Jag är glad att jag missade Miss Skinny under veckan (aight?) det var igång som en affär. Hade nog blivit en obehaglig upplevelse att vänta på bussen vid en sådan skylt med texten ”Do you fit in?”. Hade ju no doubt blivit ännu mer självcentrerad än vanligt och fått för mig att alla jämförde mig med bilden osv osv crazy thinking som tyvärr är vanligt i vår värld.

Tycker det är en fin idé, det du säger i videon är statistik som vissa inte känner till. Men många gjorde nog det då vi människor är i regel rätt pålästa om tragedier.

Jag står nånstans bland dina läsare och känner ungefär samma som majoriteten, det var en fin tanke men den gjorde mycket skada. Hoppas den förändrar så det var värt.

kram<3

Åh vad jag håller med ovanstående. Jag har ett ambivalent förhållande till bloggen. Lika mycket som jag älskar den, lika svårt har jag att förhålla mig till konsumtionshetsen den förmedlar och allt annat som känns lite skevt. Jag håller med om att det kanske inte är Sandras vilja eller ens ansvar att vara ett gott föredome i alla lägen (vem är det?) MEN hon har en stor möjlighet att påverka. Det kan man liksom inte förneka. Videon ovan är ett utmärkt exempel på detta.

”Jag älskar den här bloggen. Den visar en värld galet lågt från min egen. MEN. Smalhetsidealet, tvåsamhetshetsen, heteronormativiteten, kärlekshetsen, vithetsnormen gör mig alltid lite TRÖTT. Plus det här med att uppmana läsare till att Du kan visst göra vad du vill- åka till USA, jobba, skriva en bok i Paris! Som om det inte vore en del få förunnat och som om en inte har en FÖRDEL av att ha ett starkt socialt och ekonomiskt kapital. ”

Jag håller med dig, Bella (och nu vet jag att jag spårar lite för min kommentar kommer inte bara handla om miss skinny). Anledningarna du radar upp är de som gör att jag bara inte riktigt orkar klicka mig in här längre. Har följt till och från i typ fyra år, och Sandra var en sjukt stark förebild när jag ännu gick på högstadiet. Då läste jag alla hennes texter om hur det känns när en bara längtar bort, om att det kommer bli bättre osv, att högstadiet inte varar för alltid. Det hjälpte mig jättemycket och jag är sjukt tacksam för det! Men sen dess har jag liksom inte fått ut så mycket av att läsa niotillfem… jag respekterar Sandra, det gör jag, och hennes rätt att blogga om vad hon vill. Jag är säker på att hon har ett försvar till allt vi påstår om henne. Vi vet inte allt om hennes liv, osv, varför ska hon behöva . Men, faktum kvarstår: det var inte niotillfem som gav mig mitt feministiska uppvaknande. Niotillfem har inte bidragit till att jag har vågat komma ut med min läggning. Niotillfem har inte inspirerat mig särskilt mycket, annat än typ till vilka kläder jag har på mig. Jag säger inte att allt det här är Sandras ansvar. Hon har inte påstått sig vara en feministisk förebild. Men hon är feminist, det har hon sagt, och många unga tjejer följer hennes äventyr varje dag. Att hon i princip aldrig tar upp något normbrytande gör ju att hon, omedvetet kanske, bidrar till att upprätthålla normer. Och jag blir lite trött och ledsen. Nu tycker väl många att jag försöker göra niotillfem till något det inte är eller har påstått sig vara, men ja, det är ju min poäng. För om vi aldrig någonsin vågar ta upp det här, om vi fortsätter att försvara Sandra med att hon får göra som hon vill och att den som inte håller med kan läsa andra bloggar, ja då kommer det aldrig ske någon förändring. Viljan att skapa förändring är väl något som finns rotat hos alla feminister, eller? Har jag fel? Och om man nu har en så pass bra grund att stå på (en blogg med en massa, massa följare), varför vill man inte försöka utnyttja detta? På andra sätt än att medverka i kampanjer som dessa, menar jag, som faktiskt gör samma skada som de försöker motverka. Att typ, använda sig av ”hen” i inlägg där du skriver om kärlek är ju jättebra (mer sånt!!!!), men räcker inte så långt på det stora hela.

Henrik12: Bra sagt! Håller fullständigt med.

Josefin: jag använde begreppet radikal feminism för att ge en kontrasterande bild till hur JAG uppfattar den här bloggen. Jag uppfattar den inte som vidare feministisk (ex; som du själv var inne på, bloggaren är ”mot” smalhets men hur framgår det?) Jag uppfattar den inte som extremt sexistisk heller. Jag uppfattar den som en blogg som främst förmedlar drömska inlägg ackompanjerat av vackra bilder. En blogg som medvetet valt att inte ha med så mycket samhällskritik.
Självklart tycker jag det är bra att även detta forum blir skärskådat, att en saklig debatt förs. Självklart tycker jag att feminism skall genomsyra allt i vårt samhälle. Självklart! Men kärnan och målsättningen med feministisk agenda är väl just det; rätten att definiera SIG SJÄLV och inte av kultur, män (eller andra kvinnors ideal).

Andra (och förhoppningsvis sista) kommentaren jag givit här, och jag tänker inte fördjupa mig mer i det, då jag som sagt håller med kritiken i den här frågan i stort (Och läst bloggarens uppfattning av det hela).
Slutligen: måste passa på att tacka dig Josefin för en trevlig och respektingivande ton! Hoppas det framgick att jag INTE tycker feminism skall vara nåt elitistiskt/begränsat.

Kristine: Du pekar på något väldigt viktigt här. Varför kan feminism _inte_ vara en del i det du nyss nämnde, som livsstil, mode, och tankar kring relationer? Jag ser gärna att den feministiska tanken och diskussion sipprar in i medium som dessa. Och eftersom Sandra själv tar ställning till ätstörningar och smalhets blir det jättekonstigt när det inte avspeglas i det hon väljer att visa i sin blogg. Varför ska diskussion om feminism vara förpassat till bloggar och forum om ’radikalfeminism’? Jag tror personligen att det är genom att prata om feminism i kommentarsfält, som niotillfem, som diskussionen kan bli förankrad, som vi direkt kan relatera till. Mind you, till Sandras kommentarsfält söker sig hundratals krossade tonårshjärtan och unga med tankar och funderingar om livet, relationer, resor, och sådant som kan kategoriseras som en mer reflekterande aspekt av niotillfems blogg. Vilket även Sandra omfamnar och tar till sig. Så varför inte ’feminism’? Den behövs. Överallt. Det glädjer mig att se en sådan diskussion lyftas fram här.

Den feministiska kritiken ska aldrig marginaliseras. Vi måste, liksom, prata om det.

Det är synd att någon som är smal inte ska få uttrycka sig om utseende. Jag har alltid varit nturligt smal och lång. Jag har inte haft problem med att äta, utan har alltid stoppat i mig det mesta. Men jag har under min uppväxt fått höra att jag skulle ha ätstörningar och kommentarer som ”du måste äta mera”. Något jag absolut inte haft. Däremot ledde allt detta till att jag länge mådde dåligt över min längd och att jag skämdes över att vara smal. Som att jag inte förtjänade att vara smal eftersom det var fel att vara naturligt smal. Det jag vill säga med det här är inte att det är synd om alla som är naturligt smala. Utan att vara smal gör inte att man automatiskt blir perfekt! Något som många verkar tro. När en kvinna framställs som ”normal” så är det en kvinna med kurvor. Det gör mig ledsen, alla kvinnor har inte kurvor, på samma sätt som att alla inte är korta, långa, smala eller kurviga. ALLA är unika och perfekta! Samhällsdebatten borde nyanseras av det, av att alla är perfekta!

Jag började läsa bloggen ifjol, och ja; Sandra är liten i storleken, men som en del kommenterat redan: spelar det någon roll? Och ja mycket kretsar kring fester, utseende, kläder, nöjen..återigen: spelar det någon roll? Really. Presentationen ba ”gillar carbonara och snygga killar”, ja ni fattar. Det är en livsstilsblogg om EN människa som valt VISSA perspektiv. Det finns gott om andra bloggar och forum där en mer radikal feminism (en sådan jag själv gärna ser mer av) är framträdande. LÄS/ENGAGERA er i dem! Jag läser Sandras blogg när jag är sugen på just det; fina bilder, massa god mat, människor som har kul och tankar kring relationer.
Jag skulle ta mig en rejäl tankeställare om jag ansåg att SANDRA av alla människor gjort mig besviken i egenskap av feministisk förebild (?) – då skulle jag se över mina förebilder/hur jag själv identifierar mig. Är det verkligen HON som skall ändra sin blogg, eller är det läsaren som kanske bör välja ett annat alternativ bara? Det var otroligt mycket bra i de kritiska kommentarerna, synd bara att den energin ödslades HÄR. I mina ögon helt FEL forum om det är feminism/skärskådande av sjuka samhällsnormer en är sugen på.

