krönika nummer 22.


Krönika nummer 22 i Sofis Mode kommer lastat och finns ute från och med idag. Det blir den allra sista om det här break-upet. Det hela avslutas förstås med hur jäkla fina ens kompisar är. Bäst i världen kanske till och med.
I sin helhet:

Jag står i mitt vardagsrum och gråter. Det är midsommarafton och klockan är kvart över fyra på natten. Det var bara en timme sedan som jag dansade på en fest någonstans i Brooklyn med en okänd kropp pressad mot min och en hand innanför tröjan. En kyss över en hals och en annan bakom örat. Men nu står jag i mitt fönster och röker en cigarett och har inte upptäckt än att händerna är alldeles blodiga. Klarröda och blanka, och det är blod på fönsterblecket och blod på tändaren. Jag har ringt honom fem gånger och han har avvisat mina samtal lika många tills han den sjätte gången stängde av telefonen. Det var en kvart sedan som jag föll ur sängen, rakt på ett vattenglas som krossades och spetsades upp i ryggen. Det är blod nedanför sängen, i badrummet, på en handduk. Men det känns inte. Det enda som känns är att han äter middag med någon jag är bekant med och hon har lagt upp en bild som jag såg strax innan jag skulle släcka lampan. Och jag drog efter andan, tog tag i min kudde men föll ändå.
Jag vet inte vem jag ska ringa. Jag når inte glasbitarna för att kunna plocka ut dem själv. Klockan är kvart över fyra en midsommarnatt och alla sover utom jag.
– Hallå? Min kompis bor sju kvarter bort och hon är här på några minuter, plockar ut skärvorna, sätter plåster på skärsåren, köper kolsyrat vatten och ett nytt paket cigaretter. Väntar tills sömntabletten börjar verka, torkar bort blodet på fönsterblecket. Utan att ifrågasätta, bara för att jag ringde.

Dagen efter dricker vi vin fastän det är förmiddag och vi är fyra personer och ingen vrider på sig när jag börjar gråta. Ingen tittar bort, ingen byter samtalsämne. Ingen säger att det ordnar sig för det ordnar sig kanske inte nu. Det enda som hjälper är att sitta bredvid och vänta ut. Och de gör det. För min skull. Tålmodigt och utan frågor. Och dagarna efter blinkar telefon av sms där någon säger snart är du igenom första månaden och allt blir bra till slut och han är en fucking jävla idiot. Varje morgon ett nytt sms, varje jäkla morgon, för att det finns människor som undrar om min gårdag gick att andas i.

Så nu bestämmer vi så. Att det är slutpratat om att leva lycklig i alla sina dagar med någon. För det är de som finns där runt om, de som dricker rosévin fast de har en viktig uppsats att skriva. De som köper en flygbiljett och sover sked och som tar av en skorna när man är för ledsen för att knyta upp dem själv. De är de som är det största i livet. Det är de som är där i alla stormar, som står ut, som kramar. Som svarar på ett samtal när ens rygg är täckt av skärsår istället för att lägga på och stänga av en telefon.

.


This post is for my Swedish readers. It’s a reminder that my twenty-second column in the magazine Sofis Mode is out today. It’s about how wonderful friends can be when your heart breaks.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
112kommentarer
  • Vackert

    Craxyknas 2012-08-08 23:10:01 http://craxyknas.blogg.se
    Svara
  • Jag har varit sådär förkrossad. Jag grät konstant men efter ett tag gråter man lite mer sällan över honom. Efter ett tag har man glömt bort att tänka på honom en hel dag. Den dagen är underbar. Idag funderar jag på om jag kanske eventuellt kan bli kär i någon annan ganska snart. Det trodde jag aldrig skulle hända. Det var så fint skrivet. Så fint skrivet att det är något av det bättre som någonsin skrivits i en tidning. Det kommer beröra så många unga tjejer. Du är viktig och det är viktigt att man får lov att vara så öppen som du är. Kämpa på. Du har mycket att glädjas över. Ett tips kan vara att ta fram 3 riktigt dåliga minnen som du tänker på när det blir för illa. Det hjälpte för mig. Din blogg är underbar oavsett vilket humör du är på i skrivande stund. Kram.

    Sandra 2012-08-06 19:49:58
    Svara
  • så fint!

    sofie 2012-08-06 14:47:05
    Svara
  • Karin – din dikt var jättefin. ”Ett krossat hjärta som lyssnar på Kent” och att gråta öppet i kollektivtrafiken; jag önskar väl att jag inte kände igen mig, men det var väldigt träffande skrivet i alla fall. Kram på dig. (Det går över.)

    Svara
  • Jag förstår inte varför man skulle vara ”priviliged” för att man skriver om sitt söndriga hjärta? Har hört det flera gånger, av folk, att somliga vältrar sig och ältar sina heartbreaks för mycket.
    Har de någonsin varit sådär riktigt jävla kära undrar man då?
    För det är ju som en liten död, när det går illa. Det är allas stora skräck att råka ut för och just den där vidriga smärtan av att se hen med en ny (gärna som man känner också) glatt poserandes bredvid varandra och fatta att det var ju DÄRFÖR och se att den andre gått vidare medan man står ensam kvar utan att begripa något alls.
    Alltså, usch.
    Hela världslitteraturen består av sådana beskrivningar! Musik, film, tv unt serier likaså. Folk har spytt galla om sina ex och krossade drömmar sedan tidernas begynnelse, ding dong så är världens gång och även exen har skrivit sina egna historier, låtar, bloggar också. Det unika med just bloggen som form är att man kan språka med författaren – direkt. Tycker att det är märkligt att så många utnyttjar det till negg, vilket också är intressant, och ganska ärligt iofs.
    Hej sorry att jag predikar här nu men det är ju fantastiskt att kunna följa någons upp och nedgångar sådär i bloggform. För både upp och ned kommer man ju här i detta lilla livet och om man är modig och vågar förälska sig och kasta sig ut i ditt och datt så är det ju oundvikligt att det ibland skiter sig, vilket de flesta vet, och att det går över vet vi också. Men det är ändå fint och trösterikt att kunna följa någons process igenom sådana här saker och även om det hade varit fint att läsa om det i en bok också så är det en annan sak. Jag tycker kanske att bloggen borde värderas lite högre ibland. Och jag tror man har ett liv även om man följer/skriver en blogg, precis som att man lever och andas när man läser, skriver, spelar eller lyssnar på musik, visserligen är urvalet mer filtrerat och begränsat inom andra konstformer men ändå.

