take me anywhere, I don’t care, I don’t care, I don’t care.









Här bor vi liksom, kan jag tänka när jag ser sådana här overkliga bilder. Så knäppt och himla bra. Jag tycker det gör så himla lite att enhörningar, fauner och Narnina-garderober inte finns på riktigt. Alltihop är ju redan mer magiskt än vilka sagodrakar som helst.

(Alla bildkällor hittar du här.)

Och just det! är nominerad i kategorin Årets Chicaste bloggare av tidningen Chic. Skulle bli megaglad om ni röstade på mig, det gör ni här.
.


Pictures like these always make me feel so good. I never understood people who grieve because unicorns and Narnia closets doesn’t exist in real life. If this isn’t magical I don’t know what is. You can find all the picture sources here.

 

stripes.


Skoja min doja vad jag är dålig på att ta dagens outfit-bilder. Och då menar jag inte bara att jag gör det sällan utan hela utförandet. Såhär går dom till i vanliga fall:
Jag drar fram en stol, ställer två kastruller på varandra på stolen och kameran högst upp. Sedan ställer jag den på tio sekunders nedräkning och så kutar jag några meter bort och poserar. Och varje gång den tagit bilden måste jag springa tillbaka och kolla om det ser okej ut. 9 av 10 gånger har jag lyckats fokusera på väggen bakom eller ett dörrhandtag. Skulle säga att något av det mest stressande med bloggandet är dessa dagens outfit pga allt meck. Jag MÅSTE skaffa ett stativ helt enkelt, och en självutlösarkontroll.
Så. Här kommer ett gäng mobilbilder istället på hur jag såg ut igår. Mest för att jag det är alla mina favoritkläder på en gång.


Bombarjacka från Opening Ceremony, randig tröja från Monki, kjol från AA, Luddes scarf + vita docs.
.


How I looked yesterday. Jacket from Opening Ceremony, shirt from Monki, skirt from AA and white Dr Martens.

krönika nummer 15.


Med en mycket dramatisk rubrik kommer här den femtonde krönikan för Sofis Mode. Den handlar om en av mina största ångestar (nytt ord), att bli äldre. Och det får man ju tycka vad man vill om men jag vill DÖ för att jag inte kan stanna tiden och vara precis såhär gammal i alla fall tio år till. Jag får ibland bloggkommentarer som undrar om det inte börjar bli dags att skaffa barn och foträta skor nu. NEJ säger jag. Jag ska vara vaken alla fredagsnätter tills det inte går mer. Jag vill inte växa upp på sättet det förväntas, inte på ett bra tag i alla fall. Tack och hej så var det med det! Finns i butiken från och med idag!
.


This post is for my Swedish readers. It’s a reminder that my 15th column in the magazine Sofis Mode is out today. It’s about how I never want to grow up.

meyer lemons.

En sak som kanske inte händer så ofta men som är så himla bra när den väl händer är när man får äta något man aldrig ätit tidigare. Och då menar jag inte att prova en ny maträtt utan liksom en helt ny känsla på tungan.
Jag kommer till exempel ihåg när jag var sexton år och provade ruccola för första gången (sent :O ). Jag och min mamma övningskörde, stannade på ett café och jag beställde en ostmacka. Jag kunde inte för mitt liv förstå vad de gjort med smörgåsen, den smakade inte som något jag ätit tidigare. Helt nytt och som den bästa mackan någonsin. Det tog några gånger innan jag förstod att det var ruccola, denna toppensallad som var grejen.

För någon månad sedan läste jag på en matblogg om Meyer Lemons, en slags hybrid mellan apelsiner och citroner. Till formen ser de ut som citroner men till färgen som apelsiner. Och så ska de vara så HIMLA goda. Så jag var förstås tvungen att påbörja en liten jakt. De finns liksom bara att köpa mellan mars och april så det gällde att skynda sig. Hittade absolut ingenting alls men dagarna innan jag åkte till Stockholm överraskade Nina mig med två stycken hon köpt i sin mataffär:


Tadaa! Man kan äta de precis som de är, göra juice eller ha i mat. Det är svårt att förklara smaken men surheten är liksom lenare på något vis, nästan som att de är sockrade utan att det blir efterättigt. Jag lagade mig en citronpasta och här kommer receptet. Jag vet inte om Meyer Lemons finns i Sverige men annars går det förstås bra med vanliga. Men ser ni i affären, prova för sjutton, det kanske inte är en helt ny smak som ruccola, men det är absolut min nya favoritcitron.


Spaghetti med meyer citroner.
Det här receptet är alltså barnsligt enkelt och funkar med vanlig citron också förstås. Jag lagade för en person.
1. Koka spaghetti.
2. Pressa ur juicen ur en halv citron och blanda med en näve parmesan, en liten halv (pressad) vitlökklyfta, färsk persilja, chiliflarn och salt och peppar i en skål.
3. Häll av pastavattnet och blanda tillsammans med citronsåsen i kastrullen.
4. Hyvla över lite citronskal och lite mer parmesan.
5. Ät upp.
.


Around three weeks ago I finally got to try Meyer Lemons. I read about them in a food blog a couple of months ago and after that it felt like I saw them everywhere on the web, especially on Pinterest. Meyer lemons are like a hybrid between oranges and lemons – they got the color of an orange but the shape of a lemon and they have a sweeter taste than an ordinary lemon. I made a pasta of mine by mixing the juice of half a Meyer Lemon with garlic, parsley, parmesan, salt and pepper, chili flakes and lemon zest. A very simple but delicious dish.

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!