Vad har du för synfel och varför använder du inte din glasögon oftare?
Jag har, om jag minns rätt, -1,25 och något annat jag inte minns på det andra ögat, kanske -0.05?. Jag använder dom sällan för att vi inte trivs superbra ihop, känner mig ibland som en fågel? Jag har inte linser heller, så jag ser rätt dåligt på långt håll, men inte så att jag stör mig jättemycket. Får däremot ont i huvudet och ser extra suddigt när jag är trött eller hungrig. Glasögonen är från Tom Ford för de som undrat, men jag vet inte vilken modell tyvärr.
Blev dumpad för ett tag sedan av killen som jag var och fortfarande är löjligt kär i. Han dumpade mig ganska sådär, sen sket han i mig och han lever sitt liv precis som att våra två år tillsammans inte betydde någonting för honom. För han verkar nästan lyckligare nu än vad han någonsin var med mig. Innan jag träffade honom hade jag vänner, bra och roliga vänner. Men han fick mig att endast välja honom, så att mina vänner liksom försvann ifrån mig och istället började de hata mig. Så några vänner har jag inte längre, utan jag har bara min mamma som håller om mig och sover hos mig. Jag har massor texter av dig sparade på telefonen som jag läser om och om igen och som jag nästan börjat lära mig utantill nu. Men jag vill bara veta om du har något tips som man kan byta ut att få tröst av sina vänner med, för jag har inga vänner att skriva till, inga fester att gå på så att jag kan hångla med andra killar hur mycket jag än önskar det. Och vad ska jag underhålla mig med när jag bara vill skriva till honom, har du något tips?
Det känns som att jag aldrig igen kommer att bli hel, utan att mitt hjärta alltid kommer vara såhär krossat och trasigt. Men jag kommer nog inte klara mitt liv länge till då, för jag kan inte äta, kan inte sova, kan knappt stå upp och jag vill ingenting.
Hej gullis. Jag tror det viktigaste i detta är att ta itu med dina vänner och den vänskap ni hade. Du kanske måste fundera på varför du tror att de hatar dig, för vet du, jag tror inte de gör det. De kanske känner sig svikna över att du valde honom framför dem, men är de bra och vettiga kommer de förlåta dig om du förklarar att du inte tänkte riktigt klart och gick in i någon förälskelsedimma. Det kan hända den bästa. Ring dem, be dem att ta en fika med dig och förklara hur du mår och känner dig. Om de är precis som du skriver: bra och roliga vänner så kommer de att förstå. Man måste vara försiktig med sina vänner, de är också som ett slags kärleksförhållande, och känner man att man glömt de för ett litet tag måste man jobba för att få dem tillbaka. Lycka till. puss.
Men jag tyckte jag såg att du i alla fall budat på en lägenhet (och köpt) en lgh på instagram? :s
Nä, jag var och tittade på min kompis lägenhet som låg ute. Varken budade eller köpte.
Safety Not Guaranteed finns inte på netflix?! :O
Sorry, jag har amerikanska netflix så den kanske inte finns i det svenska utbudet.
Hej Sandra jag har en liten fråga (eller ganska stor, egentligen): vill du ha barn?
Någon gång vill jag nog det, tror jag. I alla fall inte nu och helst inte på ett gäng år om jag får välja.
Hej Sandra! Vart kan man se de bloggar som du själv läser dvs bloggtips?
I högra ramen här till höger under ”FAQ”
hejsan! Umgås du fortfarande med Nina?
Självklart, men hon har bott i LA under hela hösten. Men nu är hon tillbaka igen!
Har du några bra tips på fina inrednings-webbshoppar? Jag är i full gång med att leta efter bra julklappar i form av smyckesskrin, tjusiga kuddar och dylikt och tänkte att du med din braiga smak kanske kände till någon bra webbshop?
Pinterest är ju världens bästa bokmärkessida, där måste man ju hitta massa fint. Här är mitt inredningsboard.
varför är objektifiering av män okej men inte av kvinnor? Jag är feminist och jag tycker att objektifiering åt båda hållen är fel. Riktigt fel. Börja inte snacka om att det ska jämnas ut – att det är okej bara för att exploateringen av kvinnans kropp är större än vad männens är. Det är fortfarande sjukt. Det är ett sjukt sätt att jobba emot sig själv och alla slags jämställdhetstankar. All respekt åt dina feministiska texter och tankar, men sådant här gör mig seriöst upprörd.
