[…] fint svartvitt set från Asos när det blev varmare. Var också väldigt smal. Skrev ett inlägg om det efter att ha fått en del kommentarer om det. Vet fortfarande inte riktigt varför det blev så […]

nu bara gråter och gråter jag, av någon slags lättnad och glädje. får så mycket kommentarer om min vikt och svettas i 7 par strumpbyxor och fasar inför sommaren. inser nu att det är helt bisarrt. FASA inför SOMMAREN? idag är det fredag, jag kan dansa igen, och ikväll ska jag dansa i ETT par strumpbyxor. det här var stort för mig, TACK tack tack! <3

Åh, Sandra vad fin du är!
Har läst bloggen i fem år, men aldrig kommenterat. Har lagt märke till att du gått ner i vikt, men superskönt att du själv tar upp det för att det ska pratas om. Skönt att du mår bra och all cred till dig.

/Anna

Du är väldigt klok. Skönt att du ändå funderar över vad som kan ligga bakom din viktnedgång. Min bästa vän & sambo får ofta kommentarer om hur hon har en ätstörning. Som många andra har skrivit så har det blivit en sjuk norm att smala personer per automatik lider av ätstörningar & att detta är något som är helt ok att slänga rakt i ansiktet på denne. Jag förstår inte hur detta har gått till. Varför skall kroppar alltid skärskådas in i minsta detalj? Självklart är det viktigt att uppmärksamma ätstörningar men detta gör man inte genom att, under en utekväll, gå fram till klubbens smalaste tjej & häva ur sig att denne borde äta mer & att det inte är snyggt att vara så smal. Vem fan är denne att döma? Det är väl upp till var & en att avgöra hur man vill se ut & en okänd person är knappast rätt person att avgöra huruvida någon lider av en ätstörning. Blir en flummig kommentar men blir så upprörd över hur ens kropp ALLTID skall analyseras.

Tack för ett bra inlägg.

ps. Det vore intressant om du kunde kommentera American Apparel & deras skeva reklam.

Så godt å lese at du har det bra!

vad härligt att du börjar komma tillfreds med allt och njuter av livet 🙂

Jag gick också ner efter att jag och min pojkvän gjorde slut. Det känns som att kroppen fick lite av en chock av det faktiskt. Det kan ju säkert ta ett tag innan kroppen hängt med på att man mår bättre och stabilare, efter månader av att ha försummat den. För att man inte orkade riktigt just då.
Bara man vet i sig själv att man mår bra och trivs så brukar allt falla på plats tillslut. Tycker inte du ska känna någon stress över det bara för folks ytliga kommentarer.
Jag tycker att dom som går rakryggat och ser ut att trivas i sig själva utstrålar skönhet, oavsett form.

Skönt att höra att du mår bra!

Typ det bästa inlägget du har skrivit. Precis så här vill jag att alla ska tycka. Puss

Du är helt fantastisk Sandra. På alla sätt

Sandra, se till att de kollar glutenintolerans! Jag hade exakt sådär. Nu är jag glutenfri och mår 100 ggr bättre på alla sätt och vis. Ps det finns jättegod gf pasta så det är ingen fara 🙂

Åh Sandra, man vill ju bara plocka upp dig och tokkrama dig tills alla storknar och man måste släppa för att få luft!!!

Just en sån stor kram skickar jag nu!

Det är tråkigt att då får så många negativa kommentarer och att du känner att du ”måste” förklara dig. Men tack för att du är du och ändå gör det och på ditt braiga sätt.

Det känns som Frnkrike kan vara rätt ställe att njuta av maten 😉

Satt precis å tänkte, ”åh vad smala fina ben hon har, jag får skipa efterrätten med familjen ikväll” , sen skrollade jag ned och läste. Du är verkligen bäst Sandra. Jag har haft problem med maten innan och det är verkligen inte kul. Tack så hemskt hemskt mycket för att du skrev det här. Älskar dej oavsett vilken kroppsform du har <3

P.s du har verkligen rätt i det du skrev om att ens roligaste stunder är de när man inte vägt som mins D.s

Känner igen mig så mycket i det du skriver. Min stora önskan är att ingen längre ska bry sig om hur någon ser ut, att alla ideal försvinner och att man får vara precis som man är. Jag har svettats i jeans flera somrar pga komplex för mina smala ben. Det är sjukt! Äntligen har jag börjat inse detta och tycka om mig och min kropp som är så bra. Den är frisk, jag kan springa, gå, dansa och hoppa. Tänk om den 13-åriga jag skulle insett detta för 5 år sedan. Vad mycket lyckligare allt skulle varit då. Tänk om man kunde slippa de som konstant ska kommentera hur man ser ut. Det ger inget gott.
Ta hand om dig och mys ordentligt så ska du se att detta löser sig till slut!

Tack för att du vågade ta upp det! Men det syns i ansiktet att du mår bra, och det är det som räknas på riktigt. Du är alltid jättefin oavsett ändå. Massa <3

Synes det var veldig fint at du tok det opp. Du ser jo flott ut som alltid, men det er så lett å la seg påvirke når man leser mye blogger og titter på vakre syltynne jenter hver dag. Enig med deg, det erså mye glede i god mat, og kaloritelling har en lei tendens til å snike seg inn i alt man gjør hvis man først begynner med det. Jeg tar gjerne noen noen kilo ekstra hvis jeg slipper å gnage på et salatblad mens andre spiser pizza med parmesan og ruccola.

Jag måste nog ta och kopiera den här texten så jag kan visa upp den för mina vänner när dom påpekar mia pinniga armar och ben – för dom råkar och skrattat på riktigt”. bara vara så, och som du sa ”jag äter och skrattar på riktigt” nu ska jag njuta av bakispizza, sol och hångel <3

Vill skriva att den största anledningen till att jag gillar din blogg, om man bortser från snygga bilder och bra texter, är att jag aldrig känt någon som helst vikt/utseendehets från din sida. Du känns som en helt vanlig människa, och du visar att du är det också, vilket i alla fall jag tycker är sällsynt idag. Bilderna på dig är från många olika vinklar och med många olika (ofta naturliga) ansiktsuttryck. Det känns lite som en fristad i jämförelse med andra bloggar där det är en väldig utseendehets – som en ständig jakt på det perfekta.
Jag tycker om att vi får se DIG som DU är. Det är fantastiskt, fortsätt med det.

Och även om man är smal eller tjock eller mittemellan tycker jag att det är så trist att folk alltid ska fokusera på kropp. Hela tiden kropp kropp kropp. När jag åt som mest och tränade som FAN och var i fucking toppform fick jag fortfarande höra att jag var för smal och borde äta från vissa vuxna. Men då sa jag ifrån; jag sa att jag har aldrig mått så bra som nu, jag är inte undernärd (för det var jag inte heller) och jag äter och tränar – lägg inte dina ideal på mig, tack.
Nu förstår jag väl samtidigt att kritiken kommer från folk som tror att du lägger mycket fokus på din kropp, antagligen för att de själva gör det och har svårt att komma ifrån det (alla är vi ju där ibland eller ofta). Och det är inget fel med det, man har sina demoner. Men en kropp ÄR bara en kropp. Den går upp och ned i vikt och man får näringsbrist, matkoma, valkar och celluliter eller vadsomhelst och det är helt jävla okej.

Vikt kan bero på så himla mycket annat än vad man äter. Under flera år vägde jag nästan exakt lika mycket vad jag än åt. Sedan hände något. Nu väger jag ungefär tre kilo mindre än vad jag gjorde då. Tre kilo låter inte som mycket men för en redan pluttig person som mig gjorde det stor skillnad. Vad kan det bero på? Troligen en kombination av hormoner i kroppen som faktiskt förändras med åren p-piller eller ej, en förändring av livsstil som omfattar både matvanor, träningsvanor och hur mitt vardagliga liv ser ut. Numera äter jag MER än någonsin fast mer regelbundet.

Vad jag försöker komma till är att om du är orolig skall du naturligtvis göra en hälsoundersökning. Men det behöver inte vara något alls. Vet du om att du mår bättre än någonsin så gör du troligtvis det oavsett din vikt. Och du är jättefin, att andra människor ger dig nedsättande kommentarer om ditt utseende är ingen anledning till att köpa nya kjolar. Ibland känner jag att jag borde gå klädd i tält för att slippa kommentarer på hur jag ser ut. Men lika mycket som någon som är överviktig vill jag begränsa mitt klädval och tänker inte heller göra det.

Kram

I’ve been reading your blog for years, and your recent posts had me a little worried about you because I remember when you wrote about having trouble with food in the past. I didn’t want to write to you and ask about it because your weight is really none of my business, and I was afraid that it may come off as something other than concern. I’m sorry negative comments made you write this post, but I’m glad you did. I’m happy to hear that you’re taking care of yourself and will be making sure that you’re healthy by seeing a doctor.

Den är så himla fin!

It sucks when people try to comment on your body. Especially people that don’t know anything about you. I’m naturally very skinny and have a hard time putting weight on unless I eat greasy junky food for a while. And people comment! Even my own family who know what my metabolism is like. I too got tested by the doctor and a naturopath and I’m perfectly healthy.

