg i all stillhet.

Förra helgen såg jag och mina kompisar på film och sen bestämde vi oss klockan halv ett för att åka till en fest. Där träffade jag killen jag spanat in sen emmaboda som går ett år över mig. Vi pratade lite grann och han sa ”kyss mig”. Vi träffades i skolan några dagar efter och kramades. Jag tror jag gillar honom.

I spent all Sunday cuddled up in bed with the guy I liked for the whole last year and who just recently became my boyfriend. Suddenly rainy Sundays are not as scary anymore 🙂

Jag fick veta att jag är kär och att det finns en liten, liten chans att han också är det. Det räcker.

Jag vågade för första gången berätta för någon hur dåligt jag har mått på sistone. Och det kändes så himla bra, mitt i allt det ledsna. För ibland behöver man bara en kram och vetskapen om att det finns vissa som stöttar en, hur sorgesam man än känner sig.

Jag har suttit och tittat igenom massor av de brevvänsansökningar du lockat till ytan och hittat så mycket inspirerande personligheter och bloggar. För det vill jag säga ett innerligt tack, och önska dig snabb tillfriskning. Hoppas du och Vinden snart får bo hos varandra igen.

I lördags var det St Patrics day och jag var på pub tillsammans med gamla och nya vänner. Drack öl, dansade helt galet (sa till min vän att ”du kommer nog aldrig mer få se mig dansa så”) och somnade i en bäddsoffa. Antalet sömntimmar blev inte många den natten, jag låg ändå där i sängen mellan två vänner och tänkte att jag har det så jävla bra och räknade ner timmarna tills de vaknade.

Jag fick en pytteliten svart ficklampa av pojken jag är kär i.

I lördags var jag på 20årskalas-middag och träffade mina saknade vänner som varit i Nya Zeeland i åtta månader. Jag kan inte ens beskriva hur underbar kvällen var, jättegod mat och konversationer som aldrig tog slut. Åh, jag har inte skrattat så mycket på väldigt länge. Sen åkte vi in till stan och dansade hela natten och träffade ännu fler underbara människor som jag inte heller träffat på några månader. Det var en sån där kväll där känslan av lycka etsar sig fast i själen och bor kvar och fyller på med energi i jobbiga stunder. En påminnelse om hur bra jag har det.

Det absolut finaste som hände i helgen var när jag och min pojkvän gick samma elljusspårrunda på 6,5 km två gånger om och solen gick ner mellan granarna och hela himlen var orange och rosa. Allt kändes så vårigt och hoppfullt. Han hade varit ledsen hela dagen och jag satt hos honom i timmar och strök hans hår och pussade hans kind. Tillslut fick jag med honom ut på en promenad och när han tog min hand och jag såg hur han gick från ledsen till glad så blev jag alldeles varm inombords. Jag vill alltid kunna göra honom glad.

Tänka sig, att vardagen kan vara så spännande… Människor måste lära sig att ta vara på dagen och vad den kan ge.

Jag sitter just nu med något av det tråkigaste jag vet; en hemtentamen. Oändligt akademiskt skrivande med inget utrymme för fantasi eller det där ljuvliga vårvädret. Men huxflux när lördagsnatten började närma sig så ringer min bästaste vän och vill komma på besök. Vi bor i två olika städer men tack vare underbar kollektivtrafik så var hon kvickt här. Så i ett par timmar fick jag överge det tanklösa skrivandet och hade istället nattliga äventyr. Djupa samtal & vårvarma nätter…

Finns det något bättre egentligen?

Höjdpunkten den här helgen var när jag spenderade fredagskvällen hemma hos min syster. Vi är båda bosatta i London, men i två helt olika delar och träffas därför relativt sällan. Hon lagade en fantastisk spaghetti bolognese med megamycket vitlök. Vi diskade, skruvade lite Ikeamöbler, halvslumrade till en film med chockladmousse i sängen. Egentligen inget speciellt roligt alls, huvudsaken var bara att jag fick vara med henne, för hon är så guld värd.

Jag grät och grät och grät, som jag alltid gör på våren, för det känns som om ljuset fräter sönder min hud och värmen äter upp mig inifrån. Jag grät för att jag vantrivs i mitt förut så underbara kollektiv. Jag grät för att jag är rädd för framtiden och för att jag inte klarade en tenta jag är tvungen att klara. Men medan jag grät låg den finaste pojken och höll om mig, och tryckte mig hårt, hårt, hårt mot sitt bröst och sa att vi kunde ligga så, med nerrullade persienner, under täcket, så länge jag ville, tills jag blev glad igen.
Det var första gången i mitt 23-åriga liv som jag upplevde hur det är att ha en pojkvän som alltid finns där, och hur det är att verkligen bli älskad. Så jag grät lite till, bara för att han är så fin

On Saturday night I went to see a roller derby match (?) ! It was the first time for me, the only prior knowledge was seeing the movie Whip It. IT WAS AMAZING. I was completely fascinated with the sport. These women are super tough for sure, but also amazingly strong and skilled. I still don’t fully understand the rules, but it was wonderful nonetheless. I highly recommend everyone to go at least once!

Jeg og kjæresten/samboeren min spilte super nintendo, spiste altfor mye potetgull, lagde middag klokken ti på kvelden og gikk ikke ut av huset en eneste gang. Den perfekte helgen!

I helgen kom en av mina allra bästa vänner ner till holland för att hälsa på mig och min andra kompis som pluggar här. Hon hade med sig svenska tidningar och choklad och sitt allra allra bästa och sprudlande humör. Vi bor ganska så trångt, men nu har vi flyttat in min 90-säng till min kompis rum, så varje natt är vi 3 tjejer som slåss om plats, täcken och kuddar. Det är för tok för lite plats och sömn och andra roligheter för att vi ska vara koncentrerade på skola och internship. Men det gör oss absolut inget, för vi har så himla roligt ihop i alla fall.

Oh, girl, I know what you’re talking about. My long distance relationship was so painful at times that the only way we could remedy it was for me to move to New York so that we could live together. It worked… I’m pretty sure that’s how things will work out for you two also.

The best thing I did this weekend? My boyfriend, parents, and family friends all went out for dinner in the West Village (your hood), followed by the most amazing night at Marie’s Crisis, a gay piano bar. We drank gin and tonics and sand Broadway show tunes with a packed room of theater performers, and regular bad singers, too (me). So, so fun! I can take you sometime when you’re feeling better 🙂

Bestämde mig för att trotsa min förkylningshosta och min skrapiga röst och mötte upp honom på Stockholms kalla gator. Det var sådär fint och tvekande som det ska vara när man tar en fika för första gången och jag var så himla nervös. Vi slog oss ned i ett hörn och började prata och plötsligt bara försvann världen omkring oss. Det kändes som att vi hade känt varandra i hundratiotusen år och det gick så väldigt lätt att prata. All nervositet var som bortblåst. Vi satt där i tre timmar, och tappade bort tiden totalt och han sa att han aldrig tappat bort tiden så mycket med någon förut. Ville nog mest aldrig gå därifrån. Förhoppningsvis så vill han träffa mig igen, annars så var det i alla fall ett väldigt bra sätt att spendera en fredag.

on sunday night my house was broken into. my family lost their wallets, family heirlooms and a pillowcase (presumably to hold aforementioned wallets and heirlooms). this was, of course, damn awful. my room was the only one that he didn’t go into, despite my door being wide open, so all of my belongings remained safe for another day. this all sounds terrible, of course, but there is something nice about it too. i like to think that perhaps the man who broke into my house peeped his head into my bedroom, saw all of the bunny rabbits, the miniature cakes, the fluffy petticoats and the pink love hearts and went a little soft on the inside. maybe even the meanest of mean men can be stopped in their tracks by such nice things. either way, he left me alone, and i am very very grateful for that.

<3

Sandra! Lyssna på denna och dröm om framtiden!

Jag var i Paris och åt sushi med gamla vänner vi hade vem-som-kan-äta-mest-wasabi-utan-att-spy tävling! JAG VANN!!!!!!

Det var strålande väder i söndags, så jag och min pojkvän bestämde oss för att fara ut och åka längdskidor. Vi fyllde en termos med kaffe och fixade några (hembakta) ost-och-skinkmackor att ta med oss på utflykten. När vi kämpat oss fram en halvmil stannade vi för att njuta av vårsolen, lyssna på snödropp från träden och äta upp vårt fika. Trots att jag inte är speciellt bra på längdskidor, var det helt klart en av de bästa dagarna på länge.

Jag mådde så himla dåligt i fredags, men så gick jag ut och dansade och drack mig alldeles för full och mitt i allt vimmel såg jag min kompis som jag saknat så mycket att mitt hjärta brister. Han kom fram och kramade mig och jag ville aldrig någonsin släppa honom men hans flickvän stod jämte och jag hade inget val. Hans omfamning var det finaste på hela helgen.

I helgen körde en kompis och jag upp till en fest i en annan del av vår stad. Det var besvärligt och så himla krångligt att ta sig dit så efter en stunds irrande fick vi prata med den mest nyktra på festen. Han försökte ge oss en vägbeskrivning som inte stämde in på den vägen vi körde på och du vet, frustration, irritation och allt sådant man känner. Allt sånt som lätt som en plätt kan försvinna när man hör den finaste killen i bakgrunden på andra sidan luren. Speciellt när han frågar om det är mig kompisen pratar med, och när jag kommer dit.
(väl där stod han redan och väntade på oss på altanen, sprang ner för trappan och kramade mig. Jag är så jävla kär)

Spontanåkte till afrika för att lösa ett bråk med min stora kärlek. Försöker mig också på det här med distansförhållande. Ingenting har någonsin varit så svårt, och dragit mitt hjärta i så många bitar och när han bestämde att vi inte skulle fortsätta gick jag under. Några dagar senare bestämde jag mig för att ta nästa plan söderut för att bevisa att jag minsann inte tänkte ge upp. Det var värt varenda krona och varenda missad grej hemma i sverige. Nu hoppas jag på en livstid tillsammans med mitt hjärta. Det var i för sig förra helgen, men kanske går bra ändå.

jag vill bara polisanmäla honom och sätta dit honom fär jag vet att han söker upp mig bara för attb jag ska må skit. han kolalr vad jag söker för jobb för att jävlas och föratt spy ut skti om mig. jagb spyr på det. jag spuyrt på det. allainbriott allt han snor allthan gör mot mig och håret är det värsta jkag vilölö barta spy. jag har itne ens kvinnojouren astt prata med om detta. en så j’vla ond och sjuk person är han somn itne kan lämna mitt liv ifred… utan ska ta reda på vad jag ska sökaextrajobbför att kunan ringa uppb miotn chef ocbh vända mitt luicvmot mig som han gjöprt opå alal amndra jobb…. han är så sjuk jkag vill verkligen polisanmöäla honomb för allskit yhanb ögör för att hanaldrig lämnar mig ifred. jag vill bara söätta dit honom dne sjkuak vjalö gris3en som snor mina jobbpapper mina saker.

