<3

jaha och där fick du mig fälla tårar i rädsla över att jag en dag ska känna så nu när jag egentligen är så arg på honom att jag nästan spricker.

Shit vad det här är jobbigt att läsa.

Första gången när jag läste den här inlägget för runt ett år sedan grät jag så mycket att jag skakade, var så livrädd att det skulle hända mig. Då tröstade han mig och kramade mig.

Nu ett år senare exakt två veckor innan vår 4 årsdag händer det igen. Men nu kan han inte trösta eller krama mig. Vi skulle ju vara tillsammans för alltid. Min första pojkvän och min bästaste bästa kompis som tog mig 22 år att hitta. Hur ska jag kunna överleva utan honom?

</3

[…] läse jag ett så otroligt sorgligt blogginlägg. Jag har följt Sandras blogg ett bra tag, och Pernilla och jag även intervjuat henne en gång i […]

Råkade snubbla in här så ”old news” men detta inlägg gick rakt in i mitt hjärta..Så här känner ju jag för min kille som jag är så kär i (aldrig varit så här kär) och tanken på att det inte skulle finnas ett ”vi” eller aldrig finnas ett ”leva lyckliga resten av våra liv” finns inte på kartan för mig men likväl vet jag ju att det kan hända..Och efter att ha läst din blogg (uppdaterad) så vet jag att du överlevt..och gått vidare, det är bra det =) Önskar jag dig all lycka!

Hej Sandra!

Ville bara säga att när allt känns som svårast, när det enda jag kan fokusera på är att ta nästa andetag, och ett till, och ett till. För resten, det går inte ens att nudda med tankarna, än mindre sätta ord på.
Då går jag in och läser dina gamla inlägg, som det här.
För att det får mig att känna mig mindre ensam, mindre självcentrerad. Även om det gör så ont i kroppen att jag stundtals är övertygad om att ”såhär har ingen annan känt”, motbevisar du mig.
Och du överlevde.
Kunde vara glad igen.

Det jag vill säga är, att du hjälper.
Jag är ledsen att du behövde känns såhär då, jag är ledsen över alla människor som behöver känna såhär!
Men något positivt kom ur det, inte bara för dig utan även för andra.
Det ger mig hopp
Om att det en dag kommer sluta göra ont

Tack och Kram

[…] vecka på onsdag har jag varit singel i elva månader. Kanske inte så lång tid om man tänker på det stora hela, men jag tycker det känns som ljusår […]

Kärlek är ett val man gör, inte endast en känsla.. Kärlek är något osjälviskt man väljer inte en känsla som drabbar som en könssjukdom man inte blir av med.. Känslan är liksom tågvagnen ens vilja är loket, din kille borde i det läget värdesatt er 4åriga relation mer och tuffat på vidare..

Om folk lärde sig det och inte endast fokuserade på att söka kärleksruset så skulle många förhållande hålla mer! Det initiala förälskelseruset håller ju bara i sig höst ett par år.. sen normaliseras relationen! sen är det meningen att man ska skaffa barn! 😉 Då hålls ju relationen ihop av praktiska skäl..

Har hört att kroppen inte pallar mer än kortare perioder av förälskelse..

Älska din nästa som dig själv.. (eller kanske mer därtill)

Igår hände det mig. Efter 6 år. Jag älskar honom, han älskar inte mig.

Some physicians actually prescribe turmeric to patients who suffer from rheumatoid arthritis.
There are over 100 health afflictions that Kunyit is reputed to be able to cure or help give relief from the symptoms.
This type of clay has a high concentration of iron,
as well as other minerals.

Samma skit hände mig för snart två veckor sen, dom två längst veckorna i mitt liv.
Vad fan gör man nu?!

Fina Sandra!
För ett halvår sedan fick jag höra samma sak. Jag blev tom, genomskinlig – livet gav på något sätt upp. Två timmar senare ångrade han sig. Och visst, jag blev glad. Fast jag vågar inte längre tro på oss. Jag vågar inte drömma om framtiden. Och på något vis kan jag inte låta bli att undra om detta är lycka – att inte våga. Kanske skulle det tagit slut där och då.

gud vad tråkigt, blev verkligen berörd! krya på dig! x

sandra.
I read this post last month. I was in a big shock.
You two were such a beautiful and seemed such strong couple.
I thought if this could happen to you, it really could happen to anyone.
but In my heart I hoped this will never happen to me.

Last night I had my heart-broken.
My boyfriend and I had this issue we’ve been discussing over and over.
I thought we are strong enough to come over it, but he said he is no longer confident he can continue this relationship and he is not sure if he loves me as much as he used to.
I could feel and hear my heart aching and breaking into pieces.
I wanted to say something but I lost my words. I felt like my throat closed completely.
I could not even look at him in the eye. I didn’t want to remember his sad face. If this is the real ending, I only wanted to remember his beautiful smile.
I am really sad right now.
I had my heart-broken 4 years ago when I was 22.
It took me almost a year to get over it and I really wished I will not have to go through it again. But I guess I have to.

But I am really glad to see you smiling in your recent post.
You are beautiful, strong and smart woman.
I hope I can get over it and in a month I will be smiling like you.

Lots of super tight hugs Sandra! <3

jag gråter. mitt hjärta fräts sönder för jag minns. men det blir bättre <3

<33333333333333333333333 http://open.spotify.com/track/43nYyRHRoEnNOcZYSgW2eg

alltså så himla mycket lol åt dom som ragear… sjukt. trodde inte det fanns människor som hoppade på folk som låg ner, i alla fall inte på en jävla (fin) blogg.

kram till ditt krackelerade hjärta som jag är övertygad om kommer läka när du och den samtiden förstår att det här var så det blev och det som kan ändra på det är framtiden och den måste du leva för att se och en lever inte om en försöker leva genom det som varit. framtiden har så mycket att ge. det tror jag du vet. gråt som fan och älska det du har omkring dig som är bra. vardagssyssla och skriv ner tårarna ibland så du kan rensa bort några stycken då och då. till slut har du bara de viktiga tårarna kvar, och de kommer inte vara många.

Hej Sandra, jag har läst det här blogginlägget flera gånger nu. Med tårar i ögonen för att det är så himla sorgligt. Jag har velat skriva till dig, men inte vetat vilka ord som passar. Idag insåg jag att allt jag kan göra är att lämna den här länken för dig att klicka på. Den kommer antagligen inte göra dig gladare, och den kanske inte ens passar tillfället. Men jag hoppas att den faktiskt gör det. Plus att Justin Vernon är cirka finast i världen. Kram.

Fina Sandra, jag blev så ledsen nu när jag läste ditt inlägg nu idag.
Mitt jobb har gjort ” slut” med mig, för mycket folk för lite pengar blablabla, därför jag inte hälsat på inne hos dig eller någon annan bloggare på länge.
Solen sken och väckte mig tidigt så jag tänkte jag ville se vad du hade för dig på den lillastora ön.
Din mamma verkar också himla fin, som drog ihop en väska och kom till dig över Atlanten.
Jag ville mest bara säga att jag är ledsen för din skull och har du tagit dig till NY så tar du dig igenom detta också även om det hade varit skönast att slippa.
Glöm inte att äta och man får lov att skölja ner maten med lite för mycket vin när man har hjärtesorg.

Puss & Kramar, Claudia

You, living my dream life, are going through the worst pain .
I felt it so hard when I found out, it cannot happen to the most precious life . I have followed you through all your journeys and it is so difficult, but it will get better, it always does, I promise you . He will forever regret this decision he has made . Your blog has made me happy when I am sad, and I truly wish I could make you feel better now that it is you that are sad .

You, living my dream life, are going through the worst pain . I felt it so hard when I found out, it cannot happen to the most precious life . I have followed you through all your journeys and it is difficult, but it will get better, it always does, I promise you . He will forever regret this decision he has made . Your blog has made me happ

det gör så ont i hjärtat att läsa det här. gråter.

i’m so sorry doll. hang in there, you’ll get through this. i promise. xo

Min pojkvän sedan nästan sex år tillbaka gjorde slut av samma anledning i dag. Vad ska jag göra? Jag orkar inte.

I am so sorry to hear that. It could happen to everyone on the whole earth but not you… You were so perfect together… I wish you fast recovering, take care!

Åh, nu gråter jag. Jag har suttit och läst igenom din fina blogg (som jag inte har läst på flera månader nu) för att glömma mitt egna tråkiga dåliga liv. Du verkar ha det så bra hela tiden och det gör mig så glad. Du har så fina texter som jag känner igen mig i, särskillt allt med tonårsångesten. Sedan kommer jag till det här inlägget. Det är då jag kommer på att olyckligheter finns igen. Jag, en alldeles för osäker och blyg trettonåring sitter här och gråter för att det är slut mellan er. Ni som var så fina tillsammans. Det var ju NI! Antagligen gråter jag lite för att jag är så trött på att leva just nu. Jag vill i alla fall skicka dig massa elektroniska kramar fast du inte ens vet vem jag är. Livet suger ibland, men det blir bättre. Allt blir bra i slutet.om det inte är bra så är det inte slutet.

Jag hoppas att jag inte skrev alldeles för rörigt. Jag har aldrig varit jättebra på att skriva.

Jag är ledsen och arg för din skull. Men oavsett hur han gjorde slut, perfekt eller operfekt, så måste han vara fin eftersom du älskar honom. Du har ett öga för kvalitet, i allt du gör, som visar på ditt eget höga mått av kvalitet.

Att ha älskat är alltid stort, att älskat mest är ännu större. Var stolt! Jag tror att när man älskar någon, så investerar man i sig själv, man ökar sin kärlekskapacitet.

Den enda kärlek man kan välja och vårda är den man själv ger. Självklart vill man ju ha den besvarad, självklart är det smärtsamt när det inte sker. Men det är en rikedom att kunna känna, att älska, att sörja, att gråta…

Ett rikt liv är fullt av erfarenheter, av alla de slag. Det skulle vara hemskt att radera även det svåra, för tillsammans berättar dom vem vi är.

Tack för att du delar ditt liv, även din smärta, den finns en skönhet även där, och tack för att du håller vissa saker privat, som bara är dina att dela med förtrogna.

Kram

Kram!

Över en miljon kommentarer innan den här så jag tror knappast du läser denna. Jag gråter för din skull, jag tappade andan när jag läste att han hade gjort slut. Jag kämpar efter två år fortfarande för att min hjärtesorg ska gå över och det är nära nu tror jag. Och det är din blogg jag har läst när jag tappat all hopp om kärleken, när jag trott att kärlek inte finns, att man kan inte bli älskad. Jag har läst dina texter om kärlek och om att göra slut en miljon gånger, läst dem för kompisar, skrivit ut dem och lagt dem under madrassen. Fina fina sandra, med dina fina kloka hjälpande ord. Jag vill inte att det ska va sant och jag vill inte att människor ska känna den här smärtan. Jag trodde att min hjärtesorg skulle bli min död men jag kan andas igen och mitt hjärta fryser inte till is mer än några gånger i månaden och panikångesten lika så. Jag gråter inte längre lika ofta.

Varför sitter jag och skriver om mig själv? Jo för jag tror att det hjälper, det hjälpte mig att läsa om att andra kände såhär, för det är just ensamheten som är det jobbigaste, jag trodde jag var ensam i hela världen med att känna såhär. Det är du inte. Fortsätt andas och fortsätt gråta för till slut så känns de bättre.

EN MILJARD KRAMAR TILL DIG!!!

Detta är så fruktansvärt tråkigt, speciellt när det händer dig.
Vill egentligen bara säga att du har utan att vara medveten om det hjälp mig igenom så mycket skit och du har inspirerat mig till att bli starkare och gå med rakare rygg. Jag hoppas att jag tillsammans med alla andra bloggläsare och dina vänner och familj såklart kan göra detsamma för dig nu när det är du som har det svårt.. Det är dags för oss att ge tillbaka nu.

Massa tankar till dig idag <3

Snälla, söta, gulliga, fina Sandra…jag lider med dig!
Jag vet hur det känns, jag vet hur jag mått när det tagit slut och jag gått runt som i slow motion, när det känns som om man lever i en bubbla, i ett vakuum, och hela livet fortsätter runt omkring en och själv är man inte delaktig.

Det gör så ont, så ont och man tror att det onda aldrig kommer gå över.
Sen kommer saknaden och den man vill prata med mest av allt är den enda man inte kan prata med. Stackars fina Sandra, jag blir så ledsen.

Som du skriver går det ju över, det går alltid över, men det tar tid. Och den tiden kan kännas som en hel evighet. Stackare, jag önskar jag kunde hjälpa dig och plåstra om ditt sargade hjärta men som du och alla andra är det bara tiden som kan läka alla sår.
Tills dess: vi är många, många runt om i världen som tänker på dig och önskar dig allt gott.

Sen om din krönika om att blir gammal ihop med någon: det kommer du fortfarande bli, bara inte med den du trodde!

Största kramen
Sara

Din stackare… ta hand om dig:)

Nej nej nej nej nej nej
nej nej nej
!!!!

[…] Bildkälla här. […]

jag skrev nyss.. att du skulle läsa ditt eget inlägg och en fortsatte jag läsa dina inlägg och såg att det var precis det du gjort fast några andra saker som inte jag läst innan. Jag grät när jag läste allt du skrivit i det där forumet. Jag grät mest när jag läste det sista, att du kom över honom. FÖR FAN VAD JAG LÄNGTAR TILLS JAG SKRIVER DETSAMMA!! jag måste komma över honom. Elva månader säger du… för mig har det gått 6 månader.

jag gjorde slut med den finaste killen i världen för 6 månader sen för jag kände att det inte funkade helt enkelt. Trots att det var jag som gjorde slut så har jag fortf ont i hjärtat. När det var nytt sparkade jag i väggen i sömnen, grät överallt, hela tiden, ingen hade nåt att säga, jag bara grät. Då läste jag ditt inlägg http://rodeo.net/niotillfem/2008/12/om-att-gora-slut-med-nagon/ Det var ett bra inlägg. Läs det 😉
Sen läste jag också Fornis blogg och gör fortfarande, hennes ord gör ofta ont men dom sätter mina känslor på pränt.
Vi vet alla att du kommer gå vidare, en dag känns det ganska ok igen. Men det kommer ta tid.
Många kramar till dig.

Åh Sandra!
Jag känner bara av att lösa texten hur den isande kylan förlamar kroppen och hur den hisnande overkliga känslan gör att det som hänt inte alls är på riktigt. Paniken. Ångesten. Och den värsta känslan av dem alla. Tomheten.
Du är älskad av så många andra att jag hoppas att du en dag kan se tillbaka på det här utan att paniken kväver dig. Kanske kan något minne av er två då faktiskt vara något fint. Något gammalt och oförargligt. Men fint.
Kramar till dig.

Jag ger dig dina egna ord:

”Allt blir bra till slut. Och då får det väl vara lite åt helvete just nu.”

Kom ihåg. Kram.

Många många kramar till dig!

Jag gråter en skvätt för din skull. Men du kommer klara dig, så småningom blir det bättre. Håll ut och försök att göra en massa roliga saker även om de inte känns roliga.

<3
<3
<3

Maj 2007 och hela livet tappade andan. Vi skulle ju hålla ihop för alltid, FÖR ALLTID! Jag sov inte utan vred och vände mig i sorgen tills solen gick upp.. Det värsta var egentligen inte sömnlösheten utan att vakna igen när jag trots allt lyckades somna. Den där millisekunden av lugn innan verkligheten återigen vred ur mig som en trasa. Så grät vi tillsammans några gånger, pratade om att försöka hitta tillbaka till varandra och om oförlåtligt svek. Men varje gång vi försökte gjorde det så ont igen. Osäkerheten fanns hela tiden där, för hur ska jag någonsin kunna lita på att en person som har slutat älska mig en gång inte ska göra det igen och sända mig tillbaka rakt ner i samma mörker av sömnbrist och illamående? Till slut fattade jag ett beslut om att vi inte skulle höras av alls. Jag skulle överhuvudtaget inte prata med honom. Han som varit min bäste vän i fem långa år. Han som kände mig allra bäst. Det var svårt att inte ringa och berätta hur tentan gått eller för att återberätta ett roligt skämt. På krogen lämnade jag telefonen hemma och skrev ner kompisarnas nummer på lappar. Så gick det ett år och någon gång på vägen skrattade jag från magen igen, drömde glada drömmar och fick matlusten tillbaka. Musiken var bara musik och inte längre påminnelser om oss. Så en dag stod världens finaste Edward där med blont hår och det största leende jag någonsin sett. Hans händer var trygga och hjärtat enormt stort. Så kom kärleken tillbaka och jag vågade älska igen!

Din kärlek kommer också stövla in bara sådär när du är redo. Någon vars kärlek inte tar slut och som om den skulle börja svalna tycker att det ni haft är så viktigt att man kämpar för att hitta tillbaka istället för att ge upp. Jag vet hur det känns (på riktigt) och tror på dig! When care is pressing you down a bit, Rest if you must, but don’t you quit.

När sånt här händer brukar jag inbilla mig att det är för det bästa. Även fast det för stunden känns så puckat och meningslöst och helt omöjligt att förstå kommer det att make sense om ett tag. Kan vara både dagar och år. Oftast år. Men då sitter man där och tänker att dom det där inte hade hänt, så hade nästa stora fantastiska sak i ditt liv heller aldrig hänt.

Du behöver inte leta en orsak nu, den kommer. Nu får du dricka hur mycket vin du vill. Faktiskt får du göra absolut precis vad du vill.

Vi som läser bryr oss så himla mycket om dig Sandra, och vi vill att du ska må bra. Men jag är helt okej med att du inte gör det också, det går lika bra. STOR MEGAKRAM PÅ DIG

Om han vill, så går det kanske att laga. Men då han känner som han gör så är det väl tyvärr så att han inte vill försöka laga.
För om han har älskat dig så kan sannolikheten vara ganska stor att han kan hitta tillbaks till sina känslor om ni försöker tillsammans. Men då måste han såklart vilja detta. Men om han inte vill det, då vet jag inte vad jag ska skriva. Det gör ont i hela mig av bara tanken. Jag har själv varit där, att min största kärlek (som jag älskar än idag) lämnade mig. Och jag grät och grät och grät och grät i 2 år. Sedan grät jag lite mindre. Och nu gråter jag inte, men det gör ändå ont när jag tänker på honom. Så jag förstår hur du känner, även om jag såklart inte kan veta hur just du känner. Har du någon som du kan komma till och prata eller bara finnas tillsammans med, oavsett vilken tid på dygnet det är? Jag hoppas du har det!

Ta vara på dig! Glöm aldrig hur värdefull du är!

Det här är det enda jag kan säga:

Bon Iver – I Can’t Make You Love Me.
Den lyssnade jag på. Många pussar och kramar

<3
Massor massor massor av värmekramar och styrkekramar till dig!

åh herregud. du har satt ord på mina känslor jag hade för ett år sedan, när min kille gjorde slut med mig. vi hade varit tillsammans i nästan fem år. jag ville dö. vilsen. så jävla sorgsen var jag. jag började storgråta när jag läste det här, för jag kände igen mig så himla mycket i det du skriver. och jag blir så ledsen för din skull, för jag vill inte att en människa någonsin ska behöva känna det där.. det som jag kände då, och det som du känner nu. att höra ”jag är inte kär i dig längre” från en människa man fullständigt givit sig själv till, är fan vidrigt. att få ett hjärta krossat så lätt.. ta den tid du behöver, var arg, ledsen, gråt tills du inte kan gråta mer, skrik. allt sådant behövs för att komma vidare en vacker dag! jag tänker på dig, och ger dig en STOR, VARM KRAM!

åh vad det gör ont och gud vad jag gråter.
jag vet att du inte känner mig, jag vet att jag bara är en femtonårig flicka i kalla Sverige, jag vet att jag aldrig har varit kär och jag vet att jag omöjligt kan förstå hur ont det måste göra när en fin kärlek går sönder.
men jag vill ändå bara att du ska veta att jag tänker på dig och att jag önskar att allt blir bra för dig snart.

<3

Miljontals kramar till dig!

Jag brukar inte kommentera. Men känner att ett ord eller två känns rätt. Tankar och styrka och allt det där. Inte idag, inte i morgon, men en dag bortom horisonten så kommer den. Dagen då du kan vakna ock känna glädje. Stor kram.

[…] har, precis som många andra bloggloverz, läst Niotillfem’s fantastiskt skrivna men otroligt sorgliga blogginlägg om uppbrottet med sin kille. Det hugger så […]

Åhhh… ingen som levt ett tag i vuxen ålder kan nog undgå att drabbas av smärtsamma minnen när man läser det där….

Det gör såååååååå ont. Det enda man vet med säkerhet är att det kommer en dag när det onda är försvunnet. Och sedan kommer det att komma en dag när man säger ”Men tänk ändå vilken tur att det blev som det blev. För annars hade jag ju inte träffat x och vi hade inte fått vår lilla xx och inget av det fantastiska livet jag lever nu hade ju kunnat bli…”

Sandra, jag är så oerhört ledsen för din skull… Jag VET och FÖRSTÅR verkligen hur du känner det är hemskt det är som att dö. Önskar jag kunde krama om dig och trösta dig när det känns som om tårarna någonsin ska sluta. KRAM

Åh, fina Sandra. Inga ord kan egentligen göra det bättre för dig, hur mycket sant det än är att det blir bättre om man ger det tid (mycket tid) och att det inte är fel att bryta ihop ibland och släppa ut alla hemska och jobbiga känslor. Jag vill bara skicka dig en kram. En stor, stor styrkekram.

Det gjorde så ont i mitt hjärta när jag läste dina ord..
Jag önskar dig all styrka och att du snart kan se ljuset i livet igen.

Är ni fjorton år eller? Allt detta gullande gör mig spyfärdig fyfan.

Ja, så här blir det när föräldrar gullar för jävla mycket med sina barn. Patetiskt. Vilket jävla lipande, det sköna med att sluta skolan är att man slipper är jävla lipande idioter med kärleksbekymmer, fyfan.

Jag beklagar verkligen och jag kan verkligen känna igen mig, nu ska jag dock inte tynga ned dig med den informationen. Men jag hoppas verkligen att det lättar för dig snart, för det kommer det att göra. Du är stark, det har du visat genom att ”bara” skriva detta…

<3.
Kram

För två år sedan var jag i precis din situation. Min drömkille som jag trodde att jag skulle gifta mig och skaffa barn med ringde plötsligt en morgon och sa att det inte längre var vi två, och mitt hjärta gick helt och hållet sönder. Efter det kändes varje timme som en vecka, och varje dygn som ett Mount Everest att bestiga.

Jag lärde mig lite olika saker av de månaderna som följde, och jag hoppas att de kanske kan hjälpa dig lite:

1. Tiden är din bästa vän. Oavsett vad du gör med den, så kommer varje timme att kännas lite kortare, klockan att ticka lite snabbare.

2. Det tar mer energi att streta emot sina känslor än att bara acceptera dem. Ibland är man helt enkelt hopplöst olycklig, och istället för att analysera och älta kan man bara konstatera att ”idag är jag hopplöst olycklig”. Dagen efter vaknar man kanske och känner sig okej, och då tänker man ”idag mår jag visst okej”.

3. Viktigast av allt – man blir glad igen. Alla sa det till mig och jag dumförklarade dem allihopa med kommentarer likt ”men det här är annorlunda, det här var mitt livs kärlek, jag kommer alltid vara ledsen”. Även om du är precis så säker på att du alltid kommer att vara lite lite olyckligare än du var innan, så lovar jag att så inte är fallet. Ge det bara tid, så kommer du att bli glad.

Idag har jag en pojkvän som är tio gånger mer perfekt för mig än den förra, trots att jag just då var helt övertygad om att jag hade gått miste om världens underbaraste man. Jag mår tio gånger bättre, och är tio gånger gladare. Och det allra knäppaste är att jag är glad över vad som hände mig – idag vet jag att trots att man tror att världen har gått under så fortsätter den att snurra och oavsett vad man är med om så kommer man bli glad igen.

Oroa dig inte, världen fortsätter att snurra och allt kommer att bli bra.

Han måste fått ordentlig 30-årskris! Kärlek tar inte bara slut sådär. Prata om saken.

Av oss läsare kommer du iallafall vara älskad föralltid, kom ihåg det. Finaste du! <3

Läskigt. Förra söndagen, 3 juni gjorde min älskade samma sak. Han lämnade mig för att ”vi var för olika”. Efter 5 år och 2 månader kom han på att vi var för olika. Han lämnade mig i våran lägenhet, och sa ”det är verkligen slut, det finns inget mellanting, du förstår det va? ring inte mig, det blir bara konstigt”. Sen dess har jag gråtit, konstant. Det gör så ont och jag gråter inte bara av sorgen, ensamheten, saknaden och förtvivlan, jag gråter även av smärtan. Hur ska vi klara oss Sandra? Det är ju för mycket för ett mänskligt hjärta att ta..

kärlek och värme till dig <3

Lilla söta <3 Krama mamma ordentligt. Tänker på dig.

Jeg sidder i en lille lejlighed på Nørrebro og fælder en tåre over tastaturet. Jeg sender alle gode tanker over atlanten, og håber at det savn du lige nu føler snart bliver mindre.

Du er så fin, at det ikke er til at forstå. Nogle ting kan bare ikke forstås. <3

och nu. Så gillar jag det du gör mer än någonsin. Jag tror på dig , du är stark! fina fina sandra, jag som inte ens känner dig och du känner inte mig, men vill bara tvinga dig ut och klappa dig på axeln och dansa dansa sönder till nån the smiths låt! finafina du

Jag känner din smärta och hoppas så innerligt att du skulle slippa må såhär Att du bara skulle få vakna upp imorgon och inse att Den där Ludde var ju inte så speciell, egentligen.Nu händer förvisso sådant aldrig men om jag skulle önska någon ett sådant mirakel nu,är det du. Du har en fantastiskt fin blogg och verkar fantastiskt fin du. En dag slutar tårarna komma MASSA kramar från en trogen läsare ( som också upplevt hur det känns när hjärtat bokstavligen brister)

herremin. dette var utrolig vondt å høre. noen ganger fungerer ikke de beste forhold, bare på grunn av de omstendighetene som måtte finne sted. men jeg håper du vet at du kommer til å ha det bra igjen. det kan skje om litt, eller om lenge. uansett, det vil gå bra. du er fin, og du er en inspirasjon for så mange. jeg ønsker deg det beste fremover.

Massa kärlek till dig vännen <3

<3

Men neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej. Styrkekramar till dig!

