I fredags var det adjöfest för Nina. Ja, Nina ni vet, min arbetspartner, min andra halva i den här staden, människan som jag vet ungefär allt om och som vet allt om mig. Hon som kom hem till mig fyra på natten med kolsyrat vatten och cigaretter för att jag inte kunde sluta gråta, hon som en sjukt snöig marsdag 2010 sa ”såklart vi ska flytta till New York” när jag frågade. Hon, ska flytta hem till Sverige. Jag är svinledsen över det.
Hon ska göra jättebra grejer i Stockholm som ni kan läsa mer om på hennes blogg, och jag tycker det är såklart superbra att hon ska göra det, men jag måste ändå få vara svinledsen.
Förövrigt kan jag också tycka att det är lite dålig stil av gud, slumpen, ödet eller vem det nu är som bestämmer att ta bort så många av mina stabila punkter i livet på en och samma gång. Men å andra sidan kan det ju vara en del av en större plan som jag inte är införstådd i än.
Hur som helst. Adjöfest. Fredag. Nina.
Vi var på ett hustak i Williamsburg med utsikt över Manhattan och det var magiskt vackert.
Alla var tvungna att föreviga.
Jag och Sara var fredagsglada.
Det var många som kommit för att säga hejdå, äta cheddarpopcorn och dricka öl ur röda plastmuggar.
Chrissy.
Rasmus.
Sara och Sandra.
Johanna.
Andrew.
Christian.
hej hej!
Vi hittade en jättestor statyett som vi funderade på att stjäla, fast nä.
Vi var så många att vi knappt fick plats på taket till slut, himla bra. Här är Calle.
Vi stannade tills klockan slog midnatt.
Och då var det dags att gå vidare ut i natten.
En kvarts promenad bort till Union Pool.
Där tog vi cirka hundra foton i fotoautomaten tills den gick sönder, pratade med okända människor och kramades.
Idag bor inte Nina längre i New York.
Fina älskade Nina, kommer sakna dig så mycket.
.
We had a big goodbye party for Nina last Friday. She is moving back to Sweden and I will miss her to death.
