Hej Sandra, jag undrar om du aldrig tröttnar på att vara offentlig? Att så himla många vet så mycket om dig, du är ju ändå väldigt personlig i din blogg. Får du aldrig panik över alla som hör av sig och kommer fram och hälsar? Känner du att du får en bekräftelse genom bloggen som skulle vara svår att vara uta ifall du slutade skriva bloggen? På way out west såg jag minst 20 mini-sandror som såg exakt ut som dig, då fattade jag vilken idol och förebild du är för många! Du verkar himla härlig, tycker mycket om din blogg.
Hmm. Alltså jag har ju alltid skrivit väldigt personligt i bloggen, men gjort en tydlig gräns mellan personligt och privat. Sedan det här med Ludde hände försvann ju den gränsen en hel del. Nu är jag ju väldigt öppen med hur jag mår och hur jag känner. Jag tänker ibland att det kommer slå tillbaka, öppnar man sig för mycket blir man sårbar och enklare att ta sönder. Men på ett sätt tycker jag det ändå är värt det. Jag vet att de är så många därute som också går igenom vad jag går igenom, och om jag kan hjälpa liksom bara en enda person att inte känna sig lika ensam så är det så himla fint.
Och angående offentligheten –  jag är ju verkligen bara offentlig på mina egna villkor. Det är ju jag och bara jag som styr över mina inlägg och den värld jag skriver om här. När jag bodde i Sverige gick jag typ aldrig på galor eller event-inbjudningar jag fick för att fotoblixtar och folk som frågar saker gör mig nervös. Tackar i 99,5% nej till förfrågningar att vara med i TV eller samarbeten med företag, särskilt som de skulle innebära att jag blev fotograferad eller något sånt. Jag vill inte vara ”känd” eller hur man ska säga. Jag vill bara skriva och fotografera och blir jätteglad att så många vill läsa. Det kanske säger emot sig själv, men jag hoppas ni förstår ändå hur jag menar. Trivs bäst här, i min egen värld. Men att bloggläsare kommer fram och hälsar gör mig alltid så himlans glad såklart!

What is on your Christmas wishlist? And what is on your chrismas wishlist every year, but you have not got it yet?
Hmm. This year I think I want warm running clothes so I can run outside even though it’s winter and all. But I don’t really write Christmas lists anymore, but I wished for a pasta machine for years! I should just go and get one : )

Jag undrar om dina fotoböcker du brukar göra!
jag gör dem på blurb.com!

Fråga1. Hur får man en pojkvän? & då menar jag bara för en sekund eller vad som helst.
Bara för en sekund eller vad som helst! Hmm. Visste jag hur man fick en pojkvän bara sådär skulle jag nog vara miljonär. Det handlar ju mest om att två människor som tycker lika mycket om varandra råkar träffas under en period när de båda är perfekta för att va med varandra. Tänker ofta att det är helt galet att så många är ihop, chanserna borde vara så mycket mindre. Håll i hatten och hitta på andra saker tills han dyker upp.

Hur flirtar man?
Tror det mest handlar om att visa personen i fråga att man är intresserad. Ställa många frågor, lyssna när de pratar, röra vid dem och så vidare. Människor älskar att bli lyssnade på.

Hur ser man bra ut?
Man sträcker på ryggen och ler ofta. man visar att man är där!

Hvordan sorterer du bildene dine?
På flickr! Spana in mina system här.

Favoritsexställning? (Blondinbella och Tyra svarade på den antingen i sin show eller på radio!)
haha. Gud. Mina föräldrar läser ju min blogg liksom. Men jag tycker det är trevligt med en lagom mix av olika. Handlar ju mest om vem man ligger med och inte hur. Närvaro är även viktigt tycker jag, även om det inte är en ställning och så, men det är fint (och hett) när han tittar en i ögonen.

how do you accept rejection? how do you stop comparing yourself to the girl he chose instead of you.
I accept it by talking about it. It’s nothing to be ashamed of. I decided right away to be open in my blog about how it was; that he was the one breaking my heart and that it was not a mutual decision. It was important for me to be honest. And about comparing yourself: I would never compare myself to the girl he met after me, we are not alike at all, and I much rather be myself.

Are the men in NYC more open than in Stockholm?
Yes definitely.

What do men like about you? What do “catch their eye” when they meet you for the first time?
Hmm don’t know really. It’s not that they tell me what ”catch their eye”. I guess I dress a bit differently, I talk a lot and am kinda cute.

