Ny krönika ute för devote. Handlar om en kväll för många år sedan när min kompis kysste en kille jag var förälskad i. I sin helhet:
.
– Lova att du inte hånglar med honom.
Så säger jag till henne när vi står på en soulklubb vid Odengatan där vi några timmar tidigare har kommit in med våra falsklegg. Vi står nedanför DJ-båset och han jag är kär i står ovanför och skriker något till sin kompis som spelar skivor den kvällen.
– Men jag säger ju att jag inte SKA, skriker hon i mitt öra. Vi ska bara stanna här lite till! Gå till den där efterfesten, jag kommer sen.
Jag har varit kär i honom i snart ett år. Vi har hånglat upprepade gånger och en gång har han till och med vaknat i min säng efter en extra stökig fredagsnatt. Han vet att jag gillar honom och har flera gånger sagt att det inte kan bli något. Han säger saker som du måste lova mig att du inte tycker om mig något mer nu när vi har stått på någon indieklubb på söder och han lutat sig nära mitt öra för att överrösta dånet från en Morrissey-hit. Du måste lova.
Och varje gång har jag svarat att,
– Men det är väl klart att jag kommit över dig, jag tyckte bara om dig en gång för länge sedan. För länge sedan.
Och då har han varje gång gömt sina händer innanför mina nackhår och kysst mig över halsen, ansiktet, läpparna. Det är så lätt att få honom. Man bara påminner honom om hur mycket man har glömt honom. Hur man känner absolut ingenting för den där pojken med tre födelsemärken över vänster kind som man dagen innan skrivit i sin dagbok att Om jag inte får honom kommer jag explodera och dö det vet jag helt säkert.
Ikväll står han i ett DJ-bås och fäktar med armarna till Stevie Wonder och jag ser hur min kompis trampar stressat med fötterna för att jag ska gå därifrån. Redan i början av kvällen, när vi köpte två öl i höga plastglas såg jag honom lägga en hand vid hennes midja. En kort, knappt synbar sekund, men eftersom allt han gör hamnar högst upp på min prioriteringslista såg jag. Hon är min bästa vän sedan vi var femton år och tidigare i veckan satt vi på ett café och jag beklagade mig över mitt hjärta. Beklagade mig över den mycket unga mannen med tre fräknar över kinden som just nu står och sjunger ut över klubben som om han ägde världen. Som bara någon timme tidigare la en lätt hand vid min bästa väns midja.
Och nu ber hon mig att skynda iväg till den där efterfesten, köpa folköl på Seven Eleven och fortsätta natten i en annan stadsdel medan hon ska stanna med honom.
– Ingenting kommer att hända, bedyrar hon. Vi ska bara dansa lite till förstår du väl.
Så jag går. Jag tar en buss hem till en kompis, dansar i ett vardagsrum med en molande känsla i magen och röker ut från ett öppet fönster. Utanför är det varm julinatt och jag tänker att jag måste våga lita på henne.
Vid halv tre frågar jag Joakim om vi kan ringa dem.
– Ta hit dem nu, de har dansat färdigt säkert, och annars kan de ju dansa här.
– Jag har redan ringt, säger han. Jag har redan ringt och de vill inte komma.
Dagen efter möts jag och min bästa vän på en parkbänk vid Karlavägen och jag gråter inte men det gör hon. Hon snyftar in i en servett och vågar inte titta mig i ögonen.
– Alltså det var han som kysste mig, jag lovar. Jag tittar ner på mina skor och vet inte vad jag ska svara. Vi är sjutton år och hon är en av få människor jag litar på. Som jag tagit in och gett bort mig själv till i den här bistra tonårsverkligheten.
– Hur ska jag våga lita på dig igen? frågar jag och hon hulkar bara till svar. Ger mig en varm CD-skiva från sin jackficka som hon har bränt tidigare under dagen.