❤

Känns hemskt att läsa det här, speciellt då jag gick igenom något liknande för några år sedan. Jag anade ingenting, mina rosa moln hade varit med mig ända sedan första dagen vi sågs ungefär fyra år tidigare. Han bjöd hem mig och när jag kom dit så bam, gjorde han slut. Jag bara gick utan att se mig om och hoppades av hela mitt trasiga hjärta att han skulle springa efter mig.
Ingen vet hur du känner och ingen kan förstå, men jag hoppas hoppas hoppas att du kommer ut ur det här och känner dig tusen gånger större och starkare. Det gör så ont i mig att jag skulle vilja ge dig en kram, men jag får lita på att dina nära och kära ger dig tillräckligt många sådana istället.
Jag gör som alla dina andra läsare och önskar dig att lycka trots det som har hänt.

kärlek till dig i överflöd, du fina människa <3

Sandra.
Jag brukar läsa din blogg jätteofta. Dels för att du är magisk med orden, dels för att dina reseäventyr och upptåg ger mig hopp om framtiden. Din blogg gör mig nyfiken på att leva så bra jag kan. Dock har jag inte kommenterat innan, förutom i inlägget om brevvänner( tack så mycket för det, hittade verkligen personer att tycka om). Men detta inlägg måste jag kommentera, hoppas att du läser, alla dessa ord från dina läsare är förhoppningsvis stärkande, minsta lilla medicin är ju bra. Likaså rödvin och tårar tror jag. Var du, ge inte upp. Jag tror att du är himla modig och jag tycker det är helt otroligt modigt att skriva ett sådant här inlägg. Spara på fina minnen och fantisera om nya.
Jag är själv kär i en pojke som bor på andra sidan jorden. Vi är inte ihop än för det är så svårt. Att våga. Men om en vecka kommer han hit och då vill jag våga. Våga vara jag, ärlig och sårbar.
Tänker hela tiden på hur det vore att inte ha honom längre. Inte alls. Och har läst dina texter om saknad flera gånger. Kärleken är verkligen det finaste men mest skräckinjagande jag vet. Så i och med detta ville jag på något sätt önska oss lycka till båda två. Du är inspirerande Sandra. Och jag tror att du är jävligt stark. Du behöver inte sluta älska honom men glöm absolut inte bort att älska dig själv just nu och alltid. Kramas mycket med sådana som förstår dig och gör sådant som kittlar skrattgroparna.

Tänker på di, medsystra mi. Sommaren kanske blir magisk, ändå.

Skickar massor av styrkekramar till dig. <3
Jag har läst din blogg ganska länge och jag vill bara säga att du är en stor insperation för mig. Jag får ont i hjärtat bara av att läsa detta och önskar jag kunde hjälpa dig att få bort smärtan på något sätt.. Vill bara att du ska veta att jag tänker på dig och säga att du är starkare än du tror.
Skönt att din mamma är hos dig.

Kramar Linnea

Jag är så ledsen för din skull! Det finns inte mycket annat att göra än att bita ihop och ta sig igenom det, och innan du vet om det så känns det bättre. Massa kramar till dig! Du verkar vara en så fin människa, och det är du förmodligen! <3

finaste sandra. känner med dig. <3

Kram kram kram <3

Sandra, min högst personliga och spontana åsikt just nu är att han är en gris. Man åker inte på semester med någon för att dagar senare göra slut över telefon. Du är värd bättre än så och du kommer att få det också. Det är svart nu men ljuset väntar runt hörnet.

All the best for you Sandra, you are amazing and I’m so sorry to hear this. You will feel better some day and until then, I wish all the strength in the world for you. <3

Skulle vilja säga någonting sådär självklart klokt och ändå kärleksfullt som Dumbledore eller Muminmamman skulle säga men jag är inte alls lika förnuftig. Det är klart allting blir bättre, men tills dess önskar jag dig all verklighetsflykt och vardagsmagi du hinner med.
Lycka till och ta vara på dig.

det blir nog bra.

Kliver upp, kokar ägg, sätter mig i fåtöljen. Bra första start på lördagen. Läser bloggen, börjar inse att nåt inte är som det ska. Scrollar ner. Ser. Starten på dagen blir en annan. Inser inte. Så så sorgligt. Och även om du är sorgligt sönder så hoppas jag att besöket från andra sidan Atlanten kan hjälpa dig att må något annat, för åtminstone en sekund.

You are so brave for sharing this! It is a bit of a taboo to share the darker side of things on a blog – so I admire your strength and honesty in expressing it with us here. You must know you are a beautiful, creative, beaming light in the universe and that you will get through this. <3

The guidance in Tarot fortunes always helps me in times like these:

XVI: The Tower – http://www.learntarot.com/maj16.htm
XIX: The Sun – http://www.learntarot.com/maj19.htm
9 of Pentacles – http://www.learntarot.com/p9.htm

Det känns bra att jag inte är den enda med ett värkande hjärta och svullna ögon just nu. Jag vart kastad i soptunnan som en halväten pizza i tisdags. Tror jag. Jag kommer inte ens ihåg vilken jävla dag det var. GAH!

Den här texten har inte släppt taget om mig idag, har inte lämnat mig ifred. Jag har läst din blogg i flera år och tänk, precis som så många andra här att du och Ludvig var de perfekta halvorna. Eller snarare två hela som passade så bra ihop med varandra. Vid varandra.

Jag hade också en sån kille en gång. Anton hette han och jag var så dödligt kär i honom. Ingen skrattade som honom, ingen skämtade som honom, ingen sa lika vackra saker som honom och ingen, absolut ingen hade fått mig att känna så som jag gjorde för honom. Jag minns att jag satt och pratade med en kompis på bussen när vi precis hade träffats och att jag sa till henne att jag önskade att alla människor skulle få chans att uppleva den typen av kärlek som jag kände just då för honom. Han rubbade allt, hela min existens. Det var så intensivt mellan oss. När vi var med varandra blev 1+1 inte 2 utan snarare 57 kändes det som. Han läste samma böcker som jag, lyssnade på samma låtar och skrattade på samma ställen i filmerna vi såg.

Det kändes för bra för att vara sant. Och det var det ju så klart också. Han slutade höra av sig en dag medan jag var på utbytestermin i Spanien. Jag sörjde honom hela det halvåret och ett halvår till när jag kom hem. Ett helt jäkla år gick. Alla platser jag var på, var platser som vi varit på. Alla platser som jag var på som han inte varit på, blev till platser som han inte varit på. Det var fruktansvärt, verkligen horribelt. När vi träffades ute efter att sju månader hade gått så var mitt hjärta fortfarande så skört att min bästa kompis fick bära mig hem medan svarta mascaratårar rullade ner för kinderna på mig.

Nu har två år gått och när jag skriver det här sticker det fortfarande i hjärtat. Men han känns inte alls på samma sätt. Och det har kommit andra efter honom. Ingen har tagit mig med samma storm som Anton gjorde, men jag tänker att det är bra. Och man älskar ju olika personer på olika sätt.

En av de klokaste sakerna, som jag satt mycket av min tilltro och hopp i, som en kompis sa till mig var att det aldrig blir lika jävligt som precis efter att det tagit slut. Sorgen och saknaden är alltid som värst i början. Sen går det i vågor, det går upp och livet känns lättare och det blir aningens enklare att andas. Sen dras man ner igen och sådär håller det på. Men det blir aldrig lika hemskt som den första tiden. Utvecklingskurvan blir liksom som en ryckig EKG-kurva som slätar ut sig med tiden. Det går fram och tillbaka, men det blir aldrig så nattsvart som i början.

En annan sak som jag försökt lära mig nu på senare tid är att tänka ”plocka rosen, lämna taggen”. Jag försöker inte glömma honom och det vi var, för det går inte, jag låter bara de fina minnena promenera vid sidan av mig så länge de nu vill göra det. Men sorgen och smärtan och allt det som bara gör ont försöker jag lämna efter mig.

Här kommer en låt som jag brukar gråta till ibland.

Fan, var tvungen att stanna upp och läsa första stycket flera gånger och när jag läst hela texten hade jag tårar i ögonen. Tycker det är riktigt starkt av dig att vara såhär ärlig och inte bara låtsas vara glad, för nu är det vår tur som läsare att vara här för dig precis som du har varit här för oss hela tiden. Alla kramar och tankar till dig Sandra, you can do this! <3

åh herregud chocken jag fick. stay strong bara och du kommer klara dig igenom det, kan föreställa mig att det känns omöjligt men det är det inte. det är omöjligt att det är omöjligt. kram och kärlek till dig <3

Klart du ska vara arg! Grejen är den att relationer är inte bara upp upp upp, ibland är det ”nöd” också. Har man varit ihop i över 4 år så är det klart att det inte jämt känns som att man är ”kär”. Kärleken har sina olika faser och cykler. Kärlek är så mycket mer än en känsla, det är ju massor av olika känslor som kan ändras i livet. Det handlar ju mer om att ha en livskamrat tycker jag… Ni får se till att snacka ordentligt om det där. Jag tror att alla nära relationer kan ha sina kriser och det är det som är de stora prövningarna på hur bra förhållande man har… Hur gammal är han? Han ser inte så gammal ut, och jag vill inte låta som en gammal kärring, men det här är verkligen visdomar man lär sig med åren..

Men det kan vara ett krux att ni har ert eget på varsitt håll och inte kan ses. En del har svårt att ”fantisera” om det de har på distans, medan andra har lätt för det. Man måste liksom både kunna vara självständig och drömma om den andre på samma gång. Kanske har ni olika behov? Har ni frågat er om ni måste vara ifrån varandra? Ibland kan det vara svårt att prioritera både kärleken och karriären.

Hursom, bli förbannad och ledsen och känn vad du känner, men se till att få sagt det du velat ha sagt och lyssna på honom/få hans version!

Du är självständig. Glöm aldrig det.

Kram

Åh Sandra! Jag tänker på dig varje dag, även om vi inte känner varandra så känns det som att en god vän till mig har fått sitt hjärta sårat. Det är många som tänker på dig och vill ge dig styrka! Ta hand om dig och även om vi inte känner varandra så är du alltid välkommen!

Jag förstår din känsla, tom, tom, tom! Men allt jag kan säga är att det kommer att bli bättre. Just nu kanske det känns som att vad någon än säger, hur många fester och vänner du än har så känner du dig fortfarande tom. Men tiden läker inte alla sår men man lär sig att leva med dem och tillslut så blir det ett ärr som man har lärt sig något av och blivit tusen gånger starkare utav. Det är jag idag och dit kommer även du, så gråt tusen tårar, var arg, skicka tusen varför sms, och vandra i en dimma.. DIMMAN HAR EN ÄNDE!

Puss på dig världens bästa bloggerska! <3

Min pojkvän gjorde också slut och gick tillbaka till sin exfru just denna dag. Bara tre dagar innan hade han skickat ett mail och sagt att han älskade mig. Vet hur det känns. Ett mörker. Men vad gör man? Vet inte längre…vildsen och arg!

Hoppas att du mår bättre! Kram o Puss!

Mitt hjärta brister för din skull Sandra! Du är så fin och underbar, du klarar det här. Var stark <3 Massa styrkekramar

*Dyker upp i huvudet ska det självklart vara, och inte spegeln.

Älskade, älskade Sandra.

Släpp taget. Det får göra ont. Det måste göra ont för att det ska kunna bli bra igen.

Gråt så mycket så att du till slut, av ren och fysisk utmattning, inte orkar gråta mer och somna sedan på din säng tillsammans med din mamma eller en av dina vänner. Ligg i deras knä och låt dom smeka dig över håret och säga att allt kommer bli bra.

Strunta i hur saker bör och ska göras, strunta i att äta om du inte vill det. Strunta i att sova om du inte vill det (fast nånting med vitlök i kanske går ner?) och sörj precis på ditt eget sätt. Det är det enda sättet.

Ta en dag i taget. Om en dag känns för mycket, ta en timma i taget. Ta dig igenom den här timman. Tänk inte på framtiden, tänk inte ens tanken att det finns en morgondag. Det enda som existerar är nuet och den här timmen. För du är stark, och du klarar att ta dig igenom den här timmen.

För till slut. Till slut. Ingen vet när och det är nog bäst. Till slut kommer det komma en dag då du vaknar upp på morgonen och han inte är det första du tänker på. Det kommer komma en dag då du hinner till toaletten och tittar på dig själv i spegeln innan han dyker upp i spegeln.

Den dagen finns där runt hörnet, oavsett hur nattsvart det känns och ser ut just nu. Håll fast vid den dagen.

För det kommer vara den bästa dagen i ditt liv.

<3

Jag har följt er sedan 2008 eller 2009 eller något annat sånt. Längelängelänge. Du och Ludvig har varit konstanterna i fysikformeln, ni är det som stannar.
Sånt här får bara inte hända. Det borde vara förbjudet. Mitt hjärta värker å dina vägnar, Sandra!

gud vad tråkigt. jag brukar inte normalt följa din blogg, men det här var jag tvungen att läsa om. har hört så mycket om dig. om er. kärlek och respekt.

<3

my dearest sandra,

i am so sorry for what happened to you. i am going through the same and to know that there is someone out there, like you, that also has to deal with a broken heart, gives me so much strength.
all i can say, from my own experience, is that you will get over it eventually. even in a future it might still hurt to remember him and all the things you have gone through together but you will be able to let go and fall in love again.
it is always so sad and unbelievable when big love stories come to an end but maybe it helps you to think of it as something necessary in order to make room for even better and more wonderful things. maybe you don’t understand why this is happening to you and maybe you feel that life is unfair but i am sure that in a future it will make sense.
you will be happy again, and even more than before. just be patient and take your time.

lots of love,

sigrid

Ånei, dette var ikke forventet. Får vondt i hjertet av å lese dette, men dette klarer du, Sandra. Jeg vet ikke helt hva jeg kan si, jeg har (heldigvis) ikke mye erfaring med knuste hjerter, men venner er viktig. Og sommer og fint vær kan hjelpe. Å, sender deg masse kjærlighet og lykke til fra Norge! Internettkram <3

åh, älskade älskade du! Jag fick verkligen värk i hjärtat av att läsa det här. Hoppas så innerligt att du lyckas ta dig igenom den närmsta tiden hyfsat okej<3 Någon gång lite längre fram blir det lite lättare… men det hjälper ju inte nu…<3 vi är med dig!

Hej Sandra!
Åh, jag lider med dig så otroligt. Jag började gråta ohämmat när jag läste ditt inlägg och var tvungen att hämta mig en halvtimme innan jag började skriva. En av mina närmsta vänner, som jag kanske inte alltid varit så nära rent emotionellt men han har alltid funnits i mitt liv och alltid varit någon jag kunnat ringa i alla lägen, han försvann förra helgen och vi letade och letade men hittade honom inte. Tillslut, efter många oroliga timmar, så hittade polisen honom och det visade sig att han hade tagit livet av sig.
Den nyheten innebar det svartaste mörker jag någonsin upplevt.
Jag gråter och gråter, och ju mer jag gråter desto mer tårar verkar ögonen producera. Dom tar aldrig slut. Hur kunde han göra såhär mot mig? och alla som älskar honom? Hade jag kunnat göra något annorlunda, så kanske han hade velat stanna här med mig på jorden? Varför fick jag inte chans att stoppa honom? Hur kunde han bara ge upp allt det här?
Tankarna bara går som ett virrvarr i huvudet på mig.
Och det här är såklart två olika situationer du och jag är i, men vad jag vill säga är att man måste gråta och skrika när man inte kan göra något annat, och försöka vara stark när man orkar vara stark. Försöka att njuta av dom stunder då livet bjuder på något fint och tänka på att livet KOMMER bli så fint som dom bästa stunderna man haft – igen.
Kände igen mig i det du skrev om att sommaren helt plötsligt känns så otroligt mörk, som en lång vinter. Men jag vet att vi kommer ta oss igenom den mörka tunneln som går så långt ner under jorden, och komma ut på andra sidan starkare än någonsin.
Livet är oförutsägbart, helt fantastiskt underbart ibland, och förskräckligt smärtsamt ibland. Det är så det är, och alltid kommer vara. Det bästa man kan göra är att prata, gråta, vara svag och tom inuti, för är man aldrig tom kan man inte fylla sig med nya erfarenheter, upplevelser och känslor som gör en starkare.

Kände bara att jag ville skicka en peppkram till dig, vet att det kan vara välbehövligt när livet ställer sig på tvären. KRAM!!

Äsch, upp med hakorna!

den som säger att det blir bättre ljuger, det blir aldrig bra, men man vänjer sig vid tanken <3

Åh gud! Det gör ont i mitt hjärta av att läsa det här. Ända sedan jag började läsa din blogg har det varit ni. Har alltid tittat in här och njutit av er kärlek och känt hopp för att sådan kärlek finns. Jag beklagar verkligen. Verkligen! Du känner inte mig, men efter så många års läsande av din blogg känns det som om jag känner dig. Du kommer klara dig igenom detta! Nej det kommer inte vara lätt och det kommer inte gå snabbt, men du kommer gå vidare. Se framåt och umgås med dina vänner, svep tonvis med flaskor vin och kedjerök så mycket du vill. Jag hoppas du snart mår lite bättre, det gör ont att se någon genomlida något sånthär. Massor med kramar till dig, det löser sig!

Jag dör lite grann i mitt hjärta när jag läser det här inlägget.
Vad annat kan jag säga än att jag, precis som många andra varit precis där du är, även om känslor är helt subjektiva. Det är så helt jävla värdelöst att somna och vakna och tro att allt är som vanligt fast verkligheten är precis motsatsen, att vara olycklig i hjärtat och tro att det aldrig aldrig aldrig kommer att gå över. Fast det gör det. Även om det tar tid. Kramar, tankar från söder om söder

Hej Sandra.

Jag är en av många, tror jag, som aldrig, någonsin kommenterat ett blogginlägg tidigare men som gör sin debut idag. Och det är för att det här inlägget berör mig. Det träffar mig rakt i mitt nittonåriga lilla hjärta. Jag har läst din blogg ett tag nu, följt ditt liv, inspirerats och blivit stärkt. För du är en sån fin förebild, en sådan inspirationskälla för en tonårsflicka som vissa dagar inte längre vill vara kvar i lilla Uppsala, som vill ut och bort och skaffa ett eget, ett nytt liv.

Över 1000 människor har velat visa sitt medlidande, dela sina egna historier eller bara berätta för dig att du är så bra och att det någon gång, någon dag i framtiden kommer att gå över. Jag tror att alla vet precis, på nått sätt, hur det du går igenom känns. Jag vet i alla fall att jag vet exakt. Oavsett om man är 16 eller 60 gör det precis lika ont att få sitt hjärta krossat. Det gör så ont att luften går ur en, man blir yr och spyfärdig, man kan inte sova och när man väl gör det så är sömnen så orolig att när man vaknar är man lika trött som innan. Samtidigt önskar man att man kunde sova för alltid för på en gång när man vaknar slås man av hur ont det gör. Det gör ont innan man ens kommit på varför det gör ont. Man träffar vänner och är glad en sekund, för dom är så fina, men när dom är borta gör det precis lika ont igen.

Det här blev ett hattigt, impulsivt inlägg. Jag tror att det jag ville få fram är att hur halv, hur trasig du än känner dig utan honom så är du inte ensam. Du är aldrig ensam.

Din blogg var en av de första jag började läsa när jag var typ, 15-16 år gammal. Nu är jag 20. Fastän jag inte känner dig så känns du som en av mina vänner och detta gjorde verkligen sååå ont i mitt hjärta… åh Sandra, kämpa på. Drick massa vin och kedjerök och gråt och käääämpa kämpa kämpa. Du kommer klara detta. All kärlek till dig i hela vida världen. Massa kramar <3

nej.
jag känner med dig. det är så jävla hemskt när det händer, men du klarar det. det gör man alltid på något sätt.

Blä! Och nu när det är sommar och allt. Det suger, känner verkligen med dig 🙁 Önskade man kunde säga nåt så att det skulle kännas bättre, men det går ju inte. Kram!

When your day is long and the night
The night is yours alone
When you’re sure you’ve had enough of this life, well hang on
Don’t let yourself go
Everybody cries and everybody hurts sometimes
Take comfort in your friends.
Everybody hurts
Don’t throw your hand
If you feel like you’re alone, no, no, no, you are not alone.

🙁

Jag har aldrig kommenterat tidigare, men har följt dig i många år, och vill bara säga att jag känner med dig. All kärlek!

Kan inte beskriva hur sorgligt jag tycker att detta är! Ät god mat, se på fina filmer och var med dina vänner! Kram.

.. o plötsligt sitter jag här på jobbet o gråter. jag känner med dig fina sandra!

” jag är lycklig. jag har levt och älskat.”

kära sandra! kan inte förstå vilken fruktansvärd smärta och förvirring du måste känna just nu. Men som många andra redan kommenterat här så kommer detta att lösa sig. Hjärtekross tar dock tid att läka. Gråt ut och ta mycket hjälp av dina vänner. Just nu kan det verka som att ludde är hela din värld men det finns så mycket annat att leva för. Du är så fin, speciell och ung med många fina egenskaper! livet kommer lösa sig för dig. Tänker på dig. Kram.

Jag tänker på dig. Tiden läker ALLA sår. Herregud

Samma sak hände mig för tre-fyra veckor sen och jag känner att jag också måste skriva nått litet som kanske kan hjälpa i längden. 1. Det GÅR ÖVER. tro vad du vill, det går över. Folk kommer över att deras nära dött. Din mänskliga instinkt kommer hjälpa dig komma över det och det läker faktiskt. 2. Det finns hur många människor som helst där ute som skulle älska att träffa dig och nu har du chansen att göra sånt som du inte gjort på 4,5 år. 3. Du måste göra ditt bästa för att vara stark, och förstå att du inte har gjort något fel och att det inte finns någonting du kan göra för att ändra det som hänt. Ta hand om dig själv och känn ingen press. Radera och släng allting som påminner om honom för sånna saker gör det bara svårare art glömma och komma över. Plåga inte dig själv i tanken på att ”om jag inte ger upp kommer han tillbaka”. Det är bättre för dig själv att försöka ge upp och släppa. 4. Du behöver inte vara ledsen längre för det var han som gjorde slut med dig. Fine, hans lost. Var stark och ha kul, en ny värld kommer öppnas för dig och en dag är du lycklig och har kul igen! Jag lovar.

åh sandra. önskar verkligen att det fanns något jag kunde säga och göra. vill ge dig mitt telefonnummer och bara säga: ”ringmignärsomhelstvarsomhelst” men du känner ju inte mig såsom det känns att jag känner dig. åh fina du. härda ut. tusen miljoner kramar från uppsala

fortsätt kämpa, gråt tills tårarna tar slut, va ledsen så mycket du vill. för det får du!
många varma kramar och mycket kärlek från en utav dina tusentals läsare ♥

<3 <3 <3

S, när mina vänner går igenom hjärtekross brukar jag säga att jag finns för dem. Och jag finns för dig med (jag inser att jag låter som en hemsk stalker nu)! Även om jag bara är en lite bloggläsare och denna kommentar osynlig i ett hav vill jag att du ska veta att du inspirerat mig till så mycket! Detta gjorde du med din egen kraft! Du kan göra saker på egen hand med, det vet du. Förstår du vad jag menar?
Ibland går saker sönder. Mjölkglas, glödlampor och kärlek.
Jag finns för dig om jag kan hjälpa på något sätt.

– R

Hej Sandra!

Det gjorde ont i hjärtat när jag läste inlägget, men tänkte försöka hålla mig kort.
Du verkar vara en så himla fin och underbar person som jag önskar jag kände på riktigt!

Jag vet precis hur det känns när någon man älskar så innerligt bara krossar en hjärta. Men vet du vad? Du är en stark person, du klarar det här! Jag vet de!

Gör allt som får dig att må bättre, för du förtjänar att må bra! Nu vet du att en till av alla dina läsare tänker på dig!

Men ta hand om dig finaste Sandra! MEGABAMSE KRAMAR! <3

Du klarar det. Gör allt du känner för. Det är okej. Gråt ut, skrik, gråt ut igen. Det är okej och det kommer bli bra.

<3

Det finns inte så mycket man kan säga som kan trösta när man är på andra sidan Atlanten, då det enda som faktiskt hjälper lite grann är tusen miljoner kramar. Internet må vara fantastiskt men det där med kramar har dem inte klurat ut ännu.
Just nu känns allt fel, jag vet. En enda stor dimma som aldrig tycks lätta. Men en dag så kommer du sätta dej ner vid din dator och så kommer du kunna skriva, så som du aldrig skrivit förr. Troligtvis har du favoritmusiken i bakgrunden och kanske slutar du inte skriva på flera timmar. Och förhoppningsvis, så kommer du när du är klar ha släppt en liten bit av sorgen, ilskan, tomheten och det omöjliga.

Gör något spontant. Kedjerök några fler cigg och drick lite till vin. Men våga inte tro, för en enda sekund, att du gjorde något fel. Tusen miljoner kramar <3

Åh fy. Eftersom jag inte vet någoting om er, går jag direkt på tipsen:

Umgås med vänner så mycket det bara går, och våga visa dig sårbar inför de du vet att du litar på. Våga krypa upp i deras sängar och sov i fosterställning och vakna med nån älskad nära till hands. Våga be om hudkontakt! Bli kramad, struken över ryggen, pillad med i håret… det hjälper! Och våga släpp in dina vänner även när du ligger i en hög på golvet med mascara i hela ansiktet och med skitiga kläder – det är då du behöver dem som mest.

Och: du behöver inte berätta för de du inte vill. Typ någon på jobbet, på gymmet, i den yttre bekanskapskretsen – bara skit i det! Ibland kan det vara skönt att gå in i rollen som om ingenting har hänt och bara slippa alla snälla, medlidsamma kommentarer, blickar, extra klappar på axeln och sånt, bara få prata om nån jävla fil som inte vill fungera i excel eller vad man nu håller på med. Eller att träffa nån kollega man inte är så tjenis med i fikarummet och bara prata om vädret. Bara skita i att tänka på det, om så för 10 millisekunder.

När du, bara i en hundradels ögonblick, tänker att det nog kanske finns en liten möjlighet att det kommer att gå över – håll kvar vid det. Även om du inte känner så nästa sekund, så tvinga dig själv att tänka att du åtminstone har tänkt det. Att det är möjligt att tänka. Då känns det plötsligt lite mer troligt att du någon gång i framtiden kommer att tänka det oftare och oftare, till slut kanske för det mesta.

Ta vare på deg selv. Og husk, at mennesket faktisk er i stand til å komme seg gjennom det meste. <3

– Maja. Förstår vad du menar. Förlåt!
Den riktiga Elsa Billgren skulle såklart aldrig skriva så.

FY FAN vilket osmakligt skämt från personen ovan 🙁
lägg ned jävla internetmobbare

peace

ps. ta hand om dig sandra <3

Många många många kramar till dig <3

Började gråta när jag läste detta. För jag vet precis hur det känns, som så många andra. Även om det känns som att ingen annan känt så som du gör just nu. För kan man vara så ledsen? Ska det göra såhär ont, kan det göra det?

En person som man var övertygad om var ens andra halva ska ju vara kär i en föralltid, så är det bara. Det här händer ju faktiskt bara inte. Så tänkte jag när det hände mig, det kändes overkligt. Jag analyserade varenda fel jag gjort, tänkte att, det kunde vara vilket problem som helst men inte detta. Bråk går att lösa men försvunnen kärlek är svår att hitta igen.

Jag var helt övertygad om att jag aldrig någonsin skulle kunna känna mig glad igen, åt inte på dygn, rökte cigaretter tills jag fick ont i halsen.

Men, och jag vet att det inte känns bättre för att jag skriver det nu, det går över. I alla fall till en viss del. Någonstans djupt inne i dig tror jag det finns någon som vet det. Man kan vara en hel människa själv.

Önskar dig all lycka!

man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken ;p

[…] inte om ni hänger med i bloggosfären, men nåt som verkligen berör mig den senaste veckan är Niotillfem-Sandras uppbrott med pojkvännen. Jag kan inte föreställa mig hur det känns att få höra orden […]

jag fick ont i hjärtat när jag läste detta, tårar i ögonen. men du kommer klara det. jag vet det. det är konstigt hur man kan känna så mycket för någon man egentligen inte känner. tusen kramar

tänker på dig <3

Hundra miljoner styrkekramar till dig. Vet inte ens vad jag ska säga. Skickar alla fina tankar jag någonsin tänkt telepatiskt till dig så att du kanske känner av det någon sekund mellan tårarna.

