Vad gör man med all den där svartsjukan? När man inte kan låta bli att försiktigt läsa sin killes sms från hans ex? Ångestklumpen i magen när han pratar om något minne som man vet han hade med henne.

Jag är 22 år gammal och har nog aldrig varit kär, alltså aldrig på riktigt kär. Jag har väl tyckt om nån då och då och haft en liten fling men det är aldrig förrän efter det hela är slut som jag får för mig att det var mycket större än var det var, att jag liksom romantiserar det hela när jag egentligen inte alls kände på det viset under flingen. Tror ni man kan gå ett helt liv utan att bli kär i någon? För jag är så himla rädd att det är precis det som kommer hända mig och jag älskar alla episka kärleksfilmer och vill bara ha en riktig stormromans nån gång i livet. Vad gör man liksom om man aldrig blir kär? Aldrig får de där fjärilarna i magen av nån? Ska man bara nöja sig med nån man tycker om men inte är kär i då?

Hur släpper man taget om gammalt, ruttet bagage bestående av ostabila killar (KILLE rättare sagt) som gjort en känslokall och kvävt romantikern inom en, medans man i dagsläget träffar den Perfekta Killen, som håller om en hårt? – Hur slutar man vara rädd och börjar älska och tillåter sig själv att äntligen få vara älskad tillbaka?

Men Sandra! Det här hade jag missat: http://www.youtube.com/watch?v=3KGKDZKxb1o
Var du med i TV när du var liten?

Det här med att ha lite mage och lovehandles. Alla tittar på mig när jag går förbi i lunchrummet på jobbet och säger ”nu börjar du bli ganska tjock! eller ”hon hade varit snygg hade hon inte haft den magen” eller ”jo jag skulle kunna hångla upp henne, men lovehandles kan jag vara utan.”

Nej såklart dom inte säger så, men det känns så. I mitt huvud. Jag kan bli fruktansvärd nervös när jag går genom ett rum med människor. Jag har ganska bra självkänsla / självtillit, men just mina extra kilon… Det tär. Jag tränar och äter bra, men har nyligen gått upp lite för att jag slutade röka innan sommaren (yay!) Hur kommer jag mig genom tiden det tar att förlora mina kilon igen? Hur känner jag mig fin?

Om du skulle vara en monki, vilken skulle det bli?

svar till Anna och S.A. som båda pluggat klart men inte fått några jobb och känner sig depp- Jag är med om exakt samma sak som er nu. Fast att jag känner att min utbildning inte var riktigt rätt för mig, men att jag borde testa att jobba som det ändå. Får inga jobb och blir ledsen men lättad på samma gång. Det var otroligt skönt att höra att några andra också är vilsna där ute. Jag vet inte hur det löser sig, just nu känner jag bara att jag vill rymma från det här landet och allt som kan kallas vuxenliv.

Hur gör man för att inte jämföra sig med andra grymma tjejer (som ni själva, kanske)?
Jag menar, ni får alla en massa bekräftelse på era bloggar osv varje dag. Alla får inte det. Och utan denna bekräftelse är det nog svårare att själv komma på att ”fan, jag är asbra på det här och det här”… Och om man nu tycker det, så bleknar det lätt när man ser hur uppskattade vissa andra blir, men inte man själv. Tankar kring det? Skulle ni överleva emotionellt utan all bekräftelse?

Om man vill så mycket i livet, att ingenting blir av, vart ska man börja då?
Hur ska man göra för att må bra, när ingenting känns roligt…?

Din första kyss?? Var den oändlig eller kort? romantisk eller fel? blöt eller hård? om du kunde skulle du gå tillbaka till den och köra den på replay tusen gånger?

Vad är dealen med att du ofta lägger upp bilder på dig själv med en cigg?

Hur slåss man för en plats i en kreativ bransch? Måste man synas överallt och prata med allt och alla?

När vet man att det är dags att göra slut?
När man älskar varandra men knappt ligger med varandra längre efter två år, när man vill att det ska bli bättre men man irriterar sig mest på varandra hela tiden. Jag som har hittat den bästa personen i hela världen, jag känner mig så jävla otacksam.