    För övrigt sa en tjej sa till mig en gång att hjärtekross är som att förlora någon till döden, man måste gå igenom alla de där fem stadierna av sorg, och tillåta sig att göra det.
    Jo.
    Och bra där om vänner! Det ironiska är ju att man glömmer dem lite när man är nyförälskad och rosig men behöver dem hysteriskt mycket när allt skiter sig, och det funkar ändå på något sätt.

    Hej.

    Kristina 2012-08-02 07:53:39
    Svara
  • <3

    Jenny 2012-07-31 21:46:36
    Svara
  • Hej Sandra från Stockholm. Jag har aldrig tidigare kommenterat din blogg. Överlag läser jag inte privatlivsbloggar så ofta eftersom jag sällan kan relatera… skall inte sticka under stolen med att din är en av dessa bloggar jag aldrig känner igen mig i… Nu snubblade jag dock förbi din blogg och nu vill jag skriva här för att jag kan relatera. Det jag vill säga är (är främst någonting jag vill skall få dig att känna något bra, men är inte sådär jättebra på att uttrycka mig) att förändringen som måste ske efter sådana här händelser i livet är stärkande och viktig och ironiskt nog helt fantastisk. Man kanske tror att man är stark innan, men när man klarat sig igenom sådana här perioder – när man står på andra sidan – så kan man se tillbaka och se att man numera är dubbelt så stor och då vill man aldrig vara sådär liten igen! Önskar dig allt väl och de klyschigaste klyschorna är Alltid de mest sanna: tiden läker alla sår.

    uuuuuuuu 2012-07-31 01:42:39 http://www.uuuuuuu.se
    Svara
  • sandra<333333

    alva 2012-07-30 22:15:09
    Svara
  • Får alldeles ont i hjärtat av dina texter. Du verkar vara en sån fin människa. Tack o lov för bästa vänner! Kram

    Sandra 2012-07-30 15:20:56
    Svara
  • du skriver helt fantastiskt! och verkar ha fantastiska människor runt dig.

    Linda - LindaBrie.se 2012-07-30 13:00:28 http://www.lindabrie.se
    Svara
  • ÅH VAD BRA att du inte skulle ta tillbaka honom.
    så jävla starkt.

    jag tycker inte att man någonsin ska ta tillbaka någon alls.
    det är jättedumt och elakt mot sig själv.
    men det kanske bara är jag som är cynisk eller nåt.

    sandra, män skrämmer mig. varför har dom ett sånt jävla övertag? varför försvinner det inte? det kanske är jag som ger dom övertag… men jag blir så rädd. kan inte lita på nån av dom.

    Sabina 2012-07-30 01:38:07 http://dontcrashhere.tumblr.com
    Svara
  • Så. Jäkla. Bra.

    Anna 2012-07-29 18:03:24
    Svara
  • Så fint skrivet! Jag är ungefär dubbelt så gammal som du och gillar ditt sätt att skriva och alla levande bilder.
    Och när man är sårad och ledsen är man inte alltid rationell och gör kanske saker som man sedan ångrar. Som att ringa en massa samtal mitt i natten 🙂 Men det är det som är livet och så vi lär oss av våra misstag.
    Kärleksorg gör ont! Men med en massa fina vänner som stöd borde det gå över ganska snabbt 🙂

    Lycka till i livet, Sandra!

    Christel 2012-07-29 14:29:17
    Svara
  • Du har inte funderat på att samla alla krönikor till en bok och sälja?
    Det borde du fundera på!
    puss

    amanda 2012-07-28 20:21:25 http://balconydreams.blogg.se/
    Svara
  • Har läst alla dina krönikor sen du började, detta är hittills din bästa!!!! Puss!

    Linda 2012-07-28 14:16:15
    Svara
  • Skickar en varm kram över Atlanten! <3

    Karin 2012-07-28 09:36:06 http://www.hejkarin.wordpress.com
    Svara
  • Jag vet inte vad jag ska saga. Jag borjade bara grata. For ett ar sedan satt jag dar. Med en telefon som bara var avstangd. Trots att jag inte kunde andas. Det gar ju inte att forsta hur nagon som sager sig ha alskat dig over allting annat inte ens kan bry sig o att ta ett samtal.

    Vill bara att du ska fa hora det min psykolog tillslut sa till mig. For det hjalpte faktiskt. Han sa att nar ett forhallande tar slut och slutet ar valdigt olikt fran forhallandet sa kan det kannas som att hela forhallandet inte var pa riktigt for den andra personen. Det ar saklart inte sant. Men det spelar ju ingen roll. Man bara maste fortsatta att paminna sig sjalv om att vad vi hade. Var fint och riktigt och verkligt. Av nagon anledning kan han kan inte finnas dar just nu. Det ar skitigt och orattvist. Men det gor inte att allt det andra inte var vart nagonting.