Massa massa kramar.

Jag känner så oerhört starkt med dig, och när jag läser om hur du mår gör det så ONT i hela mig. Massor av kramar, värme, kärlek och goda tankar till dig, kära kära du!

[…] starka förhållande som övervinner avståndet. Men så kom det där inlägget i måndags ”och nu” där Sandra förkunnar för alla sina läsare att Ludvig lämnat henne. Att han inte längre […]

hugs. feeling for u, sandra. cry all you can, until it’s enough, let your friends take care of you, stay with them, take a trip, whatever that could possibly make you feel better – then i am sure you will stand up stronger and better. please take good care of yourself and prove that you can be better and that you will survive! xoxo

Det kommer göra ont en stund men du är klok, Sandra! Snart förstår du att du kommer klara dig precis lika fint utan honom som med honom och saknaden du känner kommer släppa. Vi gillar dig en himla massa, lev på oss för ett slag.

Brände precis min kladdkaka för att jag bara fastnade på stolen framför datorn. Det är konstigt att man kan känna smärta för någon som man inte ens känner, som dessutom bor på andra sidan Atlanten. Önskar jag kunde skicka min kaka till dig, fast en som inte var bränd. ”Choklad tar inte bort smärtan, men det dämpar fallet” <3

Åh, finaste du, så väldigt väldigt sorgligt. Puss o kram till dig! Önskar jag kunde hjälpa till! /Sofia

Du har fått 1026 fina kommentarer före mig, men jag skriver ändå en.

Jag är så ledsen för din skull, Måste vara skitjobbigt.
Jag är själv en person som har svinsvårt för när folk gör slut.
Önskar att jag kunde skicka massa tusen kramar till dig som kunde gjort något lite bättre för dig.

Men sånt går inte ännu,
När det går kommer du få en hel korg med kramar och Nallebjörnar och goda saker.

Hoppas att det blir bättre snart, för du har så fina vänner runt om dig.

Kramar från YoXx

Åhh kärleken är lika hemsk som den är underbar. 🙁 Tusen styrkekramar! <3

Sandra, there is nothing someone can say that really makes you feel any better at this moment, I know that. But I love reading your blog so I do want to say that i wish you all the strength in the world to get over this, It’ll get better. <3

Åhhh. Sandra. Det här är nog första gången jag kommenterar efter att ha kikat in på din blogg två gånger om dagen sedan 2009. Fan ta att sådant här händer, så himlans sorgligt och jag vet att det finns få saker man kan säga som läker ens litegrann. För ett år sedan hände ungefär samma sak mig. Skillnaden var väl att den person jag älskade allra mest blev tillsammans med min allra allra bästaste vän bara någon vecka efter. Jag förlorade mina två absolut viktigaste personer. Och jag glömde bort hur man lever, glömde bort vad lycka var, kände bara smärta och mörker en hel sommar. Aldrig någonsin tidigare har jag blött ned min kudde och drömt så mycket smärtsamma drömmar som då. Jag låg på golvet och lyssnade på öronbedövande musik och ville inte vara kvar på den här planeten. Och jag var övertygad om att jag aldrig skulle hitta upp till ytan igen. Men så en dag hittade jag mig själv och kom över min största skräck – att vara ensam och självständig. Det gjorde ont varannan minut i stället för varje sekund. Sedan var tredje minut, var fjärde, varannan timme, varannan dag. Sedan träffade jag världens finaste underbaraste pojkvän. Och jag som inte trodde på kärleken längre. Jag vill bara säga precis som alla andra, att det kommer ta tid, men det kommer bli bra, och du kommer bli lycklig igen, om än lite ärrad.

Du är så himla underbar.
– If I could have a second skin, I’d probably dress up in you.
<3

Så vackert skrivet om något så fruktansvärt. Vackert och sorgset. Och tro mig när jag säger det (för jag har varit i din sits tusen gånger känns det som) det går över. Och på något sätt kommer man ut ur det både starkare, vackrare och lyckligare.

jag trodde att alla dom elaka killarna i dom där ameikanska filmernan inte fanns. men tydligen så har dom rätt. killar suger. du förtjänar någon bättre.

I was thinking about responding to this post for a while. When I discoverd your blog I had this crush with it, reading it aaall the way to the end (almost), feeling very happy that I found one of the best blogs I have ever read, one I could connect to. You spoke into my heart. And as every reader of your blog I loved and admired your relationship with Louis. You even gave me hope, as I am too dealing with a long-distance relationship and I will be dealing with it for years to come. You seemed so in love…
I know how this feels as I have been there. Almost 2,5 years before my boyfriend broke up with me. Yes, over the phone. Yes, it was sudden. We had just had a beautiful summer together, one of our best times, laughing, being in love -or I thought so…Cause one day he called and said that he was not in love with me anymore. ”How could it be? We have just been perfect with each other…” These were some of my greatest questions, that until today I haven’t completely answered yet. It was the most difficult thing I ever had to face. You see how many similarities there are between your story and mine? I do not know you and the last thing I want to do is to play the expert here. I just think that listening and connecting to other similar stories is kind of relieving…
The thing is…the boy that broke up with me 2,5 years ago, the boy that claimed so strongly that he is no longer in love with me, is the boy that I celebrated my 7 year anniversary with , just a month ago..! We spent 3 months seperately, not talking to each other, but this was a good thing for us, as we thought things over, again and again and again. You never know how things turn out…I do not want to give you high hopes for him to change his mind. I just want to remind you of hope. Hope for pretty moments you will have in the future. Maybe with him, maybe with someone else, maybe on your own. But you will definitely have many of those…

Feeling close to you, katoula from greece

Å nej! Styrkekramar till dig!

ÅÅÅ gud så himla sorgligt! Kärlek och styrka till dej! Sakta, sakta en dag i taget <3

åh fy vad jobbigt. jag gråter med dig. Fyyyy vad jobbigt.

…Skriv en lista över allt som känns skit och skriv på den hela natten med en flaska vin.
Sen, när allt det som känns skit, känns självklart och ointressant. DÅ sätter du dig ner igen och skriver allt som är bra med dig och ditt LIV. Allt som du vill göra i framtiden. Gör planer och sätt Mål. Då ser du snart ett ljus, och lite mening igen.
Kram till dig älskade fantastiska Sandra!
Kram Malin

men usch, det här var det tråkigaste jag läst på länge!! jag vet att ord bara är ord och inte lagar det trasiga i dig..om det gjorde det hade jag kunna skriva en novell till dig! du verkar vara en himla fin människa Sandra och jag hoppas att ditt hjärta blir helt igen!

[…] Läs det här och känn hur ni bara inte kan låta bli att fälla en tår för att kärlek kan göra så inihelvetes oförklarligt ont. GillaGillaBli först att gilla Det här inlägget postades i Uncategorized av annibalannibal. Bokmärk permalänken. […]

Det finns inget som gör så ont som att tvingas inse att det inte blev som man ville och som man tänkt. Att det var den andra personen som fick bestämma att det inte skulle vara något mer, fast man hade lovat varandra något helt annat. Bara sådär helt plötsligt är VI:et borta fast man hade bestämt något helt annat.
Och hur mycket man än försöker så påminns man om den andra, och vi:et och planerna och drömmarna hela jävla tiden. Det där som var en framtid planerad för två som plötsligt bara är ens egen. En som är mycket sämre.
Men tänk så märkligt ändå att efter kaoset, och övertygelsen om att man kommer dö och efter alla tusen tårar så vänjer man sig bit för bit vid att han inte är med. Man glömmer aldrig bort, för hur skulle man kunna göra det. Men man vänjer sig och planerna för livet har plötsligt omformulerats, trots att det för en tiden sedan kändes som en omöjlighet. Och jag tror att det är där någonstans, när omöjligheten har tvingats bli möjlighet, som man inser att man har klarat det. För det gör man alltid på något sätt, hur avlägset det än känns nu.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga förutom att: var stark. Du är stark. Du klarar det.

Jag håller helt med om att ni är ett sådant par som man trodde skulle leva tillsammans för alltid men nu när det inte blir så betyder det att det finns någon annan där ute som är bättre för dig. Så glöm inte bort att andas. Glöm aldrig bort att andas.
När mitt ex gjorde slut med mig glömde jag bort att andas i 2 år tills jag fick hjälp att minnas igen. Jag dränkte mig själv i vin och överdoserade okända pojkar. Sådant är självklart trevligt till en viss gräns men när man gör det utan att andas slutar det med att man utför konstgjord andning genom det.
Så glöm inte bort att andas för allt i världen, du förtjänar så mycket bättre än så.

Sandra, jag lovar dig – det mest fantastiska i ditt liv har du inte upplevt ännu! Det går inte att förstå just nu, jag vet. Omge dig med vänner, var precis hur ledsen du vill och sedan använder du energin från ilskan (som kommer inom kort) till något helt jäkla mirakulöst. Ett andetag i taget. Glöm inte att förlusten är främst hans. Skulle skicka dig två hundvalpar eller något om jag kunde, men det blir en cyberkram.

NEJ!

Jag började gråta när jag läste detta inlägg :/ Hur kunde det hända…

Åh Sandra! Jag hoppas att du alltid tänker positivt även när det är svårt. Jag vet lite hur det är. Men det är så man ska göra, tänka positivt när man tänker på det. Eller så tänker du inte på det för en stund. Låt såret få läka, även fast det är lika svårt. Var med dina närmsta mest hela tiden så ska du se att det snart blir bättre. För det blir det! Nästa morgon när man vaknar brukar det faktiskt kännas bättre, och regn efter solsken är ett sant uttryck. Du ska se att allting blir bra snart igen, för varje dag och minut går är du ett steg närmare att ta igenom sorgen. Allting kommer bli bra Sandra! Lova mig att tänka positivt! Kram! <3

<3 x 842147289.

<3 Styrkekramar!

Ludvig känner Sandra (tillskillnad från oss) och gjorde nog vad han visste/ trodde skulle bli bäst. På nästan fem år lär man ju hinna prata om såna saker, som hur man tycker att människor bör göra slut. Det är ju egentligen inget vi vet något om.

Hur som helst. Så himla sorgligt. Till skillnad från de flesta andra här så förstår jag ingenting av hur det känns för jag har inte varit tillsammans med någon, men det måste vara fruktansvärt! Inget är för evigt, och det är så himla sorgligt.

Sandra, what does not kill you!

åh sandra, allt som du bara ger och ger och ger till alla runt omkring, t.o.m. oss som du inte känner överhuvudtaget. det hugger nog i alla oss, och det är väl som att jämföra ett myrbett med en atombomb så som du känner. vet att du är inte ensam, och alla vi tänker på dig.

och för länge sedan, flera år sedan. så mejlade jag dig och frågade om du någonstans hade fotot med tatueringen ”love” på vristerna skrivet i skrivstil. du svarade och hjälpte mig och jag lovade att visa när(om) jag gjorde det. och här kommer min tolkning, den kanke gör dig lite gladare?

http://grodprins.blogg.se/2011/november/utkast-nov-17-2011.html#comment

Det kanske låter otroligt men den känslan kommer att försvinna någon gång under framtiden. Var inte rädd. Min pojkvän gjorde slut med mig efter precis samma tid, vi var ihop för fem år när han utan en riktig anledning gjorde det slut med mig. Det var ett år sen och jag mår bra nu. Har även en dejt inom kort.

Jag vet att det inte hjälper att säga att det blir bra, jag vet att det inte hjälper att säga att du ska försöka göra annat så att du slipper tänka på det, jag vet att detta är något av det värsta som kan hända en. Ens värsta mardröm. Men du, jag vet att efter att man gått sönder, efter många nätter av gråt, skrik och magont så kommer det en dag när du tänker på detta lite mindre. Du slutar aldrig tänka på det men det blir hela tiden mindre och mindre. Till slut sitter du där, i din fina lägenhet, på världens bästa jobb och med världens bästa vänner och det enda du tänker då är ”jag klarade mig”. <3

ja insåg det inte först men att göra slut över telefon efter 4,5 år säger kanske mer än man vill inse om en person… fegt.

<3

Åhh, jag vill säga något tröstande men vad säger man till någon vars värld just förstörts lite? Jag lovar att allt kommer bli bättre <3 <3 <3

Jag önskar att jag kunde strössla kärlek och tröst över dig.

Känns i hjärtat det här, ush önskar det fanns ett snabb medel som kunde hela brustna hjärtar, och att ingen skulle behöva gå denna mörka tunga vägen innan allt känns bara lite bättre. Styrkakramar till dig, med tiden blir det bättre även om det känns som en evighetssmerta

I am so sad for you even though i don’t know you personnaly ! It’s been four years I follow your blog (thanks to it I fell in love with Sweden !) and you were such a lovely couple, you were the cutest so I can imagine how terrible it is to you, I hope you will get over it quickly ! Take care !

Vad är det för slags människa som efter drygt fyra år gör slut per telefon?
Fegt och ynkligt.

Sandra du är en av de finaste människor jag vet, om någon kommer få ett lycklig -i-alla-sina-dagar-sagoslut-så e det du. Men lgråt och gör vad fan du vill nu, det blir bättre! Skickar över en massa kramar genom cyberrymden<3<3

Jag var med om något liknande för ett halvår sedan. Uppbrottet kom som en blixt från klar himmel, jag förstod ingenting. 9 år tillsammans och jag trodde att vi hade det bra! Det är ingen tröst, men det blir lättare, du kommer kunna vara glad igen. Men det tar tid och låt det göra det. Gråt och umgås och omge dig med vänner hela tiden. Och försök att äta, annars orkar man ingenting.

Din text berörde mig verkligen och jag vill skicka all styrka till dig!

<3 Styrka till dig idag. En dag i taget. Tanker pa dig!

Stor kram till dig fina Sandra <3 Ett krossat hjärta är det värsta som finns. Jag hade ett själv förra sommaren. Vill bara tala om att det kommer läka…även om det inte känns så nu. Omge dig med människor som du tycker om…det hjälper jag lovar…även om det känns som man vill stänga in sig från världen utanför. Tänker på dig!!

Jag förstår hur du känner nu, jag gick precis igenom en liknande situation efter ett nästan sju år långt förhållande. Det känns förj*vligt och man vet inte vart man ska ta vägen, man gråter och lever i en dimma men med tiden börjar man vakna till liv igen och får tillbaka viljan och glädjen. Kärlek dör tyvärr ibland, det är bara så sorgligt för man vet att det inte går att ”reparera” som du också skriver. Kanske hittar man tillbaka till varandra.. eller så gör man inte det. Hur som helst går man starkare ur en situation som denna efter en tid av sorg. Du verkar vara en fin person och du inspirerar andra med dina fina texter och bilder. Det kommer bli bra så småningom och du har många nära och kära att luta dig mot. Kram till dig!

Oh dear Sandra, I am so sorry for you. I’ve been there 3 months ago and I can relate to your pain…Im crying now, and maybe its for you or for me… I dont really know! I wish you well and I’m here hoping for better days for you! Lots of hugs!

Jag lider med dig och tänker på dig. Jag och min kille gjorde definitivt slut för typ 2 veckor sen, även om det varit på gång länge innan. Jag är skitledsen och gråter varje dag av saknad och sorg. Så förstår att det är jobbigt för dig, jobbigare tom eftersom det verkar så oväntat, vi hade det ändå på känn liksom. Det blir bättre, även om det är svårt att se det när det är som mörkast, och du är inte ensam!! Tänk på det när saknaden kommer… kram

<3

Fina fina Sandra!
Har varit i chock två dagar nu, varje gång jag kan kolla min mobil eller dator så går jag in här och ser om du verkligen skrev det där… Är det sant verkligen? Eller om du har gett ifrån dig ett litet tecken om att du mår nått sånär ja..du vet. Tycker det är så fint att har du har så himla många som stöttar dig och känner med dig så djupt, att vi faktiskt nästan har dig som en vän.
Det kommer gå över, men tror du inte alls nu. Det är som ett stort öppet sår och en sorg. En sorg som är så himlans jäkla sjukt jobbig. Det konstiga är att alla andra människor som man ser på gatan, i affären eller metron, dom har ju faktiskt en helt vanlig dag eller en rolig dag eller en jättelycklig dag, medans man själv är den ledsnaste person i hela världen. Jag tycker du ska åka hem en stund, krama om din mamma och gråta gråta gråta för som du skrev för ett ganska bra tag: Tillslut vaknar man en dag och det finns ingen mer gråt

Usch Sandra, jag blir sa valdans ledsen av att lasa detta. Vill bara ge dig en stor kram och saga att allt kommer ordna sig. Men det gar ju inte och skulle formodligen inte hjalpa heller. Du finns i mina tankar iallafall, det ska du veta.

Sender deg en stor klem over havet og håper det går ok. Det er svart først men alt ordner seg, alltid, og snart kan du synge Jag saknar dig mindre och mindre og mene det.

<3 fra en trofast leser.

Sandra, fina fina Sandra. När jag läste det här fick jag lika ont i hjärtat som om det hade gällt en av mina bästa vänner. Jag har följt din blogg i drygt ett år, varje dag går jag in här och läser och tittar på bilder och det har liksom blivit en naturlig del av min vardag. Din blogg får mig att må så bra, samtidigt som du tar upp svåra saker också och verkar vara en sjukt vettig kvinna. En sån som man vill lära känna. Min första tanke nästa morgon var att jag måste ju ringa Sandra och fråga hur hon mår och vad som har hänt, ge stöd. Och så kommer jag på att jag ju inte känner dig i verkliga livet. Men likväl vill jag ge dig mitt stöd, på det lilla vis jag kan. Jag tänker på dig och känner med dig. Låt dig tas omhand av dina vänner och familj, släpp in alla som vill stötta dig, var inte rädd för att be om det för du förtjänar allt stöd du kan få. Jag är övertygad om att du en dag kommer få någon som älskar dig över allt annat i världen, och jag hoppas att du aldrig släpper hoppet om det. Våga tro. Och låt det ta den tid du behöver för att läka. Ta hand om dig! Många Kramar!

Men älskade finaste Sandra <3 Jag har följt din blogg i snart fyra år, och detta gjorde mig så himlans ledsen. Ta hand om dig <3<3

K.R.A.M.

Rebecca: Jag/vi känner varken Sandra eller Ludvig och vet egentligen ingenting om varför det blev så här eller hur han kände/känner inför beslutet. Jag tror att folk mest reagerar på _hur_ han gjorde slut, via telefon när han är flera timmar bort, strax efter en liten resa/semester ihop.

Det är läskigt när man har läst en blogg så länge att man tror att man känner bloggaren. Det var ju bara förra blogginlägget du hade massa bilder där ni såg så lyckliga ut tillsammans, så därför sitter jag och bara säger va? va va va? . Fattar ingenting. Livet kan ta vändning så fort och om det gör ont för mig att läsa detta, jag som inte egentligen känner någon av er, hur äckligt piss måste inte livet vara för dig då?!!

Se till att vara med dina vänner Sandra, se till att de får hålla om dig och att du får gråta ut, prata, skrika, vara den du är och göra det du vill. Life´s a bitch och i höstas när jag var så ledsen och hjärtekrossad som man bara inte tror att man kan bli så var det tack vare dom som jag kunde andas lättare.

Du känner mig inte, men ändå så finns jag här för dig. Liksom alla dina andra bloggläsare, vi som följt dig och har fått lära känna din härliga, spralliga personlighet. Vi förstår om hon kommer vara borta ett tag, vi har all förståelse. Be strong! Du är bäst!

Hoppas det blir bättre för dig sandra, att allting ordnat upp sig så du får må bättre.
Du är för bra för detta, dra inte ner dig för mycket.
Allting händer av en orsak, eller.. kanske. Men förr eller senare, som i vanliga fall så kommer saker och går och snart kanske du går runt ett hörn och hittar en annan kärlek, tiden läker även alla sår.
gu va jag babblar om massa klyschiga meningar eller vad det nu heter.
men
ja, nu blev det jobbigt, för nu skriver jag i stortsett allt som man egenligen inte vill höra, man vill i stort sett inte höra något. Man vill bara ha en kram.
Så, om jag kunde ge dig en kram just nu skulle jag göra det.
Kram Sandra, det kommer bli bättre, ge inte upp.
puss

/e

I am so upset to read this post, nothing hurts like a break up, and hurt doesn’t seem to even begin to describe the feeling you get when something like this goes down. I am more sorry than I can say, you are so wonderful that you cannot possibly deserve to be so sad!
All my love from New Zealand 🙂

xoxoxoxox

Beste Sandra <3
Det er ikke mye jeg kan si som ikke andre har sagt. Det eneste er at det går over, etter lang tid. Og det som trøstet meg mest når det skjedde med meg var å lese den gamle teksten din om når det ble slutt med Tobias og alt du følte da.

Håper du har masse fine folk rundt deg som kan ta vare på deg. Her kommer iallfall en klem fra Norge.

Åååh, Sandra. Det känns lite som första april, eller hur?
Du är så fin, bra, snygg och förtjänar att bli älskad tillbaka.
Kram

finaste sandra. vi finns här för dig såsom du har funnits för oss under alla dessa år och alla dessa kärleksproblem vi har kommit till dig med. vi finns här sandra. vi är dina vänner

Detta är så fruktansvärt, fruktansvärt sorgligt. Jag vet inte vad jag ska säga. Sandra, du är min hjälte <3

Tycker att folk kan sluta banga ner på Ludvig för att han gjorde slut. Det är bättre att göra slut än att fortsätta ett förhållande när man inte är kär längre.

end of story

Heja Sandra! <3

Herregud. Kram. Jag vet att man inte kan säga något som hjälper, men kram. Ta hand om dig så in i helvete.

Åh Sandra! Jag är så himla ledsen för din skull, och jag önskar att jag kunde skriva fina texter som du kunde läsa och kanske må lite bättre av, precis som jag mådde lite bättre av att läsa dina texter när min pojkvän hade gjort slut. Men jag skickar tusentals kramar och massa styrka!

Du är världens bästa bloggerska <3

åh sandra <3 jag är så ledsen för din skull.

Herregud så otroligt sorgligt att läsa det här! Jag fick verkligen en chock. Nu kommer du att vara ledsen så länge som det krävs men kom ihåg att du har ett liv med fantastiska vänner i en fantastisk stad som väntar på dig under tiden du bearbetar allt. Och kom ihåg att det är DU som har byggt upp allt, av egen kraft. Du har skapat allt det här, din egen plattform i New York och den kan ingen kille i hela världen ta ifrån dig. You go, Sandra! Du har alla förutsättningar för att leva lyckligt igen och det kan du tacka dig själv för. Din drivkraft har tagit dig långt och kommer att ta dig ännu längre. Jag håller på dig!

Sofie

Va stark nu Sandra. Vi hejar på dig!<3

<3

Underbara Sandra. Jag fick ont i kroppen av att läsa detta. Även om jag inte känner dig så känns du som en vän och jag har en klump i halsen av att läsa att ni, perfekta ni, har gjort slut. Mår oerhört dåligt för din skull. Hoppas verkligen att du lyckas ha en fin sommar trots detta! Du är stark och fin!

Massa kärlek

Jenny

och allt telefonsamtal? TELEFON? fy. kram!

Fina Fina du det gör sååå ont i mitt hjärta när jag läser detta för jag vet precis hur det känns, och ha suttit där du sitter med mamma i ett annat land och expojkvännen långt borta, och din bästa vän blir cigarretterna, dom hjälper dig att komma ihåg att andas.. Och alla säger att du ska ge det tid och smärtan kommer att gå över.. Jag ska va ärlig, det kommer att ta tid och smärtan kommer att blir mindre och mindre… omge dig med dina vänner, tillåt dig själv att älta allt om och om igen.. rök massor, drick vin, ät choklad och gråt, sen lovar jag att det kommer kännas lite lite lättare ( inte bättre men lättare )

En stor Kram till dig hela vägen från Malmö!!!

Hej Sandra. det kom verkligen som en blixt från klar himmel. när min kille gjorde slut för ett år sedan var jag så kär i honom, såg hela livet med honom, vi var så fina ihop och stigen tog lixom slut utan honom. vart skulle jag nu gå och ur skulle livet fortsätta utan honom? vad ont det gjorde. jag kände bottenlös sorg. den måste du gå igenom. och ett år efter ser bilder på honom med en ny tjej och kan le och vara glad för att han är lycklig. jag vet. i nuläget är detta så klart omöjligt för dig att se.jag har också en ny kille och är förälskad på nytt. men det är inte samma. det kommer aldrig bli samma. asså. och man vill inte ha samma. man vill utvecklas….jag lovar dig. du kommer minnas och le en dag. du kommer också komma ihåg sorgen du kände. och nu är det förjävligt. jag vet. men du kommer att fixa detta. din stig fortsätter och vilken stig. du är fantastisk. omfamnande syster-kramar/Alexandra

Jag känner så med dig!

åh sandra <3

Jag är så oerhört ledsen för din skull. Har följt dig i några år och tycker att du verkar vara en grym person. Ta hand om dig. Det jobbiga kommer att gå över,jag lovar. Massor med kramar och kärlek till dig.

Jag brukar aldrig kommentera, men ville bara säga att jag hoppas verkligen att du är snäll mot dig själv och låter dina vänner ta hand om dig. Ju mer man vågar ge efter, desto mer stöd får man.

Och du, han är (fan, ursäkta men FAN) dum i huvudet som låter en människa som dig gå. Du förtjänar någon som älskar sönder dig, som alltid vill trycka din hand och som blir pirrig i magen av att tänka på dig, resten av livet. Han är den som förlorar mest, även fast det inte känns så nu och kanske inte ens om några månader. Men tills det inte gör ont när du tänker på honom, tänk på alla snygga pojkar som kommer försöka hångla sönder dig på dansgolven över New York, och att det finns en större kärlek därute som väntar på dig, som när du träffar honom, kommer slå den där ludde med hästlängder!

Du kommer kunna le igen, men tills dess, var snäll mot dig själv och kom ihåg att det finns över 950 människor som skickar snälla tankar till dig även fast vi kanske aldrig kommer träffas!

Glöm inte bort i all sorg att du är fantastisk.

🙁 🙁 ::( 🙁 🙁 uff og uff og uff 🙁 Jeg føler så med deg Sandra! Dette er det tristeste jeg har lest på en blogg noen gang. For jeg føler at jeg kjenner deg. Og det gjør meg så vondt at dette skulle skje med fine,fine deg. Sender deg tusen klemmer og all styrke jeg har, så du skal komme deg igjennom den tunge tiden du har foran deg. Du kommer klare det, men dette var jo garantert din største kjærlighet hittil i livet.. en kjærlighet som ”changed life as you knew it”… man bli aldri den samme igjen etter å ha elsket noen så høyt. det er en kjærlighet man tar med seg i hjertet sitt for allitd. Fineste Sandra, skulle ønske jeg kunne kramat dej nu. Ønsker deg alt godt, og håper du kan få besøk av din mamma eller at du får besøkt henne og alle dine kompisar i sverige veldig snart. det behøver du nu. <3

det finns ju liksom inga ord som tar bort smärtan. men. fy. sjutton. vad. jag. lider. med. dig. <3

massa kärlek till dig just nu, har aldrig gått igenom något sådant här så jag kan inte säga att jag förstår men skickar istället massa pepp, hoppas att det hjälper lite i alla fall. du är så himla, himla, himla bra och vi tycker så mycket om dig. du förtjänar det bästa <3

har läst detta inlägg tre gånger under dagen nu och kan inte sluta tänka på det. det du skriver hugger till i hjärtat på mig och ja, jag ville bara skriva hej och skicka massa kärlek och världens största, varmaste kram till dig.