I ett samhälle där kvinnan är objektet överallt, i tidningar, på film, i konst och i reklam (och har varit det genom HELA historien) så går det inte att frånkomma att det blir något annat när en man är det. I all media är det tjejer som är sexiga och villiga hela tiden, det är viktigt att vi får rätten till att vara rätt och slätt kåta också, för OSS SJÄLVA och inte för någon snubbes skull. Jag tror att det är asviktigt att vi tar tillbaka vår egen sexualitet och ÄGER den, och då tror jag det behövs att även män objektifieras till en början. För att bryta och visa en norm måste man ibland vända på den. Det här är ett bra blogginlägg som tar upp män som objekt och hur det är viktigt i den feministiska kampen. Den fantastiska tumblr:en Men Are Objects har även skrivit massor om detta och är bättre på att uttrycka sig än vad jag är, läs deras smarta ord här.
Jag tycker verkligen att killfredagar befriande och kommer att fortsätta med dem. När jag ser hur mycket inläggen länkas och delas är det uppenbart att de fortfarande behövs.
Jag har tänkt på en sak ett tag när jag läser din blogg så tänkte passa på och fråga nu. Jobbar dina vänner med liknande saker som du gör (alltså skriver osv) eller hur sjutton hinner ni hitta på så mysiga saker som detta mitt på dagen? Förstår att du kan lägga upp ditt arbete lite efter vad som passar dig bäst men har alltid funderat över hur det är med dina vänner, då du alltid har någon att gå på äventyr med! Ser fantastiskt ut att bara kunna fånga dagen sådär lite när som helst. Tack för en fin blogg! Kram
De som jag hittar på saker med på dagen under vardagar är oftast Joakim och Michelle, och det är helt enkelt för att de också är frilans. Nästan alla andra jobbar på kontor. Kram!
Fina Sandra,
Det här är säkert knäppt, men here I go.
Jag blev kär i min bästa vän. Han som sett på när jag blivit dumpad av moppeidioten i nian. Han som inte var min typ. Men kände mig ut och in. Såg igenom hela jag. Sen gick det ett par år jag blev så jävla kär i honom. Hade väl alltid varit det ändå. Han i mig med. Han var så himla fin. Och så direkt så var det vi. Det gick snabbt. Men vafan. Inget kunde stoppa oss nu. Det gjorde inget. Vi visste ju att vi var rätt.
Det hann inte gå lång tid innan det bara inte funkade. Det var inte bra helt enkelt, så innan det hann bli värre så avslutade vi det. Han var så likgiltig helt plötsligt. Som om vi bara var okej han och jag. Det här knäckte mig.
Hur kunde vi inte vara rätt han och jag? Vi var ju rätt väl. Han och jag är inte fel bara. Och så var vi det. Han är ju inte ens min bästis längre.
Det har gått ett halvår sedan det tog slut. Kan inte glömma. Har gjort allt. Inte lyssnat på Bob Dylan. Dansat. Haft kul. Mått rätt bra. Men jag kan inte gå vidare. Går inte. Inte utan honom. Ältar loss.
Så, hur fan glömmer man? HUR GÖR MAN SANDRA?
Jag förstår så himla hårt om du inte orkar svara på alla broken-hearted som säkert vänder sig till dig precis som jag. Men alltså, fan vad fint det är om du svarar.
SÅ HIMLA STOR KRAM
Hej finis. Först och främst: ett halvår är INGEN tid. Ta det lugnt. Det kommer ta tid när det handlar om stora förälskelser. Hjärtat tar tid att läka. Det är bra att du kämpar på, och ibland kan det kännas helt hopplöst, men det kommer bli bra ändå. Men du- jag vet inte om ni umgås eller inte – men snälla, gör inte det! Det kommer ta ännu längre tid om han hela tiden finns i periferin och om ni ska ses och leka att allt är som vanligt och så. Ta ett avstånd från honom. Om du klickar dig in i min kategori ” om kärlek” har jag skrivit massor om att försöka komma över någon. kram.