The most important thing is to listen to your body always. It will let you know if you are hungry, what you are hungry for, if you are thirsty, whether you want to relax or to exersize.

kolla sköldkörteln! har man problem med den kan man gå ner i vikt…..tsh, t4 och t3 är prover jag tycker du ska kolla!

Dear Sandra,
I am so glad you wrote that post. I did not expect you to have an eating disorder but was still a bit worried about you loosing weight as there was a time when you looked healthier. I also was a bit worried about younger girls getting motivated for loosing weight by you. It is really great how you explained it. And please continue to show your outfits because even if your legs look like sticks you are still totally inspiring! 🙂

Jag förstår att det är jobbigt med kommentarer, ganska orättvist att folk tar sig rätten att säga vad som helst. Men, det kommer väl av någon form av välvilja antar jag. Ville mest bara säga att jag tycker att det är jättefint att du tar hänsyn till din ställning som förebild för väldigt många unga tjejer, önskar fler tänkte som du.

Nu vet jag inte om det är så att någon kanske tagit upp det i alla kommentarer men en sak jag råkat ut för, två gånger i mitt liv, är att sköldkörteln bråkar med mig. En gång gick jag upp i vikt av det och en annan gång ner i vikt. Det är tydligen ett relativt vanligt problem hos kvinnor, fick höra att ungefär 25% råkar ut för det någon gång. Men det är lätt att bli av med. Det kollas genom vissa värden på blodet, så de måste ta ordentliga blodprov och har man det får man medicin. Det är idag inget farligt men kan bråka med ens kropp.

Eller så har du bara en sådan period. Det brukar också lugna ner sig. Viktigast är ju att du mår bra, så kolla upp det.

känner precis likadant. har liksom både velat och inte velat att du ska ta upp ämnet. har inte velat för att det är så jävla mycket prat om kvinnors kroppar, men har velat för att jag har varit orolig för din hälsa och för din inverkan på andra tjejer. och ja vad ska man säga, du är så jävla bra. du hade inte behövt skriva någonting, du hade kunnat be oss dra åt helvete och hålla käften för din kropp är trots allt DIN, men du valde att ta upp det och det är starkt. och lugnande att höra att det liksom inte är med mening, utan att det helt enkelt är så kroppen fungerar. men åh vad jag önskar att vi levde i en värld där ingen öht lade märke till hur ens kropp ser ut. snart kanske. <3

Toppenbra att du tar upp ämnet! För även om jag själv inte hade märkt av det är det skönt att veta att du är medveten om vilken påverkan du har på din läsare och att du bryr dig. Hoppas allt löser sig för dig, och för övrigt har du en fantastiskt bra blogg! Keep it up!

…känner såååå igen mig i din blogg. Ungdomens oskyldighet och att ’bara vara’…haha nu är jag ju liiiite äldre än dig men i hjärtat är jag inte en dag över 25 😉
Din kropp…är din kropp…du är medveten om det…kolla upp det….

MEN … en sak jag har noterat är … Varför Röker du?
Jag har själv rökt i många år…men nu fattar jag inte att jag inte slutade tidigare…Finns inget bra med det 🙁 Det är inte coolt, eller schysst….

När mina väninnor röker står jag gärna i vägen (fniss) för att få en liten sniff … men det räcker…

Sa jag att jag gillar dig blogg…fortsätt så <3

Sandra, in your last blog entry you showed some of your meals and two of them was a small cup of soup. If you are active, walking around the city and hanging out with your friends, you must eat bigger meals.

Eating one portion of pasta for a meal does not make someone healthy. Each meal must be robust with vitamins, fats, carbs, nutrients, everything! Not box soup and half an avocado!

Take better care of yourself! You stomach shrank when you were stressed about your breakup, now you must eat a bit more in each meal so you can go back to being healthy.

Det är trist att en kvinna inte kan visa sig på bild utan att hennes kropp ska bli bedömd, kritiserad, diskuterad och debatterad. Hade Sandra varit överviktig hade kommentarerna handlat om det.

Att så många blir upprörda av Sandras utseende och matvanor visar bara att alltför många kvinnor själva har ångest över sin vikt, sina kroppar och sitt ätande, och det är sorgligt. Jag vet ju själv hur det är.

Idealet idag, för kvinnor i Sverige, är att vara supersmal, men ändå äta som en häst. Hävda att man njuter av livet, men är smal av naturen. Det är liksom inte fint att banta eller nojja över sin vikt. En omöjlig ekvation.

Om man slapp den pressen och bara kunde känna sig nöjd med sig själv hade alla kunnat strunta i om Sandra är smal eller inte, eller i hur mycket hon äter. I stället hade man kunnat fokusera på den kreativa, smarta och snygga personen Sandra är.

Jag önskar att alla kunde det.

kram

Jag tycker att det var bra att du skrev det här även om jag tycker att det är så himla stört att det ska vara sånt fokus på kvinnors kroppar och vikt hela jävla tiden. Jag har själv gått ned i vikt sen det tog slut med min kille och fått kommentarer som men gud vad smal du blivit. Jag har faktikst inte ätit sämre än vanligt ens för jag bestämde mig för att inte göra det för att inte må sämre än jag redan gjorde. Jag tror att min viktnedgång har att göra med att jag slutade med p-plåster. Mina bröst blev mycket mindre och kurvorna bara försvann ”poff”. Jag tänker att det blir en chock för kroppen när hormonbalansen ändras och att det tar ett tag för kroppen att vänja om sig. Tack för att du är så smart, modig och öppen med dina tankar och funderingar!

Hejsan!
Jag precis som många andra,säkert, har väl säkert tänkt lite på det du tagit upp ovan..
Och jag måste bara påpeka att jag tycker det är jätteviktigt och SUPERBRA att du tar upp detta just nu eftersom det är så jäkla stor hype runt kroppsfigurer,kost,sjukdomar osv!
Och eftersom du är en väldigt stor bloggare och en som många ser upp till är det då väldigt bra att ta upp detta!

MEN jag vill också säga att du är skitsnygg!!! haha 😀
Supersnygg, jättebra blogg och superintressant liv med en klädstil i toppklass (Gud hur du ser ut och klär dig snyggt kvinna, d-ö-r)
Så jag hoppas du inte tar så illa vid dig när allt detta prat om vikt och sådant kommer för jag antar att det är en del fulingar som skriver också, för visst tar man nästan alltid till sig lite.
Men du är inte värld det, fortsätt i dina banor i ditt vackra Paris och snälla fortsätt dela med dig av din vardag med dina ”korta” kjolar och klänningar som klär dig så bra 😀

Vilket bra och ärligt inlägg, så fint skrivet! Hoppas hälsokontrollen går bra!

Alltså. Du behöver inte redovisa din vikt. Du behöver inte stå till svars för hur din kropp ser ut. Vi (som samhälle) har lärt oss att det är ok att kommentera (och indirekt kontrollera) kroppar, och vi har lärt oss att vi måste försvara hur vår egen kropp ser ut. Att det är vårt ansvar. Att bevisa att vi inte är suspekta frossare eller kaloriräknande kontrollfreaks. Att vi är ’normala.’ Och här, genom att skriva om hur mycket du äter och hur lite du väger fortsätter du att spela det här spelet: att kvinnor behöver förklara sin egen kroppslighet. Genom att svara så legitimerar du frågorna, ger dem mer utrymme.

Jag förstår att det är sjukt välmenat och jag gillar dina poänger om mat och lycka. Och jag tycker absolut att du har ett ansvar inför dina yngre läsare (och att det är fantastiskt att du erkänner det). Men jag kan inte låta bli att tycka att det inte handlar om hur DU ser ut, eller hur mycket DU väger, utan snarare om hela den estetiska väven på din blogg. Som några kommenterade för ett tag sen på ett gäng inspirationsbilder: kvinnorna var alla smala, unga, med långa ben och ögongfransar. Och ditt svar var att du brukar inkludera lite kurvigare ’vintagefoton,’ vilket många också såg som problematiskt (måste man vara sepiafärgad för att vara snygg och ’större’?). Du menade det säkert inte så, men jag tror att många har den refleksen, att vi framhäver skönhetsideal från olika tidsperioder: pinuppor från femtiotalet, och androgyna twiggy eller kate moss från sextio,- och nittiotalen. Och eftersom du själv ser ut som bilderna du visar upp som inspiration blir det lätt ett hegemoniskt bilduniversum, där korta kjolar passar på smala tjejer. Bilder är oerhört viktiga. Även om dina texter lär ut ’sunda’ förhållningssätt till mat så talar bilderna till oss på ett annat – och kanske mer direkt – sätt.

Detta var inte alls menat som kritik, utan mer som en inbjudan till diskussion. Är också nyfiken på att höra mer om ditt förhållningssätt till mode och feminism, vilket jag personligen hade behövt läsa mer om som tonåring, inte mer om vikt och kroppsform.

Bra skrivet, förstår att du får en massa kommentarer som du känner att du måste bemöta. Däremot är det tråkigt att något så personligt överhuvudtaget kommenteras i första taget.