    Jo 2012-07-27 21:22:58 http://www.johannawidegren.com
    Svara
  • erika – precis så. <3

    sandra 2012-07-27 15:00:57
    Svara
  • Började gråta när jag läste. Herregud vad bra du skriver.

    Sandra 2012-07-27 10:22:29 http://teparty.blogg.se
    Svara
  • Kommer ihåg känslan som om det vore igår. Det besatta ringandet när man fattat att nu finns det någon annan, man vet och har känt på sig en tid men vill ändå få det bekräftat. För man slutar oftast inte vara kär i någon över ett par veckor om det inte finns någon annan. Men han vill inte bekräfta vilket är lite konstigt för så fort han gör det kommer man ju till nästa nivå. Den när nu är det verkligen slut, nu finns inte vi längre. Och man förstår inte hur han kan gå vidare så snabbt och liksom bara stänga av mig, det ville jag veta. Fick inte svaret förrän fem år senare när han dök upp och gråtande berättade att det kändes som han levde i en lögn och att han fortfarande älskade mig. Då kom hans smäll kan man säga, herregud så trött jag blev på honom då. Så mycket bättre att ta sorgen, ilskan och saknaden med en gång när allt ändå är förstört. Om inte fyra krönikor räcker tycker jag att du ska skriva en bok på temat, eller en novellsamling, du skriver fantastiskt!

    Erika 2012-07-27 09:32:04
    Svara
  • Det skrivs mkt om kärlek här, något som stör mig just nu och gjort under lång tid är ibland när andra människor ska lägga sig ens kärleksliv genom att påverka än att göra vissa val. Som att man själv inte kan bestämma vem jag vill vara med OCH som att det ska vara så svårt att respektera det och lyssna på det.

    Min pappa sa när jag var liten du ska lära dig när du blir stor att sköta dig själv och skita i andra. Då menar han självklart inte på ett ohysat vis eller att inte visa omtanke, eller vara dumstridig. utan just kanske lyssna till sitt hjärta med lite sunt förnuft på det och inte låta sig beröas av VUXNA människors ibland envishet att vilja skapa dockhussåpa med andras liv…

    Må väl!

    Kram!

    Nikki M 2012-07-27 02:51:44
    Svara
  • dör för du är så jäkla bra!

    Andrea 2012-07-26 20:59:59
    Svara
  • Vill bara gråta när jag läser detta. Du är bäst Sandra.

    camilla 2012-07-26 20:06:11
    Svara
  • För det första, ta bort den där kommentarerna signaturen Tony skriver. Hans hat är inget värt att spara, speciellt inte på din fina blogg. För det andra, ta bort hans telefonnummer. Även om du kan det utantill. Det blir bara jobbigt för dig och nog mera av en frestelse att ringa honom om du ser hans namn hela tiden i telefonlistan. För det tredje, din vän Joakim verkar så himla fin och snäll. Ta vara på hans vänskap.

    Madeleine 2012-07-26 18:50:40 http://whitemaskgirl.wordpress.com/
    Svara
  • 27 years old and writing like a 14 year old. most self-absorbed person on the internet, and that says something

    Tony 2012-07-26 18:36:38
    Svara
  • Det där var så fint och jag saknar min kompis ännu mer.

    Olli 2012-07-26 16:48:15 http://spacedive.devote.se
    Svara
  • Jag läste det här när jag låg sömnlös i vargtimman inatt. Gud vad jag grät. Obeskrivligt.

    Maria 2012-07-26 16:37:34
    Svara
  • Helvete vad du skriver bra!

    Cecile 2012-07-26 16:18:17
    Svara
  • Din absolut finaste, finaste, bästa, mest underbara, krönika. Än så länge. Nog den bästa jag läst. Någonsin.

    Nora 2012-07-26 15:14:07 http://norasblogg.wordpress.com
    Svara
  • Här är en annan som vågar visa sin smärta, sin utsatthet, lika vackert, ärligt, modigt och naket som Sandra gör. Den här personen klandrar ingen annan heller, bara sjunger ut, rakt upp och ner: http://www.youtube.com/watch?v=iUiTQvT0W_0

    Nima 2012-07-26 14:39:39
    Svara
  • johanna: är du seriös eller? det där var ju fruktansvärt skrivet! håller med signaturen ”moa” om att de som kallar den där ludvig ett arsle och terroriserar honom på facebook har nåt problem. visst, det är inget fel med att vara engagerad i bloggar i rimlig mån, men vissa av er borde skaffa er ETT JÄVLA LIV istället för att vara besatta av en bloggare och terrorisera hennes ex! herregud.

    ann 2012-07-26 14:22:40
    Svara
  • när jag såg ditt svar till Rana ….

    jag hyser enorm respekt för dig

    Sandra 2012-07-26 14:22:14
    Svara
  • Precis som Sandra skrev i sin kommentar har ovanfor – inget i varken kronikan eller hennes andra texter ’hanger ut’ honom, eller ar fult. Det ar rakt upp och ner hur hon kanner, vad hon gor, hennes reaktion. Och vad vanner sager till henne nar de forsoker fa henne att ma battre. Hon skriver ju inte nagot dumt om honom, hans val osv, utan bara fran sitt eget perspektiv. Och det tycker jag ar fint, for vad som an har hant mellan dem (och vi som laser bloggen och inte kanner nagon av dem vet ju verkligen knappt ens en brakdel) sa tycker jag att hon ar sansad i det hon skriver och visar honom en himla massa respekt. Tank pa hur manniskor ibland gapar och skriker allt mojligt fult om sina ex for att riktigt visa hur daligt de mar, det tycker jag inte Sandra har gjort.

