för mig hjälpte den här texten litegrann när jag blev lämnad av kärleken i mitt liv. eller jag trodde att han var det. Jag brukade läsa den här texten, speciellt de sista styckena med jämna mellanrum och med tiden blev de lättare att tro på. hoppas det kan hjälpa
http://www.dn.se/blogg/fragainsidan/2010/06/17/hur-hanterar-jag-mitt-brustna-hjarta-7580/

Den sången fixar allt. Hörde den på min lillasysters studentfest i tisdags (är ju annars aldrig i Sverige) och fastnade så mycket att jag var tvungen att ladda ner den på iTunes. Nu lyssnar jag på den varje gång någon är i vägen på ett eller annat sätt. Bra att du också gör det! Man blir glad av den låten! I alla fall för stunden 🙂

Stor varm kram på dig!!!!

Detgåröverdetgåröverdetgåröver

<3

lilla, älskade hjärtat.
inte mer än så. allt löser sig, hjärtat på jorden, jag lovar. så himla många kramar härifrån – fortsätt vara stark

Att älska är att slitas sönder
bit för bit,
att kämpa med en främling,
om sitt eget liv,
och denna främling utan vapen
skall med en öppen famn
och tusen ljuva lögner
ta från dig allt som gjorde
livet värt att äga,
och slänga bort det liv som inte längre
kan leva men ej heller vågar dö.

Av Ester Sjöblom, ur Utan Repetition 1954.

Kram.

Hello Sandra.
I’m sure I have nothing to add to the many comments that you’ve received so far and you may even not be in the mood for reading all this, but if there’s any comfort to you, someone you never seen or heard somewhere across the Atlantic, in this very small country called Portugal, feels sad for you right now.

It’s been ages since I last felt my heart broken but – and you may hate me for saying this now – I actually would rather have that than the nothingness I’ve been left with for 3 or 4 years now. Because feeling sad and heartbroken beats feeling numb anytime. It means you are alive, capable of loving and feeling. It means you have a lot to give too! No matter how much it hurts, it builds you and makes you fitter and stronger.
And the next time you fall in love (because it should and it will happen someday, when you barely see it coming), the lucky guy will get an even better, improved you.

(Honest! Cross my heart! I know this from personal and proxy experience!)
Hugs,
Rachel.

Sitter här nu, även jag med ett brustet hjärta. Idag har jag och min pojkvän gjort slut efter 2 ½ år. Jag är mest tom. Vet inte än om allt bara har varit en mardröm eller det är på riktigt. Vill inte riktigt förstå. Kan inte riktigt förstå. Hade ju så många planer om framtiden, våran framtid ihop. Sitter mest bara och gråter. Har gråtit så mycket att det känns som om någon har sparkat mig på huvudet. Även mina ögon är svullna och röda. Gick in på din blogg idag då jag visste att även du har har fått ditt hjärta brustet. Tänkte att jag kunde läsa alla peppande kommentarer folk har skrivit till dig och att även jag kan ta åt mig av några kommentarer, som att det kommer bli bättre osv. Sitter och googlar på ”hur man kommer över sitt ex” också. Jag har kommit fram till att det bästa man kan göra är att gråta. Gråta så mycket tills att man inte orkar gråta en endaste tår längre. Kära Sandra, vi kommer att klara oss. Vi är unga kvinnor som har hela livet framför oss, och det kan INGEN man ta ifrån oss.

Sandra, jag är så otroligt ledsen för din skull.
Jag har läst din blogg i flera år och du har blivit en slags låtsaslångdistansvän.
Du har liksom alltid, alltid, funnits där när jag har mått dåligt. Du har alltid de rätta orden.

Om jag kunde, så skulle jag finnas där för dig med.

Många kramar till dig fina.

Universums största famntag till dig!

Har bara tittat in på din blogg sporadiskt över åren (mest när bloggkommentatorerna länkat, och så även nu), så jag känner inte dig. Alls.

Men oj vad jag vet hur ont detta gör. Och oj vad jag känner med dig. Och oj vad jag skulle vilja ge dig en kram. Men hoppas du vet hur många som stödjer dig även fast vi inte känner dig, och hoppas du vet att även detta kommer bli bättre. Inte idag och inte imorgon, men en dag.

<3

rivna sår
slitet hjärta.

LIlla fina Sandra det högg som en kniv när jag läste din blogg, faan vad jobbigt, Jag levde med en man som var 12 år äldre än mig han sa att jag var hans allt, jag flyttade upp till honom och lämnade mitt gamla liv min familj ja allt, det visade sig att han var alkolist och jag vågade inte lämna honom för han klarade sig inte utan mig, han hade inte nån, Jag älskade honom men han dog för tre år sedan ungefär,,, Lilla gumman du skall sörja utav bara helvete bli arg ledsen allt som hör till, Du är för fin för att lämnas och nu har puckot lämnat dig, MEN du är stark oxå du klarar detta vännen, vet inte vad jag skall trösta dig med förutom att jag älskar dig, din stil, din humor ja dig, Kram sötis från Helena,

Min kille gjorde slut efter 6 underbara månader och jag sjönk ner i det djupaste hål, jag visste inte att det fanns ett sånt avgrundsdjup under mig. Och jag bara föll och föll tills jag vara nere på botten. Där nere grät jag, jag grät tills tårarna tog slut men jag fortsatte gråta ändå. Tårkanalerna pumpade torra och det sved i ögonen. Han var mitt livs kärlek och han har format den jag är, mycket mer än han är medveten om. Efter att han gjort slut stängde jag av för att överleva. Jag började förakta mig själv och mitt utseende, för det måste ju vara något fel på mig när han från en dag till en annan inte älskar mig längre, eller?!? Efter ungefär ett år insåg jag vad som hänt och att det var slut. Då började jag sörja. I flera år, säkert tre år. Det är snart sex år sedan och det går inte en dag utan att jag tänker på honom. Det känns som att jag drömt alltihop, vi var kanske aldrig tillsammans, han kanske inte ens finns? Nu är han som ett ärr i mitt hjärta som gör sig påmind jämt. Jag kommer få leva med honom i resten av mitt liv. Jag vet inte om jag är glad eller ledsen för det. Det är bara så det är. Han är för alltid en del av det som är jag.

så otroligt sorgligt, men du kommer att klara det! Jag är bara en bloggläsare men jag har fått så mycket gladje från ditt blogg, och jag önskar verkligen att det var nåt jag kunde göra för att hjälpa dig just nu. ta hand om dig <3

Jag minns det som om det var igår, den där soliga vårdagen i april för tre år sedan. Jag minns fortfarande det exakta mönstret som stenarna i fasaden på andra gatan, ser ut. Jag minns för det var in i den väggen jag stirrade i en oändlighet, och en oändlighet och ännu en oändlighet. Hur jag hatade solen, alla människor, värmen, fåglarna och blommorna. Honom. Han som förstörde allt det fina vi hade. Jag minns alla oändliga tårar som rann som om det inte fanns en morgondag. Men det fanns det.
Jag skrev till dig i ren hjärtesorg, kommenterade något inlägg du hade skrivit om trasiga hjärtan. Och hur det hjälpte. Jag önskar att jag kunde få ge det tillbaka till dig. De där tröstande orden. Att det är ett helvetesjävlaskit såhär skulle det ju inte vara. Såhär ska inte livet kännas. Och du sa att det gör ont, men man lär sig att andas igen, att leva. Någon gång. Den där någon gången kom. Till slut började det göra mindre ont. Och helt plötsligt sitter man här, och det har gått tre år sedan det där hemska. Och man lever. Och det gör inte lika ont att andas. Det tar tid, men du hade rätt. En dag kommer det vara lättare. Det lovar jag dig, så som du lovade mig. Tills den dagen är här, får du göra vad du vill för att bara klara av att låta tiden gå. <3

Det gör ont i mitt hjärta att läsa detta. Och jag vet att allting alla säger i en sån här situation är så jävla jobbiga att läsa. Vem vill höra att det går över när ens stora kärlek har gett upp. Ludde är säkert en super fin kille och det är ju snällt av honom att säga ifrån nu, innan han har gjort ngt dumt (hoppas nu han inte har hunnit det utan är mogen o vuxen att bete sig normalt!) och att han gjorde det för att du är värd det! Du är värd att vara älskad av en person som faktiskt är kär i dig. Ibland blir allt enklare om man tänker på alla fel o brister personen man älskar har. Men jag tror nog att man ska tänka positivt istället och bara låta allting vara. Gråta, supa, knulla och rök så mkt du vill!

Hej. (Satt egentligen och skrev det här i anteckningsmappen på telefonen i söndags kväll när jag just hade läst ditt inlägg, trots att jag egentligen verkligen behövde sova, för det började gnaga i kroppen och jag ville få ur mig det.) Att läsa din text var som att ta en tidsmaskin tillbaka till en känsla i magen jag tack och lov inte känt på flera månader nu. Jag hoppas att de tusen kommentarerna (tusen kommentarer. Så mycket tycker dina läsare om dig, Sandra.) värmer lite mitt i allt; jag är glad att läsa nu att de gör det. Jag läste en så fin sak ibland dem: ”Jag och tusen andra flickor (bokstavligt talat tydligen!) tänker på dig, som har fått oss att tro på kärlek.” Tror att det kan vara sant, det där; eller så har du i alla fall gett oss nya ord att beskriva kärleken med, ord som kanske har fått att inse ännu tydligare hur fin den kan vara; ord som har hjälpt oss när det gjort undergångsont. En sådan människa är du – en människa som får andra att må bättre. Det är nog det finaste man kan vara.

Det gjorde ont inombords att läsa din text, för jag kände igen känslan så väl från i vintras – att leva en minut i taget, att bara försöka klara sig till nästa. Att vara så trött, att hela insidan känns som ett enda blåmärke och minsta lilla sak som kommer åt en ömmar något hemskt. Men nu är det de första dagarna i juni och jag har lärt mig för första gången i livet att det finns en väg ut ur de där blåmärkssvarta dagarna; den går igenom något ganska så helveteslikt men den slutar på en plats där det känns bra igen, där man orkar med saker igen och andas obehindrat. Man bygger ju upp en egen liten värld runt sig själv och personen man älskar; en värld som består av alla de speciella små saker som är vi och när allt abrupt tar slut känner man sig så fruktansvärt ensam och vilsen i den världen. Men bit för bit, dag efter dag avvecklar man den världen, även om man inte ens märker det; avvecklar den för att man måste, vecklar ihop den långsamt och lägger den i en kartong längst bak i garderoben som ett vackert minne och tillslut känner man sig inte ensam längre, för din värld är bara din igen, tryggt uppbyggd runt omkring dig av alla de små saker man tytt sig till för tröst under de där hemska månaderna. Och så efter ytterligare ett litet tag kanske man är redo att bygga upp en ny liten värld igen, men någon annan. Jag vet inte, jag har inte kommit dit än, men jag är nog på väg.

PS. Släng inte birt dina minnen. Jag slet ihop allt som påminde mig om honom – varenda lapp, dagbokssida, sak och bild – , tryckte ner det i en kartong och slängde in den längst inne i klädkammaren. Jag öppnar den bara ibland för att putta in en liten lapp där jag har klottrat ner något plötsligt ihågkommet minne som jag inte vill tappa bort. Jag kommer inte vilja titta på de där sakerna på ett bra tag, men samtidigt skulle jag rädda den där lådan så fort jag kunde om det skulle börja brinna eller någonting sådant, för minnena som ligger däri är något av det dyrbaraste jag har; vittnesmål om något av det finaste som någonsin hänt mig. Så.

Jag känner verkligen med dig. Blev så fruktansvärt ledsen för din skulle när jag läste vad som hänt.
Jag har för mig att även du har tittat på Gilmore Girls. Tänk på de pojkvänslådor de har i garderoben i hallen, jag tror faktiskt på det där. Att någon gång vill man minnas. Se tillbaka och reflektera. Vara glad åt de bra stunderna och att vara nöjd med det. Tänk på det innan du slänger. Du kanske bara kan lägga ihop allt i en Ludvig-låda, ställa den någonstans lång långt bort och bestämma om man ska kasta om ett tag istället.

Skickar tusen kramar till dig!

Sandra lady! you need to listen to lots of PJ Harvey’s angry break-up albums (she has a few) and you will feel better! http://www.youtube.com/watch?v=OqZ3zWjogYw
Please know that we all love you very much and are thinking of you at this time. Don’t wait too long to start living again because when you do you will be happy again and you will realise being a single lady isn’t all that bad for a short time (and it won’t be too long before you find someone who can make you happy)
Also this: http://www.youtube.com/watch?v=4m1EFMoRFvY
xxx

tänker på dig <3

Det här är nog 37 gången jag går in på din blogg sedan jag läste vad som hänt igår, så konstigt men det känns som om jag borde titta till dig. Det kan jag ju förståss inte göra förutom att titta in på din blogg. Det är märkligt hur en människa man inte känner kan vara en så stor dela av ens vardag. Jag tittar in på din blogg och delar din glädje, blir pepp, inspirerad så inte så konstigt att jag nu känner mig ledsen och melankolisk. Det är sorgligt att tänka sig att en människa som sprider så mycket livsglädje och kärlek, till och med genom en dataskräm ska behöva bli så ledsen. det gör ont i mig när jag tänker på det. För jag vet ju också hur det kan kännas när den där pojken man älskade allra mest helt plötsligt berättar att han inte är kär i en längre, hur fruktansvärt att erbjuda sitt allt och det enda man har till någon som inte vill ha det längre. Hur det känns att sitta under en tall i 4 timmar utan att fatta något och leva på gratis provexemlar av smoothies som man får gratis av jobbet i en vecka för att det i alla fall tar bort problematiken i att behöva tugga. Men allt som någonsin betyder något är värt att ta en chans för även om det slutar med med att man blir krossad, hur dåligt du än mår hoppas jag att du aldrig ska behöva ångra något. Och jag ska inte säga att jag hoppas du känner dig bättre, jag hoppas du får må precis som du behöver få må. För när det sorgligaste som någonsin kan hända faktiskt händer då måste man bara sörja. Och jag vet att det inte betyder någotsomhelstalls just nu, men den där killen som en gång så fint tackade för sig och sa att han inte ville ha min kärlek längre, han som jag var övertygad om var den enda för mig och så galet uppöveröronen förälskad han känner jag faktiskt inte längre något alls för förutom en varm vänskap. Det är så himmla skönt fast på ett annat sätt så himmla sorgligt, ibland undrar jag var all den kärleken tog vägen, den lämnade honom först, och sedan så småningom mig med. Men jag försöker att tänka på att den faktiskt existerade under den där ljuvliga perioden, precis som en extra bra sommar som nu är över och förbi sedan länge. Men det tog länge innan jag kunde se det på det sättet.

he’ll come crawling, you just wait.

så himla ledsen för er. sugersugersuger verkligen.

har inget att säga förutom en bild.
<3
http://25.media.tumblr.com/tumblr_lzixalDpBN1rpu8e5o1_1280.jpg

”älskling, jag har hittat in från mörkret, det finns hopp om en förändring men det tar den tid det tar”

och det kommer du också att göra. hitta in från mörkret och upptäcka att allt som är du fortfarande finns kvar, även utan honom. men det tar den tid det tar. puss.