Något jag först inte reflekterade över var det Aida tar upp ovan. Att det är något negativt att vara introvert. Det känns fruktansvärt tråkigt att det även av mig, som är introvert, vid en första genomläsning inte kändes annat än naturligt att introvert antas vara lika med något negativt. Tydligen är det bara bra och positivt att vara extrovert. Återigen fick vi detta fastslaget.

Lägg ut alla bilder du vill! DU är fin och dina kläder är fina!

Jag blev lite orolig för dig i förra outfitbilden (det var första gången jag tänkte på det ens) men så länge du äter och mår bra 🙂

Helena: Du kan ha rätt. Och du kan ha fel. Även ”tjocka” personer äter lätta luncher ibland. Eller hoppar över dem. Min väninna som väger 25 kilo mer än mig äter generellt mindre och mycket ”lättare” mat, sallader, lättfil, inget smör, avstår kakor etc.

Jag funderade också på det här ämnet i samband med det tidigare inlägget där flera reagerade, och detta är ju jävligt svårt. Jag är själv liten och späd av naturen. Jag har lätt för att tappa i vikt, det räcker att jag slarvar med luncherna en vecka så ligger jag på minus två kilo. Och är man liten syns två, tre kilo. Jag har också lätt för att gå ner i vikt när jag är stressad, oroad, deppig eller det bara helt enkelt är ”för mycket”. Även om jag äter som vanligt. Det är som att kroppen går på högvarv. ”Lustigt” nog kom detta efter 25, efter en period när jag var deprimerad. innan var också smal men mer ”stabil”. Lyxproblem, kan kanske tyckas, men ibland när det har varit mycket eller jag har varit sjuk kan jag önska att jag hade haft lite ”att ta av”.

Och detta stressar mig ännu mer – att jag är medveten om att jag gått ner i vikt, att jag måste försöka äta mer, att folk ska tycka att jag har blivit lite för smal, att jag ska se tunn och ”tärd” ut etc. I sådana perioder klär jag mig medvetet för att dölja – undviker ärmlöst, för korta kjolar, tajta jeans osv. Säkert sitter detta mycket i mitt huvud, skillnaden är väl kanske inte gigantisk, men jag ser den, ungefär som att människor som har gått upp något kilo ser valkar och undviker samma plagg av samma skäl. Men det är så negativt laddad att vara ”för smal”, folk drar så mycket slutsatser. Jag vill försöka slippa det.

Sedan, vad som är att äta ”normalt” är extremt svårt att bedöma. En enkel slutsats är smal = äter mindre/nyttigare. Och så kan det vara. Men jag vet också att när jag är iväg över en helg, på semester eller liknande med andra, och äter lika mycket eller faktiskt mer än många andra (det ser man ju lätt när man äter alla måltider gemensamt – hur många mackor till frukost, tar man om av lunchen, avstår man fikabrödet etc), då är det många som klagar över att de har gått upp en massa i vikt. Väger jag mig, ligger jag på i princip samma vikt, ibland har jag gått ner. När jag åker till landet och hälsar på mina föräldrar, som äter bra mat men relativt nyttig, går jag alltid ner i vikt.
Så ja, ett kilo hit eller dit kan ha att göra med att man (omedvetet eller medvetet) skippar godiset eller kvällsmackan eller äter lättare luncher, men det behöver inte alltid vara den enda förklaringen.

Jag tycker Sandras inlägg var bra och klargörande. Hur det verkligen ligger till vet förstås bara hon. Och visst kan det ligga sjukdomar bakom, spökande sköldkörtel orsakar ofta viktnedgång t ex (har jag själv blivit undersökt för, dock av andra skäl än smalhet).

hm har inte lagt märke till någon vikt skillnad, men bra skrivet även fast du inte behöver förklara dig.
och verkligen tjusig outfit, gillar mönstret=)

Folk är idioter! Jag tappade några kilos vikt för några år sen när jag bytte preventivmedel, trodde jag skulle gå upp de igen men det har jag inte gjort. Jag har ökat mina portioner jätte mycket, tills jag mått illa för att det varit större portioner än vad min kropp mår bra av. Jag är väl ok med min vikt, jag vill inte lägga så mycket fokus och energi på den när det är såhär jag ser ut just nu och inte kan ändra så mycket på den just nu. Det är sjukt tråkigt när någon tycker att man är för smal och säger vad dom tycker utan att förstå hur MIN kropp fungerar. Ska jag säga till någon annan ”ät mindre och träna då”, asså nä det är inte så simpelt. Blir så trött. Du är fantastisk! Ha det fint, puss!

Hej Sandra!
Din blogg är bäst och jag följer din blogg slaviskt. Har absolut inte samma stil som dig, jag är väldigt långt därifrån men ändå kan jag inte låta bli att inspireras av dig så himla mycket!!
Vill bara säga att jag tycker bättre om din stil än någonsin. Du är tuffare och råare!
Det känns som att du har lärt känna dig på nytt. En ny Sandra efter förra året. Du ser starkare ut! Även om det har hänt mycket i ditt liv. Du är en stor inspiritation och du verkar alltid vara dig själv. Kram

Sandra. Finaste Sandra! Jag tycker och har alltid tyckt att du är så himlans vacker att jag vill dö lite. Jag vet inte om det är för att jag har haft så många kompisar som åkt in och ut ifrån psykiatri-avdelningar, men när man är jättesmal och inte mår bra eller är deppig av andra anledningar får man liksom lite grumliga ögon. Man kanske inte tänker på det just då men om man ser gamla bilder så ser man att den gladare versionen av en själv har blankare och klarare ögon. Du ser genuint lycklig ut på alla bilder, så jag oroar mig inte.. Men sen är jag snart 24 år, så jag tar väl inte åt mig så mycket av hela ”Du ska bli smal”-grejen, eftersom jag äntligen fattat att man kan vara lite rund och bli förbannat älskad och lycklig ändå. Ändå bra att du skrev tycker jag, för alla som undrar. Kram!

Ps. Jag ÄLSKAR din stil, jag har till och med pinnat några outfits på pinterest för att jag ÄLSKAR den så mycket. Ds.

Så himla bra att du skrev det här inlägget. <3

Glutenintollerans brukar visa dig genom viktminskning. Kanske läge att kolla? :/ Och ang ngns kommentar här ovamför: Även om portionerna du äter ser väldigt små ut, som nån skrev ovan, så skulle det ju inte förklara en viktnedgång. Portionerna har ju alltid varit små. Och många är små i maten. Så det tycker jag är väldigt onödigt att klaga på!

Å vad bra du är. En förebild för alla. Här är jag 25 år men blir löjligt glad av att läsa det här.

Du är alltid världsfin! <3

Blir så in i helvetes arg när folk klagar på smala. Att vara smal är tydligen något man får kommentera, men att kommentera att någon är tjock räknas det som mobbing. Jag är själv svinsmal. Jag säger inte det för att skryta. Eller klaga. Det bara är så, jag föddes smal, och går aldrig upp i vikt. Väger mycket mycket under ”normalvikten” för min ålder, men har aldrig bantat eller svält mig, äter hela tiden. Avundas folk som är mer ”normalviktiga”, som fyller ut kläder.

Bara för att du är smal och har en blogg där du lägger upp bilder på sig själv betyder inte det att du säger åt unga tjejer att de ska se ut som du. Du har samma rätt att posta bilder på sig själv som nån annan. Blir verkligen pissarg när folk ser det som ett statement för att få folk att banta, typ.

Du är så himla bra och stark PUSS

<3

Hej!
Nu kommer jag här som ett katt bland hermeliner men det är väl inte konstigt att du går ner i vikt när du äter lite? Flera bilder på dina måltider (ex senast, lunch soppa plus plommon) är ju väldigt små portioner och väldigt kalorifattiga. Det är inget mysteri som behöver förklaras av en doktor och jag tycker lätt att folk som går ner mycket i vikt alltid ska mystifiera det ”Jamen jag äter ju hur mycket som helst” men sedan om man ser över konsumtionen så är den fortfarande låg eller kalorifattig. Det är inget mysterium liksom. Jag tror ingen, allra minst dina läsare, tjänar på att du bortförklarar det här med att du absolut inte förstår varför eller att läkaren måste förklara.

Hi Sandra!

If it’s any consolation, you look perfect to me, you’re not skinny, you’re just thin. I think the people who told you all this stuff is because they’re envious evious envious. Probably you’re thinner than before, but it could be due to some other reasons, and not because you don’t eat enough. It may be the pill, or something related to the thyroid (I hope not). I know how you feel because sometimes I get the same comments as you do. We’re lucky girls with a thin body many people would love to have, and that’s all.

Cheer up!

Åh, bästa du. Huvudsaken är ju att du mår bra och att siffror och fel tankar tar över vardagen. Du är så stark som tar emot alla kommentarer, och jag tycker att det är bra att du tar upp ämnet och är så öppen i bloggen.
Det är nog det som gör din blogg extra speciell och min personliga favorit. Kram!

Fint inlägg av världens finaste Sandra. Tack ♥

Du är så duktig att sätta ord, Sandra! Helt rätt det du skriver.

<33333

Mycket bra skrivet Sandra! Bloggerskor som du, med sunda ideal, behövs! Fortsätt vara du! Som många ovan kommenterat beror nog många av kommentarerna om din vikt på att vi bryr oss om dig. Men hoppas alla negativa kommentarer försvinner nu. Man blir så less på andra som tror de har något med att göra hur man ser ut. Du är grym!