Jag har träffat en hel del äldre killar som varit ganska skitiga mot mig, men grejen är att nu har jag träffat en 17-årig kille som det inte går en dag utan att jag tänker på. Vi har sms:at jättemycket och det e ganska flörtigt med hjärtan och ”puss gonatt” osv. Förra veckan sågs vi för första gången ensamma och då pratade vi om förhållanden, sex osv (det var han som tog upp det!). Och det kändes som att han försökte vara nära, för han kunde ta lätt på mitt ben emellanåt och han kramade om mig när jag frös. Jag lutade mig emot honom och han liksom höll om mig medans vi höll handen <3
Jag är typ "den nya tjejen" i stan och jag har precis börjat lära känna folk och så. Grejen e den att när vi ses så känns det som att han är lika trevlig och härlig mot alla som mot mig. Han är liksom inte direkt "populär" men han är extremt omtyckt för att han är så sjukt trevlig. Alltså känns det inte särskilt speciellt när vi är bland andra. Men tror du att han gillar mig? Jag tror att han är osäker på hur jag känner, så hur kan jag göra för att han ska förstå vad jag vill?

Det finns en kille som det inte går en dag utan att jag tänker på. Vi har sms:at ganska mycket med ”flörtsmileysiar” och hjärtan och så, och vi skriver alltid ”puss gonatt”. Vi sågs förra veckan, första gången själva och då höll han sig nära och kunde ta lätt på mitt ben emellanåt. Jag lutade mig mot honom och han höll om mig <3 Jag har blivit hembjuden till honom några gånger tillsammans med gemensamma vänner som vi har, och grejen är att han är hur härlig som helst, men det känns som att han är likadan mot andra tjejer som han är emot mig. Alltså, jag säger inte att han är "player"aktig, han är snarare liksom bara extremt trevlig och härlig mot alla. Grejen e att jag är ny i den här stan, så jag är liksom den "nya tjejen", så jag känner inte folk så väl än.
När vi sms:ar är det väldigt flörtigt och vi har redan pratat om tidigare förhållanden och sex och sånt. Tror du att han gillar mig? Hur kan jag göra för att få honom att förstå hur jag känner?

Hur får man tillbaka gnistan? Jag är nyligen färdig med min universitetsutbildning, har sökt jobb hela sommaren och hösten – men utan napp. Har hamnat i en slentrianmässig grå dimma, har inte lust med någonting och börjar ifrågasätta saker som tidigare har varit så självklara. Jag vill få tillbaka livsglädjen och energin som jag hade förut. Du verkar vara en så himla glad och energisk person som hela tiden vågar och orkar ta tag i nya saker och projekt. Hur gör du? Kram

Brukar du gilla låtar som du skäms lite för att du gillar? Sådär att du trycker på private session och lyssnar och hoppas att ingen märker något? Om det hänt, kan du inte nämna vilken låt det var du senast älskade i hemlighet?

Hur hör du för att inte vara för avundsjuk eller låta dåligt självförtroende förstöra ett förhållande?

1. hur slutar man vara ledsen hela tiden när misslyckandena hopat sig till en trasslig klump som känns omöjlig att reda ut?

2. hur vågar man göra läskiga saker?

3. hur vågar man visa sig svag inför människor?

Hej! Jag undrar hur man ska göra när man vet att killen man är kär i inte gillar en tillbaka längre, och så vet man att det bästa för en borde att kanske hångla med någon annan så att man kan komma på andra tankar (och man vet att det här fungerar för en sedan innan), men sen är man en sådan person som tycker att det är läskigt att hångla med personer man inte känner. Hur får man det att funka? Ska man tvinga sig att hångla med någon man inte känner?

Hur hanterar man ångest?

hur ”gör man slut” med en vän man garanterat kommer träffa näst intill varje dag både utanför och i skolan? kan man det? om man vet att alla mår skit av allt och det bästa vore att man aldrig mer snacka men trots år av ”jag orkar inte” känslor emot varandra vågar ingen någonsin ta upp det?

Jag har ett dilemma. En av mina närmaste vänner har flyttat till Paris. Hon har länge bråkat med anorexia, aldrig så att hon varit sjuk utan bara att det har kontrollerat hennes liv. Nu är hon där och jag vet inte hur jag kan hjälpa henne härifrån. Hur kan jag hjälpa henne?

