Tänkte fråga hur mycket det kostade att komma in på Hollywood Forever Cemetery, var den värd att besöka?
Och var gjorde Joakim sin tatuering i NYC?
Joakim gjorde den på en tatueringsstudio i East Village som heter New York Adorned. Hollywood Forever Cemetery minns jag inte vad det kostade, tror att det var gratis och så betalade man extra för kartan så att man kunde se var alla kändisar låg. Tyckte den var helt okej men inget jag direkt skulle tipsa om i LA. Finns massa annat roligare man kan göra istället. Los Angeles Zoo megatipsar jag om!

Jag har en fråga till dig! Som lika inbiten pinterestnörd som du, vad sägs om lite tips på människor och boards att följa? Vill gärna ta del av guldkornen som verkar finnas på din pinterest, som jag för övrigt älskar! 🙂
Hej! Jag har gjort en pinterestfavoriter-inlägg en gång förut (du kan hitta det genom att söka på ”pinterest” på bloggen. Kan förstås göra’t igen med nya favoriter!

Har du känt att du blivit känslokall och bitter efter ditt uppbrott med L? Att du bara ska ut och gå hem med vem du vill för att bevisa att du är en självständig person som gör vad du vill, utan några känslor inblandade? Eller så fort någon visar dig lite känslor så blir du rädd och avvisar denna? Eller har du liksom aldrig tappat din romantiska syn på livet? Om du känt dig kall med hårda skal uppbyggda kring dig, hur river man ner dom? Detta är alltså en fråga! Inte påståenden 🙂
Nej inte längre, men definitivt i början av ett uppbrott känner man ju massor av fuck you life-känslor. Det är naturligt. Man blir ju väldigt ledsen och trasig av uppbrott, men efter ett tag försvinner de känslorna. Skalet rivs ner till slut. Det tar nog olika tid för alla, men till slut tror jag man kommer ut ur jobbiga grejer som en bättre människa.

Olivia: Jag är sexton och jag vet att jag ska till New York och att jag vill vara där i minst ett år och att jag då antagligen kommer behöva jobba, men jag vet inte hur jag ska få tag på jobb utan green card. Kan man leva på en servitrislön? Vad ska jag vänta mig som budget på det hela och liksom var ska jag bo. Villig att bo trångt och jag kommer antagligen att bo tillsammans med någon. Jag undrar även om man kan gå ut ensam och sätta sig med ett glas vin och få vänner för livet, funkar det? Väldigt väldigt tacksam för svar, även om du kanske inte vet allt. Hur gjorde du?
Linnea svarar: Kanske ser du inte det här eftersom det var några dagar sedan du kommenterade men here goes: Vill ej krossa dina drömmar angående jobb, men tyvärr är det skitsvårt att få arbetsvisum om du inte som Sandra redan hade utbildning, erfarenhet och blev anställd innan hon flyttade dit. Tyvärr.
Jag flyttade till New York för sju månader sedan, när jag precis hade fyllt 22. Läser reklam & marknadsföring på en rätt känd skola i NYC och tar CSN för detta vilket innebär att jag kommer ha SATANS mycket lån när jag går ut, men också en bra utbildning och kontakter . Kommer från typisk medelklassfamilj och hade inga större summor sparade när jag flyttade, CSN täcker hyra och det allra nödvändigaste men de flesta jag känner behöver jobba vid sidan av, vilket är olagligt men att jobba som t.ex barnvakt funkar pga svårt att spåra osv, har vänner som jobbar på bar, restauranger och så vidare. Bor i en liten lägenhet med min bästa kompis i Williamsburg och betalar för mkt hyra, men det går absolut att hitta okej hyror beroende på hur långt ut man är beredd att bo, och till vilken standard.
Har fått många vänner + världens bästa pojkvän på de månader jag varit där och ja, det stämmer att Amerikaner är mycket öppnare och ”vana” att träffa nya människor. Jag ÄLSKAR New York och vill bo där för alltid! Tycker du ska köra!

mikaela svarar: Har inga erfarenheter om att jobba i USA, men du kan inte tänka dig att plugga i New York? 🙂 Alternativt att gå en utbildning i Sverige, som erbjuder praktik utomlands. Då kommer du till New York, utan krånglet med arbetsvisum (svårt att få, om man inte redan blivit erbjuden jobb, vad jag har förstått).
Och jag tror att det är mycket möjligt att få vänner för livet i New York. ALLA jag träffade där i våras var så öppna och underbara. typ som att alla snygga och fina och trevliga människor samlats i en och samma stad.