I’m so sorry Sandra. I hope that you soon feel better and I’m sending a million hugs over to you in NYC right now. Xx

Jag har aldrig blivit dumpad, det har jag aldrig. Aldrig blivit kysst, aldrig hållt en pojkes hand och vetat att han är vansinigt kär i mig, att han är lika kär i mig som jag är i honom. Jag har aldrig varit ihop med nån, aldrig fått reda på några år senare att nån var kär i mig. Jag inte inte ens fått en puss på kinden av en pojke på sanning eller konka. Jag har aldrig vart med på sanning eller konka när det har vart killar med, eller jo när min lillebror och hans kompis var med mig och min kompis förra sommar. Men jag har fått mitt hjärta krossat om och om igen. Pojkar jag har vart vansiningt kär i tittade ju inte ens åt mitt håll och det krossar ens hjärta men sånt kan man lätta komma ifrån, sånt gör inte ont en evighet. Den första pojken jag frågade chans på hette simon. Han tog in alla tjejer var och en i en buske och sa om han antingen ville vara ihop med en eller inte. Till mig sa han: inte nu, men kanske en annan gång. Jag trodde verkligen att han skulle komma ridande på en vit springare och välja mig nån gång. Det krossade mitt 8 åriga, lilla hjärta till tusen bitar. Sedan frågade jag inte chans på någon tills jag gick i 4:an och då hette pojken anton. Han tog mitt sudd och min penna och sa att han skulle tänka på det, det gjorde han inte, han blev ihop med en annan tjej. Nu har jag vart kär i en kille i över ett och ett halvt år och han heter theo. Jag har inte sagt nått för man frågar tydligen inte chans längre, det tydligen ”bara händer”. Men jag är så blyg att jag vågar inte och det gör så ont, ont, ont. Men jag vet att jag inte har nån chans och att veta att man har haft den men sen inte har den längre måste göra så himmla ont. Jag kommer ihåh när mina föräldrar skilde sig och min pappa var så ledsen. Han kastade sylt burkar i golvet. Jag kommer att jag kännde mig så ynklig, liten, arg och rädd. Varfär händer sånna här saker, varför?
Tänk positivt, kanske kommer det hända nått super, mega, jätte bra ut av det här!! smärtan går över!! jag vet!! jag har över kommit så mycket smärta dom senatse månaderna, det kanske inte är samma lags smärta men det gör ont!! jag kan inte ens föreställa mig hur ont det gör! Men gråt, skrik, lyssna på hög musik, kasta saker, laga god mat, prata med vönner!!! Se till så att du mår bra!!!
puss och kram!!

Jag lovar att du klarar dig igenom det här Sandra! Du är för fin och modig för att inte klara dig. Ta hand om dig och låt andra ta hand om dig <3

Det kanske inte känns så, men det kommer bli bättre till slut. Det kommer ta tid, förmodligen länge, men en dag kommer solen skina starkare, luften kännas renare, hjärtat slå lättare. En dag kommer du kunna gå vidare. Du kommer bli kär igen. Du kommer älska igen. Du måste bara uthärda de där mörka månaderna först. Det kommer bli svårt. Det kommer göra ont och alla kommer se det men du har all rätt att inte le och att gråta vid de mest obekväma tiderna och att lyssna på depprimerande låtar och äta Ben&Jerrys långt in på natten. Men det kommer bli bättre – det blir alltid bättre. Och tills dess att det blir det, finns vi här.

<3

Sådant här suger, att bli dumpad. Tror fan inte det finns något värre! Men i all sorg, smärta och sömnlöshet så vill jag bara, då du förhoppningsvis läser detta, säga att du är en otroligt stark och fantastisk tjej. Du kommer ta dig upp, det vet du ju också. Du kommer bli starkare än du var innan, bli mognare men också barnsligare än innan, du kommer hitta nya vackra män och du kommer dansa tills benen viker och hångla i en gränd… Även om det verkar avlägset!! <3

Vad ont det gör att höra om hjärtesorg.
Men vet du…du är en underbar människa, sluta aldrig vara precis som just du är. Skickar en jättekram. Var rädd om dig.

Massor massor massor kramar! Jag vet att det gör ont! Men det kommer att bli bättre tillslut! Gråt så mycket du behöver! Du har all rätt att göra det!

Det finns några viktiga saker att påminna om när ens hjärta är brustet och livet känns skit. Det kan låta konstigt men det är att ”ta tillbaka.” Ni brukade ju äta carbonara? Ät det varje dag tills det slutar vara er rätt. Hade ni någon film, låt som var er? Se om, lyssna om, så många gånget att du inte minns att ni sett eller lyssnat ihop. Genom att ta tillbaka saker som påminner om honom skapar man sig ett större utrymme att röra sig i, sorgen över förlusten över den man älskar, påminner en inte längre i varje andetag, varje mumsbit, varje flipp på tv:n. Säg ifrån till alla som säger ”du kommer att träffa en annan”. Du vill ju inte träffa en annan utan honom, du vet ju vem du vill ha. Den kommentaren provocerar mer än lagar. Även fast dom flesta naturligtvis inte menar annat än väl. Sen, glöm aldrig, du kommer få upprättelse. Det kommer en dag när du får det där samtalet mitt i natten, brevet mitt i veckan, som berättar för dig varför livet tog den här vändningen. Tro inte att han inte kommer ångra sig och sakna dig!

Du er en fantastisk jente, og jeg har tenkt utrolig mye på deg i dag (selv om vi ikke kjenner hverandre, så føles det som om vi har vært venninner i mange år). Det meste har allerede blitt sagt, men jeg vil allikevel si at selv om det kjennes forferdelig ut nå, når hjertet gjør vondt og man har mest lyst til å skrike, gråte og kaste ting, så vil det gå over. Kanskje ikke i morgen, kanskje ikke neste uke, men en dag vil du våkne opp og kjenne at hjertet ikke snører seg sammen like tett, at du er tom for tårer, og at du er ferdig med å være lei deg. Hjertesorg er kanskje den verste sorgen som finnes, og jeg kommer til å fortsette å tenke på deg, og sende deg varme tanker og klemmer fra Norge. Livet vil gå videre, og selv om det kanskje føles som om tiden står stille akkurat nå, vil du en dag kunne se tilbake på de fine årene dere hadde sammen, og ta vare på de fine minnene, uten å måtte tenke på det triste som er nå. Sorgen går over, men du vil alltid ha minnene og opplevelsene. Jeg ønsker deg alt det beste i verden, og håper du vil våkne i morgen med mindre tårer, og omgi deg med mennesker du er glad i, som får deg til å le og til å tenke på alle de andre fine tingene som finnes i verden. Som pusekatter, sol og latter <3

Oh Sandra. Like many, I read your blog religiously but I’ve never felt the need to post a comment before. But I feel so very, very sorry for you right now and just wanted to share my thoughts. Again, like many, I split from my boyfriend last year and it is so painful, it still is. Others have noted that it is just something you have to go through in life, and whilst I fully agree, it doesn’t make any of the pain go away. But I hope, in the background of all the tears and hurt and confusion and bewilderment, you remember that you are a really great person. Your blog clearly shows that to thousands of people worldwide (I’m in Scotland!) and you clearly have wonderful friends who will drag you through this utterly s****e period of your life. It will be tough and awful and it will only take a smell or a song or a moment when the sun is setting and lights up the world in a way that reminds you of him, to make you feel like you’ve just taken one step forward and twenty two back. But slowly and surely you’ll realise that we live in a pretty amazing world and there is a whole other life out there waiting for you. An alternate route you just didn’t even comprehend last week. Personally, I look forward to the day I turn 80 years old and look back at it all, at my whole life, and laugh. I think that will be the best day ever!

Anyway, sorry to get all New Age on you- I’m back off to being the miserable b***h I really am!

Take care, chin up and keep writing. We all care about you.

Fina Sandra. Det är vidrigt att vara där du är just nu. Önskar jag kunde trösta dig så som jag ibland blir tröstad av att läsa din blogg. Du vet ju att det kommer kännas lättare så småningom även om det inte verkar så just nu. Men när det gör det så kommer du att se tillbaka på alla de fina minnena och vara glad över att ha dem. För det har ju varit bra och fint och det kommer du uppskatta sedan.
När jag gick igenom min skilsmässa var det svårt att se förbi ilskan och sorgen, men nu när det har gått ett tag så kan jag se tillbaka och vara glad åt de fina minnena även om jag alltid kommer sörja att vi inte kunde få det att fungera.
Håll ut. Gråt, skrik och sörj, men håll ut. Snart blir det lättare att andas. Många kramar.

Du kommer att ta dig upp ur ditt svarta hål och blomma ut igen Sandra! Kanske inte så mycket tröst just nu, men en dag älskar du och blir älskad igen.

Hej Sandra,
Jag har världens största juridik tenta imorgon men jag har bara kunnit tänka på dig idag. Du är en så fin och otroligt inspirerande person!! Du är vacker och jävligt cool, drick vin och kedjerök och omge dig med goda vänner, det kommer att bli lite bättre varje dag. 1000 kramar

Här. En spellista. Den börjar jätteargt, vänder till argpepp, innehåller lite Beyoncé (för alla tjejer behöver henne ibland) och slutar med en påminnelse om att du bor i världens bästa stad och det är sommar. Hoppas det funkar!

Jag känner din sorg, jag förstår ditt chocktillstånd. Jag känner din ångestklump i mellangärdet och jag förstår dina förvirrade känslor.

Finns inga ord eller råd att ge. Mer än att tillåta dig själv att känna sorg så länge du behöver det. Och att den framtida Sandra kommer se tillbaka på det här och minnas hur ont det gjorde, men om det inte hade hänt hade du inte haft allt det underbara du har idag.

Det är en sån känslostorm som rasar i en när en sån här sak händer. Alla känslor som finns flyger och far omkring och man får ingen ro i kropp och själ. Och så här kommer det nog att vara ett tag för dig och låt det vara så. Ta hjälp av dina fina vänner du har omkring dig och även av din familj och framför allt – ta hand om dig själv på det sätt som du känner är det bästa.

Kram bästa Sandra!

Det är lustigt hur påverkad man kan bli av en främling. Fast är du en främling? Jag läser ju dig varje dag.
När jag läste inlägget från igår gjorde det ont i hela kroppen, min mage vände sig ut och in. Jag vet, tänkte jag. Jag VET hur det känns. Hur du beskriver att man gör saker man inte minns, köper mat som ändå inte äts – mest för att det växer i munnen och inte går att svälja – jag VET.
Men jag vet också att helt plötsligt börjar man minnas igen, känna smaker, överleva. För varje dag blir så himla mycket enklare än dagen innan. Jag hoppas verkligen att du kommer dit snart, riktigt snart.
KRAM!

Jag har rätt nyligen tagit mig igenom ett helt nattsvart år. Det vrider sig i magen och jag blir alldeles kallsvettig när jag läser dina senaste inlägg. Det är så fruktansvärt, speciellt när man inte förstår. Idag mår jag bra och jag känner och upplever allt det jag aldrig trodde jag skulle uppleva igen. Och jag förstår t.o.m. en del saker. Försök bära det med dig, inkapslat på en säker plats någonstans långt inombords, skyddat från allt det mörka. Du kommer att må bra igen. Stor kram!

oj nej, jag blir så ledsen för din skull.. Rödvin och cigaretter hjälper visserligen, även om det bara är tillfälligt. Tyvärr är det väl bara tiden som läker alla sår.

Åh men nej! Gravidbölar högt när jag läser det här! Kramar och styrka!

Ta hand om dig fina, fina du.

Hur man lagar trasiga hjärtan ( utan att ha klister)
1. gå ut i tunna kläder när det regnar.
2. ställ dej mitt i det blöta.
3. känn hur regndropparna, smärtan o allt det onda rinner av dej.
4. Känn dig fri

hoppas det funkade för dej, finast.

FAN VAD DUKTIG DU ÄR!! ta hand om dig i den mån det går, det brukar vara det bästa tipset men det brukar nästan aldrig gå att följa

-när du behöver gråta men samtidigt få en smula pepp.

du är SÅ bra sandra.
alla kramar till dig.