Roligt att du börjar sponsra företag så sjukt mycket, är lite som att gå in på en enda stor reklamkampanj.
Antal samarbeten jag haft på bloggen i år: 4. Antal blogginlägg jag skrivit: 600.
Såhär tänker jag: när jag gör samarbeten är det viktigt att det är tydligt. Dold reklam är det värsta jag vet på bloggar, dessutom är det olagligt.
Jag väljer samarbeten noggrant. Jag tackar bara ja när det är sånt som passar tonaliteten i min blogg, ger ett innehåll och inte bara säljer, och som ni skulle tycka vara roligt. Helt enkelt är en kreativ och rolig idé.
Att jobba tillsammans med företag är inte direkt främmande i bloggvärlden – snarare tvärtom – och själv tycker jag det är helt okej, och till och med roligt, om man hittar en bra form som passar bloggaren och läsarna. Det tyckte jag till exempel att ölen TT var, när jag fick testa nya ekologiska recept tillsammans med en kock och dela med mig av recepten till er. Eller i somras när jag fick ha ett eget barhäng i hårprodukten Sebastians pop-up butik och bjuda in er, eller när jag fick snacka feminism med andra vettiga brudar iklädd Monki-kläder.
HALLÅ SANDRA!! JAg undrar om en kan följa dig på etsy??? Det vore ju toppen om det gick.
Uppdaterar inte så ofta, men här kan du göra det!
Hej! Fin du blev!! Tänkte fråga var du klippt dig, blir nämligen sjukt nervös av frisörer och vore toppen med ett tips på frisörställe…*snälla* <3
Jag klipper mig hos Håkan som jobbar på Haven på jungfrugatan på Östermalm. Han är toppen.
how tall are you?
I’m 163 centimeter tall.
Färgar du ögonbrynen också, eller använder du ögonbrynspenna som matchar? Vilken isf?
Jag använder den ljusaste ögonbrynspenne-färgen, det skiftar typ varje gång mellan märke. Den har en tendens att se rödaktigare ut när mitt hår är rödare.
Sandra! Jag och en vän åker till NY om prick två veckor och jag har självklart läst din guide och där finns ju himla många bra tips. Men, tycker mest det var barer du tipsade om under bar/klubb-avdelningen – har du nått konkret tips på klubbar där man kan dansa hela natten? Vi är båda 21 (och ifall det spelar någon roll för dina tips, inte sådär jättehipstriga)
P.S har läst din blogg sen du gick på Berghs och har inga planer på att sluta. Och du var jättefin i håret! Kram
Tack finis! Grejen är den att det är alltid olika klubbar som är poppis i New York, det kan skifta på några veckor. Men kolla typ Le Bain i Meatpacking för en knäpp men rolig klubbupplevelse. När jag bodde där var Le Baron i China town hippt men jag tror inte det är det längre. Kolla Time Out Magazine kanske för mer uppdaterade tips?
Jag är tillsammans med en helt underbar kille. Är superduper kär så in i helvete. En sak som bekymrar mig är att jag är feminist sedan många år tillbaka och är fruktansvärt allergisk mot typiskt ”grabbigt” beteende. Jag har alltid trott att jag skulle bli kär i en genusmedveten och icke-typisk-maskulin kille. Men killen som får mitt hjärta att dunka så hårt att jag tappar balansen är alltså lite en sådan där typisk grabb. Har snusat, busat, mekar med bilar och har bara svarta möbler i sitt studentrum. Han är fruktansvärt klok och lyssnar väldigt noga på det jag har att säga, och uppmuntrar mig alltid att lära honom om genusperspektiv. Trots detta känner jag ibland att det är svårt att få honom att förstå. Jag är helt galet kär just nu men funderar väl lite på om detta kommer att kunna hålla på lång sikt? Känner ibland att det vore enklare att bli tillsammans med någon som jag inte känner att jag behöver ”förändra”.