Kjempefint at du tar opp dette på bloggen. Du er fin som du er, og andres tanker skal vel ikke presse deg til å gå i lengre skjørt!

Når det gjelder dette med mat og kropp har jeg også slitt med spiseforstyrrelser da jeg var yngre. Ikke sånn at jeg ble skitsmal og så helt syk ut, men sånn at jeg dro tidlig hjem fra middag hos venner for å kaste opp, sa nei til så mye jeg kunne som involverte mat, var sinna, lei meg, sliten og stresset hele tiden. Jeg skjønte til slutt hvor ille det kunne gå, og bestemte meg for å få tilbake et normalt forhold til mat. Det gikk!

For et par år siden ble det slutt mellom meg og min kjæreste i mange år. Jeg raste ned i vekt. I likhet med Maja (kommentar 55) var det ingen medveten avgjørelse, men jeg hadde ikke matlyst. Sakte, men sikkert kom matlysten tilbake og jeg begynte å spise som vanlig. Vekten gikk likevel nedover. Sånn holdt det på i halvannet år. Da jeg var nede på 47 kilo dro jeg til legen, men alt var normalt. Jeg var så frustrert, fordi alle rundt meg mistenkte at jeg hadde spiseforstyrrelser igjen, noe jeg ikke hadde, og jeg spiste jo hva jeg ville. Det var helt forferdelig å bli mistenkt for å ha spiseforstyrrelser når jeg visste at jeg ikke hadde det.

Nå i ettertid ser jeg også, som Maja, at jeg spiste ganske lite. Altså jeg spiste jo, bare mindre enn før. I perioden etter at det ble slutt med min ex ble magen min vant til å klare seg på lite mat, og når jeg da fikk matlysten tilbake ble jeg mett av mindre mat enn jeg ble tidligere. Og jeg var også tynn i utgangspunktet. Etter hvert syntes jeg at jeg så såpass sjuk at jeg gradvis begynte å presse meg til å spise mer for å se om det funket. Det gjorde det, og nå er jeg back to normal!

Vi er alle ulike, og vektnedgang kan komme av mange årsaker, så det er bra å ta en kontroll hos legen. Ditt vekttap kan komme av noe helt annet, men jeg ville dele min historie likevel. Jeg tror mange opplever lignende saker. Du er bra som du er, og det er flott å høre at du har det så fint i livet ditt nå!

Eftersom så många av dina yngsta läsare strävar efter att vara som du, så tror jag det här inlägget gör väldigt stor nytta. Tycker inte att du har hanterat det på nåt dåligt sätt innan. Verkligen inte- Men jag tycker att du hanterar det helt sagolikt bra här. Du visar ju stolt upp vänner som har andra storlekar än du så det känns inte som du nånsin har kommit fram som en smal-ivrare. Dessutom visar du mat. Men flickorna som läser din blogg mår nog bra av att höra från dig att du inte liksom strävar efter det ena eller andra. Du är en vacker MÄNNISKA. Oavsett kropp. Det är alla.

Du er vakker!

Du är SÅ fin (oavsett vikt)! Ville först säga ”men jag tyckte du var så fin här” men sen blev jag rädd att det kunde kopplas till att jag uppmuntrar det hela som någon form av hets. För det är ju så lätt att det feltolkas. Min första reaktion när jag såg bilderna här var: gud vad fin hon är. Jag skulle inte kunna bära upp det där, men gud så fin hon är. Bara så du vet! Så du inte glömmer: DU ÄR FIN 🙂

<3 Synes du er bra uannsett!

Det er flott at du er så reflektert!
Jeg ELSKER den sangen, forresten, og for en morsom kjole!

Fint att du mår bra, det är ju det som spelar någon roll! Sedan tycker jag bara det är urnördigt att alla skriver ”du är så fin/vacker/inte alls för smal” osv. Detta handlar inte om att vara fin eller ful. Det handlar om hälsa! Man kan vara hur fin som helst och inte må bra.

Och det är ju bara bisarrt att ta sig rätten att hela tiden måste kommentera varandras utseende oavsett om det är på gott eller ont. Som att man som tjej lever för att bli bekräftad av andra, snarare än sig själv.
Det viktiga är inte att ha en särskild vikt eller ett särskilt utseende, utan att man mår bra i sin kropp.

så himla vacker, modig, smart och bra! <3 du är världens bästa förebild, Sandra.

Hej, ville bara berätta att jag slutade med p-piller för över ett år sedan och min kropp har fortfarande inte återhämtat sig. Efter ett år av utebliven mens fick jag hormoner som skulle starta den vilket fungerade. Tyvärr ledde hormonerna öven till att ja på mig vätska, ca 4kg extra som jag nu bärt med mig i några månader. Man vet aldrig hur hormoner+sorg+stress kan påverka ens kropp….

Hjärtesorg kan få en att må så hemskt dåligt och man kan gå ned i vikt utan att man inte riktigt förstår varför. Man äter och man tycker att man äter men ändå blir man bara mindre. Ett brustet hjärta kan förstöra så mycket. Men det var bara så himla fint skrivet av dig Sandra för vi är (eller åtminstone många många av oss) bara rädda om dig och blir ledsna när vi ser att du inte mår bra.

Jag har drabbats av hemsk hjärtesorg men har aldrig gått ned i vikt. Istället har jag fått ångest och magkatarr som jag dras med än idag. Våra hjärnor arbetar med vårt undermedvetna varenda dag och försöker läka ihop våra tankar och vår sorg men ibland går det bara inte. Jag hoppas du känner dig bättre inom kort och att undersökningen du ska göra ger ett fint resultat så du kan komma tillbaka till den du än gång var.

Stor kram. <3

sjukt snygga ben!

Bra! En kompis till mig är också väldigt smal, och hon började rasa i vikt också efter ett tufft break up. Hon åt som vanligt, osv. Men ändå tappa hon i vikt..det tar väl ett tag för kroppen att anpassa sig kanske? Lycka till! Härligt att höra att du mår bra 🙂 Forstätt vara dig själv!

Bra att du tog upp saken. Var lite orolig då jag såg dina senaste bilder. Hoppas det inte är något värre! Kramar.

Du ser kjempebra ut! Du er jo en liten person og har alltid vært litt petite uansett. Det viktigste er jo at du har det bra. Dog kunne jeg solgt mitt øre for å se sånn ut med pasta til middag hver dag. Heldig!

og megafin kjole! 🙂

Väldigt fin klänning och väldigt bra text. Tycker att det är viktig att du tar upp dessa frågor (och modigt eftersom det självklart är privat och personligt också).

Hey Sandra, I’ve followed your blog over 4 years and I’m 25 years old. I don’t know about the other comments but I’ve never thought that you loose weight intentionally once! But maybe someone who is really young might be thinking that it’s an intentionally behavior, so your explanation is good for them who think like that way!

Secondly, I lost my weight when I broke up with my bf years ago, and the doctors say that it’s emotionally, then I started to eat again after a while. But now I can see you eat ”normally” so maybe it’s better to check your health as you mention, I hope everything is okay!

Also smoking can be a reason for not to put on more weight, all my friends who quit smoking, they start to put on weight again! So keep it on your mind 😉

You look so beautiful, happy and energetic anyway, so don’t think the opposite one, just share and do what you want! I hope the worst thing will just ”weight” issue in your health life, it’ better than worse things 🙂

Hugs!

Tänker också på glutenintolerans som någon ovanför skrev. Det kan såklart vara något annat men det kan ändå vara värt att testa sig för det. Jag hade inga andra symtom än näringsbrist när jag fick min diagnos så bli inte lurad av att din kropp inte verkar reagera dåligt på gluten. Det suger att vara glutenintolerant men det suger ännu mer att vara konstant sjuk.

Alltså så glad jag blev över att du tog upp detta. Har själv tänkt på att du blivit mycket smalare och undrat lite om det gamla ”tänket” som du skrivit om kommit tillbaka. Men som tur är var det inte så. För det finns inget värre och du är så jäkla bra och smart som skriver ut detta på dig blogg. All cred till dig, Sandra! Fantastisk är allt vad du är.

SANDRA!

Jag bråkade med min kille och grät i två år men tänkte inte på min kropp annat än att folk jämt kommenterade den. Plötsligt gick jag till en hälsovårdare, fick veta att jag vägde 49 kg (3 kg mindre än jag gjorde som 13 åring och nu var jag 19!) där trodde de att jag hade problem med mat och tusen frågor kom på följd. HJÄLP, jag hade aldrig ens tänkt på min kropp, jag har vart den där tjejen som brytt sig noll, som ätit och vart glad, och mina vänner undrar hur fan jag ungått alla ideal, men jag har levt i min egen värld, aldrig sminkat mig aldrig brytt mig om vad andra tycker. Bara vart mig själv.

Men sen den där dan när min kropp på riktigt kom på tal har jag nojat mig som fan. Då för att jag var så himla smal. Och nu för att jag är tjock. Jag är 23 år, 166 lång och väger kanske 55 idag. Men det spelar ingen roll, jämt är jag missnöjd, aldrig är jag bra.