Jag lever ett liv med få vänner, kommer inte in på det jag vill på universitetet, känner mig ogillad av människor. Du verkar så himla omtyckt, vill vara som dig. Hur blir man en person som folk tycker om?

Hej! Jag har ett kontrollbehov och det verkar ställa till det i mina vardagliga relationer, även om jag vet om problemet så kan jag inte sluta vara mindre kontrollerande för då får jag jätte mycket ångest, så: gör som du vill ( känns bra för stunden men efter ett tag kommer jag förlora vänner) eller sluta kontrollera (en massa ångest och det är nästan så man spricker där innuti). Inget av alternativen tycker jag om, har du vart i kontakt med någon som är på det viset? Jag vill bara påpeka att jag är snäll, har ett samvete, väldigt känslig och har en dålig självkänsla. P.S Jag börjar bli kontrollerande över min psykolog, hur ska detta sluta? D.S

Fråga 1: Bloggar du för din egen del, för dina läsare eller för att nå ut med det du bloggar om? Det är helt säkert en kombination, men om du måste välja vad du tänker är viktigast, vad blir det då?
Fråga 2: Vad tycker du kännetecknar en personlig stil (inte bara klädstil)?

Vad gör man när man är kär i en person med många drag och beteenden som man verkligen starkt ogillar och stör sig på, men den samtidigt har mycket man älskar?

Hur kommer enn over prestationsangest? Jag kanner att jag alltid maste gora nat stort och markvart, och jag blir stressad av att inte ha projekt pa gang konstant. Hur kommer en over detta?

Not as serious a question as other people (and probably you won’t answer it on the web talk, haha) but just a general question: I’ve read your blog for a while (years now i think? wow!) and I’m not sure if you’ve ever talked about your skincare routine? your skin is so glowy and wonderful, just wondering if you have any tips! thanks in advance and hugs 🙂

Hur slutar man tänka på HAN som krossade ens hjärta för åtta långa månader sedan? När tiden man hade är det enda man tänker på. Och när självförtroendet sviker när det gäller att våga att säga att någon är fin.

Kram du är bäst.

Hur gör man för att komma över någon? Alltså på ett sätt som verkligen verkligen verkligen funkar.

Blir livet bättre?
Är den rastlöshet och brist på livslust jag känner, något ovanligt eller har det bara att göra med att det helt enkelt suger att vara sjutton?

Älskar detta! Vilken bra idé! 🙂 Jag undrar vad man ska göra när man är 18 år och aldrig har haft ett förhållande? Visst träffar jag killar, men känns som att alla är oseriösa och inte vill ha förhållanden. Vad ska jag göra?

Hur skaffar man nya vänner om man inte har råd att gå på en kurs eller om det inte finns några aktiviteter i ens kommun?

Mona, Jag skriver till dig, för jag har varit i samma situation som du. Du ska vara uppmärksam på ditt beteende – du verkar ha en ätstörning och det finns en risk att det blir värre. Gå genast och prata med ett proffs om hur du värderar dig själv.
Du kommer inte att komma över det här före du inser att det Inte Spelar Någon Roll Hur Mycket Du Väger eller Hur Smal Du Är. Det spelar ingen roll hur du ser ut i bikini. Absolut ingen. Det viktigaste är att du är FRISK.
Och frisk kan du bara vara genom att äta normalt – hälsosamt javisst – men också det du vill. Lyssna på din kropp – den vet vad den behöver, det är antagligen därför du ibland ”föräter dig”. 59 kg låter alldeles för lite för din längd, din normalvikt ligger antagligen vid 65-70 kg, eftersom du är så lång. Sluta väg dig själv, sök hjälp och öva dig att äta normalt. Lycka till!