Jag älskar dig och din blogg, du inspirerar mig så himla mycket, och det gör ont i mig när jag läser det du skrivit fina Sandra.

Jag hoppas att den morgon då du vaknar upp på morgonen och känner en gnutta hopp och glädje igen inte är allt för långt borta. För den kommer att komma, och jag är helt säker på att det finns en hel hög människor som älskar och bryr sig om dig. Det gör åtminstone jag, än om jag inte känner dig, och det är på cyberspace-avstånd. Kärlek till dig!!!!

styrkekramar och tonvis av kärlek till dig Sandra, trots att vi inte känner varandra det minsta. <3

Jag har aldrig kommenterat innan även om jag följt dig i flera år, men nu behövdes det.
Jag började gråta när jag läste vad du skrivit och jag blir så jävla ledsen av att veta hur du känner just nu. Jag vet att det inte finns något någon kan göra eller säga för att det ska bli bättre. Man måste bara låta tiden gå, och du vet om detta lika väl som jag. Som min fina mami sa vid ett sådant här tillfälle ”det gör ont”.
Jag tänker på dig.

♥

http://open.spotify.com/user/silverpiller/playlist/21MuthrMYctCwSAUs2P9FM här får du en kärleklista som säkert gör gott.!

Det gjør vondt å lese innlegget ditt, Sandra. Men det er godt å lese alle kommentarene. Vi er så mange som er glad i deg og setter pris på bloggen din. Og blant alle de 937 kommentarene ovenfor, er det også mange gode råd. Varme klemmer fra Oslo

Så himla, himla trist. Akkurat nå finnes det dessverre ingenting noen av oss kan si som gjør det noe bedre. Men vi er her, alle sammen, og vet hvor innforjævlig vondt det er. Tusenmillioner klemmer og kyss! Husk at du aldri er alene,

<3

Åh, fina Sandra, så himla ledsamt :(( Jag har upplevt precis samma sak och fick en förnimmelse när jag läste. Känner med dig. KRAMAR! <3

Varför gör han så???? BLIR ARG

Det här är första gången jag har skrivit ett kommentar här, och du måste ursäkta min dåliga svenska, men DET BLIR BÄTTRE. Jag lovar. Du verkar som en väldig stark människa, och jag är säker på att du klarar det här. Tänker på dig! Kram kram kram.

Hur ska jag nu kunna tro på kärlek? Det finaste paret i världen är inte längre ett par. Men du kommer klara det här för du är stark. Tänker på dig. All min kärlek och alla kramar till dig! <3

Åh Sandra <3 miljoner kramar till dig

Åh. Brustna hjärtan låter som en romantisk klyscha, eller något. Men det är inget annat än sorg och vidrighet. Önskar det fanns något att säga som gjorde det lite lättare.

Tenker på deg Sandra. Det blir bedre. Hold ut! <345678910

Jag har ingen erfarenhet alls om sånt här, då jag bara är 15. Men jag vet en sak, du är så himla bra och underbar och därför så kommer du klara dig. <3

Tiotusen styrkekramar till dig!

masse klemmer til deg sandra! <3

oh nej, sandra! gud så tråkigt! så himla himla ledsen för din skull! massa styrkekramar

I’m speachless – had a hard time sleeping yesterday, because I thought of it and how you must feel right now. I’m so unbelievably sorry for you and just want you to know that I’m thinking of you. Even if it hurts like hell right now it’ll get better, I swear: It’s always darkest before dawn.

The Weakerthans ”Left and Leaving” to cry all the tears to (take your time) http://www.youtube.com/watch?v=jjo7DOyI-iQ

Ät massa glass och choklad och gör busiga saker. Jag ber för dig.

Sandra. Så uendelig vondt å vite, det er som om jeg også har gjort det slutt. Men husk at du er vakker, sterk og inspirerende, helt på egen hånd.

Dear, Sandra
I am crying like a baby now. You were my perfect couple. But you made it perfect. And without you being Sandra things that are so beautiful would not be there. You have to keep being strong, and take time to heal.
It sounds so cliche and like a Hallmark card, but it will be OKAY. It has to be.
At least know that one day you will write on your blog about Ludde as you have written about your other loves, and you will inspire us that it is okay to love and get hurt and that you survive.
Lots of hugs.

Tusen kramar Sandra.

Men å. Så forferdelig trist. Jeg skrev en e-post til deg og fortalte hvordan navnet Ludvig endelig ble ufarlig for meg gjennom din blogg. Etter at en Ludvig knuste mitt hjerte tre ganger fikk jeg hjertestans hver gang jeg leste navnet eller bare så en L. For en dårlig timing å komme med en slik historie. Jeg er lei for det. Vet du, jeg ble også forlatt av en jeg elsket da jeg bodde langt unna mine nærmeste. Jeg kjenner sånn med deg og det fantes ingenting noen sa som fikk meg til å føle meg bedre. Heldigvis ordnet tiden alt. Bruk tiden, den lar deg være skuffet, lei deg og sint. Klem.

Sandra, fantastiske Sandra. Drikk vinen din, og omgi deg med venner som får deg til å le gjennom tårene. Legg fine planer for sommeren med gode venner, og skriv en liste over ting som gjør deg glad. Kjøp deg noe du har ønsket deg lenge. Skriv ned alt som gjør vondt og brenn det etterpå. Ta kontakt med en gammel venn som du ikke har snakket med på lenge. Fyll tiden din med å utfordre deg selv og prøve noe du aldri har gjort før. Sett deg gode mål for den nermeste fremtiden. Gi deg selv lov til å gråte og til å bli sint om du må. Og til slutt: Husk at du er vakker, sterk og en stor inspirasjon for så utrolig mange. <3

Usch för krossade hjärtan som försöker fortsätta bulta.

<3

Ånei! Så trist 🙁 Sender trøstende tanker og en stor cyberklem fra Norge!

Har aldrig kommenterat förr, men följt med dig ett bra tag. Blev bara så berörd av ditt inlägg. Det samma hände mig för ett halvår sen, kom från en blå himmel för mig, hade inte anat ett skit och var lycklig som få. Men vi försöker än och jag vill hoppas och tro att vi blir skrynkliga tillsammans. Och det finns så mycket som påverkar hur vi känner och mår, och inte känner.. Vad jag kanske försöker säga är att ge inte upp än, om det finns något värt att kämpa för så försök få honom också att inse det. I nåt skede är det bara att inse faktum, men försök om det ännu går. Ge det tid. kram

Tror hela bloggvärlden gråter en tår eller två just nu… Hoppas du tar dig igenom det här, vännen. Du kommer nå ljuset i tunneln. Tillslut. All min kärlek <3

<3, först o främst en stor jäkla megakram.

Förlorade "min ludde" för ca 1,5 år sedan. med samma ord. han var inte kär i mig längre. och det gör så fruktansvärt ont att höra det där. så ta all den tid du behöver och göra det där som gör att du ändå på nåt sätt tar dig framåt. kedjerök, drick rödvin och var frånvarande. och gråt. det är bra att gråta, fastän man egentligen inte vill.

det gör fortfarande ont i hjärtat fastän det gått 1,5 år, men nu dör jag inte när jag ser honom och jag förstår varför det inte kunde vara vi. hoppas du kommer känna samma, snabbare. det är så fasligt jobbigt att ha ett söndrigt hjärta.

massor med <3 till dig finaste Sandra

Nej, inte ni!!!
Hur ska jag nu någonsin kunna tro på kärlek? 🙁

Det är läskigt hur känslor så snabbt kan vända till sorg, men försök se det som att alla känslor kan vända tillbaka, någon gång. Gråt tills tårarna tar slut och tillåt dig få leva och dansa igen. Du verkar så himla bra på det, ju.

hjärta<3

Det var två veckor sen han tog ifrån mig min frammtid med ett : hejdå jag är inte kär i dig längre. Tiden är det värsta som finns, för det kanske läker efter ett tag men nu känns varje minut som ett år. Varje minut utan honom, utan någonting alls. För så känner jag nu, att han tog med sig allt jag hade fast jag har så mycket mer. Jag har min fina familj, mina vänner som håller i mig när ingenting kan fixera sig i min kropp och jag bara faller. Men jag har inte honom. Tio gånger om dagen tänkter jag ” fan det var inte så här livet skulle blir, nejnejnej det får inte hända, nej det händer inte”. Men det hände och ja man dör, ja man hatar sig själv, ja man hatar folk som är glada, ja man hatar att tänka en dag frammåt för det är en dag till utan honom, ja man känner sig värdelös. Men man är inte det. Och man är inte ensam.

I don’t really know how to react to this, but I know if something like this happened to me I would want someone to find me a song. So I’ll give you After the Storm by Mumford and Sons, because it is a nice song, it is sad, I’ve spent hours crying to it and it helped, and it is about what comes after a storm. This is your storm, Sandra, so here you go:

”And there will come a time, you’ll see, with no more tears.
And love will not break your heart, but dismiss your fears.
Get over your hill and see what you find there,
With grace in your heart and flowers in your hair.”

And when you are done with that, here’s a nice kitten: http://www.youtube.com/watch?v=0Bmhjf0rKe8

Take care, sweet Sandra!

jag vill bara säga att jag är så himla, himla ledsen för din skull. tänker på dig. stora, stora kramar! <3

men åh alltså sandra du anar inte samma sak hände mig i helgen. och jag går sönder är tom borttappad som du tänker inte riktigt, vet inte vad jag ska göra. jag dör och jag andas och distraherar mig men kan ändå inte tänka.

Stor, stor, stor kram <3

Fy fan!!!! Men du kommer överleva det här Sandra, jag lovar! Och om en tid kommer du till slut börja känna dig som dig själv igen, även om allt har skakats sönder just nu. Allt kommer bli bra.

Jag heter My. Jag är femton år.

Den tjugonde februari tvåtusentolv blev jag tillsammans med Aleksander. Vackra, underbara, fina, intelligenta, genialiska Aleksander. Han som var en fin kille. En månad var så jävla lång och vi kysstes i mörkret och jag gick längre med honom än jag gjort med någon annan pojke även om vi inte hann hela vägen och efter min födelsedag den andra april blev det bara fel. Han började dra sig undan och fick höra att jag var självdestruktiv. I en tid då jag behövde honom som mest försvann han bara, och sen fick jag reda på att han inte älskade mig längre på samma sätt som jag älskade honom. Och jag kan inte lösa det med kedjerökning så jag löste det genom att skada mig själv mer. Och det var väldigt väldigt dumt.

Jag mår fortfarande dåligt, han ser fortfarande ut att vilja spy när jag talat med honom totalt utan anledning för vi vet bägge två att det är jag som har kämpat för att få det att fungera.

Det jag ville säga är att även om allt är ett rent helvete, för det är det! Livet suger och sen dör man, men man överlever nästan allt vare sig man vill eller inte. Så kämpa på och lev på och jag finns med dig i varenda andetag trots att jag bara är femton år och förvirrad och har ärr på armarna och egentligen inte är ett bra stöd alls.

Du får gärna titta in på min blogg också om du får för dig att du orkar vill eller ens bryr dig. Det har ingen betydelse för dig, men för mig. Massa kyssar.

Rörd man blir av det fantastiska systerskapet bland dessa kommentarer!! <3

det finns nog ingen värre känsla än när ens liv rinner ur händerna på en, när sådant som står bortom ens kontroll förändrar ens liv i en riktning man inte ville att det skulle få. jag har varit med om det flera gånger och det värsta var när världens finaste person försvann ur mitt liv och aldrig kommer att komma tillbaka för nu finns hon i jorden, i havet och luften runt mig.

när jag blev dumpad av min första kille kunde jag inte heller andas riktigt. jag kunde knappt finnas kändes det som. det var så mycket jag vill säga och få svar på, och aldrig har jag känt mig så maktlös eftersom jag visste ju att det spelade ingen roll, han ville ju ändå inte ha mig.

du har berört tusentals människor med detta inlägg. tack för att du vågar vara så innerlig och ärlig. du är sannerligen bland det finaste som finns. både inuti och utanpå. kärlek.

Jag har aldrig kommenterat på din blogg tidigare men nu vill jag bara skicka en jättestor styrkekram till dig! Jag vet att det är förjävligt nu, försök bara äta lite varje dag åtminstone och åk hem till din mamma när det inte går längre. Det är ju också rätt bra att gråta ut, även om det känns som att alla krafter försvinner. Se bra tvserier: Girls, The wire, Sopranos, så går tiden och det gör lite mindre ont…Kram!

[…] läser inlägg om krossade hjärtan och rädslan inför att för första gången bli dumpad. Att ställa sig frågor. Det […]

Det känns som att jag tappade tron på kärleken nu. Ni var liksom kärlek för mig på något vis.

Men vet du? Det finns någon därute som är menad för dig. Just nu känns det som att du inte kan andas och famlar mellan gråt och tomhet.

Men det blir bättre. Jag lovar.

Keep your head up high, gorgeous. <3

Jobbar och kommer på mig själv med att tänka på dig gång på gång. Kände att jag behövde titta in och skicka lite stärkande kramar till dig.

jag blir så himla ledsen av det här, kan bara tänka mig hur det är för dig.

tappa inte bort dig själv bara sandra, det är det viktigaste, låt honom inte ta dig med sig när han försvinner. och försök inte att må bättre när det inte går, må aspissigt så länge det behövs.

äsch du vet säkert allt det där. och du ser ju vilket stöd du har. du överlever fast allt känns dött, såklart.

Jag förstår att det inte är i närheten av en tröst för dig just nu – men det här var så infernaliskt fint skrivet och berörde mig långt in i hjärtat. Jag önskar att allt ditt hjärtkrossont går över fort fort fort (fast det känns som om det aldrig någonsin kommer bli bra igen). Det kommer bli bra igen.

nej nej nej nej sandra….!!! du är världens finaste och det hoppas jag att du vet. Fy så eländigt, önskar verkligen att det var något jag kunde göra, sitter här hjälplös bakom en dataskräm ett världshav borta, men jag hoppas du känner att vi, som läser din blogg varje dag, tar inspiration och glädje från din blogg varje dag, verkligen bryr oss! Massa pussar på dig!

Oh, how my heart bleeds for you! I don’t know you, like you know someone in person, but I wish I could hug you and take you away so you maybe wouldn’t have to think about it. Does it help that we all share in your pain and will help you carry it? I hope it will, at least eventually. Wine and hugs and bunny rabbits for you.

kärlek till dig. som alltid fått oss att tro på kärleken. murarna kommer till slut rivas, vet du. en efter en. kram. kram.

vet inte om detta hjälper
men det är musik som plåstrar
och musik som river
det kan vara bra.

Du har en av de fineste bloggene jeg vet om! Masse <3 til deg!

Sandra,
jag visste inte hur stor din blogg var förrän jag såg alla kommentarerna. Och då tänkte jag att det nog kvittar om också jag skriver något eller ej. Men sen tänkte jag att jag ändå vill skriva. För jag vet hur det är. I februari var jag med om samma sak. Min flickvän lämnade mig efter nio år. Den smärtan var olidlig. Jag förstod inte hur jag skulle överleva. Jag åt inte och jag sov inte. GIck ner 7 kilo på 5 veckor. Kunde inte jobba.
Idag är det exakt 14 veckor sedan det hände. Och jag lever. Jag har insett att det finns andra saker i livet än hon+jag. Jag har insett att det finns andra människor i livet som jag kommer kunna bli lycklig med. Även om det känns omöjligt nu så kommer du också att komma hit. Du kommer överleva, och du kommer komma ut på andra sidan och du kommer att vara starkare. Det kommer alltid att finnas ett ärr. Men det är det som gör oss mänskliga – våra ärr.
Jag tänker på dig. Ta hand om dig. Låt andra ta hand om dig. Drick varm choklad. Titta på fåniga tv-serier. Tiden går automatiskt. Och allt eftersom tiden går kommer det här bli lättare. Även om det inte känns så nu. Jag vet det av egen erfarenhet, och även om vi människor är olika så tror jag att det finns något universiellt i det här – att tiden läker såren.
**kram**

<3

Neej, verkligen inte något man trodde skulle hända er. Stor kram!

Jag vet inte om det är okej att få tårar i ögonen och bli ledsen av det här när jag inte ens känner dig på riktigt. Men så är det iallafall. Sånt här suger och det finns inget mer att säga om det tror jag.

Å, älskade älskade Sandra… Jag är så oerhört ledsen för din skull. Jag vet nästan hur jobbigt du har det, för varje gång min kille och jag bråkat har jag varit livrädd för att han skulle lämna mig. Jag lovar dig Sandra, allt kommer bli bra. Det kommer att ta tid, visst, men så småningom kommer det att bli bra. Tiden kanske inte läker alla dina sår, men en del iallafall. Ditt hjärta kommer bli helt igen, även om en liten bit av det förstås kommer att saknas. Finaste du, ta hand om dig, gör precis vad du tycker känns bra för stunden. Vill du dricka två flaskor vin på raken, gör det. Vill du riva sönder hans foto, gör det. Vill du bara gråta och begrava ansiktet i någon av hans tröjor du lånat, gör det. Gör vad som helst, sörj, ge dig själv lov att var ledsen. För jag lovar dig, även i den här tunneln finns ett ljus.

Tusen kramar från ett regnigt Finland

<3

Men oj.. luften gick ur mig när jag läste ditt blogginlägg. Följt din blogg ett bra tag och har hela tiden tyckt att ni är så fina ihop. Så väldigt tråkigt att läsa att det är över.
Det kommer att göra ont ett tag, men det måste det få göra oxå. Hoppas att dina vänner håller dig sysselsatt så att du inte behöver tänka så mycket. Stor kram på dig och önskan att du snart blir gladare i hjärtat.

<3

Fina fina fina Sandra <3

Jag är så otroligt ledsen, jag har läst ditt inlägg flera gånger och det rinner tårar från mina ögon. Jag har följt dig sen du & ea skrev ihop, och även om vi inte känner varandra alls så känns det ändå som du är en vän efter alla år jag följt ditt liv, och vänner tar man hand om och bryr sig om.

Känslan av att det är ett stort och jobbigt snöre som snyter åt runt hela halsen och det känns som hjärtat vissnar och bara går i fem miljarder bitar och det gör ont i ryggraden av att inte ha någon bakom sig och vetskapen om att man inte kommer få ha just honom där mer. Det gör så ont i mig att tänka på hur du känner just nu.

Allting blir bra. Sandra, det vet du ju, du har upplevt krossad kärlek förr. Det enda som är en tröst nu är vänner och choklad men en dag kommer det vara så mycket bättre.

Önskar jag kunde ta bort din och alla andras hjärtesorg speciellt då jag själv är nykär och ganska lycklig… Det är så jävla orättvist. Ingen borde få uppleva hjärtesorg. Fy fan heller.

<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3

Du skriver så fruktansvärt vackert om de svåraste sakerna. Det går över, det gör alltid det. Man glömmer inte men man ändras och allt blir bra, kanske bättre, det blir bara inte samma sak. Men man måste gråta först.

Kan ha varit bland det sorgligaste jag har läst i mitt liv. Har alltid velat varit exakt lika kär som du. Och att det ska speglas så bra till omvärlden. Men du förtjänar någon som är lika kär i dig tillbaka, försök tänka så. Mer till och med. Du verkar vara en underbar och positiv människa och en fröjd att få spendera tid med. Önskar att jag själv vore lite mer som du. Du har det största och finaste hjärtat, och även om det är trasigt nu och värker vid varje hjärtslag så vet jag att du kommer att ta dig ur detta och le igen. Lika stort som du alltid gjort. För du är stark. Även om du inte behöver vara det just nu.

Tänker på dig!
Stora kramar över Atlanten från de djupa skogarna av Dalarna

Var tvungen att hålla mig om magen när jag läste det där, fy vad ledsamt. Hoppas hjärtat ditt läker snart.

Hela min vardag rasade samman lite igår. Inte en tår. Sen läser jag det här och nu sitter jag och gråter. Märkligt egentligen, aldrig träffat dig men du får mig att känna. Visar att det är okej. Hoppas att det snartsnart vänder. Fan och helvete. All kärlek och mod till dig<3

Jag är så ledsen för din skull Sandra. Så oerhört ledsen.

finaste vännen, även om jag kanske inte räknas som din vän men du räknas sannerligen som min. dom finaste förhållandena varar aldrig, dom existerar bara i små glapp i tiden. dom är intensiva och alla får dom verkligen inte, så jag är glad för dig att du fick en sån. nu hoppas jag på dig och joakim..

<3

Åh, gjorde så ont att läsa det här inlägget. Tänker på dig, all styrka!

En fin låt som jag hoppas hjälper en smula

PUSSAR!!! <3 <3 <3 <3

Det här kan inte stämma. För mig var ni ett par som skulle vara tillsammans tills ni blev gråhåriga och rynkiga, sen skulle ni sitta och lösa korsord i världens finaste stuga på världens bästa plats och du skulle fortfarande ha kvar tavlan med ludvigs dubbelgångare. Hur ska man kunna tro på evig kärlek, om inte min favoritbloggare är tillsammans med hennes andra hälft. Ni passade så bra tillsammans, även fast jag inte känner någon av er så känns det som att jag känner er jättebra och vet att ni var bäst tillsammans. Det är så himlahimlahimla sorgligt med kärlek som tar slut, det finns inget som kan laga det men jag tror att man kan hitta tillbaka till kärleken. Kanske man bara behövde vila från varandra, och behöva känna saknad.

Skickar styrkekramar gånger tusen. Hoppas du får och finner styrkan i vänner, jobbet och bloggen, för du förtjänar inte det här på långa vägar. Världens finaste Sandra.

Även om du redan fått så många fina kommentarer så vill jag ändå skicka en varm kram av härifrån. Det finns ju inget som kan lindra när ett hjärta brister, sprängs och trasas sönder, bara tid kan få det att inte längre kännas som att luften inte går att andas om inte han finns där. Men den tiden är hemskt och jag önskar att du sluppit den. Men en dag blir det lite lättare att andas och gradvis blir det bättre. Men jag vet, det hjälper inte nu, så kram.

Kära du!! jag har varit i samma situation. det är det jävligaste av de jävligaste!! Inga ord kan trösta man önskar att allt var en dröm. Man kan inte äta eller sova och börjar gråta när som helst. Jag vet, jag har varit där men det som jag vill säga dig att det finns en dag då solen skiner. Det är långt dit, det är en tung väg, men det går.
Dagarna försvinner i dimman känslorna göms bort, känslorna försvinner aldrig men man måste se på dem på ett annat sätt.
Jag önskar dig all styrka, men håll inte in dina känslor, prata prata prata.
Jag slutade prata efter ett tag, eftersom jag trodde alla var så trötta på att lyssna, det var inte bra. Jag tog kontakt med en psykolog som gav mig en ny infallsvinkel på hela situationen som sedan gjorde mig starkare. Så var inte rädd för att prata eller söka hjälp. Ett brustet hjärta är inte att leka med!! Kram

<3

<3 skickar massa kramar till dig!

Kjære, vakreste Sandra!

Dette var noe av det tristeste jeg har hørt!
Vi holdt alle med dere to som par – som et forbilde for hva kjærlighet kan være!
Men du må huske at du er en helt fantastisk jente!
Du har så mange gode egenskaper som ikke har
noe med Ludvig å gjøre – at den personen inne i deg er unik i seg selv!
Jeg vet at det føles som at du dør – at noen dør fra deg.
Det er en egen sorgprosess en må bare bruke tid på å komme seg igjennom.
Sørge over forholdet deres. Men Sandra, dette vil gå over en vakker dag.
Du vil le, smile, og kjenne deg lykkelig igjen. Det lover jeg!
Fineste Sandra! Vi elsker deg som den du er, og er dine støttende venner i tankene!
<3

Kan inte ens föreställa mig hur ont det gör <3

Stakkars liten.. this too shall pass. Varme tanker fra Norge.

Lilla van, att fa sitt hjarta krossat ar det mest fruktansvarda som kan handa speciellt om man sjalv ar precis lika kar. Ni var sa fina ihop, det var liksom sjalvklart att det skulle vara ni foralltid, aven for mig (oss) som bara tittar pa.

Ta en dag i taget, ta emot all karlek och kramar ifran dina vanner som finns runt dig. Gor saker du tycker om fast du befinner dig i en dimma, och minns att du inte ar ensam i din hjartesorg att vi ar manga som ar ledsna av precis samma anledning. Och aven om det ar svart att tanka pa sa ar jag saker pa att Ludvig inte har det latt heller, minns honom som den fina killen han ar och se framat.

Det som varit kan du inte andra pa men framtiden ar din och den kan bli precis vad du vill.

Hej Sandra. Jag brukar inte kommentera bloggar (vet inte varför men så är det). Du klarar mer än du just nu tror. Allt kommer bli bra till slut. Du kommer bli lycklig igen. Jag kan inte förklara men jag bara vet det. Sedan du fick veta har du redan börjat läka.

Du kommer bli lycklig igen.

xx

Våren 2005 träffade jag Daniel, jag var ny på jobbet och han tog hand om mig. Vår vänskap utvecklades och på bara några månader var han min absolut bästa vän. Vi hängde ihop och alla runt omkring oss såg oss som en. En dag uppstod en attraktion, vi hade sex och det ledde till ett förhållande som var helt fantastiskt. Min bästa vän och den snyggaste killen kombinerad i min pojkvän. Vi gjorde allt ihop, hade roligt nästan jämnt, när jag var med han var liksom allt så mycket klarare, tills en dag. Han ville inte mer, precis som du skriver om Ludde, han ville inte och kommer inte ångra sig. Jag hatade att han kände så, för kände han bara annorlunda så skulle allt vara bra. Jag åt ingenting, jag satt apatisk på jobbet och gick in och grät på toaletten flera gånger om dagen, mina vänner tvingade mig att alltid umgås för jag var för ledsen för att vara själv. Jag hade förlorat allt, min bästa vän, min pojkvän och själsfrände, vi skulle ju gifta oss, skaffa barn och bli gamla ihop. Jag minns att läste din blogg om olycklig kärlek och du skrev att jag kommer vakna en dag och det inte gör ont. Och tänk den dagen har kommit. Det tog några månader, det skedde stegvis, först gjorde det lite mindre ont, sen tänkte jag inte på dig hela tiden, sen kunde jag tänka på dig och inte bryta ihop för att det aldrig kommer att bli vi. Jag mår bra nu, färgerna har kommit tillbaka, jag kan skratta så jag får ont i magen, jag kan njuta av livet igen. Jag och Daniel tog en öl i förra veckan. Jag saknar han och någon dag kan vi vara vänner igen. Det är fantastisk Tänker på dig och vet att det kommer bli bra. Även om du inte kan se det nu kommer du om några månader kunna prata om denna perioden och inte förstå hur du kunde må så himla dåligt. Han är inte bara en kille, han är den finaste, men bara för den perioden av ditt liv, det kommer finnas en till finaste kille, för en ännu finare period. Var ledsen, det måste du! Det försvinner inte annars. Kärlek!

