Hej Sandra! 🙂 Du har inte hunnit kolla upp vad märket som kjolen och toppen kom ifrån?
Letar förtvivlat på Asos hemsida!!

HAHAHA vita skärpet runt midjan

Jasmine! Jag hyr också ut över sommaren, från och med nu till sista augusti. Hör av dig om intresse finns på [email protected]! /Anna

Till Jasmine: jag hyr ut över sommaren. Hör av dig på [email protected] om du fortfarande letar.

Karin: Jag förstår vad du menar, haha. Det kallas stereotyper eller i vissa fall; pretentiösa (grupper) och de finns överallt. Just denna grupp som du syftar på tycker jag dock inte är så farlig. Visst kan det verka lite trist och enformigt, och själv vill man ju inte tillhöra en stereotyp, men så länge folk inte tror att de är bättre än andra har jag inga invändningar. Jag håller med om att det är ett intressant fenomen dock, särskilt då man har en antropologisk bakgrund 🙂 .
Felstavningar och andra fel inom svenska språket behöver vi inte ens tala om! haha! Jag är verkligen en grammatiknörd och blir ibland frustrerad bara av att titta på andras fb-inlägg, där särskrivningar verkar vara ett stort problem :p Däremot verkar inte särskilt många bry sig om detta, vilket är lite synd, men, men…

Wilma, här är länken: http://www.asos.com/Illustrated-People/Illustrated-People-Egyptian-Eye-Print-Mini-Skirt/Prod/pgeproduct.aspx?iid=3010206&cid=2639&sh=0&pge=6&pgesize=36&sort=-1&clr=White%2fblack+print

Toppen och kjolen finns sorterade under ”kjolar”, inte ”klänningar”.

Sandra: Jag har läst din blogg länge utan att kommentera. Du skriver mycket inspirerande och jag gillar dina foton.

Titta gärna in på min New York-blogg http://newyorkmybite.blogspot.com och min språkblogg http://www.falkblick.se!

Hej Sandra. Underbar blogg, blir alldeles glad i hjärtat av att läsa den! nu är det så att jag letat som en tok på asos hemsida efter klänningen du har på dig i det här inlägget men kan inte hitta den. Skulle du kunna länka sidan där själva klänningen finns?

pussochkram

Nej, det var inte ett skämt. Jag ser att det här återkommer såpass mycket att det omöjligt kan handla om en slump. Det är precis som att det plötsligt gick en våg i att benämna sin kille som ”pojke” efter det att Sandra startade den här bloggen. En stor majoritet av de som ombeds berätta något extra fint som hänt den senaste tiden uttrycker sig nästan identiskt med Sandra vad gäller ordval, gemener rakt igenom samt en massa annat. Det är bara att kolla i arkivet så återkommer dessa kommentarer och inlägg i princip sedan bloggen blev till. Jag ser inte detta fenomen någon annanstans (undantag nu när jag läst ett år humaniora på universitet) och påfallande många av dom visar sig läsa niotillfem, lyssna på Håkan Hellström, rösta på vänstern, bo på Söder, hänga på Trädgården, gå på festival, ständigt umgås som ett kollektiv etc. etc. Killarna bär stora glasögon och odlar skägg trots att de knappt hunnit passera 20. Alla ser i stort sett likadana ut och umgås bara med sina egna, vilket innebär folk ur sin egen socialgrupp och med samma typ av intressen och värderingar. Ändå heter det att dom ”gillar olika” på Facebook, men i mångt och mycket handlar det om att röra sig i ”rätt” sorts umgänge där en massa outtalade normer följs till punkt och pricka. Som betraktare vid sidan av märker jag det här så väldigt tydligt. Det är både fascinerande och skrämmande på en och samma gång.

Karin: HAHA, skämtar du??? Hur kan du bry dig så mycket om nåt sånt? Eller var det ett skämt?

wow, vilken intressant outfit! Och jag menar det på ett bra sätt ;D

Karin: Haha jag förstår dig. Det är himla irriterande det där med personer som slarvar när de skriver och jag vet inte riktigt varför egentligen. Jag är en sådan där stavnazist när det kommer till svenska språket. Jag avskyr verkligen människor som inte kan skriva korrekt svenska. Som bara måste slarva med fel meningsbyggnad eller slarva med liten bokstav.

fint!

