Sandra Beijer

Det här var ju ett SÅ otroligt fint och skört och sorgligt avsnitt att jag grät bort en halv toarulle. Tyckte att de lyckades balansera alltihop så respektfullt både mot Finn och Cory utan att tappa något av humorn och knäppheten som är så stor del av serien. Heja Glee. Och så himla överjäkla heartbreaking så fort ens Lea Michele dök upp i bild. Åh.

Gamla glee-inlägg:
finn <3 rachel
I made him a card that said ‘heart attacks are just from loving too much.’
did you know that dolphins are just gay sharks?
glee.
.

Translation. Loved the Finn episode of Glee last week. So heartbreaking and respectful but without losing the essence of the show.

Månadens krönika på devote finns ute från och med idag. Den handlar om hatkärleken till det där landet som kallas Sverige.
Finns att läsa här.

I måndags åkte ju jag och Elsa till Franska Rivieran på ett flott sätt för att stänga in oss och skriva klart en himla massa grejer som behövde skrivas klart. Är så glad att vi bestämde oss för att göra det, har varit så sjukt effektiv. Plus så mysigt att ha minikontor med någon man tycker om bland palmer och citronträd.

Vi kom till mina föräldrars hus vid lunchtid i måndags och slängde ihop en omelett med ärtor, gröna tomater, mozzarella, kapris och fikon. Rosévin på det förstås för att fira att Frankrike-veckan kickat igång.

Efter att ha skrivit ihop ett litet schema för dagarna gick jag och la mig och sov en timme. Man blir så himla trött av att gå upp halv sex på morgonen och bege sig till Arlanda.

På eftermiddagen och kvällen satt vi med varsin dator och knattrade på.

Och så var det dags för middag. Vi gjorde en tomatsås med orimligt mycket vitlök och åt den med spaghetti och räkor.

Resten av kvällen tillbringades såhär. Sämre måndagar kan man ju ha.
.

Translation. Elsa and I arrived at Cap d’Antibes on Monday this week. We are having a little writers office here for five days in my parents house.

Okej, jag fascinerades av det här så himla mycket så jag måste dela med mig:

På sjuttiotalet skrev illustratören och architecten Luigi Serafini en uppslagsbok över en okänd parallellvärld. Det är 380 sidor lång.

”it is written in an unknown language, using an unknown alphabet. it took him 30 month to complete that masterpiece that many might call “the strangest book on earth”.

Boken som heter Codex Seraphinianus är uppdelad i elva kapitel och har två delar, den första om natur och den andra om människor.

Vi kollar lite,

Så himla sjuttiotalsknarkigt men älskar saker man själv inte ens kan föreställa sig om natten i drömmarna.

Här kan du ladda ner boken och här kan du läsa mer och titta på fler bilder.

Knäppt var ordet.

Min lördagskväll började med whisky sour och middag med den här personen.

Sötaste jag vet.

Jag var lite ledsen först för att jag saknade Jonna så mycket.

Och så äntligen kom hon!

Vi satte på oss ytterkläderna och begav oss iväg på födelsedagsfest.

Det var Patrik som fyllde år. I och med att han heter Patrik var det St. Patricks Day-tema. Alla bar grönt, det var pyntat med fyrklöver och annat tematiskt och vi drack gröna klistriga drinkar.

Gröna personer.

Hängde lite utomhus också.

Med Johannes bland annat.

Och Joakim.

Jonna fick pussar.

Grönt pynt.

Viktor klädde ut sig lite.

Sedan slog klockan helt plötsligt halv fyra och då begav sig de andra ut på stan och jag och Jonna tackade för oss.

En mycket strålande och grön lördag.

Translation. It was Patrik’s birthday last Saturday and he celebrated with a Saint Patrick’s Day themed party. So much fun.