Åh Sandra. Jag känner sååå med dig. Jag önskar du slapp gå igenom det här.

my heart breaks for you. but you will survive, there will be light again. Until then, wine, movies, friends, more wine. xoxo

Hej Sandra! Jag har läst din blogg jättelänge men är en sådan där som aldrig kommenterar. Men nu måste jag. Jag känner precis som en annan läsare och fick ont i magen av att läsa detta. Jag trodde det alltid skulle vara ni men jag vet också hur det kan vara när känslorna inte finns där mer och då har man inte så mycket val. Jag hoppas att du tar igenom dig den här svåra tiden och glöm inte att det blir bättre, garanterat! Och så småningom kommer du träffa någon som är 100 gånger bättre än Ludvig, jag lovar! Och det är alldeles okej att gråta ögonen ur sig. Kramar

Ord strekker ikke riktig til, fikk en kjempeklump i halsen, og måtte knipe øynene hardt sammen for ikke å skulle begynne å strigråte. Føler sånn med deg, og håper inderlig at du kommer enda sterkere ut av dette. Du er en sånn fantastisk person, jeg skulle ønske jeg kjente deg, sånn at jeg kunne gitt deg verdens største bjørneklem og latt deg få vite at på min skulder kunne du gråte til det ikke fantes flere tårer igjen i hele verden. Du er som å endelig se solen på slutten av en gråværsdag! Slutt aldri å skinne, vær så snill! <3<3<3 stor klem fra meg.

All this pain is gonna finish. I’ll think about you. Just let it go, the pain, the suffer, him… just let the feelings go and you will grow and be stronger. Best, T.

Usch 🙁 så trist! Men jeg tror at alle ting skjer for en grunn, og den eneste gode grunnen for dette er at det må være en der ute et sted som passer enda bedre med deg! Så bare hold ut og vent, så kommer ting til å bli dobbelt så bra når brikkene faller på plass.
Du er en sann inspirasjon, du kan klare alt, Superhelt-Sandra!

Jag vet själv hur det kändes när det tog slut för mig, man dog inombords. Och jag vet att man alltid får höra ”tiden läker alla sår” och man tror inte på det just då, men det gör den faktiskt. Även fast vägen dit är lång så håll ut!
Gör saker med vänner, men VAR LEDSEN också!
Folk i min närhet sa alltid till mig att hela tiden vara sysselsatt, men det tror jag bara delvis på för man måste få sörja. Man måste få ut sina känslor, annars stänger man bara in dom.

Det kommer vara tufft nu men jag hoppas du har många fina runtomkring dig som stöttar dig!
Ta hand om dig <3

<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3 x10000

Trots att jag bara är en läsare känns det som att jag tack vare dina fantastiskt välskrivna och illustrerande inlägg på något sätt känner dig, till en viss del. Du är en sådan fantastisk kvinna och förebild (tack för det) och jag imponeras över din energi och givmildhet. Därför blev jag så himla himla ledsen när jag läste det som hänt. Det började värka i hjärtat och jag kunde inte för mitt liv förstå hur det kunde gå så. Ni som trots det långa avståndet ändå verkade få det att fungera så bra. Du är så stark och detta kommer du kunna ta dig igenom. Varmaste varmaste kramar!

Dear darling Sandra,
I am not going to try to compare situations.
I am not going to tell you that it will get better someday.
My boyfriend and I broke up about four months ago. To me, he was the one I wanted to do everything with. Eat glorious dinners, make out for hours, travel far far away, buy a rabbit with, buy books together, wear each others clothes. And although we were too young to think about these things, in a very abstract way, I saw myself having children, places and many many years with him.
And then the evening came that he told me. I do not love you anymore. I don’t see it. I don’t see any future. I have to move on with my own life. I want another, not you.
I cannot console you, I believe I am too distraught for that at the moment, dear darling Sandra, but I can honestly tell you that I think you are one of the single most wonderful women I have ever met in blogworld. And I know this doesn’t help now, and there will be many blows to catch from now on. But really Sandra, you are simply too precious and electrifying to ever be caught up with something as sad as this.

Much much much much love. Not only now, on this sad day, but every time you feel the slightest bit of sadness dwelling up.

Ditt inlägg slog mig så fruktansvärt hårt. Jag har suttit här och läst igenom det och alla kommentarer och gråtit i säkert över en timme. Nästan 10 månader har gått nu, men när jag läste dina ord träffade dem rakt i hjärtgropen och det kändes som att mitt hjärta brast, igen. Jag känner med dig finaste Sandra. Jag kan inte säga att det blir bättre, för jag har själv inte upplevt det än. Jag gråter fortfarande nästan varje kväll och ligger med pojkar jag hittar på klubbar för att bara få känna lite närhet och glömma Honom för ett tag. Jag vet inte heller om det kommer bli bättre, men jag hoppas det för både din och min skull. Du är en fin person och förtjänar all lycka, kom ihåg det.

Just det, en sak till! En sak jag inte kan vara utan just nu när jag befinner mig i kolsvart hjärtesorg är att lyssna på ljudbok! Även om jag inte riktigt lyckas hänga med i handlingen när tankarna svävar iväg, så är det något helt annat som går in i öronen och en röst som till slut gör mig trött, så att jag åtminstone kan somna hyfsat på kvällarna istället för att bara ligga och tänka och gråta. Testa det! Kram

jeg håper at det blir bedre, uansett hvor mye det svir i hjertet ditt nå, så husk at der ute er det over 838 personer som bryr seg om deg og ønsker deg alt godt.
hvis jeg var din beste venn ville jeg laget en kake, bestilt favorittmaten din til deg og latt deg sove så mye du trengte. vi skulle sett favorittfilmene dine om og om igjen, og de samme hjerteskjærende scenene der kjærligheten ikke vinner, og vi skulle sett de samme fantastiske scenene der kjærligheten seirer og vi skulle gråte masse over at kjærligheten kun gjør vondt og lykken kun eksisterer på film.

også en dag, så ville alt blitt fint igjen.

Älskade fina du (jag känner så fast jag inte alls känner dig egentligen)!! Jag vet precis hur du känner dig och det för fasiken inte någonting någon någonsin borde få känna!! Jag grät mascaragråt på mina lakan flera veckor, varje dag och natt, när det hände mig.

Men vet du, det ordnar sig. Det gör det, jag lovar! Du är så himlens bra, mycket mycket bättre än alla dumma som inte fattar. Det hjälper nu precis i början av det hemska att hålla på med massa saker tror jag, det var i alla fall min räddning. Jag var med i en filminspelning, träffade folk hela tiden fast jag egentligen inte orkade, och reste massor.

Nu ler jag lite när jag ser de där mascarafläckarna på mina älsklingskuddar (de jag vägrar slänga fast jag borde) och tänker att oj, om jag hade vetat hur bra det skulle bli med mitt liv, då hade jag forfarande gråtit, då när det hände, men jag hade inte gråtit så förtvivlat, så länge.

Det kommer bli så himla mycket bättre om ett tag, och vet du, sen blir det helt bra!!!!!!

Sandra, vet du vad? Fuck it, isf gjorde han dig en tjänst. Ryan Gosling bor också i NY..u go girl!

Åh, Sandra! Du kan verkligen skriva om känslor! Detta är det sorgligaste jag läst. Ta väl hand om dig och få det ur systemet – du kan verkligen skriva.
Tusen styrkekramar!
Lina

Åh Sandra! 🙁 <3
Om jag hade någon magisk karamell som kunde hjälpa från-allt-det-jobbiga-i-stunden-och-hitta-hem-till-lyckan, så hade du fått det! Men nu har jag inget sånt, utan bara ord. Ord som berättar om att allt kommer bli bra, även fast det kanske för stunden känns så himla långt borta, så kommer det det! Jag lovar! Var rädd om dig Sandra, var med mäniskor du älskar, drick te och kolla på miljoner olika filmer, det brukar hjälpa, om inte allt så lite i alla fall!

PusspådigvackraSandra! <3

I min finbok (där jag samlar bra och kloka och fina texter) har jag samlat så mycket från din blogg. Bland annat inlägget som någonstans gick såhär, fast jag vet att det egentligen inte handlar om att göra slut och vara hjärteledsen, men ändå:

”Det här är mitt eviga mantra: det kommer inte alltid vara såhär. Det finns ett slut.”

Så himlahima långa och många tusentusen kramar från mig till dig.

Usch *stor kram* Jag vet hur det känns, blev dumpad på alla hjärtans dag i år och har fortfarande inte kommit över det än 🙁

Ta din tid och gråt om du vill, se på film och ät för mycket glass om du vill. Ta hand om dig ordentligt <3 Jag vet att det är något jag borde gjort i alla fall istället för att stänga in allt i hjärtat och bygga tunga murar runt – nu går jag bara runt och väntar på att det ska brista, men jag vägrar tillåta mig det. Så mitt råd: låt det brista så att du kan bygga upp hjärtat igen.

vet inte vad jag ska säga mer än att jag förstår hur det känns och det blir faktiskt bättre en vacker dag, hur jobbigt och långt borta det än känns just nu. kämpa på, du klarar det! styrkekramar <3

<3

Så ledsen för din skull. <3 Kram

Åh, älskade finaste Sandra, jag vet inte vad jag ska säga. Jag är så himla lesen för din skull. Fy fan för förlorad kärlek.
Ta hand om dig! <3

I live only minutes from Silver Lake so I shall stop over and kick his ass straight. My heart is broken for you and I want you to realize this pain you feel now will not last forever and to remind yourself that. You’ll face a dark time that will be something to grow from. I’m sure you know you’re loved by many and I only wish the best.

Fina, fina Sandra. Alla världens styrkekramar till dig, och hoppas att det kommer kännas i alla fall lite bättre snart. <3

Okej, över 800 kommentarer, men jag skriver ändå. När jag såg dina Tweets här om dagen om att inte längre kunna andas och att du behövde din mamma, då visste jag. För jag känner likadant. Förra söndagen flyttade jag ut från vårt hem, hans och mitt, som vi köpt, renoverat och inrett med alla våra färgglada saker tillsammans – byggt upp ett liv. Han sa också, precis som Ludvig sagt till dig, att han inte är kär i mig längre. Och precis som med er, efter drygt 4,5 år tillsammans, så har nu hela mitt liv raserat. Jag kan inte tro det eller förstå det. Jag trodde att det alltid skulle vara vi. Och jag tror fortfarande att det ska ordna sig på något vis, för jag liksom glömmer bort att det faktiskt är hans beslut, att han inte vill leva med mig längre, att det är någon/något annat som har satt oss i den här situationen. Men så kommer jag på det – just det, jävla helvetes satan… Alla säger ”det går över” och jag vet – i alla fall hoppas – att det är så, men nu kan jag verkligen inte se det. Det är den värsta tänkbara starten på sommaren någonsin. Men det är tur att man har mammor och pappor (och vänner såklart). Mina körde från Gotland enda ned till Malmö förra helgen och hämtade mig och alla mina saker. Och nu är jag här, på landet, och gråter, är apatisk, gör ingenting, sover dåligt, bryter ihop, får kramar, vaggas i mammas famn fastän jag är alldeles för stor, och det går inte en enda minut utan att jag tänker på det, på honom eller på oss.

Det här är ju ingen tröst för dig, jag vet, men det var bara så konstigt att samma sak hände oss så samtidigt. Samma ord efter lika lång tid. Jag hoppas att både du och jag tar oss igenom våra överjävliga situationer. Jag ville bara säga det. För ingen ska fan ha såhär ont i hjärtat, magen, kroppen och hjärnan. Det är alldeles för hemskt. Ta hand om dig så ska jag försöka ta hand om mig.

Sandra, les dette, jeg lover at det hjelper:
http://kvalogactionfilm.blogspot.no/2010/12/fuck-you-fuckface.html

Ta hand om dig! Kram

Världens största kram! Tänker så på dig.

Så himla tråkigt! Men låt det ta den tid det tar och var inte rädd för att gråta, det kommer bli bättre ❤ Kramar

Jag kommer ihåg en sak du skrev förut som din mamma hade sagt till dig.
Vet inte riktigt hur det var, men ungefär såhär ”du kommer inte dö, även om det känns som det och man tror det, för människans instinkt är att överleva”
Tänk på det. Men det är okej att känna, gråta och skrika. Jag tänker inte skriva att det blir bättre, för visst, även om dom orden stämmer så hjälper dom inte just nu. Så kände iallafall jag när nått liknande hände mig.

Dear Sandra,

I am so very sorry about your heartbreak. Your big heart radiates in all your posts and you deserve to be loved in the most fantastic way. While it doesn’t seem like it now, things will get better. I truly believe everything heals with time.

All your readers know you can get through this and we wish you the best. We’ll always be here.

<3333 Love from Canada,

Jenn

Önskningar om allt gott till dig.

fy fan för hemskheter. <3

Sandra, jag brukar smygläsa din blogg för att jag är i hemlighet avundsjuk på ditt liv. Vi har aldrig träffats men du har funnits i periferin av min bekantskapskrets sen jag gick i gymnasiet. Varför erkänner jag det här nu? Jo, för att all jävlighet du just går igenom slog mig med full kraft när jag läste ditt inlägg. Kunde inte andas, tårarna sprutade och hjärtat kramades ihop till en liten hård kall skrovlig klump i bröstet. Jag har börjat tycka så mycket om dig under åren jag läst här och när jag gjorde slut med min kille för några år sedan tyckte jag att dina texter var typ de bästa jag någonsin läst, fast bara i smyg för jag har aldrig vågat erkänna för någon att jag tycker att du är en alldeles makalös människa. Och så det här inlägget… Fy fan. Fan fan fan, hur avundsjuk jag än har varit på dig och ditt liv och allt det du gör så önskar jag ju dig all lycka i hela vida världen. Jag önskar dig kärlek och äventyr och himlastormande passion och jag önskar dig ett överflöd av katter och hundar och jag önskar dig absolut inte det här.

Jag har flyttat till norrland nu och övergett storstan och om du nån gång skulle känna för att göra samma sak så ska jag visa dig älvar och forsar och hjortronmyrar och midnattssol. Och om du inte gör det så ska du veta att jag skickar dem allihopa i tanken. Kram.

Jag hade ert förhållande som någon sort förebild (så gott det går via en blogg), känns jobbigt att det inte löste sig för er. Men du verkar vara en fantastiskt härlig människa och det vore inte annat än rätt att du också ska få ett lyckligt slut <3

<3

<3

Fy fan så ont i hjärtat jag fick när jag läste detta. Har precis varit igenom något liknande och trodde aldrig jag skulle bli jag igen. Nu har det börjat ljusna igen och det mycket tack vare att jag gråtit, ältat och tillåtit mig själv att vara helt förstörd. All styrka till dig!

Styrkekram!

http://pernillabredolt.com

Vi älskar dig och tänker på dig<3 Jag läste dina texter om att göra slut varje dag när jag och min pojkvän precis hade gått skilda vägar, det var tack vare dina ord som jag orkade. Tack, du är bäst, det är vi så många som tycker!

Åh finaste finaste Sandra.
Mitt 16årshjärta värker som aldrig förr och jag är så ledsen över vad som hänt.
Oavsett vad som händer härnäst kommer allt lösa sig. Det måste det göra.

Du är finast.

Svårt chockad, mycket oväntat detta! 🙁

Så sjukt tråkigt Sandra.. 🙁

jag grät. kanske för att ni var anledningen till att jag trodde på kärlek och nu vet jag inte om jag gör det längre. jag vet att inget hjälper, men det är så många som bryr sig om dig, glöm aldrig det. <3

Får ont i magen av att läsa det, tusenmiljarder kramar till dig! Och gråt, det behöver man göra och det är himla bra.

Så sorgligt! Ta hand om dig! Kram!

<3

Åh, kära du! Hjärtat kommer att lagas. Det tar tid, livet är grått och orättvist! Men, en dag kommer du att vakna upp och då gör det inte lika ont något längre. Du kommer inte reflektera över det då, men det gör inte lika ont….Önskar jag kunde säga några tröstande ord men det finns ju inte. Det gör bara så förbaskat ont! Stor varm kram!

Skönt att höra att det inte bara är jag som mår sådär <3

Älskadeälskadeälskadeälskadeälskadeälskade Sandra!!! Det högg till i mitt hjärta när jag läste detta inlägg och jag har inte kunnat jobba på hela dagen på grund av det här. Har tänkt på dig hela dagen, sinnes. Jag känner dig inte alls, mer än det lilla jag läst om dig här på bloggen. Ändå berör det mig in i det innersta, som om du vore min närmaste vän eller en familjemedlem. Jag kan verkligen inte förstå hur det här hände. Det känns inte verkligt, som en dum mardröm och snart ska vi alla vakna upp. Jag önskar att jag kunde få dig att slippa allt hjärtont men det går inte. Jag har själv gått igenom något liknande och jag hatade alla som sa att det kommer bli bättre, för jag tyckte att de inte förstod. Jag trodde att skulle dö av hjärtesorg, att jag aldrig skulle bli glad mer, att jag aldrig skulle kunna tro på kärlek igen, att jag skulle bli galen. Jag ville att allt skulle bli bättre fort, samtidigt som jag inte ville det. Jag låg och skrek och vred mig i plågor när mitt ex gjorde slut. Jag kunde inte andas, trodde inte att tårarna någonsin skulle ta slut. Jag tänkte att snart kommer de behöva ta in mig på psyket för jag håller på att bli galen och ingenting betydde någonting något mer om jag inte fick vara med honom. Jag älskade och hatade honom på samma gång och sökte ständigt svar på frågor som aldrig skulle få något svar. Han var över 30 mil bort och gjorde slut över telefon vilket gjorde det hela 100 gånger värre och jag planerade flera gånger att jag skulle åka ner till honom och få alla svar. Att han kanske skulle ångra sig bara han såg mig, att han inte skulle klara av att säga det öga mot öga. Men Sandra, gråt, skrik, skriv, prata och gör allt du måste för att få ur dig det du bär på, det är okej och det blir bättre. Jag vet att alla säger det och att det inte känns så, men det blir bättre, varken man vill eller inte, för det måste det. När du inte orkar gråta, skrika, skriva eller prata mer. När alla ord och tårar är slut för att du helt enkelt inte orkar ha ont mer, det är kroppens sätt att överleva, då kommer du att kunna le igen och känna lycka. Det kommer, tro mig. Men tills dess, gör det du måste göra, det finns ingen annan väg. STOR KRAM finaste Sandra!

Kram på dig <3

<3 tänker på dig

darling Sandra, listen to music and get through this because you know you can. <3

men nej. aj. det gör ont i mig. kan bara tänka mig hur ont det gör i dig. men det kommer gå över, känns långt bort nu. men tids nog. jag lovar. och då kommer du vara starkare än aldrig förr. men lova att du är ledsen om du vill vara ledsen. gråt floder o krama dina fina vänner. skickar all energi jag kan till dej fina sandra!

Så himla starkt av dig att berätta. Det är otroligt sorgligt med hjärtan som brister.
Tycker att folk i kommentarsfältet fokuserar knasigt, dock. Allt prat om er semester och att ni var ”meant to be”. Kanske semestern var ett sista försök? Kanske ville Ludvig verkligen vara kär igen. Det tror jag. Är ganska så säker på att det gör minst lika ont för honom. Att inse att man inte längre är kär är som att gå runt och känna sig som en tjuv. En som ljuger och tjuvar någon annans tid.
Kanske var det inte meningen att det skulle vara ni för alltid, men det var meningen att det skulle vara ni för en tid. En tid att tänka tillbaka på med värme. Fast det känns ju såklart omöjligt nu.
När du är redo att vända blad så har du nya kapitel framför dig, och det bästa med att göra slut är att man då kan bli kär i någon annan. Hitta nya läppar att kyssa, nya frisyrer att rufsa till. Det kommer inte vara än på ett tag, men tids nog.
All kärlek, Sandra. – Julia

Dear Sandra. Your blog has given inspiration and happiness to so many. Now I hope we -your readers- can also give strength and hope to you. You have so many readers who care for you, and we feel like we know you, even though we don’t even know you in real life. It broke our hearts to read the news and we are all hoping (and we know) that you will live through this, you will smile and laugh and love again. When so many people are hoping for the best for you, I’m sure the best will happen. You will be happy again. Now just take your time. I send you many hugs from Bristol. <3

Känner verkligen med dig Sandra. Jag var med om en liknande sak nyligen. Allt känns så nedrans hopplöst och svart och kärlekslöst men jag lovar dig att du kommer att vara tillbaka. För att du är du, oavsett vem du har vid din sida så har du så himla mycket kärlek i ditt liv även utan honom. Och det är allt som behövs egentligen. Men släpp ut det och känn och prata, det är verkligen enda sättet att överleva. Du klarar det. För vår och resten av världens skull så måste människor som är så underbara som du att klara det.

Åh Sandra. Blir så ledsen för din skull. Drömde om dig hela natten där jag försökte pussla med mitt jobbschema för att kunna åka till New York för att trösta dig (förlåt om det låter som att jag är en stalker…) KRAM

Jag vill skicka miljoner kramar till dig men helst vill jag skicka din mamma med första plan till NY, för om jag varit du hade jag bara velat vara hos mamma och få bli liten och inte vara ensam med de jobbigaste känslorna. Hoppas att dina nära och kära tar hand om dig så mycket de kan. Puss

Jag känner. Precis. Samma. Jävla. Känsla.
Det här hände mig för två veckor sedan. Exakt. Olika länder. Samma jävla fenomen. Chocken. Chocken. Chocken.
Jag hatar att det händer dig nu. Det får inte hända någon.
Hur fan kan man sluta älska någon bara för att de vill.

Jag blir så ledsen… <333333 <3 <3 <3 fina du

Detta är ett jävla kärleksbristande år. Mina bästa vänner har blivit dumpade, mina föräldrar skiljer sig, jag har blivit dumpad och nu det här? Jag känner inte er men jag blir också ledsen för dig. All kärlek!

och nu. nu känns det förjävligt. trodde aldrig att ett krossat hjärta hos någon jag inte känner kunde kännas så mycket i mitt eget. men det gjorde det. önskar att mina tankar kunde få ditt hjärta att känna sig lite lagat. men åt det hållet funkar det säkert inte.

Så jävla ledsen för din skull! Jag hoppas så innerligt att det blir bättre. Har aldrig varit där själv men jag kan bara tänka mig hur hemskt det skulle kännas. Men Sandra, du verkar vara en så fantastisk människa, det finns säkert ett dussin fler Mr. Right för dig. Du hittar säkert någon av dem!

<3

No more L.A. pictures. Shittt

Åh nej. Det gör inget att jag är en av flera hundra som skrivit ungefär så, någonting måste man ju göra. Jag önskar att jag kunde göra något mer, men just nu kan jag nog bara sända en liten styrkekram <3.

Och trots att jag inte känner er alls så fick jag ont i hjärtat och magen. I hopp om att alla hjärtan från läsare betyder något: <3!

Masse klemmer sendes over fra Norge! Ikke glem å puste… – vi trenger deg. <3

kram! <3

Förtvivlad* ska det stå såklart.

Jag är så himla betvivlad för din skull och jag vet att inga ord hjälper. Men om det hade funnits ett ord som hjälpt hade jag upprepat det tusen gånger om för din skull! Men det går bara att gråta ut, andas en gång, andas två gånger och fortsätta andas tills det inte längre gör ont. Jag hoppas lyckan hittar tillbaka in i ditt hjärta.

Tänker på dig<3

Jag fick så fruktansvärt ont i hjärtat nu. Hoppas du mår bra och blir lycklig snart,
med eller utan honom <3

So fucking sorry for you! Damn, that sucks. Mourn and grieve, take your time.
You’ll be fine in time. Bless.

Alltså va nej nej NEJ det här kan ju inte vara sant. Det får inte vara så! Kan bara hoppas att det här är ett alldeles för sent aprilskämt i alldeles för dålig smak.
<3

Jag läste den här artikeln i våras och jag kommer ihåg att jag tyckte att den var både så himla fin och sorglig. På något sätt tycker jag att det är en liten tröst att veta att hjärtat faktiskt kan gå sönder på riktigt när något hemskt händer. Jag hoppas att ditt hjärta kommer läka snabbt. Tusen kramar till dig!

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/brustet-hjarta-kan-doda_6916763.svd

So sorry to hear the news… wishing you the very best, and sending a big hug your way too.

Finns inte mycket att säga som kan trösta.. men en stor KRAM från en okänd människa kanske blir en liten droppe tröst i en ocean av hjärtesorg!

Ibland behöver man inte leta positiva saker i allt. Att bli lämnad av den man älskar går inte att hitta något positivt i. Inte på en gång. Det är ett helvete och du får låta det kännas som helvete. Tillåt dig.

Önskar dig så himla mycket lycka och kramar och härregud, åk hem och krama mamma om du måste. Det borde väl gå att lösa? Håll inte ut! Tillåt dig att vara svag och bryta ihop. Tillåt dig att bryta ihop och tillåt dig att låta någon få dig att skratta. Om ett tag.

Fina Sandra, du kommer bli hel igen.

ALL KÄRLEK TILL DIG FINA DU <3

Jag gjorde just desamma mor min ickepojkvän vad han just gjort mot dig. kärleken tog bara slut. och nu har jag dåligt samvete och tänker att denna text, det är precis var min föredetta pojkvän känner. usch vad hemskt men vad kan man göra?

KRAM

Åh Sandra. Om du var min vän skulle jag säga åt dig att åka hem till Stockholm, genast. Låt dig bli omhändertagen av familj och nära vänner. Bit ihop och våga möta de platser och städer som påminner om honom. Få det gjort bara. Släpp ut gråten. Den kommer sina. Nån gång.

Du klarar det här.

<3<3<3<3 Gråt. Det är det som hjälper. Det är okej, och man får gråta och du kommer kunna sluta när du gråtit klart <3 Och var snäll mot dig själv. Behandla dig själv som du skulle behandla din bästa vän om hon var i samma situation. (dvs. se till att hon sover och äter tex. inget blir bättre av att man låter bli sånt) Pussar och kramar till dig, fina du <3

Fina Sandra, jag är säker på att alla vi läsare finns här för dig! Även om vi inte känner varandra så har jag följt dig så länge nu så du har blivit som en kompis eller storasyster. Och jag skulle krama dig och köpa chips till dig och stoppa om dig i filtar och kolla på dåliga filmer med dig tills ditt hjärta blir helt igen! Om jag bara kunde.

Styrkekramar!

Åh, nej vad ledsamt! Var med människor du tycker om, gör roliga saker men tillåt dig också att vara ledsen. Även om man tror att man kommer att gå sönder av sorg så går det över, jag lovar! <3

Åh nej! Hoppas du får det stöd du behöver… kärlek <3

ville mest bara säga att jag känner med dig, och låg sömnlös halva natten efter att jag läst ditt inlägg. kärlek.

jag skrev bara för några månader sen ut texten du skrivit om distansförhållanden och visade mitt (numera) ex, när han inte trodde det skulle fungera mellan oss när han flyttade. jag har pratat om er relation som upphöjd alla andras, sagt att din kille är lite bättre än alla andras. OCH SÅ ÄR HAN MER STÖRD ÄN ALLA ANDRAS! vem, alltså VEM, drar iväg på en semester för att sen bara göra slut? min kille gjorde slut (sex veckor sen) och jag förstår vad du menar med man inte riktigt vet hur många lager man kan ta på sig – är också livrädd för dagen då det brister, så jag uppehåller mig med ungefär allt annat som är möjligt att uppehålla sig med till den dagen då jag inte längre tänker på honom. kan säga att jag hamnade i chock på jobbet tidigare när jag läste och jag sa till min systers kille idag att något hemskt har hänt, vad sa han och jag svarade att Sandra och Ludde har gjort slut. sen gick jag ut med min glass och satte mig i bilen.

det är fruktansvärt.