Sandra svarar: Precis som Linnea och Mikaela skrev så funkar det inte riktigt att ta ett servitrisjobb i USA, då måste du jobba svart och det kanske inte är det smartaste för om du åker fast får du inte komma tillbaka in i landet. Att få arbetsvisum i USA är klurigt och kostar massa pengar för företaget och det är en massa pappersjobb och fix (kolla under FAQ så har jag ett långt frågeinlägg ang det). Det bästa sättet att hänga i New York som ung person är att plugga, så får du studievisum. Inom EU kan du ju dock jobba var du vill!

Sandra jag vill stalka dina kompisar också. Kan du inte göra ett megainlägg där du länkar till deras bloggar? 😀 Eller har du gjort ett sånt tidigare?
De flesta har ju inte bloggar, och de som har brukar jag länka deras namn när de är med, kram!

Sandra, eller Rodeo, gick alla gamla kommentarer helt förlorade i om med bytet till nya layouten? Tråkigt. Jag saknar dem.
Kommentarerna verkar ha ramlat bort, Rodeo håller på att kolla på det nu!

Du som har koll på Paris, kan du inte göra en liten restaurang/café guide på ställen du tycker man ska besöka? Jag och min pojkvän ska nämligen dit för andra gången i slutet av augusti och hittade inga riktiga favoriter sist vi var där. Kan även tillägga att vi båda är studenter så plånboken är ju inte jätte tjock..
Kommer göra en Parisguide, men är lite långsam på det. Tills vidare kan du kolla på min gamla som ligger under ”reseguider” här i högra ramen samt kategorin ”om paris”. kram

Har du sett Norwegian wood än? Den har legat på min dator sen dagen den släpptes men jag har inte vågat sett den än! Minns att jag tyckte boken var så jädrans bra. Vågar inte riktigt förstöra det.
Boken och filmen är rätt annorlunda från varandra, men på ett bra sätt. Tyckte inte filmen förstörde bokens känsla utan kändes mer som någons tolkning av den. Den är väldigt vacker, tystlåten och konstnärlig. Tycker absolut du ska se den!

Hi Sandra! It’s so sad that we non-Swedes cannot read the comments anymore since Google won’t translate them anymore because of DISQUS. I always loved to read them! Could that maybe be fixed? It would make your blog so lovely again! Hey Rodeo-people, please change it back to translatable!
I agree that this is such a pity, I must say that even though DISQUS have some good features (like answering directly to other people’s comments etc) I miss the old way too. But there is nothing I can do about that, it’s Rodeo’s choice, but I will of course talk to them.

Pizzan ser fantastisk ut. Vill du ge receptet på pizzadegen? Jag misslyckas alltid och skulle jättegärna vilja ha ett recept på en pizzadeg som blir bra.
Jag använde bara en vanlig fryst margarita-pizza och la på grejer och extra ost!

Om jag vill dela med mig av någonting som är ”det finaste som hänt mig hittills iår”, vart ska jag skicka det till dig?
Jag har ju såna inlägg ibland, men du får alltid dela med dig om något fint som hänt dig i kommentarerna till vilket inlägg som helst, älskar att läsa om fina saker som hänt er!

Hej Sandra! Du verkar vara så klok. Hur ska man göra om man bara längtar ihjäl sig efter någon att hålla handen med hela tågresan, hångla överallt med och kunna vara sig själv utan att känna sig konstig? Jag bröt upp ur ett långt och slitsamt förhållande för ett och ett halvt år sedan och har kommit över det. Men jag kan inte träffa någon bra och fin kille som det klickar ned. Dessutom, om en kille är för snygg blir jag världens stelaste person, klart han inte blir intresserad då! Vad göra?
Håll i hatten och häng med kompisar och gör saker du tycker om och så händer det när man minst anar det. Något särskilt hemligt knep vet jag inte riktigt om, helt plötsligt står han ju bara där. För snygga killar gör mig också lite nervös, det är nog dödsvanligt tror jag. : )

Jag undrar var Ulrika köpt sin klänning? Så himla fin!
Hon hälsar att den är från & Other Stories!

Är det Aviva som var med som modell i amerikanska Project Runway? Ser då ut som hon i alla fall 🙂
Haha nej det är inte hon, har faktiskt fått den frågan förut. 🙂 Men nä.