När jag bodde i sthlm hade jag en vän som läste på beckmans, hon kom ibland in i lite mörka perioder.. Försvann ett tag och var för sig själv.. Jag kommer ihåg att hon sa att hon brukade lyssna på mazzy star… Efter ett tag fick jag se hennes skissbok, hon frågade vad jag tyckte lite då och då.. (någon gång hade hon med inspiraton från något album med dom om jag inte minns helt fel, som sedan blev en kollektion… )

Kram! <3

I like the way you wanted me
Every night for so long baby
I like the way you needed me
Every time things got rocky

I was believing in you
Was I mistaken do you mean
Do you mean what you say
When you say our love could last forever

But I’d rather you be mean than love and lie
I’d rather hear the truth and have to say goodbye
I’d rather take a blow at least then I would know
But baby don’t you break my heart slow

I like the way you’d hold me
Every night for so long baby
I like the way you’d sing to me
Every time things got rocky

I was believing in you
Was I mistaken do you say
Do you say what you mean
When you say our love could last forever

Cause I’d rather you be mean than love and lie
I’d rather hear the truth and have to say goodbye
I’d rather take a blow at least then I would know
But baby don’t you break my heart slow

You would run around and lead me on forever
While I stay at home still thinking we’re together
I wanted our love to last forever

But I’d rather you be mean than love and lie
I’d rather hear the truth and have to say goodbye
I’d rather take a blow at least then I would know
But baby don’t you break my heart slow
Baby don’t you break my heart slow

<3

Sandrasandrasandrasandra. Alltså herregud. Vi har aldrig träffats och kommer förmodligen aldrig att göra det heller. Men ändå känner jag så otroligt mycket med dig i detta. Vi som läser får säkert bara ta del av en bråkdel av ditt liv. Och jag vet ju ingenting om ert förhållande, eller dig för den delen, egentligen. Men en sak ska du veta, och det är att det faktum att du är så stor i den hära internetvärlden, och skriver om det här, och delar med dig, det gör dig så oerhört unik. Sluta aldrig, aldrig att vara den du är. Du måste inte vara stark just nu, du får gråta och bete dig helt knäppt och sörja allt. Men var bara dig själv och kom ihåg att så otroligt många människor av alla möjliga slag tänker på dig och håller på dig just nu.

Sandra. Är så ledsen för din skull. Skrev en statusuppdatering på facebook om det, och det var flera som kommenterade det och var lika ledsna. Vi är så många som trots vi aldrig träffat dig och egentligen inte känner dig, har blivit berörda och ledsna på riktigt. Men jag är säker på att du kommer bli lycklig med någon annan nån gång i framtiden. Och kom ihåg att du är bra som du är. Sköt om dig, vi är många som tänker på dig!

Fina fina du. Det blir bättre, för allt hopp och fint du har gett oss läsare genom åren så har du så mycket + på ditt karmakonto att allting kommer bli bra, rent av fantastiskt så småningom. Det kan nämligen inte bli på något annat sätt.

Jag tatuerade alldeles nyligen in ett litet hjärta på vänster sida, i höjd med där hjärtat sitter på riktigt, som reserv ifall något sånt där skulle hända mig. Ifall mitt hjärta skulle gå sönder, har jag liksom ett extra, ett som omöjligt kan gå sönder utan bara kommer sitta där och vara mörkrosa och helt, oavsett vad. Om det gick skulle du få låna det nu, så det kanske blev lite enklare att andas.

Hoppas du hittar tillbaks till dig snart å här är en bra arglåt,

<3

Åh lilla vännen <3 Jag vet hur det känns, som många andra. Blev dumpad för 4 månader sedan och det känns inte bättre ännu. Men man börjar leva efter ett tag, det kan jag lova dig. Jag har inte lärt mig att bli lycklig eller på något sätt glad än men jag överlever. Det är det som gäller. Att överleva. Och efter det tror jag att det kommer något bättre. I sinom tid, man måste nog bara ha tålamod nog att vänta på det. Även om det känns som om hela världen rasar samman och syftet med att leva och älska har glömts bort så tror jag att det finns nya ljusa vägar att ta. De finns nog där, det tar bara ett tag att hitta dem. Man kan klara vad som helst så länge man vill det tillräckligt mycket. Så du måste vilja överleva. Då klarar vi det.

Sandra is ….
Beautiful
Talented
Vivacious
Inspiring
Insightful
Caring
A whole lot of wonderful bundled into a tiny little blond package

Sandra will never be….
Forgettable
Unloveable

The internet crashed along with you when your heart broke, but you will get through this. You will more than get through this, you will shine and do it with grace and strength because that’s what real women do, and you are one hell of a woman.
Lots of love from the land of maple syrup,
Ruby

Släng bilderna, drick vin, bli arg och bli ledsen.
Du är en sådan fantastisk intelligent kvinna, och en inspiration till mig som ung tjej.
Det kommer gå över och du kommer fortsätta att leva ett liv fullt av kärlek och lycka.
Kämpa.

slutade följa honom på instagram idag. kändes inte alls värt längre. sitter här på andra sidan jorden och tänker på dig. mycket. det är ganska konstigt egentligen.
kram.

Åh den här måste du lyssna på!!!! Better off without you!!

Tillåt dig själv att sörja. Skrik, sparka och gråt. Man får vara i ”det svarta hålet” ett tag men sedan måste man se till att komma ur det.
Att det hela tiden känns som om man skulle dö är det värsta. Men man har mer kraft och ork än man tror. När man väl kommer ut på andra sidan sorgen och ångesten så kan man se tillbaka på det hemska med vetskapen om att man faktiskt inte dog av det…..även om det kändes så.
Om du har möjlighet så far hem till Sverige och mamma ett tag. Ibland är det skönt att få vara ”liten” och bli omhändertagen. Slippa världen och bara få vara.
Stor varm kram fylld med lejonkrafter till dig från mig.

Jag tror att det värsta i sådana här situationer är att man hela tiden försöker tänka tillbaka och fråga sig själv om det fanns man gjorde annorlunda. Tyvärr är det jobbiga att man brukar inte ha chansen att påverka sådana här situationer.

När jag gick på högstadiet försökte jag frenetiskt få en kille att se mig, och han såg mig, men dumpade mig veckan efter. Så höll vi på i 1,3 år och det var inte förren jag hittade den pojkvännen som jag har idag som jag kunde känna att jag var över högstadie-killen.

Mitt tips till dig är simpelt: gråt. Gråt mycket, gråt lite, gråt hulkande, gråt på morgonen. När jag gråter brukar jag känna att jag får sorgen ur mig och det tar olika tid. Har man haft ett förhållande så länge som du har så behövs en massa tårar innan sorgen kommer bort. Det tar tid, det gör det. Men sedan en dag, om massa dagar så kommer man komma på sig själv att vara glad igen.

Försök inte att tänka för mycket framåt, det är okej att vara ledsen. Vänta ett tag innan du tänker framtid, du får vara deppig och tycka att allt är skit.

Till slut, hjärtan läker. Men låt det läka i sin egen takt, försök inte hetsa något.

Många kramar till dig min favorit-bloggerska med helt fantastisk inlägg!

Ta hand om dig Sandra! Helt otroligt, kan inte förstå hur det känns men lider sjukligt mycket med dig. Det svider till i hjärtat när sånt här händer!

Brustet hjärta läker långsamt och riktig kärlek lämnar otäcka köttsår som det blir fula ärr av. Herregud, jag är 46 år, har två tonårsdöttrar men minns mina gamla olyckliga kärlekar som om de låg helt nära i tiden. En av dem har aldrig läkt fast det vill jag knappt erkänna ens för mig själv. Arg musik är bra, jag lyssnade på den här http://www.youtube.com/watch?v=NPcyTyilmYY&ob=av2e, den är fortfarande bra.
Man får ta en dag i taget och kanske ögonblick för ögonblick använda sorgsenheten och ilskan till något bra. Du har ett helt koppel fina vänner och verkar själv vara en varmt älskad vän.
Kommer att följa dig så länge du bloggar och vet att det kommer en dag när du är glad och skrattar med ögonen igen<3

Här kommer råd från en lite äldre kvinna med lååång livserfarenhet:
1. Detta kommer ordna sig på bästa sätt, i kris finns alltid en möjlighet. Glöm aldrig det.
2. Tjejer har alltid och kommer alltid att ha mkt lättare att hitta en ny partner än killar. Det är grundläggande utbud/efterfrågan principen.
3. Ta aldrig tillbaks honom, inte ens om han bönar och ber på sina bara knän. För då kommer du alltid att undra när han ska lämna dig för andra gången. Är det slut så är det slut. Punkt.
4. Efter några år i ett förhållande övergår förälskelsen till djup vänskap/kärlek, ömhet/affektion till partner. Kan man inte inse det, så ska man inte gifta sig te x.
That´s it.

Jag har fått höra en gång i tiden att den del utav hjärnan som ”stimuleras” när man får sitt hjärta krossat är samma del som när man bränner sig, således är hjärtesorg en lika fysisk smärta som en brännskada…. Det är kanske inte till någon tröst men om inte annat så är det skönt att veta att smärtorna i bröstet är minst lika verkliga och fysiska som smärtorna i en brännskadad kroppsdel. … åh jag vet inte vad jag vill säga egentligen kanske att det går över, fast det hjälper ju inte dig just nu liksom… ”Jag är hellre glad nu än om 25 år” som Agnes i Fucking Åmål säger.. Jag vill att du ska ta hand om dig själv nu, Sandra. Låt dig själv vara ledsen, precis så länge du behöver… men se till att ta dig ur det sen när du är klar med att var ledsen.

Åh musik! Lyssna på Jonathan Johanssons album Klagomuren och gråt tills tårarna tar slut…

When I read about what happened I cried. I read your blog everyday and feel like you’re already my friend, so I feel your pain. But you are such a beautiful and wonderful person, and I’m sure you’ll be just fine. I know it feels horrible right now but you can get through it and be better off at the end. I don’t know if you believe in God but I have been praying for you so you can have strength and feel peace. Rest assured that everything is going to be okay. Much love from a faithful reader. =)

Lyssna på den här låten finaste Sandra och förglöm aldrig någonsin vem du är. Ta in vartenda litet litet ord och torka dina tårar för en liten stund.
http://www.youtube.com/watch?v=MGMESM8JKOg

jag är så himla ledsen för din skull. vill krama dig jättehårt. glöm inte att du är bäst!

lyssna på One for you, One for me med Bright Eyes. Inte så arg men väldigt bra.

åh jag börjar nästan gråta själv. Du förtjänar så mycket bättre. Det kommer bättre tider jag lovar! Efter regn kommer alltid solsken. Håll ut!

puss

Finaste Sandra, jag tror att vi är många som kan känna igen oss i din situation. Att göra slut är hemskt. Det gör fysiskt ont och man förstår inte hur man någonsin ska komma över det. Personen man älskar vill helt plötsligt inte vara med en längre och (jag har läst att) det kan kännas värre än när en älskad person dör, för i detta fall lämnar personen oss frivilligt och det är det som gör så helvetes jäkla ont.

Sandra vi är många som skickar kramar till dig och ger dig allt vårt stöd!! Du förtjänar att vara lycklig och du kommer att gå vidare och bli ännu starkare. Kan jag så kan du! Massor av kramar till dig.

Hei Sandra. Har lest bloggen din i mange år og den har inspirert og gjort meg glad like lenge. Det gjør meg så trist å lese at du har det vondt. Vær sterk og hold ut! Klem fra Norge. <3

Jag är så ledsen för din skull Sandra. Det som hänt dig är verkligen en av de sakerna som jag är mest rädd för här i livet. Jag vet inte vad jag ska säga, för jag kan inte säga något som läker dig, men snälla du försök att ta hand om dig och var bland dina vänner.

Skickar massa styrka till dig!
Kram Lisa

Åh. Jag var där för ca 2 månader sedan… Sex års kärlek. Från en dag till en annan så bara var det över. Och nu, nu känns en dag som hundra år. Orden träffar en rakt i ansiktet, som en blixt från en klarblå himmel. Fruktansvärd smärta. Obeskrivlig när man själv inte varit där. Jag har tröstat mig i mina fina vänner, min systers underbara lilla dotter och kloka ord från min mamma. Tårarna rinner, dom tycks aldrig vilja ta slut. Men, så en dag så bara gick det inte att gråta mer. Brukar säga att det liksom inte finns fler tårar att gråta ut över den killen. Har sakta börjat förstå att det kommer aldrig mer bli vi, en hemsk tanke, men som dag för dag blir mer verklig. Livet går vidare trots att det känns som man ska gå under vilken sekund som helst. Alla sa det till mig, jag ville inte förstå, ville inte tro att det var möjligt. Men, har kommit fram till att livet faktiskt går vidare och med alla fina människor runt omkring en så är livet faktiskt helt underbart! Sandra, det är tillåtet att gråta, jag tror det är bra att göra det. Det är tillåtet att vara tyst och inte kunna svara på frågor. Det är tillåtet att skrika rakt ut, vara arg och kasta porslin i golvet. En dag kommer du att vakna upp med ett leende på dina läppar och en annan prins kommer att träda in och få dig att le. Jag vet att det känns så himla långt borta men det är faktiskt sant! Livet är som en järnväg, ibland byter man spår och tror att man ska dö och ibland rullar man in på ett nytt spår som kan komma att göra en glad igen! Jag liksom du älskar att skriva och jag tycker att du ska skriva ner allt du känner och tänker. Det kan bli något väldigt fint av det, för du dina texter är så otroligt levande och härliga att läsa.
Kramar från L

jag kedjeröker med dig ifrån sthlm så kanskekanske vi båda har rökt klart lite fortare.

Sandra. Gråt men lev också livet och du har snart byggt upp din livsbubbla igen!

Du kommer inte att glömma honom men du kommer att komma över honom.

Livet är så mycket mer än sorg och svek. Tänker på dej!

För att pigga upp, en liten kanin:

http://bobedre.dk/galleri/boliger/enkelt-og-nordisk-i-lysets-vold

Alltså på något skumt sätt har jag känt på mig det här i typ någon månad, precis som de där myggbetten du har beskrivit. Fast typ någon slag psykosensaktigt, du har liksom varit tyst så det var typ därför jag kände så. Jag har vuxit upp mina tonår med dig, jag har skrivit till dig ibland och du har alltid svarat, alltid! Du har svarat så jävla bra så att man kunnat ta sig igenom de svåra stunderna, du har varit som en-så-jävla-bäst-okänd-internet-storasyster! Och nu räknas jag som vuxen (fast är ju bara 21 år haha) och har flyttat från den lilla staden jag bodde i till nya bästa Birkastan! Jag lyckades med att gå vidare precis som du sa att jag skulle göra! Hurra vad du är bra! En gång träffade jag på en person på krogen som sa att hon kände dig och då tänkte jag, fy fan vilken tur hon har. I alla fall, nu ska du vara arg, det är OK att vara arg, släng saker, elda dem och gråta till de sorgligaste filmerna, speciellt svenska. Och just nu botas ett hjärta bäst med leverskador, men typ bara i två veckor för sen ska du resa dig igen och bli så jävla bäst!