Du kommer att ta dig igenom det här, det kommer att vara fruktansvärt jobbigt, men det kommer att fungera. Så drick alla flaskor vin du kan, lyssna på den sorgligaste musiken du kan tänka dig och gråt ut det. Det kommer att gå bra. Du är en av de bästa, kom ihåg det!

Fantastiska Sandra!
Ditt inlägg om att göra slut räddade mig när jag grät mig igenom halvåret efter min skilsmässa, det hjälpte eftersom det visade att andra går igenom samma helvete och de överlever, jag önskar så att jag kunde återgälda det nu!
Massor av kärlek!
/J

Jag är så ledsen för din skull. Önskar ingen att vara så ledsen som man är när ens hjärta krossas, det är det ondaste man kan uppleva. Var med om samma sak våren 2006, han som jag skulle leva resten av mitt liv med gjorde slut bara sådär. Utan förvarning, en vecka efter att vi åkt runt och kollat på hus tillsammans, meddelade han att han inte älskade mig längre, eller iaf inte så mycket som man ska göra om man ska leva ihop tills döden skiljer en åt. Jag grät hela tiden i flera veckor, kunde inte andas, inte äta, inte tänka. Låg bara på golvet i min lägenhet och grät och skrek ut min förtvivlan tills det inte fanns några tårar kvar. Mina fina vänner fick komma med mat till mig så att jag inte skulle tyna bort, och jag fick bo hos dem när jag inte klarade av att vara ensam. Man måste släppa ut det Sandra. Jag vet att det är läskigt för om man släpper ut det kommer allt över en, men om man håller tillbaka kommer det likväl och då blir det ännu värre. Trösten, om det ens kan finnas någon sådan nu, är att det går över. När man har gråtit i flera veckor kommer det fortfarande att göra så vansinnigt ont i flera månader och man tror att man aldrig kommer bli glad mer, men det blir man. Det tar tid men det går över. All världens kramar till dig finaste Sandra, och även till Ludde som jag tror är nästan lika ledsen. Ingen vill sluta älska någon, det gör ont det också. Kram!

åhnejnejnej! sänder en massa kramar till dig sandra!

Känner så mycket med dig. För mig var det tre veckor sedan jag fick höra den där frasen. Det gör så fruktansvärt ont. Kramar till dig. <3

det vrider sig bröstkorgen när jag kommer till andra stycket. blir bara så berörd. ger alla kramar jag förmår från andra sidan atlanten tills armarna värker.

Åh, Sandra, så fruktansvärt sorgligt. Det finns nog inte mycket jag kan säga som inte någon av 753 fina människor, som bryr sig om dig fast de (vi) inte känner dig, redan har skrivit här ovanför min kommentar, men jag vill ändå skriva några rader.

Det kan inte hjälpas att man vill bygga murar, dricka massor av rödvin och inte sova alls när man är så förtvivlat ledsen som jag vet att du är just nu. Det kan inte hjälpas att man gör allt för att hålla kvar i en redan krackelerad fasad av ingenting när man känner sig så himla orättvist jävla skitensam. Men snälla du, försök att våga lite lite lite att släppa taget. Jag lovar att det är så himla skönt att gråta och falla och upptäcka att man faktiskt blir fångad av sin vänner. Att de finns där för att torka tårar, för att rama, för att laga mat åt en som man inte pallar med att äta. Och att efter att man har gråtit så att tårarna tar slut, och rösten och luften i lungorna också, och efter att man utmattad somnat med huvudet i en väns knä, då lever man faktiskt fortfarande, och trots att ingenting är som det borde så klarar man det tillslut. För man vet att man får vara ledsen, men också att det fortfarande finns sådant som är fint i ens värld.

Lyssna och gråt: The National – Sorrow http://open.spotify.com/track/5UXW4T4W80gThrchHR1Mgt

So sorry for you Sandra. I’ve followed your blog for a while for now for style and travel tips and you always seem so happy. I never normally comment on blogs but this post made me so sad for you. Take care of yourself!

Fy vad hemskt – det gör så ont när hjärtat brister!

Men menar du att han efter flera år RINGER och gör slut!??

AHHHHAH JAG BLIR SÅ JÄVLA ARG!!!!!!!!!!!!! Har haft en sju helvetes tid att komma över han som dumpade mig. Ursäkta men jävla Män. Varför ska man egentligen bli ihop?

Man har bara ett jävla liv. Det är därför jag inte längre vill ge mig i någon annan människors händer. Folk gör sina jävla val. Och man kan typ inte påverka dom. Är så jävla förbannad för jag känner med dig till 100%.

I am so sorry to hear this shocking news. Sandra, I’ve been reading your blog for years and I just wanted to thank you for it, for being you, and for sharing your life with us. You possess true grace and talent. So much so, that I’ve cried this morning over your news. Thanks for making me feel human. Best wishes in the days ahead.

massor med kramar till dig sandra. Som ställde upp för oss trasiga tonårshjärtan när vi behövde det som mest. Nu vill vi finnas för dig.

Sandra. Alla har hunnit före mig, men . Du är personen som inspirerat mig mest genom åren och det var dina texter jag läste förra året när min pojkvän dumpade mig för en vackrare, smalare och bättre version av mig. Jag vill bara att du ska veta att du är värd någon bättre än honom. Det finns andra brunbrända pojknackar att vila tummen i. Och kärleken kommer så oväntat, slår en alltid med häpnad.

låt det brista i goda vänners närhet. då kan du snart börja hela dig sjäv igen. Men fyfan om någon klarar av att sopa av sig askan och kliva upp igen så är det du. Och du har så fint liv på alla andra plan så så stå stadigt på dem tills denna del helnar.

alltså, ni var ju nyss på roadtrip!
vad hände liksom?! aaaah, blir så ledsen för din skull!

faen. 🙁

men ikke si at dette var 4,5 år med tapt tid, mennesker kommer og går, inn og ut av livene våre, i større eller mindre grad, og ingenting er tapt. din erfaring med alle disse menneskene gjør deg til den du er i dag, og hjelper deg videre i livet i møte med nye mennesker og nye erfaringer.

det vil gå bra med deg, hold ut.

Neej, det är inte sant?!
Så himla konstigt att saker kan förändras så fort.
Men du är stark!
Kram!

748 personer har hunnit före mig, men jag känner ändå att jag måste skriva något. För att när jag läste de första raderna fick jag en klump i magen och tänkte ”nej”. Sedan fortsatte jag läsa, fick tårar i ögonen och tänkte på hur orättvist livet är ibland och hur svårt det är att förstå. Men, om ett tag så kommer du att förstå, du kommer att förstå varför det blev fel och hur allt det dåliga kunde leda till något fantastiskt bra, som inte har hänt än. This too shall past.
<3<3<3<3

Finaste raraste. Ta hand om dig. Lova.

<3

Som Håkan sjunger: man måste dö några gånger innan man kan leva. ♡♡♡♡♡

Åh, vill så gärna krama om dig! <3

En varm brysselkram från mig<3

<3 Klem fra meg.

Älskade Sandra. Jag har läst din blogg i över tre år nu. Och jag kollar den varje dag. Du har blivit en del av min vardag. Att läsa detta, var alldeles, alldeles hemskt. Men du är så klok Sandra, du skriver till så himla många tjejer som får sitt hjärta krossat, och berättar vad dom kan göra för att det ska kännas bättre. Ta nu hjälp av dig själv. Visa världen hur stark du är. Och en sak kan jag lova dig. Du kommer bli lycklig igen. Jag lovar! Jag vet att man kanske tänker ”ja, jag kommer nog genom det, jag har inget val, men jag blir inte lycklig…” Det är fel, och det vet du. Ha tro på livet. Tro på lyckan, tro på kärleken.

Åh Sandra… Jag lider med dig, det gör alla dina läsare. Vi älskar dig ju <3
Kram

Åh Sandra. Har läst din blogg i över 4 år snart och känns på sätt och vis som jag ”känner” dig eftersom när man följer någon så länge, så blir den en del av ens liv.
Jag är hemskt ledsen för din skull och jag kan tänka mig att det är det värsta/bland det värsta man kan vara med om. Som läsare känner jag mig ”ärad” av att få ta del av ett sådant personligt, ledset, trasigt, ärligt inlägg.
Du kommer läka. Även om det tar tid. Och du kommer kunna bygga upp dig själv igen. För du är fin och bra. Är nästan lite arg på Han nu även om jag inte känner honom.
Kan inte säga mycket mer än stor kram, gråt ut så mkt du kan även om det gör ont och känns hemskt och även om du är rädd för att det aldrig tar stopp, gråt tills det tar stopp och tar det inte stopp så gråt mer. Gråt och gör allt du behöver göra för att ta dig igenom dagarna och så småningom läka.

<3

Åh, Sandra!

This shall pass too. Sandra, jag håller om dig i tanken. Du är en hel värld, med din blogg ger du del av dig, du är för fan för bra för att vara sann. Puss

så tårkigt! jag som trodde att ett förhållande var ett Beslut om att kämpa genom allt, och inte att för evigt vara fjärilskär på fluffiga moln. kram till dig tjejen, du är fin!

<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3 till dig!!!!

På något vis finns det en mening med allt.

Det är det jag intalar mig själv i alla fall. Är för tillfället intresserad av en kille. Eller jag tror det i alla fall. Men jag hatar känslan att inte veta vad han känner. Kan inte koncentrera mig på något och känner mig tom ena sekunden och lycklig andra för att jag har inbillat mig att han känner likadant. Ibland önskar jag att han flyttade så jag skulle kunna glömma honom eller att han var upptagen.

Kärlek är svårt och det funkar inte riktigt när båda inte känner samma. Tro mig du kommer hitta någon som du kommer älska mer! Ingen kille kommer någonsin vara värd att spilla tårar över, kanske en enda tår men inte fler.

Summan av kardemumman: det var inte meningen att det skulle bli ni två, inte just nu. Vem vet vad framtiden visar. Kanske hittar han tillbaka till dig eller så hittar du någon som älskar dig lika mycket som du älskar honom.

Kram och ta hand om dig! <3

det sorgligaste jag läst på länge.
du klarar detta. du verkar ha många fina människor omkring dig som kan hålla om dig. <3

detta var sjukt sorgligt att lasa, verkligen
jag skulle gora vad som helst for att hjalpa dig, for att ta bort din smarta
du ar bast och vi finns alla har for dig, och som nagon annan sa; din smarta ar varan smarta
och tillsammans sa kommer det komma en framtid, en annu battre framtid som du kommer vara sa sinnesjukt lycklig och glad i
tillsammans klarar vi allt
krama om dina kamrater och lat skypen sta pa sa du kan ringa din mamma och fa ett gott mammarad hela tiden (mammarad ar alltid dem basta)
ta hand om dig
<3

<3

Kom hem till Sthlm. Gråt ut hos din Mams och träffa dina fina vänner. Bli omhuldad och buren.

Fy fan. Vad ledsen jag blev nu! Känns i hjärtat och själen. Kram

Kära Sandra. Låt det vara förjävligt nu. Släpp ut varenda liten tår. Jag lovar dig att när tårarna väl är slut och känslorna sakta försvunnit så känns det så mycket bättre. Ta dig tiden att gå igenom det här. Gör inte som jag. Jag springer iväg från alla mina problem. Jag flyr från min vardag konstant. Och ingenting blir bättre av det. Man kan inte fly från känslor, det är omöjligt. Detta är det absolut jobbigaste, men det kommer en framtid.
Glöm inte det. Ta hand om dig själv nu, och har du en kär vän eller en underbar familj; öppna dig för dem. Berätta att du behöver stöd och omtanke.
Det löser sig, det tar bara en herrans tid. Kram.

<3

Sedan jag läste det här inlägget igår så har jag inte kunnat släppa det, inte kunnat tänka på något annat än dig hur det är möjligt att det man trott var ”äkta kärlek nu och hela livet” kunde ta slut. Jag förstår inte, hur kan man sluta älska någon man en gång älskat mer än något annat, hur kan sådan kärlek ta slut?
Jag blir så ledsen, frustrerad, rädd och arg, allt på en och samma gång. För det är sånt här som gör att man tappar tron på kärlek för alltid. Jag blir så förvirrad och snubblar på mina egna tankar, för jag finner inget svar. För mig tar sann kärlek aldrig slut.

Så fint att du orkade dela med dig och jag önskade jag kunde ta över om bara en liten del av all skit du känner, bara för att kunna lätta ditt hjärta om än en smula.

Puss!

Fy fanhelveteskit! Du är bäst, det ska du veta! <3

❤❤❤

och du, de värsta dagarna är redan över nu och de kommer aldrig aldrig tillbaka igen. ingen endaste av de jävla dagarna.

Det känns så märkligt att jag kan bli så ledsen, så ledsen, av att läsa på en blogg att hon-vackra-sandra-beijer-som-jag-faktiskt-inte-allt-känner är heartbroken. Men det blir jag. Och jag önskar att jag kunde trösta med ord, men det vet jag inte kommer gå.
Du får lov att bygga murar, tills du klarar av att tillåta dej att brista. Men brista måste du, och som tur är tror jag att du har en eller flera fantastiska armar att brista i.
Den hårdaste, längsta kramen till dej <3

<3

Aldrig blivit mer ledsen över ett blogginlägg som ditt 🙁 Vill bara krama dig hårt!

Känner så mycket med dig!
Jag läste det här precis efter att jag och min pojkvän – vi som tidigare trodde att vi skulle gifta oss – gjort slut, och efter ett dygn ångrat oss igen. Men allt hänger på en väldigt skör tråd och snart kommer det nog att ske. Det är en helt outhärdlig känsla, att man inte kan vara tillsammans trots all kärlek.
Tänker på dig.

Fan.

Kram <3

Menåh! Kramar till dig.

Sandra du är en tuff tjej, du är bäst! Tänk på dig själv nu och ta din din din tid. KRAM

I am so sorry, having read your blog for years I could have never seen this coming. Take all the time you need to feel better,

hugs, chocolate and more hugs from Finland <3

[…] var dag sedan hon och Ludvig blev ihop. Jag har inga bra ord eller så. Men jag vill bara tillägna Sandra ett inlägg. Jag vågar knappt försöka förstå hur hon har det och känner sig. Är det inte […]

jag mår så dåligt när jag läser det här. varenda gång jag kommer in här så mår jag så dåligt, får en klump i magen. jag delar din sorg, ville bara säga det <3

fy helvete. sånt får ju bara inte ske. all styrka.

[…] på en annan plats i världen blev denna tös alldeles förfärligt hjärtekrossad. Och jag frös till is, jag kände så med henne och ville […]

Fy fan vad sorgligt. Jag längtar för din skull till tiden då du mår bra igen<3 Den kommer.

Sandra. Jag började faktiskt gråta när jag hade läst det här. Jag hatar att livet gör så där mot en ibland. Men man får tänka lite, att, det kanske är meningen. För om ett halvår när du börjar läka kanske du träffar en helt fantastisk man med skarpare käkben, finare hår och som luktar alldeles underbart bakom örat. Tills dess får man bita ihop. Gråta och dricka vin. Träffa kompisar på middag och gråta lite till. Men vet att det kommer bli bättre, för det måste det. Jag älskar din blogg och allt du gör, du får inte gå under för det här du får inte. Punkt slut. Och så givetvis hundra ton kramar!

Åh älskade Sandra! Det högg verkligen till. Jag gick och väntade på en förlovning… Men gud! Raring! Ta hand om dig, du är super för den du är!!!!!!

Tusen internetkramar till dig!!! Du är en sjukt bra förebild och du är bäst, helt enkelt.

Att göra slut är det jävligaste som finns. Finns bara att säga att ta hand om dig!

Vi tror på dig, Sandra. Vi tror på dig.
<3

SANDRA! Usch nu fick jag alldeles ont i hjärtat. Här får du en superstor kram från mig! <3

Sandra du är så vacker, påhittig och snäll (tror jag). Du går genom ett helvete nu och du kommer klara det. Tillsist kommer du klara det och börja leva igen. Var snäll mot dig själv! Tusen kramar!

du är ju den finaste människan på jorden. det BLIR bättre, lovar!
tycker du borde kolla serien The Midwife in East End på Svtplay, jag
tyckte den var ganska fin.

kärlek till dig <3

Vi är så himla många som bryr oss så himla mycket om dig! Tänk på det när allt känns hopplöst. Kram

kärlek och kraft till dig

jag har läst din blogg i massor av år, och mådde genuint dåligt när jag läste de här.
lyssna på den här låten och var ledsen http://www.youtube.com/watch?v=G6MlMp6RxYs

have never commented yet, but visit ur blog often. shoot, it’s so sad that u guys broke up. take care, lot’s of love for u from Poland xx

Just adding my hugs and best wishes! xoxo

Fy vad ont det gjorde i mig när jag läste det här, det riktigt kändes som ett hugg i hjärtat. För ungefär tre veckor sedan tog det slut mellan mig och min pojkvän sedan nästan sex år tillbaka. När jag känt mig extra nere har jag kikat runt på din blogg, använt den lite som en godispåse att trösta mig med. För det finns så himla mycket bra grejer här, som dina kloka texter och tips om bra filmer och musik.

Så eftersom du hjälpt mig (utan att ens veta om det) önskar ju jag såklart att jag kunde göra något för dig när du nu är i samma situation. Tyvärr är jag egentligen ingen särskild, men jag tänkte att om jag som aldrig annars någonsin kommenterar, gör det nu och bidrar till den stora högen av fina ord som alla andra skrivit, kanske hjälper det lite? Att veta att det finns så många tjejer och killar härute som tänker på dig trots att vi aldrig ens träffats 🙂

skriv till joakim. puss sandra.

(det blir bättre. (förlåt för den uttjatade meningen men det stämmer fastän man aldrig tror på det.) miljoner kramar.)

puss igen

Åh, det här gjorde så fruktansvärt ont att läsa. Jag brukar akta mig för att missbruka följande uttryck, men jag vet verkligen precis hur det känns. Speciellt det där med att inte kunna tillåta sig själv att vara ledsen för att allting kommer rämna då, för att det känns som att man aldrig kommer kunna bli glad igen i så fall. Och att inte kunna sova alls. Önskar att det fanns någonting man kunde säga för att få det att kännas lite lättare, men det gör det ju sällan. Skickar i alla fall all världens kärlek och styrkekramar, och LOVAR att du en dag i framtiden kommer vakna och inte kunna relatera till den smärtan du känner nu längre.

Åh, vad jag minns den känslan, allt för väl. Den där att allt bara kommer brista. Man gick minut från minut och tänkte att ”nu har jag klarat den minuten, hoppas det inte brister i nästa”. Och tänkt att det faktiskt kan vara smärtsamt att le. Det är förjävligt.

Jag hoppas att det går för dig som det gick för mig; jag hade redan brustit. Utan att veta om det så var jag redan trasig, så det kom inget mer bristande. Det gjorde redan ondast, mitt hjärta var redan i spillror och de kunde inte bli fler. Men det visste jag inte förrän efteråt. Men alla de minuter jag trodde att jag skulle brista hade jag inte behövt oroa mig för. För det kunde liksom knappt bli värre.

Jag hoppas också att du får lika mycket stöd tillbaka, som du ger till dina bloggföljare. Du som har engagerat dig i så många tonårshjärtan! Jag hoppas att ditt eget kan läka med hjälp av cigaretter, rödvin, slentrianhångel och vänner starka kärlek! Bros before hoes, alltid! Rök, sup, flörta, däcka, vakna med kläderna på, jobba, glöm, börja om, gör allt igen! Lev! Rätt var det är så kommer något nytt och roligt hända – du kanske kommer skratta på riktigt? Eller komma på att du inte tänkt på honom på en hel timma? Sen går det bara bättre och bättre, tills du är helt och hållet dig själv igen.

Fast bättre. För du tog dig igenom detta också.

Pussen och kramen. Tänker på dig! Systerskapet!

I feel so so deeply sorry for you, I totally know how it hurts, and that it feels like something you cannot go through…but you can. Stay as strong as you are!
Lots of love from your Germany reader!!!

[…] kontroll. Över mig och mitt hjärta. Och det är kanske därför som jag gråter när jag läser det här. Jag har följt hennes  blogg i flera år. Jag har följt henne, hennes liv och hennes kärlek […]

<3

men gud så tråkigt. All styrka till dig.

Maybe, by reading all these comments, he will become aware of the person he is actually losing.

<3

Sandra, min fina Sandra… Jag vet inte vad jag ska säga, det känns overkligt och jag fick en stor klump i magen när jag läste igenom detta. Du är en underbar människa och jag hoppas att människorna runt dig tar hand om dig nu. Du kommer upp på benen igen, även om det tar en vecka eller två år. Du klarar detta.

Stora kramar på dig, <3.

Vad fint du skriver, jag blev tårögd av att läsa det där. Det finns få saker som är så jobbiga som att få sitt hjärta krossat. En massa kramar!

Hej,

Jag vet att flera hundra redan har skrivit men jag kan inte låta bli att skriva samam sak. Jag känner att jag måste göra någoting för att visa dig att jag lider med dig. Det är så fruktansvärt när detta händer och det finns ingen värre känsla än ett krossat hjärta. Jag har varit där du är nu. Jag hade varit ihop med in kille i 3 år och vi hörde ihop. Jag kunde inte föreställa mig en framtid utan honom. Jag hade aldrig älskat någon så mycket innan. Sen gjorde han helt plötsligt slut…jag fick höra samma sak som du, att han inte var kär i mig längre. Jag kunde inte ta in det på flera veckor. Hur kunde HAN inte vara kär i mig när JAG älskade honom av så otroligt mycke?? Det var ogreppbart.

För mig tog det exakt ett år innan jag kunde börja leva som vanligt igen. Första halvåret var fruktansvärt. Andra halvåret gick okej men det gick inte en minut utan att jag tänkte på honom. Det fanns absolut inte på världskartan att finna intresse för någon annan även om jag hånglade med någon ibland men det var helt kallt utan att hjärtat var med. Sen efter ett år började jag känna att jag faktiskt kunde ha roligt en hel kväll utan att jag tänkte på honom. Sen började jag dejta och det tog ytterligare 10 månader innan jag påbörjade ett nytt förhållande. Jag är fortfarande ihop med samma kille och jag älskar honom av hela mitt hjärta. Man kan alltså ha fler än en stor kärlek i sitt liv.

Jag känner så oerhört med dig.

Många kramar!

// E

Fy satan…. det enda jag kan säga är; gråt. Gråten är inte farlig, gråten helar. Är läkande. Fina du. All styrka och många kramar till dig.

Nu har jag läst det här inlägget kanske 8 gånger, och Nej, jag kan inte förstå…

…och sedan vill jag säga att du skriver så himla bra Sandra. Det är ingen som kan förmedla hjärtekänslor så som du!

Efter att ha följt din blogg i alla år så känns det som jag känner dig. Som att du är min vän. Jag är jätteledsen för din skull Sandra men jag vet att du är den starkaste typen av tjej, även om det inte känns så nu. Du kanske ser lite bräcklig ut med dina stora ögon och smala ben, men du är tuff! Många varma kramar <3

Great picture!

ilaktionova.blogspot.com

<3

🙁

hugs x

åh sandra. gud va hemskt jobbigt.
för drygt ett år sedan råkade jag ut för ungefär exakt samma sak.
våren, sommaren, hösten och större delar av vintern gick i ett. jag började ha ett par byxor och bytte mellan två svarta tröjor, började bita på naglarna och äta för mycket onyttigt på konstiga tider. jag gick inte längre utanför dörren om det inte var på livsviktigt och ibland inte ens då. jag blev, i mina ögon, ful, tråkig och allt som är dåligt. Han var ju halva mig och utan honom fanns jag inte riktigt. Dessutom var han en så ovanlig kille att jag inte trodde ett dugg på att en lika fin kille gick att träffa nånsin. Och jag förstod heller inte att han inte såg hur mycket fint vi delade, eller kanske såg han det men älskade det inte lika mycket som jag gjorde. Och det där gör ont. så jävla skit helvetes ont.
Och tiden gick och vännerna sa att nu får du ju faktiskt glömma. Men det gick inte att glömma. Jag slutade att prata om det eftersom att jag skämdes för att fortfarande tänka på honom.
Men sedan träffade han en ny tjej. Hon var så långt ifrån mig och så långt ifrån det jag trodde var vad han ville ha. Sakta började jag se sprickor i honom jag aldrig tidigare sett, det var som att jag zoomade ut och fick lite mer plats för att andas och att rationellt kunna se på det som hade varit vi.
Jag började träna, köpa kjolar och knäppa solbrillor. jag började måla naglarna i fina färger och mönster. jag började rita små gubbar igen och lyssna på glad musik och sket i om den fick mig att tänka på honom. Jag tänker fortfarande på honom lite då och då..jag har inte träffat någon som slår honom än men ibland är någon väldigt nära.
Hela tiden har din blogg varit en sån stor insperation. För du tar vara på det fina i vardagen och det var min väg tillbaka. Inte bara till livet utan också till mig, utan honom.
Det jag vill säga är att jag känner med dig, och att jag tycker om dig och att du gjort mycker för mig. Jag vet att du kan och är, utan honom, men det kanske tar ett tag att upptäcka. Men så är det i alla fall. Ta nu din tid att gråta sönder, förlora dig helt och fullkomligt så väntar vi på dig. puss fina Sandra<3

Åh, Sandra… En massa kramar på dig. (Soppa hjälpte mig ganska mycket. Du vet, såndär rotfruktssoppa typ. Eller boulabeise)

Må bättre<3

Det här kan ha vart det vackraste jag läst. Vackert och mörk och sorgligt.

Puss!

Fyfan Sandra. Jag mår illa bara av att läsa och kan inte ens föreställa mig hur du kan tänkas må. Alla dessa år jag har läst men aldrig kommenterat. Vill bara ge dig sexhundratusen styrkekramar och hoppas att du har många hos dig i New York som hjälper dig att ta dig igenom dagarna. <3

Åh fy vad jobbigt, men det är massa okej att gråta mycket, och choklad, det hjälper, för det innehåller endorfiner och det mår man bra av, det säger min pappa och han är läkare.
Massa kramar världens finaste bloggare <3

[…] måste erkänna att niotillfems dumpningsinlägg var det sorgligaste jag läst på länge. Jajaja jag veet. Det är en vuxen, mycket kapabel kvinna […]

Låt det brista, gråt ut. Ta din tid.
Din riktiga stålman kommer en dag när du minst anar.

lyssna på dansa, fastän hela nätterna och rök tusen cigaretter <3
och kom ihåg att du inte kommer dö!!! jag lovar.

Jag var med om precis samma sak förra året. Förstår dig precis. Ingenting är tidsbestämt, men det blir bättre med tiden, även om det absolut inte känns som det nu. Var stark bara, och umgås mycket med vänner!

Det positiva, som du kanske inte ser just nu och jag hoppas inte du tycker att jag verkar okänslig, är att du återigen har möjligheten att bli nykär igen. Känna den första spänningen, fjärilarna i magen, första kyssen och få lyckoruset av att få ett sms av den man är intresserad av.

Håll ut och se ljuset.

🙁 <3

åh detta är så felfelfel. mest fel någonsin kanske för jag har liksom följt dig sen du låg femma på devotes top tio och ibland tror jag att vi känner varandra. Kanske för att jag vill känna dig eller för att allt skulle varit så mycket finare då. Jag vet inte vart jag vill komma. Tror att 10300 flickor och pojkar känner sig dumpade efter denna texten. För att detta är så fel.