– Alltså Jim Morrison kan säkert förklara bättre, viskar hon och jag tar emot den. Dagen efter förlåter jag henne. Jag förlåter henne för att jag måste, för att jag inte vet hur jag ska klara mig utan henne. För att det inte går att klara sig utan henne. För att vi har svurit på evig vänskap och pekat ut resten av världen som idioter. Och helgen efter kysser han mig igen och jag upprepar att jag är över honom när han frågar och hon står någonstans i bakgrunden och iakttar. Och fast jag vet att allt är åt helvete nu, att vår vänskap bara kommer överleva den här sommaren, så spelar vi teater tills skolorna börjar igen. För så är livet som sjuttonåring, man förlåter dem om och om igen, man förlåter dem för att man inte vet bättre, för att man tror att man inte är värd mer än såhär. Inte värd mer än pojkar som vill ha en ibland och vänner som lovar och bryter det en halvtimme senare. Och därför står man ut tills man en dag är vuxen och tar en tio år yngre version av en själv i handen och viskar försiktigt,
– Kom så springer vi ifrån de här idioterna.
Och sedan springer man.
——————————–
Finns även att läsa
här.
Älskar att läsa din blogg, det hjälper <3
tack för alla fina kommentarer
anna – lite sent men beijing8 är fint.
motpoler – skrivit flera krönikor när jag varit ”den sviniga”. viktigt att väga upp såklart.
karolina – är också emot ”parning” i överlag. det funkar liksom inte. men att hångla med ens kompis förälskelse en kväll tycker jag inte är okej om hon är tydlig med att hon är jättekär liksom.
Du skriver så himla himla fint. <3
Jag älskar den sista delen:
”Och därför står man ut tills man en dag är vuxen och tar en tio år yngre version av en själv i handen och viskar försiktigt,
– Kom så springer vi ifrån de här idioterna.
Och sedan springer man.”
Man önskar att man kunde göra just det, gå tillbaka och ta sig själv i handen! Du sätter verkligen ord på hur det var i tonårshelvetet!
Ser fram emot att få läsa mer!
jag var trött på mitt plugg och tänkte att jag bara skulle läsa en kort text för att komma på andra tankar och jag har hört om dig och hur bra du skriver. men inte kunde jag väl veta att jag tio minuter senare skulle sitta gråtandes i köket över hur du berör med dina ord. det behövde jag idag. tack.
Jättefin text. Har inte hänt mig på samma sätt, men nästan. Vänner som gett sig på mina ex till exempel. Vänner man trott stått nära. som sett mig vara lycklig med mitt ex. I två år. Och såfort vi lämnar varandra ger sig personen på honom. Helt okej kan man tycka, men jag förstår det inte och det gör fruktansvärt ont. Hade personen varit kär är det en sak, men att använda just HONOM för något så simpelt som sex och dessutom förstöra vänskaper på det… Nej, det går inte.
M: Är du olyckligt kär och har sex med någon som säger att det bara handlar om sex, lämna honom. Han kanske gör dig glad för stunden men när du väl inser hur mycket du trivs med personen och inte vill vara utan honom gör det riktigt ont att leva på småhopp och hintar och förvirring. Been there. Tog vartenda beröring, ord, sms som hintar som jag kunde analysera. Slutade med att han sa att han ”aldrig någonsin velat utnyttja mig, men inte heller kunde förklara varför han hade sex med mig fastän han visste att jag var kär och han i själva verket inte kände en enda känsla längre.” Som från sandras text, du är värd mer än killar som bara vill ha dig ibland. 🙂 Verkligen.
Åh Sandra <3.
Det här träffade mig rakt i hjärtat. Exakt exakt exakt samma sak hände mig i vintras, förutom att min bästa vän inte ångrade sig och hon låg med honom istället för att bara hångla. Jag sa upp all kontakt med henne, men kunde inte göra det med honom. Och nu, ett halvår senare, ligger jag fortfarande killen efter varje fest trots att han hela tiden växlar mellan att säga att han älskar mig och att det bara handlar om sex.