Men om vi bortser från själva miss skinny grejen och fokuserar på vad videon innehåller så är det ju tyvärr sanning. Det som sägs stämmer mycket väl och det vet vi allihopa, sen att själva kampanjen har vissa delar som inte funkar som dom ska kan vi bortse från just nu. Utan den delen som Sandra är med i tycker jag ändå är bra, alltså videon.

Sen om det är upp till Sandra eller inte att veta om ”miss skinny” delen är en annan femma. Vi gör alla misstag, vi vet inte alltid helt och hållet vad det är vi går med på. Även fast jag verkligen tror att Sandra vet vad hon gick med på, men det är inte alltid lätt att veta vad reaktionerna blir, hur ska folk reagera, Utan jag tror att Sandra såg det här som en chans att vara med i någonting bra, där hon i och med vem hon är, sprida ett budskap, Ett budskap om att det är något väldigt, väldigt fel i vårt samhälle.

Och vad fan spelar det för roll vart hon köper sina kläder, vart hon har på sig eller hur hon själv ser ut. Om man känner att man mår dåligt av att läsa bloggen så tycker jag att man kan vara så stark att välja att helt enkelt inte göra det.

Evelina, grattis till fullständigt ha missförstått kritiken, lite lustigt att du skriver en lång kommentar som bemöter saker som ingen över huvud taget har påstått. Du verkar lite väl desperat i dina försök att försvara Sandra.

Och varför vi gör smalhet till en norm är ju just för att vissa tjejer här som kommenterat undrar varför smala och ”perfekta” tjejer ska få vara med på filmen. Just att dom tycker att smal=perfekt gör ju att jag tycker vi lever i ett ätstörd samhälle. Vi måste se igenom och tänka att jag=perfekt. För jag mår bra!

Jag har verkligen förstått kommentarerna eftersom jag läste dom om och om igen och blev ganska ledsen när jag läste dom. Vi lever verkligen i ett ätstörd sammhälle när vi trycket ner människor som är smal för att må bra själva. Alltså jag tycker att människor i alla storlekar (så länge man är frisk, mår bra och trivs med sig själv) är vackra. Men det är denna avundsjuka jag känner igen från när jag var ätstörd. Jag tyckte inte att smala skulle få träna, äta nyttigt eller ens få kommentera andras kroppar. Det jag lärde mig när jag blev frisk var ju att inte hänga upp mig så mycket på kroppar och absolut inte min egen. Den här size zero grejen hade jag bara hört lite om och jag förstod på en gång att det var fake. För det första skulle något sådant aldrig få förekomma i Sverige, för det andra väckte det så stor debatt att vare sig det var fake eller inte så tyckte jag det var bra. Min ätstödra hjärna triggades inte av det eftersom jag anser mig vara helt frisk och jag struntar fullkomligt i om en människa är size zero. För jag vet att det funkar inte för mig. Vi kan inte hålla på att skylla på samhället för det är vi som låter oss själva påvärkas. Vi blir ju aldrig nöjda. När det kommer en ”plus size” provdocka blir vi upprörda över det för hon såg ju inte heller ”sund” ut. Medans vissa sa att ”nä men sådär ser en riktig kvinna ut”. Vem fan ska få bestämma hur en riktig kvinna ska få se ut. Vi hänger upp oss för mycket på hur man ska se ut och inte tänker på att hur jag ”ska” se ut är helt enkelt på det viset när jag är frisk, mår bra och är glad i mig själv. Sen allt det andra i samhället kvittar för jag har bestämt mig för att jag ska må bra iallafall.

Jeg tror du misforstår litt, Evelina. Det er jo ikke slik at smale jenter ikke skal få ha meninger om spiseforstyrrelser, eller at de ikke skal få legge opp bilder av seg selv! Derimot er det slik at det er en norm som råder i samfunnet, der tynn er bra og større bare unntaksvis er greit. Da er det flott om en smart, feministisk person som Sandra tenker over hvorvidt hun viser naturlig variasjon (det er variasjon som er naturlig, og ALLE kropper, selv de syke, er naturlige). De fleste er påvirket av rådende skjønnhetsidealer, men det handler om å orke å innse at det man syns er fint ikke nødvendigvis handler om personlig smak, men om uungåelige kulturelle idealer og ”hjernevasking” man blir utsatt for til man tror det selv, og om man ikke orker endre sin egen mening om hva som er fint gennom å utsette seg for mer variasjon (det er lett og går fort!), kan man kanskje likevel prøve å videreformidle noe annet og mer variert, eller som Sandra selv foreslår i en kommentar, kanskje droppe de der inspirasjonsinnleggene. For ja, man må kanskje orke å bry seg og bruke litt tid. Det er ikke greit å videreformidle et kvinneideal der kvinnene er skjøre, tynne og objektifiserte, selv om vi sikkert alle tar oss selv i å like en del av bildene, og det er greit, det.

Kampanjen ble jeg for øvrig ikke utsatt for selv, siden jeg ikke bor i Sverige. Men filmen er jo grei – syns imidlertid at det å holde den i en dus gråtone som utvisker særtrekk, og det at alle kvinnene er veldig sterkt sminket (eller er det bare jeg som syns det?) bidrar til å opprettholde et skjønnhetsideal som er langt fra sannere enn det vi alt har. (Og nei, jeg har ikke noe i mot sminke og Sandra og kvinners rett til å gjøre som de vil, tvert i mot).

Bra skrivet Evelina!

Men alltså snälla nån nu får ni ge er! Nej filmen kanske inte var den bästa men vad gör de om fyra smala tjejer ska berätta att det är fel att svälta sig till att vara smal? Folk hänger upp sig för mycket på att man visst måste se ut på ett visst sätt för att ha en talan om hur man ska se ut tydligen. Ja, Sandra råkar vara smal och har kjol (antar att hon trivs i att ha kjol så låt hon ha de) och hennes ben är smala. Får hon då inte tycka att människor inte ska svälta sig för att vara smala? Elsa Billgren är större och har kjol och klänning. Får hon då ha åsikter om att människor inte ska svälta sig för att vara smal? Jag har varit ätstörd men jag bestämde mig för att bli frisk när jag läste Sandras inlägg om när hon var ätstörd. Jag kände igen så mycket. Sedan dess har ju jag bara fått acceptera att vissa är smala vissa större. Jag kan ju inte gå och hata folk för att dom är smala om dom inte kan rå för det. Jag är naturligt smal (inte size 0 men jag anses som smal av många) men det är inget jag hänger upp mig på. Ska jag då inte få tycka att det är förjävligt att det finns unga som svälter sig för att vara smal. Jag kan ju inte gå upp i vikt för att göra dom nöjda. Problemet ligger i oss själva. Vi måste förstå att vi inte ska hålla på att bli sjuka för att se ut på ett visst sätt. Om vi bara struntar i att modeller är långa och smala och istället tänker att ”nej, jag kan inte se ut så för då skulle jag bli sjuk. Men hon ser ut som hon gör och jag set ut som jag gör. Hoppas inte hon är sjuk bara”. För bara man börjar tänka så så blir många saker mycket lättare. Sen att ni klankar ner på Sandras blogg och om att hon skriver att saker ska vara ”fina” och allt det där är ju bara så dumt. Det är en blogg!! Herregud vi vet väl inte hur folk har det i sitt liv bakom sin blogg. Folk hänger upp sig för mycket på andras ”perfekta” liv på bloggar, Facebook, instagram osv.. Tänk att alla är människor. Alla går igenom kriser och problem. Att man sedan visar upp en perfekt fasad på sociala medier men det gör dom flesta kan jag säga. Häng inte upp er för mycket på Sandra och hur hon ser ut osv. Jag tror inte någon menade något elakt med den här videon. Om ni lyssnar på vad dom har att säga istället för hur dom såg ut så skulle ni kanske förstå.

Sandra, väntar fortfarande på en förklaring varför du posar sådär med armen i videon? Så konstigt iochmed budskapet. Mår dåligt av videon med alla perfekta smala tjejer, gör ju bara saken värre.