    Fortsatt skriva om det hjalper, Sandra. Lat ingen annan hindra dig fran att gora det.

    Julia 2012-07-26 13:29:00 http://peroxsym.blogspot.com
    Svara
  • haha det här är så jävla true och bra skrivet och viktigt att komma ihåg när man är ledsen:

    Anna. den 2012/07/26 01:12
    En dag kommer du inse att ingen bra människa dumpar någon över telefon efter 4 år. Och då kommer du att vara glad att han dog på gatan. Han är ett arsle, inget annat.

    johanna 2012-07-26 11:40:02
    Svara
  • Ni som skriver att Ludwig är ett arsle och skitful och en poserboy måste har något problem för det är ej normalt att hysa sådant agg mot någon man aldrig (utgår jag ifrån) träffat eller känner. Han var ej kär i henne och därför gjorde han slut, sen hur smidigt det var han gjorde det på är ingenting jag tänker kommentera. Men att där efter få läsa sådant som Sandras inlägg och krönikor om sig själv hela tiden, utstå människor skriver sådana kommentarer om en helt oprovocerat och börjar terra en på instagram och facebook är fruktansvärt!

    Moa 2012-07-26 11:25:20
    Svara
  • Du är så jävla bra. Tack!

    Elisabeth 2012-07-26 11:14:06 http://vasteraslongboarding.blogspot.se/
    Svara
  • Sandra kan inte skriva precis vad hon vill för att ”det är hennes liv”. Andra människor, vare sig man har dumpat någon eller blivit dumpad har nämligen också känslor. Det hör till att vänner tar ens parti och talar om vilket pucko han är. Att få en hord av okända bloggläsare mot sig hör däremot inte till!

    anna 2012-07-26 10:22:00
    Svara
  • Lika fint som alltid Sandra! Du har helt rätt, det är riktiga vänner som är meningen med livet.

    Nathalie A 2012-07-26 07:46:02
    Svara
  • alltså fuck honom – han var ändå en töntig neandertalardouche som faktiskt var både skitful och poserboy. du är så mkt bättre. REALLY? JA REALLY!!!!! xoxo

    therese svensson 2012-07-26 04:35:31 http://www.djungeltrumman.se/thereserulesok
    Svara

  • Rana – nej.

    sandra 2012-07-26 01:57:39
    Svara
  • skulle du ta tillbaka honom nu, om han ringer och säger att sandra, jag gjorde ett misstag, snälla snälla, jag gjorde ett stort misstag, ta tillbaka mig?

    Rana 2012-07-26 01:35:23 http://ranaeizad.blogspot.com
    Svara
  • En dag kommer du inse att ingen bra människa dumpar någon över telefon efter 4 år. Och då kommer du att vara glad att han dog på gatan. Han är ett arsle, inget annat.

    Anna. 2012-07-26 01:12:11
    Svara
  • snälla ni som kommenterar om att det är ”fult” av sandra att skriva om honom på det sättet – har ni någonsin haft ett krossat hjärta? snälla skriv inte så till folk som är skitledsna, det om något är jättetaskigt. ens kompisar ska säga att exet som dumpade är dum i huvudet, för det är så det känns och det bör ens kompisar fatta. det känns så, punkt slut. och då är det så, just då i alla fall.

    plus, sandra, den här dikten skrev jag i fredags och damn it. jag vet hur det känns. för det var såhär jag kände i fredags:

    ”svetten kallnar på min kropp fyra på morgonen en lördag
    nyss var jag glad och full av skratt och rörelse på ett klistrigt dansgolv
    men du är i min ögonvrå och jag tittar mig ständigt över axeln
    utan att se dig där

    men det är som kallast i gryningen,
    och man kan inte älska någon förrän man lärt sig älska sig själv,
    kan det bli mer av en kliché?

    en ung festklädd fröken med mascara under ögonen,
    ett krossat hjärta som lyssnar på kent
    och gråter på bussen hem
    utan att försöka dölja det

    och jag kliver av bussen och börjar gråta högt
    och mitt i natten förstår jag innebörden av förtvivlan,
    av att ha ont,
    av att inte
    vilja
    mer

    men jag låser upp dörren och tänder ljuset,
    ser ännu en soluppgång och genomlider ännu en dag av tystnad, tagning;
    en imitation av ett liv jag en gång levde”

    och sorry för sjukt lång kommentar.

    Karin 2012-07-26 00:14:03
    Svara
  • Sandra, du skriver så vakkert. Etter å ha studert litteratur i fem år, etter å ha lest uendelig mange bøker på norsk, svensk og engelsk, må jeg bare fortelle deg at du har en av de vakreste stemmene som finnes. Du må skrive din bok. Og den vil være fantastisk fin. Klem fra en som tror på deg.

    Lill 2012-07-26 00:01:27
    Svara
  • Jag var ihop med en kille i ett år. Han gjorde slut med mig för ett och ett halvt år sedan. Och han har en ny tjej nu, i början ville jag gå sönder för jag trodde han var bara min för all eviga tid. Jag hade inte älskat färdigt honom. Fortfarande tänker jag på honom när jag hör våra låtar, vänder mig om på stan när jag känner hans parfym. Får hjärtstopp om våra blickar råkar mötas på ett mörkt dansgolv. Och jag vet att han känner samma sak, men trots dom här känslorna är jag inte rätt för honom. Men dag för dag känns det bättre, men man kommer inte över en kärlek på en eller två dagar. Man måste få känna lite emellanåt. Men man måste låta sig själv vara glad när man har hatat klart på honom och hans nya flickvän. Men det är tungt.. Känns bra att man inte är ensam om sådana känslor. Din blogg är den bästa jag någonsin läst.