It fits really well with your purely white skin 🙂

I was that thin 1 year ago and always complained about it, now I’m 5 kilos more, and missing my old weight so complaining again! 🙂

Vad är grejen med att påbörja en mening med liten bokstav? Har retat mig på det här så länge jag kan minnas, men aldrig kommit mig för att fråga. Ser detta lite varstans men särskilt i kommentarsfält som dessa, eller hos personer som röstar vänster och jobbar inom media. Finns det någon koppling? En f.d. barndomsvän till mig envisades med att skriva sitt förnamn med liten begynnelsebokstav på MSN när det begav sig, och visst sjutton började hon senare läsa på Berghs. Överhuvudtaget verkar det råda någon trend i att utrycka sig så prentatiöst och/eller så barnsligt som möjligt inom vissa kretsar, vilket jag alltså inte riktigt förstått syftet med. Någon som kan svara? Jag lärde mig redan i årskurs 2 på grundskolan att en mening börjar med stor bokstav och avslutas med punkt. Efter ett år på JMK ser jag det än mer hos en viss typ av personer som väldigt mycket påminner om Sandra vad gäller socialt umgänge, yrkesidentitet, musiksmak, intressen etc. Det måste ju vara någon slags gruppnorm. Själv tillhör jag nog ingen särskild stereotyp så kan inte direkt greppa det där riktigt.

Molly: hon ska släppa en roman. Novel betyder roman på engelska, novell=short story. Hon har redan skrivit om den 🙂 så bläddra tillbaka 🙂

Märket heter Illustrated People, ett litet märke från östra London.

Åh så fint, settet. Vill ha.

Jag har totalt missat att du ska släppa en novell! Har du skrivit något om detta och jag missat det? Jag kommer definitivt läsa den! Kan du inte skriva någonting om den? snälla…. 🙂

@Lina-Greece.. Haha.. what? När blev en mage ett skärp?

Åh sådana set är så fina!

Hejsan! Fick i fredags reda på att jag ska flytta till stockholm imorgon (måndag 10/6)!!! Kom in på en läkarkurs som jag verkligen ser fram emot att läsa. Men så är det ju detta med lägenheter. Tänkte kolla om du Sandra eller nån annan känner nån som hyr ut över sommaren? Landar i Sth imorgon och bor där till 31e augusti. Skulle vara toppen om någon visste nått! Kramar Jasmine

Det finaste ar det breda vita skarpet runt midjan.

vicky: det är låten trubbel, som bl.a håkan hellström gjort en cover på!

Haha,for et absurd sitat! Det antrekket er SÅ deg!

Love this outfit x

Tjusigt! Haha, låten i rubriken finns med på en skiva med rätt värdelös musik på mitt jobb, men när den låten kommer kan jag inte låta bli att gå runt och nynna med.

Vicky. Det är en rad från från Olle Adolphsons låtTrubbel. 🙂

så fabulös fröken sandra

Fantastisk utstyrsel! Skulle göra i princip vad som helst för en såndär Mulberry-väska.

So 90s, great! I’m in love with this kind of skirts too <3.

The truth is, Sandra, that I need advice.And as I think of you as being very intelligent, I want to share what I feel with you.

I'm having a terrible year. It started last December, when my grandpa dies. Then, thinks started to go crazy at work, as I've got too much to do and nobody recognizes even a little all the work I do within the company where I am employed. No one is able to recognize what I do well, only interested in me when there's a problem or something does not go as planned.

Of course, not that I plan to stay in this business forever, but I'm having a surgery in September (I'm getting a breast reduction) and I cannot afford to change jobs (even country), especially as how things are in Spain.

In March, I discovered that the guy I had a relationship had been cheating on me for over two months with another girl from the same group of friends. And all of them have chosen to remain friends with both of them instead of me, showing that they were not my friends.

You know, it's supossed that I have more friends, but suddenly it's as if it did not fit with anyone of these people, who make their lives without me. I don't blame them, of course; but I feel terribly alone. And the only person who I know would really really listen to me, lives at Warsaw right now. Damn it, I miss my bestie, but I cannot go to Warsaw right now!

I feel I need to meet new people, breathe fresh air, do new things. But at the same time feel very sad, and I have no desire to do anything. I feel very ugly (physically and personality) for everything that has happened with the guy who has cheated me. It's not the first time someone cheat at me, and sometimes I think that is what I deserve. And the days pass, and I feel more and more sad and unwilling to go forward. I look at my reflection at the mirror and I only see a little fake redhead, so ugly and sad, and ask myself 'Who would love me like this?'. Nobody cares.

I live far from my family, and I see them very little. And I don't wanna worry them at all. Nor do I wanna worry people around me, 'cause the more sad I am, the more they don'tcount on me to do anything. In fact, sometimes I feel I have to beg the company of people. Before all of this everyone liked to count on me for doing things; and now nobody remembers me.

So I feel lost. And alone. And sad, really really sad. Just wanna seat and cry in my bedroom.

And you see that as I don't know who talk to, I decided to write this here. Because I know that you always give good advice. Because I know for sure that some of the girls who reads you may feel like this too.

Thanks for reading, I'm really sorry if this is very long or bothers you or anyone, but it's like I need to say this.

Så fint med kläder som kommer i set!

Blir du igenkänd hela tiden när du går på Stockholms gator? Tycker du det är jobbigt eller bara kul?

Tjusiga du<3

Fint som vanligt. Hur gick det med läkarbesöket?

du får ju berätta om titelreferensen.