Men du! Jag tycker ändå han låter himla fin. Han är ju intresserad av att lära sig, och det är långt mer än vad de flesta vill. Ingen kan ju hjälpa att de är uppväxta i en icke genusmedveten miljö, det är ju de allra flesta. Om han är klok och pepp på att lära sig grejer så tycker jag ändå att han kommit en bra bit på vägen. Köp Nina Björks Under Det Rosa Täcket till honom vetja. Världens bästa manual och grundkurs i feminism.
jag vet væl egentligen redan svaret men kænner ændå att jag måste fråga. Han læmnade mig igår, mitt livs stora kærlek. Han ær inte kær længre. Det kænns som att jag gått sønder. Går det øver? kommer jag att kunne leva igen?
Ja. Jag lovar.
Men…hur gör du för att inte frysa ihjäl i tights då?
Tre par på en gång varav det översta är i ull eller kashmir!
Hej Sandra! Tänkte fråga en sak som inte alls har med detta att göra men men. Alltså, är du alltid sådär sansad när du druckit alkohol? Någon gång måste du ju ha spårat ur tänker jag. När lär en sig att bli lagom full istället för för full? Och när en har blivit sådär jättefull och kanske gråter i ett hörn, gör sönder en massa saker eller tappar bort alla sina värdesaker; hur gör en för att släppa det dagen efter? Hur vågar en dricka alkohol igen och hur gör en för att inte bli lika full nästa gång. Jag kanske är ensam om att tycka det är så jobbigt och generande att tex bli utslängd från en fest, men jag hatar det verkligen. Och det känns som att jag är helt ensam om att få i mig alldeles för mycket och spåra ur. ÄR JAG DET? Igår var jag nära att ta livet av mig pga alkohol och jag vet att jag egentligen inte borde dricka pga djup depression, men det kan jag ju inte säga till någon (dessutom vet ingen i min närhet hur jag mår). Och om/när jag dricker blir jag nästan manisk och jag måste dricka mer hela tiden för att dämpa ångesten men istället bygger det bara på min vilja/beslutsamhet att dö. Det jag mest undrar är om du aldrig har haft en katastroffylla samt hur du gör för att inte dricka för stora mängder alkohol när du dricker. När lärde du dig hantera alkohol ordentligt? Är jag alldeles ensam om att ibland tappa kontrollen helt i samband med alkohol? Kram din blogg är bäst
Okej, om du känner att du är djupt deprimerad ska du ABSOLUT inte dricka. Det kommer bara göra dig ännu mer ledsnare. Du måste prata med någon, det där kan du inte gå runt och bära på. Kontakta någon professionell nu genast, exempelvis via BUP, och berätta för någon kompis hur du mår. Och på riktigt, lova mig, drick inte! Du hamnar i en ondskefull spiral neråt. Är man ledsen och dricker alkohol mår man bara ännu mer fruktansvärt. Det är väl också därför du har svårt att kontrollera det. Snälla gör inte sånt som får dig att må ännu sämre och lova mig att kontakta någon.
Och ni andra som känner att ni har svårt att kontrollera alkohol men kanske inte känner er superdeprimerade – drick isåfall bara folköl/öl. Sprit är det absolut dummaste för man har ingen aning om hur mycket man får i sig och det går fort. Jag är 29 och har lärt mig rätt bra iaf hur mycket jag ska dricka men jag dricker knappt ändå aldrig sprit för det kan så himla lätt slå fel. Ta det lugnt med alkoholen hörrni.
hej, tänkte att du kunde vara en bra person att fråga. hur gör en om en är en superawkward person som blir så himla obekväm i nya sociala situationer och alltid blir den som sitter tyst och lyssnar i stället för att prata när en träffar nya människor. vill så gärna vara social och pratig och glad, sådär som jag är på riktigt, med nya människor också men det tar mig så himla lång tid innan jag kommer dit. det är så himla svårt att få nya vänner när man alltid är tyst och awkward. vill så gärna prata utan att tänka så himla mycket så som jag gör med mina nära vänner. nu blev det himla rörigt men hoppas du fattar. du är så himla bra sandra! kram!!