När den första lättnad lagt sig efter att Miss Skinny faktiskt var en bluff börjar man reflektera över vad reklamkampanjen faktiskt gett upphov till. Reklambilderna som cirkulerat som kanske fastställt ohälsosamma ideal mer än några andra bilder det här året. För även om allt visar sig vara en bluff och alla bilder tas bort kan man inte ta bort de oroskänslor man framkallat hos otaliga människor eller den omedvetna påverkan man bidragit till. Det går inte att leka med PR-bluffar när det handlar om något så jäkla viktigt. Tycker även det är motsägelsefullt att de valt att kalla märkningen ”för sannare skönhet”. Man fasthåller att skönhet är viktigt, med undantaget att smalhet är sjukligt. Borde man inte istället tackla hela utseendefixeringen? Dessutom ett förvirrande och otaktiskt drag att uteslutande välja smala kvinnor som frontpersoner i filmen.

Det handlar om vâra kroppar. De ska fungera, det är det viktigaste. Jag ville bara vara smal, smal, smal tills verkligheten kom ifatt mig och jag blev sjuk. Kroppen var inte till för att ”se fin ut” som jag sâ koncentrerat mig pâ.

Jag var 25 âr, jag fick MS, Multipel Skleros, ett helvete som fâr din kropp att bli din fiende. Jag fick sedan Epilepsi. Min kropp. Jag kan inte vara sams med den. Den har blivit stor av alla mediciner. Och det värsta är alla blickar och kommentarer om hur fin jag var innan. Inte om att jag faller och faller och kämpar varje, varje dag för att ta mig igenom den.

Det är ett helvete att vi ska titta pâ reklam med en mall för storlek och passa in, det är helvete att trigga unga tjejer att gömma godispâsen de tänkt äta, innan de ser den idiotiska kampanjen.

Naturligt smal, naturligt kraftig, vad vi än är, snälla fina tjejer och kvinnor och killar. Att vara frisk, det är allt. Att mâ bra, det är allt. Jag vill skydda alla, men jag kan inte. Jag bara avskyr hur skev den här bilden vi har av oss är. Kram.

Elenor: Sandra köper, liksom jag kläder från AA och Carven för att deras KLÄDER är fina. Kom inte och påstå att dom stora kedjorna är bättre, utan det är hela jävla industrin det är fel på.

E: Alltså jag blir så ledsen när jag läser det här. Sluta prata så! Strunta i den här fåniga reklamkampanjen ~ strunta i allt som har med den att göra. Och den här debatten som cirkulerar i det här kommentarsfältet har absolut ingenting med hur människor ser ut! Bär kjol och sträck på dig! Den enda som funderar över dina vader [som inte alls är tjocka] är du själv ~ ingen annan tänker på hur du ser ut! Jag har alltid haft en dålig relation till mina ben för de är kraftiga trots att jag är smal ~ och jag har höga vrister så jag har under så himla många år undvikit ljusa och tajta byxor för att det får benen att bli större. Men vet du vad? Jag är jäkligt snygg i det så jag struntar i det och det skall du också vara! Var glad över hur du ser ut och var stolt över din kropp! Du ser fantastisk ut i kjol ~ det vet jag så gå i kjol och må så bra du bara kan!

V: Vem har sagt att Sandra inte duger? Det handlar inte om att hon duger eller inte utan det handlar om att den här reklamkampanjen går emot det som den sägs stödja. Samtidigt skall man som bloggare förstå att personer i alla åldrar läser det man skriver och texter om att det bästa som finns är hångel och texter om att man genast skall haffa ett one night stand efter man har gjort slut med någon och texter där smalhetsen romantiseras tillsammans med knotiga män med vassa kindben och smala kvinnor i världens kortaste kjolar är att sända ut fel signaler.

Och jag håller med Agnes här ovanför ~ jag har läst Sandras blogg så länge men nu har jag vuxit ifrån den och jag har tröttnat på hennes romantisering av att vara smal är det finaste som finns och hennes bortförklaringar om varför hon handlar hos AA trots deras vidriga kampanjer.

Och nu skriver Sandra under ett nyare inlägg att hon inte vill vara här för att det är så låg nivå. Det är så hon bemöter kritik tydligen. Och att hon ju bara är människa (nähä? snacka om usel ursäkt istället för att ta ansvar) och att det är synd om reklambyrån (!). Och kanske värst av allt – at t hon försöker ha variation på inspirationebilderna men att de tär svårt att hitta! Allvarligt! Som om det inte skulle finnas några snygga bilder på kvinnor som inte är supersmala på hela internet! Fy fan, säger jag bara! Inte ett ord som tyder på någon som helst insikt.

Jag hade just börjat ha kjol. För första gången på 22 år. Jag har kämpat och kämpat för att våga ha såna där korta, fina kjolar och den här månaden lyckades jag, flera dagar. Men idag, så gick det inte. Det enda som finns i mitt huvud nu är den där jävla reklamen, och nu den här jävla diskussionen och det enda jag kan tänka på är att nu kommer alla att titta på mina feta vader.

alltså att du av alla deltar i en sån här
reklam gör mig så jävla ledsen. Du lägger ut konstanta förtryckande bilder,
med den underliggande texten att smalt är det enda vackra. Du väljer en screenshot där du posar, du säger att vi varje dag blir tillsagda hur vi ska se ut, när du gör det mer än någon i vartenda inspirationsinlägg du någonsin gjort. Jag har läst din blogg i flera år, men nu känner jag att jag växt ifrån detta, för såhär världsfrånvänd kan man inte vara och fortfarande vara en sund förebild.

Karin: Vilket svammel. Kritiken handlar verkligen inte om någon kollektiv känsla av skuld (därmed inte sagt att sådan skuld inte finns, jag är högst tveksam men jag tycker det är en annan fråga) utan om att det är en usel kampanj som motverkar sitt syfte.

Även Lisa Magnusson har skrivit om den nu: http://www.resume.se/nyheter/debatt/2013/09/26/miss-skinny-offrade-hela-sin-malgrupp-pa-uppmarksamhetens-altare/

Herregud. Duger inte Sandra längre? Orkar inte att folk går igång så fort på att kritisera andra. Dessutom döma andra för det de är. Den här kampanjen har ingenting att göra med faktumet att Sandra växte upp på Östermalm. Livet är det man gör det till. Sluta gnäll.

Däremot så gillar jag inte kampanjen och tycker inte om den grejen att både Sandra och Nina påstår att de inte har något med det att göra”det är bara denna film vi var med i”. Tycker verkligen man ska stå för det man gör. Eller så gör man inte det. I dunno. Sandra är vettig ju.

Vems idé var denna kampanj?! Den är ju helt skrattretande men samtidigt overklig. Det som stör mig mest är nog videon med fyra perfekta tjejer (kunde inte sluta stirra på den ena tjejens nyckelben) alla söta, vita och inte ett kilos övervikt. Hur ska det hjälpa? Och så posen.. står inte ut. 🙁

Förlåt men dina Lilla-Fröken-Viktig-mannerismer i den här videon blir rätt patetiska när man sen kollar på din oerhört självcentrerade blogg som förutom några tafatta försök endast visar att du knappast lägger några större intellektuella krafter på samhället, feminism osv osv. Du tänker väl snarare på grejer som att kyssas, vad som är fiint
och vilken restaurang du ska gå på. Vilket är fine. Detta kan man ju lätt utläsa genom att titta på vad du tycker är viktigt att ta upp på din blogg.
Och det är ju din blogg och där får du göra vafan du vill.
Men försök inte låtsas vara något du inte är.

Jag tycker att du har sån dubbelmoral. Du är själv extremt utseendefixerad och ser inga problem med att använda märken som t ex AA eller Carven, fastän det är sådana företag som du propagerar emot i den här filmen genom att låna ut ditt namn och din röst. Men huvudsaken är väl att du får vara fin. Det går tydligen först i din tankevärd. Känslan att vilja vara fin är ju så stark, även om man inte har just ätstörningar.

Jag läste snabbt och trodde först inlägget handlade om en klädkedja som enbart sålde små storlekar, så jag blev jätteglad. Jag skulle gärna se en sådan affär, då petite-avdelningarna är begränsade och ofta säljer fula kläder.

Det är inte synd om mig för att jag är smal, eller för att jag har svårt att hitta byxor som inte hänger. Inte när det finns tjejer som hatar sin kropp och svälter sig själva. Men det är synd att ’size 0’ (stlk 32) ska ses som något enbart sjukt.