Du, jag satt och läste ett ganska gammalt inlägg om maskerader du hade varit på tror jag, och snubblade över en bild av dej utklädd till Birgitte Bardot. Jag vet att det är längesen men jag måste bara fråga: hur målade du den där utdragna suddiga 60 tals eyelinern? Så himla snygg! Använde du en youtube tutorial, och i så fall vilken?
Btw älskar dina inlägg om garderobsförälskelser – kommer det ett till?
Jag använde svart kajal som jag suddade ut med fingret bara! Inget särskilt egentligen. Finns säkert massor av Bardot-tutorials på youtube tror jag! Garderobsförälskelser comin’ up!

Undrar hur du gjorde med de som lixom var på Luddes sida, som kanske hade vetat lite mer, om det nu var så? Gick allt jättebra med dina vänner eller var det lite tjafs och besvikelser som det är för andra vanliga människor? Allt framställs ju jämt som så himla fint och perfekt?
Tycker inte att jag framställt vårt uppbrott som fint och perfekt direkt.. Förstår inte riktigt hur du menar med de som var på Luddes sida? De vänner som vi hade gemensamt var såklart ledsna över att vi gjort slut, och de som bodde i New York då tog såklart hand om mig, kramade mig och var fina och bra, men det betyder ju inte att de valde sida. De är ju fortfarande vänner med honom.  Och angående att dela upp de vänner vi hade gemensamt har vi inte haft det problemet eftersom han inte ens bor i Sverige. Vi träffas ju aldrig någonsin liksom. Klart att vi antagligen hade sprungit in i varandra jämt om vi båda bott i samma stad och hamnat på samma fester och sånt, men nu existerar ju inte det problemet.

Hi sandra, I have been following your blog for the past few years and love it, you changed a lot of things in and outside the blog during the years but it was always nice. But now I’m sorry to say, the last change of design ruined your blog a bit, it’s not as user friendly as it used to be. It is harder to navigate through archives, old comments are gone, text size makes reading less enjoyable. Also, before, when you clicked to translate blog in english, everything was translated including the comments which is not the case anymore. I loved reading your posts and then also the comments because everyone is so nice and here and there someone would write their own little story. I don’t mean to be rude or anything, but I have seen other people complaining too, there aren’t as many comments as there used to be on posts.. There is one more thing, for quite a long time there wasn’t a text longer than few sentences here..also miss that. I will follow your blog despite those problems but I hope you can do something about this 🙂
hi! I would love to know how it’s harder to navigate through the archives, because I find it simpler? All feedback is great feedback! I also love that my images are bigger and I think the font size is just something that takes a while to get used to. The blog design is Rodeo’s choice and there is not a lot I can change with it but I agree that the new comment-function is annoying. A lot of people at Rodeo are still on vacation (since it’s summer) but I will of course talk to them when they get back and see how we can fix everything so I works at smoothly as possible. And about the longer texts, it’s because it’s summer and I rarely sit in front of a computer. They will come back as soon as the temperature gets colder 🙂

I love your blog to bits and so do (as it seems) thousands of people all over the world. We want to communicate. We are not all Swedes. The comments are the nucleus of niotillfem and I’d love if the people of Rodeo could make them translatable again, since Google Translate doesn’t work with DISQUS and that’s quite sad. I imagine quite a number of readers are with me on this issue and regret the plummeting usability of this wonderful site.
Please please please, Rodeo, do us a favour and fix this! <3
Please see the past answer, but yes of course I’ll try to talk to Rodeo. :'(

