if we wait until we’re ready, we’ll be waiting for the rest of our lives.

2012 var inte mitt favoritår. Även om det till stor del bara handlade om en kille som sa att han inte hade lust något mer så skakade det ändå om allt på ett sätt jag inte var beredd på. Jag tror att det delvis berodde på att jag hade så många planer för det slags livet. Hundar och resor och äventyr som jag sparat och längtat och väntat på. Nu blev det inte så. Det blev något annat. Jag blev bara min egen istället, och det är inte så himla dåligt det heller.

När man är sin egen kan man göra precis vad man vill. Man kan äta popcorn till middag, man kan kyssa vackra män som skickar sms som gör en generad och varm, man kan helt undvika actionfilmer, man kan låtsas att söndagar är fredagar, man kan vara så jävla arg om man har lust med det och man kan tacka ja till precis allt.
Men framförallt kan man göra det allra viktigaste – följa sina drömmar utan att bry sig om någon annan.

Och därför bestämde jag mig för att 2013 behövde bli annorlunda. 2013 behövde bli något nytt och något annat. 2013 behövde bli ett nu eller aldrig.

Och för två veckor sedan sa jag upp mig. Sa tack och adjö, jag kan inte jobba med reklam just nu. Mitt visum går ut i helgen och jag måste lämna USA. Lämna New York. Lämna mina vänner, mina favoritplatser, de stora avenyerna, en kille jag tycker om och mitt hem. Det är inte lätt, det är jättesvårt. Men det måste hända något nytt nu, det är dags att göra det som jag har tänkt på så länge men inte har vågat. Nu tänkte jag våga lite.

Jag ska flytta till Paris ett litet tag. Har hittat en lägenhet redan faktiskt. En med utsikt över eiffeltornet. Flyttar dit första mars. Där tänkte jag skriva. Den här bloggen gör att jag faktiskt kan släppa allt och prova att leva på det jag tycker är allra roligast, och jag vet inte hur länge till jag kommer ha den chansen att kunna göra det. Så därför måste jag. Det är idiotiskt att inte prova ett litet tag i alla fall. Nu är det dags att dricka rödvin, äta ost, bära omkring på baguetter, gå promenader i Marais, hänga med fransoser och fransyskor och ja, leva klyschan rakt igenom helt enkelt. Och skriva. Jag vet inte riktigt exakt vad, men vad gör det. Det löser sig. Allt blir bra till slut. Kanske blir det till och med så otroligt jäkla fantastiskt. Man måste ju prova i alla fall.

Ett två tre äventyret börjar nu!

 


.


I quit my job two weeks ago. I have decided to pack my bags, leave New York and go to Paris and write instead.

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!