Sandra Beijer

Veckans krönika för Sofis Mode kom ut i onsdags, så här kommer en liten försenad påminnelse så att säga. Handlar om ångest och sånt skräp.
I sin helhet:

Han väcker mig dagen efter vår hemmafest.
– Baby. Han tar mig i handen, leder mig in till köket bland ölburkar och askkoppar. Och så lyfter han på ett par tidningar och plockar triumferande fram två cigaretter.
– Jag gömde de sista till oss.
Sedan hänger vi ut från fönstret, jag i hans t-shirt och han utan något alls och så röker vi dom. Kokar två ägg, brer mackor och äter de i min säng. Resten av dagen går vi inte utanför dörren, delar på en påse grillchips, bläddrar mellan TV-kanalerna, somnar på hans överarm.

Två år senare står jag i duschen och är så jävla bakis. Bjöd in på efterfest med tre stycken jag bara kände halvt och vi låg utspridda över min vardagsrumsmatta och drack öl och pratade om livet. Och just då, klockan fyra på morgonen var jag glad och dansant och höjde volymen på stereon. Men nu är det söndag och jag står i duschen och tvättar bort lösögonfransarna och har sådan fruktansvärd ångest. Söndagsångest, utmattad ångest, hjärtångest. Jag går in på hans instagram tre gånger under förmiddagen men han har inte laddat upp något. Jag vet hur det fungerar, laddar man inte upp något är det för att något händer. Laddar man inte upp något är man lycklig för en liten sekund.

Jag går ner och röker i porten och tittar på ekorrarna som samlar nötter och något lyckligt par på andra sidan gatan. Får ett sms av kompis: ”how was last night!?” och jag svarar: ”great” och sedan fimpar jag cigaretten, går upp och lägger mig raklång i sängen och tittar upp i taket.
Att jag inte stannar hemma, bara en enda lördag, ser en film, lagar en maträtt jag inte provat innan. Men hänger hjärtat i lösa trådar redo att släppa närsomhelst tänker man inte tre steg extra. Man tänker bara i impulser och kickar, vad gör mig lycklig nu, vad tar bort den här ensamheten som klättrar sig ut och över huden.

Jag klär på mig och går ett snabbt varv runt kvarteret. I solglasögon för att dölja mörka ringar, med knutna nävar för att trycka bort det som känns. Köper äpplen i mataffären för att det är säsong och lagar en spaghetti med extra mycket parmesan. Äter den framför datorn, framför ett nytt avsnitt av en tv-serie. Gråter inte när det är sorgligt men byter flik i webbläsaren och tittar på klänningar på Pinterest tills scenen är över. Det är en sådan vacker söndag, torrt och kallt i luften och kastanjerna har börjat titta fram i träden. Men jag känner ingenting. På söndagar är halsen torr, ögonen tunga och allt innanför bröstkorgen dammigt. Önskar att våra minnen kändes mer än bara som vaga nålstick, önskar att man kunde återskapa hela situationer när man ligger i sin säng och tittar upp i taket och försöker känna efter hur man mår men inser att man inte mår alls. Överhuvudtaget.

.

This post is for my Swedish readers. It’s a reminder that my twenty-ninth column in the magazine Sofis Mode is out today. It’s about anxiety and Sundays.

Det är svårt att förklara hur den här veckan har varit. Så mycket som förstörts och försvunnits, över 40 dödsfalli New York och ett becksvart Manhattan. Jag såg folk som letade mat i containers, timslånga köer för att få tag i batterier och kalla kalla lägenheter. Jag har levt extremt tätt inpå fem stycken människor, vi har hittat på nya maträtter av gamla rester, inte lyssnat på musik på flera dagar (oerhört märklig känsla), varit utan täckning på mobilen i flera dagar så att vi inte visste vad som hände med något egentligen, och lärt känna varandra minst sagt. Mitt område där jag bor blev en spökstad, med fuffens människor som strök omkring och inga poliser så långt ögat nådde. Det är en så himla konstig känsla att gå längs ett kolsvart Broadway och lysa med ficklampor och skynda sig till den enda öppna vinbutiken i Soho för att de stänger när solen går ner. Och så sjukt att allt det här händer i New York, i en av världens största städer. Jag tog foton hela veckan, för att det måste man förstås när något sådant här händer. Vi börjar med söndag och måndag, dagarna då stormen kom.

Stormen var först sagd att komma klockan sju på kvällen på söndagen. Så vi gick och handlade lite mat och ingredienser till michelada, som är som bloody marys men med öl.

Hjalle skivar lime.

Sedan hängde vi i fönstret och väntade.

Sedan twittrade borgmästaren att stormen var uppskjuten till klockan tio så då tog vi en sista promenad på gatorna.

Efter det var det middagsdags!

Vi gjorde tacos, så himla gott. Sedan var vi uppe några timmar till men bestämde oss vid midnatt att sova istället.

Måndag! Ny dag. Alla var lediga från sina jobb och vi klädde på oss för att gå ut.