Önskar alla bara hade hållit skäft. Att alla bara kunde låta andras kroppar va.

Jag har reagerat på att du gått ner men förstått. När man är ledsen kan man äta det två dubbla och ändå bara rasa i vikt! Hoppas bara du får svar på varför det fortsätter. För du vill ju må bra fysiskt också.

Kram!!!!!

Hej Sandra! Jag ville också bara säga det att jag verkligen beundrar ditt sätt uttrycka dig, oavsett om det är om tunga ämnen, att berätta om något vackert eller bara något ur vardagen. Du skriver ofta rätt in i hjärtat på mig. Tack för att du valde att säga något om det här. Du verkar ha gått på magkänslan och jag tror du gjorde rätt i att uppmärksamma det. Din ärliga omsorg om dina läsare skiner igenom. Jag känner ju inte dig (även om det känns så eftersom jag har följt din blogg ett tag), men det som är du, som du delar med dig av här, är faktiskt strålande vackert. Det har ingenting med vikt att göra, men när du skriver om de här sakerna som är i ditt liv, både upp- och nedgångar, hjärta och utseende, så känns det som att man som läsare får fler pusselbitar till ett väldigt vackert och komplicerat pussel. Du är bra helt enkelt. Och alltid vacker, för att du är du. Det var det jag ville säga…

Micha: Jag är ätstörd men det är faktiskt inte relevant i det här fallet. Folk har en syn på ätstörningar som ej är förankrad i verkligheten. Jag är ätstörd på det sätt att jag får ångest över att äta för mycket/onyttigt och hetsäter någon gång i månaden och jag kompenserar med att äta mindre. Jag spyr ej, jag laxerar ej, jag fastar ej så mycket (längre), jag bryr mig enormt om att få i mig det som behövs, jag räknar inte ens kcal (har slutat med det). Det finns många slags ätstörningar. Jag vet vad som är för smalt. Jag blir dock lite upprörd över att folk (oftast opålästa) har en tendens att ha förutfattade meningar.

så himla bra att du tog upp det här tycker jag. en lättnad när folk är raka och förklarar och du är en hjälte för alla unga som tvivlar. mycket bättre att ha en öppen diskussion/konversation än att alla tror och antar och skit

I can’t believe anyone would comment on your weight! I hope it was form concern rather than scorn, but even so its not their place since they don’t know you personally. Just from reading someones writing and seeing pictures does not make one a concerned friend. I had many skin problems (acne) when I was about 22-24 and people on the street would come up to me and offer advice or ask what had happened to me and it crushed me. I remember every comment as though it was burned into my brain.

I hope you find a solution so that you can feel healthy again. *hug*

Sandra du är bäst! Alla har olika kroppsformer och det är ju det som är det härliga! Tycker det är tråkigt att människor ska kommentera ”vilka smala ben du har” istället för ”Gud va snygg du va i den klänningen/kjolen”.
Ska aldrig gömma att man har långa smala ben eller större ben med former eller vad det nu handlar om. Klä dig precis som du vill. Väldigt bra skrivet för övrigt. 🙂

Bra att du tog upp det! Kan dock inte låta bli att hålla med Maja här ovan – mycket bra poängterat.

du är otrolig, din blogg blir bara bättre och bättre hela tiden. stor kram underbara människa!

jättebra skrivet! 🙂 så dålig och taskig stil att skriva så till folk på deras bloggar..
jag tycker ofta du ser glad och pigg ut på alla bilder! det är det som inspirerar 🙂 du har en glad blogg!
man går ju upp och ner i vikt under livet, så är det ju för alla.
hoppas allt är okej vid hälsoundersökningen!

Här kommer en liten reflektion från mig ur ett ayurvediskt perspektiv: Om en person har/har haft hjärtesorg så har hjärtchakrat påverkats i och med det, eventuellt har det hamnat i obalans. Hjärtchakrat har bl.a. Som uppgift att hjälpa oss ge och ta emot kärlek/näring/känslor. Om det finns en obalans i hjärtchakrat så kan det hindra personen att faktiskt ta emot den näring som kommer in tex via mat. En förklaring enligt Ayurveda. Vet att du inte bett om analyser osv, så feel free att ignorera detta:) tack iaf för en fin och ärlig blogg.

Jag har faktiskt tydligt märkt att du blivit smalare, men inte sätt det som något negativt. Tänkte att du kanske tränade och ändrat matvanor, du vet när folk bestämmer sig för att ”komma i form” (inklusive mig själv). Inte för att du inte var i helt fin form innan 😉 Jag hoppades på tränings- och kosttips, hahha! Men men, alla har ju inte turen att bara kunna gå ner i vikt hur som helst :p Hoppas att det inte beror på någonting och att allt är helt som det ska.

Hej Sandra.
Jag har läst din blogg länge nu men har aldrig kommenterat något. Dock måste jag säga att det här inlägget var så otroligt ”fint”, i brist på ett bättre ord. Det bekräftar bilden jag har av att du är en så genuin och fin människa som har kommit långt i livet och vet en hel del om dig själv. Att sätta ner foten och säga att du faktiskt är mänsklig, att du är mer än bara en underhållning i våra liv gör din blogg till något ännu mer, något mer än alla andras bloggar där ute. Det känns aldrig som att du gör saker för att du ska få fler läsare, du bloggar för din egen skull på ett icke-egocentriskt sätt. Fortsätt så här och ta hand om dig.
Matilda

du är så vacker som du är Sandra! Fortsätt vara den du är, och fortsätt att sprid glädje. Vikten kommer när den kommer.

Du är så himla bra Sandra! Jag älskar att du är dig själv och har så vettiga åsikter.
En önskan jag har är att du skulle skriva mer om feminism. Bara för att det behövs. Är fortfarande så himla många oupplysta personer där ute som tror feminism handlar om fel saker.
Du behövs så jävla mycket för alla där ute.. Antar att det kan vara svårt att ta in. Men du är den som säger rätt saker. Får tjejer att räta på ryggen och fatta att vi är exakt lika mycket värda. Får vara vem vi vill och är också människor som ska ha exakt samma möjligheter utan att bli förlöjligade eller ses som sämre på något sätt. Det ska inte vara en nackdel att vara tjej i någon situation.
Som står för den hon är. Visar upp en positiv sida, såklart, men är ändå ärlig. Sätter ord på alla olika sorters känslor ett liv kan ha.
Alltså all heder till dig!!! Hoppas du tar åt dig verkligen.
Kramar
Från en tjej som du hjälpt så himla mycket.

Kanske ett av de viktigaste inläggen i denna ständiga viktdebatt. Det spelar ingen roll hur man mår. Oavsett om man är tjock, smal, lång eller kort. Och det är fan punkt där.

<3 Du är så bra och en av mina förebilder. Kram!

Grymt skrivet Sandra! Tycker det är jättebra att du är en av de (tyvärr få) bloggarna som inte lägger sitt fokus på kroppar och kroppsideal, tack för det.

Jag själv är också naturligt *spinkig* och har alltid varit. I hela mitt liv har jag fått kommentarer som ”anorexiabarn”, ”ojjj vad smala ben du har” och ”oj vad dina knän ser konstiga ut!” – trots att jag aldrig haft en ätstörning, eftersom det i vårt samhälle ju är okej att kommentera smala kroppar hur som helst men inte i den tjockare modellen (”de är ju fiiiiina som de äääär”). Har enda sen jag blev medveten om min kroppsform (det var nog den där anorexiabarn-kommentaren i början av mellanstadiet) ALLTID strävat uppåt viktmässigt. Vägt mig varenda dag och proppat i mig mat som inte fått plats i hopp om några extra kilo. Alltid tyckt att jag varit för smal, alltid velat ha en ”normal” kroppsform.

I gymnasiet fick jag en passion för mat, eftersom vi hade så himlans god skolmat, gick upp cirka 20 kilo (på allvar) – tog studenten med 65 kg (är 174 cm lång). Sen gick det neråt igen när jag började stressjobba utan luncher osv. Fick i början av förra sommaren en kommentar av min kompis (när vi var i ett samlat gäng??) hur smal jag blivit, att jag hade jättesmala ben osv. Skämdes så mycket och insåg ojoj ja det har jag nog blivit och så började kalaset igen… Måste.äta.massa.trots.platsbrist.i.matsäcken. Tänkte osunda tankar att jag är för smal och att jag nog inte mår bra av det. Sen jag blev brevbärare i höstas = gjorde av med massa energi = kunde äta dubbelt så mycket som innan.

När jag i vintras tyckte att jag äntligen fått en ”helt okej” kroppsform hälsar min morbror på som jag ej träffat på något år. Det första jag tänkte när jag såg honom var ”Oj, vad tjock han har blivit” (för att han hade blivit väääldigt tjock), ironiskt nog är det första han säger ”Vad spinkig du har blivit!”. Så ironiskt, trots att det var min första tanke skulle jag aldrig slänga ur mig det pga vill inte såra honom? Jag blev så ledsen alltså.