I helgen hånglade jag med den sötaste killen på min skola. Igår kväll tog vi en promenad i Slottsskogen och hånglade vid pingvindammen och sedan tog han min hand.

Jag må vara en hemsk människa som tycker att detta är det bästa som har hänt. Men jag fick veta att pojken jag tycker om sabbade det med tjejen har var på G med, och att han inte var speciellt ledsen för att hon inte ville längre, det gjorde mig hemskt glad.

I fredags var jag bjuden till en gammal gymnasieklasskompis på paltkväll! Det tyckte jag var himla mysigt och annorlunda. Vi är båda utflyttade norrlänningar så vi lärde tjugo sörländska kompisar att rulla paltar så att händerna blev alldeles kladdiga. Hellre palt tillsammans än fläskfilé ensam liksom!

EN KILE4 JAG ALDRIGVARIT IHOP MED RÅNAR MIG, SNOR MIAN PPER RINGER MITT JOBB FÖÄR ATT JCÖAS HAN ÄR HELT SJUK OCH VILL MIG S¨Å JÄ’VLA ILA.Ö SÅ JÄVLA ILLA ATT JAG F¨ÅR¨ÅNGEST. NU HAR HAN SNOTT FLÖER JOBBPAPPER. DET ENDA AHN VIKLL RÄ ATT VÄ’NDA MITT EGET LIV MOT MIG OCH GÅ ION ÖVERALLT HAN ÄR HELT JÄVLA SJUK. P¨Å DET HAR HAMNKLIPPT I MITT HÅR.. DETB HAR HAN GJRT OC GÖR MIG VAREJ DAG. FÖRSTÖR MIN VARDAG FÖRSTÅR JOBNBMÖJLIGHETER. SKA HA REDA OPÅ ALT SNOKA I ALLTTA ALLT. HAN ÄR DEN SJUYAKSTE JAG VET OCH JAG VUILL BARA POLISANMÄLA HONOM. SÅ IKLLASOMK HAN VILL MNIG DETB ÄR SJUKT ATT LEVA MED DET..

Jag har varit lite förtjust i en pojke som kommer till mitt jobb ibland, han är lite blyg och har stor lugg och fina nyckelben. Jag har listat ut var han jobbar och när jag var och fikade med en kompis så visade det sig att bageriet hon jobbar på skickar leveranser med frukostbullar till hans jobb varje fredag. Då fick jag henne att smyga ner ett vaniljhjärta i leveransen med en lapp där det stod hans namn och att det var ett kärleksbud.
Nu vågar jag inte titta på honom när han kommer, utan att bli alldeles röd i ansiktet men det var det värt.

I fredags träffades jag och två av mina finaste hjärtan upp igen för att bada bastu, dricka singha och prata om månaderna som varit. Det är nämligen så att vi varit ute på vägarna i Asien under hela vintern och haft bästa tiden i våra liv, så det finns så mycket att prata och analysera om, så här när man kommer hem till verkligheten igen och egentligen bara vill tillbaka till drömlivet där borta på andra sidan jorden. Så vi drack öl och bastade och pratade minnen och blev lite fnittrigt lulliga och bestämde oss sedan för att ringa till vårt fina resesällskap vi träffade där borta: fyra göteborgspojkar som vi från början egentligen inte alls trodde att vi skulle hänga med men som blev det vi skulle komma att sakna mest av hela resan. Och oj så roligt det var att få höra deras skorrande göteborgska igen! Blev varm i hjärtat, på riktigt. Trots att vi stod och frös i en busskur på isiga gator i ett villakvarter i norrbotten kände jag mig sådär härligt varm i hela kroppen. Och det bästa är att de planerar att komma alla de där 150 milen norrut för att få träffa oss i april.

Somnade till slut gott inklämd mellan mina flickor i en för liten säng, precis som vi skulle ha gjort om vi fortfarande var i Asien.

Så ja, det här var en bra fredag.

Jag förstod att det inte spelar någon roll att han är asocial och svårmodig, att mina vänner inte behöver älska honom. Men att jag gör det. Bland annat för just de sakerna.

i fredags gick vi ut med alla våra kompisar för att fira av min finaste nyfunna vän som tog examen och skulle lämna Shanghai för Danmark morgonen efter. vi var 20 personer från alla möjliga håll i världen som skrattade och dansade hela natten. det var sann glädje, hög musik och många skålar. det var så fantastiskt glädjefyllt alltsammans. inte så mycket ett tårfyllt nostalgiskt avslut utan mer ett hjärtgripande glädjerus över hur bra vi har haft och fortfarande har det tillsammans. sen blev det tidig morgon, jag och han hoppade in i en taxi och åkte hem för att krypa ner i hans säng. jag frös och han värmde mig och sen började den fruktansvärda väntan. väntan på att hans alarm skulle ringa och vi skulle bli tvungna att möta morgondagen. vi blandade uppgivna suckar över att inte veta hur framtiden ser ut med hjärtliga skratt för att vi har så himla kul tillsammans. vi kysste varandra så mycket vi bara kunde för vi visste att vi levde på lånad tid. så ringde klockan och då rann tårarna ner för mina kinder som han försökte torka bort och sen rann tårarna ner för hans som jag försökte kyssa bort. vi lovade att minnas allt det fina, och glädjas över det vi fått och hoppas innerligt att vi någon gång stöter på varandra igen. vi kysste varandra igen, hela vägen ner till taxin där vi sa hejdå och önskade våra önskningar om att ses igen. han åkte iväg och ringde mig när han satt på planet för att säga hejdå. det blev sista gången på troligtvis väldigt länge.

för här är jag i shanghai och är kvar här åtminstone till sommaren. och där är han, i Danmark och väntar på mig. men vem vet vad vi känner då? vem vet vart han är i juni eller vart jag åker efter min examen? det enda jag vet är att vi fick det finaste tänkbara avslutet på tiden vi fick tillsammans. det är det här man stoppar i en burk och plockar fram när man är gammal och klok för att minnas tiden då man var ung och spontan och fylld av så mycket kärlek och glädje att man nästan sprack.

det var min helg. helt klart en av de bästa på väldigt länge.

Det bästa som hände mig var följande lilla men mycket eminenta händelse:
Jag och min bästa bästa vän är tränare för ett gymnastiklag. En av tjejerna tycker att en viss övning är väldigt svår och läskig, och hon brukar aldrig klara av det. Det är alltid ledsamt att se hur besviken hon blir, för vanligtvis är hon alltid så himla glad och fin och skrattar jämt. Och så i söndags så bara helt plötsligt så klarade hon det. Och hela truppen applåderade och var glada resten av träningen. Det var mysigt.

jag sitter barnvakt lite då och då till två jättesöta små tjejer. i helgen promenerade vi bort till slottsparken för att mata ankor och klättra i träd. sen gick vi bort till kiosken och köpte glass och satte oss i vårsolen. då sa den minsta tjejen som nästan precis fyllt fyra år: ”här sitter jag och äter glass med mina två vänner som jag älskar så mycket”. sen vände hon sig först till sin storasyster och sen till mig: ”dig för att du är min syster, och dig för att du är jättesnäll och tar så bra hand om oss”.

Jag har precis börjat träffa en lite för gammal kille med de busigaste ögonen och det rödaste håret. Nu i helgen kom han hem från Göteborg och även fast vi inte har setts i mer än tre veckor så hade jag haft ett sug i magen av saknad. Så när han somnat med huvudet på mitt bröst på natten, alldeles svettig och underbar, så började jag gråta, tyst och stilla så att han inte skulle vakna. För att någon så varm, rolig och gosig kille vill ligga såhär nära mig grät jag, men också för att han är en så fri och spontan person att han skulle kunna flytta till Indien imorgon om han ville det. Och det gör mig så ledsen att allt är så ovisst, men samtidigt så vill jag ju att han ska vara precis sådär galen och impulsiv som han är. Det är ju därför jag tycker om att ha honom liggandes på mitt bröst. Allt är inte så jävla enkelt.

I helgen har jag och min stockholmska pojkvän lämnat huvudstaden för att åka till min hemstad Göteborg. Mina föräldrar bjöd på alldeles för mycket fisk och skaldjur och pojkvännen hade alldeles för många skjortor med sig. Det känns väldigt fint att de alla går till det yttersta. På tåget hem sen mådde jag illa och fick sova i hans famn i 3 timmar. Så himla töntigt, men så himla gött.

jag pratade med en släkting i helgen, hon sa praktiska problem det löser man ju altid men det är värre med emtionella. Det är sant. men jag har alltid haft det som regel ger inte en person mig energi så går jag. många gåner har jag fallit tillbaka om och om igen. Men sen går det till en gräns det är bara att sluta.
Jag är rätt bra på det ändå tycker jag, har jag väl bestämt mig raggar jag aldrig mer på personen. För alla misstag och misslyckade relationer och lyckade också för den delen antar att jag vet mer och mer vad vill och inte vill ha. Då är det ju lättare att bryta ett mönster och hålla sig borta från sånna människor. Man kan ju inte veta hur någon är eller hur man blir med personen förrens man testat och många gånger kan det i och för sig vara dumt med. Men jag antar att när det gått en tid och man får mer distans till det kanske det kommer något gått ur det som är misslyckat med, om inte annat lärdom.
Jag har jättesvårt för att stanna vid människor som aldrig vill utveckla sig, eller ändrar sig… Bara står still på ett ställe det gör mig så uttråkad att jag kan spy.. det har varit samma sak med två stycken.. Tror inte min personlighet passar ihop med en överdrivet emtionell man som antingen är för svartsjuk eller gråter eller bara älskar en att det är på höghusnivå…

Oh Sandra var inte ledsen. Det blir sa fint nar ni val ses, det maste du tanka pa nar allt ar daligt. Men under tiden maste du ata massa pizza och titta pa fina saker.