    Amanda 2012-07-25 23:39:58
    Svara
  • Word! En är lycklig om en har vänner. Det är som att ha en egen armé som samlar sig och sluter upp omkring en när det stormar! <3

    Linda G 2012-07-25 23:23:19
    Svara
  • VM – men alltsa. jag har ju inte skrivit att det ar fel av honom att ata med nagon annan eller lagga pa nar jag ringer femhundra ganger kl 4 pa natten. jag har bara skrivit rakt upp och ner om en grej som hande nar en kompis stallde upp. jag skrev om reaktionen jag fick (som man saklart far nar man ar trasig och ledsen) och snarare ar det isafall jag som malar ut mig som ett knappo som ringer femhundra ganger kl fyra pa midsommarnatten och bloder och marker inget. han far gora vad han vill, vi ar inte ihop.

    sandra 2012-07-25 23:18:51
    Svara
  • Så fint. Och precis vad jag behövde läsa, som vanlig här inne på din blogg <3

    Inspire me, Darlin' 2012-07-25 23:18:02 http://inspiremedarlin.blogspot.com
    Svara
  • Förstår att du är ledsen. Förstår känslan – för jag har varit där själv.
    Men känns som att texten ändå innehåller en viss dubbelmoral.
    Det är alltså fel av honom att inte svara när du ringer, det är fel av honom att käka middag med en bekant till er – men det är okej att du blir tafsad på och upphånglad av random snubbar bara ett par timmar tidigare? Varför är dina känslor värda mer än någon annans? Ej okej.

    V.M 2012-07-25 23:07:50
    Svara
  • Så fint. Det är vänner som de du har som nog är den allra största kärleken som är lyckliga tills livet är till ända.
    Kämpa på och ett tips på vägen att tänka på som hjälpt mig många gånger när det känts som om luften i lungorna försvinner och jag inte vetat hur jag ska kunna ta ett nytt andetag för att kunna fortsätta- Ting tar tid. Det kanske låter simpelt men det är attans så svårt
    Fortsätt vara en så fantastiskt fin o läsvärd bloggerska. Det är såna som du som behövs i blogg myllret av osunda bloggar som finns!
    Kram

    Linda P 2012-07-25 21:54:15 http://www.lindapetre.blogspot.com
    Svara
  • Kommentarerna om hur oshysst det är. Jag förstår inte. Det här är Sandras liv, offentligt eller inte, och alla som blivit lämnade kan förstå. Den där krönikan fick mig att gråta mycket och högt och den får mig att minnas och den ger styrka – sen är man väl (om man är någorlunda normalt funtad) helt på det klara med att det här är ur Sandras ögon och att den där snubben säkert har sitt att gå igenom han också.

    kajsa 2012-07-25 21:48:14
    Svara
  • Fantastisk krönika! Vilken härlig och fantastiskt skön tjej du verkar vara!

    Matilda S 2012-07-25 21:07:50
    Svara
  • Hoppas de dåliga kommentarerna rinner av dig som vatten på en gås. Det är det jag hoppas i alla fall, när jag läser dem. För jag vet att det hjälper att skriva. Blev nästan rörd när jag läste din krönika. Jag tror att för vissa som tror på den där fantastiska kärleken, så finns den. Den blir liksom till för att bägge tror på den. Och för vissa finns den inte, är den bara en skapelse. Ibland ett monster, ibland ett luftslott. Glöm för guds skull inte, att vägen blir till, medan vi går.

    Marie 2012-07-25 20:09:25
    Svara
  • Fyfan va fint skrivet, och fyfan vilka fina vänner du har.

    Lisa 2012-07-25 20:08:28
    Svara
  • Sandra, det är dags för lite poesiterapi.
    Om du får lust att ringa honom igen läs den här dikten. Den här dikten har hjälpt mig under en period.

    I’m not asking for your love – / It’s in a safe place now … / please believe me that I won’t write / Jealous letters to your bride. / But take this wise advice: / Give her my poems to read, / Give her my portraits to keep – / Really, you are such a loving pair! / And these little fools need / The sense of total victory / More than friendship’s casual banter / And the memory of the first tender days … / When you have spent the pennies of delight / With your sweetheart / And your surfeited soul / Feels sudden disgust – / Don’t come to me in my triumphant night. / I won’t know you. / And how could I help you? / I don’t cure anyone of happiness.’ Anna Akhmatova (1914)

    G. 2012-07-25 19:01:36
    Svara
  • du är bäst sandra.

    josefine 2012-07-25 18:58:15 http://www.sjuttiotal.blogg.se
    Svara
  • Lyssna på den här, både fin och sorglig och allt

    cecilia 2012-07-25 18:40:53
    Svara
  • hej!
    du skriver otroligt bra! fint att läsa. jag hoppas att du mår bättre snart! kramar!!!

    , 2012-07-25 18:32:02
    Svara
  • Det är så himla sant. Skickade dirket iväg ett sms till min närmsta vän när jag läste detta. Är en så fruktansvärt disträ person. Måste lära mig att ta bättre hand om mina bästa människor. Det är ju dem jag ska dela livet med.