Which guys are catching your eye while out in New York? Did your preferences change while living there?
Cute hipsterish guys. Yes, I am a cliche. I’m weak for cheekbones, hat/caps/whatever, broad shoulders, tall guys, denim jackets, good fitting jeans and white t-shirts. And big lips, and freckles! And that there is something weird about them, that they don’t look picture perfect – perhaps a little bit too big ears or a crooked tooth etc. I don’t think my preferences have change since I moved here, but it was a very long time ago since I was single in Stockholm though.

Could you imagine having an interracial relationship?
Of course.

Have you ever had a crush on someone else while being in a relationship?
Yes, I think that it’s completely normal. They fade away after a while.

Could you imagine having a relationship with a guy 20 years older than you?
No.

Can you talk openly about sex with your mom?
No. I talk about boys but not about sex.

Do you talk openly about sex with all of your friends?
Yup.

När du var riktigt liten, typ under åtta, vad hade du för ambitioner?
Ville bli författare! Ritade så många små ”böcker” och hade även en dagisfröken som hjälpte mig skriva ner mina historier. Minns att en handlade om ett golv som kunde tala.

Do you have friends who are not as outgoing as you are?
Of course.

Have you ever been told to look younger? Did it bother you?
Yes, I hear it quite often and of course it doesn’t bother me. But I’m not sure if they are right though. I have this theory that people always look exactly their age. Because when people say: ”Oh I look so much younger than I am”, I ALWAYS think ”no you don’t.”.

Is Carl Fredrik living in NYC? Why don’t you hang out as much as you used to?
Yes he lives here! We do hang out, I’ve just been bad at bringing my camera out with me.

Why did Ludvig take you on a road trip, when he already intended to break up at that time? It makes me angry, and I’m very sorry for you. Hug.
I honestly don’t think he knew at our roadtrip that he was going to break-up with me. I think he was really confused about everything all the way until our final end. It wasn’t a very great roadtrip, I cried a lot and didn’t know why. I asked him so many times why I was crying, why I had this feeling in my stomach that something was wrong. But he insisted that it was nothing. It was very confusing. Then he broke up a couple of days afterwards. Even the day before he broke up with me he told me that he was in love with me, so he must have been really, really confused about everything. It’s okay, I’m not mad at him anymore. At least I learned that you should always trust your gut, if something feels wrong, something IS wrong.

Varför röker du? När ska du sluta röka?
Det här är hemskt; men jag började röka som tonåring för att det var så himla mycket enklare att få hångla. Alla söta pojkar stod ju därute på balkongen och om man pratade över en cigarett eller delade en tändare kom kyssarna så mycket enklare. Sedan är ju cigaretter något idiotisk som man blir beroende av, och jag är inte en sådan som bara kan feströka. Jag blir beroende av saker. Det är jättesvårt att sluta, och det är tråkigt för cigaretter är fult, äckligt och man får cancer. Ska väl sluta en dag, nu sedan allt det här har hänt och så har jag ingen som helst lust att sluta med något. Vill bara göra allt mer.

Åh. Kan du berätta om Milla också? Jag dör om jag inte kan ha en liten tax snart.
Hon heter Milla och är fem år. En strävhårig tax som är yngst i familjen och beter sig precis därefter. Som en något bortskämd men charmerande lillasyster. Milla vill aldrig vara ensam. Lämnar man henne i ett par timmar skriker hon tills man kommer tillbaka. En gång kom det upp en granne och satte sig i trappuppgången och pratade lugnt till henne genom brevlådeinkastet. Milla är ju uppväxt med Vera vilket har gjort att hon tror att hon är en labrador. Hon älskar vatten lika mycket som labradorer och vill bada länge och ofta när man är på promenad. Hon tigger mat för att Vera gör det och blir galen om hon inte får smaka, men när man väl ger henne något luktar hon bara lite, tröttnar och går därifrån. Hon retas ofta med Vera genom att äta sin middag långsamt, långsamt. Hon vill alltid pussas och kramas, sitta i knät och bäras omkring. Hon kan ställa sig och skälla tills någon bär upp henne och då kurar hon ihop sig vid nacken och vill aldrig bli nedsläppt. Hon försvarar alltid Vera när de är ute och går och när andra hundar passerar dem blir hennes svans alldeles hård och rak. När jag kommer hem på besök blir hon tokig och ylar och hämtar alla skor som finns i huset och lägger dem framför mina fötter. Om nätterna sover hon ihopkrupen vid Veras mage och avskyr vardagar när man inte får sovmorgon. Då gömmer hon sig under en kudde tills det är dags att gå till jobbet. Hon älskar att gräva i snö, bestämma och jaga fjärilar. Hon är en fantastisk, egensinnig person, saknar henne något helt oerhört.