Fina fina du! Jag förstår att det känns helt utomordentligt överjävligt. Jag förstår att du hellre vill hålla ihop dig själv än att krasa sönder. Men ibland är det just det man behöver. Spricka i tusen bitar och låta allt komma ut. För det fina är att tillslut går det inte att falla sönder till fler bitar och det är då du kan börja bli hel igen, med hjälp av vänner, familj och sådant som får dig att må lite bättre, om än bara för stunden.

Det kommer gå bra och du kommer bli glad. Kanske inte just nu, kanske inte nästa vecka, men tillslut. Och tills dess så finns det garanterat människor som kommer göra allt för att ställa upp för dig så att du orkar dit!

Kram <3

Å Sandra.
Tänker på dig.
Och hoppas det på något sätt kan kännas lite bättre snartsnart.
Stor kram

Hej. En liten kommentar från en person som du aldrig har träffat kanske inte känns särskilt trösfullt eller meningsfullt men hur som helst, så tänker jag på dig och hoppas att du mår bra, eller i alla fall mindre dåligt, snart. Du är bra. Puss på dig.

Sandra, var ledsen om du känner för att vara ledsen. Jag brukar tycka att skriva noveller eller dikter hjälper otroligt mycket när man befinner sig i ett likadant tillstånd. Och jag antar att det kan bli tungt, för i och med en blogg dokumenterar du nästan varje kväll och nästan varje lycklig känsla. Allt finns där i arkivet. Men strunt i det.
Jag har absolut noll erfarenhet i kärlek, men jag tror ändå att det löser sig, Sandra. Du är en fin människa och du har inte gjort något annat än att älska någon som till slut inte älskar dig tillbaka. Och visst fan suger det och visst fan kommer det suga ett tag. Och det känns bara fånigt att säga var stark Sandra, du klarar detta, för allt det här kan inte annat än att bara genomlidas. Du är snart där, som Håkan Hellström sjunger. Ta hand om dig.

Men åh nej! Måste kännas som att allt är en hemsk dröm och att du snart ska vakna igen. Så overkligt. Måste erkänna att det känns som att jag känner dig, du skriver alltid på ett sånt personligt sätt utan att egentligen vara för privat. Blev lite chockad och här sitter jag på andra sidan atlanten och har egentligen ingen aning om vem du är. Inser vilken enorm chock det måste vara för dig, om jag känner såhär. Tusen kramar.

jag vill vara arg på honom. vill säga att det var taskigt att han är dum. men kärleken är grym och jag vill bara ge dig en stor varm kram som värmer ditt kalla hjärta. underbara du ger dig all min lilla kärlek till dig över mina tomma ord. hoppas ditt hål fylls av annat än vin snart. men tills dess, var med dem du älskar och som älskar dig tillbaka.

Haha äntligen!!! Så länge jag väntat på art det ska bita tillbaka på dig. Äckligt skönt att höra.

Tänker på dig xxx

http://www.youtube.com/watch?v=kvE0qyUrwCY

Tyvärr vet jag precis hur det känns. Det hände mig för två veckor sedan. Jag försöker skriva av mig, välkommen om du vill. http://ettlivutandig.wordpress.com

Kära Sandra, om du läser det här. Jag blev så ledsen igår när jag läste detta inlägg, jag grät på kvällen och drömde om dig i natt, du var så ledsen och jag tröstade dig. Jag önskar att man skulle kunna säga något för att få dig att må bättre men jag tror tyvärr inte det går just nu. Så jag säger bara: stå ut, du måste stå ut. Jag och tusentals andra personer tänker på dig och är på din sida. Jag önskar dig allt gott, fina du.

Älskade lilla vän, så overkligt hjärtskärande detta var att läsa.
Jag har läst alla inlägg du någonsin skrivit, men bara skrivit en enda gång förut.
Det var när jag var på väga att göra slut med min pojkvän.
Du hjälpte mig, kloka Sandra, och nu vill jag ju så gärna få dig att må bättre.

Jag gjorde slut med min pojkvän då, det var hemskt, och jag har ångrat mig och
saknat honom och mått dåligt länge länge. Han bor i Stockholm med sin nya flickvän
och lagar cyklar, dessutom har dom en hund tillsammans.

Idag är jag tillsammans med en lång, mörk och hårig musiker från Dalarna.
Allt är jättebra mellan oss och vi har precis flyttat ihop.
Trots detta saknar jag såklart det jag och mitt ex hade, han var ändå min första
stora kärlek. Jag bara vet att det är en del av mitt liv som kommer hänga med mig
hela hela tiden. Men det känns okej och jag är nöjd med att ha det så. För det var då.

Jag vet att du vet att det kommer att gå över allt detta jobbiga. Du har ju varit med om detta som ingen egentligen borde vara med om fler gånger än en gång redan. Men jag säger det ändå: du kommer må bättre snart, kanske inte bra, men bättre. Och till slut går det över. Du måste bara tro på det IGEN. Du kommer aldrig bli av med Ludde och den tiden, men du kommer att få allt det där du vill ha i slutändan ändå. Det vet du.

Krya på dig <3

<3

Usch vad ledsen jag blev när jag läste det här. Tänkte ”nej nej nej det får inte vara sant”. Du beskriver det så himla bra att det är omöjligt för mig att inte få ont i hjärtat och magen. Ta hand om dig! Din blogg är min favoritblogg <3

kära sandra. Här kommer världens största kram till dig. Ta hand om dig. <3

Fan. Ta hand om dig Sandra, Kram!!

Puss och tusen kramar till dig lilla Sandra!

Herregud. Jag vet inte vad jag skall säga. Jag känner inte dig, men i lite mer än två år nu har jag följt ditt liv, velat köpa dina klänningar, jobba på ditt jobb och bo i din lägenhet. Jag lider verkligen, verkligen med dig. Det finns ingen värre känsla än när hjärtat krossas av någon man älskar.

Du kommer att klara detta dock. Det hoppas jag att du vet <3

! <3

Åh nej åh nej åh nej. Får svårt att andas när jag tänker på det här. Tusen kramar.

Finaste Sandra, jag började gråta när jag läste det här, för din skull och just för att dina fina texter fick mig att tro så mycket om kärlek. I still do, men jag förstår hur det känns att inte börja gråta, för när man väl börjar tar det aldrig slut. Att vara som i en koma fast i vaket tillstånd.
Men en dag gör det, man vaknar upp och inser att det inte gör lika ont, även om det tar månader..
En stor kram till dig, vill du ta en paus från bloggen så tror jag nog att alla förstår dig
<3

Ååh, jag blir så ledsen för din skull! jag har läst din blogg i flera år och det känns som om du verkligen förtjänar det bästa! så konstigt känns det…

Jag ska berätta en liten historia till dej. Jag brukar jobbar på dagis (förskola) ibland. denhär dagen började en liten pojke gråta, han var ledsen över en sak jag inte riktit tyckte han behövde vare ledsen för. Så jag försökte trösta honom och sa ” du behöver inte gråta”. Då svarade han, mitt i all sin gråt ”joo, för mamma har sagt att jag får gråta” och så grät han litet till. Och han har ju så rätt! det är klart man får gråta, om man är ledsen får man gråta. Så Sandra jag tycker att du måste låta dej själv gråta.

Faktiskt chock, följt av sorgsenhet och ledsamhet. – När man följer dig såhär, varje dag nästan, i flera år , då känns detta även för någon du inte känner, om som inte känner dig. Det känns väldigt mycket. Jag är så ledsen för din skull! Jag kan inte (och vill nog inte heller -förlåt) förstå hur det känns, men jag hoppas att du klarar dig igenom detta. 🙁
– Det gör du!!

Åh vackra du, jag fick ett hugg i hjärtat när jag läste och blev alldeles gråtfärdig. Det ska ju vara ni för alltid liksom… Tiotusen kramar!

Meen. <3 gånger tusen.

nej nej nej. nej nej NEJ. jag vet hur fin och bra du har varit mot dina läsare. det kanske är vår tur att ställa upp för dig nu? om du vill så släng iväg ett mail. om du inte vill blogga, så gör inte det. du är fantastisk sandra beijer, kom ihåg det.

När jag för ett och ett halvt år sedan blev singel efter ett förhållande på ca 5 år, så skrev jag till dig och du svarade. Det hjälpte lite. Det tog mig upp ur sängen. Det gör fortfarande ont ibland. Det har blivit många kyssar med många pojkar under detta året, men ingen är som hans. Dock så gråter jag inte längre. Bara saknar. Och jag slutade tro på kärlek ett tag. Men nu så har jag lärt mig att när jag inte letar så kommer dom finaste fram. Det finns många läppar kvar att kyssa innan ”den rätte”. Du får se fram emot dom kyssarna. För dom kommer att hjälpa dig att se framåt.

<3

Tungt. Stakkars. Vet hur fantastiskt ont sånt kan göra. Jag är lika rädd själv. Tänker på dig från andra sidan jorden i Japan.

Du är så jävla underbar och cool, och verkar vara en helt enastående modig och stark människa (drygt att höra, nu när du säkert känner dig helt tvärtom, men inte mindre sant).

Massa tankar och kärlek till dig!

<3

Du kommer deg videre fra dette, Sandra, veldig mye sterkere enn før. Jeg vedder på at det ikke tar så lang tid før vi ser deg hånd i hånd med en hot new yorker!

Känner så med dig! Massa kramar!!

hjertehjertehjertehjerte kramkramkram tenker på deg. finn en du er glad i og hold dem hardt i hånden. prøv å ta vare på deg selv midt oppi alt, og vit at ”this too shall pass”, men før den tid er det lov til å være så himla ledsen. det er lov. og så, en dag, våkner du uten at han er det første du tenker på. puss fra Oslo.

brukar aldrig kommentera dina inlägg annars men idag när jag läste det här så gjorde det ont i hjärtat. Ni var perfekta och jag trodde aldrig det här skulle hända..ååh du är så bra!! du kommer klara det, du måste <3

oh sweety:(
i am so sorry you have to go through all this, and i know that not even all six hundred of us can mend your broken heart but i still hope you find some comfort in the fact that all of us think you are truly awesome and amazing.
and even though it feels like it’s the end of the world, there is an even greater love for you out there, i am sure there is <3 <3 <3

Stackars dig! Det är inte lätt någonstans det här med kärlek.. även om det känns lång bort så blir det ju bättre en dag. Se de små sakerna som gör dig glad i livet och du kommer att hitta tillbaka. Alla har eller kommer att gå igenom något tungt i livet. Men det är bara att bita ihop och kämpa på. Men det är helt rätt att sörja först. Tack för din underbara blogg som har varit med mig i snart tre år! Kramar!

dö en stund nu och fortsätt kämpa sen. vi är med dig och älskar dig sandra.

finaste du. detta kommer att ordna sig. du är stark. det tror jag. det fungerar inte att skydda sig i nåt sånt här. du måste prata, prata, prata, prata tills det inte känns så jobbigt att prata om honom mer. jag tror på dig.

<3

I am very sorry. You will be better – at some point in the future and of course you can´t imagine that right now.
Think of times in your life when you got though a hard time and you made it – all by yourself! You will make it this time, too!

You are stronger than you think. I can say this because you have already made an amazing journey in your life. You inspired me to not give up and to find the courage to apply in NY – and now I am waiting for my visa – but I made it – because of your inspirational blog with all its presented joy and courage! So thank you Sandra.

Warm thoughts and hugs from Germany!

Jag tänker på dig! Stor kram!

Åh, vet att vad man än säger så hjälper det ingenting! Önskar jag kunde göra något! All kärlek och alla tankar till dig!! Du är så fantastisk och ger så många styrka och kärlek genom din blogg!! Vi älskar dig!

Alskade Sandra – Onskar det vore nagot jag kunde gora. Vill inte hora att du har ont i hjartat. Du verkar vara en san underbar manniska. Grat ut din sorg men sen maste du ta hand om dig sa att du inte mar annu samre. Se till att du far sova ordentligt sa att du orkar med att bygga upp dig sjalv igen. Tusen miljoner pussar och kramar till varldens basta sandra.

Marie

Fy farao vad bedrövligt! Önskar jag kunde göra någonting för att hjälpa <3

Fina människa, det går över. d´Du kommer skratta igen. Du kommer älska igen. Du kommer att hålla någon annans hand igen och vara världens lyckligaste igen. Det tar tid men det går. Igen. Är säker på att detta är jobbigt för Ludwig också, det är ofta skitsvårt att vara den som gör slut.

Tack för att du delar med dig. Sänder en virtuell kram från Göteborg.

Like everyone else–my heart goes out to you. In time–this too shall pass. xxx

Ditt inlägg om att göra slut tog mig igenom förra sommaren. Du kommer att ta dig igenom det här. Du är så himla värd att bli älskad.

Det här är svårt att förklara
kanske inte bara en vanlig låt om min vardag
Toppar och dalar, jag gav dig mitt hjärta
bara rakt ut, hmm det är min dåliga vana
För det blir så ibland, jag vet
det tar tid och jag tror jag vet
Vad vi gjorde för fel, passionerat
men okontrollerat, ha! idioter
Och jag vill bara känna hur det känns
tänka tillbaka bara minnas vår sekvens
Våra stunder vi hade, tankar idéer
din lukt i din nacke, pussar och skrattar
åt sista gången vi delade en spliff på balkongen
satt uppe på natten

Och jag minns när jag mådde kasst
du sa jag kan dra vårt last
Det kommer funka, måste funka
nånstans där så finns vår plats
Det kommer funka, måste funka
nånstans där så finns vår plats
Den enda personen som tagit upp min tankekraft
24/7.. Baby Saudade, som en brasse sagt!
Och jag trodde jag borde va trygg
vi gör det tillsammans och hon har min rygg
Oh shit vad jag älskar dig
trots att jag knappt visste vad dom orden betydde
Och det vet jag typ inte ens idag
det gick för fort, vi vände blad
från ett sånt förhållande tar det lång tid att tända av
Det bästa sex jag haft i hela mitt liv
jag nästan jag nästan skäms över att säga det högt
ibland så, skippar vi snacket vi bara vet vad vi vill
Det kändes nästan överflödigt och använda rösten, okej

Fyfan vad sjukt att man kan känna sån passion
vi åt och drack & grät och vi skrattade och vi kom ihop
Som bästa vänner som har tagit det till nästa level
där vi bara hoppades men fick se vad som hände!

För hon var bäst, försök & överträffa det ja
För hon var bäst, försök & överträffa det ja
För hon var bäst, men kommer aldrig mer tillbaks
För han, flyger iväg som ett pappersflygplan!

Lilla baby jag kan inte stanna kvar
jag fuckar upp ditt organiserade liv
Jag har rappat in en massa pengar
allt du vill kan du få, men ingen trygg framtid
Jag har packat mina saker,
på väg ut från vår lägenhet nu snart är den din
Skulle bara vilja krypa ner i sängen och
säga förlåt för de blev som det blir
För jag kommer som ett yrväder med ett höganäskrus runt halsen
Och vinner ditt hjärta men flyr iväg
till nästa så fort som jag anar något ansvar!
För jag fattar mycket väl att det är i mina,
det så kallade blodet i mina ådror
kommer från min pappa,
men tänker starta min familj så fort det går dåligt
Det sociala arvet får rätt igen
och det går utöver min bästa vän
Jag älskar dig, så vi kanske kanske kanske syns igen.

Fina fina Sandra jag känner verkligen med dig! All styrka!

efter ett långt förhållande blev jag lämnad. ett par månader har gått men det känns som igår. jag kan minnas exakt hur det kändes när han sa orden. blev helt yr. har inget må-bra tips eftersom jag är mitt i det men det enda jag gör nu är att fokusera på mig själv, ge mig själv så mkt kärlek som det går. kram

Sandra, när mitt ex gjorde slut med mig trodde jag att jag aldrig skulle bli glad igen. Jag låg i min säng, grät och sov om vart annat i en veckas tid. Folk runt omkring sa till mig, ”det går över, jag lovar”. Jag tänkte att alla bara snackade skit, dom visste inte hur jag kände, hur ont det gjorde, att det kändes som någon slitit ut mitt hjärta. I flera månader gick jag som i ett töcken. Tills jag en dag såg ljuset igen. Det jag vill säga är att de hade rätt! Det går över! Kanske aldrig helt, men till en nivå att du vågar älska och bli älskad igen! Dock måste det få ta sin tid. Jag tänker på dig och skickar en stor kram. Gör allt du behöver, gråt, skrik, kasta saker. Men glöm Aldrig att Det går över (även om det inte känns så nu).

Kram <3

NÄE, fy satan. Du är inte ensam!

First comment. Just to say that you have my arms around you, now, if you want.

wow detta fick mig till tårar. en av de allra vackra kärleks historierna slut, tillåt dig att vara ledsen och känna ångest det är normalt. det blev som det blev men lägg aldrig skulden på dig själv. det är inte ditt fel nånstans. jag har varit där du är och jag vart till och med så deprimerad att jag funderade på självmord men så långt ska man aldrig låta det gå. det kommer ta långt tid att fixa det här såret men ärret kommer aldrig försvinna och det är bara att acceptera! de allra flesta säger att livet går vidare, men nej det gör det inte, istället börjar det på en ny väg, en ny bok, ett nytt kapitel.
var stark sandra! du är den mest vackra, underbaraste och fantastiska människa jag följt sett och hört av. puss på pannan och en lång varm kram, ta hand om dig.

Du är så himla bra och genomärlig. De känns som att de är min bästa vän som har blivit dumpad, inte min favoritbloggerska, kanske är de också därför du är så himla bäst.

Jag vet att de gör så ont just nu. Men snartsnart så kommer du över de och då är du bara starkare, du är bäst sandra, glöm aldrig de!

Det är hälsosamt att gråta. Och det känns oftast bra att gråta ut och känna att den där sprängande värken i hjärtat lättar lite.

http://www.nyttigt.eu/fem-nyttiga-anledningar-till-att-grata-mer/

vill skicka en stor kram, du är stark och modig. jag är säker på att efter detta olyckliga slut kommer du att finna den enda sanna kärleken även om det känns avlägset långt borta. men en dag kommer du att känna tacksamhet när du ser tillbaka. på allt positivt det har fört med sig.

ta hand om dig.
♥

Är så otroligt ledsen för din skull Sandra. Vi känner inte varandra, men tack vare hur du har släppt in alla oss läsare i ditt liv bryr vi oss om dig! Du ska veta att du har massa vänner här och alla hatar att se dig ledsen.

Det kommer ta ett tag, men till slut går det över! Man tror inte på det först, och sen när det gått ett tag och man märker att det inte alls blir bättre ger man nästan upp, men sen – SEN går det över. Och då är det så jävla skönt!

Ta hand om dig. Och låt dina vänner ta hand om dig. Kram!

FY HELVETETS JÄVLA SKIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIT!!!!!!!!!!!!!!!!! Vi klarar det här tillsammans!!

❤❤❤❤❤❤❤❤❤

Så oändligt sorgligt. Det är nu du måste göra det, du måste skriva din bok.

🙁 dette høres rart ut men jeg begynte også nesten å gråte,som andre har skrevet overfor her. og selv om vi blogglesere ikke kjenner deg på ordentlig,kommer det til å gå over til slutt,etter at alt har vært helt svart en stund <3

Jag har aldrig skrivit här men tänkte bara säga att trots att det är miljarders ettor och nollor mellan dig och dina läsare så tänker jag på dig och fick en liten tår i ögat när jag läste. Ta hand om dig.

Du är den bästa. Du vet ju knappt ens att jag finns men jag tänker på dig. Ta hand om dig, verkligen. Överlev det här.

Lyssna på Brännö Serenad om och om och om och om igen. Vi tänker alla på dig!

Bästa Sandra!!! Ta hand om dig! Du är bäst!

[…] har varit en massa snack om att Niotillfem-Sandra blivit dumpad av sin kille. Detta har föranlett en massa olika reaktioner. Vissa tycker synd om henne, andra tycker att det […]

<3
du finns i mina tankar.
vet hur svårt, tomt, meningslöst, förvirrande det blir när kärlek tar slut.
har läst din blogg i många år och du har alltid berört mig med dina texter och bilder. mig och många, många fler…

låt dig omfamnas av alla oss i världens största kram och lägg ditt huvud på våra axlar så länge du behöver.
<3

Åh vad jag önskar att du orkar gå in här och läsa alla kommentarer. Att du får känna all kärlek till dig som finns på den här bloggen.
Alla dina läsare känner så mycket för dig, med dig och det beror på alla känslor du förmedlar, hur mycket du delar med dig av din fantastiska person, dina erfarenheter.
Jag kan bara instämma i alla varianter på ”tiden läker alla sår” som du har fått här. Det känns som om det aldrig kommer bli bättre, som att det alltid kommer göra lika ont, alltid kommer att kännas såhär. Men det blir bättre, det blir lättare att andas. Jag lovar.
Var med dina vänner allt du orkar. De är viktigare för dig än du tror, och de kommer säga rätt saker, även om du inte tycker det nu. Ta hand om dig och kom ihåg all kärlek som finns på bloggen, från människor som inte känner dig egentligen, men som du har förtrollat med bara en liten bit av dig. <3

<3

Mitt ex gjorde slut med mig. Vi var förlovade och hade varit galet kära under våra år tillsammans. Livet var som en film med honom. Han var den snyggaste killen jag nånsin sett och han var en helt underbar person. Vi hade alltid så kul ihop, samma humor, samma intressen, samma smak i det mesta. Jag lärde mig massor av honom och han av mig. Vi var som gjorde för varandra och jag kan ärligt säga att jag svävade på moln under flera års tid. Jag kunde inte fatta att jag var så kär i en kille som var lika kär i mig.

Men.. han blev beroende av droger under vårt sista år tillsammans. Jag hade själv tröttnat på att gå ut och festa så vi började alltmer dra åt varsitt håll. Jag var hemma och var ”tråkig” och han var ute på coola klubbar och efterfester. Hans droganvändande hade också förändrat honom som person, han blev mer och mer av en skitstövel. Trots detta gav jag inte upp hoppet. Det skulle ju för alltid vara vi, right? När man har flera år tillsammans så kan man lätt avfärda några dåliga månader som en jobbig period. Jag stålsatte mig, bönade och bad att han skulle ändra sig, jag väntade på honom i flera dygn när han var ute.. Jag vägrade inse att han hade förändrats. Han skulle normalt sett aldrig ha gjort såna här saker. Han var ju världens finaste kille. Och han var alltid så ångerfull när han väl kom hem. Han grät och bad om förlåtelse. Det skulle aldrig hända igen, men bara några dagar senare var vi där igen..

En dag kom han hem och bara dumpade mig. Jag gick in i något slags chocktillstånd och grät oavbrutet i tre dagar. Trots alla tecken på att detta hade utvecklats till något som egentligen inte längre alls var bra för mig så kunde jag inte föreställa mig ett liv utan honom. Det fanns inte på kartan att vara utan honom. Det gjorde så sjukt jävla ont.

Men det jobbigaste av allt var att han var så kylig. Det kändes som han ville ha ut mig ur hans liv till varje pris. Jag behövde få en förklaring till att våra sju år tillsammans bara försvann. Men han sa bara att han inte var kär längre och då finns det ju inte så mycket att säga? Men jag ville ändå veta. Jag ville ändå lyckas nå honom. Jag ville att han skulle ”erkänna” att han hade förändrats, jag ville att han skulle kunna erbjuda mig ett samtal som jag var något sånär nöjd med. Jag visste att jag förlorat mitt förhållande, men jag var inte beredd på att jag också förlorade min bäste vän.. Det var det svåraste.

Men just det där att jag aldrig fick ett avslut har ärligt talat gäckat mig i flera år. Det är nära 13 år sedan det hände! Jag är fortfarande störd över det i ärlighetens namn. Jag har ny partner sen 10 år tillbaka, jag har familj nu. Men jag har ett hål i mitt hjärta över sättet han dumpade mig på. Jag är inte ”kär” eller vill att det ska bli vi. Absolut inte! Men han betydde så mycket för mig, och jag vet att jag också betydde massor för honom att det har varit svårt att gå vidare utan detta avslut. Så mycket har det påverkat mig. Därför hoppas jag att du kan se till att få den info du behöver för att kunna gå vidare. Du kanske inte kan få höra det du helst vill.. och kanske får du höra något du inte är beredd på och kanske svider det ännu mer. Men se till att få ett avslut så du kan gå vidare i livet. Nej, man kanske inte kan eller ska vara vänner. Man ska inte frestas att ses och ligga med varandra för att sedan hamna tillbaka på ruta ett sorgmässigt. Men många år tillsammans förtjänar ett anständigt uppbrott. Det förtjänar ett sista ögonblick av ren kärlek, att man kan stå för det man gör och ta avsked så det känns ok för båda.

Kram och lycka till.

Hej Sandra! tack för dig ärlighet, fyll dagarna med så mycket roligt du kan, fina vänner, tårar skratt och allt positivt du kan komma på! Någonstans längs vägen kommer det börja kännas bättre, någonstans kommer det gå en timme utan att du tänker på honom, efter ett tag en dag. Det är inte lätt men du är stark och get har gått över förr och kommer göra det igen. Tack än en gång för att du är så rak, stark och ärlig! stärker och inspirerar andra människor på så många sätt! Stora kramar!

This too shall pass.

Finaste, finaste Sandra.
Mitt hjärta brister när jag läser .. jag vet att inga ord tröstar just nu.
Men bara låt det komma, låt sorgen ta över och gråt sönder dig. För att kunna hitta vägen ut nån gång ..

kram

jag bara gråter och gråter för dig just nu. jag har varit med om precis samma sak. hatar såna som säger så, men nu säger jag också det. jag trodde vi skulle leva med varandra tills vi blev gamla och grå, men så kom den där dagen från ingenstans när han sa att han inte är kär i mig längre. jag slutade äta helt, låg och grät på mitt rum vareviga dag i en månad. det kändes som att någon väldigt, väldigt nära mig hade dött. mitt liv stannade och jag kände mig helt tom. jag gick från 54kg till ynka 43 och kände inte för att göra någonting. men du måste veta en sak Sandra – det går över! för mig gick det över förvånansvärt fort, med hjälp av fina vänner som lät mig sova över, massa alkohol och en underbar familj. kärlek gör fruktansvärt ont och det är bland det värsta som kan hända. men det blir bättre! och du kommer växa med det här!

Åh herregud, Sandra. Jag blev så ledsen när jag läste vad som hade hänt och jag kan inte för mitt liv förstå hur det kunde bli såhär. Men jag tänker inte nämna hans namn för jag vet hur ont det gör och hur dåligt du mår. Men det är helt okej att vara ledsen och känna sig som en trasdocka inuti hur länge du än vill och det finns ingen som någonsin får tala om för dig att du måste skärpa dig. Du har hjälpt så många av oss med dina ofantligt fina texter om hur man skall gå vidare när ett förhållande plötsligt tar slut och hur livet går vidare och vi alla känner med dig.

Men bara för att du har givit oss råd är det ingen som säger att du måste följa dem. För när man är i situationen är allt så mycket svårare och man vill ingenting men det är också okej. Jag vet inte vad jag kan ge för råd till en sådan fantastisk människa som du är men det jag kan ge dig är att den enda som är viktig är du. Gör det du själv vill och inte det som alla andra vill och om det innebär att du vill äta så mycket choklad att du nästan kräks så gör det. Låt dina vänner ta hand om dig och gråt ut i deras famn och ät glass.