    Lisa 2012-07-25 18:13:32
    Svara
  • Ibland måste vi gå igenom elden. Livet verkar vara upplagt på det viset. Elden är olika för oss alla. För någon kan det vara att mista en förälder (som dör tidigt), för någon annan kan det vara att mista ett arbete (sin arbets-identitet), för någon annan att mista en partner (som du Sandra). Känslan av ensamhet kan vara fruktansvärd, ett elddop. Men vi klarar av det, för vännerna och tiden är bra på att trösta, att läka, få de stormiga känslorna att till sist mojna igen.

    Någonstans inom oss, så vet vi att livet går vidare och kommer att visa oss nya saker. Nya underbara människor och händelser. Den som förlorade en förälder kanske får ett eget barn (och den gudomliga rättvisan är återställd). Den som förlorade sitt jobb kanske får ett ännu bättre, som var helt otippat. Den som förlorar en partner kommer förr eller senare att bli kär igen, på nytt, och känna enorm tacksamhet, att det var möjligt, att det gick, och att den nya kärleken faktiskt är bättre än förhållandet innan. Kärleken hittar alltid vägen ut ur smärtan, till sist.

    Nima 2012-07-25 17:34:36
    Svara
  • Det är så det ska vara. Eller det är i varje fall så jag vill att det ska vara när man är ledsen. Det ska inte vara undanflykter eller vägar till något annat, något roligt, något som får en på andra tankar, i alla fall inte alltid. Man ska rensa ut det. Man ska få gråta och ingen ska tycka att man är löjlig för att man hatar hans nya. Alla ska säga att hon är ful även om hon är vacker. Ingen ska döma. Alla ska bara sitta med och nicka när man säger att man gråter för en lacostedoft eller ett halsband. Ingen ska skratta eller ifrågasätta varför. Det är så himla himla rätt att du har fina vänner, att de gör så. Att de finns för dig. Och tänk på alla läsare, som är med dig och som är ledsna för din skull. Fuck kärlek nu. Fuck kärleken idag och imorgon. Vi borde dricka vin oftare och kedjeröka ciggaretter. Shoppa ypperligt fina skor och hångla utan känslor. Vad är det som är fel med det egentligen?

    Jag tänker på dig i alla fall. Tusen kramar. Du är så himla fin

    Nicolina 2012-07-25 16:49:13 http://peoplearelikesongs.blogspot.com
    Svara
  • fine sandra! stort <3 fra norge

    ingrid 2012-07-25 16:28:20
    Svara
  • APPLÅÅÅÅÅÅÅD!!!! (bästa hittills)

    CAVRI 2012-07-25 16:27:14 http://cavri.wordpress.com
    Svara
  • Så vackert så jag gråter

    Sara 2012-07-25 16:17:14 http://littlenova.blogg.se
    Svara
  • Ungefär bästa grejen. Gud vad jag saknar mina vänner som är utspridda överallt. Vill ha dem alla inom räckhåll för sådana där stunder.

    malin 2012-07-25 16:10:39
    Svara
  • Fy vad man känner igen sig i känslan. Men det kommer, som sagt, ordna sig. Kanske inte just nu bara.

    Anna 2012-07-25 15:55:10 http://magisktochvansinnigt.blogspot.se/
    Svara
  • Åh gud så jag grät, du är helt fantastisk

    Agnes 2012-07-25 15:53:44
    Svara
  • Så utrolig fint og sant, Sandra!

    Bettina 2012-07-25 15:53:22 http://www.stjernekikkert.blogspot.com
    Svara
  • Vilken underbar krönika! Den bästa av allt. Den går rakt i min skattmapp!

    Elena 2012-07-25 15:13:50
    Svara
  • Bland det finaste jag läst. Alla dina krönikor är bland det finaste jag läst. Din blogg är bland det finaste jag vet. Du är helt underbar!

    Astrid 2012-07-25 15:07:45
    Svara
  • så vackert skrivet <3

    isa 2012-07-25 14:31:51
    Svara
  • en så jäkligt fin krönika once again.

    stefanie 2012-07-25 14:30:34 http://www.ochhurgickdetsen.blogspot.com
    Svara
  • Himla vackert och sorgligt. Jag är helt förundrad över att jag också har sådana vänner.

    Emma 2012-07-25 14:27:33
    Svara
  • Åh. Jag började gråta, för jag förstår dig precis. Min kille gjorde slut för någon vecka sen, och jag är hos min pappa som inte pratar känslor eller kramas, i en skog, och flera mil bort från alla mina vänner. Jag skickade ett sms till en av mina finaste vänner att han gjort slut. Min vän skrev att jag fick ringa, och att han ville finnas där och krama mig tills jag inte orkade gråta mer. Jag älskar mina vänner. Tack för att du gör allt sorgligt så fint, Sandra.

    Caroline 2012-07-25 14:01:12 http://haljestigs.blogg.se
    Svara
  • Inte särskilt schysst skrivet. Jag tycker det låter bra att du skrivit färdigt om uppbrottet nu, allt behöver inte ältas i offentligheten. Ger en dålig eftersmak att lämna ut andra på det här sättet.

    klara 2012-07-25 13:42:29
    Svara
  • Man märker verkligen vilka som finns där för en när man befinner sig i sånna situationer.
    Och tänk att det ska göra sådär himmla ont i hjärtat när man ser den där bilden på hon den där andra tillsammans med honom. Fast man egentligen inte bryr sig och fast man egentligen ska vara över honom nu.