Kram från en bloggläsare. Du är bäst!

Gråt, gråt, gråt. Gå lange turer med musikk på ørene. Og drikk masse vin.

<3

da min pappa døde av kreft i fjor, var det et sitat fra winston churchill som hjalp meg veldig:

”if you’re going through hell, keep going”.

Jag och min bästis blev ledsna i våra respektive städer Köpenhamn och Paris och vi tänkte att du kunde få hälsa på oss i valfri stad i sommar så bjuder vi på öl och peppar tsm. Kram<3

Jag vet

att du är så pass stark.

För en människa, en fantastisk människa som dig

klarar detta.

Det blir bättre! Du är inte värd att behöva må som du gör. KRAM

Sandra! Lyssna på låten ”The Noble Art Of Letting Go” med Rebakka Karijord. Länk: http://www.youtube.com/watch?v=AbJzfADbBk0&feature=related

En låt som hjälpt och hjälper mig oerhört mycket. Sorglig, vacker och gör en stark.
Kramar!

Jag tänker på dig precis hela tiden. Undrar hur du mår och vad du gör. Jag uppdaterar här hela tiden och hoppas på ett livstecken.
Det gör så vidrigt, äckligt ont. Och låt det göra det. KRAM.

När mitt ex gjorde slut hade jag denna på repeat i flera dagar

Detta klarar du galant.Du har sakert manga young handsome men omkring dig som du gillar.Sen var du lite beredd pa slutet anda.Det kom sakerligen inte helt plotsligt.Kanske det handlar om att ta nan for givet.Ga vidare och lar dig av dina och hans fel.

Finaste Sandra. Har läst din blogg i flera år och har följt allt du gjort. Det skär oerhört i mitt hjärta med. All min kärlek till dig <3

Jag hoppas innerligt att du mår bättre snart. Att du en dag vaknar och inser att fan, du behöver inte honom, att du klarar dig. Att du kommer hitta den igen, kärleken.

fina sandra. det ordnar sig. hoppas verkligen du mår bättre snart. tänker på dig! puss

http://rodeo.net/niotillfem/2008/12/om-att-gora-slut-med-nagon/

<3

Sota fina Sandra, oj fy vad vi lider med dig. Jag tror att alla vi blogglasare satt pa samma moln och hoppades pa karleken med dig. Det blir battre fast det inte kanns sa nu, och hopp, gladje och karleken kommer igen… tanker pa dig!

Tusen kramar Sandra, tänker på dig! <3

Kämpa Sandra. Det är okej att falla i bitar ibland. På det sättet upptäcker man hur stark man egentligen är.

Kämpa Sandra. Det är okej att falla i bitar ibland. På det sättet upptäcker man hur stark man egentligen är <3

Du är bäst i hela världen Sandra!!! BÄST!!

I chainsmoked so much last summer when my love dumped me, just sat outside in the shade and lit one cig after another. Today I smoked one for you. You’re the best, I have no other words for this. <3

I saw you in my dream last night, it’s a sign telling how much I’m affected by this last situation. Even though I don’t know you in life, because I’ve followed you more than 2 years, you become a part of my life , it’s weird but I feel your sorrow from here over the oceans.

But after you get over all of these things, you’ll see the small tiny beautiful things around you again, for now you just live the moment and you shouldn’t repress any tears. Every end means a new beginning of life, so you’ll be happy again, it just takes time of course like everyone who has a heartbroken.

I wish all the best for you Sandra, you always give inspiration to us , and show us many beutiful things in life, but now all we followers support you even we cannot touch you, but you can feel it. I hope you’ll be getting better in a shorter time than you imagine.

Hugs and lots of love from Istanbul <3

(du har så himla fina läsare, åh vill att vi ska träffas allihopa någon gång och prata hela nätterna och dela vår världsbild. tänk vilken fest!) vi tänker på dig och du är ju nästan som en syster eller i alla fall en väldigt fin vän som man vill ta hand om lite som dina rådjur i porslin.

För ett tag sen tog det slut mellan mig och mitt barns pappa. Jag har lyssnat på ”Krossa alla fönster” med maskinen en massa, för det är så jag känner, men egentligen tror jag inte på att skylla på någon så har inte sagt det till nån.

Allt kommer bli bra igen, det är säkert! Puss från Finland!

Hej Sandra!

Det gör ont i mig när jag läser hur ont det gör i dig. Man kastas rätt in i egna gamla minnen. Låt det göra ont, gråt och sörj. Helt plötsligt en dag kommer du på dig själv med att det har gått typ 10 minuter utan att du har tänkt på honom. Sakta men säkert blir det bättre. Men man måste sörja. och det suger ju verkligen…

Skickar all kraft och lycka över atlanten till dig! Plus ger tips på en bra arg-låt:

sandra, jag vill bara säga att jag tycker om dig så himla mycket. dina texter har hjälpt mig och inspirerat mig så sjukt mycket sedan jag började läsa din blogg för flera, flera år sedan. jag blev så ledsen när jag såg ditt förra inlägg.

jag vill inte ge dig några råd för du har fått så många redan, jag vill bara säga att du är så jävla bäst och underbar. 1000 kramar till dig, vi alla tänker på dig och hejar på dig!!

<3

Du är väldigt modig, som vågar skriva om det här. Det kanske behövs, lite mer öppenhet.

En rysning gick genom min kropp när jag lästt detta och jag är så ledsen för din skull! Så hemskt tråkigt att höra.
Jag hoppas du har fina vänner som värmer dig med långa kramar, mat och genom att lyssna och bara finnas där.
Kramar till dig!

<3

Det kommer bli bättre. Kasta sakerna och krossa allt för kärlek kommer inte tillbaka med honom.
När min bästa killkompis blev brutalt dumpad av sin flickvän sedan fyra år så flydde han till
mig i en annan stad och han käkade sömntabletter i en vecka.
Och morgonar är näst-värst så ha alltid något att läsa/göra när du vaknar.
Detta kommer du att klara och du har praktiskt taget en hel stad bloggläsare som hejar på dig! <3

Jag är så så så ledsen för din skull, och orolig! Jag uppdaterade din blogg flera gånger igår när jag satt på tåget för att se om du gett något livstecken ifrån dig och jag tänkte på dig flera gånger under dagen fast vi aldrig träffats eller pratat. Du verkar vara en så gullig och rolig person, ingen förtjänar att känna som du gör nu, men allra minst någon som verkar vara så fantastisk som du är. Det är okej att vara ledsen och arg och svartsjuk och arg arg arg + ännu mer ledsen och förkrossad.

Åh. Jag är precis där också, fast en månad, en vecka och tre dagar länge fram än du. Mitt värsta är över och du har det framför dig och jag hatar att det inte finns någonting någon kan göra eller säga för att göra det lättare för dig eller mig. Jag ringde min bästis som bor 5 timmar bort ungefär hundra gånger om dagen och hon sa hela tiden att Raring, en morgon kommer du vakna och hon kommer inte vara det första du tänker på. Det gör så jävla panikont i hela kroppen och ingenting hjälper, men det är sant, en morgon kommer du vakna och han kommer inte vara det första du tänker på!

Man vet ju fast det känns inte som om det någonsin kommer gå över. Ät vad du vill, sov så mycket du kan och om ett litet slag kan du ta tag i livet igen. Men man får ta paus ett slag, man behöver inte vara snygg eller trevlig. <3

Det låter kanske sjukt avlägset men jag LOVAR att det blir bättre! Du måste gråta ut, äta stora mängder efterrätt och kolla på en massa massa filmer! Du klarar detta!<3

Jag ar märkt att du är stark, du kommer ta dig igenom detta och snart bär du ett leende på läpparna igen.
Kramar till dig!

Åh fina fina Sandra…..

Tänker på dig <3

nej vilken idiot han är!!! puss åh blev ledsen nu när jag läste det här 🙁 kram kram kram <3

vill skicka dig massor styrka och kramar! se till att äta när du kan. precis vad du vill och som är snällt mot magen, hjärtat och hjärnan. vira in dig i mjuka täcken och ha på dig snälla, mjuka kläder. jag tror att det är bra att känna sig lite omhuldad. umgås, umgås, umgås med vänner. umgås med dig själv så mycket du orkar. sov mycket. försök släppa allt som är oviktigt i den mån det går. och kom ihåg att vi tänker på dig massor!

Någon sa att kasta är ett bra steg. Instämmer! Även om jag förstår att det tar emot. Det känns så fånigt att skriva till någon man bara känner till via en blogg, men å andra sidan är jag trogen läsare sedan 2007 och fått intrycket att du är en öppen, tokskön, glad och ärligt trevlig person.

SÅ, en bamsekram från mig till dig 🙂 Ta hand om dig.

ta hand om dig allra finaste sandra! <3

aldrig träffat dig, kommer (troligen) aldrig att göra heller (även om jag skulle vilja). min dag, här borta i hedemora, dalarna, sverige, blev plötsligt mycket känslosammare och solens strålar svalnade när jag läste ditt tidigare inlägg. den nalkande studenten i slutet på veckan blev förgänglig. du om någon förtjänar inte det här. sommaren lär bli regnig inombords, men vi finns för dig och vi lovar att vara dina regnbågar om du inte kan se några på länge. förr eller senare kommer solen att skymta för att slutligen skina starkare än någonsin.

tusen hjärtekramar <3

Den där kontrasten – från fullkomlig lycka till fullkomlig desperation. Usch. Sitter här i min säng där han jag älskar låg igår och sa att han älskar mig. Men han är en jättebebis som inte är redo att binda sig. Så min situation är lite olik din, men nattsvartheten är densamma. Bara var superledsen!!! Det är det enda som hjälper. Rätt vad det är så lossnar ju lite av de värsta känslorna, sen lite till och lite till.

Det är väl ingen större tröst för dig, men för mig känns det som en tröst att veta att jag inte är den enda som vaknar och ser ut som elefantmannen.

Jag förstår hur ont i hjärtat du har och hur arg du är. Du kommer att bli ännu argare och ännu ledsnare men sedan kommer det att vända och då kommer du se en liten ljuspunkt som väntar på att göra dig glad. Sådana där typiska händelser som att det är en varm sommardag och du kan klä på dig din finaste klänning och dina vänner ringer dig och har förberett en fantastisk fika med jordgubbar. Jag vet att du känner dig förtvivlad nu och inte vill leva längre men du är så stark Sandra och du kommer vakna en morgon utan att tänka på honom.

Jag vet att du kommer att komma över det här tids nog men tills dess så låt dina tårar falla och håll inte tillbaka det som du känner. Skriv brev till honom och tala om hur du känner och låt honom få veta att han har behandlat dig som en liten fluga på väggen eller riv sönder alla kort du har och stampa på dem. Gör det som får dig att må bättre men sträck på dig. Du är fantastisk och så fin och så underbar och du förtjänar inte att må som du gör.

Världens största kram <3

Hej. Vill bara säga att jag också bryr mig. Tänker på och känner med dig.
Önskar dig all styrka och allt hopp.

Alltså nu gråter jag.
Och inser samtidigt hur mycket andra personers kärlek till varandra gör mig lycklig.
Och det enda jag kan göra när mina ord tar slut är att citera Jocke Berg.

Så länge hjärtat mitt slår
så minns Jag dig när
Du stack ett hål i min Kevlarsjäl
Och så blev Du mitt sår
och Jag blöder ihjäl
Kom gör ett hål i min Kevlarsjäl

Käraste, underbara du otroligt värdefulla sandra.
Jag lider med dig. Jag gråter för dig.
Jag har följt din blogg i ett antal år nu, sedan jag var 15 år ungefär och nu är jag 20. När jag var 15-6-17-18 år trodde jag inte på kärleken. Jag hade slutat med det, gett upp den drömmen. Sedan träffade jag mitt livs kärlek, som det dock tog slut med. Men jag vågar tro nu, jag vågar drömma, och det är till viss del på grund av dig. Du trodde för mig, när jag inte kunde, och nu tror jag för dig. Det är ett rent helvete, den smärtan du känner och kommer att känna. Det kommer vara allt annat än lätt. Men det kommer att gå, du kommer komma igenom det här. Jag är så otroligt ledsen för detta sandra, det gör verkligen ont i mig, jag trodde aldrig att detta skulle hända.
Omge dig med nära vänner, även om det bara innebär att du ligger på sängen och vännen ser på film i samma rum. Ta promenader, se på filmer och tv-serier, även om du inte kan skratta med. Du kommer ta dig igenom det här. Det vet jag.
Som så många andra har skrivit så älskar vi dig sandra. All kärlek till dig.
/sara

Å fine du! Gjør det du føler og slipp det ut, så himla mye bedre enn å låse det inne. Ønsker deg alt godt!

Hej!

här kommer en playlist som jag gjorde när mitt fyra år långa förhållande gick i kras för ca ett år sedan. http://open.spotify.com/user/mandolini/playlist/4TqA4BUrsgtkSoHs6KJ3Mp hjälpte mig lite i alla fall. hoppas att den hjälper dig också 🙂 <3

Fina Sandra. Tänkt på dig flera gånger igår och idag. Märkligt hur mycket man kan känna med någon man inte ens känner (men ändå ändå ju) Håll ut. Vänta in sömnen. Det blir bättre.
Ring din mamma och håll dina vänner nära.
KRAM

Appropå allt det där om att Ludvig skulle vara psyko som beter sig uselt, tror jag inte att det är så enkelt. Säkert att han älskar Sandra och vill henne väl. Att göra slut är inte lätt för någon, säkert inte för honom heller.

Förlåt om jag spekulerar nu Sandra, men på bilder det senaste har inte Ludvig sett lycklig ut (som i sig inte säger någon alls, vad är ”lycklig på bild” ?) Kanske att han har känt sig osäker ett tag och inte blev säker förrän ni träfftats bara ni under semestern? Kanske att du har kännt dig stressad och rädd ett tag, kanske bidrog det till att du blev sjuk när du kom till Stockholm? Hur det än ligger till är det aldrig så lätt att göra slut som det verkar i den här historien. Men det spelar kanske ingen roll, bara det att Ludvig troligen inte är en skitstövel. Inte egentligen.