Jag är så himla förvirrad, och att vara sjutton och olyckligt kär kan vara något av det jobbigaste som finns. Men att läsa din text, att se hur många andra det finns i samma sits, att nästan våga intala sig att man en dag faktiskt kommer över de människor man fällt alldeles för många tårar över, det underlättar. Tack.
jag fucking älskar dig och det här så mkt att jag dör dör dör dör dööööör
Så himla fint. Jag gråter så mycket.
Aude: så himla fint skrivet jag dör! vet b-film känslan
fick mig å gråta lite för det var så himlans fint! ♥
Varje gång du lägger ut en ny krönika är det som att jag får en present. Något fint att läsa som får mig att försvinna från verkligheten några minuter. Det är så himla, himla fint att texter kan beröra så som dina texter gör.
Åh, så fint. Så bra. Så mitt i prick. Har varit med om liknande själv, bara det att min absolut bästa kompis är värd så mycket mer än killen. Så jag hade inget val. Hon är mitt allt. Livet är allt knäppt ibland.
så underbar krönika!
Underbart fin text Sandra!
Måste dock kasta mig in i diskussionen angående paxande här ovan! Det finns ju grader av allt. Jag tycker att det som hände Sandra var fruktansvärt och att kompisen svek henne och betedde sig riktigt illa. Min största rädsla är att någon av mina kompisar skulle få för sig att ligga med mitt ex, det visar ju lite vart jag står i det hela.
Samtidigt har jag ändå varit med om en mildare nivå som jag egentligen bara tycker är fånig. Jag och en kompis var på festival och hon såg en kille på håll och sa ”han va söt”. Senare pratade jag med honom, vi gillade varandra, började träffas och blev sedan kära och ihop. Min kompis var sur långt låååångt senare för att ”hon hade sagt att han va söt först”…….
Där har vi ju höjden av larvighet, enligt mig. Jag tycker även att ex är mer sacred än den nuvarande kärleken. Man kysser inte varandras ex. Det gör man bara inte.
det här var jättebra.
jag grät så himla mycket när jag läste texten. Inte snyftningar utan riktiga tårar som bara forsade ur ögonen, jag blev till och med förvånad. detta träffade mitt hjärta så himla mycket. slutar man förlåta dom om och om igen? gör man det? springer man ifrån dom?
Jag älskar slutet. ÄLSKAR.
Sorgligt, inte läst texten. Har aldrig haft vänner som gjort så bara killar som vill ha uppmärksamhet , och deras ex när de går vidare och kanske ibland de med låtsades för att få mig svartsjuk. Men det är inget det du beskriver. Jag har mer gått igenom attentionbehov grejen vissa tjejer har för att jävlas, spela spel som lost eller strippa. Så sorgligt. har man inget bättre för sig eller mer självkänsla???? Kristina, lina, Johanna, Sanna listan kan göra lång. Men va fan har hänt i verkligheten. Inget. En är bög, en knullar vara killar fast är bi och en kan inte läsa av folk och har ett teater ex som synas. Så jävla sorgligt att alla är över 30 utom hon som jobbar i vården är sambo med kid.
va?
……
kommentar
.Sorgligt, inte läst texten. Har aldrig haft vänner som gjort så bara killar som vill ha uppmärksamhet , och deras ex när de går vidare och kanske ibland de med låtsades för att få mig svartsjuk. Men det är inget det du beskriver. Jag har mer gått igenom attentionbehov grejen vissa tjejer har för att jävlas, spela spel som lost eller strippa. Så sorgligt. har man inget bättre för sig eller mer självkänsla???? Kristina, lina, Johanna, Sanna listan kan göra lång. Men va fan har hänt i verkligheten. Inget. En är bög, en knullar vara killar fast är bi och en kan inte läsa av folk och har ett teater ex som synas. Så jävla sorgligt att alla är över 30 utom hon som jobbar i vården är sambo med kid.