Mitt basta den har helgen var att ga in till stan den soliga sondagen med varldens finaste man, stanna i en sot vintagebutik och kopa en gammal teburk och nastan kopa en gul 60talskappa som var lite for dyr, och sen raka hitta en vintagemarknad och inhandla 60talshalsband och sen fa tva vackra, forsenade 7arspresentshalsband av samma finaste man. Och sen sitta i solen pa en takterrass och dricka cider och bara vara.

Jag bor i Berlin sen Januari och i fredags var det den varmaste dagen hittills. När jag gick ut på gatan och till tunnelbanan på förmiddan i fredags så var det som att mitt kvarter hade vaknat till liv efter en lång lång sömn. Människor var ute och skrattade och pratade, barn lekte och det kändes som att jag tinade upp inifrån och utifrån.
Senare spelade flunkyball i en park i 20 graders värme tillsammans med mina tyska lägenhetskamrater och deras tyska vänner. Flunkyball är nästan som kubb fast med ölflaskor, och när det egna laget slår ner kungen (en plastflaska) så får man dricka tills det andra laget ställt upp kungen igen. Det lag som druckit upp sin öl först vinner. Typiskt tyskt och typiskt Berlin.

+

Jag går igenom en väldigt jobbig period just nu. Jag har ätstörningar, det är lika bra att säga det och det tär så himla himla mycket på mig och själen och den enda jag egentligen kan känna mig trygg med när det kommer till mattankar och depression är min mamma. Så hur glad tror du inte jag blev när hon föreslog att vi skulle åka upp till min sommarstuga (mitt bästa ställe på jorden) och mysa, prata, äta GOD mat, se på filmer framför brasan och shoppa i våra bästa 2hand butiker hela helgen? Hur glad som helst, precis vad jag behövde. Hon är så himla bra min mamma.

Det hände så mycket fint i helgen, okända tjejer som tar tag i en och säger ”Du är så himla snygg, kan jag få en kyss?” eller killar som tittar en djupt in i ögonen och vill att man följer dom hem. Men det bästa var nog samtalet med mamma då hon frågar om hon ska föra över lite pengar men jag är för stolt så jag svarar: ”nej”. Men detta fantastiska med mammor är att dom känner en så himla bra, man har ju liksom bott inne i dom. Det hon tillslut svarade var: ”Vill du att jag för över pengarna fastän du säger nej?”

Last weekend was different, the weather was mild, so my boyfriend and I were by the riverside at night and we had red wine and different kinds of cheese. It was a cheap and romantic way to spent the night 🙂

bor i frankrike just nu och vill inte ha något förhållande, så jag har inte tittat åt så mycket killar direkt. men i lördags på st. patricks day pratade jag franska med någon i baren på en irländsk pub och sen gick vi genom natten längs med gator som jag trodde jag kunde utantill efter dom här månaderna fast jag inte alls gjorde det, rörde lätt vid hans händer och sa hejdå vid min dörr utan att göra något mer och utan att ens veta vad vi heter.

Jag spenderade helgen i underbara Stockholm, shoppade och drack vin med mamma och träffade en gammal vän. Men det finaste var att tillbringa en hel dag med min brorson, att så mycket kärlek kan få plats i en ett och ett halvtåring. Dessutom fick vi nyheten att han ska få ett lillasyskon!

Jag funderar på att börja spela tennis, kollade upp det i helgen. Skulle gärna träffa en kille som höll lite på med någon sport med. GÄRNA!

Jag har 2 saker; Min vän lämnar London för att hälsa på hemma i spanien och under tiden hinner jag åka hem till kalla tråkiga sverige. I vilket fall som, i helgen skulle vara sista gången vi sågs och helt plötsligt drar han ur ett kuvert och prasselpapper med en present i. I kortet är där en bild på oss två och en fin text han skrivit om oss och vår vänskap. I prasselpappret fanns två armband, de är verkligen inte alls jag och jag kommer nog aldrig bära dem, men det var så fint så jag fick tårar i ögonen, Jag kommer sakna han så mycket.

Min andra grej var under st patriks festivalen och utanför nation art museum stod det 2 män som gav ”Free hugs”, jag fick min bästa kram på länge och jag hade en bubblande känsla i kroppen resten av kvällen.

Jag har länge kämpat för ett samhälle som är mer öppet för, tja, allt! Jag är så trött på alla dessa stela stereotypa roller som krängs på oss alla, vare sig det handlar om kön, ålder, etnicitet eller whatever. Och i helgen tittade jag om min bror på den nya Nalle Puh-filmen eftersom vi båda är suckers för ”barnfilmer” och började då diskutera huruvida karaktärerna var killar eller tjejer. han nämnde då något om att Ior hade en rosa rosett på sin svans, sen tänkte vi inte mer på det och kollade klart på filmen.
Sen, innan vi skulle lägga oss sade han att ”han inte var en sådan som trodde att man skulle vara tjej bara för att man har rosa på sig”. Det var så fruktansvärt gulligt att han har tagit till sig av allt det där som jag har gått omkring och varit arg på här hemma och att han ville ”bevisa” för mig att han är en fin kille. Då kände jag mig så himla stolt över honom! Han kommer bli en så fruktansvärt bra man, till skillnad från vår skitstövel till pappa!

i helgen skulle jag plugga massa inför dagens tenta. karln jag träffar är alltför sjukt snygg och jag KAN inte sluta ta på honom. vi cyklade till ikea, planterade om paprikaplantor, jag satte upp hans lockiga, mörka, engelska hår och så pluggade jag ingenting. idag hade jag tenta- det gick asbra. värd helg.

Jag gick omkring på stan och saknade honom. Han bor där, jag bor här. Hela tanken av honom blev så intensiv: han stod där framför mig: jag blev gråtfärdig. Det spelar ingen roll om man är itu: ens hjärna är ganska fantastisk på att framställa stunder.

aldrig mer än överdrivet emtionell kille som bara gråter, det fanns en tid i mitt liv då jag tyckte det var fint. Efter för mkt sånna män, står det mig halsen… Man vill ju inte skratta… man vill ju inte det, men jag kan ju inte låta bli. Så i helgen gick jag med i en simklubb och ridklubb, slängde keramiken. (helt ärligt). vad galet det kan bli, haha!
Jag är glad för att killen Christer som var kär i mig förr har kommit över det nu och verkar må bra. Det känns skönt, tror även att den andra gråtande emtionella lilla mannen är på väg bort från evigt tjat efter mig med larv. Någonstans vill man ju ändå att alla bara ska må bra även fast de bara är svin efter en ibland av egoism. Men slut det har jag lärt mig nu att det kan vara vackert, det ger energi som att börja om på nytt. Det ger en kick på någotvis, jag ska klara det, komma bort från skiten som tynger mig och drar ner mig. Jag kommer alltid gå från män som drar ner mig med problem, varej gång jag går känns det alltid bra. Som att jag verkligen blir starkare och får mer lugn och ro att tänka på mig sjöälv och mitt eget liv och allt jag vill och måste göra.

Var är alla glada killar som inte bara gråter? Alla som vill ha en överdrivet emtionell kille som bara gråter, till er önskar jag all lycka i framtiden verkligen… Det är ni värda.

Jag önskar lite att jag också träffade en kille där det inte blev så svårt från början som man bara kunde hänga med. Som inte efter en vecka vill gifta mig med mig och blir mansit svartsjuk. fan vad nice det vore att bygga upp en vanlig riktigt realtion med en kille som inte bara gråter, ger mig problem och är galen….

Det vill jag!

Jag fick sova hos pojken jag tycker om. Vi har träffats i tre veckor nu och det bästa jag vet är att ligga i sängen och kittla honom på magen tills han nästan blir irriterad på mig. Men det är så svårt att sluta för det är det finaste som finns när han skrattar.

Nu är jag också sjuk, men det är lite lättare när man vet att det finns en jättekittlig pojke som väntar på att man ska bli frisk.

Snälla underbara Sandra, tror du jag skulle kunna få den här tjejens email adress? Jag har varit med om exakt samma sak som hon skrev om, och då menar jag identisk, och jag måste bara prata med henne. Du vore guld värd alltså.

Sara den 2012/03/20 09:19
jag fick reda på att min förra pojkvän tycker om en ny tjej och fast jag har klarat mig ganska bra sedan vi gjorde slut så dog jag tusen gånger om och gråter hela dagarna, och när jag inte gör det så gör det så ont i mitt bröst att jag går sönder. mer för att han är lyckligare utan mig och inte längre behöver mig än att jag vill ha honom tillbaka, tror jag. men det hjälper ju inte, speciellt inte när han fortfarande är det bästa jag vet. (men okej, helgens finaste: att dricka öl med en fin vän för att jag inte skulle tänka på allt elände. eller för att vältra mig i det. svårt att säga.)

Min bästa vän kom över till mig på lördagen. Vi drack vin, bakade scones och såg Den bästa sommaren. Att ligga dubbelvikt av skratt bredvid henne till repliker som ”För Annikas skulle provlåg jag i en kista ur budgetklass” och ”Passa på nu. Man vet aldrig när det blir roligt nästa gång” är något av det bästa som finns.

Den här helgen har jag varit upptagen ungefär varenda vaken sekund. Men det har varit så himla kul! Min styvmor fyllde 40 för ca 2 veckor sedan, och i helgen firades det tillsammans med hennes närmsta vän som också fyller 40 snart. En tvådagsfest! Och det bästa; det firades i mitt andra hem, stället där jag tillbringar 2 kvällar i veckan för att lära mig dans och lära ut dans till barn. Folkdans närmare bestämt. På fredagen var det finmiddag med tre rätter och bordsplacering. Jag var så himla fin kvällen till ära med korkskruvat hår och en fin svart bakelse till klänning. Lördagen började med brunch, tätt följt av en kakbuffé för grannar och vänner med 14 olika sorters kakor(vill inte äta kakor på ett bra tag nu..). På kvällen var det vanlig middag och sedan dansbingo med alla våra dansvänner. Kunde knappast haft en sämre helg. Har varit så glad hela helgen, fått vara med mina närmsta vänner och familj, ätit gott och gjort det jag tycker är roligast; dansat!