    Anna 2012-07-25 13:35:18 http://justlikethat.blogg.se
    Svara
  • Jag finner inga ord för dina ord.

    tandställningsfjant 2012-07-25 13:17:34 http://tandstallningsfjant.blogg.se
    Svara
  • som vanligt, en underbar krönika som ger mig rysningar! hatar meningen ”jag vet hur det känns”, men tyvärr vet jag det, mycket väl. har ringt desperat fem, tio, kanske tjugo gånger, har skämts över det och sagt – aldrig mer, sen när mörkret kryper på så gör man samma sak igen. och man gråter, och gråter och ingenting i livet kommer någonsin bli vackert igen. så en dag, när man slår upp ögonen, så tänker man ”idag är det en bra dag”, och efter den tanken, efter den dagen, så kan allt bara bli bättre! Låt det ta tid, låt det göra ont, för en dag, kanske om en månad, ett år, eller tre, så vaknar även du och tänker att idag är det en bra dag…

    massoooor med kramar!

    matilda 2012-07-25 13:00:19 http://nojesmix.com/matilda
    Svara
  • basta sandra,
    det ar du som haller fanan hogt nar hoppet om karlek gar forlorat for oss andra, lasare som vanner. det ar sa fint hur alla vill ge samma sak tillbaka nar ditt hopp star pa halvstang. jag tror: bra att du haller igang, det varsta ar snart over, och klarar man nagot sant har klarar man vadsomhelst i varlden, den enda gangen man pa riktigt forlorar ar nar man ger upp. heja!

    och en kort fraga om du hinner!
    tankte kopa skolkjolen fran aa pa rea, men det star sa manga kommentarer om att den ar liten i storleken. for att ha nagon slags ide, och om du vill saga, har du den i S eller XS?

    kitty 2012-07-25 12:58:02
    Svara
  • <3

    Vicky 2012-07-25 12:32:52 http://vickys.se/
    Svara
  • Det behöver inte vara den sista om break-up:et, om du vill skriva mer om det så gör det. Det spelar ingen roll vad du skriver om, alla berör på ett eller annat sätt

    Mimmie 2012-07-25 12:32:22
    Svara
  • Jag gråter till din krönika för att den är så fin. Sorglig men med hopp!

    Victoria 2012-07-25 12:15:12
    Svara
  • Jag tycker du borde färga håret. Det gjorde jag när jag hade ett krossat hjärta, och åh, vad bra det kändes. Börja ett nytt liv. Kanske sådär sockervaddsfärgat igen? Eller rött? Eller något lite mer nära det du har nu? Tycker du är asfin även om du inte gör det förstås. Var bara ett överlevnadstips.

    Malin 2012-07-25 12:00:54
    Svara
  • Minns det du skriver som om det vore igår, fast åren har gått i rasande fart.
    Är det något man lär sig, och det gör man i slutändan, är det att de viktigaste beståndsdelarna i livet är familjen, vännerna och löparskorna. De finns alltid där när det krisar.

    Det kommer alltid göra ont. Vänj dig vi tanken och njut för varje dag det känns lite mindre.

    Minns det du skrev om kärlek för ett par månader sen. Att förhållanden minsann ska vara lite som en Disneyfilm. Sluta inte tro på det Sandra!

    Frida 2012-07-25 11:38:56
    Svara
  • Skärp dig! Hur tror du det känns för honom att läsa sånt här? Ja, han gjorde slut, ja, det är trist och ja du mår dåligt, men seriöst, hur sjysst är det att skriva ut sånt här så alla kan läsa? Att dina vänner tycker han är en idiot osv? Det är fan fult.

    em 2012-07-25 11:37:05
    Svara
  • Dina krönikor är så otroligt underbara! Du skriver så fint att orden alltid kommer takt in i hjärtat.

    Tove 2012-07-25 11:27:53
    Svara
  • Du borde lyssna på låten Army av Boy. Den handlar just om fina vänner. Jag har tyvärr inte spotify så kan inte länka genom den men här är en fin live video http://www.youtube.com/watch?v=TcZMvPSuG_I

    Aida 2012-07-25 11:26:55
    Svara
  • åh, joakim alltså. han verkar så fin.

    allt kommer att bli bra, sandra. jag lovar.

    a 2012-07-25 11:26:33
    Svara
  • Underbart skrivet. Vänner är bäst.

    linis 2012-07-25 11:00:08 http://www.linisflinis.blogspot.com
    Svara
  • så fint, du är värd så fina vänner till 1000.
    läste alla dina filmrekommendationer för någon dag sen och tänkte bara fråga, har du sett ”ensamble c’est tout” och ”le grand bleu”? tänkte bara för du tycker ju om fransk film. och där har du 2 underbara franska filmer 🙂

    kram

    malin 2012-07-25 10:56:14
    Svara
  • Wow, Tony här ovan är ju ett äkta praktarsel. Jag ska köpa den här tidningen den här gången för att klippa ut och sätta upp på kylskåpet, det där sista stycket <3<3<3

    Jessica 2012-07-25 10:50:49
    Svara
  • sandra! den är helt underbar, satt och kisade med ögonen och läste. Du skriver så vackert, så ärligt och så sant. Du är fantastisk!

    amanda 2012-07-25 10:29:52 http://amandarydstern.webs.com
    Svara
  • Vi är många som bryr oss om dig.

