Här kommer den sista delen av vår konstiga stormvecka.
På torsdagen vaknade vi och bestämde oss för att ta oss till Williamsburg. Där hade vi hört att det skulle vara nästan som vanligt på ett märkligt sätt.
Vi gick över Williamsburg Bridge som var full av människor.
:O
Jag lämnade av Adrian hos Pablo för att han skulle jobba.
Och så gick jag och mötte upp Mathieu, som jag saknat så himla mycket! Vi träffas ju varje dag annars för vi jobbar ju ihop. Nu hade det gått alldeles för många dagar. Han bor i Tribecca och hade inte heller haft el eller vatten på några dagar men hade som tur var fått flytta in hos Silke som bor i Brooklyn. Vi satte oss på ett café på Bedford Street. Så konstigt, allt var nästan som vanligt i Williamsburg, allt var öppet, restauranger hade mat och elen fungerade. Mina kompisar som bor där hade knappt märkt av stormen trots att vi bara bor någon halvtimme promenad från varandra.
Sedan blev det kväll och vi mötte upp Hjalle på en bar i Williamsburg.
Och Joakim.
Hjalle och Joakim spelade ett spel med några amerikanskor. Hjalle blev lite arg när de fuskade, här säger han till damen ifråga.
Sedan gick vi och åt middag på Walter Foods. Det kändes så flott. Jag åt blomkålsgratäng.
Vi gick till Iona sedan.
Vid midnatt var det efterfest hos Monika och Natalia några gator bort.
Mathieu och Natalia.
Jag och Hjalle spelade Yoshi’s Island på Super Nintendo i FYRA timmar. Var helt besatt. Vi kom liksom ihåg alla hemliga banor och alltihop. Vi kom ända till sista bossen, var oerhört nöjd. Efter festen bar det hem till ett becksvart, kallt och ganska så läskigt West Village. Såg på riktigt två som gick runt med baseballträn.
Nästa dag var det fredag och fortfarande ingen el eller varmvatten. Vi promenerade ända upp till 30:e gatan för att hitta ett öppet frukostställe. Här är en ladda-telefon-station.
Sedan gick vi ner till Nolita och träffade Christian. Sjukaste: när vi står där på gatan tänds plötsligt allting upp. Trafikljusen, affärerna, lamporna. Elen var tillbaka! Folk liksom sprang mot varandra och bara: ser du?! SER DU?! Vi dansade lite på gatan med en okänd dam, det var fint.
Sedan gick vi över Williamsburg-bron igen.
Någon som bodde precis på andra sidan bron hade hängt ut sina kontakter från lägenheten för att låta Manhattan-folket ladda sina telefoner. <3
Vi gick för att äta middag.
På den här mysiga mexikanska restaurangen. Minns inte vad den hette men den låg på Wythe och S1.
Vi åt (håll i hatten): hummer med jordgubbar, tryffel och avocadomousse. Gudars skymning.
Sedan gick vi hem till Pablo som hade en liten inflyttningsfest.
Monika och Natalia kom med jordgubbstårta!
omnom.
Efter det gick vi till en bar.
Det var fint och träffa upp alla och höra att de haft det bra under stormen.
Freddy och Frida.
Vi gjorde lite trix på gatan innan vi åkte hem till Adrian.
Han hade nämligen fått elen tillbaka. Det hade inte jag än. Men när jag vaknade på lördagsmorgonen hade jag fått ett sms av en west village-kompis att elen var där nu också. Blev så himla glad och rusade hem och duschade i minst en halvtimme och städade undan vardagsrummet från värmeljus och löv.
Och det var hur min vecka såg ut, veckan då orkanen kom.
.
My last two days before I got electricity and hot water in my home again. Please read by clicking ”in english” below FAQ.
[…] inlägg under hela den stormveckan, som du kan hitta: Söndag & Måndag Tisdag & Onsdag Torsday & Fredag Skrev även svar på tal till de som tyckte att jag inte borde skriva om mina egna upplevelser […]
Men åh vad fint hur strömlösheten kan få folk att samlas! och dansa!