Sandra, håll ut! Man måste ha det lite jobbigt ibland för att verkligen kunna uppskatta allt som är så roligt och fint!

Världens snyggaste amerikanska pojke (som var minst två meter lång, med vassaste käkben och flörtigaste ögonen) log så fint mot mig på flygplatsen, där jag jobbar, och sa ”Hey lovely, how are you today?”. Min annars så stressiga och trista jobbhelg blev genast så mycket mycket bättre.

jag har haft en upp och nervänd helg. massor med ångest inför massor av prov men också en fredagskväll ute i ett vårsvalt shibuya.
drack för många drinkar inne på beat café, målade på läppstift och gjorde kyssmärken på väggen och pratade japanska lite för sluddrigt lite för fort.
på vägen hem ramlade jag framstupa rakt ner i trottoaren och trodde jag skulle dö av skratt.
framrusande kom det en riktig gyarubrutta med lösögonfransar ner till armbågarna och frågade om jag var okej.

klart jag var okej. det var ju fredag i tokyo.

Tjejen som gick till nattklubben ensam och dansade skiten ur sig på ett nästan tomt dansgolv.

Jag skrev ett meddelande till Honom på facebook. Under de följande dagarna var det som om alla mina vänner hade bestämt sig för att skicka meddelanden och det var så hemskt och grymt av livet att göra så för varje gång jag loggade in så började mitt hjärta klappa superhårt tills jag insåg att inte ett enda av meddelandena någonsin var från honom. Femte dagen så gav jag upp. ”Han tycker inte om mig” sa jag till min mamma. Så loggade jag in på facebook utan att tänka på honom överhuvudtaget och så vips. Så hade han svarat.

I fredags kom en fin pojke hem till mig. Vi satt i min säng och pratade nästan hela kvällen. Han har världens finaste mörkbruna lockar och världens största leende. Men bor 1 timma bort med bil. Saknar honom men varje gång jag får ett sms blir min dag lite bättre.
I lördags sov jag hos min bästa vän tillsammans med mina andra bästa vänner. Vi bara åt och prata, så som vi oftast gör, och de kvällarna bli alltid de bästa.

Sandra, du inspirerar så himla mycket ska du veta. Om inte du fanns skulle man aldrig våga och orka försöka. Tack och kram 🙂

Jag har också ett distansförhållande (150 mil), så varje besök från min älskade är såklart speciellt. Men den här gången var det särskilt efterlängtat. Vi hade inte setts på en månad, och dessutom hade jag varit sjuk i två veckors tid och var det även när han kom hit. Min pojkvän gjorde allt för att jag skulle må bra och tog hand om mig så fint. En kväll övertalade han mig att vi skulle gå ut på en kort promenad (ni anar inte hur trött och svag jag var), så vi gjorde det. Efter en stund såg vi det vackraste norrskenet jag någonsin har sett – ett stort, grönt band av ljusvågor som dansar över himmelen, så otroligt mäktigt. Att stå där i hans famn och dela upplevelsen gjorde det hela ännu vackrare. Dessutom hade jag dagarna innan önskat att min pojkvän skulle få se ett norrsken innan jag flyttade härifrån, och så blev det så! När han sen åkte ifrån mig hade han gömt två presenter åt mig; en av hans t-shirtar och min favoritfilm. Tårar av lycka, sorg och saknad i en salig blandning…

När vi satt och skulle bestämma vilken film vi skulle se och han frågade mig om jag tyckte om Lost in translation och jag sa att det var min favoritfilm och han sa min med.

I helgen hade jag pyjamasparty med mina bästa vänner. Vi tittade på dåliga filmer, åt onyttigheter, drack rom+hallonsoda med randiga papperssugrör, drog fram alla täcken vi hittade och pratade om allt och lite till. Det var himla tjusigt.

Mina föräldrar (som bor i andra änden av Sverige) var och hälsade på. Vi hade det väldigt mysigt hela helgen, men bäst var nog lördagseftermiddagen. Då gick vi in på den irländska kvarterspuben, drack varsin liten Newcastle och lyssnade på bandet som soundcheckade inför St Patrick’s day och pratade om 70-talet och alla konserter som mina föräldrar varit på.

Vanligtvis när du skriver att man ska skriva något bra/fint som har hänt en så har jag inget att skriva. Och nu kan jag plötsligt inte ens välja mellan alla fina grejer som hände mig i helgen!

Hej Sandra!

På sportlovet träffade jag en kille och jag blev kär. Så inn i bomben galet kär. Han gör mig lycklig, så himla lycklig. Problemet är bara.. Han bor på Island och jag bor i Sverige. Det var på Island jag träffade honom och en vecka senare var jag tvungen att åka tillbaka. Tillbaka till mitt liv och han var kvar i sitt. För 23 dagar sen pussade jag honom sist, höll jag om honom, sov jämte honom och allt annat man gör tillsammans när man är kär. Och det gör ont, ont att jag inte kan vara med honom när jag vill. Jag saknar honom varje dag. Men om bara 11 dagar får jag pussa på honom igen, om 11 dagar åker jag tillbaka till Island för att få vara med honom igen.

Tack Sandra för att du visar att allt är möjligt, även om man bor långt, långt bort ifrån varandra!
// en kär galning

I lördags åkte jag till några gamla familjevänner 9 mil bort, där bjöds det på utsökt lax och fruktsallad! Bjöds sedan på filmstund och mycket skratt hela kvällen lång!
Och innan vi sa tack och godnatt hade våra familjer börjat diskutera sommarplaner då vi kanske kommer bila runt i Europa! 🙂
I söndags njöt jag av vårvädret som jag saknat så mycket, övningskörde och bara njöt av solen och drömde faktiskt lite om våren i New York också, hur gärna jag skulle vilja vara där.

Jag hoppas du får träffa han som får ditt hjärta och slå lite extra snart!!

I söndags hittade jag PRECIS ett par sådana skor jag letat efter i två år. Precis sådana skor som jag hade i miniatyrmodell -93. Ett par vita nikes med neongul sula och liten platå som bara hängde där i brick lane och väntade på att bli mina för 10 pund.

Jag var på en jättebra fest i helgen med massa snygga pojkar och mitt i natten fick jag ett sms från min pojkvän att ”han orkar inte mer”. Vi hade bråkat lite innan och nu var både han och jag fulla så det blev så dumt.
Jag grät framför de snygga killarna men de tyckte inte alls att jag var barnslig och knäpp, de sa att de visste hur det kändes. Och så tog de med mig till dansgolvet och jag blev kysst på halsen och det var så himla himla skönt, att bara få glömma den där smärtan för ett litet tag.
Den natten gick jag sju km i klackskor hem till min pojkvän och han hade ställt fram kladdkaka och ostkrokar till mig mitt i natten. Så skönt att allt slutade bra trots allt.

jag lämnade en kille för evigt för flera månader sen eller kanse en eller två. tappat räkningen och nu är jag totalt nöjd med mitt beslut för han var inte den jag ville han skulle vara eller trodde. Nu är jag bara avtänd på honom och skulle aldrig i hela mitt liv ens försöka mig närma honom eller har ett behov eller längtan efter det. Hela min enrgi har gått åt til att den sista tiden få väck han från mitt liv, nej du får inte ringa mitt jobb, du får inte gå in på mina konton. Jag vill att du låter min dator vara ifred. Vi har avslutat detta och jag har sagt till tjejen som stöter på dig att hon ska forstätta med det, att jag hoppas att ni blir ihop. Att jag slipper vara jämförd med dig mer när jag går ut. Att jag slipper höra dig ringa hata och gråta efter mig. Att du lämnar min bror och mina vänner ifred.
Jag vill inte vara med någon som super som en alkis och knarkar lika j’vla mkt och bara skapar ett kaos kring själv och gråter…
Även i helgen var detta det bästa beslutet.

jag fick ett sms av rasmus där han skrev att han var full och dansade på klubb men att det inte var så himla bra för att han saknade mig för mycket.

Min helg spenderade jag på landet bland alla nyvakna fåglar, blommande snödroppar och svajande grantoppar. Det var så skönt att få gömma sig för hela världen och stora staden för en stund och få tid att andas och drömma. I min pingvin-prydda skrivbok skrev jag ner några av mina mål för våren: virka en grytlapp i vitt och gult, hitta de klumpigaste och charmigaste skorna på second-hand och lära mig göra den perfekta omeletten.

Min kille och jag bor 33 mil från varandra och saknaden efter hans mumin-dialekt och perfekta ögonbryn sätter sig någonstans vid mina revben och gör att det blir lite svårare att andas. Jag tänker på din text där du skriver att du vet att det går att vara ifrån varandra om man vet att det har ett slut, och jag tycker du ska fokusera på det. Tänk när ni bor på samma plats igen och hur mycket du kommer uppskatta varje dag med honom.

i helgen firade jag ett år med min pojke viktor. vi åt pilgrimsmusslor, oxfilé och satt och kollade på konstiga bilder på halvnakna tjejer. fast ibland satt vi bara och tittade på varandra utan att säga någonting alls. det bästa är när man inte behöver prata, men säger massor ändå. jag är fortfarande nykär.

Jag insåg i helgen att det gör ingenting hur våra liv utvecklar sig. Det gör ingenting om jag vill flytta till Australien i tre år och plugga, och det gör ingenting om han vill stanna kvar i Sverige i sex år och bli läkare. Vi kommer ändå alltid att hitta tillbaka till varandra för det är meningen att det ska vara vi, det bara måste vara vi. Annars hamnar universum i gungning och det vill väl ingen.

Min pojkvän och jag var på Ikea och handlade bord, stolar och hortensior så vår lägenhet ska se ut som Mulberrys sommarkampanj 2011. Han förstår mig så bra och sa: även om man är student får man köpa två hortensior. Vi åt pizzaslice, tryckte in alla saker i min lilla skrotiga svarta bil, kånkade upp till lilla hissen och svettades. När hissen började åka sa han ”Vill du gifta dig med mig?” ”Friar du nu?!” frågade jag och han sa ”Nej, då kommer det vara mycket bättre” ”Jaså inte i hissen?” sa jag. ”Nej, men jag vill bara kolla, för jag vill verkligen spendera mitt liv med dig.”