Hej Sandra. Det här känns så pinsamt men hoppas det är okej att vara anonym för det är sån jag är. Först vill jag börja med att erkänna att jag inte följt din blogg så vidare värst länge men har nog ändå kunnat få en någorlunda uppfattning om dig. Så vill egentligen bara lämna en kommentar som först skulle kunna börja med att jag skrev tusentals ord om hur avundsjuk jag är på dig. Även fast jag vet att det är fel att vara avundsjuk på andras liv. Men syftet med att kommentera (har aldrig någonsin kommenterat en blogg förut så grattis du tar den oskulden) var att fråga hur man klarar av att bo utomlands. Kände du människor där innan. Jag har nämligen drömt om att flytta till London sen jag var yngre än tonåring. Och har lovat mig själv att jag ska dit trots motgångar. Men jag begriper mig bara inte på hur. Hur ska jag klara mig utan en lön som går att diskutera. Utan vänner, visserligen har jag inga vänner förutom min pojkvän så är ju rätt van. Samtidigt drömmer jag om att kunna vara hemmafru och ta hand om mina kommande barn på heltid. Men ändå vill jag jobba i mediabranschen. Jag får liksom inte ihop någonting och det känns som att jag snubblade in här och ser nån som har koll på allting i livet.
Hej! Först och främst känns det ju lite som att du är förvirrad på vad du verkligen vill göra? Det kanske man ska komma på först, vad man vill allra allra helst! Sedan angående det här med att flytta utomlands. Alltså, jag flyttade ju till New York när jag var 26 år. Jag hade fått ett jobb där, fick en bra lön och kände flera som bodde i New York (mycket för att jag har varit där så mycket tidigare). Så det var ju inte som att jag kastade mig dit på en chansning efter gymnasiet. Men jag tror att om man verkligen vill bo utomlands så får man bara görat. Om man vill bo i London så får man väl helt enkelt göra lite research. Hur bor folk billigast? Bor man i kollektiv? Ja, då finns det säkert massa bra förmedlingar och sajter där folk söker room mates (google är guld för det här!). Hur skaffar man jobb? Kanske får man skriva sig ett cv och knacka dörr och besöka varenda himla café och pub i den delen av London man längtar till. Och på de ställena kommer man antagligen träffa nya personer man kan hänga med. Och annars finns det ju massor av sajter för utomlandssvenskar i olika delar av världen som vill träffas upp på fika. Och är allting superläskigt och känns otryggt och inte alls som man tänkt sig, ja då är det inte svårare än att flytta hem igen. Och det gör ingenting, för då har man iaf vågat. puss lycka till.

Vilka jättevackra bilder! Jag tänkte på att det är mycket jobbigare nu att kommentera dina inlägg, massa krångel med att skapa användare på sidor om man vill att ens bloggadress ska komma med annars måste man posta anonymt. Tycker det är jättetråkigt då jag tror många inte vill t.ex att deras facebook ska vara länkade till deras kommentarer.
Ja jag håller med :(( Ska prata med rodeo om det.

Tycker du det är jobbigt när folk pratar om din och joakims relation? typ säger att ni skulle bli ett fantastiskt par etc? Tycker själv ni verkar ha världens finaste kompisrelation och blir nästan avis.
Haha nej, jag tycker det mest är gulligt. Vi vet ju själva var vi har varandra liksom.

Hur går det med boken? Är den klar?
Boken har i princip varit klar sedan januari. Har mest fixat och trixat, skrivit om lite, kastat runt lite kapitel och strukit grejer och så. Just nu håller vi på med designen till omslaget och om två veckor får jag en redaktör.

Kan du inte skaffa en niotillfem-app / linn o christian
haha hej linn och christian  <3 Vill man läsa niotillfem i mobilen är nog bloglovins egen bloggapp bäst!

HEJ BÄSTA DU! finns det något inlägg om din och michelles tremånaders-resa till new york några somrar sen? VILL OCKSÅ GÖRA EN SÅN. eller åtminstone 1 månad nästa sommar! har aldrig varit i USA men trånar efter New York pga. denna blogg och Rachel Berry och Kurt. samt måste få resa, se och uppleva den staden!!
Det bästa är nog att gå tillbaka i arkivet och läsa från juni 2007 till september 2007. Då bloggade jag när jag var där! En sammanfattning på de tre månaderna finns här.

SANDRA!! det går inte att läsa gamla kommentarer!! Så jag kan inte läsa kommentarerna på ditt brevvänsinlägg!! Kan du fixa? Jag får panik. Jag måste ha en brevvän (!)
Alltså jag vet att jättemånga har problem med det här. Jag använder safari och firefox som webbläsare och ser alla kommentarer både som utloggad och inloggad. vore toppen om någon kunde förklara mer exakt så jag kan föra det vidare till rodeo. Men, just nu har gamla kommentarer från gamla inlägg fallit bort, men de ska komma tillbaka snart igen hälsar rodeo!! hoppas du kan se dom då.

Har du några tips på hur man vågar skriva så personligt och utlämnande som du gör, när man vet att ens familj och vänner (kanske) också läser det man skriver? Hur kommer man över ”men vad ska grannarna tycka” typ?
Man bara börjar gör det, så märker man ganska fort hur liten roll det spelar. Vem bryr sig om vad grannarna tycker, egentligen?