Att vi håller på att kommentera kroppsformer titt som tätt i denna värld är åt helvete tycker jag, det är ingen annans ensak än en självs. Mig veterligen har jag aldrig sagt rakt ut till en person huruvida den är tjock, smal, bred, ihopdragen osv osv. Jag tror nog att de flesta har koll på det redan? (Det är en annan femma om jag känner en person i fråga som blivit sjukligt smal – pratar jag med hen i ENRUM, dock aldrig hänt men så skulle jag göra tror jag)

På senare tid har jag börjat älska min kropp bara, den är så himla fungerande, och frisk, cirka aldrig sjuk! Och jag försöker inte tänka att jag måste äta en till portion, trots att jag är proppmätt, för att gå upp några hekton. Försöker träna och käka den mängd som passar mig. Mat ska vara gott, socialt och kul – inte någonting man måste äta så mycket av tills en når spygränsen för att gå upp i vikt.

Jag har försökt tränga bort alla dessa kroppskommentarer, för de kommer nog aldrig att avta. Även de positiva. Om alla bara kan sluta att kommentera varandras och andras kroppsformer, även fast en bara menar väl (du vet ju aldrig hur personen i fråga kommer ta din kommentar?), tror jag att världen skulle bli en så mycket finare plats.

Hej, tack, förlåt!

Du är så himla fin Sandra och du är en av mina största förebilder. Ville bara att du skulle veta det för har aldrig kommenterat här förut. Ta inget skit för du är världens mest inspirerande och lika snygg oavsett vikt okej? Kram!

förstår inte hur folk kan vara så respektlösa och kommentera din kropp även fast du gång på gång poienterar att du mår bra. det är ju det viktigaste, att du mår bra. är så himla tacksam för din blogg, Sandra. har haft det så himla knepigt med maten i några månader nu och det här inlägget och ett par andra du skrivit hjälper så himla mycket. hjälper mig att succesivt börja älska och respektera mig själv igen. heja dig!

Hej Sandra!
Jag har läst din blogg i några år och har alltid tyckt att du ser fantastisk ut! Dessutom har du ett otroligt bra skrivspråk, vilket var vad som fick mig att fastna för din blogg. Jag tycker att du förespråkar ett sunt ideal, du lägger upp många inlägg om mat (jag blir hungrig varje gång jag ser dina matbilder för allt ser så gott ut) och nämner emellanåt att du tränar. Och helt ärligt så tycker jag inte att du ser mager ut, bara smal och det är det inget fel på. Men såklart det är tråkigt när man inte valt det själv. Kroppen är dock en lurig manick som får för sig både det ena och det andra ibland, men så länge du lever på det vis du känner att du mår bra av kommer den hitta tillbaka till sitt vanliga jag!
Hoppas hälsoundersökningen går bra! Peace

vad du än väger så kommer du alltid vara väldans vacker

du ser fantastisk ut uansett!

mood: förlåt men du är nog inte den bästa personen att prisa sandra över hennes spinkighet (kollade in din blogg och föga förvånande ser jag att du har ätstörningar)
jag har själv ätstörningar och känner empati för dig, men snälla håll sådana åsikter inne istället för att kommentera där andra kan ta åt sig.
”det är oftast lite knubbiga själv som kommenterar sånt”
skärp dig!!

mood: förlåt men du är nog inte den bästa personen att berömma sandra för hennes spinkighet (kollade din blogg och föga förvånande är du ätstörd)
”det är ofta folk som är lite knubbiga som kommenterar” lägg ner!!

du är så sjukt fin!
alla går upp och ned i vikt i perioder men så är ju livet.
mat är det som håller oss vid liv så alla borde faktiskt tycka om att äta 😀

Tack Sandra för att du är så himla bra och allting du skriver, det är guld värt, verkligen. Tack.

Så sjukt bra inlägg, har flera personer som jag känner som borde läsa detta, kanske ska våga länka det till dem, men det är ju ett lite känsligt ämne.
Angående viktnedgången så gick min mamma ner i vikt väldigt mycket när hon blev glutenintolerant eftersom det gör så att tarmen inte kan ta upp näringsämnen. Började tänka på det bara för att du skrev att du äter mycket pasta, men det är säkert något helt annat eller ingenting alls. 🙂
Jag brukar också pendla lite i vikt, bara ett par tre kilo upp och ner, också helt utan att jag gör något speciellt alls. Länge leve god mat!

Bra skrivet! Och bra att du tog upp det. För jag har undrat, och jag har varit lite orolig. Jag har själv haft problem med mat tidigare och då blir man observant på andras ätbeteende.

Det är jättefint att vara tjock, smal, spinkig, mullig och allt möjligt så länge utstrålningen är en glad person i en glad kropp!

Dock vill jag tipsa om en sak: Efter att jag och mitt ex gjort slut, vilket var långt efter att jag ”kommit över” mina ätstörningar, hade jag en period då jag gick ner i vikt och hade svårt att lägga på mig igen. Precis som du. Jag trodde att jag hade rubbat min ämnesomsättning och det kändes som om min kropp gick på högvarv. Men så var det inte. Nu i efterhand har jag insett att jag åt för lite helt enkelt. Punkt. Inte så att jag ansträngde mig för att äta lite, men när vi gjorde slut började jag äta mindre och sedan vande jag mig vid det och det kändes helt normalt. MEN DET VAR DET INTE. Normalt är att äta sig proppmätt ibland eller ofta, att ta en rejäl macka med smör och ost vid fyra när eftermiddagshungern slår till, att äta upp allt man får på tallriken på restaurang och att äta mer än fyra bitar godis fint upplagda på ett fat. Det handlar inte om att man ska äta sig proppmätt för sakens skull eller att man ska äta godis ofta. Sjävlklart inte. Men jag tror att de flesta normalviktiga tjejer svullar ibland och, framförallt, väldigt smala personer måste kanske träna på att göra det. Så klart helst i form av rejäl hälsosam mat, men chips och glass är helt ok ibland också.

Nu kanske du gör allt detta och då ska du bara vara glad för din kropp som är jättefin!! Men om du misstänker att du faktiskt äter mindre än vad du gjorde förut så kan boven i dramat vara just en FÖRSKJUTEN BILD AV VAD SOM ÄR NORMALT. I så fall är ett tips att faktiskt härma andra som du tycker har en sund inställning till mat.

Stor kram!!

Åh Sandra! Jävlar vad bra du är. Har aldrig tänkt att du gjort ett medvetet val med att gå ner massa kilon och har heller inte ifrågasatt det. Att du inte låter dina korta kjolar bli längre på grund av lite spinkigare ben gör att du visar tjejer att det inte ska spela någon roll vad folk säger (givetvis tar man åt sig, men det går liksom inte över huvudet på dig verkar det som).
Och att du, som är en STOR förebild för många unga tjejer inklusive mig, förklarar bantning som något helt oaccseptabelt är grymt. Behöver inte gå in så djupt på det, bara att du säger att du mår mycket bättre när du äter är tillräckligt.
Puss på dig finaste Sandra<3
Och jag dör över klänningen! Wow

Det är såna här saker som verkligen gör dig till en underbar människa. Att du tar upp saker, stora som små och inte censurerar och inte gömmer saker. Att du är ärlig.

Det är något av det finaste jag vet hos dig faktiskt, din ärlighet.

Du är klok!

Sandra, du är så himla fin! Jag tror många vill att du ska ha det bra och bekymrar sig…. så många kommentarer är nog bara av välvilja. Jag är helt normal 36a men har haft 4-5 perioder där jag rasat i vikt (ca10-12kg) utan att veta varför. Jag åt som vanligt men kilona bara trillade av…. sen vände det igen efter 1 år och blev vanligt igen.

Håller tummarna för dig! Stor kram!

Finaste Sandra! Jag har följt din blogg himlans länge nu, och jag har aldrig reagerat över att du är för smal. Du lägger ju upp massa mumsiga recept, middagar och fantastiska maträtter att jag liksom aldrig oroat mig. Du är rak och ärlig och världens bästa. Kroppen gör ibland som den själv vill och det är ingenting som vi helt kan styra över jämt och ständigt.

Du är bäst, och det viktigaste är att du trivs. Kram på dig!

så himla bra skrivet sandra! huvudsaken är att man är lycklig, och mår bra!
håller dessutom med Aida, att vara introvert är inget negativt. snarare den generella bilden av hur en introvert person ”är”. det finns verkligen jättemycket intressant att läsa om det här med att vara introvert/extrovert. tips tips!

Vad bra att du tog upp det. Som föredetta ätstörd själv var jag väldigt orolig över att du fallit tillbaka i det hålet – det gjorde jag sist jag bröt med den personen som var viktigast. Kroppen kan bete sig på underliga sätt till och från, men det kan vara värt att kolla upp i alla fall. Egentligen så är det nog inte så mycket att oroa sig för, men man vill ju vara säker. Massor med kramar!

ja! gå med det du vil, du kler deg jo best av alle!
og folk må respektere andres kropp og ikke kommentere. det er så slemt.

Tycker det är jättebra att du tog upp detta i ett inlägg Sandra, all heder åt dig. Som någon här ovan kommenterade tycker jag absolut inte att du ska be om ursäkt för din kropp – MEN, förklaringar är alltid bra, speciellt när det är många som ser upp till dig och kanske vill vara som du. Att du tar kommentarerna på allvar och adresserar ämnet tyder på ett ansvarskännande trots allt och det ska du ha all cred för!