Hej.
Jag har varit tillsammans med min kille i över 6 år. Jag älskar honom, han är min bästa vän och vi har hela livet tillsammans, men så för en månad sen träffade jag en kille på en studentfest och jag föll pladask. Vi klickade direkt och förälskelsen var total. Han kysste mig och jag stoppade honom inte. Min kille fick veta och han förlät mig, vi har ett bra förhållande och vet var vi har varandra. Jag springer på den andra killen hela tiden eftersom vi går i samma skola och jag.kan.inte.släppa.honom! Jag känner mig helt värdelös för att jag gör såhär mot min kille men samtidigt orkar jag inte förklara för honom vilket kaos det är i mitt hjärta och huvud och går därför bara runt och hoppas på att förälskelsen snart ska gå över. Men tänk om den inte gör det? Kan man vara förälskad/kär i en samtidigt som man älskar en annan?

Monki är ett i raden av alla butiker som inte bidrar till hållbarhet i klädindustrin.
De ägs för övrigt av H&M som också är en i raden av dessa butiker.
Kläderna de säljer är av halvkass kvalitet,akryl och de blir noppriga och tappar form, och så vidare. Sånt som gör att folk känner att de behöver köpa nya kläder hela tiden.
Känns fel att ge ett sådant företag uppmärksamhet.

Hur gör en om ens sexlust känns onormalt låg? Om sex ibland bara känns som ett måste i förhållandet för all himla stress tar över alla känslor av lust och det inte går att slappna av? Som om behovet av sex försvinner? Även fast jag är i ett förhållande jag trivs med och en kille jag tycker om och vi pratar om sex och vi gör aldrig något jag inte vill. Finns det ens ett stadium där sex känns naturligt och känslan av prestationsångest och tankar som bara går runt inte finns, där en kan slappna av? Förstår att det inte finns ETT svar och att det är olika för alla osv men hur tänker ni kring ämnet? Har ni känt något liknande?

Hej.
Hur skapar man ett sunt ätbetende och hur får man en sund syn på sin egen kropp?
Jag är 172cm lång, och pendlar mellan 59-65 kg. I perioder är jag supernyttig, tränar, äter mindre, tar hungernedsättande (naturliga) piller, och går ner till 59-61 kg. Då tycker jag verkligen om min kropp, har inga problem att vara i bikini, är nöjd, mår bra. Lovar att jag ska hålla det, inte bli fet runt magen igen. Aldrig igen.
Sen kommer typ julen, eller så är jag bara är glad, bekymmerslös, känner mig nöjd med min kropp. Tänker att vad gör en chokladkaka, lite chips, en pizza, jag är ju smal nu?
Och innan jag fattar det själv så är jag okontrollerat onyttig ett tag, som för att jag börjat äta onyttigt så är det lönlöst att äta måttligt och det är lika bra att passa på under denna perioden när jag låter mig själv äta skit. Så går jag upp till 63-65, hatar min kropp, vägrar ha på mig halva min garderob, skulle aldrig visa mig bikini och mår illa av att se mig själv i spegeln. Funderar på att spy efter måltider försöker ibland, (inte bulimiskt, mer ibland när jag förätit mig, ätit för mycket skit så jag mår illa, plus att jag inte vill att de ska bli mer fett på kroppen, onödigt fett). Alltså: Grejen är att jag inte hittar någon mittpunkt där jag kan äta något onyttigt ibland men är överlag nyttig. Försökt hitta ett sunt mittemellan men går bara inte? Vad fan är det för fel på mig? (Svårt för jag älskar verkligen all mat och allt onyttigt, men är väldigt rädd att bli tjock).

Varför ljuger jag så ofta, små vita lögner som bliv enorma ångestklumpar.

Kommer du dö helt ärlig?

Hur ställer du dig till otrohet?

Hur ska man tänka inför framtiden, om man är osäker på om man någonsin kommer kunna bo i en egen lägenhet eller få ett riktigt jobb? Känner mig konstant orolig över sådana saker, det enda jag vill ha i livet är trygghet.

I tider och otider av fylla och hångel och mys och sex och killar som säger att de gillar en,
hur fan vet man när det är äkta? Har hänt att jag tyckt om någon som jag vetat tyckt om mig tillbaka, men sen blir det ett fylleligg och allt förstört.

Tappar killar verkligen intresset bara de får ligga? Mission completed liksom?
Men vill inte använda sex som ett vapen för att killar ska ”stanna”, och tycker det kan vara gosigt att hångla på fyllan.
Hatar dock att vakna upp och känna mig utnyttjad pga. hur killen behandlar mig efter.
Vad görman?