Det är dig det handlar om nu, var arg på honom. Men för alla läsare: låt Ludvig vara, det är ingen som vet vad som egentligen hände.

Styrkekramar!

vanta tills du blir arg pa riktigt…da javlar blir du farlig, mark my words. <3

Har läst din blogg väldigt länge och du äg min favorit bloggare.
Som många andra också skriver så känner jag även som jag känner dig väl,
Att du är som en vän som hjälpt mig mycket. Jag vill säga att jag förstår precis
hur det känns, min största kärlek och sambo gjorde slut med mig för cirka fem månader..
Många säger att de blir lättare med tiden och det blir det väl på sätt och vis men samtidig tycker jag att de inte blir det, det hänger kvar i en så hårt. Jag vet precis hur känslan känns med att de är de värsta som hänt mig oså, för så kännde jag och känner fotfarande. Ta hand om dig, hitta på en massa skoj för att tänka på annat ett tag även om de kanske bara gör de en ynka lättare för stunden. Är verkligen ledsen för din skull, när jag läste det förra inlägget kom tårarna och jag mindes hur de kändes för mig när de precis hade hänt..de bästa tipset jag kan ge är att gråta och gråta tills man knappt tror att de finns några tårar kvar, visst de är bra och göra annat med men de är också viktigt att få ut allt de man känner. Vill säga så mycket mer, men slutar här. Ta hand om dig! Kram

Du är värd någon som har förmågan att älska såsom du gör. Som är lika fantastiskt kär som du är. Som förstår att känslor går i vågor precis som allt annat; de kan svalna, särskilt om man plötsligt kastas in i helvetet som är distans – men de kommer tillbaka. Kanske inte på samma sätt, men det vore konstigt ifall kärlek var det enda som aldrig utvecklas och förändras. Någon som ser hur ofattbart lycklig han ska vara ifall han får dela tiden med dig. Någon som vill allt med dig. Jag tyckte aldrig att Ludvig verkade tillräckligt skärpt, finstämd och.. medveten för dig. Vad som var så vackert med er var DIN förmåga att älska och beskriva den kärleken. Jag förstår att du inte bryr dig om någonting förutom hur perfekt han var i dina ögon och hur ensam och sviken du känner dig, men försök ändå. Skapa ett mantra. Känn dig inte tvungen att göra vad som förväntas av dig just nu (både av andra och dig själv). Utan var glad om du plötsligt känner dig glad. Det förminskar inte din förlust. Ifall du inte vill hantera sorg på samma sätt som du hanterade det för 5 år sedan, gör inte det. Hitta andra sätt. Gå i terapi om du känner för det. Du lider ju uppenbart av posttraumatisk stress. Jag förstår hur övergiven du känner dig och hur galet svårt det måste vara att släppa tanken på er. Att släppa alla planer. Att släppa den otroliga trygghet sådana skapar. Självklarheten. Men jag är fullständigt övertygad om att du kommer att klara detta. Du är kreativ, intelligent, envis, självständig och ofantligt modig. Och tusen andra saker. Du är dessutom viktig för alla oss som läser din blogg. Du kommer att hitta allt det du vill ha, men förlika dig med tanken på att det är i någon annan än Ludvig.

Lyssna på Destiny’s Child – Survivor och var förbannad som in i helvete!

Den här får mig alltid på bra humör, vet inte varför 🙂
http://www.youtube.com/watch?v=bl6RJyZdBSU

Eg sender deg ein klem. Sjølv er eg redd for at kjærasten min gjennom 7 år snart slår opp med meg, han er visst usikker på oss.

Oj, herregud. Läste precis ditt förra inlägg. Så jävla hemskt. För vad det är värt, kom ihåg att det finns en massa av oss här ute som tycker du är himla fin och bäst i högsta allmänhet. Stor kram !

Fina Sandra<3 Vi finns för dig! Glöm aldrig det!

Jag vill börja ett tips. Att lägga gurkskivor på ögonen, det svalkar den brännande känslan man får efter man gråtit så mycket att ögonlocken svullnat upp till oigenkännlighet och det gör ont att blunda.
Sen när det fortfarande känns fördjävligt men lite lite bättre, då ska du ta till dig devisen ”look your best feeling your worst” Det funkar faktiskt och mina allra sämsta dagar, då är jag tammefan som snyggast!
Jag har skrivit ett blogginlägg om det här om du behöver pepp: http://www.frokenpaula.blogspot.se/2012/05/look-your-best-when-you-feel-your-worst.html

Når jeg leste forje innlegg følte jeg hjerte mitt knuse litt for deg. Det virker så vondt vondt vondt. Men jeg er sikker på at det kommer til å gå bra, ettervært. Fordi du virker sterk, modig og full av kjærlighet.

<3

Vad arg jag blir när jag idag läser din blogg. Idag är det exakt ett år sedan mitt ex ringde mig och berättade att han inte längre var kär i mig, vi hade också varit tillsammans i fyra och ett halvt år. Vad är det med dessa fyra och ett halvt år killarna som ringer och berättar sånt här?

Hur som haver så har mitt år efter honom varit förjävligt, riktigt förjävligt. Det har varit jobbigt och hårt, förvirrat och svårt, jag har haft svårt att andas och tappat inspirationen. Men det har också varit helt underbart och jag har växt otroligt mycket. Det finns en låt ”Dansa, fastän” där de berättar att ”om ett år eller två kommer det här vara över”, det kanske inte känns som någon tröst men det stämmer iaf.

En sak som jag gjorde efter att ha blivit dumpad var att starta en blogg och skriva ner ALLT som jag kände, den är tänkt lite som en hjälp för mig att komma vidare och lite som en hjälp för andra som hamnar i samma situation. Med respekt för honom vill jag inte lägga ut adressen här men känner du att du vill ha den så är det bara att mejla så får du den!

kram!

Trodde inte ni två kunde ta slut. Det var ju du som var hoppet för mig och du som gjorde mig stark i tvekan. Det är din blogg och ert förhållande som gjorde att jag också ville ha allt det ni hade. Nu står jag här med min fina pojke och jag har dig att tacka.

Men jag vet att du kommer klara det här, jag skickar all styrka och kärlek till dig! Du är bäst!

Sandra. Jag är så ledsen. Har inget bra att komma med men delar istället med mig utav några av mina favorit-pepp-citat som iallafall får mig att rycka upp mig en liten stund innan jag faller ner igen. Då läser jag dem igen. Vi människor klarar så mycket mer än vi tror. Jag har bevittnat hur vänner som förlorat den som stått dem närmast lyckats ta sig upp över ytan, håller sig flytande och till och med kan känna glädje över att leva. Du kommer att klara dig Sandra, det kommer att gå bra.

It´s not whether you get knocked down: it´s whether you get up.

Never, never, never, never give up!

You don´t drown by falling into the water. You drown by staying there.

When you´re going through hell – keep walking.

Life´s problems wouldnt be called ”hurdles” if there wasn´t a way to get over them.

Du kommer att klara dig Sandra, det kommer att gå bra.

Under fler hade jag så kass erfarenhet av män att jag skulle kunna slå välrdsrekord… Det blev upprepningar på upprepningar. Tillslut började jag fundera på vad det var för fel på mig.. Varför jag försatte mig i sådana situationer, varför jag involverade mig med galna män. Jag har alltid känt mig lite annorlunda, en känsla som bara blev ännu värre då.. Såg mig omkring på mna vänner som hade ”vanliga” förhållande och behandlades väl.. Kände hur ångesten kom krypande och ville fly, vilket jag alltid gjort när jag inte kommit till min rätt..

Något som är bra att ni inte bor i samma stad eller går i samma skola eller dylikt. Sådant är ju bara a pain in the ass. Nu kan ju bara vara med dina vänner och ha ditt…

Vet inte varför jag slrev det jag gjorde, men ibland så är det ju skönt att höra om folk som kanske haft ”värre” också… Fast sådant går ju inte att jämföra. Pratade med en släkting om det där, hon sa. Jag ångrar inga av dom förhållanden jag haft, ’även fast vissa slutade katastrofalt.. Men när tiden begav sig fyllde de en mening, men det krävs väl några år för att man ska se klokt på saker och ting…

.

❤❤❤

hej sandra. förstår att du måste må uselt just nu.
en tanke bara. alla förstår förhoppningsvis att din blogg visar en regisserad del av ditt liv. men från kärleksbilder i palm springs till att du blivit dumpad per telefon gör att ludvig framstår som ett psyko. med tanke på hur investerade dina läsare är i ditt liv så vore det kanske rättvist mot alla inblandade om du kunde nämna att det varit på gång ett tag, känts av eller liknande – OM det nu är så?

All styrka till dig. Jag tänker på dig!

Sandra, har läst din blogg så himla länge utan att lämna en endaste kommentar, men nu måste jag. Det gör mig så ledsen att höra att ni, det finaste paret som gav mig hopp om att sådana där fantastiska förhållanden faktiskt finns, inte är tillsammans längre. Jag vet hur ont det kan göra att bli sviken av någon man tycker så mycket om. Faktum är att DU tidigare har hjälpt mig med din fina text ”att göra slut” som gett mig hopp förut om att allt sakta men säkert kommer bli bättre. Tack för det, och allt annat fint du delar med dig av i din blogg. Nu önskar jag att jag kunde hjälpa dig. Jag känner dig inte, men vill påminna dig om att allt kommer bli bra till slut och skicka dig en STOR KRAM.

Sandra, vad skönt att höra att din mamma kommer till dig. Tills dess, försök att sköta om dig själv. Läste någonstans att förlorad kärlek är likställd med vilken annan sorg som helst, men det finns en viktig skillnad – kärleksorgen är inte för evigt! Det hjälper inte nu när du är mitt uppe i den, jag vet. Men du kommer komma levande ur detta. Kärlek till dig!

Kära Sandra!

Jag önskar jag kunde göra något för att du skulle må bättre ögonaböj. Något sånt får ju egentligen inte hända, och det är klart att just nu är allt becksvart och omöjligt, men tro mig, du kommer bli hel igen, även om det tar tid. Det kommer bli lättare att sova och andas och äta och le igen. Stäng inte in dina känslor eller dig själv, det är lättare att bearbeta sånt med snälla vänner. Du klarar det här, Sandra!

All kärlek, styrka och snällhet till dig, finaste du!

Lyssna på Kent, gråt floder och ring hem och prata med någon du saknar, som verkligen förstår dig. Du vet att det blir bra igen, men just nu måste det få vara skit ett tag. Försök att äta och dricka som vanligt också, för om du struntar i det så kommer inte hjärnan orka packa ner alla minnen i kartonger och ställa i förrådet, då kommer det bara snurra runt runt runt. Försök ha lite kul med ett par kamrater också. Om så bara en enda kväll.

Ibland känns det som att det är föutbestämt att man ska både gå igenom sorgliga perioder, glada och lyckliga perioder i livet. Alla gör ju det, men av någon anledning så känns ju den tiden då man mår som värst längst och drygast som att det aldrig ska ta slut, fast den gör det. Konstigt det där att det verkar vara fler låtar som handlar om längtan, sorg och svek än glädje.

Jag har mått jävligt dåligt, sådär oförklarligt dåligt som man inte vill att någon annan ska uppleva. Det dock som är bra om man nu får kan säga så är ju att man förstår hur jävla bra det är när det sen blir BRA… För av någon anledning så blir det ju bra tillslut…

Kram! <3

Igår gjorde min pojkvän som jag varit tsm med i över ett år som jag älskar så himla mycket slut med mig.

Dagen innan han gjorde det, läste jag ditt inlägg om att den du älskar gjort slut med dig. Tänkte jag att jag var lycklig eftersom det inte hänt mig. Men så igår när jag kom hem efter skolan som bara bestått av ett hemskt fysikprov stod han där, något var fel. Efter trettiofyra minuter av tårar och diskussion om varför, gick han. Det var slut, aldrig mera vi…

Jag vet inte vad som finns kvar av mig, han var ju en del av hela mig i över 1,5 år. Tårarna bara rinner utan ett stopp, hjärtklappningen är ständig och det känns så jävla tomt. Vem skall jag ringa? Vem skall hålla om mig när jag är ledsen? Hur ska jag göra för att ta mig bort från den här saknaden efter honom som känns som en infekterad tumör under revbenen som kommer explodera när som helst…

Sandra, jag har följt din blogg i ca tre år nu och att detta hemskahemskahemska sommanintevethurmanskallöverleva hände dig samtidigt som mig har gett mig lite mer ork. Du är en sådan inspirerande människa och verkar helt underbar

Bästa du, har tänkt på dig så himla mycket de senaste dagarna och skickat styrkekramar över havet från England. Jag gick igenom precis samma sak för sex månader sen, det enda jag kan säga är att det kommer att bli bättre. Jag vet att det inte hjälper att jag skriver det eller att det inte känns så överhuvudtaget, men jag lovar att den dagen då du inte vaknar med ont i hjärtat, den kommer att komma snart!

Massa kärlek till dig från mig <3

Håll ut Sandra. Du klarar detta! KRAM

Dette kan du klare. Det kommer til aa ta tid, men da kan du si, ’Fuck you!’, og saa er du bra igjen. Men det kommer til aa ta tid. Brenn det du trenger aa brenne, det foeles bra. Kom igjen! You go!

<3 http://www.youtube.com/watch?v=Ifq4bYZnYrc&feature=related

Sandra jeg håber du kan læse dansk. Mit hjerte slog lige en ekstra gang i går, da jeg læste hvad der var sket dig. Det er brutalt hårdt og du skal vide at jeg har dig i mine tanker. Jeg kan sagtens sætte mig ind i hvad du går igennem, bor selv her i New York og har næsten lige gået igennem det samme.

Lidt kærlighed fra dansker i NY til svensker i NY – it’s never fucking fun to go through something like that away from Mom!

If someone breaks your heart just punch them in the face. Seriously, punch them in the face and go get some ice cream. <3

du et meget inspirerende menneske<3

Fina du, jag har tänkt på dig så himla mycket sen jag läste. Finns ingen värre känsla
Än när kärleken kommer och säger att kärleken tagit slut, då ligger man i sängen i veckor och försöker lära sig igen hur man gör när man andas för plötsligt så kan man inte längre.

