För några veckor sedan läste jag ut Karolina Ramqvists senaste roman Alltings Början.

Boken handlar om Saga och den börjar när hon är femton år och forsätter sedan genom gymnasiet, in i arbetslivet och slutar när hon fyller tjugofem. Hennes eviga följeslagare som hon lär känna på Södra Latin heter Pauline och tillsammans obsessar de över Stockholms vackraste man, Victor Schantz.

Boken är en fantastiskt litet tidsdokument över att vara ung på nittiotalet och innehåller massor av referenser, både över Stockholms platser då men även politiskt, musikmässigt och feministiskt. Och även om jag själv är tio år yngre än dem känner man så himla mycket igen sig. Känner igen sig i att vara 16, 17, 18, 19, längtan till vuxenvärlden och något annat, att försöka hitta sig själv, skapa sina egna åsikter och ståndpunkter om saker och såklart att vara så helvetes himla förälskad i någon idiot.

Saga är febrigt kär i den här Victor. Han är äldre, känner alla i Stockholms mediesväng och drar med henne hem när han har lust. Det är sorgligt men väldigt igenkännande, att vilja vara så stark i allt men samtidigt så underlägsen och längtande när det handlar om vem man tycker om.

Victor går som en röd tråd genom hela boken, men den handlar också om mycket annat. Om hennes relation till sin radikalfeministiska mamma, om att ta sig in i ”it-stockholm” och få vara någon, om vänskap och att hela tiden längta bort till något annat.

Tyckte den var megabra. Läs läs läs är mitt tips.

Translation. Just finished a great Swedish book called Alltings Början by Karolina Ramqvist.