[…] The world cannot bear the weightlessness of sparrows, or the confetti of our illegible addresses, th… […]

hmm, those gnocci! looks delicious (:
and i love the last gif, you’re adorable!
xo, cheyenne

fint kjøkken, bra idé, fin sang og godt forslag til mat. takk, <3

Här i mitt hem i London finns alltid en flaska champange i kylen. Vi brukar ta oss ett glas när vi känner för det. Som idag, torsdagschampange. Festligare kan det knappast bli.

Är det vanligt med tvättmaskin i köket i USA? 🙂

Jag fick en champagneflaska i present som ligger i kylen och väntar på rätt tillfälle. Kommer nog inte korka upp den bara för att, hoppas att det blir för att fira att jag fått mitt drömjobb. Får veta ganska snart. Håll tummarna!

yey, gillade det med champagnen! Ska nog köpa ett par flaskor och ha i förrådet tills det kommer ett bra tillfälle 🙂

Hej!
Jag skriver till dig bara för att jag inte vet vad jag ska göra. För cirka 3 år sedan hade jag en kille i min klass som jag gillade otroligt mycket (han var även den första jag gillade) men han gick i min klass och jag har alltid varit så emot grejen att ha känslor för någon i sin klass osv. Sen är jag generellt sätt alldeles för rädd. Jag visste att han gillade mig och jag gillade honom, han berättade hur han kände och jag sa i princip att jag kände likadant men inte ville ses och ”göra någonting åt det”. Jag var livrädd för att jag skulle skämma ut mig eller andra hemskheter. Detta var på sommaren 09, när skolan började sen var det stelt och inte som förut (no shit…). Det blev aldrig som det var och tillslut slutade vi prata helt, hälsade inte, ignorerade varandra och kände nästintill avsky. Men jag vet att vi båda led trots det.
På hösten under 2009 skaffade jag en pojkvän, en fin kille som var snäll (men han fick mig inte att skratta). För en månad sen (imorgon) gjorde jag slut med honom. Han blev ledsen och jag mår fortfarande dåligt över det men jag vet att det var rätt val. Jag mådde dåligt när vi var tillsammans för jag kände att det var fel. I våras mötte jag Han (från gamla skolan) och vi pratade lite smått efter det (facebook), men knappt något alls under sommaren. Jag tänkte på honom alldeles för mycket och mitt förhållande blev sämre och sämre, tillslut tog jag modet till mig och sa vad jag kände och att det inte funkade. Men, jag har nu börjat träffa Han. Det har gått 3 år och jag älskar att umgås med honom. Vi har tillbringat några nätter tillsammans och då har vi legat från 10 på kvällen till 4 på natten och bara pratat och tiden har flugit iväg. Det är en sådan konstig känsla men jag gillar det, vi har även kyssts. Och jag gillar det, det gör jag. Men gör jag fel som går vidare så fort?
Min text är slarvigt skriven då jag är stressad och hela diskussionen gör mig nervös. Jag ville bara skriva av mig till vem som helst. Tack

ps. du måste smaka min mammas pasta carbonara – ord kan inte beskriva hur stört jävla cp god den är!

Du er søt, og jeg er enig!

vilket bra inlägg!

Åh, mysigaste idén. Finaste maten (säkert god med). Finaste tjejen också.

Åh, älskar det där köket! Har du sett resten av lägenheten? http://www.designsponge.com/2010/03/sneak-peek-michael-quinn.html