Hej Sandra.
Först och främst: TACK!
Det du har gjort gör mig stum av beundran. Att våga kritisera det man själv på ett ofrånkomligt sätt, ändå på något vis är en del av, är ingenting annat än beundransvärt. Du om någon känner ju onekligen till pressen på att vara perfekt, vilket du också tidigare har varit öppen med.

Jag tänker att den största anledningen till varför debatten om Miss Skinny tagit sådana extrema proportioner i mångt och mycket handlar om ett kollektivt dåligt samvete. Vi har alla tillåtit den här utvecklingen att ske, vi köper budskapen, bilderna och kläderna. Vi vill passa in. Vi vill vara rätt. Och vem kan egentligen anklaga oss för det? Att få upp ögonen inför sig själv gör ont och är obekvämt. Då är det lättare, skönare att skylla på en ”oansvarig pr-kampanj”, en kampanj som egentligen bara berättar det vi innerst inne redan vet. Som trycker på punkter där det redan skaver.

Det är först när vi erkänner att vi alla är en del av det här maskineriet, när vi vågar se oss själva utifrån och agera på det vi ser som vi blir modiga på riktigt.

Jag har själv en stor erfarenhet av ätstörningar. Både privat, då jag själv varit drabbad, men också professionellt i mitt arbete med barn och ungdomar med ätstörningsproblematik. Jag möter varje dag människor som mår dåligt över sig själva och sina kroppar. Jag och mina kollegor är de som får se de fulaste sidorna av den likriktade skönhetspress och hets som vi matas med varje dag.

Denna geniala kampanj får arbetet att kännas lite lättare. Den har gjort det tydligt att vi är väldigt många som är väldigt trötta på det här. Vi är väldigt många som vill förändring.

Min förhoppning är att fler vågar göra som du och faktiskt på riktigt ta sitt ansvar. Ta ställning. Att vi fortsätter prata om det här och gör motstånd. För en sannare värld.

Stor kram /Karin

Frida: Men det är ju just det. Vad är det egentligen som debatteras? Inte är det ätstörningar iaf. Det som diskuteras är hur genomdålig och onyanserad den här kampanjen är. Smala, vita framgångsrika tjejer som står och poserar och pratar om att vi matas med bilder av hur man ska se ut. Say what? Det är som en parodi. Frisk & Fri kanske lyckas nå ut med sitt budskap till ett fåtal, men fan vet om det var värt det i längden. Jag jobbar med min ätstörning varje dag. Jag hade förväntat mig mer av en organisation som säger sig kämpa för att människor ska må bra. Inte bli ännu mer triggade att fortsätta svälta sig. Nej. Det är inte Sandras fel, men hon har ett ansvar. Den här bloggen skulle kunna vara en plattform för så mycket mer än bilder på trådsmala tjejer och pojkar med ”vassa kindben”. Men det största ansvaret ligger på reklambyrån som producerat den här filmen. Skäms.

Jag måste bara säga att frisk & fri:s arbete bygger på volontärer som arbetar frivilligt. Jag är själv en av dom. Vi håller bl.a. i självhjälpsgrupper för drabbade och anhöriga. Har stödtelefon och chatt man kan vända sig till. Vi håller workshops i skolor, föreläser och sitter med i brukarråd för att föra fram patientperspektivet och påverka för bättre vård. I Skåne har t.ex. slutenvårdsplatserna för ätstörningar dragits ner från 13 till 8, trots att man på flera håll sett ett ökat behov för specialiserad ätstörningsbehandling. Detta har frisk & fri i Malmö kritiserat hårt och gått ut i media med. Jag vill iaf lyfta fram att det görs en hel del bra grejer som en kanske skulle vilja ta del av – oavsett vad en tycker om kampanjen. Det råder delade meningar om kampanjen även i föreningen, fast de flesta tycker nog det är bra att denna fråga kommit upp till debatt.

Lisa: Det håller jag verkligen med om, vi måste alla bortse från det faktum att det alltid finns dom som inte har det lika bra, oavsett om det är pengar, kontakter osv.

Samtidigt har hon ju sagt det, sen kan man inte undgå det faktum att Sandra är jävligt duktig på det hon gör och att hon inte hade varit där hon är idag om hon inte hade varit just jävligt bra 😉

Jag skrev att kampanjen är kass, men vill förtydliga att jag tycker att du är grym Sandra. Fantastisk blogg och du är vettig. Man får ju skilja på vad som är vad 🙂 Puss från trogen läsare

Henrik12: Självklart skall kritiken riktas mot reklambyrån men om man är med och propagerar i en reklamkampanj visar man upp att man stödjer det som den står för även om man själv inte har valt hur den skall framföras eller vad som skall sägas ~ det är att säga emot sig själv på så många många plan. Om man som individ väljer att stödja en reklamkampanj eller en organisation står man för det som organisationen speglar.

Och självklart är det normalt för Sandra att komma från en välbärgad familj där hon har kunnat resa mycket och fått in sin fot i arbetslivet enklare ~ men bara för att det är normalt för henne skall hon inte sopa under mattan att så många människor har det annorlunda och verkligen får kämpa tills de gråter för att få det de vill ha. Bara för att man själv har det bra måste man kliva ut sin glasbubbla och förstå att alla inte har det likadant ~ man måste ha empati.

Samtidigt som jag håller med till större delar av övriga kommentarer tycker jag att man ska rikta den största kritiken mot REKLAMBYRÅN det är dom som har gjort fel och det är dom som har största ansvaret för kampanjen, inte Sandra.

En annan grej, självklart håller jag med att man får vissa privilegier om man kommer från en välbärgad familj, men samtidigt får man faktiskt till viss mån förstå att det är ”normalt” för Sandra.

Bella & dani: håller med er!

Men herregud vad fel det blev. Riktigt kass kampanj tyvärr 🙁

Lisa: Jag tänker att det borde vara självklart att inte bara säga en sak, utan också stå för det. Jag tycker att Niotillfem har ett ansvar för sina läsare, för det material hon producerar för sina läsare. Jag tänker att läsarna är en del av hennes inkomstkällor och att hon har ett ansvar för att producera en produkt som är sjysst. Det handlar om EN avsändare och jag vet inte hur många som läser bloggen? Tusentals varje dag? Det är inte konstigt att bloggen ger en ensidig bild och att en reagerar! Men det kanske inte hon, eller du, tycker. Men det fina är att bloggar bygger på kommunikation och att man kan få och ge information samtidigt och då tycker jag det är viktigt att säga vad en tycker. Precis som folk protesterar mot att HM producerar tröjor med tryck de tycker illa om. Jag tycker det är jättefint att en som konsument av en produkt (blogg) kan ge direkt respons på innehållet. Den här diskussionen är jätteviktig, tycker jag.

Bella: håller verkligen med, jag har också blivit provocerad av att Sandra slagit bort kommentarer om att hon haft det lättare att göra vissa saker, och DET provocerar mig mer än att hon råkar ha vissa privilegier i sig. Att som vit medelklassperson med karriärföräldrar inte kunna se att ens uppväxt gett vissa vägar in till saker, öppnat dörrar, att en fått med sig ett språk hemifrån, kontakter, fått möjligheter förklarade för sig osv osv är sjukt provocerande när det avfärdas med ”jag har jobbat för det här och klarat mig själv”. Sandra – du har säkert jobbat hårt, men det är sjukt osmakligt att inte heller kunna se de privilegier du har i form av klass och vithet tex. Alla har inte kunnat resa med sin familj, haft ett sommarhus som ser ut som en dröm, ett annat i Frankrike, framgångsrika föräldrar, vuxit upp i ”bra kvarter” osv osv – det skulle vara mycket intressantare om du försökte analysera hur detta påverkat dig istället för att förneka att det är fallet…

Lisa: Varför ska nån bry sig om andra människor överhuvudtaget? Om jag ser en främmande människa ligga medvetslös på marken, varför ska jag då bry mig? Jag känner ju inte den personen.

Jag håller med andemeningen i de flesta föregående inlägg, det är helt klart en besvikelse att se en så stor bloggare vika undan för ansvaret. Handlingar är ansvar. Väljer man att figurera i en kampanj så bör man ju rimligtvis kunna stå för det och kunna försvara mer rakryggat varför man valde att göra si och så och inte bara för goda sakens skull? Jag tror också att budskapet i denna kampanj förloras på vägen och kommer att ha svårt att nå fram till många, tyvärr. En dubbelmoralisk och ihålig bild håller inte. Och även, det några ovan har varit inne på, drömmigt peppande om ”du kan också bara du verkligen verkligen vill” är inte helt enkelt inte verklighet för många. Tack i övrigt för en fin blogg!