    Maja 2012-07-25 09:54:28
    Svara
  • Så vackert och så sant! Bra att du har sådana fina vänner som kan hjälpa dig att vara stark när livet bestämmer sig för att sparka på dig. Hoppas du mår bra och ännu bättre snart <3

    Sanna 2012-07-25 09:32:02
    Svara
  • More whinging about your broken-record of a broken-heart? Priviledged life for sure

    Tony 2012-07-25 09:23:59
    Svara
  • jag dör så fint. gråter ju mig igenom varenda krönika nuförtiden. jag önskar, precis som thesadbox, att mina vänner bodde närmre. jag lämnade också en stad bakom för att inte behöva bo i samma fucking trapphus som den jag lämnade men ångrade men blev nekad av. får leva med att det var jag som tog beslutet till min egen olycklighet, och ångraknappen var sönder hur mycket jag än tryckte. 1,5 år har gått, jag ber till gudarna varje dag att det snart ska bli bättre. och jag tror det blir det. nån dag.

    S 2012-07-25 09:21:25
    Svara
  • fantastiskt jäka bra krönika sandra! oerhört bra krönika, kämpa på och ta en dag i taget även om det är tungt!

    Matilda 2012-07-25 08:50:46 http://maatildalindgren.blogg.se
    Svara
  • fint. gör du samma sak tillbaka?

    fredrika 2012-07-25 08:37:48
    Svara
  • Vidunderlig liten text aj aj aj.När det närmsta i livet måste bli det mest avlägsna bums. Att finnas just lite lagom mycket utan att försvinna.Hur man släcker ned kroppen för att överleva.
    KÄRLEK&OMTANKE<3

    oroshjärta 2012-07-25 07:45:02 http://hornsgatanminauorta.blogspot.com
    Svara
  • Ah Sandra, det gör ont att läsa, särskilt när man går igenom samma skit. Önskar att jag också hade mina vänner här men de är alldeles för långt bort. Det blir så när man flyttar till en ny stad och börjar om bara för att han man är förälskat i bor här. Men när han inte finns med i bilden längre vad gör man då? Jag går och hoppas på att inget ska hända mig så att jag inte behöver ha någon som kommer och plockar upp mig från golvet. Tack för den fina läsningen jag fick idag, nu är den här dagen lite mindre svart.

    thesadbox 2012-07-25 07:44:35 http://thesadbox.wordpress.com
    Svara
  • vänner är det bästa som finns.

    Johanna 2012-07-25 07:35:56
    Svara
  • […] Kilde: Sandra, Niotilfem. […]

    Mira Jakobsen » loneliness is linked to an increased risk of heart disease. 2012-07-25 07:33:19 http://mirajakobsen.femelle.no/2012/07/25/loneliness-is-linked-to-an-increased-risk-of-heart-disease/
    Svara
  • Vänner kan vara det absolut bästa som finns, som skriver, pratar och hör av sig och som överöser en med kärlek. (Eller som i ditt fall; plockar glasbitar ur dig.)

    Jag har ett stycke text sparat i min dator, som du skrev för flera år sen. Det handlar om att det enda viktiga i SATC är att hitta den rätta mannen, och då skrev du att alla inte vill hitta sin prins, att du inte vill det, att du bara vill vara lycklig. Jag tycker det stycket är hur bra som helst.

    Frida/Dezdemona 2012-07-25 07:09:51 http://dezdemonas.blogspot.com
    Svara
  • Du skriver så uendelig vakkert. <3 til deg.

    Mira 2012-07-25 07:05:24 http://mirajakobsen.no
    Svara
  • Jag mins tiden när jag inte kunde andas, kroppen som förlamad o tiden som min värsta fiende…
    Känslan när varje andetag handlar om hur jag ska syrsätta mitt blod för att orka en dag till.
    Men sen en dag vände det, kroppen andas och tiden fylls av passion igen.
    Allt handlar om att ge livet tid, fastän att det gör så jävla ont.
    Ta en dag i taget o livet kommer börja le igen!

    Du är en fantastisk människa.

    Camilla 2012-07-25 07:01:59
    Svara
  • Åh, wow. Vänner, tänk så bra att ha ändå. Och det borde man självklart säga till dem lite oftare. Men de kanske förstår ändå, vänner är ju ganska kloka.

    Linnéa 2012-07-25 06:59:41 http://www.fyrakatter.blogspot.se
    Svara
  • Bästa vänner <3

    Emilia 2012-07-25 06:48:35
    Svara
  • I wish I could read this!

    Caroline 2012-07-25 05:57:11
    Svara
  • Så vackert sandra, alltihop! xx

    Diba 2012-07-25 05:49:35
    Svara
  • Du är fin. Du är bra. En dag kommer impulsen att ringa försvinna helt. Allt som du delade med honom som bäste vän går att dela ut till flera andra, i mindre portioner. Till de där fina vännerna som köper flygbiljetter och dricker rosévin. Du kan berätta om det där som hände på jobbet för en person, och hur du kände dig när du såg ett gammalt par på gatan för en annan. När det inte längre finns EN person, finns det flera som utgör en helhet. Jag är så glad att du kan se det, för det är svårt när man har förlorat sin person. Det blir bra det här, när du har fått sörja klart. Jag tror på dig! (om det nu är någon tröst, haha)

    Lisa 2012-07-25 05:42:30 http://gottharddenyngre.wordpress.com
    Svara
  • Underbara vänner! Kram

    Donnasandra 2012-07-25 05:36:33 http://www.donnasandra.se
    Svara
  • i love your column! i’m american but have studied swedish for a few years and am good enough at it now that i can read them and understand them almost completely, but i bet your non-swedish-speaking readers are sad that they can’t read them also! if someone out there wants to translate them or even just type the swedish versions out so they can at least be google-translated, i bet a lot of people would be happy 😉

    joanna 2012-07-25 05:31:15 http://joannakarenina.blogspot.com/
    Svara

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!