Jag vet att alla här säger att det är bra att gråta och det är det såklart, men jag skulle vilja be dig försöka bli så arg som det bara går så ofta som möjligt. Det är en mer utåtagerande känsla och därför mer.. Hälsosam. Jag vet inte men jag tycker verkligen inte om bilden på att du är hemma själv och ledsen, jag blir massa orolig. Kan du inte bli som nathalie portman när hon rappar? Haha! Som du skrev någon gång att Michelle tycker är så du. 🙂 för vilket jävla svin han är egentligen (det håller du inte med om men det tycker jag fan!) som ringer och som inte förstår att kärleken blir annorlunda när den är på distans och bara ger upp! LAful har han blivit också, inte alls popsöt som han va innan!

Oh well, gör allt som får dig att mÅ bara lite lite bättre bara för stunden, och försök bli arg! Och rebounda satan!! Det hjälper faktiskt lite 😉
Ta hand om dig! <3

Hej

Det här kan låta klysché -aktigt, men om du på ngt vis är en person som inte känner dig helt obekväm med att slå hårt på en säck, så är mitt bästa tips att även om du inte orkar. Ta dig iväg till en boxningslokal och gå ett pass. Det har varit det bästa sättet för mig att slippa tänka åtminstone i någon timme, när jag varit i liknande situationer som din.

Stor kram

Jag tänker på hur du mår fast jag inte känner dig. För att jag genomlevt att bli lämnad av någon. Ta en dag i taget, var med vänner och trösta dig med komedier och actionrullar utan kärleksinslag. Drick vin, laga mat och köp mängder med godis.
Sysselsätt dig så du inte kan tänka lika mycket på det du inte vill tänka på.
Idag är jag så jävla lycklig, det kommer du också bli igen.
Kram.

Tänker på dig Sandra. Håll huvudet över ytan tills det vänder.

oj det gjorde faktiskt lite ont i hjärtat på mig på riktigt att läsa ditt inlägg innan detta. så himla sorgligt. låter helknäppt men du har sovplats i östersund och världens bästa frukostar om du skulle vilja. från en livsnjutare till en annan på riktigt. vilket humör du än är på i bloggen så kommer jag inte sluta följa dig o du fantastiska Sandra!

Hej Sandra! Jag blir så ledsen att höra vad du går igenom nu. Det är så grymt att få sitt hjärtat krossat. Jag önskar så som många skriver att jag kunde ta bort det onda, att du skulle slippa lida.

För det är som du skriver…du har en jobbig tid framför dig.
Jag har sprungit det där loppet.
Separationsångest är så smärtsam.

Men förstå vilken styrka man har ändå.
När man ligger där nere, så söker man halmstrå i sin innersta kamp – för man vet
att man måste lämna, gå – springa.
Och när man tror att man aldrig kommer kunna lämna och stå upp och ännu mindre
att springa – så springer man!

Jag har inga barn.
Men jag tänker att det är som under en förlossning. För sorg är som smärtvågor.
Man har värkar i något som känns som en evighet och tänker att nu orkar jag inte mer.
Men så när man är som tröttast, tänker att nu är jag på väg in i toklandet eller så dör jag
– då kommer en ny styrka.
Mitt i allt kommer en urkraft in!

Och då är det viktigt det är att andas och faktiskt acceptera smärtan som kommer.
Det värsta är att kämpa emot för då blir det bara värre.
Utan man ska följa med i smärtvågen.

Så ta verkligen till dig vad människor som är rädda om dig säger, tanka dig
med positiv energi från andra när det känns som att du själv inte har någon.
Och spring! Känn hur dina ben bär dig!

För du har så mycket styrka där innanför! Det vet vi alla här!

Du har genom åren gett mig så mycket energi och pepp genom din blogg. Jag tycker du är alldeles fantastisk! Och jag hoppas att du trots att det här har hänt, ska känna det, hur fin du är- även utan Luddes kärlek.
Din utstrålning, kreativitet, originalitet och fantastiska syn på livet ligger inuti dig själv! Och allt det finns kvar.

Fina du, glöm inte det!

Jag uppfattar INTE dig som en viktig del av honom. detta är en rättelse till komment ovanför.

Ilska är bättre än sorg. I början är det nog ilska och sorg men sedan blir det ilska och efter det kvicknar man till sakta men säkert. jag vet att du inte ens kan tänka att det blir så men du är ju du utan honom också. jag uppfattar ju dig som en viktig del av honom utan att du är du och vi läser det här för att du är en fantastiskt person.
Du tar magiska bilder, skriver som en gudinna, är utomjordiskt vacker och har det mest ljuvliga leende som jag sett.

Det är som den gamla låten med Moraträsk. Man kan inte gå runt det, inte över eller under. Man måste gå igenom det. Allt det du känner och går igenom nu gör att du kommer klara av det. Alla känslor behövs. Det är en sorg. Och en kris. Och man måste få reagera. Och allt det du inte orkar tänka på eller fixa nu är kroppens sätt att skydda sig själv. Du får bara så mycket som du klarar av. (Ja jag vet att det låter flum…)
Uppmärksamma dina känslor. Alla känslor. Annars kan de fastna.

Min pojkvän gjorde slut med mig för elva veckor och en dag sen. Han sa att han inte var kär i mig längre. Jag önskar att det var jag istället, men så är det ju inte. Jag älskar honom mest av allt. Det har blivit lättare att gömma undan det, jag gråter inte längre varje dag. Men det är nog det värsta jag någonsin behövt gå igenom. Det finns alltid där.
Mina erfarenheter säger att allt som alla säger inte gör någon skillnad, men hoppas att du kommer må bättre snart. Ta hand om dig!

Hej Sandra! Jag är inte sån som brukar kommentera på bloggar som jag inte känner…men jag blev så ledsen när jag läste ditt förra inlägg. Alldeles tårögd, för min syster och bästa vän har precis gått igenom exakt samma sak! Men det jag ville säga va att hon har tagit sig igenom. Så även om det inte känns så nu så kommer det en dag då allt är bra och du närmar dig den för varje dag! Ska skicka iväg en bön till dig. <3

Things and feelings does not always have to end.. but sometimes they have to change in order to stay real. But it sucks once it does. <3

Jag tror inte att jag skrivit något här innan men har läst din blogg väldigt länge nu och det kändes väldigt ledsamt att läsa ditt inlägg igår. Det är fruktansvärt när det tar slut och man själv inte är där än. Efter att du gått igenom din tid nu när du är så otroligt ledsen kommer du bli arg, och det ska du vara för jag kan inte förstå hur man kan åka på en semester med en person och umgås med denna dygnet runt för att göra slut per telefon ett par dagar senare… Jag skulle vara arg om jag var du Sandra, för han har inte varit snäll mot dig. Nu vet jag egentligen inget gällande ert förhållande och hur det är och har varit och hur er semester var. Men jag kan inte förstå hur man kan vara så feg och göra slut per telefon efter så många år tillsammans. Det är sorgligt, så när du har gråtit klart- för det kommer du göra- bli arg. Sen om ett bra tag kommer det sluta hugga till i bröstet när du hör hans namn elr kanske ser någon som påminner om honom eller känner hans parfym. Den dagen kommer också komma, och då kommer du kunna minnas era fina stunder – när ni var som bäst tillsammans. Det tar otroligt lång tid, men det är en resa som kommer göra dig så mycket starkare. Jag tror att för varje förhållande som går sönder så blir man mer härdad och mer realistisk, det låter rätt cyniskt och jag vet att dina läsare är väldigt unga och ser kärleken fortfarande i ett tonårsrus men du kommer bli mer härdad och pragmatisk. På ett bra sätt. Kanske att man inte blir kär på samma sätt längre, men det är ändå ett steg i ens utveckling. För den kärleken man upplevde när man var 18 den kommer inte tillbaka. Jag har också min ”Ludde” som jag ännu tänker på ibland och saknar, och varje gång jag träffar honom eller ser honom eller hör en låt som är så himla mycket han- så känner jag sorg. För att det inte blev vi, jag saknar honom ibland. Och du kommer säkert sakna Ludde väldigt länge om inte för alltid, men det kommer komma en ny person som kommer få dig att känna på ett annat sätt och ge dig något annat och det kan vara bra det med! Kämpa på Sandra, jag känner inte dig men jag tror nog att du kommer klara detta tids nog. Under tiden så är du faktiskt i NY och det är sommar så ta en dag i taget och ha bara en massa kul 🙂 Kram på dig! /S

Fina du.
För att kanske få dig att le och tänka på något annat delar jag med mig av min bästa youtube video.

Den får mig alltid att fnissa och jag tänkte att du kanske blir några gram gladare i allafall i ett par sekunder. Och det är ju alltid något.

kram bästa du.

Åh du underbara, vackra! Kasta bort bilderna! Ba släng! Släng!
Hela du är så himla fin! Kör Sandra, ba köör!

Stackars dig, jag lider verkligen med dig. Sånt här är inte rättvist, men tyvärr så händer det ändå. >.< Men mitt absolut bästa tips är att tillåta dig själv att sörja, försök inte skjuta undan dina känslor, det blir bara värre sen. Lyssna på deppig musik, gråt i dina vänners famnar, drick fan ta mig så mycket vin du bara vill. Du har rätt att vara ledsen då du blivit sårad av den person du älskade. När jag är absolut ledsen brukar jag lyssna på denna låt av Brolle, http://www.youtube.com/watch?v=JSBIY1f7L6k. Hoppas det kanske hjälper dig lite i denna svåra tid

Det gör ont som fan att bli lämnad, övergiven. Och det kommer fortsätta göra ont länge till. Men det kommer att göra mindre och mindre ont och den där dagen då du börjar le när du hör Gloria Gaynor sjunga I will survive och till slut spela den på repeat och skriksjunga med, då jäklar mår man bättre än vad man någonsin gjort förrut. Det lovar jag dej fina Sandra.

Det finns många sätt att dö på,det gäller att komma på hur man ska leva det är det svåra.
Tänker på dig från skickar kramar styrka & en önskan om att alla orimliga himlar skall öppnas för dig.

L.O.V.E /Oroshjärta

Jag har läst din blogg i sex år och på det där töntiga sättet som alla verkar känna så känns det som att jag känner dig på något sätt. Jag går också igenom ett slut just nu, jag har gjort det i tre månader men har svårt att se när det ska sluta göra ont, om det kommer kunna sluta göra ont. Det värsta av allt är att det är jag som slutade vara kär, det var jag som ville lämna. Men jag älskar honom ändå så fruktansvärt mycket och att behöva göra honom så ledsen är det värsta jag varit med om. Och sen är det ju det där med att jag själv gått runt i tre år och planerat och hoppats och älskat och lagt ner tid och energi. Det där med bebisen vi skulle skaffa som skulle vara så tjock och ha mina blå kinesögon. Ibland hatar jag mig själv för att jag inte känner mig lycklig och kär längre, vi har ju så många delar av oss som är det finaste som finns!
Jag grät när jag läste ditt förra inlägg. Att göra slut är det värsta som finns. Jag hatar det, att lämna, att bli lämnad. Det gör så ont, och det finns inget att göra åt. Man måste bara ta de där månaderna, åren och må åt helvete och gråta och skrika och känna att allt är hopplöst.
Jag önskar jag kunde göra något för dig, jag känner med dig så mycket att det känns som att jag får svårt att andas. Jag får helt enkelt skicka världens största klump av internetkärlek till dig! <3

Oh Sandra,

I am very sorry to hear of your heartbreak. I am very sorry to hear he hurt you. You are an inspiration to me, and I know it will get better for you. I went through a horrible breakup last year. I could not eat for a couple weeks, became so small and pale. My friends fed me chicken broth. My sister laid with me on the beach. My father told me to take a cup of tea. My brother told me that when I go through the ”bargaining” stage of grief to ”bargain” for money instead of having my past back. He makes me laugh.

It was very powerful to feel the love from my friends and family. I started volunteering with small children. They brightened me so with their hugs and songs. Once I cried and the little ones told me it would be ok. A few months later I asked to speak to the manager of my dream job, and I got a new position. It was because I realized if someone I loved so deeply did not love me, I had to believe in every ounce of my own courage. Courage and success comes and goes, and everything changes.You may go through many stages over and over and each one will bring enlightenment.

You are courageous. Kisses from DC

Alskade Sandra, du ar stark och kommer att klara dig over detta!!

Jag bor sjalv ocksa pa andra sidan jordklotet bland tempel och korsbarstrad, langt langt borta fran alla kompisar och familjen, sa nar det brast mellan pojken och mig kande jag mig totalt ensam och bara grat och grat och grat.

Min mamma sager alltid att tiden laker alla sar. Mammor har visst alltid ratt.

Och arg musik hjalper. Ta hand om dig! <3 Tanker pa dig! <3

Tänker på dig. Tänkt på dig länge nu. Kan inte ge dig mer än en förhoppning x
Xxxxxx

Jag ska inte säga att jag vet hur det känns, för att bara föreställa mig vad du går igenom ger mig kalla klumpar i magen. Sedan jag läste ditt inlägg har du varit med mig i tankarna, och jag hoppas det kan ge tröst trots att jag är en okänd människa.

Jag ska heller inte säga att det kommer gå över, för det kan hända att detta alltid kommer kännas. Däremot kan man ändå bygga något nytt och jag tror att man kommer vidare. Det finns ett syfte med detta med.
Om hundra år kan du kanske titta tillbaka på detta utan stinget i hjärtat, och kanske då se på något som formade dig?

Jag vet att det jag precis skrev inte är det du vill höra, för nu vill du bara vara arg och ledsen och det får du. Var så arg du kan bli och gråt för allt du förlorat. Kalla honom allt fult du kan i ditt huvud, även fast du inte kan med att tänka elaka saker om den du älskar.

Vet att du är en inspiration och ett stöd för så många, oavsett om du är glad eller ledsen. Du har ett eget liv som du lever så galant, och du är stark!