Det behövs mer sånt där gathering runt telefonladdning… vår moderna värld har liksom lett lite till att människor från olika områden inte möts.
En annan fantastisk sak i nåt annat inlägg var ju även gamlanyheter.se. Vilken guldklimp!
P.S När ska du börja cykla i NY då??
Hej fina du, âh det verkar vara sâ himla mysigt där.
Men nu sâ skriver jag för att rekomendera en blogg jag hittade nyss, som jag tror du kommer att älska, om du inte redan gör det sâ klart.
Hon skriver sâ fint och pâminner mig om dig, sâ jag tänkte, nja jag ska nog skriva till henne.
Här har du: http://omhonom.blogg.se/
Ha det fint.
Vad mysigt ni verkar ha ändå, men jobbigt att vara utan el och vatten.
Williamsburg är en fantastik stadsdel. Jag verkligen älskar den.
Prova brunchenpå Rabbit hole och så deras hallon scones. Så jäkla gott. Sen älskar jag Vinnie’s Pizza. Ät där om du inte redan varit där. Båda ligger på Bedford. Rabit Hole i början, närmast bron och Vinnie’s i slutet.
NY-borna ar oftast valdigt snalla och omtanksamma faktiskt… ett av mina starka forsta minnen fran nar jag var nyinflyttad pa Manhattan (1996) ar nar jag stod och skulle ga over en gata, och en taxibil kom korande valdigt fort och svangde in pa den gatan jag just skulle ga over. Det stod en kvinna precis bervid mig, och blixtsnabbt grep hon tag i mig och holl mig tillbaka, annars hade taxin i princip kort in i min hoft eller over mina fotter. Taxichaufforen tryckte pa bromsen sa att bilen stannade till, och da tog kvinnan chansen och sprang fram till bilen och hamrade pa bilfonstret med knytnaven och skrek till honom ”She had right of way, and you almost hit her you fucking idiot!!”. Sen kom hon tillbaka till mig och fragade ”honey, are you OK?”. Det tyckte jag var sa himla fint da, men sen insag jag att sa ar folk i NY valdigt ofta. Himla tuffa och himla snalla pa en och samma gang.
Skönt att det gick bra och att ni tog hand om varandra så fint!
Är så väldigt förtjust i din storm-serie, så himla häftigt och hemskt!
Fin han är, den där Hjalle
Så himla intressant, roligt att du delar med dig om dina upplevelser!
jag gillar din skildring av stormen. En sån hemsk sak kan bli så vacker på foto.
Folk er så fine.
Vilken fin tårta, ser jättegod ut!
Men det är ju fish shack du åt på ju!!! 🙂 Där åt jag och mina vänner två gånger när vi var NY i somras för det var så himla gott och mysigt! Deras tortillas <3
Gud vad fint det är att du visar din sida av allt, så himla fin är din blogg!
Denise: det tror jag inte att nån av de som gav konstruktiv kritik menade….ingen. Nu tycker jag faktiskt att du tyvärr sabbar för dem.
Beundrar hur du skickligt du lyckas fånga ögonblick med ditt fotograferande. RIktigt skickliga fotografer kan ju just den konsten – att förmedla en hel liten berättelse i bara en enda bild. Njuter av att få följa dina bilder, nästan oavsett vad du skildrar.
Great photo snaps and thanks so much for all the ”storm posts”, Sandra! I knew there will be some people complaining like they were when Irene hurricane was in NYC and people started to write bullshit about you being careless about such serious thing. Usually the ones who say that are the biggest ignorants.
Hugs!
Charge your phone – nej vad fina människor det finns!
Åh, fällde en liten tår när elen kom tillbaka, allt tändes upp och ni dansade med en dam. Fint.