Å, jeg bor i Paris og (det jeg trodde var) min tapte kjærlighet ringte meg etter 4 måneders stillhet for å si at han kommer til Paris på fredag for å vinne meg tilbake! Jeg har aldri hatt så store sommerfugler i magen noen gang.

Jag spenderade helgen hos mig pojkvän som var både utan internet och vänner. Vi hade inte haft sex på ett tag men i fredag, herregud. Så bra att jag somnade vid nio på kvällen. I lördags bakade vi kakor som vi åt framför Gladiatorerna. En av de bästa helgerna på länge!

(Dom två kommentarerna från M hör ihop. Jag gjorde något fel:S)

I fredags träffade jag på kvällen en föredetta kollega som bett mig börja fota för hennes street-style blogg. Jag var så pepp och glad över att hon frågat mig! Vi satte oss på Snotty där vi träffade på några fler vänner till mig. Vi bollade ideer och brainstormade en massa vilket kändes så uppfriskande roligt. När jag senare klev av bussen vid Slussen så var där nå tokigt på gång. Jag frågade runt och efter ett tag fick jag svar av en tjej jag nästan skrämde från vettet för att det var lite småläskigt just då. Jag fick veta att det var en ljusshow som skulle pågå i tre dagar på husfasaden till Stadsmuseet. Jag var helt till mig av glädje. Det är så kul när man spontant träffar på sånt här. Sen åkte jag hem med ett litet glädjerus.

I lördags fikade jag med den finaste killen för andra gången. Han har de mest isblå genomträngande ögon. Vi satt kvar till stängning och pratade om allt möjligt. Han har bland de bästa värderingarna jag stött på hos en kille. Jag bjöd honom på kaffe med påtår på ett mysigt Café i Hornstull. När vi kom upp till tunnelbanan så bestämde vi oss för att promenera till Liljeholmen men när vi kom till Liljeholmen så fortsatte vi vidare till Aspudden innan vi tog tunnelbanan åt samma håll hem. Hela vägen pratade vi som jag inte har pratat med någon på väldigt länge och jag kan verkligen sakna det.

På söndagen så åkte jag tillbaka till Slussen och filmade Ljusshowen de hade på husfasaden.
En riktigt bra helg. 😉

hej sandra! jag tycker det vore kul att se hur en morgon innan jobbet ser ut för dig! vi har fått se hur du fixar dig innan du går ut på helgerna och så och dina långa härliga frukostar. men är det lika fint varje vardagsmorgon med?

Jag låg hemma sjuk hela helgen jag, men jag spenderade tiden med att plöja igenom hela säsongen av Pan Am. Önskade att jag var lika fin som Colette och att jag hade en fin pilot att kyssa på 🙂

.. och att man måste vara modig och göra slut. Jag fick ännu mycket mer ont i magen när jag läste det men jag tror att det var den sista puffen som behövdes, för jag egentligen visste jag nog redan det men var så himla rädd (så rädd som jag aldrig varit förut).
Så tack! Det kan du inte veta, men du hjälpte mig så mycket och jag känner nu hur rätt jag gjorde och hur mycket mod som krävdes.
Så i helgen fick jag för första gången känna den där nakna kroppen bredvid mig som jag hade drömt om. Och hur mycket jag än kan skämmas för det så var allt det här vidriga som har hänt värt det. Jag har aldrig känt mig så levande och mått så bra som när vi drog av varandra kläderna och bara kramades hur länge som helst.

HOPPAS DU MÅR BÄTTRE SNART OCH TACK SÅ HEMSKT MYCKET FÖR ATT DU HAR KUNNAT HJÄLPA MIG ATT VÅGA GÖRA DET SOM VAR SÅ LÄSKIGT!

jag skulle resa bort. bara över helgen men för oss kändes det som en evighet. i min resväska hittade jag en lapp från honom, dedn finaste som någonsin snurrat i min värld. ”jag gillar dig. puss!”, stod det.
att allt kan bli så fint när det har varit så fruktansvärt fult under en alldeles för lång tid. när det helt plötsligt finns någon som sjunger ”hon är så söt när hon sover” i örat på en.

puss sandra!

I höstas åkte jag till London. Jag fick jobb på en restaurang och glad som jag blev över att jag fick jobb traskade jag dit men i dörröppningen så flög mina tankar helt plötsligt åt alla håll och mitt hjärta fick en värk som jag aldrig känt innan. Han var så jävla fin!
Det hände aldrig något mellan oss trots flera månader av suktande men jag åkte hem över jul och samlade mod. När jag kom tillbaka bjöd jag ut honom på drinkar och jag hamnade hemma hos honom vilket borde vara det mest fantastiska som kunde hända men efter så har allt varit så himla stelt och nu är jag tillbaka på ruta ett som betår endast av obarmhärtigt hjärteont.
Nu har jag fem veckor kvar av min vistelse här och han bara måste bli min. I fredags bjöd han mig till sitt födelsedagsparty som är nu nästa helg och jag håller på att döööö av förhoppningar. Ingen har berättat att kärlek gör en knäpp.

Vi umgicks med min guddotter som är 2,5 år. På lekplatsen så gungade vi alla tre i en jättegunga. Han var den som stod upp och gjorde så vi fick bra med fart medan hon och jag låg och blundade. När det var nog och vi skulle gå av så sprack hans byxor.

Som vi skrattade, 2,5 åringen & ja.

Jag fick träffa min rumskompis från gymnasiet som just nu är 50 mil ifrån mig, hon hade bakat scones och vi pratade om hur vi måste måste måste bo tillsammans på universitet. Hon är nog en av dom mest fantastiska vänner jag har, för varje kille som krossat hjärta jag har haft har hon köpt choklad och kollat på halv åtta hos mig med mig.

För lite mer än en månad sen gjorde jag slut med min första pojkvän som är den person som jag har älskat mest i hela mitt liv. Jag hade så mycket ångest innan för jag älskade honom så mycket så det gjorde ont (det gör jag fortfarande) men jag kunde inte låta bli att vilja kyssa andra killar och mest en annan kille som jag bara kände att jag någon gång i mitt liv BEHÖVER få känna naken bredvid mig. Så när jag hade ont i magen hel tiden och var rödgråten varje dag gick jag en gång in på din blogg i hopp om verklighetsflykt, men då hade du nån form av frågorochsvar inlägg om kärlek. En fråga lät nästan exakt som om jag hade skrivit den. Och jag läste ditt svar och hoppades väl att det skulle stå nåt i stil med ”det går över, bara vänta ut lusten att vara med andra…”, men det stod inte så. Det stod att du hade känt så med din första pojkvän också och att det kansk är för att man inte är färdighånglad

mitt i natten satt jag i ett ganska frammande kok och pratade med en vacker engelskman om vad som ar skillnaden mellan en passion och ett starkt intresse. och jag berattade om mitt intresse for ridning och jag forsokte forlkara att jag inte vill ha det som jobb utan bara som hobby och medan jag satt och forklarade den fantastiska kanslan nar allt bara stammer, sa grat jag lite. han lutade sig nara mig och sa ”i think a passion is something that makes you cry when you tell other people about it” sen kysste han mig.

Jag åt fisksoppa och hembakat bröd hos min väns familj i lördags kväll. Det är alltid så fint att vara hos dem för det får ett skilsmässobarn att tro på sådan där ren familjelycka. Sedan såg vi på Disneyfilmen Upp med alla småsystrar. Bra kväll.

Tänkt även i helgen på hur dåligt det är av mig att jag tyckt/tycker en person som stötter mig, att hans vänner ser bra ut. Det är ganska dåligt faktiskt… Men, jag bryr mig inte eftersom person är så galen. Det som är ännu mer dåligt är att jag hellre skulle hångla med någon av dom på en bergstopp. Jag antar att när jag inte kan ta en persons personlighet, blir jag så avtänd att jag ser inget snyggt med personen. Inget alls, så har det varit med fler killar. Klarar inte av en galen personlighet, det gör människor för mig så fula att jag hellre skulle hångla med en 19-åring med tandställning. Varje dag är ett nytt steg mot friheten hoppas jag på, det är ju alltid så med mig. Jag träffar ju alltid män som vil ha kontroll och skada mig, eller såra mig. Svaga svaga män som är så sköra och emotionella att man tillslut kräks, är du 33 år eller 16 år? ungefär så…

I helgen var det bara jag och han på internatet och fast än vi mest sov och kollade gamla filmer så var det min bästa helg på länge. Han jag drömt om, men som mitt föredetta förhållande varit i vägen för, har jag äntligen fått hålla om och blivit omhållen av. Jag missade det mesta av filmerna för att istället ligga och kolla på hans mörkbruna ögon och fina leende, och jag vill inget hellre än att bara ligga kvar hela livet i sängen och fortsätta se på honom, men det går ju inte och det gör mig lite ledsen. Känner mig liten och förvirrad trots tjugo fyllda år, och den här känslan gör mig tokig. Men jag är kär, och det är helt underbart. Kom hit och krama mig igen!

Min mamma och jag umgås sällan, men i helgen såg vi på Harry Potter, var på utflykt på ett tomt hav, åt glass och pop corn, drack kaffe och sov bredvid varandra. Världens finaste helg. Man borde umgås mer med sin mamma, mammor är ju så fina, faktiskt.

Jag och en av mina bästa vänner hade varit ute kvällen innan, hon sov över hos mig och på söndagen åt vi hotellfrukost fast hemma. Jag gjorde om i mitt rum medan hon som vanligt spelade bästa musiken som passar in på roadtrips, förälskelser man inte förstår sig på, och annat man tänker mycket på för tillfället. Vi bestämde oss för att idag får bli en helt pluggfri söndag, och så åkte vi och köpte pizza och hyrde film istället. Hon sov över igen och så var det dags för ytterligare en skolvecka. Bra helg.

Jag var på hemmafest och en pojke råkade komma alldeles för nära när vi dansade. Han hade fina nyckelben. När jag upptäckte det gjorde det ont i mig över att min första tanke inte var på pojkvännen som är alldeles för långt borta utan hur fina nyckelbenen varit utan skjorta över.