Det enda jag inte förstod i detta inlägget var det du skrev om att du aldrig varit så olycklig som när du vägt lite och vice versa. Betyder det att du är olycklig nu? Jag vill minnas att du i något äldre inlägg skrev om att du mådde dåligt när du vägde som mest, att du inte kände igen din kropp då? Det verkar gå lite stick i stäv med det du skrev nu.

Och för de läsare som gärna hoppar på och sätter tänderna i vem som än uttrycker ”kritik” i kommentarsfälten: detta var riktat till Sandra, inte er, och det är en ärligt ställd fråga som jag tror att hon är mer än kapabel att besvara själv – om hon vill.

Återigen, jättebra att du tog upp det Sandra. Hoppas att det ger rätt effekt hos unga tjejer.

Jag hade en vår när min pojkvän och jag gjorde slut då jag sprang ungefär varje dag för att inte ha paniken. Sen när jag började må bättre och minskade träningen så blev jag också jättesmal en period men efter ett tag gick jag tillbaka till min normalvikt igen. Ibland blir det ju så tänker jag, men jättejobbigt när människor kring en tror att man är ätstörd.

jag tycker att det var bra att du berättade det. har varit lite orolig för dig om jag ska vara ärlig. men vad skönt att du mår bra! ta hand om dig sandra. puss

Jag tycker att du ser helt fantastisk ut.

Bästa inlägget!

Men ÅH! Blir så sur när folk ska kommentera att någon är för smal. Det är oftast folk som är lite knubbiga själva som kommenterar sånt.. Jag ser ett mönster. Du är EJ för smal. Det relevanta är väl ändå näringsintaget inte vikten? När jag var som smalast kommenterade folk att jag borde gå upp i vikt. Det ironiska i det var 1. Jag hade varit hos läkaren och dom sa att jag aldrig haft så bra blodvärden 2. Dom som sa att jag var för smal var folk som åt sötsaker och typ onyttigt.

Och ps. bara för att majoriteten väger en viss vikt behöver det ej betyda att det är en ideal vikt rent hälsomässigt. Jag menar, hur vanligt är det med ”kurviga” personer som får ett väldigt långt liv/bättre hälsovärden rent allmänt.

Tack för att du alltid skriver från hjärtat och bidrar till en bättre bloggvärld. Det behövs i vår hetsiga, utseendesfixerade era.

Jag tycker att du är vacker i din spinkighet, men du är du och vacker pga. det, inte dina kilon. En genomgående hälsoundersökning kommer att vara jättebra och säkerligen ge svar på några av dina funderingar.

Man är vacker i sin vikt, oavsett. Det är varken okej i allmänhetens ögon att vara ”för” liten eller ”för” stor, det ska man minsann få höra, och DET är det mest sjuka av allt. Man ska få vara och ha den kropp som man mår bäst i, och tills dess ska man få vara i den formen man är med.

Jag minns så väl en kommentar en tjej i min fd. gymnasieklass fick angående sin vikt; att hon var äckligt smal. Så jvla vidrigt sagt! Och hon är bara spinkig av naturen. Men tänk om hon inte varit det, om hon faktiskt vaknat varje dag och utkämpat ett krig mellan henne, maten och spegeln, hur hade hon ens kunnat hanterat den kommentaren då? Troligen 100 gånger sämre.

Är man överviktig, ja då ska man få höra det med. Minns på högstadiet en kompis som blev mobbad av en snygg, lång, sportig (alla klyschorna) kille för hennes övervikt. Idag är hon starkare, äldre, och vet att hon är vackrare och alltid varit vackrare än som han fick henne att känna. Utseendet är någonting vi skrapar för mycket på, för insidan är ju trots allt det vi borde älska mest.

Själv har jag också fått en hel del kommentarer. Vackra ögon, vackert leende, fina, vita tänder, fina bröst.
Även röda, stora fötter, stort huvud, manshänder, för breda axlar, för lång. Jag undrar varför vi göra så egentligen. Vi är bara människor, så tack för att du påminner och lär oss om hur galet vi egentligen ser på varandra, och inte minst oss själva.

Man får jobba med det man har och försöka älska allt.

Bra inlägg! Jag förstår dock att du känner dig kluven kring att skriva om detta och det är ju svårt att göra allt exakt rätt hela tiden. Det finns ju alltid någon som vill ifrågasätta ens beslut (vilket du säkert är medveten om). Men du skriver ju också att det är svårt att skriva om och hur du har resonerat. Jag vet inte heller hur en ska prata om kroppar utan att öka fokuset på kroppar.

HEJJA världens bästa Sandra!
Folk kan vara lite instända i hur de tänker för att deras kropp funkar så så borde det vara på
Andra. Typ min kille får sexpack om han hostar en vecka. Sånt är livet och det är tråkigt att folk inte förstår att alla har man olika kroppar som fungerar olika.

:*** heja! jag vet själv hur det är. Har lätt för att bli väldigt smal. Har ifs också lätt att vara lite kontrollerad med vikt. Men hatar iaf folks blickar och kommentarer om min smalhet alt. inte smalhet när jag går upp! Sluta kolla på min kropp liksom. Ok kommentarer ”du äter väl ordentligt” etc som visar att folk bryr sig! Inga problem! Däremot ”åh världens minsta mage” ”du som har så spinkiga ben” :(((((

Det var definitivt värt att ta upp, Sandra! Du är klok som ändå tar din viktminskning på allvar och kollar upp det – för din hälsas skull! Samtidigt tycker jag såklart att du har rätt att gå i precis vilka kläder du vill. Jag tycker om dina outfitbilder och tycker alltid du klär dig så estetiskt vackert. Tack för ett väldigt bra inlägg och att du delar med dig av dina kloka tankar, vilka jag hoppas många unga tjejer tar till sig. Kram!

Jag blir sjukt irriterad på alla som tagit sig friheten att kommentera din kropp!

Thank you for sharing with us Sandra!
As you say I think it was kind of important (even though it is very personal) to speak about it for your younger readers that might be getting the wrong message.
Hope you’re having a nice day.
– Morgane

Du skriver så bra och vettigt. På ett sätt tycker jag det är så himla ansvarsfullt att du bemöter folks funderingar. Å andra sidan blir jag ledsen över att du ens behöver det. Att vikten fortfarande är ett sätt för andra att bedöma oss kvinnor och att man alltid måste förklara sin vikt för andra. Sällan en man behöver förklara varför han gått ner eller upp i vikt.

Det viktiga är hur man mår i hjärtat och att ens nära och kära vet.

Fantastiske Sandra! Du er uansett flott, og det viktigste er at smilet ditt er ekte!

Du är ju den finaste människan på hela internet, så helt seriöst. Skit i alla andra.
Elaka människor är elaka för att dem kan.
Fortsätt vara snygg & ha på dig fina kjolar. Livet är för kort!

Bra att du skrev om detta!

Gud vad bra Sandra. Klart att man KAN gå ner i vikt utan att fatta varför. Sånt händer ju, sånt är livet och vissa kanske skulle tycka att du har en sån extrem tur som går ner istället för upp, men det är inte alltid så himla kul att anses som smal heller. Men det viktigaste är ju att du mår så bra som du bara kan! Kram

Du är klok.

Tack för denna text Sandra! Tycker det är jätteviktigt och modigt av dig att ta upp detta. Jag blir himla glad över att du tar din roll som förebild på allvar. Ibland vet en inte varför ens kropp reagerar som den gör, men så länge en håller lite koll och det känns som att en mår bra är det väl ändå det viktigaste. Tack igen och stor kram!

Vilket fint inlägg! Tycker det är bra att du tar detta på allvar och dels säger som det är i bloggen och att du söker läkarhjälp. Kan det vara något med sköldkörteln? Inte ovanligt hos kvinnor.

Jag känner igen mig i det du skriver men åt andra hållet… jag kämpar som ett djur men går ändå bara upp i vikt 🙁 På 4 månader har jag gått upp 8 kg och det syns när man är 160 cm. Jag håller mig strikt sedan ett par veckor till ett riktigt lågt kaloriintag men ändå händer inget. Du kanske skulle sluta röka Sandra? Det fick mig att gå upp all denna vikt iaf haha! Skämt åsido så avundas jag dig. Skulle så gärna vilja få kommentarer om att jag är smal än tjock! Önskar verkligen att jag kunde äta typ pommes eller bröd någon gång utan att få ångest efteråt. Jag hoppas du visar dig vara frisk Sandra och njut då av din smal-tur 😉

Alltså. Du är så himla klok och bra.
Jag har själv haft mycket problem med kroppen, jag gick ned 18 kilo utan förklaring, spenderade ett år med att bli undersökt och åka till akuten och ingen visste vad som var fel. Det hela har slutat med att jag ser det som att kroppen själv valde att det var dags att tappa några kilo, omstrukturera och omfördela helt enkelt. Det är den enklaste förklaringen. Och jag tycker inte att någon har rätt att ifrågasätta din vikt så länge du själv känner att du mår bra och att detta inte är något du oroar dig över. Jag avskyr människor som tar sig friheten att ifrågasätta/döma andra personers kropp, om denne nu inte har uttryckt någon specifik oro osv. Det är helt knäppt att du ska behöva försvara din kropp som en många gånger inte kan kontrollera.
Du är fin och så länge du mår bra är allt i sin ordning.

skönt att höra att du mår bra iaf! och bra att du ska gå på hälsoundersökning 🙂

Jag tycker aldrig någonsin att man ska behöva försvara sig inför andra men, som du säger, när det finns yngre läsare och ibland kanske ett behov av att se upp till någon – då är det fint med texter som denna. Förövrigt håller jag med dig helt, jag har varit så smal och ung och ledsen. Nu är jag stark och glad och… hungrig 🙂 Och kanske framförallt, jag har ork och lust att leva livet.

