För ett år sedan.
var jag i Sverige på Ea och Mathieu’s bröllop.
Hade jag spelkväll hemma hos mig och Nina på Lower East Side.
Var jag på fest där alla fick låtsastatueringar och jag fick en svala på handen.
Var jag i Minneapolis under ett dygn på en jobbpresentation. De har samma klimat som i Sverige, men istället för att folk ska frysa ihjäl halva tiden av året har de byggt skyways ovanför marken. De är som inglasade tunnlar, som stora labyrinter som tar en lite överallt runt stan. Så man kan i princip vara inomhus jämt om man vill.
Såg jag ut såhär.
För två år sedan.
Hade jag sagt upp mig från mitt jobb i Stockholm och väntade på mitt visum. Tillbringade hela september med den här kalasbollen ute på långpromenader.
lagade jag och Ulrika köttbullar.
Var jag i Paris en helg med Michelle.
Såg jag ut såhär.
För tre år sedan.
Var jag på en fotokurs i en vecka i Marocko. Det var så himla fint och roligt.
Hade mitt jobb maskerad på temat G. Jag var färgen gul och Simon var gondoljär till exempel.
Hade jag spel-och-vin-kväll med Michelle och Elsa.
För fyra år sedan.
Vek Matilda en skjorta till mig.
hade jag ballongfest hemma hos mig.
var jag brutalt himla nyförälskad i den här.
såg jag ut såhär.
För fem år sedan.
Bodde jag i New York i tre månader och september var den sista månaden. Så himla bra sommar.
såg jag ut såhär.
.
five years, five different september months.
Ska det här inlägget ligga under ”om böcker”? Känns märkligt.
oh wow, that last black dress is really pretty!
xo, cheyenne
Sandra, jag vet att det här inte har någonting med dig att göra, men jag måste måste få berätta det här för dig eftersom det är ändå du som har fått mig att tro på kärleken, även fast jag egentligen inte velat.
När jag var 13 år kom en underbar pojke in i mitt liv. Vi pratade i telefon i över 10 timmar ibland, eller egentligen var det väldigt ofta.. Och jag somnade alltid med hans andetag nära mitt öra, jag kunde vakna av att han viskade mitt namn i telefonen, han visste mitt schema och ringde alltid när jag stod vid skåpet och skulle sätta på mig jackan för att gå hem. Vi planerade hur våran drömlägenhet skulle se ut, vad våra barn skulle heta osv. Vi camade med varandra nästan jämt och åh jag tycker allt är så underbart! Även fast det har funnits andra människor i våra liv, sambos, flickvänner, pojkvänner, förlovad flickvän osv har vi alltid hållit kontakten. Inte lika intim, men vi har alltid funnits för varandra.
Idag är jag 20 år, han är den finaste människan som finns än idag och jag är så jävla kär i honom. Jag gör allt för att han ska bli min, och jag vill vara hans ända tills jag dör.
Han är så trygg, mysig, snygg, fin, vacker.. Han är min dröm och tack vare dig så vågar jag. Snart kommer han hit, det är en bra bit emellan oss.. Men snart är han här och då ska jag aldrig mer släppa honom!
Gud, minns också fotokursen som att den var igår! Du är så himla duktig på att blogga, alltid så fina, genomtänkta och intressanta inlägg med många bilder. Världens bästa och finaste blogg faktiskt! Pusspusspuss
nu förstår man hur länge man har läst din blogg. du är finast.
detta inlägget fick mig att inse att jag följt din blogg i fyra år. fortfarande lika bra, om inte bättre. 🙂
Fina foton och tack för en peppig, positiv och väldigt inspirerande blogg! Detta och kaffe är mitt morgonknark. Fint att få se en skärva av New York-liv, och så påminner du mig om att hitta på mer glada, galna roligheter i vardagen.
Tack!
So very nice Sandra! Lovely pictures as always.
det känns så himla konstigt att minnas alla de där ”gamla” bilderna & händelserna, även fast jag själv inte var där utan bara hängde med genom bloggen. har inte kikat in här på ett bra tag, men innan dess så var jag en trogen följare – & nu har jag hittat tillbaka, vilket känns väldigt bra! kram Sandra, x
det slår meg at jeg har lest bloggen din i mange, mange, mange år. for alle disse innleggene husker jeg jo <3 så gøy å se de igjen! Du er bra!
gillar verkligen såna här inlägg! du är så duktig på att fånga det fina
Vill också på fotokurs i Marocko. & gaaah. ge mig ditt leende snälla
vad var det för fotokurs? låter jättespännande ju! 😀 fina bilder, förövrigt 🙂
Fint inlägg 🙂
Vill typ ha precis en såndär svala-tatuering, fast på riktigt.
Säger som ovan, gud vad tiden springer iväg. Minns gul-festen och fotokursen och New York som förra veckan. Fint!
Vilken himla fin tillbakablick. Det är stunder som dessa man önskar att man sparat fler foton!
gode gudens tredje moder, jag minns din fotokurs som att den varit förra veckan!
Helt sjukt hur länge jag läst din blogg (sjukt som i ”roligt”, så klart)!
Ett inlägg likt boken One Day. Kanske inte riktigt exakt, men ändå väldigt nära. Och att du för fyra år sedan var bubblande kär och nu inte alls är det, det får en att tänka. Tänka på framtiden och så, att den är himla läskig och oviss. Men också lite pirrigt spännande.
Hade inte insett att jag följt din blogg i mer än tre år innan det här! Oj vad tiden gått.
Dessa inläggen är så himla bra, så kul att få se dig genom åren när man som jag inte följt dig så länge.
Låter roligt med fotokurs i Marocko. Hur hittar man en sådan kurs?
/Heléne
Sjukt fint, älskar återblickar! Dock blir jag alltid påmind om att jag inte har ett fotoarkiv när jag ser sånt här fint (det är inte rekommenderat att spilla ett glas vatten över datorn som innehåller alla bilder från ens liv).
Så fina bilder. Jag fick lite hjärtklappning vid Luddebilden, vet inte varför, kanske för att man själv är i samma situation och det är så märkligt att inse att tiden springer iväg, det som var då är helt annorlunda nu..
<3
Vilket fantastiskt litet inlägg.
Jag önskar jag hade lika många fina bilder som dig, det skulle göra det så väldigt trevligt att gå tillbaka och kika på tidigare år. Jag tog liksom inte ens med min systemkamera till Nya Zeeland, inte ens min digitalkamera tog jag med. Bara min iphone. Min kära lilla iphone. Men den tar i alla fall vara på några minnen här och där.