Sorgligt, inte läst texten. Har aldrig haft vänner som gjort så bara killar som vill ha uppmärksamhet , och deras ex när de går vidare och kanske ibland de med låtsades för att få mig svartsjuk. Men det är inget det du beskriver. Jag har mer gått igenom attentionbehov grejen vissa tjejer har för att jävlas, spela spel som lost eller strippa. Så sorgligt. har man inget bättre för sig eller mer självkänsla???? Kristina, lina, Johanna, Sanna listan kan göra lång. Men va fan har hänt i verkligheten. Inget. En är bög, en knullar vara killar fast är bi och en kan inte läsa av folk och har ett teater ex som synas. Så jävla sorgligt att alla är över 30 utom hon som jobbar i vården är sambo med kid.
”Inte värd mer än pojkar som vill ha en ibland”
<3
Alltså det här med att ”paxa” är ju en rätt så intressant diskussion ändå. Jag tycker iofs inte att Sandras text handlar om det – hon var ju KÄR i den här killen och hade hånglat med honom flera gånger. Som kompis tycker jag att man liksom automatiskt räknar bort killar som ens vänner träffar och särskilt om ens vänner har känslor för killen i fråga. Så gud, det måste kännas så hemskt så jag vet inte vad. Sandra lämnar inte ut några namn i historien så jag tycker absolut inte att texten är oschysst som någon skrev. Sen är det en jäkla stor skillnad att typ ”paxa” en kille på en fest tex, hade en kompis som alltid gjorde så förut (när vi var typ 19) men det handlade ju om en ny kille i veckan. En gång hånglade jag med ett av hennes ”pax”. Hon blev sur. Nästa dag skrattade vi åt det. Det var det.
Du är så fruktansvärt duktig!
Du skriver så himla bra. Jag blir tagen och rörd, vad du än skriver liksom?<3
Men. Jag kan inte relatera. Om man är den som "sviker" då? Som någon innan skrev, man kan inte paxa människor. Jag blir så otroligt stressad och på en gång ledsen när någon paxar någon. Okej nu var ju du kär i honom också, men det finns väldigt många tillfällen då kompisen också är kär i samma, men inte hinner säga något innan han "tillhör" den andre. Och så går man där med ett brustet hjärta och kan bara se omöjligheten i att någonsin få honom. Allt man måste fokusera på och lägga energi på är att komma över den som man inte fick ha för att någon annan bestämde det. Skulle man någonsin berätta så skulle man vara den dåliga. Då blir det skuld OCH olycklig kärlek.
Jag vill inte kritisera din text, för den är som sagt hur fin och målande som helst! Det är ju också ens eget ansvar som den "svikande" kompisen att isf göra det på ett snyggt sätt och inte lova att man inte vill något när det är precis det man vill. Det är bara så himla svårt, särskilt som konflikträdd och när man ska vara alla till lags hela tiden.
Kram<3
Svar till Hanna: vad har du för relation till dina vänner? Det minsta man kan begära är väl ärlighet? Hon kunde väl sagt något istället för att vara falsk? Om man inte kan lita på sin bästa vän vem kan man då lita på?
Du skriver så himla bra, jag vet inte vad jag ska säga. Längtar tills att din bok kommer ut!
Du är så j*vla bra Sandra!! Önskar dig all lycka! <3
Saker och ting är jobbigare när man är ung, men man kan inte paxa människor. Som om inte killarna också har en vilja, och som att han skulle gillat Sandra mer för att hennes kompis inte heller skulle få hångla med den hon ville hångla med då. Hon kanske också var kär, i smyg? Han hade ju redan sagt att han inte ville ha dig. Men saker kan vara fruktansvärt jobbiga utan att någon egentligen gjort något fel, sånt är livet. Skönt när man växer upp och inte längre ser så svartvitt på saker och ting. Men trist att du får det att låta som om hon gjorde något så hemskt. Hon tänkte kanske inte hångla med honom, du tänkte inte fortsätta var kär i honom, saker händer.