Kram

oh Sandra, I hope you are doing ok. I know what you are going through, that feeling of everything familiar crashing down on you and you have to start again. You will get through this, you have a beautiful spirit and wonderful friends. I would also watch ’My so called life’ as I find that helps sometimes. Take care xx

Det är fanimej sinnessjukt att göra slut på det där viset. Efter så många år tillsammans – med allt vad det innebär – så ringer man inte sin partner för att säga att man inte är kär längre, att man vill göra slut. Man GÖR det bara inte!

Det är skitbra att du kastar bilderna. Gråt, skrik och kasta allt åt skogen!

Jag ser att många säger att det är synd om dig, och visst är det hemskt att du är ledsen, för vem sjutton blir inte det när man får sitt hjärta krossat (?!), men jag tycker inte att det är synd om dig. Mannen i ens liv gör inte på det här viset och jag är glad att en medsyster slipper leva fler år tillsammans med en person som värderar deras relation så pass lite att han ger upp.

Mannen i ditt liv gör inte på det här viset. Man går igenom faser och passerar upp- och nergångar, men man gör det TILLSAMMANS. Man sviker inte varandra och därmed allt det man har byggt upp för att känslorna svalnar. Äkta kärlek baseras på mer än så, och du är en så pass underbar person – uppenbarligen, kolla bara på alla bloggläsare som typ avgudar dig – att du kommer bli stärkt av detta. Vilken utstrålning du har som kan beröra så många genom ettor och nollor!

Du är stark! Det kommer bi bra! <3

Finaste, bästa Sandra. Jag har läst din blogg i ett år ungefär och hunnit plöja igenom nästan hela arkivet men har aldrig kommenterat innan och kände att jag behövde göra det nu och betta del här sakerna för dig. Jag vet att det inte finns några ord som kan ändra hur du känner just nu, möjligen lindra yttepyttelite för stunden men jag vill bara säga att i mina ögon är du bäst. Du är en sån inspiration Och du och din blogg har fått mig att inse och tänka annorlunda gällande så mycket. Du är en sån person som man önskar att man kände och som man är glad över att man kan få låtsas lite känna genom att läsa din blogg. Glöm aldrig det och glöm aldrig hur fantastisk du är! Du kommer klara detta även om det kanske just nu inte känns så! Fortsätt sörja, fortsätt gråt och ta din tid, så småningom kommer du vakna en morgon och märka att saker känns annorlunda, börjar kännas bättre igen!

Jag säger vad min pappa alltid sagt til mig: If you’re going through hell, keep going. Så sa winston churchill och det ligger något i det. Fortsätt kämpa du kommer igenom det även om det känns som en sån dag aldrig kommer just nu!

Min bästa grej när jag är helt dålig innuti :Dränk dig i en serie du tycker om, låtsas som att deras problem är dina och glöm det andra för en stund. Hjälper lite.

Jag beundrar dig för att du är så öppen om det i bloggen, och inte sopar det under mattan som om inget hänt. Styrkekramar!

Åh Sandra! All styrka till dig!

Vi älskar dig, Sandra. Jag har ont i hjärtat för din skull.
Men tänk på DIG SJÄLV nu, i denna stund. Det är DU som är viktig, och ”jag tror att allt det bästa inte hänt än” som Håkan Hellström säger. Du kommer överleva, även om det inte känns så nu. Du är den finaste tjej som jag kan tänka mig.
Verkligen KRAM nu. Du tar dig igenom det här. Jag lovar.

I was so saddened by this news Sandra, I hope you are feeling okay.

I’m not sure if this would help, but when I broke up with my boyfriend of five years, I would watch ’Eternal Sunshine of a Spotless Mind’ and ’500 days of Summer’ on repeat. It made me feel better kind of… Eventually.

Det här är en hård låt på riktigt. Slå och dansa och sparka i väggen och drick så mycket vin du vill och cigaretternas glöd behöver inte slockna på ett tag.

Vi tänker på dig, och ja, du är en personlighet på internet och allt det där, men ändå. Vi har följt dig i flera år. Och nu fick vi nästan tårar i ögonen, för du är fin. Med eller utan honom.

Det är sommarhimmel med moln i Stockholm och i höst har vi en vän som flyttar till New York. Hon är bra på att dansa till hård musik.

Och skrik som fan! Helst på något slags fält men annars kanske i Central park eller på en skyskrapas tak, för det är det som hjälper allra mest.

Ta hand om dig. Mycket kärlek!!!
Hybris.

Jag har tänkt på dig hela dagen och jag har läst ditt inlägg säkert tio gånger redan. Jag är så himla ledsen för din skull och jag önskar att jag kände dig så jag kunde ge dig en kram och säga till dig att du är bäst bäst bäst. Du var bäst med Ludde och du är bäst utan ludde för det är DU som är bäst, ingen annan. Puss.

Ps. Och du, jag såg på twitter: din mamma kommer ju på torsdag och du kan alltid ringa din 16åriga lillebror.

Ps2. Igår låg servern nere, vi finns också. Glöm inte det.

Åh Sandra. Kasta är ett steg framåt, det är starkt. Fortsätt vara stark så kommer allting ordna sig till slut. Det lärde ju du mig när jag helst ville stänga in mig själv och gråta i fosterställning tills jag förmultnade. Jag klarade det, så jag lovar att du också kan det.

Tycker att du är så stark som ens orkar skriva här.
Skickar en cyberkram till: KRAM!

Du kan få komma till Öckerö i sommar och vara deppig här. Perfekt ställe för det för här är man i solen, på klipporna eller ute med båten och man får vara hur glad eller ledsen som helst. Jag har också en katt som slickar en i ansiktet när man gråter, jag vet att hon gör det för att det smakar salt och gott, men det är himla fint när man är ledsen ändå.

Jag önskar dig verkligen allt gott i livet och framtiden. Du är en människa man kan se upp till.
Kramar

Sandra, jag är så ledsen för din skull! Du har varit min vän och min hjälp i så många situationer, utan att du vetat det. Dina ord har styrkt mig och fått mig att må bättre.
Det är konstigt att känna med någon på det sättet som jag, och många andra känner, för någon som man inte egentligen känner. Jag önskar det fanns något jag kunde göra, eller något jag kunde säga för att hjälpa dig tillbaka nu när du behöver det. Är säker på att du har många andra runt dig, men jag hade bara velat få ge dig en lång, varm kram och laga dig pasta och se på film. Försök härda ut, även fast det känns omöjligt just nu. Du kommer tänka på honom mindre, minut för minut, för varje dag som går. Och plötsligt en dag kommer du komma på dig själv med att skratta från hjärtat igen, utan att känna att du fejkar det.
Jag har tänkt på dig hela dagen, det är sjukt konstigt sedan jag inte känner dig. Men vi är många som bryr oss, hoppas du vet det <34567890

I am so sorry this has happened to you. It is one of the worst feelings anyone has to go through. And you definitely don’t deserve this feeling <3 This happened to me not too long ago and I just listened to a lot of Beyonce and tried to make myself feel fresh and new after a good period of tears.

All the love to you! And a million hugs!

När mitt ex gjorde slut med mig var jag på andra sidan jorden från både honom, min mamma och pappa och alla mina vänner. Marken försvann, jag kunde inte äta. Sova kunde jag för när jag sov kände jag inte men komma ur sängen var svårt. Men jag hade tur för jag hade motivationen att jag var ute och reste och såg fantastiska saker varje dag, fick minnen och upplevelser som var mer fantastiska än några jag hade tillsammans med honom. Men det gjorde fortfarande så fantastiskt ont.

Alla som skulle trösta sa saker som ”det går över”, ”detta kommer göra dig starkare”, ”du kommer hitta nån bättre” osv. Usch vad jag hatade det, för det var ju inte så jag såg det eller kände det. Men jag har en vän som nog egentligen är sämst i världen på att trösta men han vet om att han är sämst och tröstar därför inte som man ”ska”. Han sa precis det jag behövde för han pratade inte om det, utan han sa bara ”nu är det förbi och nu blickar vi framåt.” och talade om för mig allt roligt vi skulle göra tillsammans när jag kom hem till London. Lägenheten vi skulle flytta till, festerna vi skulle gå på och resorna vi skulle göra. Jag tror att detta hjälpte så bra för att det som gjorde mest ont med uppbrottet var att förlora min framtid, för min framtid var ju denna kille som nu inte ville vara med mig (nu 2 år senare vet jag fantastiskt mycket bättre men det visste jag inte då) och jag ville inte bara ha en hypotetisk framtid om ”nån bättre” och ”ett starkare jag” men den där lägenheten och de där festerna var ju på riktigt, de skulle hända och de skulle hända i min framtid. Det gav mig ljus, allt det roliga som jag hade att se fram emot även utan honom.

Så blicka framåt, inte för långt utan bara så långt som känns verkligt och tryggt. Planera en resa med vän eller liknande. Vet att det är en liten tröst men det var sådant som fick mig att orka och jag kämpade och nu är mitt liv bättre än jag tror det nånsin hade vart med honom, men så långt framåt tycker jag inte du ska tänka än. Små steg men kolla för allt i världen tillbaka, är inte värt det!

hejdu.

alltså det här är så himlahimla konstigt och tråkigt och ledsamt. jag hoppas verkligen att du ger dig själv tid att vara så sjukt jävla ledsen för det känns så himla mkt bättre då. och att du hänger med dina vänner minst hela tiden. du kommer över det för du är världsstark. när jag inte vet vart jag ska ta vägen för allt är svart så brukar jag gå in här http://justlittlethings.net/ . den handlar om allt fint.

kram och heja dig!

Oändligt många kramar till dig Sandra. Oändligt
många.

Sokos låt i’ll kill her är en bra jag är förbannad och ledsen över att du gjorde slut låt. http://youtube.com/watch?v=Qhh-MJVWwXY

Huff fine Sandra! Kjærlighetssorg er noe av det verste altså… Jeg håper du får det bedre snart, tenker på deg! Klem

Och jag tänker inte följa honom på instagram längre. Är jätte arg på alla som gör dig ont.

”When it is dark enough, you can see the stars.” – Ralph Waldo Emerson

Älskling! Håller handen med mig själv och skickar handhållingen till dig. Bara för jag vet hur ont det gör. Gråt för i helvete, och vet att en dag gör det inte ont. Läs dina egna texter, de har ju hjälpt mig så mycket. Älsklings sandra!
Du klarar dig!
all kärlek, kramar, pussar, klappar och tröst
j

Sandra! Vill bara ta dig i min famn fast jag är yngre och inte har varit med om det du går igenom nu. Det är min värta mardröm att mitt förhållande ska brista, tänker på dig så mycket<3

Kram på dig Sandra!

Hello, I’ve been reading your blog for over an year or two… If your relationship that seemed so beautiful and almost perfect on your blog didn’t work out then do I have any chance? 🙁 Feel better and you deserve much better if anything!

So sorry, Sandra. When I read your news I could not believe it, and even though I have never been in such a relationship, I know what it’s like to lose someone so, SO close to you. And so suddenly. It is the worst.

Cry, cry, CRY it out – don’t hold anything back – and soon you will begin to feel better. Time is key. Exercise. Surround yourself constantly with good company. Distract yourself by going out and enjoying NYC. Don’t let yourself get in a slump, do what makes you feel good. Walks are the best.

I’ll be thinking of you. xoxo

Kjære Sandra
Jeg har tenkt masse på deg i dag. Da jeg leste det du skrev stakk det til i magen. Jeg føler jeg nesten kjenner deg etter å ha lest bloggen din så mange år. Vi er mange som tenker på deg! Ta hand om dig.

Jag lider så himla mycket med dig, kära Sandra. Det är så himla tråkigt det som har hänt. Samtidigt tycker jag att du kan vara förbannad, för sättet han verkar ha gjort det på… I ett telefonsamtal efter en fin weekend tillsammans. Så himla dåligt. Man gör inte så mot någon, men allra minst mot den man har älskat och levt med i över fyra år. Jag hoppas att du snart kommer att kunna sova och gråta och få ut alla dina känslor, så att du sedan kan gå vidare. Du är värd det bästa, glöm inte det. Glöm inte det. Skickar kramar i massor!

Jag minns än idag när det tog slut med min första pojkvän. Jag hade nog lite på känn att det inte var riktigt som i början, men jag var kär och tänkte ”så länge han inte gör slut så är det ju bra.” Men en dag så gjorde han det. Och jag hade minst en gråtattack om dagen i en vecka, och efter det lite då och då. Jag var ledsen över honom i över ett år. Det som spädde på min frustration var att man kunde få höra t.ex. ”Vad tråkigt, men hörredu, det är sådant som händer. Sånt är livet..” och annat blaha. Det spelar ingen roll att miljontals andra har gått igenom samma sak för det gör en inte mindre ledsen och förtvivlad. Det kändes som om jag inte fick sörja och vara ledsen.

Så Sandra, var så ledsen och arg som du behöver vara. Det är en del av läkningsprocessen. Jag fick även prata med mitt ex om saken och förklara hur jag mådde. Att jag var arg och förtvivlad över att han slutat vara kär i mig och att det kände som om han kommit på det över en natt. Jag vet inte om du behöver prata med Ludvig, men om du behöver så hoppas jag att han kan låta dig göra det.

Sandra. Försök tänk att allt har nån konstig mening. Efter regn kommer solsken osv. Hur klyshigt det än låter så är det sant. Det kunde varit värre. Det kunde mitt i detta (som ungefär är det hemskaste som kan hända) dessutom varit vinter o tjugo grader kallt. Om man ska vara singel så ska man ju helst vara det på sommaren!

Massa kramar till dig min favvoblogg tjej.

Åh Sandra. Jag känner att jag borde skriva något men jag vet egentligen inte vad. Någon som är som du förtjänar all kärlek i världen. Och den kommer igen.