Äh, menar att jag tror de flesta som kritiserat några av Sandras inlägg inte är missunnsamma jävlar som inte tycker att Sandra ska få äta på restaurang och ha det bra. Är nog inte det kritiken har handlat om, inte från min sida iallafall. Känner att från min sida har jag nog inge mer att tillföra men ville förtydliga detta.
Och Lena, anta inte att alla som skrivit kritiska kommentarer lever på det sättet du beskriver. Sluta anta saker om folk. Läs vad kritiken handlade om istället. Känns som att kan man inte bara släppa den där diskussionen nu?
Denise: det är inte alls det som ”alla som kritiserar henne” menar. Inte jag i alla fall så tala för dig själv. Har verkligen inget emot eller vad man ska säga att hon käkat på restaurang, herregud.
Jag antar att alla som skriver kritiska kommentarer aldrig gör något roligt utan ligger i ett hörn i fosterställning och lever på vatten och bröd med tanke på hur många människor som har det svårt runt om i världen. Tänk bara på alla hemlösa i Stockholm som aldrig någonsin skulle ha råd med ett restaurangbesök, eller svältande människor i andra delar av världens som drabbats av krig eller naturkatastrofer. Nej hujedamig. För mycket olycka för att någonsin kunna vara glad igen, för hur skulle det se ut? Och OM man skulle behöva äta på restaurang (tex för att man inte har el i sin lägenhet för att det är strömavbrott) så se för guds skull till att äta något äckligt, så det inte blir för njutningsfullt. Eller?
Sluta skuldbelägg, det kommer inget gott ur det. Det går inte att balansera all världens bekymmer på sin axlar.
Denise: Så..hon borde ha valt att inte äta på restaurang för att få det att framstå som att det var värre än det var för henne? Makes no sense at all..O_o
Thanks for sharing these interesting pictures! It’s a little bit strange how the storm appears not that destructive in these and you barely see a difference on the streets…
xx, eleonora
Det är ju just detta alla som kritiserar menar. Ni kunde käka middag på restaurang?!
Din kompis Hjalle verkar vara väldigt charmig. Bilden med basebolloutfiten var bara för rolig, hihi 🙂
Tack för att du delat med dig av bilder och text. Det har varit intressant och fint (som alltid med dina bilder) att se Sandy från ditt perspektiv. Kram
japp sitter här med tårar i ögonen precis som vicky pga kontakterna från fönstret. åh herregud. mänskligheten alltså. <3
Hej Sandra. Har skrivit en liten text om självkänsla på min blogg, vore ju himla fint om du kunde läsa då jag verkligen beundrar ditt sätt att skriva på!
http://charlottabillstrom.blogspot.se
Kram
takk for at du delte med oss. new york ser helt annerledes ut. så nydelig med de kontaktene ut av vinduet – det gjorde meg helt rørt.
håll nästan på att börja gråta på riktigt åt kontakterna från fönstret. <3333333
Fint beskrivet, blir också väldigt glad över all vänlighet som New York-borna visade upp – det finns hopp! 🙂
Alltså det med eluttagen genom fönstret till mobilladdning var ju bara så himla fint!
Kul att läsa om dina äventyr 🙂
Vad härligt det verkade när elen kom tillbaka på stan. Vilket äventyr du varit med om. Tur att allt gick bra för dig.
fint även om allt är sorgligt i sig, kul att se det ifrån ditt perspektiv! (:
Vi är besatta av dig, störa störa jävlas hoppas det är okej… Vårt ego är sjukt sjukt…
Tack för lite fin läsning när man inte kan sova. Eller ”fin” kanske var fel ordval. Men tack i vilket fall. Kram!
Vem är Hjalle och varför har du aldrig nämnt honom förut? 🙂
Fin berättelse! Läskigt med folk med basebollträn, förhoppningsvis var det bara några som var rädda att gå ut i den mörka stadsdelen. Skönt att det verkar ha gått bra för dig hela veckan.