Jag sitter alldeles för långt bort från dig men jag skickar alla cyberkramar som finns. Du är en fantastiskt fin människa Sandra och låt aldrig någon få dig att tro annorlunda

En stor och tröstande kram <3

Sandra. Vi tänker på dig och stöttar dig i det här. och vi vet att du är stark och klarar att gå igenom den här perioden, du har gjort det förut. Få inte skuldkänslor om du inte uppdaterar bloggen lika ofta, vi förstår! Massor av pussar och kramar och kärlek och hundar till dig. Du har förgyllt så många skoleftermiddagar under min gymnasietid, och att du väljer att skriva något sånt här gör dig till en om möjligt ännu bättre förebild. <3

Sandra, this is my first comment on your blog although I have been a reader for several years. My boyfriend urged me to leave a comment even though I was unsure what to say and seeing all these other great comments. My heart goes out to you all the way from Japan. Take care and be strong! You are wonderful and will get through this.

4,5 år är en lång tid, har själv varit där. Ungefär. Då var det jag som gjorde slut för att kärleken tog slut. Nu har jag hittat den igen och det kommer du säkert också att göra. Men det är inte sådant man vill höra i det här läget, så jag säger KRAM!

http://25.media.tumblr.com/tumblr_lzixalDpBN1rpu8e5o1_1280.jpg

en bild som kanske tröstar lite.

Mac Miller – Missed calls
Hajen – Svensken

För musik och rödvin och tobak är det enda som hjälper.

<3<3<3

<3 <3 <3

världens finaste sandra, otroligt sorligt att höra detta. ta vara på sommaren och lev livet fullt ut, jag lovar att varje bra känsla kommer kännas mer än någonsin! du är i underbara new york och har massor av fina vänner där som vill dig väl. och när du väl faller på knä och ger upp så låt dig göra det, för du kommer känna dig så fruktansvärt mycket starkare när det väl är över, det kan ta en vecka, en månad eller ännu längre, men det är så värt det i slutändan. puss, tycker om dig och din blogg väldigt mycket!

BAMSEKRAM! <3
Ni var de finaste paret man kunde tänka sig!

Jag gickför ett tag sedan genom samma sak (jag vet att det aldrig är likadant, men du förstår nog vad jag menar) och det gör fortfarande ont, men inte alls lika ont som först. Efter ett tag ser man att det sakta men säkert blir bättre och det kommer det bli för dig med. Det kommer ta ett tag, för du var ihop med honom så länge och älskar honom så, men efter ett tag kommer allt kännas okej och du kommer förhoppningsvis få njuta av att hångla med gulliga främlingar på klubbar en del innan du blir ihop med en ny person som kommer bli ditt allt!
Men tills dess; stor kram för just nu förstår jag att allt är ett helvete!!
KRAM

Vitenskapen sier at en brist i hjertet tar ca 2-3 mnd å reparere slik at man kan andas igjen. Etter 2 mnd kan en stå ut å tenke tilbake på minner, stunder man har hatt sammen uten å dø av sorg, og en klarer å sove ihvertfall en halv natt igjen! Tenk på at du skal holde ut i 2 mnd Sandra, da vil du klare å komme tilbake fra dette! Det er ingenting som kan måles med smerten man føler når ens elskede går fra en, men prøv å fokusere på 2 mnd. Dette har faktisk hjelpt meg gjennom hjertesorg jeg ikke trodde jeg skulle klare å reise meg fra igjen!
Hitta på noe hele tiden, ikke vær alene selv om du kjenner for det!
Tenker på deg i denne forferdelige tid!! <3

åh Sandra 🙁
<3

<3

I´m so sorry Sandra.

It nearly made me cry, which is so weird cause I do not even know you. It makes me sad that even such a great good and wonderful cute person like you needs to go through such shit.

How can someone not want to be with you anymore. But you never know what it is with love. I don´t even think it is about love…it is more about respect, selfishness or power of endurance. It is a weakness of character. I don´t think love just flies away. I think some people are not able to cope love so that they get afraid and selfish. Maybe that was not love…whatever love may be.

I think it is the heardest things in life…to understand and accept that someone is not loving you anymore. That someone changed so much. That someone maybe never was the person you thought he is.

Like this song from Adele:

When will I see you again?
You left with no goodbye,
Not a single word was said,
No final kiss to seal anything,
I had no idea of the state we were in,

I know I have a fickle heart and a bitterness,
And a wandering eye and a heaviness in my head,

But don’t you remember? Don’t you remember?
The reason you loved me before,
Baby please remember me once more,

When was the last time you thought of me?
Or have you completely erased me from your memory?
Cuz I often think about where I went wrong,
And the more I do, the less I know,

But I know I have a fickle heart and a bitterness,
And a wandering eye and a heaviness in my head,

But don’t you remember? Don’t you remember?
The reason you loved me before,
Baby please remember me once more,

I gave you the space so you could breathe,
And I kept my distance so you would be free,
And hope that you find the missing piece,
To bring you back to me,

Why don’t you remember? Don’t you remember?
The reason you loved me before,
Baby please remember, you used to love me,

When will I see you again?

Me myself had to go through this twice in life and I´m still at some point heartbroken when I think about it although it was almost 10 years ago.. It is the feeling like someone dies…it´s the feeling that you die a little.

I know at this point it is not helpful to give you positive affirmation because it is so fresh and you are so shocked…we all are shocked.

But I can tell you this Sandra…one day you will not hate him, you will not love him…you will be thankful to him that through him you become the person you are then now at this very moment…and in your mind you will thank him that he had let you go to have a even better and more wonderful love than you ever imagined.

I thought my life is over when it happened to me. I thought that I will never find someone whom I am able to love like this…It was such an intense love we had…

But now I am in a relationship that is so much more than the ones I had…I can´t even believe it.
I lost all believe in love, but now I know there is this thing called love…

You are young, your whole life lies in front of you…Take your time to deal with this sad news…celebrate it if you want. But never give up hope.

My friend always says: never stop a rolling stone…

I wish you so much power. I wish you the power to grow beyond yourself.
You are great. I admire you! You are so strong!

Yours Sani

<3

Fina fina fina Sandra <3

Tiden läker alla sår, även om det inte känns så nu. Och tänk att om det hade vart meningen att det skulle vara ni så hade det varit ni, eller så hittar ni varandra om tio år igen. Du är värd någon som vill ha dig, alltid.

Fyfan. Lova att du försöker ta hand om dig själv.

<3

Sandra, du är starkare än du tror, det kommer du inse. All kärlek och alla kramar till dig nu, kläng dig fast vid vännerna, de hjälper dig minnas hur man andas igen. (L)

Jag känner inte dig, men jag känner igen mig i det du skriver… samma sak hände mig för snart exakt två år sedan och ja, man vet inte hur farao man ska överleva… men det gör man… min räddning, min väg tillbaks var att börja blogga… du gör ju redan det så det är ju ingen stor förändring kanske, men det är väldigt skönt att få på pränt det man känner på riktigt… kanske inte allt, allt funkar inte att skriva öppet, men mycket… Jag vet att det känns lönlöst just nu, och jag tänker inte skriva att det blir bättre sen… för det kan man inte ta till sig där du är nu… men det blir det… bättre… om ett tag… tills dess. Stor kram! Och du, sov och promenera, det hjälper, jag lovar… även om du inte minns hur man gör, sätt en fot framför den andra och bara gå… ett steg i taget! kram!

önskar jag kunde trolla

♥

Näe fy fan Sandra. Vet hur djävulskt detta är och jag känner med dig till tusen. Försök ta hand om dig. Var med vänner och hitta på saker fastän du bara vill ligga under täcket och dö. Det är den bästa medicinen. Kram

trist. trist. jättetrist. hoppas du kommer ur dimman snart. skickar lite energi (även fast vi inte känner varandra).

Tråkigt att höra. Du skriver om det på ett vackert sätt. Håll modet uppe och försök tänka att du kommer att gå stärkt ur det här. Allt gott! Kram

Ja, fördelen med att ha en blogg med 70 000 läsare är att du har 70 000 personer som tänker på dig, känner med dig och tycker du är bäst. Kramas med alla vänner, gråt en hel vecka utan avbrott, drick allt vin och rök alla cigaretter. Jag är ju bara en helt vanlig bloggläsare, men tänker tänka på dig ändå och skicka mentala kramar!

Nothing anyone can say is going to make it better but it WILL get better. And just like so many of the other readers have said, you’re a true inspiration and a lovely person(even though i only know you through the computer screen).

Don’t cry because it’s over, smile because it happened.

LOTS OF LOVE TO YOU!

Eat pasta carbonara, drink wine and beer and dance dance dance!

Jag vet inte om det här är helt fel. Eller om det hjälper alls. Men jag har börjat se på livet som att man bara ska lära sig så mycket som möjligt. Och hela den där delen med att ha ett helt krossat hjärta, man måste ju lära sig det med. Fruktansvärt att det är på bekostnad av något så fantastiskt. Och fruktansvärt att det måste göra så ont. Men du kommer att kunna skriva ännu vackrare kärlekstexter och vara ännu mer störtförälskad i nästa kille. Eftersom du har ännu mer perspektiv på hur det egentligen känns när ett hjärta helt går av. Men som sagt, osäker på om det är det man vill höra. För nu är det här ju bara förjävligt.

styrkekramar!

Tycker så synd om dig! Gör precis vad fan du vill nu och gör endast sånt som du tycker är roligt
Styrkekramar till dig! <3

Ånej 🙁
Helt obeskrivligt tråkigt att höra. Jag hoppas att de här nästan 600 kommentarerna kan trösta, lite lite.
Ta hand om dig!

♥♥♥

Vi läsare är här för dig Sandra! Ta den tid du behöver för att läka ihop, ”finns det en så finns det flera”. Massor med kramar!

Det här hände mig för ca en månad sen. Min älskade pojkvän gjorde slut med mig efter 4 och ett halvt år. Han var inte längre kär mig. Jag bad och bönade; ”snälla vi kan väl försöka igen? Vi kan börja göra roliga saker och bara vara. Känslorna kanske kommer tillbaka!” Men nej, det fanns inget att göra och han gick ifrån mig och jag låg i sängen i två veckor och ville dö. Varför ska jag äta? Varför ska jag sova? Jag önskade jag skulle krocka när jag körde bil för jag orkade inte må så dåligt. Jag googlade allt om kärlekssorg och läste ditt ”att göra slut”-inlägg flera flera gånger. Och så mycket jag kände igen mig i den, trots att det där var ombytta roller, men ändå så fann jag tröst i dina ord. Nu har det gått lite mer än en månad och jag vill inte längre dö. Ibland saknar jag honom så det gör ont men jag kan se ett litet litet ljus långt där borta i tunneln.

Och nu så läser jag det här och lite av känslan jag hade den dagen då han sa de hårda orden, ”Jag är inte kär i dig längre. Jag känner inget för dig när jag ser dig.” kommer tillbaka. Och det gör så ont! Fyfan vad hjärtat går i tusen bitar och man tror att man aldrig kommer kunna limma ihop det igen. Och varför ska man ens göra det? Den jag vill vara med och dela mitt liv med vill ju inte ha mig. Jag vill inte vara kär i någon annan. Och lite så känner jag fortfarande men ju mer tiden går desto mer ser jag att jag kommer bli lycklig igen. Någon gång kommer jag få känna det där pirret i magen och tryggheten att sova bredvid den man älskar trots att det nu känns som världens mest omöjliga tanke.

Jag vet egentligen inte vad jag vill säga med den här kommentaren. Jag vill bara att du ska veta att du har hjälpt mig mycket genom dina texter om kärlek och sorgen när det tar slut. Jag hoppas och vet att du en dag igen kommer vara lycklig med någon fin människa. Det känns lika omöjligt som det känns för mig just nu men jag bara vet att det kommer bli så. Håll ut och ta hand om dig själv. Gör bara det du gillar och umgås med din familj och vänner. Strunta i bloggen eller skriv allt du känner. Vad du än gör så kommer dina läsare att finnas kvar.

Stor kram! <3

jag vet inte om det spelar någon roll men jag grät just lite och hoppas att det gör att du behöver gråta lite mindre.

Jag tänker på dig <3

Alltså, jag hetsgrät sönder min tröja när jag läste det här inlägget Sandra. Det gör så himla himla ont i mig. För din skull, för min skull, för allas skull. Jag vet att det gör mest ont i dig och jag vet hur jävla ont och hur mycket den smärtan förstör.

Om inte det är du och Ludvig så finns fan inte riktig kärlek. Det här händer inte.

Jag har aldrig kommenterat i din blogg förut men jag tänkte att ”nu ska jag göra det” i helgen. Varför? För jag drömde att jag hade valt att helt random åka till New York och du hade bara tagit emot mig och bjudit hem mig till dig för att få vara hos dig med ditt och dina. Allt var så jävla fint. Och det kändes så på riktigt. Och därför ville jag berätta!
Och när jag klickar mig in här idag så läser jag det här….

Fyfan.
FY FAN
vad livet kan vara så förbannat värdelöst

Jag tänker på dig Sandra.

Sandra. Du är den som tröstar oss som läser din blogg när vi har ont i hjärtat. Lita pâ att vi finns här för dig när du är sâ här hjärtekrossad. Du är en fantastisk kvinna och du kommer fortsätta vara det oavsett vad som händer i ditt liv. Du är stark och intelligent, kärleksfull och omtänksam, du kommer fortsätta vara det. Och du kommer klara det.

När mitt fyraâriga förhâllande tog slut sa min lillebror till mig: Jag kommer ringa dig varje dag nu. Dag för dag tar vi det. Och en dag kommer jag inte behöva ringa mer. Och jag glömmer aldrig det, hur han ringde, hur det tog tid att ta sig uppât. Men han ringde. Honom har jag här i mitt liv nu. Hâll fast i de som älskar dig. Och grât alla târar som vill ut, det är mânga som finns här för dig. <3

<3<3<3 fina fina Sandra. Vänner, vin, cig och långa nätter framför filmer som inte har någon mening och somna när du känner för det. tillåt dig att vara tom!
Kärlek från mig till dig!

Finaste Sandra! Såg din ändrade relationsstatus på facebook i förrgår, men ville vänta med att skriva tills du hade gått ut med nyheten här på bloggen. Är så ledsen för din skull. Det kommer att ta sin tid, och det får det också göra, men till slut kommer det att bli bra! Så länge får du gråta hur mycket du vill, det hjälper. Man måste få gråta ut sorgen från kroppen så att den kan bli hel igen.

Styrkekramar till dig!

Ta hand om dig själv, var snäll mot dig själv. Gör bara precis vad du känner för att göra. Du klarar det här, även om det för stunden (och förmodligen ett tag framöver) känns som en omöjlighet. Ta det ett steg i taget, låt bara tiden gå. En dag vaknar du upp och upptäcker att det inte gör lika ont längre.

Åh Sandra, nu sitter jag på kontoret och gråter. Att göra slut eller att bli dumpad är det värsta som finns.

Jag vet precis hur du känner. Jag vet precis hur hopplöst allting känns, som att livet aldrig kommer bli bra igen.

Men vet du, även om det känns helt ofattbart just nu kommer du vakna upp en morgon och inte känna någonting. Till den dagen är det oceaner av tid. Tid som du ska spendera på bästa sätt med vänner som kramar, klappar och förstår. Som låter dig gråta igenom en hel dag eller fler hela dagar för den delen. Vänner som ser till att du får i dig mat och som ser till att du tillslut somnar.

Du har själv skrivit ett jättefint inlägg om hur det är att göra slut och hur man sen upptäcker att ens hjärta har läkt.

Det kommer hända Sandra!

Massa kramar och kärlek.

Jag blev så tagen av detta inlägg att jag drömde om dig och Ludde i natt. Att man kan känna så mycket för en person som man inte ens känner. Kram på dig Sandra.

åh fina, fina sandra. glöm inte bort att du är hur bra som helst, en fantastisk människa och du tar dig igenom dethär. ge det tid. styrkekramar. <3

Det här var det sorgligaste jag läst på länge. Sandra, jag vill att du mitt i all förtvivlan ska fokusera på något positivt, (även om det knappt finns något just nu) och kom ihåg att det lilla positiva, vad det än kan vara, kommer att växa även om det kommer att ta lite tid. Ta hand om dig!

<3!!!
Jag vet att det inte hjälper att säga/skriva nånting just nu. För krossat hjärta är det jävligaste som finns. Att den person som alltid gjort en som lyckligast nu gör att man bara vill dö. Det är för jävligt, för jävligt, för jävligt.

Just nu är det ingen tröst. Men igår kväll kunde jag inte ens komma in på din blogg, det blev bara error. För att du har så många som bryr sig. Du är inte ensam Sandra, trots att du just nu känner dig som ensammast i hela världen. Du är inte ensam. <3

nu blev denna låt en i mängden bland alla kommentarer, men jag hoppas att du hittar den och att den ger dig nåt.

Försökte kommentera igår men jag tror det blev överbelastat. I alla fall, jag blev dumpad på jullovet och trodde att jag aldrig skulle bli densamma igen. Så en dag under sportlovet när jag svischade ner för backen i fjällen råkade han poppa upp i mitt huvud, och jag insåg att jag inte tänkt på honom på EN HEL förmiddag. Det var en sån himla frihetskänsla att veta att jag inte vaknat upp med honom i huvudet, utan varit så upptagen med att leva att jag tänkt på annat. Ända fram till lunchtid. Och nu ett halvår senare reflekterar jag inte längre över vad som råkar poppa upp i huvudet. Tänker på honom ofta men det gör inte ont längre.

Det är som en stört långdragen sjukdom i hjärtat, man kan bara härda ut. Men det går.

ååh neej!
när det väl brister, åk till din finaste vän så att denne kan klappa dig över håret och påminna dig om hur bra du är!! det gör jag alltid för mina vänner, håller dem hårt och bara finns där, när de vill gråta eller när de kommer till stadiet ” Och han var ju egentligen rätt ful ”.
skickar tusen klappar på huvudet och kramar från sverige till dig!

skickar tusen styrkekramar och tankar till dig!
<3 <3 <3
"det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå
men det kan va svårt att förstå när man inte ser den
och det sägs att efter regnet kommer solen fram igen
men det hjälper sällan dom som har blivit våta"

Det kommer bli bra igen <3

Alltså åh </3 Ge det tid Sandra, du är en helt fantastisk människa och lika fantastisk utan honom! Det kommer gå bra.

Kära Sanda! Jag vill inte säga till dig några onödiga plattityder som bara gör dig mer ledsen. Det enda jag kan säga är: Ha vänner runt omkring dig, de älskar dig och vill dig allt det bästa i världen. Att ha viktiga människor nära en hjälper en att läka. Och kom ihåg. Du får gråta. Även om det gör så förbaskat ont. Men det hjälper också. <3 Jag har inte sagt det tidigare men jag gör det nu. Jag tycker jättemycket om ditt sätt att skriva. Kramar

Sandra, I’m deeply sorry. I know everything we tell you is not enough to overcome this situation, but you have to be strong. I think if your true readers were your boyfriend we would never let you go, I swear; what could have happened? You’re the cutest girl ever and you have to be proud of the way you are.

I hope all our comments mean a lot to you and help you to be a little bit happy.

Big kiss and hug,
María

ÅH NEJ 🙁
Jättekram <3

Åh sandra sandra sandra. Jag vill inte säga någonting som påminner om att det gör ont. Läs Harry Potter och tänk att all ugglepost som skickas där är en kram ifrån oss.

Håll ut! Jag tror på dig.

Åh. Nå fikk jeg vondt i hjertet. Du er fin! Men faen, det ordner seg, går bare oppover herfra. Sommeren er rett rundt hjørnet, og man kan være ute hele natta uten jakke, ligge i parken hele dagen og drikke øl og danse til man blir svett i bakgårder. Det blir bra.

Det finns inget man kan göra som kommer göra det enklare för dig, det förstår jag. Men håll ut Sandra, människan klarar mer än vad man tror!
Ta vara på alla cyberkramar du får, skickar en från mig också: KRAM!

Tid. Ett steg i taget. Man tror att man aldrig kommer överleva och ta sig igenom. Men till slut kommer det komma en tid då man inser att man klarade det. Jag skriver om det här: http://lucy.webblogg.se/2012/march/slutligen-fri.html. Tror och hoppas det kan vara till uppmuntran! Kram!

Finns inte så mycket att säga, ingen kan förstå hur du känner, men det drar ändå i mitt bröst som en liten liten påminelse om all smärta du måste känna.
Vi är många som tänker på dig härute även om deet inte hjälper mot just detta onda.
Ät mycket pasta, prata mycket i telefon och gråt så mycket du orkar, tror det kommer kännas om något liiiiite bättre sedan

det gör ont när en syster är i nöd.

tusen styrkekramar till dig.

du är en fantastisk kvinna!

Det finns väl inga ord som tröstar sånt här.

Jag blev också nyligen ensam, inte på samma sätt, men ändå. Det har hjälpt mig så mycket att läsa ditt göra-slut-inlägg tusen gånger om.

Hade ingen aning om att det kunde göra så ont i hjärtat.

Tusen kramar till dig Sandra!

Dearest, I know you probably wont even read this and I’m not saying anything that hasn’t already been said, but I think I started reading this blog when you and Ludvig first started out, I remember the some odd years when you only referred to him as the Wind here on the blog.

I’m so terrible sorry when this happens, when loving something so much leads to utter heartbreak. Let it suck, but please don’t let it break you. You are an amazing person <3

aj. aj. aj. jag vill krama ihjäl dig lite nu. jag har gjort en lista som jag brukar gråta till när livet gör för ont i mig, http://open.spotify.com/user/totalitet/playlist/1meKZ9DCq7kDhdTZuNgCtP. du överlever det här, vi står alla bakom dig beredda att ta emot dig. du är den starkaste kvinnan jag vet och då känner jag dig inte ens lite. tusen tusen tusen kramar.

Jag är i chock. Aldrig trodde jag att det skulle bli såhär. Men drickdrickdrick och gråt. När jag och mitt ex gjorde slut somnade jag till sex and the city varje kväll. Det hjälpte mig nått oerhört. All kärlek till dig Sandra, du klarar det här även om man gråter så mycket att man inte kan andas tror att man ska dö. Den värsta tiden är nu.

Ett andetag i taget. <3

KRAM

Jag förstår ingenting heller. Gör han bara slut helt out of the blue? Jag blir förbannad! Det är väl en sak om man kämpat och försökt och så kämpat lite till.. Kanske vill en fortfarande då fortsätt lite mer än den andra. Och det gör ont. Men att gå där och vara lycklig och tro att den andra också är lycklig. Och så sedan få detta över telefon? Nej. det är helt vidrigt och jag önskar det fanns något botemedel, något som trollar bort smärtan pronto så du slipper gå där med det där hålet i magen. Jag vet. Jag har varit där. Vi har nog alla varit där men det är kanske en klen tröst för dig där du befinner dig just nu. Vet inte vad jag ska säga mer än att jag tänker på sig och hoppas det går över så snart som det bara är möjligt.

Det är för tidigt för att säga detta, det vet jag egentligen men jag läser inte din blogg så ofta så jag säger det nu.. En positiv sak med detta är att du är ett steg närmare att träffa den stora kärleken. Han är som är den du kommer gifta dig med, få barn med och leva tillsammans med resten av ditt liv. Och det kommer vara en amazing person. Tänk, honom har du inte träffat ännu! Allt det ligger fortfarande framför dig.

KRAM OCH TA HAND OM DIG.

Aj. Det gör ont i mitt hjärta när jag läser det här och jag gråter för din skull. Jag blev lämnad för något år sedan och det var mycket tack vare dina texter som jag kunde bli glad och må bra igen. Jag hoppas du känner vårt stöd och kärlek! <3

Massvis med kram till dig!!!

Nä fy fan vad sorgligt. Sådant borde inte ens få hända. Lider med dig. Du är fin.

Du kommer att överleva, och komma ut en starkare människa på andra sidan. Sitter med tårar i ögonen och önskar att du inte hade behövt gå genom detta. Kram

Usch! Det här ledsna förtjänar du inte!! Fy tusan, skicka allt det i ett paket till rymden! Vi är många, många som tänker på dej, fina fina Sandra! <3

I´m so truly sorry. Nothing helps right now, I know. And no matter how many times people say ”It will be okay” or ”You´ll get through” or ”You are strong and amazing” or things like that, you probably won´t believe them. It seems impossible.
At some point, I think, you´ll start to cry, and yes, it will feel as if the crying won´t ever stop. But Sandra, that will be the beginning of the mending, the healing. I promise.
I wish you well. Lots of love: Siv.

<3

när en dörr stängs öppnas tre nya. det finns så himla många finingar där ute!

Amen, fyfan vad trist. Usch. 🙁

Det är väl egentligen allt jag har att säga. Ibland måste man ju få tillåta sig själv att må riktigt jävla dåligt. Kan du inte sjukskriva dig eller något? Det gjorde jag en gång när allt kändes skit. Det hjälpte mig att sortera tankarna lite, bort från det jobbiga.
Du måste försöka fokusera på tiden som fanns innan honom och på alla de fina människor som finns som inte är han och hur lycklig du lyckats vara tidigare i ditt liv och tänka att du faktiskt kan lyckas återskapa det!

Och ta emot så många kramar du bara kan!
KRAM!

det kommer til å bli bedre, men for nå har du lov å ha det jævlig. Mange tanker til deg <3

Finaste du 🙁 Till och med jag började gråta av detta. Man vet aldrig vad man ska säga om sådant här. Speciellt när både ni och alla dina läsare trodde att det skulle vara för evigt. Bara ta hand om dig, så gott du kan. Ingenting är fel, varken att gråta dagarna lång, eller att stänga av allting. Det är bara en process man måste gå igenom. Alltså fy fan. Men Sandra, du vet att du har flera tusen människor bakom dig i alla fall. Och du vet att du kommer bli ultrasuperduper kär i någon annan, om några månader eller år. Du vet att det blir bättre. Kram

❤

<3 Usch vad sorgligt! Jag är också i en hjärtesorg just nu så jag kan inte komma med några upplyftande ord. Jag trodde att jag hade träffat den rätta i mitt liv också. Jag älskar honom och han älskar mig. Fortfarande. Och jag trodde att det räckte. Vad mer behövs liksom? Men så visar det sig att han inte för allt i världen kan se sig själv leva ett liv med barn, och jag kan inte se mig själv utan. Det går att kompromissa om mycket i ett förhållande, men inte detta. Kärlek är det svåraste jag vet. Men när jag ser gamla par på stan med skrynkliga händer som fortfarande hållt ihop efter alla dessa år, då får jag upp hoppet igen. Människor kan faktiskt älska varandra livslänge och få det att fungera. Det får mig att tro på kärlek igen.

Grät en liten skvätt.<3

<3333333333333333333333

nei. nei. nei. nå er jeg knust sammen med deg, Sandra. Bare gråt.

Jag önskar du slapp ifrån all ledsenhet, att du magiskt skulle bli lycklig igen på en vecka. Kram!

Nå kan du date Ryan Gosling!

Fina Sandra, jag har levt i ett självdestruktivt dåligt förhållande och tog beslutet att jag måste gå vidare efter jag läst ditt inlägg gång på gång om att göra slut. Oändligt tack!!! Önskar att jag kunde bidra med något så att du reser dig upp och känner dig stark. Du klarar detta.

Kramar

<3

Fina du, jag är så ledsen för din skull. <3