Vilket fint och ärligt inlägg! Det finns inget mer befriande än att ÄLSKA mat och låta det ge en näring och allt som behövs för att man ska må bra istället för tvärtom. Du är en fantastisk förebild! Du är alltid vacker oavsett. Många kramar från Amsterdam!

Jag tänker att det också kan vara avsaknaden av kille som gör att man äter mindre? Jag vet att när jag är singel, bor själv och äter ensam så äter jag mindre än om jag är ihop med någon. Killar äter ju ofta (nu generaliserar jag) mer än tjejer pga större muskelmassa osv. Min kille tränar jättemycket och äter väldigt mycket. Sedan jag blev ihop med honom har jag gått upp väldigt mycket i vikt. Mest pga att det är tråkigt när han tar sin andra, tredje portion och jag sitter där och har redan ätit upp. Då tar jag också en andra portion. När jag bodde ensam tog jag en portion och det var bra så. Kanske är det så för dig också? (Även om inte du och Ludvig bodde ihop sista tiden).

Bra att du ska på hälsoundersökning ju, MEN äter du vad du vill, mår du bra och så så är det INGET fel på hur du ser ut, vissa har smalare ben och så, det är inget sjukligt med det! men bra att kolla upp om du fortsätter gå ner då. : )

Hej Sandra! Jättebra inlägg och jag tycker alltid att du har kunnat framföra dina åsikter på mycket bra sätt, vare sig det handlar om sorg, kärlek, feminism, matvanor osv. Men en sak jag reagerade på här är ”Matkontroll är den värsta fällan jag hamnat i och man blir bara otrevlig, INTROVERT och ointressant av det.” (markerade introvert med caps-lock) Det låter som att du antyder att introvert är något negativt och likställer det med otrevlig och ointressant, vilket det inte alls behöver vara. Jag tror inte att du menade illa med det men eftersom jag själv är introvert och tror att du säkert har många andra introverta läsare tycker jag att det bör ändras. Jag tycker att det är viktigt att vi kan leva i ett samhälle där vi betonar att det inte finns något rätt/fel eller positivt/negativt med att vara extrovert eller introvert. Vi är alla människor och har alla olika egenskaper och personligheter som kan uppskattas av olika personer.

För att lära sig mer om introverta sök efter Susan Cains TEDtalk om ”the power of introverts” på youtube. Hon har dessutom skrivit en bok om det som kanske kan vara ett sommarlästips om du känner för att läsa lite psykologi 🙂

Hej Sandra! Jättebra inlägg och jag tycker alltid att du har kunnat framföra dina åsikter på mycket bra sätt, vare sig det handlar om sorg, kärlek, feminism, matvanor osv. Men en sak jag reagerade på här är ”Matkontroll är den värsta fällan jag hamnat i och man blir bara otrevlig, INTROVERT och ointressant av det.” (markerade introvert med caps-lock) Det låter som att du antyder att introvert är något negativt och likställer det med otrevlig och ointressant, vilket det inte alls behöver vara. Jag tror inte att du menade illa med det men eftersom jag själv är introvert och tror att du säkert har många andra introverta läsare tycker jag att det bör ändras. Jag tycker att det är viktigt att vi kan leva i ett samhälle där vi betonar att det inte finns något rätt/fel eller positivt/negativt med att vara extrovert eller introvert. Vi är alla människor och har alla olika egenskaper och personligheter som kan uppskattas av olika personer.

För att lära sig mer om introverta titta på Susan Cains TEDtalk om ”the power of introverts” på youtube: http://www.youtube.com/watch?v=c0KYU2j0TM4

Bra skrivet! Visst att folk kommenterar för att de är oroliga,men annars är kommentarer så onödiga. Bra skriver!

<3

Jag tror inte att det är något ”fel” på dig, för du närmar dig 30 och då tappar man ”tonårshullet”. Fast det är bra att du går på hälsokontroll, det ska man göra regelbundet oavsett ålder. Vill du gå upp i vikt så sluta med nikotin 😉 det är ett jättebra sätt, jag vet (gick upp sex kilo och de sitter kvar) kram

Det är bra att du kollar upp det iaf så det inte är nåt med hälsan. Alltid bra att vara på säkra sidan.

Jag var själv väldigt smal innan men när jag verkligen kollade på hur jag äter och rör på mig såg jag att det fanns mycket jag inte hade koll på. Jag åt väldigt lite mat på det stora hela och för mkt godis och annan skräpmat istället. Nu äter jag betydligt mer än vad jag någonsin gjort innan (mellan 1800 och 2500 kalorier om dagen av bra mat (mkt protein, bra fett och kolhydrater, gärna mkt grönsaker och frukt). 1-2 dagar i veckan äter jag lite godis och liknande också). Jag styrketränar tungt och har gått från storlek XS till S tack vare styrketräningen. Jag har vuxit ur flera klänningar pga av magmuskler och ryggmuskler och börjar nu förstå att jag aldrig mer kommer bli petite :).

Tidigare hade jag knappt muskler så det lilla som fanns var nästan bara fett. Smalfet kallar en del det 😉

Hoppas allt löser sig för dig och att du kommer i den form du trivs allra bäst i.

Du är fantastisk

Tycker inte att du ska behöva be om ursäkt för din kropp. Är det något som en som kvinna är medveten om, är det hur ens kropp ständigt granskas oavsett forum. Jag gillar din blogg för det du skriver, det du gör, det du tycker och det mode du visar upp. Så fortsätt lägga upp bilder, var modig men också öppen! Det kommer du att tjäna på, särskilt bland yngre läsare. Kan bara beundra dig och ditt mod.

Tråkigt när folk lägger sig i och kommenterar hur man ser ut i kroppen. Kör på din grej, din blogg är bäst! Puss 🙂

Bäst att du mår bra!

Tror att det är viktigt att prata om det, vikthetsen och den debatten är redan överallt och hela tiden så jag tror inte att det fungerar att ”tysta” ner den. Det är redan försent. Lika bra att vi istället pratar om våra känslor tillsammans.

Lycka står eller faller inte med ett par smala ben, synd bara att jag var tvungen att testa innan jag förstod det.

Bra inlägg, inte för att det är något jag tänkt på men andra gör det uppenbart. Att din vikt inte är något du fokuserar på och att den inte styr dina klädval borde ju vara självklart men så är det ju tyvärr inte för många. Låt inte andras komplex påverka dina val, fortsätt med din siluett och att älska mat, hur vikten än pendlar.

Fina Sandra, jag är så glad att du skriver detta. Så skönt att du mår bra osv! Du är bäst.
Ett tag har jag oroat mig lite smått , för jag vet hur lätt det är att falla in i skeva matvanor när man en gång varit där.
Men det är så fint att du mår bra & du är ju liksom ursnygg hur du än ser ut dessutom!

Jag älskar dina outfits och kläder och shopping är ju en jättestor del av din blogg! Snälla, sluta inte med att dela dina fina klädväl. Sedan vill jag bara säga att jag inte ens tänkt på dina ben eller sett någon som helst skillnad – jag kollar bara på kläderna och inte hur din kropp ser ut. Dessutom är du alltid lika fin, oavsett vikt.

Så länge du mår bra så är det bra! Älskar din blogg Sandra <3

Det viktigaste är att man mår bra och jag tycker det är jättebra av dig att se ditt ”ansvar” inför unga tjejer och berätta att du inte svälter dig. Sen håller jag med dig om att det är synd att det alltid måste handla om kropp, men i detta fall är det nog för att dom är oroliga för dig. Vill egentligen säga att du skriver så vackert så att det gör ont och att klänningen var sjukt fin.

++++ ♥

Du är ju bara bäst.

Jättebra skrivet. Bra att du tog upp det. Jag brukar inte läsa i kommentarsfälten på bloggar som jag följer så jag har inte sett vilka slags kommentarer du har fått, men jag uppskattar att du uttrycker dig så sakligt, berättar hur det är, och lägger tyngdpunkten på att du inte svälter dig och att du mår bra och är lycklig. Så himla bra. <3

Fina Sandra! Din kropp är din borg oavsett vikt. Det är säkerligen inget farligt med viktnedgången men jättebra att gå på hälsoundersökning! Det borde fler göra. Själv har jag så dålig erfarenhet av sjukvården så jag drar mig för det. Nåväl, kanske är det att du bor i Paris. Alla fransyskor är ju petit! 😉 kramar från ett soligt Göteborg! (Händer ju typ aldrig!)

<3