Fint skrivet ja, men med lite konstigt perspektiv så här långt efteråt, mer som om det vore då och du inte hade någon distans alls och inte så värst schysst.
Jag längtar verkligen tills din bok kommer ut för du skriver så otroligt bra! 🙂
Fint skrivet, men har aldrig du varit den sviniga någon gång? Tror det hade kunnat bli en bra text att skriva ur det perspektivet också och inte bara från den som gör alla rätt men ändå blir sårad.
Typ som den här historien vet jag att jag har varit både dig, kompisen och killen vid olika tillfällen och det finns ju en längre historia bakom alla tre.
Och sedan springer man. <3
Åh detta får mig bara att längta ännu mer tills din bok kommer ut! Du skriver så himlahimla bra!
Jag är 17 och jag fullkomligt avgudar dina magiska ord. För det är verkligen ren magi. Tack Sandram tack så himla mycket.
Jag är 17 och jag fullkomligt avgudar dina magiska ord. För det är ren MAGI. Tack Sandra, tack så himla mycket.
så otroligt starkt och vackert skrivet. dina texter går alltid rakt in <3
Jag och min vän ska gå och äta dumplings ikväll (hon har aldrig gjort det så jag vill ta henne till det bästa möjliga stället) Har du några tips? Gärna nåt som öppnar tidigt eller är öppet hela dagen och man kan ta med maten ifrån för vi ska köa till en konsert sen! 😀
<3
så bra skrivet! klockrent!
Älakar denna text!
Åh, fina fina Sandra.
När jag var 18 var jag upp över öronen förälskad i min bästa vän och kk. Jag bodde i princip hos honom, han var den som tog bort min ångest med sex, alkohol och mörka blickar. Folk trodde att vi var ett par men jag visste att han inte var kär i mig.
Efter en studentskiva tappade jag bort honom. I samma veva tappade jag bort min bästa tjejkompis som jag hade hållt ihop med sen dagis. Efter ett tag fann jag dem båda igen, då hade de hennes röda läppstift utkletat runt sina läppar, båda två. Jag glömmer aldrig hur chockad/skräckslagen hon såg ut när hon blev påkommen. Hennes syster klev fram och gav henne en fet örfil över kinden. Ingen sa någonting. Jag vände på klacken, hoppade på ett tåg och grät. Sms:ade henne att ”nu är vi över”. Morgonen efter skrev hon att hon hade följt med honom hem och legat med honom efter att jag hade åkt. Efter örfilen och efter mitt brustna hjärta.
Det är något med tonåren, allt var så skarpt och öververkligt och det kändes så ofta som att leva i en b-film. Det där röda läppstiftet i hans ansikte, det var så fruktansvärt klyschigt och jag minns att det var min första tanke, innan det sjönk in att jag förlorat dem båda, då tänkte jag bara: ”Manusförfattaren är fan dum i huvudet.”
Sista delen.
Alltså… !!!
Du skriver alltid så träffsäkert, som en pil rakt in i hjärtat. Så fint.
Så himla underbar text Sandra, åh tonåren, det gör ont i hjärtat att tänka tillbaka, att man inte visste bättre <3
Så jävla vackert :’) :'(
(Kan inte bestämma mig för vilken smiley jag känner mig som efter att ha läst)
Så fint skrivet om ett hemskt minne. Så fruktansvärt dåligt gjort av henne.
Får jag fråga, som inte är riktigt relaterat? Gillar du Veronica Maggio? För ni påminner om varandra så mycket att jag knappt kan förstå att ni inte är samma.
Så hjärtskärande fint.
ryyys. karlavägen och tonårssvek, orkar inte.