Jag var på besök hos franska vänner i Paris, där jag tidigare spenderat en fantastisk och magisk höst medans regnet och rusket låg tungt över Sverige. Jag fick crasha på en soffa hos två franska män, dricka vin direkt ur flaskan och röka i sovrummet medan vi betraktade människorna skynda förbi på gatan. Fredagnatt är vi på hemmafest och möter där en vän som tidigare under hösten bara varit en vän. Någonstans där i natten blir han mer än bara en vän och resten av helgen röker vi alldeles för många cigaretter och dricker alldeles för mycket billigt vin. Men det spelar inte sådan stor roll. För så länge man har en vacker man att hålla i handen, upptäcka att han ofta kollar på just dig och ingen annan med vackra ögon och med kyssar som får hela världen runtomkring att försvinna så ger man sjutton i resten av den ordentliga världen. Iallafall för en helg.

Denne helga har vore den finaste på lenge. Eg er student og bur 4 timar frå familien min, men denne helga har eg hatt besøk av veslebror og veslesyster på 6 og 10. Godteri til frokost, kino, Rock and Roll wolf på teateret og tidleg morgon med Disney Channel og litt trøtt bror på fanget. Akkurat det storesytster trengte før teite eksamenar og stress 🙂

Jag fick en kusin. Den sötaste lilla sak som världen någonsin har skådat. Han är mitt gudbarn. Även fast jag inte har några tankar över åt gud så hoppas jag verkligen att Gud kommer vaka över honom.
Jag kommer uppmuntra honom att vara sig själv och göra det han vill.
Han heter Finn. Världens finaste namn.

Jag och mitt kex lånade mina föräldrars hund (en söt liten whippet som går under namnet gråben) och gjorde en utflykt av vår söndag. Promenerade runt i gamla Linköping och tittade på alla vackra hus, smet in i handelsbodar, hittade vildsvin i valla-skogen och pussades. Sen åkte vi hem och gjorde chips med räkröra och förberedde oss inför vår Krakow-resa genom att kika på mini-serien Holocaust och förfärades över förintelsens vansinnigheter.

Sent sent sent på natten så låg vi i hans säng, han låg på min axel och jag strök honom på ryggen. Han andades saktare och tyngre och jag förstod att han höll på att somna. Helt plötsligt, bara sådär, så hör jag att han mumlar: Jag älskar dig.
Det blev en paus.
Sen så sa han: Jag bara tyckte att det kändes bra att säga det nu.
Innan jag hann svara så somnade han.

Förlåt Sandra, det var inte nu i helgen, det var tre helger sen. Men det var så himla fint.

På lördagen var jag hembjuden till en mycket varm person som fyllde jämnt. Vi var fem glada flickor som hade träffats lite tidigare för att dricka rosa bubbel, äta chockladdoppade jordgubbar och sånna salta skruvar som typ smakar chips och som också finns i hjärtan med sour cream and onionsmak. I dörren möttes vi av två slipsklädda herrar som serverade röd, söt dricka i långa glas att skåla med. Man fick också en goodiebag som innehöll typiskt tjejiga saker, det var ju ändå Sex and the city tema. Det låg även en bild på en man i påsen, jag fick Trey, blev förstås lite besviken då jag gillar Harry bäst eftersom han är så rolig. Glad att slippa Berger. De andra ville ha Adian.
I det fina huset fanns också en bar där man fick beställa drinkar, cosmopolitan förstås och green apple och orgasm. Kvällen fortsatte med tävlingar, galet god mat och en födelsedagstårta med tre lager choklad- och hallonmousse. Jag vann frågesporten, dock var den lite klurig som när frågan om vad Berger samlar på eller vad Skipper säger när han ligger med en tjej samtidigt som Miranda ringer och säger att hon vill ha honom tillbaka. Efter SATC-vetenskapen höjdes musiken och alla blev dansanta till klockan blev 02 och trötta i fötterna. Ingen hade tyvärr några Manolo utan mest Din sko som skaver lite efter ett tag. Vi hoppade korvvickningen som erbjöds då den tre lager choklad- och hallonmoussetårtan fortfarande satt där den skulle. Sen kom taxin och vi visslade in den och låtsades att vi var i New York för en stund.
Det var min lördag och härmed skickar jag lite pepp till dig Sandra, för att du är så bra.

Jag och min pojkvän var och såg Laleh live. Jag dog litegrann av alla fina känslor när hon sjöng ’Snö’ och hon sjöng så fint. Min pojkvän höll om mig och sjöng tyst i mitt öra medan han gav mig små pussar på pannan. Han tittade på mig under hela låten och rörde med lätta fingrar längs min hals och nyckelben. Åh den lilla pojken är det finaste jag har.

(lärt 🙂 )

I spent the weekend with my best friends, among them my crush throughout the last 10 years. My best friend flirted with me in front of him all night. I didn’t really mind it.

Jag började märka att pojken ville hålla mig i handen och bad om pussar på munnen. Sen sa våran gemensamma vän som råkar vara min bästis att han börjar bli kär i mig. Vad ska man göra nu liksom?

Min helg var bra. Jag åkte hem till Eskilstuna från Uppsala och träffade nära och kära. En av de bästa och helt klart längsta relationerna har jag med min farmor, min älskade farmor. Hon är född 1924 och är med andra ord en liten krutgumma och har klarat sig igenom mycket. Min farfar som led av alzheimer länge, mindre egna hjärtproblem och frakturer osv. Gammeln har helt enkelt slagit till. Men när jag kom och hälsade på innan tåget skulle gå tillbaka hem till Uppsala sken hon upp. Hon ville äta asiatiskt ihop, men vågade sig inte på sushin. Rå fisk kände hon kunde vara dödlig, så det blev kycklingspett för hennes del. Så söt! Det jobbigaste med vår relation är att jag vet att den är tidsbegränsad inom det närmaste decenniet. Jag älskar henne av hela mitt hjärta och vi delar så mycket, men hon har uppnått en ålder som gör att vi måste säga hejdå inom en viss framtid. Och det finns inga ord som kan beskriva hur det känns, mer än ordet overkligt. Hon sa även att jag skulle vara glad om hon en dag gick bort, för det var det hon ville. Hon vill återförenas med sina vänninor, farfar, sin mamma osv. Det är vad hon vill. Och konstigt nog så tror jag att det är naturligt. Men det skakade om min helg men berikade den på samma gång. Älskade, underbara lilla farmor som lrt mig så mycket <3

”Oj! Vad förkyld du låter!” hör jag bakom hörnet och så fort jag känner igen rösten bränner det till i bröstet och när jag ser hans lockar kika fram bakom dörren kan jag inte göra annat än att le. Han har fräknar och nu sitter han på en stol mitt emot mig och han tittar så djupt in i mig att jag blir generad och måste titta bort. Jag är kär på riktigt och jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Världens finaste kille sa att han ska ge mig en liten vovve med hängande mungipor och stora öron och att vi ska bo alla tre i en liten lägenhet med ett blått bord. Jag frågade när och han sa att det var ingen brådska för vi ska ju alltid vara tillsammans. Och vovven ska heta Bosse.

Det allra bästa den här helgen hände i fredags. Jag var lite trött, lite ledsen och ganska omotiverad när jag helt plötsligt sprang på två små block med klättergrepp på. Jag som älskar att klättra fick med ens ny lust och ork och sprang dit. Sen log jag hela kvällen.

jag har insett att jag aldrig kommer sträva efter att få killen som är så galen. Mest för att han just är så galen, endast vill såra mig. Därav känns inget längre som han gör eftersom det endast är för att han vill såra mig. Han brukar smsa när han är och knullar för att han hoppas på att jag ska bli ledsen, han har börjat kalla hon han ligger med samma namn som mina kompisar för att han hoppas på att jag ska ta illa vid mig. Får man lite distans till detta så ser man ju hur sjukt det är. Denna helgen har jag verkligen bestämt, ta bort facebook och andra konton ett tag. Så som spotify. Använda datorn så lite som möjligt när det inte är i jobb för att minska all kontakt så mkt så som möjligt. Galenskapen är så crazy. Sen såg jag Andreas Wilson på tv i äkta människor, va snygg han är! Träffade en ung kille som tröstade mig när jag var ledsen. Städat och nu ska jag iväg och fixa massa saker!

Man är en ganska obskyrd och galen person om man vill göra någon svartsjuk och får ut energi av det. Var finns tryggheten? Gud, vad jag hoppas att jag en dag träffar någon som ger mig energi, har lite självdistans och inre trygghet. Ibland när jag ser på det han skriver börjar jag skratta… Det är jävligt roligt på ett vis med en man på 33 år som använder ens vänners namn och hör av sig ihop om man ska bli ledsen. Roligt på det sorgliga viset, så där så man tänker att han inte fattar bättre…

Senaste helgen satte jag ihop en musikalkonsert med mig själv, kören och några solister på ett dygn ungefär. På fredagkvällen började vi träna på låtarna och på lördagskvällen kom publiken och tittade.

Spektaklet sammanfattas som stojigt, stressigt, slitsamt, svårt, sömnlöst, skojigt, svindlande, strålande och superhäftigt!

Först blev vi förundrade över att det ens en gång gick, nu vill vi göra det igen!

Och det bästa av allt, vi sjöng låtar ur Chess och jag tick användning för mina schackrutiga knästrumpor!

Dansade oavbrutet i mer än en timme på Debaser till ett band som spelade jugoslavisk discomusik med fireball och öl i blodet. Alla låtar lät som en del av sountracket till Borat och jag snurrade runt, runt, runt och glömde bort alla problem som har med ett ensamt hjärta och oförstående föräldrar att göra.

Jag träffade mitt ex på en bar och drack öl. Mitt ex som har kommit att bli min bästa vän. När vi sitter mitt emot varandra kan ingen av oss låta bli att säga flera gånger hur fin och bra man tycker den andra är. Vi pratar länge och om allting och på vägen hem går vi längs världens finaste utsikt och hånglar i en lekpark. Efter ett tag frågar han ”Vill du följa med mig hem?” fastän det var bestämt hela tiden att jag skulle sova hos honom. Det är en konstig relation och det är så synd att vi aldrig kommer kunna vara tillsammans fastän vi tycker om varandra så mycket.

Killen som jag har gillat på håll i två år kramar om mig och säger, ska vi dricka kaffe någon dag bara du och jag?

Det fineste som hendte meg denne helgen var aa dra hjem! Jeg satte meg paa det lille, fine flyet som tok meg til Tyskland der mine foreldre bor, og mamma, som jeg ikke hadde sett paa flere maaneder, mötte meg med vaarsol, varme og en god klem. Storbyen straalte i glansen av den förste vaardagen, jeg hadde pistasjisgrönne negler og var overlykkelig for aa kunne ha paa meg skinnjakke for förste gang i aar og nyte det som maa vaere den beste italienske pizzaen i hele den ikke-italienske verden. Borte bra, hjemme best.

