En gång i tiden, i bloggvärldens begynnelse, var det tradition att alla modebloggar postade sina favoriter från modeveckornas runway, en gång på våren och en gång på hösten. Nu känns det som att det var ganska länge sedan jag såg det här någonstans, förutom i faktiska modetidningar. Jag tänkte därför köra en klassiker och visa vad jag tyckte bäst om från den här höstens designerkollektioner. Mörkblått är ju min bästa färg och visningarna var packade med den i år.
Tadaa,
A.P.C. Älskar kombon basker & sneakers & tjocka strumpbyxor.
Cacharel. Och den här då med veckade kjolar, skjortor under stickade tröjor och rundhalsade miniklänningar.
Carven pre-fall. Bästa färgskalan, luddiga jackkragar och knästrumpor.
Carven ready to wear. Jackslagen, fiskväskorna och pastellrosa!
Chloë Sevigny for Opening Ceremony. En blandning av 60- och 90-tal i karamelligaste färgkombon.
Lacoste Live! Det här är så fint att jag kan dö. Vill ha allt.
Moschino. Skotskrutigt på det bästa av sätt och perfekta längden på kapporna.
Olympia Le-Tan. Silhuetten, de korta jackorna och den finaste duvblå nyansen på sista bilden.
Ulyana Sergeenko. Som vanligt som en slags sorgsam och vemodig version av Alice i Underlandet.
Valentino. Absolut finaste klänningssnittet som finns. Gick förbi ett skyltfönster som hade den där blå skapelsen och den såg på riktigt ut att vara gjord i porslin. Megabu dock på läskigt smala modeller.
.
Translation. The outfits and designers I thought did the most beautiful collections this fall.
Jag mår dåligt av att se på det här. Alltså personerna, dem ser döda ut. På riktigt. Helt tomma blickar. Vad fan är deras mening med livet egentligen? För jag tycker dem ser ut att vilja ta livet av sig.
Dem känns inte ens som människor. Dem är typ likadana som ståltråd.
Stel
grå
hård
ståltråd.
Likvärdiga också.
Många modeller är på tok för smala, men jag vet att det finns de som verkligen kämpar med att försöka gå upp i vikt också. Det är en sak hur de ser ut, och det är aldrig rätt att hoppa på någon pga deras utseende – vare sig någon är för tjock/smal/kort/lång osv. Man vet aldrig vad denna någon kan dras med för komplex som man kanske brer på ännu mer. Det är inte snällt någonstans. Men det är bara en sak, och många modeller är vana att inte ta kritiken mot sitt utseende personligt för att det är en del av jobbet (en ev kund kan ju tycka allt från att man har fel hårfärg till att man är för kort/tjock/smal). Det som är riktigt taskigt här är att du hoppar på personerna i sig. För modeller är också personer, att vara modell är ett yrke. Så lika mycket som personen du möter i kassan i mataffären har eller inte har en känsla av mening med sitt liv så är modeller i precis samma situation.
Flera av mina närmsta vänner är modeller. De är några av de finaste personerna jag vet. Vi är lika mycket människor som alla andra. Döm aldrig någon du inte känner, du har ingen aning om någonting i deras liv (och du vet, döm inte katten efter morrhåren..?)
Nej det var dumt skrivet av mig, men jag blev bara trött och oförstående över varför de som ska bära plaggen alltid ser så ledsna och tomma ut, istället för glada och härliga? Ville så klart inte göra ett personangrepp, för på de punkterna håller jag med dig. Förlåt!
Vad är det för fel på ”ledsen och tom”, shit så kan man känna sig ofta. Tycker det är bra att den känslan får finnas med. Dessutom kollar jag kläderna, tänkte inte ett dugg på modellernas utseende och uppsyn förrän jag läste kommentarerna.
Det är ju inte Sandra som har valt modellerna till kläderna.
Man kan ju inte rå för ifall kläderna råkar sitta på folk som är smalare än många andra.
Näe, det är klart att det inte är Sandra som har valt modellerna. Men det är Sandra som har valt att publicera bilderna med de anorektiskt smala modellerna på bloggen. Förstår att det faktiskt kan vara svårt att hitta modebilder där modellerna har en sund kropp och där olika kroppsformer är representerade. Men för mig blir det ett motsägelsefullt ställningstagande att publicera dessa bilder här. Jag uppfattar det som väldig dubbelmoral att kalla sig feminist och samtidigt lägga upp bilder på anorektiska modeller på sin blogg utan att föra en vettig diskussion kring det… Lite som att en säger sig vara emot knark och arbeta mot ett drogfritt samhälle samtidigt som en lägger upp bilder på sin blogg med personer som knarkar, för att det råkar vara en ”snygg” bild..?
Jag tycker det är jäkligt tröttsamt med folk som alltid ska komma dragandes med ”du kan inte vara feminist om du gör dittan eller dattan”, som om man behöver tippa på tå hela tiden för att hålla sig inom de ”feministiska ramarna”. Vad som är feministiskt rätt och riktigt för dig kanske inte är detsamma för någon annan. Dags att sluta med feministmoral predikandet. Vi är trots allt alla under samma fana här.
nämen för fint alltså.
och än en gång väljer du att lägga upp en massa anorektiska ideal på din blogg. så jäkla trist.
A.P.C’s kläder var jättefina! 🙂
Hej Sandra! Jag vill tipsa dig och alla andra om något superfint som landade i min brevlåda igår nämligen Alexa Chungs bok. Något av det finaste och mest underbara jag någonsin läst. Fina texter om brustna hjärtan, icke existerande bröst och sextiotals ikoner. Spring och köp ögonblickligen!
Lacoste live, jättesnyggt ju!!
For et flott innblikk i motehøsten! Vi har flere felles favoritter, hoho!
Allting är ju finfint ju, särskilt Chloes collection. <3
En fråga – om du skulle hitta på en hemsida till en grupp ungdomar med en viss sjukdom som ger dom info om just denna, en plattform och något att inspireras av/göra vad skulle du ha för fint tema som formar sidan?
Wow, vad mycket fint! Inspirerande, fortsätt med sånt här! 🙂
http://alostplace.com
gillar såna här inlägg skarpt! man bli så inspirerad! var tvungen att pinna lite saker direkt 🙂