Vi skulle posta lite vykort vi skrivit, det måste man ju göra när det ska bli orkan.

Sedan gick vi tillbaka hem igen och kollade på Torka Aldrig Tårar Utan Handskar och åt oliver.

Och så blev det mörkt. Och alldeles tyst.

Vårt lilla orkankollektiv var redo.

De sa på nyheterna att elen och vattnet kanske skulle försvinna runt sjutiden så Joakim och Chiara började laga middag.

Vi läste skvallertidningar under tiden.

Klart!

Det blev risotto med butternut squash. Så himla gott.

Sedan hördes världens himla knak utanför fönstret så jag, Hjalle och Adrian bestämde oss för att gå ut och kolla efter.

Ett stort himla träd som ramlat på min gata.

När vi ändå var ute i stormen tänkte vi att vi lika gärna kunde hitta en öppen bar och dricka en whiskyshot. Trotsa ödet etc.

Skål!

Vid åtta gick elen. Så här såg det ut på gatorna. Helt knäppt. Det blåste så himla mycket och åkte runt polisbilar som ropade ut i megafoner ”Go Home Immediately”. Så det gjorde vi, och lyste med iphonsen för att hitta hem.

Väl hemma hade andra halvan av vårt gäng tänt värmeljus överallt så vi kunde se varandra.

Vid tvåtiden knackade mina grannar på dörren och frågade om de fick spela lite sånger eftersom jorden kanske skulle gå under imorgon. Det fick de såklart så himla gärna. Fram till klockan fyra hölls det konsert tills de tackade för sig och vi somnade igen för att vakna upp till en mycket märkligt tisdag.
.

My Sunday and Monday, the first two days with Sandy the Storm. Please read in Google Translator by clicking ”in english” below FAQ.

HEJ EL OCH INTERNET! Blev så oerhört glad när jag gick hem idag till en lägenhet med varmvatten och tända lampor. Har haft den knäppaste knäppaste veckan och kånkat runt på kläder och smink och fått sova lite här och var. Nu är det över! Det firar vi med att gå igenom vad jag gjorde på Halloween förra lördagen.
Tror på riktigt att det var den roligaste festen jag varit på typ någonsin.
Min kamera blev ju stulen så jag fick använda en jag inte var så haj på plus ett trasigt objektiv så bilderna blev sådär. Men ändå!

Kvällen började med att alla medlemmar i Spice Girls möttes upp hemma hos Adrian och Matilda. Matilda var himla fin som Emma.

Chiara var Melanie B.

Jag var ju Geri ni vet.

Chrissy var gymnast! Någon väldigt känd som jag glömt bort namnet på nu.

Jac (eller Posh Spice) och Christoffer.

Vi hade gruppfoto i sängen efter att ha googlat upp det här fotot.

Vi!

Jac sprang ut för att fixa sushi.

Jag och Chrissy.

Sedan var det dags att röra sig.

Till Williamsburg och fest hemma hos Pablo och c/o!

De skulle flytta ut dagen efter och hade sprayat väggarna med självlysande färg.

Vi var runt 200 personer i en lägenhet inte större än typ 50 kvadrat. Folk öv.er.allt. Plus DJ.

Aviva var skelett!

Fanny som typ världens sötaste morot.

Victor var svartvit.

Ibland fick man inte plats i lägenheten så vi hängde lite i trappen också.

Freddy och Fanny.

Rasmus och Janelle som Karl-Alfred och Olivia.

Mathieu var ju ganska så läskig.

Lite älvor.

Clemens var tiger.

Och Christian! Gudars. Ingen förstod hur han hade gjort det.

Ja, sen hade vi mest bara roligt hela tiden:






Festen slutade vid fem-tiden av att badrummet svämmade över så då åkte vi ett litet gäng hem till mig och hade efterfest och alla stannade kvar när hela orkanen kom och så, så det var ju himla fint.

Men det finns  liksom inga bilder i världen som kan beskriva hur himla roligt vi hade, och som tur var filmade Matilda hela kvällen!
Den är så HIMLA fin, kolla här:

Farewell South 5th from Matilda Kahl on Vimeo.

.

Best Halloween party EVER.

Hej! Jag ville bara säga hej och att vi lever och så. Har  varken varmvatten, gas, el, mobiltäckning eller internet. vi bor ett fint litet gäng på fem personer i en lägenhet i nolita som i alla fall har varm vatten och gas. Lagar middagar med det som inte hunnit bli dåligt i kylen, dricker rödvin och hänger ficklampor I taket. Märkligast är nog att vara utan musik så länge. Har tagit mig över bron till brooklyn idag för att dämpa internetabstinensen. Min el ska komma tillbaka på söndag eller måndag så då kan jag förhoppningsvis blogga som vanligt igen. Ganska fint är det i alla fall, hur folk tar hand om varandra och lånar pengar och fördelar cigaretter och lagar storkok på rester och konserver. Fotograferar mycket förstås. Vi hörs om några dagar. Puss