Kram

that’s my girl! i’m a big fan of heart on the floor breakup music (like tears dry on their own by amy winehouse and all i could do was cry by etta james), but at the end of the day, nothing beats a good dose of angry music!

jag brukade läsa dikter av dig på sockerdricka för en hel evighet. för något år sen började jag läsa din blogg och även om det tog mig ett tag att fatta att antagligen och niotillfem var samma person var det så himla fint när jag upptäckte det. som en gammal bekant, fast jag aldrig pratat med dig.

jag ville bara säga att jag beklagar sorgen, det är vansinnigt hur ens värld kan falla isär bara sådär och hur ens kropp kan glömma bort hur man andas. jag hoppashoppashoppas det blir bättre snart, hur omöjligt det än låter.

ta hand om dig sandra, även om det är svårt. glöm inte bort hur fin och bra och fantastisk du är <3

Du Sandra. Idag satt jag med min kompis på ett café och jag visade henne ditt blogginlägg och så började jag gråta. Mitt där bland alla människor. Jag vet inte riktigt varför, jag känner dig ju inte ens. Men det gör mig så fruktansvärt ledsen att veta att en sån underbar kvinna som svarat på mina mail när jag har varit ledsen sitter där borta på andra sidan havet och är hjärtekrossad. Du av alla människor på jorden förtjänar inte att må dåligt. Vi alla här bryr oss så mycket om dig ska du veta. Ta hand om dig.  <3

Sandra,

Du virker som en fantastisk jente, og hjertet mitt synker til magen når jeg leser det du går igjennom nå. Jeg skulle gjerne strukket meg gjennom pc skjermen og gitt deg en god klem. Du inspirerer meg med din fantastiske blogg hver eneste dag! Jeg håper du har mange gode mennesker rundt deg i denne tiden, og det virker det som du har. Det eneste jeg vet er at tid leger alle sår, selv om det sikkert er verdens kjipeste klisje, og jeg er sikker på at du kommer til å komme deg gjennom dette også. Du virker som en utrolig sterk jente, selv om du har lov til å være svak akkurat nå! Stor klem

Hej. Jag måste verkligen säga något, jag brukar aldrig göra det här annars men jag grät hela kvällen igår efter att jag sett vad som hänt. Och jag hoppas så himla mycket att du kommer läsa detta för det hade varit så fint att veta att jag kanske kunde hjälpt till på ett eller annat litet sätt. Har följt din blogg sedan fem år tillbaka och är nu 17 år gammal. Det är alltså du som har fått mig att bli denhär hopplöse romantiske drömmaren, som längtar efter hemmafester i länder där de inte pratar svenska och mysiga balkonger med vin och cigaretter och skratt tills himlen börjar ljusna igen. Det är också du som fått mig att stå på mig och veta vad som är rätt, och när mitt hjärta var brustet läste jag alla dina fina texter för att få lite hopp och perspektiv. Du är verkligen min förebild. Och det säger jag inte bara.
Och jag vet att jag är liten och varför skulle du lyssna på mig. Och jag har inga bra tips alls på hur man överlever sånthär. Jag vet bara att det har gått två år sedan min värld gick sönder och att jag fortfarande tänker på honom. Men det är inte alls så mycket längre och han är inte alls den jag var kär i längre. Jag vet att jag först var i chock och blev bedövad och inte kände någonting, att jag sedan bara grät och grät och grät hur länge som helst. I ett år, minst. Och att jag sedan jätteförsiktigt och långsamt började bygga upp mitt liv igen, och att de bekymmerlösa stunderna blev fler.
Och hur värdelöst detta än låter så spelar det ju ingen roll hur mycket alla andra säger att det kommer bli bra igen. För det är en jätteskitasjobbig väg dit. Och fan i helvetes jävla skit vad det gör ont, det verkligen värker i hjärtat och ögonen kan tåras upp NÄR SOM HELST på bara en millisekund. Det är ju så och det är så hemskt att jag tillslut inte kunde se mig själv i spegeln för jag blev så ledsen när jag såg hur ledsen jag var. Jag blir rätt ledsen när jag skriver detta för det är så fruktansvärt att gå igenom. När hans blick som varit varm och inbjudande istället blir sorgsen och tom.
Men glöm aldrig att du är bra. Bäst. Och att det är så himla många som tycker det. Du verkar ha världens bästa vänner och om inte så har du i alla fall hundratals småtjejer som ser upp till dig och hade kramat sönder dig om ni träffats. Och du och Ludvig verkade ha ett jättefint och bra förhållande och jag VET att ni gjorde varandra lyckliga. Tänk på att det är jobbigt för honom också, du vet ju själv hur det är att göra slut. Men tänk mest på dig själv. Du överlever, det gör du. Det jag tycker är väldigt väldigt synd är att du inte fick krama honom en sista gång. Ett riktigt avslut liksom. Fan så jobbigt.
När du plötsligt bara bryter ihop och skakar och skriker ut i gråten så snälla bara krama någon. Man vill vara själv men SNÄLLA ring någon i ren panik och be den komma över. Man behöver det. Och lyssna på Civalias ledsna låtar med fin fruktansvärt sorglig text, My Oh My är min bästa. Den finns på youtube. Deras andra låtar finns på spotify.
Jag hoppas verkligen verkligen verkligen att detta går över någorlunda fort. Du är så himla bra. Vill säga så mycket men har slut på ord. Vill säga att jag finns här om du vill prata men är väldigt medveten om att jag är en total främling. Superkram på dig, så att du nästan går av <3

Jag trodde först inte det var sant, ni är ju som gjorde för varann. Men du kommer ta dig igenom detta och starkare är någonsin. Som du ser så har du ett stort stöd av alla oss som läser din blogg. Jag hör att hjärtat ditt har fallit i tusen bitar men låt inte hela du att gå i tu. Försök ta hand om dig, jag vill ju att du ska må bra. Försök iaf äta och sova så gott du kan. Gå inte sönder! Tänker på dig! Kram

Heja Heja Heja Sandra!!!
Be strong girl!

känner verkligen för dig, får ont i hjärtat av att läsa. men du klarar allt, till slut, och går vidare ännu starkare. hoppas ni kan vara fortsätta vara vänner så småningom, för ens partner blir ju ens bästaste vän i hela världen. låt alla fina minnen få finnas kvar, man blir lätt bitter annars. var stark, du klarar allt. kram!!

Jeg føler med deg! Huff, så trist.. Har tenkt på deg flere ganger i løpet av dagen. Sånn er det når man føler at man har blitt kjent med deg. Skulle ønske jeg kunne gjøre noe for å hjelpe deg…. 🙁 stor kram

http://www.manyveggierecipes.com/LPMArticle.asp?ID=5 (denne oppskriften på kakao er til en av dine venner, så de kan lage noe varmt og godt til deg for å trøste).

http://www.youtube.com/watch?v=-zzP29emgpg&ob=av2e (dette er take care, for det er akkurat det jeg håper noen rundt deg kan gjøre for deg nå, og som du selv også kommer til å klare å gjøre igjen om en stund.)

fortsett å høre på sinte sanger. fortsett å sove over hos kompiser, la dem ta vare på deg og hjelpe deg, trøste deg og gi deg lange klemmer når du gråter. og bær med deg ordene våre, for vi er mange som bryr oss, slik du også bryr deg om oss og svarer på våre uendelige spørsmål og deler med deg om livet. jeg tenker på deg Sandra.

puss och kram.

Var rädd om minnena för man lär sig att älska dem och glädjas när tillräckligt med tid har gått. När man sen är glad igen blir man istället ofta ledsen att man kastat bort massor med saker som varit viktiga och som kommer bli viktiga igen, fast på ett annat sätt.
Det gäller bara att vårda det där fina och låta det finnas kvar i hjärtat för kärleken man haft slutar inte vara viktig bara för att den är borta.

Men det kanske inte funkar för dig att packa undan allt det där som sliter sönder ditt hjärta i några månader eller år, för att sen kunna titta tillbaka och vara jävligt glad över att man hade det så fint. Du gör som du vill, men det var ett litet tips.

Käraste Sandra! Jag vet hur förjävligt det är. Håll hårt i dina vänner och din familj, ta en sekund i taget. Färga håret kan vara skönt också, men se till att hitta tillbaka till dig själv så småningom <3

Kära Sandra, jag har verkligen inget vettigt att säga mer än att jag känner med dig. Jag vet hur det känns och jag vet att det blir lättare ju längre tiden går. Men jag vet också att det inte är sådant du vill höra. Därför önskar jag bara att du har bra människor omkring dig som ser till att du äter lite då och då och iaf dricker mycket, helst kamomillte med timjan i. Jag önskar också att du hade din mamma hos dig. De är de bästa att trösta och hålla om. Om jag kunde låna ut henne så skulle du få ha min mamma hos dig ett tag tills det lättar lite i bröstet och nätterna blir lite lugnare. Tusen styrkekramar!

Detta känns så sorgligt och jag är verkligen ledsen för din skull Sandra. Extra ledsen för att jag vet ungefär hur det känns eftersom jag varit med om en ganska lik upplevelse. Att det gör så ont att man inte vet var man ska ta vägen, så overkligt att man bara väntar på att vakna upp ur denna sjuka och hemska mardröm, att maktlösheten gång på gång bitchslapar en i ansiktet och framför allt att man inte kan FÖRSTÅ hur personen man älskat (älskar) kan göra så mot en, plötsligt kan känna så.

Jag hade ett förhållande som var som en dröm, bättre än allt annat jag någonsin upplevt. Jag kan inte riktigt jämföra detta med vad du går igenom eftersom vi bara varit tillsammans ett halvår när han dumpade mig, men ja… Tre månader tidigare bestämde vi oss för att köra på distansförhållande, att ingen av oss skulle behöva ge upp sina drömmar och att vi skulle klara det ändå för att sedan flytta ihop om ca nio månader. Sex veckor tidigare hade vi legat i hans säng och pratat om hur det skulle vara när den ena stod och lagade mat med vår hund vid sina ben, och den andra kom hem med våra barn från förskolan. Fyra veckor tidigare åkte han till andra sidan jorden på jobbresa. Han blev mer och mer distanserad under resan, och när han kom hem och åkte upp till mig så sa han att han inte var kär i mig längre.

Jag vet inte vad jag ska säga för att trösta för det är verkligen bara så hemskt och sorgligt att man inte vet hur man ska överleva, men det blir såklart bättre. Man kommer på sidor hos honom som egentligen var ganska dåliga, som liksom skuggats av allt det bra tidigare. Man skrattar så man får ont i magen, man längtar efter saker så man tror att man ska spricka igen. Och även om jag inte hittat någon ny än, så tror jag att man gör det en dag också. När man en dag är redo.

Kände bara ”åh, nej” när jag läste ditt förra inlägg. Tycker så oerhört synd om dig just nu. Den där totala maktlösheten. Känslan av att inte förstå någonting. Och som bloggläsare måste jag verkligen säga att jag förstår dig. Ni kändes så nära och så rätt. Men tydligen finns det någon som är mer rätt därute och väntar på dig. Det som makes no sense just nu kommer någon gång vara förståeligt.

Gråt, skrik och sparka på saker. Fortsätt kasta bilderna på er. Gråt tills det inte finns några tårar kvar och gråt sedan lite till. Minns det vackra och hata, sakna, älska tills det klingar av. Sakna det som varit och skulle blivit och gråt lite för det med. Gråt för ett bröllop som inte blev, för resor ni aldrig gjorde, för promenader i regnet, gräl, vardagsmiddagar och barn som ni aldrig fick leta namn till. Och när saknaden blir mer bomullsaktig än knivskarp och tårarna kommer mer sällan börjar minnena själva att städa undan sig, placera sig på förrådet och bli en sån sak som du lyfter på när du flyttar och minns vagt att den betydde något för dig en gång.

Du kommer sluta gråta. Du kommer låsa in det långt borta i ett hörn av själen. Du kommer inte glömma men det kommer ta en annan form och någon annan kommer bli den stora kärleken. Men just nu spelar det ingen roll så gråt.

När min före detta pojkvän gjorde slut med mig efter tre år var det som om någon vände upp och ner på allt. Som om någon drog undan marken och hela ens värld. Det var mitt i sommaren och jag hade precis blivit ledig, och jag orkade inte ens gå upp ur sängen på flera veckor… Jag bara grät och grät, och den enda jag ville prata med – min pojkvän – min bästa vän, den jag alltid brukade ringa – den kunde jag ju inte prata med för det var ju över honom jag grät. Att någon inte älskar en på det sättet längre, det går inte att förstå. Det var bara så otroligt ihåligt. Och det gör ont så himla länge.

”People are generally expeller from someplace to nowhere in particular. If they don’t perish in the process, they become immigrants somewhere. Even though expulsions have occurred ever since human beings became settles, they remain horrific. All three phases are unsettling: being expelled, wandering in the void, and finally, being beached somewhere.”

Tänker på dig.

Hoppas du mår bättre snart! Krossat hjärta är den värsta känslan i hela världen. Men man orkar leva igen så småningom. Men det är hemskt och jag önskar att ingen någonsin behövde vara med om det.

<3 kasta är ett bra steg! <3

Feel better 🙂 Hugs**

åh, kram på dig sandra <3
har faktiskt tänkt på dig flera gånger under dagen,
det är konstigt hur det där funkar,
att man gör sånt fast det är en person man aldrig träffat.

Kan bara föreställa mig hur det känns! Ta hand om dig nu! <3

Det fina med livet är att det låter en leva igen, så småningom.

Men kanske aldrig riktigt kommer över det, men vidare lär man sig gå.

When I feel sad and blue I always listen to the music ”Smile”, it always works with me 🙂

Fina du! Ta hand om dig <3

Åh. Det är så himla synd. Creepy att säga som den bekanting/internetkompis
Jag är, men jag hade bara velat laga en massa mat, brygga massa te till dig och peppa helatiden för att du ska må bättre. Brustna hjärtan är en så himla jobbig grej, när mina kompisar är det kan jag tänka på hur de mår flera timmar om dagen. Bara önska att de ska må bättre. För det är inte alls kul att vara hjärtekrossad. Men på nått sätt kommer du klara detta också. Bästa Sandra. Och som jag alltid säger till mina vänner; glöm aldrig, aldrig att du är bäst.
Puss + pop.

Jag dristar mig till att citera dig själv ”Och att göra slut handlar om mod. Att kommer över handlar om ork.”

This too shall pass….

Usch och fy fan för din situation, jag känner verkligen med dig. Ta hand om dig!