Hallå!
Jag undrar vad ditt tips är för att få bra självkänsla och blir rygg i sig själv är.

Vad gör man när man vill ha honom så himla mycket, man kan inte sluta tänka på honom men när man möts i korridoren vågar ingen säga hej. Vad gör man om man inte ens vet om han gillar en, men man inbillar sig att han kollar på en när man går i matsalen med sina vänner? Vad gör man när man är för feg?

Kan en flytta för att komma bort från en människa? Eller kommer det komma ikapp en ändå bara? New York är en stor stad och vi kanske inte springer in i varann men ändå finns han i allt som är här och jag går bara runt i allt som varit. Kan en fly pga kille, eller är det alltid en dålig idé?

Hur skaffar man tjejkompisar?

Jag känner mig jätteensam och ledsen, är helt ny och förvirrad i en stor stad, jag vill bara hem, men det går ju inte… Allt är fel! Vad ska jag göra för att må lite bättre?

Vad tror du är meningen med livet, Sandra?

Jag har träffat en kille i tre år varav det senaste året har varit ”seriöst”. Under de två första åren fick jag höra rykten om honom av flera som stod nära honom. Jag valde att stå på hans sida, varje gång, och ignorera att jag innerst inne dog en aning varje gång ett nytt rykte kom fram. Det senaste året, när det blev mer seriöst, så kunde jag äntligen släppa rädslan för att ett nytt rykte kom fram. Han var ju min nu, och skötte sig. I augusti, dagen efter vi kom hem från en resa tillsammans, kom ett nytt rykte upp. Att han varit med en ny tjej. En tjej jag träffade på midsommar. Jag blev helt förstörd. Han förnekade att han gjort något, även då hans närmsta vän sa till mig att det var sant.
Jag avslutade förhållandet och valde att försöka gå vidare. Men jag är så fruktansvärt kluven. Är det honom jag saknar eller saknar jag att ha någon?
Så min fråga till er; HAR NI VARIT MED OM NÅGOT LIKNANDE OCH HUR GJORDE NI?

Hur lyckas man samla ihop alla telefonanteckningar och tankar till en hel bok? Hur kommer man på en historia? Och hur vågar man börja på en lång text och inte bara publicera små, korta texter på en blogg man har?

OK kanske en lite obekväm fråga, jag tycker verkligen att ni verkar vara svinbra tjejer, men hur rättfärdigar man sitt shoppande? Överkonsumtion är ett problem som i-länderna står för och sprider till resten av världen. Som bloggerskor har ni en oerhörd makt att påverka andra. Hur rättfärdigar ni er konsumtion?

Blev dumpad för tio månader sedan och är fortfarande trasig inombords och tror att jag aldrig kommer komma över honom. Han däremot träffade någon annan bara efter en månad cirka, och all min energi går åt till att älta det, det gör så himla ont. Har inte ens hånglat med någon och känner mig så himla kass som inte kan släppa det som hänt. Vad ska man göra, hur kommer man över någon man älskat och fortfarande älskar men ändå hatar för att han sårat en så himla mycket?

Jag har en stor dröm. Den drömmen har jag lagt åt sidan för den känns så otroligt nästan helt omöjlig att uppnå. Nu har jag börjat plugga till något helt annat som känns jättejätteroligt, men det är inte det jag innerst inne brinner för.

Kan man kombinera två karriärer? Är det dumt eller smart att utbilda sig till något som ger jobb, trots att jag också vill bli något annat?

Vad gör man när den personen man älskar mest av allt är den som skadar en mest? Efter 4 år tillsammans utnyttjade han mig sexuellt när jag var i ett tillstånd då jag inte kunde göra något. Vad gör man? Älskar honom mer än något. Mitt livs kärlek! nu gör det bara ont av att se honom.

Hur gör man för att ha tråkigt? Eller i alla fall finna sig i att livet förhåller sig efter rutiner (för det gör det om man ha valt att studera på universitet.) För det är jobbigt att sova för lite varje kväll, bjuda över nya vänner på whiskey och cigg BARA för att man får panik av tanken att sitta ensam hemma en endaste kväll.
Hjälp sökes till tjej som snart bryter ihop av alkoholförgiftning och insomnia..

hur blir några ord och meningar en hel text? vad gör man för att fortsätta med en text man påbörjat?