Varför ska Sandra ”behöva ta ansvar för sina läsare”? Det är inte hennes fel att många av dem som läser hennes blogg har fått för sig att hon är någon form av perfekt storasyster som det är okej att gnälla på, fråga om råd och vara avundsjuk på. Hon har ju ett eget liv att ta hand om, varför ska hon bry sig om vilt främmande människor.

Fint att dessa tankar äntligen dyker upp i bloggen. Finns många kloka synpunkter som jag hoppas att Sandra kan ta till sig av. För mig som (också) har en bakgrund i ätstörningsträsket visar Sandras inspobilder EXAKT sådant som triggade mig då. Kanske omedvetet en anledning till att jag går in på den här bloggen mycket sällan…
Vet att du Sandra har sagt att du såklart inte vill blogga om allt ”tråkigt” i livet, men faktiskt, som många skriver: Är du emot ett ensidigt ideal, och att romantisera just smalhet, är det ju en god idé att visa upp mer variation. Glad att jag inte bor i Sverige just nu – jag slapp tack och lov se de här hemska triggeraffischerna. Även om de gjordes för att uppmärksamma ett problem, hade en sådan kampanj kunnat gjorts på helt andra sätt än att sätta offret i fokus – varför inte fokusera direkt på förövaren? Typ i stil med en bild på någon moderedaktör (fejkad) och texten”Den här gubben/tanten får din dotter/son att skippa lunchen” eller någon kampanj om vad för tokerier man kan göra i Photoshop… eller vad som helst. Finns bra många bättre idéer än denna, som var kränkande både för de som är ”ofrivilligt smala och utpekade” och de som kämpar med ätstörningar varje dag.

Jag tycker också om mycket med den här bloggen, men de saker som beskrivs ovan har gnagt hos mig länge, det är oerhört skönt att se att andra känner samma sak!

Filmen var väl okej, ingen ny information men ändå bra initativ. Det mesta är ju redan sagt i tidigare kommentarer, om hur dåligt kampanjen innan filmen kan ha påverkat framförallt sjuka men även inte sjuka personer.
En tanke är att de hade kunnat ha visa det ur en före detta sjuks perspektiv, hur hen mådde då, hur hen mådde efteråt och hur livet har förändrats efter att hen har tillfrisknat. Som före detta sjuk kan jag säga att läsa hur härligt livet egentligen ska vara utan sjukdomen var något som peppade mig en del till tillfrisknad!

Bella: Spot on tycker jag.

Jag älskar också den här bloggen men när väl känsliga frågor (och frågor överhuvudtaget) lyfts i kommentarsfältet blir jag alltid besviken på hur Sandra, ja, alltid tycks fly från kritiken och frånsäga sig ansvar. Det är okej att göra/skriva oansvariga saker, det gör alla, men man måste stå för det. Alla kan inte alltid bli strukna medhårs, jag tycker majoriteten av kritiken är befogad och viktig. Och innan någon kommer och läsintebloggendå:ar mig vill jag understryka att jag tycker att den här bloggen och Sandra är fantastiska i mångt och mycket. Jävligt fantastiska till och med. Men det betyder ju inte att man ska sitta tyst när saker och ting är skevt.

Nettan: Ja, Asos har en petit-linje… där storlekarna börjar på 36 (!) Top shop har också en linje, det är sant och den är riktigt bra! Men vore det inte toppen om även HM, Lindex och Kappahl hade en petite-linje? Eller om det fanns egna butiker med små storlekar? Precis som det finns för stora storlekar.

Henrik: Du menar alltså att jag borde sluta läsa Sandras blogg för att jag mår så jävla dåligt av den?. 🙂 VARFÖR skulle jag göra det valet?. Vissa delar av denna blogg älskar jag, typ filmtipsen, texterna osv. Men när Sandra ena sekunden pratar om hur vackra alla kroppsformer är (och att smalhet inte betyder perfektion), för att andra sekunden visa det motsatta. Då vill jag faktiskt ha rätt att säga ifrån… Det är inte okej att en stor del av svenska unga kvinnor läser denna blogg, och gång på gång matas av den ständiga smalheten.
När ska du börja ta ditt ansvar, Sandra?

Alltså. Äntligen kommer den här debatten igång här! Jag älskar den här bloggen. Den visar en värld galet lågt från min egen. MEN. Smalhetsidealet, tvåsamhetshetsen, heteronormativiteten, kärlekshetsen, vithetsnormen gör mig alltid lite TRÖTT. Plus det här med att uppmana läsare till att Du kan visst göra vad du vill- åka till USA, jobba, skriva en bok i Paris! Som om det inte vore en del få förunnat och som om en inte har en FÖRDEL av att ha ett starkt socialt och ekonomiskt kapital. Niotillfem har råd att resa. Hade råd att hoppa av jobbet i USA (Driva en av Sveriges största bloggar= pengar). Niotillfem har kontakter som ger henne en central bostad i Paris. Vemsomhelst har inte det! Och det är okej! MEN. Det vore sjysst om Niotillfem också vågade stå för att det ÄR så. PLUS. Det funkar inte okej att säga att Jag får visst skriva om rökning som hett och skriva om att inte äta när jag gjort slut med min idol- man. Niotillfem är visst en förebild för många. Och att skriva melodramiska texter tror jag VISST påverkar de som läser.

Att bara skita i ansvaret en har när en driver en stor blogg tycker jag är att lämna läsarna i sticket.

Jag får verkligen en dålig känsla i hela kroppen av det här! Hur kan man bara ta för givet att alla som får se den här ”kampanjen” får veta i efterhand att det var en påhitt ? Stackars alla tjejer och killar som endast fick mer ångest av det här, hemskt ! Måste finnas andra bättre sätt att prata om det här än det här. Videon känns inte ärlig heller efter att man blev ”lurad” för det känns faktiskt så.. Sen önskar jag verkligen att Sandra kunde börja visa mer bilder på alla sorters modeller och inte bara de på tjejer vars knotor sticker ut ( främst var Walk bilderna ) vad sprider det för budskap till osäkra tjejer som läser bloggen ? Synd när hon faktiskt kan påverka synen på vad som anses vara vackert och normalt, men inte gör det … 🙁

Nu handlar det inte om detta, men, för alla som har svårt att hitta små storlekar.. Asos har en petite-linje, såväl som Top Shop, osv.. Det finns alltså motsvarigheter till Big is beautiful osv…

Jag måste tyvärr säga att jag håller med majoriteten av kommentarerna. Hela kampanjen fick mig bara att rysa. Som någon annan redan kommenterat- hemskt att inte ens föreningen som jobbar med den här frågan förstår hur ätstörningar fungerar. Riktigt jävla illa. Hur tänkte de ansvariga? Hur ska de hjälpa dem som faktiskt på riktigt mådde sämre den dagen de såg hemsidan/reklamerna?

Den senaste tiden har jag funderar på vilken bild du vill ge av dig själv. I inlägget ”three stripes”skriver du att du har på dig en adidasjacka i mellanstadiestorlek (jag vet att du skriver att den är midjekort på dig), men varför ens skriva ut att det är en mellanstadiestorlek?! Vad är poängen med att ens skriva det? Bilden i inlägget ”hur kysser man en person som man aldrig mer ska träffa igen” där du ser så väldigt, väldigt smal ut – vad sänder det ut för signaler? Alla är vi olika stora, men vi som är smala (och i vissa vinklar kanske ser ännu smalare ut än vi faktiskt är) kanske ska tänka oss för en extra gång innan vi publicerar bilder på oss själva som främjar ett ideal vi inte säger oss stå för. Det här blir bara konstigt Sandra, för det du säger dig stå för kommer inte fram i din blogg just nu.

Emilia: Jag skrev ju precis det, att man självklart ska få kritisera. Men många av dessa kommentarer ger inte konstruktiv kritik utan trycker bara ner Sandra. Om man till exempel gärna skulle se fler bilder på olika typer av kvinnor tror jag det är bättre att skriva det och med en god ton förklara varför. Det tror i alla fall jag sjunker in bättre än en lång förklaring om varför hon är en dålig förebild.

”En sannare skönhet”
Luddigt. Vad är det då? Till och med i en kampanj mot ätstörningar är punchlinen ”skönhet”. Beklämmande. Kunde det inte bara slutat vid ”det går att bli frisk och fri” …
skönhet skönhet skönhet…?

