Lisa, Maria, Elsa: Jag förstår vad ni alla menar, verkligen! Men det jag försöker få fram är att, som med så mycket annat har smink blivit ett medel som objektifierar kvinnan. Varför sminkar sig inte de flesta män? Varför får smink oss att känna oss starkare och inte lika osäkra? Det handlar om att vi har gett sminket en status. Jag kan förstå att smink kan vara ett sätt att uttrycka sin personliga stil, precis som kläder och musik och mycket annat. Det jag kan vända mig emot är att många säger att de ”sminkar sig för sin egen skull”. Jag tror att om vi levde i total ensamhet så skulle vi inte känna ett behov av att sminka oss, och om vi nu än gjorde det, så tror jag att det handlar om extrem osäkerhet över sitt eget utseende. Det här är ingen kritik till någon av er som enskilda individer, utan det jag vill poängtera är att vi ibland bör stanna upp och fråga oss varför, samt reflektera över det sätt vi fått lära oss att tänka angående det rådande ”skönhetsidealet” och hur det egentligen påverkar oss.

Tack för att du delade med dig av din sminkrutin! Jag undrar vad primern du använder heter? Jag har också en rödaktig ton i min hud och skulle gärna dämpa den något.

Älskar hur helylle du ser ut på bilden<3

Din bild <3 Ditt hår, dina ögon, ditt leende! Du ser glad ut, som om spåren av förra årets mörker har suddats bort. Du ler med ögonen <3 så himla fint att se Sandra <3<3

oj OJ vad fina bilder på dig!!!

Alltså ditt hår <3

Malin: Alltså, jag själv känner att det handlar mindre om att falla in under den patriarkala strukturen och mer om att jag kan framhäva vem jag känner att jag är med mitt yttre. Med smink, kläder, hårfärg, tatueringar, piercingar, etc. Vet inte om jag formulerar mig så himla bra men det är väl ändå så att en skapar en version av sig själv, en slags identitet, med smink. Det är inte alltid jag känner mig som flickan med det nakna ansiktet som jag ser i spegeln. Jag kan titta mig själv i spegeln och tänka att ”nä sådär känner jag mig inte idag, det är inte henne jag vill förmedla till världen”. Jag har inga problem med att visa mitt ansikte även utan ”fyra lager smink”, men när jag väl vill sminka mig så är det för min egen skull och ingen annans. Jag vet såklart inte hur Sandra tänker, men så tänker jag!

Malin: Det har ju mycket att göra med varför och för vems skull man sminkar sig. Själv kan jag gå in i badrummet på kvällen för att tvätta av mitt smink men en kvart senare kommer jag på mig själv med att ha lagt på ögonskugga ända upp till ögonbrynen, läppstift i någon helt crazy färg, eyeliner i snirkliga mönster och gud vet vad, bara för att det är så himla roligt att experimentera och kladda och ha sig. För att i nästa sekund skölja av allting. Det är lite som att måla en tavla på måfå! Dessutom tycker jag att smink är ett kul sätt att förstärka sin stil om man så vill, och även det att vara osminkad kan också fungera som en markör för ens klädstil. Och det är väl där som ”styrka och identitet” kommer in i bilden – många sminkar sig just för att uttrycka något de är. Även här anser jag att ett osminkat ansikte uttrycker precis lika mycket – men något annat. Precis som olika sorters sminkningar gör.
Det viktiga är ju, som sagt, att man inte tror att man måste sminka sig för att räcka till, eller för att vara andra till lags. Så länge man gör det för att man själv vill, för att det får en att känna sig fin och det känns bra, och så länge det är en rolig grej tycker inte jag att det här med att sminka sig behöver vara ett sätt att falla in under den patriarkala strukturen. Aldrig, aldrig skulle jag ändra mitt sätt att sminka mig för att någon sade åt mig att ”du kanske inte borde sminka dig sådär mycket” eller ”du kanske borde sminka dig lite mer”. Och så länge jag har det tankesättet känns det som att relationen till smink ligger på en sund nivå.

Vilken porträttbild! Lite som ett omslag till en 60-tals flickbok?

Malin: För genom att sminka sig kan man bli stark och få en ny identitet ~ om man sminkar sig till någon man inte är. Till en fjortis som alla rynkar näsan åt eller till en 1950-talsdam som man vänder sig om och ser på. Man kan gömma sig bakom sminket och dölja den man egentligen är ~ ens osäkerhet försvinner om man sminkar sig hårt med hemsk överdimension och man känner sig som en superhjälte i en helt ny kropp. Det har aldrig någonsin hänt mig för jag tål inte smink [tack och lov annars skulle jag vara pank] men jag har så många som har sagt det ~ fånigt tycker jag men det tycker inte dem förstås.

denna bild på dig! så himla cinderella.

Varför sminkar du dig om smink inte är skönhet för dig? Vad får dig att inte vilja visa ditt ansikte innan du lagt på fyra lager smink på det?
”Smink är minnen, styrka och identitet” hur kan smink vara en styrka och identitet?
Skulle snarare kalla det för ännu ett sätt att falla in under den patriarkala strukturen.

Åh så fin du är!

fantastisk intervju 🙂 Jag känner igen mig mycket i dig.

åh vilken härlig intervju! älskar att du jämför dig och dina två vänner med powerpuff-pinglorna! så fina foton också, tycker speciellt om den där du har en suddig profil i förgrunden men är skarp och rakt framifrån i spegeln. kram!