I helgen drack jag öl med mina bästaste, hånglade i en badtunna med den finaste jag vet och sov hemma hos honom fast vi hade bestämt att vi skulle åka hem utan varandra. I helgen var jag alldeles jättehel, glad och kär även fast allting skaver och jag är längst ned på botten.

det bästa som hände mig i helgen var också det värsta som hände mig i helgen. det finns en pojke, såklart. en pojke som jag har varit alldeles för förtjust i alldeles för länge. hela tonåren. vi träffas inte så ofta längre, dels för att jag flyttade från vår stad direkt efter studenten och han bodde kvar, dels för att vi inte har haft samma umgängeskrets på ett bra tag. på något sätt hamnade jag hemma hos honom på en förfest i fredags, jag är nämligen hemma i stan jag flydde från nu. på förfesten hände ingenting särskilt eller så. jag tänkte att kanske, kanske tycker jag inte om honom längre. kanske har jag äntligtn slutat att göra det. sen gick vi från hans lägenhet ut för att dansa, och det var då det började. jag var liksom tvungen att titta lite extra på honom, röra lite diskret vid honom, sitta nära, vara nära. och jag visste att han tittade på mig också, med de där förbannade bruna ögonen som fått mig ur balans sen jag var fjorton år gammal. de andra som vi var ute med försvann för ett ögonblick och då såg han mig rakt in i ögonen, höjde ena ögonbrynet och närmade sig mig försiktigt. jag tappade helt kontrollen över hur fort mitt hjärta slog. han skulle säga något, jag såg det, men i precis det ögonblicket kom en av de andra tillbaka och vi studsade ifrån varandra båda två. men han stal fortfarande blickar ibland.

när vi skulle gå sen så skulle vi åt motsatta håll och jag fick världens längsta och mysigaste kram. han är så galet bra på att kramas. han mumlade i mitt öra att han inte riktigt ville släppa taget och så vandrade hans händer ner mot mitt ryggslut. men de andra var där och vi var tvungna att släppa taget och gå åt våra egna håll. jag tittade inte tillbaka över axeln när jag gick. jag var arg och glad på samma gång. jag trodde ju att jag hade slutat tycka om honom men uppenbarligen så påverkar han mig fortfarande, även om vi aldrig träffas. det jobbiga är att jag aldrig kan få honom, inte på det sätt jag vill. om jag nu ens vill. det är så väldigt komplicerat, alltihop.

Jag träffade en pojke på en fest som sa att jag var söt när jag rökte. Jag blev helt skakis i knäna (han är nämligen helt sinnes skitsnygg). Vi bestämde träff på en efterfest och där satt vi i ett tomt badkar tills solen gick upp och pratade om hur vi var på högstadiet.
Och ah, hånglade i fyra timmar.

Mitt genomsuperduperkrossade och vilsna hjärta fick slå dunkdunkdunk efter månader av ont och det var så fint.

I lördags spontanföljde jag med min vän till stallet och fick rida igen på jag-vet-inte-hur-många år. Så himla roligt. Och jisses vad jag har haft ont i ljumskarna sedan dess! På kvällen var jag och min pojkvän på 25-årskalas som också var så himla roligt. Tänk att man kan/får ha så många vänner, på samma ställe, samtidigt!
Söndagen spenderades i hans lägenhet med öppna fönster. Nystädat, finfrukost, dagen-efter-trött men fint väder (så vi tupplurade bort det mesta av dagen; öppet fönster och varm säng).Och så. Kom jag på mig själv: Det var första gången jag verkligen kände mig hemma hos honom; som att jag bodde, faktiskt bor, där. Bor hos honom. Bor i honom.
Det var en sådan helg när jag/man inser hur fint man har det. Hur skönt det är när man får det man längtar efter – när längtan släpper. Så många helger som går utan att vara något alls, bara stress och ängslan. Men så kommer en sådan här helg, och den tar bort det mesta av det där. Visst fanns det annat som snurrade i huvudet, som jag också borde gjort. Men. Det finns tid för det sedan.

jag köpte en alldeles för dyr klänning. men det var jag värd!

En av mina killkompisar som jag verkligen kämpar för att komma närmare och bli ännu bättre vän med frågade mig om jag ville följa med och se Anberlin om de kommer till Sverige. Även om det kanske aldrig kommer att hända, så gjorde det mig ändå så himla glad att han vill ha med mig.

jag var hemhemma i helgen och hade inget att göra på lördagkvällen, men så kom min bror hem med sina kompisar som ville spela alias med mig och så bakade vi kladdkaka och körde första omgången med vattenpipan på balkongen för i år.

Åh, hoppas verkligen att du mår bättre snart och att ni snart får tillfälle att ses igen!

Jag har nyligen gjort slut med min pojkvän och det är inte så jättepeppigt.
Däremot så i lördags tog jag mod till mig och bjöd hem en kollega att dricka vin hos mig… Jag är inte kär eller något i honom men han är den snyggaste jag vet och ibland på jobbet vill jag bara trycka upp honom mot en vägg eller dra in honom på toaletten och ja ni vet vad.
Men det går förstås inte.
Men det gick väldigt bra när han väl var här. Och nu går vi runt på jobbet och ger varandra hemliga leenden och kanske ibland råkar röra lite extra vid varandra och sådär och det är himla mysigt.

det bästa som hände i helgen var att det hände absolut ingenting. jag var med mig själv, gjorde spagetti carbonara och maratontittade på skins och en ganska dålig skräckfilm. ensamhet är, ibland, underskattat.

Jag och mina två nya kompisar satt uppe hela natten och drack vin, åt popcorn och klarade Mario 3 till Nintendo 8-bitars. Inte förrens klockan åtta på morgonen cyklade vi hem, då hade vi umgåtts i mer än tolv timmar. Det regnade men var fortfarande varmt i luften och det känndes som att våren verkligen kommit och lite som att vi var väldigt unga…typ 14. Dessutom var stan tyst och tom och havet var fantastisk vackert. Prima liv!

Jag träffade killen jag var kär i förra året, och för första gången på länge var inte allt bara han-han-han.

Var på dundret med några tjejkompisar och åkte snowboard för första gången! Det var jättekul och jag klarade liften på fjärde försöket, och det var inte ens pinsamt att ramla inför allt folk. Efter två timmar tog dock det roliga slut, och eftermiddagen tillbringades på sjukhuset med en bruten handled, men det var sååå värt det!!

I söndags morse vaknade vi bredvid varandra och han sa ”God morgon, mitt knytt”. Och han är ett Skrutt och vi tröstar varandra.

I lördags så hade min klasskompis en överraskningsfest till sin flickvän och bara det är ju fantastiskt. Det krånglade dock en hel del men helt plötsligt, när saker hade ordnat sig, så utbröt det största tårtkriget någonsin och det var nog längesedan vi alla skrattade så mycket! Facebook är numera fullt med skrattande, genuint glada människor med tårta i hela ansiktet och håret och det var så himla mysigt att se sina vänner så glada. (Det var dock förjävligt att vakna med håret i ansiktet som verkligen luktade sur grädde, men min bästa vän sov över och då känns ju vad som helst lätt och bra.)

Jag och min pojkvän gick på världens längsta promenad i världens soligaste väder. Plötsligt gick vi förbi ett möbelvarhus och vi bestämde oss för att gå in. Väl där inne var det halva priset på allt. Där inne hittade jag min ständiga för ynka 3000 och jag inpulsköpte den direkt eftersom jag inte har någon soffa än. Dessutom ska jag flytta hemifrån nästa månad så tillfället var som uppbyggd för mig. På den promenaden förstod jag varför jag tycker om min pojkvän så himla mycket. Han stöttar, kan vara seriös när det gäller men plötsligt så slår hans inre barn i och börjar springa runt och ta på alla mattor för de hade fina färger. Tyvärr så flyttar han till Frankrike till hösten och jag stannar kvar vilket är otroligt sorgligt men jag njuter av varje dag vi kan vandra runt och stormtrivas med varandra.

Jag har hela helgen suttit med ett stort gäng finisar som postat kärlek, hundvalpar, baljor, delfiner och kossor. på världens hemskaste sida emochan.org , full av nakna tonårstjejer som blir hånade, påstås vara slampor och ha alla världens könssjukdomar. Varför? För att få bort den såklart! Och vi har lyckats! Sidan är spärrad. Det är fint. <3

Jag förstod att jag aldrig kommer bli kär i honom hur mycket jag än försöker.
Han ska få pussa andra utan att jag blir ledsen och jag ska hitta någon annan att hångla och bli kär i. Vi kan bli kära sen, om några år och sedan få barn ihop men inte just precis nu.

Jag var i Paris med min pojkvän och gjorde inget annat än att vandra runt och titta på vackra byggnader, dricka vin, äta crêpes och ligga.

Och han frågade mig vad vill du göra, eller vill du göra nåt. Och det fanns bara en sak att göra där och vi gjorde det. Där på soffan, jag på honom, med hela Majorna på display. Det var bland det bästa och att höra honom säga det. Att känna så, det har jag nästan bara gjort för honom. Jag var som ett plåster på honom hela dagen, det gick inte att vara nära nog. Struntade i vad jag skickade ut för signaler, tänker så ofta på det annars. Jag behövde ta på honom och ha honom på mig, i mig, under mig, under mitt jävla skinn. Sen blev vi fulla och jag blev arg och besviken på att han inte är den jag vill och att det finns så mycket där emellan som är olyckligt. Både hos honom och mig. Men där på soffan med fönstret öppet mot gatan och en ljummen sextonde mars i hjärtat, det glömmer jag aldrig.

Jag fick träffa min älskling som jag inte hade sett på en månad. Att jag var sjuk gjorde inget. Han satt snällt bredvid och pussade mig och kramade mig när vi såg på film hela helgen. Att han måste åka iväg på söndag igen var lite ledsamt. Men bara det att jag fick se honom har gjort att jag igen klarar av någon månad till utan honom.