En sak till, varför säger du: ja jag har alltså inte gjort kampanjen, jag bara medverkar i den.
que???? Om man ska vara med i någonting så måste man ju kunna stå för den, men nu när det inte fick den effekten du hade hoppats på så ”finns det ju tydlig problematik”. Man kan inte vända kappan efter vinden i så viktiga saker som ätstörningar, och det är viktigt att förstå att alla som såg den här vidriga reklamen inte har möjligheten att ta del i den viktiga diskussionen som efterföljde; alltså alla barn. Väldigt unga tjejer och killar som inte ser ett reklamtrick utan ännu ett osunt ideal.

Själv blev jag sjukt besviken av att butiken var fejk. Jag hade hoppats på en affär med kläder som passar mig som petite i stil med HM:s avdelning BiB (big is beutiful), Lindex Generous size och Kappahls Xlnt. Fast i storlek 32 då. Själv är du väl en size 0 Sandra? Skönhet kommer i alla former, inte bara stora.

För övrigt är ju storkeken zero (o) en amerikansk storlek. I USA är de ju som bekant väldigt mycket större generellt. I Sverige motsvarar size zero storlek 32. En ganska vanlig storlek om man är kortare än 160 cm.

Oj!
Har ni fått betalt för att ställa upp på den här kampanjen? Tog ni inte reda på hur den skulle utföras och vad den skulle innebära/innehålla innan ni ställde upp?

Henrik12: vilken idiotisk kommentar. Du kanske själv skulle låta bli att skriva om du inte kan tänka.

Madelien: Men läs inte bloggen om du mår dåligt av den!?

Trots all kritik här i bland dina kommentarer måste jag ändå ta en positiv ställning. Såg filmen och miss skinny på andra forum än bild blogg först och jag tycker verkligen den når ut. Förstår så all kritik och ilska, MEN den pekar ju precis rätt i all problematik och svårighet. Way to go Sandra och frisk och fri!

Någonstans en god tanke som inte alls blev bra.
Känns inte trovärdigt att du säger att modeindustrins bilder driver utvecklingen åt fel håll samtidigt som du väljer att lägga ut bilder på skelettkvinnorna från Valentinos höstmodekampanj. Megabu räcker inte alls för att rättfärdiga det… Känns nästan bara fånigt och naivt tycker jag.
Förhoppningsvis kanske du lär dig något av det här, och tar till dig dina egna kloka ord. Sluta glorifiera sjuka ideal!

Riktigt olustigt detta.

Lisen: Pinsam kommentar, ingen har varit elak. Man måste få ge konstruktiv kritik. Om man medverkar i en sån här kampanj måste man väl för fan ta reda på mer innan man gör det?
Allt kan bli så fel, fast man kanske tänkte rätt..Nånstans?

Hela kampanjen är ju helt jävla förkastlig. Som någon sa: Man vill inte bli lurad när det handlar om något så allvarligt som detta.

Cecilia: Precis, det går djupare än så. Det gör ont att inte ens föreningen som jobbar enbart med frågan verkar ha fattat det? Och det gjorde ont att läsa din kommentar. <3

Jag vill inte alls vara elak men det här blev lite konstigt. Varför är ni bara smala tjejer? Och varför posar du så där med armen i videon? 🙁

varje dag är en kamp för den som har en ätstörning. att se sån här skit rent ut sagt gör mig så otroligt ledsen. hör ni det allihopa? jag har ont i hjärtat. jag vill nästan gråta. jag är 19 år och har bulimi sedan många år och är på bättringsvägen. men jag har aldrig blivit tagen på allvar för att jag inte är stereotypiskt ”ätstörningssmal”.

”och jag vet att de fått in nya stödjare och pengar”skriver sandra. rent konkret, vad går dessa pengar till? om man medverkar i en sådan här kampanj tycker jag att man ska ta reda på sådant så man vet vad man lånar sin röst till. som någon skrev här i kommentarerna, att ätstörningen är en demon inuti huvudet som ingen kampanj i världen kan fixa, utan det måste komma inifrån.

en ätstörning handlar om SÅ MYCKET MER än viljan att vara smal. man mår urdåligt. fattar ni inte det?

alla kommentarerna här är ett bevis på att kampanjen var dålig.
förlåt för den här kommentaren men jag blev så himla ledsen.

”Ändamålen helgar inte alltid medlen”
http://www.resume.se/nyheter/debatt/2013/09/25/linda-ehlers-eftersmaken-ar-bitter/

I: Nu har flera andra hunnit beskriva det bra redan, men att det då och då har varit texter om att Sandra haft ätstörningar väger rätt lät mot smalhetsen som bloggen faktiskt utgör. Alltid bilder på smala, smala flickor och beniga kroppsdelar, nästan aldrig några andra kroppsformer.

Och Sandra, vi förstår att du inte gjort kampanjen själv, men du medverkar och det är bara fånigt att föröka smita från sitt ansvar. Du valde att medverka i den. Och nej, det viktigaste är inte alls att ni pratar för en god sak utan helheten, vad ni faktiskt är en del av, vad resultatet blir. Klart att de och ni säkert menar väl, men det vore mer klädsamt att ta åt sig av den massiva kritiken (här och i olika medier) istället för att skylla ifrån sig och sedan säga att ni menar väl. Stå upp för det du gör, och våga erkänna när det blir fel.

Hej alla upprörda!

Säga vad man vill om kampanjen men när ni kritiserar Sandra tycker jag att många av er borde hålla en trevligare ton. Självklart ska ni ju säga vad ni tycker men glöm inte bort att ni sitter bakom en datorskärm och att om ni verkligen vill påverka så görs det inte bäst genom elaka ord!

madeleine: ?

Madeleine: Jag förstår vad du menar och det är absolut som du säger. Om man skall leda en sådan här kampanj kan man inte vara full av dubbelmoral. Sandra postar endast bilder av fina och smala kvinnor utan några som helsta defekter. Alla har vi defekter och det är så himla fult att romantisera dem och sopa de under mattan. Jag är inte särskilt förtjust i tidningar som pratar och resonerar kring vikt men jag läser en skvallertidning som jag favoriserar för de postar fotografier på celebriteter som har celluliter och som har sina defekter lite här och där ~ precis som vi och det tycker jag är fint för vi är inte mer än mänskliga. Och fina underbara du ~ banta aldrig. Du är fantastisk som du är och du duger precis som du är. Älska dig själv och vårda dig ömt för vi har bara ett liv och vi måste ta hand om oss.

Varför ska överhuvudtaget utseendet vara så viktigt, oberoende om man är 32:a eller 52:a? Jag håller med Alicia och Madeleine. Fundera på vad det är du förmedlar. Själv skrev jag den här texten om samma tema för ett tag sen: http://linastexter.blogspot.fi/2013/08/hela-tiden-lite-ful.html

❤

Jag håller också med om vad flera har skrivit om att du bidrar till det smala vita ideal som finns. Dina inspirationsbilder på bloggen är liksom enbart på assmala ”sköra” tjejer med vit hy. Du är ju så fin och peppande på många sätt, så skulle bli så himla glad om du kunde variera dig och visa alla möjliga tjejer här! De kan ju liksom inte BARA vara den typen av skönhet du gillar, så varför inte visa det? 🙂

Jag tror att du har gått in i det här med en fin tanke. Men som många skriver, din blogg gör mig oerhört stressad många gånger, att vara smal och att ha ett perfekt liv. Jag vet ju egentligen att du inte har det, det har ingen. Men på något vis kan jag behöva pausa från den då och då för att allt känns så lyckat här och det blir lätt att man börjar jämföra sig när saker är inspirerande. Jag gillar verkligen dina ”sårbara” inlägg just därför, tror att andra gör det också. Det är då du blir mänsklig och verklig. Just för att du inte är perfekt. Även om en blogg visar den fina sidan av det mesta och man inte vill lämna ut allt, tror jag det kan vara en framgångsfaktor att ibland skriva en enda liten rad om något som inte var superhärligt.
Ja du hör ju att jag upplever din blogg lite splittrat. Men trots det är den min absoluta favorit, och jag tycker det är fint att du vågar ha en debatt som denna i ditt kommentarsfält.

Klagar absolut inte på Sandra, men hade gärna sett en variation i klippet. Olika tjejer (hade ju varit fiffigt med olika storlekar med tanke på ämnet…) och nån kille eftersom det inte bara handlar om tjejer. För övrigt tycker jag så klart att det är jättebra att det uppmärksammas. Allt handlar dock inte om mat, eller smalhet. Jag har problem av lite olika slag och visst, ideal etc påverkar en, men jag mådde dåligt i grunden och jag tror att ”svaret” på problemet finns inom en, inte i modebranschen (även om den är vidrig på ett sätt). Tycker hur som helst att det var fint av dig att uppmärksamma detta!