Jag kan inte äta sen han slutade älska mig, det går inte. Jag vill bara dricka rödvin och röka cigaretter. Det känns bättre när magen gör ont, bättre än när hjärtat värker.
Hur gör man?

Vad gör man när man tycker om någon lite för mycket men personen är reserverad när man ses, ger lite vibbar att den tkr om en också men samtidigt inte visar något större intresse förutom de där få sekunderna? När man inte kan sluta tänka på personen men samtidigt inte orkar söka kontakt för att ständigt känna att man försöker utan att riktigt få en respons.

hur ska man våga berätta att man är kär och fråga om hen känner samma sak?

Hej fina Sandra och ni fina andra! Jag har en fråga till dig eller er. Jag ska alldeles snart flytta till min drömstad Berlin alldeles själv. Om man tillexempel ser en person på ett café som man tycker ser nice ut för att den läser en bra bok eller har ett par underbara skor eller bara är den vackraste kille man sett, vafan ska man säga till den då om man vill få en vän?
Tack och hej!

Det här med att flytta någon annanstans för någon annans skull. Funkar det? Kan en kompromissa sitt liv på det sättet? Hen jag gillar mest i världen har flyttat till Lund och jag kom på mig själv med att googla utbildningar i Lund/Malmö istället för Stockholm. Det finns absolut program jag jättegärna vill gå där nere, men det jobbiga är att om jag flyttar dit så börjar jag plugga mycket tidigare än vad jag egentligen tänkt och velat. Men jag kan inte tänka mig ett liv där hen inte är med. Åh, vad ska en göra?

Vad gör man när det finns en fin och söt kille som gillar dig jättejättemycket men du inte vet vad du vill eftersom du i början av sommaren försökte med en kille som dumpade dig?
Vad gör man när man trots detta hånglar med honom efter fester, men vaknar upp med ångest dagen efter?
Vad gör man när man sa att man skulle prova, men han gör bort sig gång efter gång och du blir arg samtidigt som du inte kan sluta tänka på honom ändå?
Tror aldrig att jag har varit så förvirrad tidigare. Vad gör man?

Vad gör man när det finns en jättesöt kille som gillar dig jättejättemycket, men du inte vet vad du vill?
Vad gör du när du gång efter gång hånglar med killen efter fester när någon av er är fulla och allt känns bra, men ändå vaknar med ångest dagen efter?
Vad gör du när du ändå inte kan sluta tänka på honom, även fast ni har försökt och han klantat till det ordentligt?
Tror aldrig jag varit så förvirrad som nu.
Snälla, vad hade ni gjort?

Blev du rädd i början av att din blogg började bli stor? Jag älskar att blogga och skulle tycka att det var jättekul om min blogg blev stor men så ibland får jag ont i magen av många unika läsare eller någon kommentar från någon som jag inte känner och så. Nu kanske det inte hörde till ämnet men kände mig så nyfiken.
Ha en eminent dag!

Vad gör man om man är tillsammans med sin drömman och helt plötsligt blir gravid och han får panik och vill ha en abort, annars vet han inte om han kommer vara kvar i relationen eller ej? 🙁

Har du någonsin kollat tillbaka på dina klädval/klädstil genom åren och tänkt ”herregud vad tusan tänkte jag på”?

När vänder det? Dom sa efter puberteten men nu är jag 22 bast och är mer orolig och stingslig inför livet än nånsin.

Hur tänker en när saker och ting inte riktigt blev som en tänkt sig? Typ: en får inget jobb på den långa utbildningen man gått. Måste ta ett typ cafejobb istället och känner sig totalt värdelös och överkvalificerad men behöver pengarna. Hur tänker man/gör där? Hur pallar man när det känns som att man misslyckats och aldrig kommer få ett annat jobb fastän man vill det.

Hur gör man för att förhindra att hela ens liv blir en enda lång rutin? Det spelar liksom ingen roll hur mycket spontana äventyr man upplever, det blir bara rutinmässigt till slut, det med.

Hur slutar en tänka att ingenting jag gör är tillräckligt?