Uff, håper det snart føles bedre! Klem herfra!
I helga var mine radio-kolleger og jeg fryktelig slitne etter å ha feiret oss selv og kanalens 30-årsjubileum i åtte dager. Lørdag måtte det likevel festes litt mer, for det var jo St. Patrick’s Day, så vi drakk Guinness og hørte på irsk musikk og hadde grønne klær på. Jeg har bodd et år i Irland, så jeg feirer alltid med flagg og ekstra savn. Når søndagen kom, måtte vi rydde opp etter hele uken, og vi brukte mange timer på å koste og kaste og dytte og dra. Det var slitsomt, men solen skinte ute, så etterpå kjøpte vi boller og satt oss i en park og drakk portvin fra pappkopper. Jeg er fortsatt utslitt, men fornøyd!

Jag skriver om gårdagen (måndag) istället. Jag och min pojkvän provade deras nya badkar,vi tände ljus och satte hallonskumbad i. En väldigt fin måndagskväll!

Jag åkte till Stockholm och hängde med massa bra människor samtidigt som jag upptäckte en ny sorts panikångest hos min oroliga själ. Fastnade i en hiss tre på natten med åtta av mina vänner och satt och skakade i ett hörn och trodde luften skulle ta slut. Efter två samtal till räddningstjänsten kom äntligen, efter trettio minuter, en snäll gubbe och släppte ut oss. Förutom att helgen innebar att jag kunde lägga till klaustrofobi till en av alla mina farhågor var det en kanonhelg som fick mig att besluta att Stockholm blir destinationen efter att studierna är klara här på västkusten, jag fullkomligt älskar staden!

En irländare log mot mig i en bar i Basel i lördags.

I helgen hände inte så mycket bra, men nu i helgen kommer min fina storasyster hem från Göteborg och hälsar på. Det ska bli så fint, för precis när hon flyttade till Göteborg blev vi så stora att vi började kunna umgås som kompisar. Vi ska mest bara träffas och prata, men kanske går vi ut en sväng och andas nattluft.

Jag vågade vara ärlig och kyssa en person som inte var en total främling. Det var en första för mig som helst raggar på främlingar och inleder bekantskaper spritt språngandes. Vi tumlade omkring i lakanen hela natten och hela morgonen, skojade och pratade. Vi avslutade med en dusch och sen god frukost på café. Igår flyttade han från stan och jag är nöjd över att ha en älskare till, i ännu en stad. Ännu en person som jag tycker om och kan träffa när våra vägar korsas,

Jag jobbade hela helgen, för första gången sedan jag kom hem från min semester. Det var ganska deprimerande, för min semester spenderade jag med min pojkvän, som bor i Indien (där har du en riktigt lång distans). Jag träffar honom en gång om året ungefär. Det här är väl knappast en såndär upplyftande historia som du vill läsa, men jag vill bara säga att jag vet hur det känns. Hang in there.

Mitt bästa i helgen var att fira min fina, fantastiska farmor som fyllde 90 år. Vi var på ett slott och åt supergod middag och hälsade på slottets alla fina kött- och mjölkkor. De hade en hel stor ladugård med massor av extremt gulliga nyfödda kalvar. Men finast av allt var min lilla, lilla pigga, glada och så himla unga 90-åriga vithåriga farmor. Hon är en sån inspiration och förebild. Hon bor fortfarande hemma utan hemtjänst och har världens gulligaste lilla lägenhet, cyklar överallt och har sånt himla stort hjärta. Hon är bäst helt enkelt och det är så himla bra att ha en farmor fastän jag snart är 30 år.

Distansförhållande är bajs. Då är det enda som hjälper snask och film, och ett varmt täcke. Alternativt att googla djur som gör gölliga grejer. T.ex. dessa: http://www.youtube.com/watch?v=J8b5v4USEWY

Det bästa som hända mig förra helgen var att jag åkte hem till en pojke som jag tycker är söt och sov på hans arm.

Jag cyklade för första gången sen jag bröt benet.

det bästa var när jag blev inbjuden till en filmkväll på lördag eftermiddag/kväll och bara direkt spontant kände YES, satte mig på bussen en timme senare till nästa stad och hade det veldans mysigt.

eller kanske att jag sen på söndag hyrde bil och körde för första gången på jättelänge, tog mig till min vän som ska åka till England i flera månader snart och fikade godaste fikat och drack en väldig massa te.

och jag pluggade knappt nånting men det är jag glad för

Det bästa den här helgen var när jag och min pojkvän avbröt vårt Lost-maraton för att åka till gymmet. För när han är så koncentrerad och tar i så mycket, som på gymmet, så går jag sönder för han är så jävla het.

I måndags morse vaknade jag bredvid honom och han pussade mig på munnen. Han har liksom inte gjort det sedan jag råkade kyssa en killkompis på fyllan för precis en månad sedan. Jag tänker att kanske, kanske kan han förlåta mig på riktigt snart. Kanske. Oavsett så gjorde det mig glad.

Jag skulle röja undan lite hemma och började tömma fickorna på min och hans vinterjackor. Det som följde med ett gäng kvitton och visitkort från hans jacka var en ring. En alldeles underbar sådan jag såg på auktion för några månader sen. En guldring med antikslipad diamant. Till mig. Som ett löfte om ett liv tillsammans.

Han vet inte om att jag har sett den och jag blev lite sur på mig själv att jag alltid alltid lyckas klura ut överraskningar. Men samtidigt är jag glad över att få leva med den här glädjen och förväntningarna ett litet tag till..

Kram från Stockholm

Vi stod i en port och halsade vin mitt på dagen för det var st patricks day och då är sånt helt okej. och han sa
”du har komplex för så mycket onödiga saker. du är ju jättefin ju. dina kinder är jättefina, dina födelsemärken är jättefina och din glugg mellan framtänderna är jättefin. förstår du inte hur fin du är!?”

och dagen efter tänkte jag ”nej det kanske jag inte gör. men mer nu än förut i alla fall.”

jag fick reda på att min förra pojkvän tycker om en ny tjej och fast jag har klarat mig ganska bra sedan vi gjorde slut så dog jag tusen gånger om och gråter hela dagarna, och när jag inte gör det så gör det så ont i mitt bröst att jag går sönder. mer för att han är lyckligare utan mig och inte längre behöver mig än att jag vill ha honom tillbaka, tror jag. men det hjälper ju inte, speciellt inte när han fortfarande är det bästa jag vet. (men okej, helgens finaste: att dricka öl med en fin vän för att jag inte skulle tänka på allt elände. eller för att vältra mig i det. svårt att säga.)

Jag och min kille var och kollade på två olika lägenheter. Vi har kollat på hur många som helst sen december men inte hittat någon bra. Nu fick vi, med en halvtimmas mellanrum, kolla på en 50-talslägenhet med BALKONG och det FINASTE pastellgula originalköket någonsin vs. en sekelskifteslägenhet med TVÅ kakelugnar, högt i tak och trägolv. Hade sån ångest innan vi bestämt oss att jag satt och hoppade i soffan. Hur ska man välja? Till slut valde vi ändå 50-talaren på grund av att det är mitt drömkök. Om en månad flyttar vi in. Iiiih!

Det bästa som hände mig under helgen var att sitta med samma person nästan en hel fest. Vi var så himla bra vänner förut men det har varit lite knackigt ett ganska långt tag, mest på grund av mig. Äntligen fick vi prata, egentligen inte om nåt speciellt, men det kändes så bra och nästan som förr. Vi kramades åt att vi har känt varandra i fyra år och jag saknar honom.

Min helg var på flera sätt perfekt. Den började med att jag vaknade bredvid min finaste, han som får hjärtat att slå extra hårt, som har mjukt skägg som kittlar mig på kinderna när vi kramas. Det första jag såg var hans leende. Sen kändes det som att ingenting kunde gå fel efter att vi spenderat dagen i soffan tittandes på nya Tintin-filmen och fikat och pratat.
Dagen efter vaknade jag supertidigt, åkte till stallet och mockade och sen red jag ut med hästarnas ägare, jag på ett vackert arabsto och hon på sin 23 år gamla häst som hon mest troligt red för sista gånger eftersom hon ska ta bort henne nu i veckan. Det var fint att få dela det med henne, hon har ägt den hästen i många år i olika omgångar och de har haft fina sista år tillsammans.
Två olika mornar, men för mig lika perfekta. Ögonblick med kärleken, och sedan känslan av en varm arbetande häst under sig. Det bästa jag vet!

helgen var ganska innehållslös tills min fina lillebror frågade om
vi skulle smita in på hans träningcenter tillsammans, även att jag inte har något medlemskap där. Och det gjorde vi, hela lördagskvällen blev då lite av ett äventyr. Och morgonen där på stekte jag pannkakor till honom och hans flicka, mest som
tack såklart, för att han piffade min helg, men också för att det doftar så gott när man steker pannkakor.

Det bästa som hände mig var att jag åkte hem till min familj, som jag inte träffat på ett tag, och att vi firade min farmor som fyllde 85 år.

I helgen träffades jag och mina fyra fina vänner innan vi skulle hem till någon som visade sig bo i ett slott. Men innan dess, spelade vi hög musik, fixade oss, dansade, så som man brukar göra liksom. När jag och min finaste vän i hela världen står och dansar som aldrig förr filmar min andra vän. Jag trodde jag skulle spricka så mycket jag skrattade när jag fick se den filmen. Det var det finaste som hände mig denna helg. Att skratta är nog det bästa man kan göra.

jag fick äntligen äntligen vara med honom.

Krya på dig!

Det bästa som hände i helgen var när jag och mina skolvänner drack enlitersöl i en fin gammal ölhall i Mûnchen och min kamera försvann och kom tillbaka med massor av bilder på okända människors dubbelhakeleende underifrån.

I Söndags åkte jag med kärt folk till Romme och åkte snowboard tills benen nästan gick av. Igår hade jag så ont i vaderna att jag knappt kunde gå. Men det var värt det!

Jag slet med honom ut i snön, bakom en husknut och hånglade upp honom totalt. Han sa att jag var vacker och sen fick jag gratis öl i samma hus med de finaste vännerna

Jag hade min irländare på besök och tog en paus i vårt förhållande innan vi somnade sista natten tillsammans. Sen åkte han hem. Och det gör så ont att såra någon när känslorna är olika. Fyfan.

Det var samma situation för mig förra veckan (fast här är vår/vinter snarare än sommarvärme), men det blir bättre! Krya på dig!