Jag tror att det alltid är bra att uppmärksamma problem så att vi kan prata om det. Visst, det är ett infekteras sår för många, men hur ska vi får bort det om vi inte lyfter fram problemet i ljuset och ser det för vad det är? Det är såklart hemskt att denna kampanj har fått folk att bli ledsna, men det är inte kampanjen som är problemet utan det sjuka ideal som finns i samhället och som till stor del beror på modeindustrin. Vi pratar om det just nu och det är bra! Inget blir bättre av att vi tiger om problemet.

Tycker att det är lite paradoxalt att du säger dig vara en så stor motståndare till osunda hälsoideal när de enda ”sköna och vackra” bilder du lägger upp är på unga kvinnor med synlig ryggrad och tunna kinder. Det räcker liksom inte att skriva: åh jag hade också ätstörningar jag vet hur svårt det är, men dagen efter skriva: här är min inspiration för hösten; med enbart anorektiska ben under små kjolar. Som någon skrev här ovanför, det handlar om hur man framställer det.
Häromdagen hade vi seminarium i min skola om ätstörningar, och då kom din blogg upp som exempel på en dålig förebild för vad vackert ska vara. Jag tycker verkligen om delar av din blogg, men jag tycker att du har en väldigt skev uppfattning om vad det faktiskt är du gör på riktigt.

Men…. Sandra. I videon pratar du om att vi matas av smalhets-hetsen varje dag. och att det borde få ett slut nu. man tänker alltså att du borde leva som du lär – men det gör du ju dessvärre inte?.
Alla dina inspirationsinlägg innehåller oftast kvinnor som uppfyller samhällets ideal. aldrig större kvinnor, aldrig dubbelhakor, aldrig celluliter, aldrig stora magar. det enda du matar oss läsare med är orden ”allt som är vackert är smalt”…. Så ja, fyfan vad sorgligt det känns att du av alla medverkar i denna kampanj… eftersom din blogg är en av dom få som får mig att vilja banta…. Kram ändå. Hoppas du får en fin höst.

jag tycker att kampanjen är jättebra! för att den använder den retorik som modebranschen själv använder. den är rättfram, enkel att förstå och har fått många att heja till och fundera (på olika saker bevisligen)

Jag tycker det var en bra grej.

först vill jag förtydliga att jag har alltså inte GJORT kampanjen, jag medverkar bara i informationsfilmen om Riksföreningen för Ätstörningar. Säga vad man vill om kampanjen, iaf bra att föreningen fått uppmärksamhet och jag vet att de fått in nya stödjare och pengar. Men, jag håller absolut med er om att det finns en tydlig problematik. Som också är viktig och bra att ni tar upp. Vi som medverkar i filmen har bara lånat våra röster och våra namn för att uppmärksamma en viktig organisation, när de ringde och frågade om jag ville ställa upp i en film för Frisk&Fri sa jag ju självklart ja. Och som Nina sa till mig – vi pratar för en god sak, och det är ju ändå det viktigaste. Nu vet ni iaf.

Tack för att du är med i filmen och skriver om det här Sandra! /Maria som jobbar som regionansvarig i Frisk & Fri Malmö

önskar också att vi istället för att gå mot ”sannare skönhet” kunde gå mot andra grejer än utseende. typ smarthet o snällhet?

Plus att kampanjer som den här gör att folk kommer börja akta sig för att i framtiden bli berörda, upprörda eller engagerada av något alls. Är det ett PR-jippo eller på riktigt?
Det är inte roligt att bli lurad när det gäller allvarliga saker.

Det är uppenbarligen en trend att låtsas göra kampanjer för något, som egentligen handlar om något helt annat. På olika nivåer. Från att Tommy Nilsson byter namn till Black till det här. För att väcka uppmärksamhet. Men det är en himla skillnad att marknadsföra en lakritsglass och att trycka upp stora annonser på smala tjejer med loggan ”Do you fit in?” över hela stan. Det här inte rolig PR. Speciellt inte när diskussionen i de flesta forum jag sett har övervägts av människor som skriver ”Helt rätt! Det finns ju klädbutiker för Plus-storlekar” och det har istället blivit en debatt om varför det inte redan finns butiker för supersmala tjejer. Det triggar. Det får utrymme.
Jag tog verkligen illa upp av annonserna. Att det nu kommer en efterföljande ”vi skoja bara, bry er inte om er vikt”-video hjälper inte riktigt.

Jag kan faktiskt bara instämma i tidigare kommentarer. Jag förstår att tanken är god, och jag håller med om att frågan är ack så viktig. Men som före detta ätstörd kände jag direkt hur denna kampanj högg till i en del av mig jag nästan alltid lyckas ignorera. Jag tror inte att jag är ensam om att vara frisk, men ändå ha ett litet frö inom mig som jag inte tror att jag någonsin kommer bli av med. En kampanj i detta utförande blev, som många andra sagt, en trigger. Nu är jag frisk och kan hantera det, men för några år sedan hade jag inte klarat det. Blev otroligt trött (men inte förvånad) när jag möttes av reklam från ”företaget” på Facebook, men när kampanjen avslöjades blev jag inte direkt lättad, jag blev snarare beklämd. Jag förstår tanken – att väcka uppmärksamhet och locka till debatt. Men det sker på sätt och vis på bekostnad av många unga tjejer och killars självkänsla. Att jobba med precis samma metoder som företagen som använder smala modeller och liknande är kontraproduktivt, det bidrar inte med en lösning på problemet. Vad som har hänt är att vi återigen har lagt fokus på kvinnokroppen, vad som är rätt och fel. Betyder det faktum att annonserna var fejk att storlek 32 automatiskt inte är avundsvärt, att det är fel? Kampanjen får mig att återigen fråga mig vad som är rätt, vad som är fel. How about att vi bara lägger ner den frågan och fokuserar på vad som ligger till grund för problemen – lägger skulden där den hör hemma – istället för att lägga fokus på kvinnokroppen? Blir ledsen och trött. Vet inte hur mycket du eller de andra i filmen visste, men blir innerligt besviken om ni förstod innebörden av kampanjen när ni filmade detta.
Är du nöjd med resultatet?

Nå har ikke jeg sett kampanjen, men det høres ut som den har nådd et av sine mål, om å skape oppmerksomhet rundt problemet. I dagens samfunn med så mye som kjemper om oppmerksomheten, må man ofte bruke litt tøffere virkemidler for å nå fram.

Börjar bli ganska trött på den här nya trenden att nå ut med någonting genom att göra något som upprör folk, för att sedan säga att ”det var bara på skoj, här är vad vi egentligen vill visa”. Och speciellt i det här fallet, då det som många redan nämnt säkerligen finns många som inte förstått eller kommer förstå att kampanjen för Miss Skinny enbart var en bluff..

Sedan blir jag lite störd över att det inte är en enda kille med i reklamfilmen, på något sätt görs ätstörningar till ett kvinnligt fenomen. Vilket det absolut inte är. Precis som att de flesta av oss stör sig när det bara är män som porträtteras i något sammanhang så hänger jag upp mig på att det här endast är kvinnor som visas. Vill inte kampanjen nå ut till killar med ätstörningar? För det finns många!

Menar inte att du Sandra på något sätt hade att göra med det som jag kritiserar här, men ville ändå lägga fram mina åsikter 🙂

Jag tycker att det är positivt att börja prata om ämnet och det är bra att få igång det på nätet där allt sprids så snabbt! Jag hoppas bara att det kommer skrivas och pratas lika mycket om den här reklamfilmen och kampanjen som det gjorde när man hörde talas om Miss Skinny

Fast kampanjen går ju ut på, som Sandra säger, att ifrågasätta modeindustrins ideal, för let’s face it, modeindustrin har så mycket makt. Man får tycka vad man vill om den här kampanjen och hur den riktar sig åt dom som har ätstörningar men det är modeindustrin som har störst makt i den här frågan. Det är dom som är ”the bad guys” och inte Sandra eller reklambyrån!!!

Känns väldigt konstigt att sedan visa en film på tjejer som alla är jättesmala. Visst, inte modeveckan-i-Paris-smala, men ändå smala på det sättet som alla tjejer som känner sig ”större” skippar frukosten för att få se ut som. Det bli exakt samma dubbelmoral som florerat i tidningar som Veckorevyn m.m de senaste åren: bara ha bilder på jättesmala tjejer och på samma sida hetsa med att man måste vara nöjd med sig själv. Det hela blir bara återigen som en tävling man inte kan vinna, du måste vara smal men får ABSOLUT inte banta eller träna för att bli smal. Samma grej som när de har intervjuer med kända manliga profiler som säger: ”jag älskar tjejer som äter ordentligt, skulle bli sjukt avtänd om någon beställde en sallad på en date”. Jaha, och alla tjejer du någonsin blivit sedd på bild med väger typ 52 kg, hur fan ska man då lyckas? Vara smal och ändå ”skön och avslappnad” som kan äta vad som helst. Nej, jättekonstigt och förenklat sätt att belysa ett väldigt allvarligt problem. Inte imponerad för fem öre.

Hanna som skrev ”Utöver kritiken mot kampanjen så är ju din blogg väldig triggande för många, du kanske skulle fundera lite på de bilder du lägger ut och vilka signaler du skickar varje dag också. Och nej, det handlar inte om att du inte får vara smal, det handlar om hur du framställer det.” men asså HALLÅ!! jag visade precis bloggen för en vän just för att jag tycker den har hjälpt mig att chilla med smalhetsidealet. har du ens läst sandras texter om vikt och när hon skrev till den där tjejtidningen? (samt alla 78 miljarder bilder på pasta och hamburgare) att bekämpa ätstörningar är INTE lika med att människor som råkar vara smala, eller betraktas som smala, ska anstränga sig för att dölja sin kropp. ens vikt är inte alltid ett aktivt val, oavsett om den definieras som ”smal” eller ”tjock” eller ”normal”. men det är det skönhetsindustrin tjänar pengar på att få folk att tro. du borde verkligen rikta din ilska över ätstörnings-grejejn mot lite vettigare mål än sandra. så det så.

Hej Sandra,
jag har bloggat lite om kampanjen. Skulle verkligen uppskatta om du läste: http://coloursoftheworld.blogg.se/
/Denise

Jag får obehagskänslor av hela kampanjen tyvärr. Dels för att informationen om att Miss Skinny bara var en PR-grej kanske inte når ut till alla, och dels för att jag inte förstår vad ”För sannare skönhet” betyder? Borde inte poängen vara att ta fokus från utseende över huvud taget? Och att sedan marknadsföra det ytterligare med tre smala tjejer? Inte size 0 kanske, men fortfarande smaala tjejer.
Du är så fantastisk och jag vet att du menar väl, men jag får bara ångest av hela grejen tyvärr.

Alltså jag vet inte riktigt men jag tycker det här är så fel. Det känns säkerligen bra för er som propagerar mot miss Skinny i den här frisk och fri kampanjen men det hjälper inte de som har problem med ätstörningar utan det gör de mer påminda om vikthetsen och utseendefixeringen. Ätstörning är en sjukdom som är en demon i hjärnan och den enda som kan släppa demonen fri är den som lider av det ~ ingen kampanj kan någonsin hjälpa till.

Så godt at det bare var et PR-stunt! Så kult at du er med på å påvirke i riktig retning!

tycker att det är ett enormt konstigt sätt att trigga till ätstörningar (som både ni som varit med om det och föreningen frisk och fri bör veta att det är just det ni gör när ni visar upp sånnahär bilder) för att motverka ätstörningar. Jag fattar syftet och att ni menade väl, men blir bara så otroligt besviken feminister jag litar på och ser upp till stödjer denna kampanj. Det är viktigt att få igång en diskussion om ätstörningar, och detta var ett effektivt men extremt dåligt och dubbelmoraligt sätt.

Jag tycker att den här kampanjen med miss skinny var väldigt ansvarslös. vad spelar det för roll att man säger ”skämta bara”, när bilderna ändå satt uppe och spred ett helt annat budskap? Jag har haft ätstörningar och blev väldigt illa berörd. Tycker också att det är märkligt att alla i filmen är just smala (och vita).

Alltså, jag vill verkligen gilla det här för jag tycker verkligen det är bra att man kritiserar dagens ideal och GÖR NÅGOT. Och jag gillar ju dig, jättemycket. Men jag gillar inte det här. Jag tycker det känns som att mobba någon svinhårt för att visa en poäng, hur dåligt det är att mobba. Och sen bara ”Men det var inte på riktigt när jag mobbade dig, jag ville bara visa alla hur fel det är. Torka tårarna nu! Det finns hjälp att få.”

Jag gissade från början att det här inte var sant, men jag gissar även att det fanns de som inte gissade det. Att det fanns de som mådde dåligt över att de inte passade in, som kanske åt mindre den dagen de såg annonsen. Och det gör mig ledsen, jag tycker inte en ska ha en sån här kampanj på bekostnad av de som redan mår dåligt utan på de som gör den där jävla skiten, som sätter de där jävla idealen. Vet inte hur det ska gå till, men jag tror inte det här var rätt sätt.

Absolut ingen kritik mot dig, tycker som sagt om dig jättemycket. Kram.

Heja Sofia!

Utöver kritiken mot kampanjen så är ju din blogg väldig triggande för många, du kanske skulle fundera lite på de bilder du lägger ut och vilka signaler du skickar varje dag också. Och nej, det handlar inte om att du inte får vara smal, det handlar om hur du framställer det.

Nu har ju du inte haft något att göra med själva kampanjen (antar jag) utan du bidrog med det som syntes i videon, eller? Känner du nu i efterhand att du önskar att de hade skött det lite annorlunda? Min personliga åsikt är att visst, de skapar debatt, men har man erfarenhet av ätstörningar vet man hur mycket en sån reklam triggar (oavsett om det senare visar sig att de inte stödjer den typen av reklam) så för mig blev allt så himla fel bara. En annan sak som dyker upp i mitt huvud är att ni alla lika gärna skulle kunna vara en och samma person, varför fanns där ingen variation? Tjejer i olika storlekar och inte bara vita? Som sagt, förstår ifall du inte ligger bakom detta, men det var det jag reagerade på och jag undrar om du också gjorde det. Och trots att jag egentligen också är trött på att allt alltid ska handla om just skönhet när det kommer till kvinnor, så förstår jag varför det är relevant att ta upp. Man måste ju börja någonstans. Men som sagt, tycker de ansvariga hade kunnat tänkt till lite och skött det lite snyggare, även om resultatet säkert kommer bli bra iom att folk faktiskt pratar om det.

Tyvärr en väldigt dålig kampanj i mina ögon, det förvånar mig mycket att någon med egna erfarenheter av ätstörningar ställer upp på det här. Ni visar triggers för en stor mängd människor, varav bara en del kommer att se uppföljningen – att det är en kampanj mot ätstörningar. Och även för de som ser resten av kampanjen så är ju skadan redan gjort, om du förstår hur triggers fungerar. Så här skriver Genusfolket på Politism: http://politism.se/genusfolket/ansvarslos-kampanj-mot-atstorningar

Tycker att det här är så fel och konstigt. Jag, som har bra självkänsla och aldrig haft problem med min kropp blev triggad av annonserna. Har förklarat varför mer grundligt på min blogg hehe smygreklam. Nä men sjukt konstigt av en sådan förening att lägga pengar på att tapetsera stan i vikthetstriggande bilder och fraser. Ologiskt

Hörde om miss Skinny för ett par dagar sedan och blev verkligen upprörd, sur och besviken på världen. Väldigt lättad nu (även om problemen i sig inte försvunnit någonstans)! Men vilken bra kampanj, jag tror verkligen de lyckats få uppmärksamhet!

Väldigt bra!!

Nu förstår jag att du Sandra m fl medverkande menade väl – och kampanjen är förstås cool och slagkraftig PR-mässigt sett, men jag tycker tyvärr att den orsakat mer smärta än nytta. För varje gång en tjej som kämpar med att bli kvitt sin utseendefixering, får syn på kampanjen, blir det till ytterligare en påminnelse om hur mycket vikt, pengar, energi etc. i samhället läggs just på – utseendefixeringen. Det är bra att ätstörningarna uppmärksammas som samhällsprogram, men varför använda ytterligare en ”skinny” röv för att illustrera detta? 🙁

Jag reagerade verkligen när jag hörde talas om miss Skinny, vågade knappt tro mina ögon. En stor lättnad nu när jag förstår att det bara var en del av en reklamkampanj, det ger mig ett nytt hopp om om den värld vi lever i. Otroligt bra video och ett bra sätt att väcka debatt, ska verkligen sprida detta!