Hej! Jag kan också vara tyst och awkward när jag är i situationer där jag inte känner mig trygg. Att bli social och pratig handlar verkligen i grunden om övning. Lite konkreta tips: 1. Kommer du till en fest/middag, hälsa då på alla och titta de rakt i ögonen. Gå inte in och häng med dina polare utan att säga hej till någon. Folk fattar inte att man är blyg utan tycker man är dissig. Så börja absolut med att hälsa på alla! 2. Hamnar du bredvid ett gäng du inte känner säg hej igen, fråga kanske ”vad var det ni hette nu igen?” om du inte minns, fråga hur de känner gästen, vad de gör annars och säg någonting om festen typ ”vad roligt det ska bli ikväll” eller ”gud vad fint xx har fått det i sin lägenhet. 3. Ge komplimanger! När du hälsar på någon för första gången eller pratar med någon för första gången, säg ”gud vad fin kjol du har” eller ”älskar din frisyr har också tänkt klippa mig så” eller något sånt. Folk blir så jäkla glada! Lycka till.
Nu undrar jag vilket program du använder för att redigera och klippa dina videos?
Imovie, ett program som ingår i MAC.
hej sandra. alltså jag råkar ha träffat världens snyggaste kille, alltså en kille som är så snygg att man går av, tappar andan osv. verkligen det snyggaste jag sett hittills i livet. han är jättetrevlig och charmig mot mig men är även en riktig douchebag som kysser olika tjejer varje kväll ungefär. men jag kan inte släppa honom och vet att jag skulle kunna få honom nån kväll hur lätt som helst, men jag vågar inte för jag kommer vilja mer sen men han kommer inte det. hur ska jag komma över denna brutala crush? jag är ju inte kär i honom eftersom vi inte känner varandra så bra men så fort jag tänker på honom så dör jag, så vacker är han liksom.
Att crusha på sånt man inte kan få eller som känns spännande för man inte vet vad som ska hända är ju en klassiker. Tror vi alla, oavsett kön, trånat efter det där omöjliga någon gång. Såna crusher går över, promise. Jag tycker du ska passa på att hångla lite med honom om du vill, det kan få lågan att slockna lite, för ibland har man en tendens att höja upp det där omöjliga till skyarna. Du kommer hur som helst inte känna så här för alltid.
Vilket fantastisk grå tröja du har på dig!! In books we trust, vad har du köpt den?
Den är från A.P.C. men från förra årets kollektion.
Translation. Please click ”in english” below FAQ to read.
[…] Känner du att undrar lite om objektifiering kvinnor vs män har jag svarat hur jag ser på det här, handlar det om varför det inte är några tjejer med har jag svarat på det här (i […]
J: Hon måste inte göra någonting, hon må vara ”offentlig” men har inga somhelst krav på sig förutom från sig själv. Då får man nog också stå ut att folk frågar om det, men också att andra svarar som jag. 🙂
Men varför svarar du inte på kritiken om ”hot and busted”? Det blir väldigt konstigt när du får upprepade kritiska kommentarer om det och nu har haft två ”answers to past weeks comments” och väljer att inte ta med dem.
Jag är också 163 cm, var bara tvungen att säga det 😀
Jag och mitt ex gjorde slut för lite mer än en månad sedan och jag har läst alla dina blogginlägg om brustna hjärtan om och om igen, googlat och försökt hitta lite mer bra men endast hittat ett knippe till. Vet du/andra läsare bra break up-texter pga dör tusen gånger om och det hjälper så himla mycket att läsa.
”Folk fattar inte att man är blyg utan tycker man är dissig.” – Så himla mycket Mr Darcy!
Hej Sandra,
Nu nar du kan se tillbaka pa detta ar med lite perspektiv och aven nu nar du ar nykar. Hur kanner du nar du tanker pa Ludde? Bara fina kanslor och ingen ilska langre? Jag fragar for jag kanner fortfarande efter 8 manader ilska over mitt uppbrott.
jag blev också kär i min bästa vän och jag kan inte heller glömma honom. sandra, finns det någon chans i världen att du skulle kunna vidarebefodra mig till hen som skrivit den kommentar du svarade på här ovanför? den som handlade om hur någon blev kär i sin bästa vän och att det int funkade? skulle vara så fantastiskt att få prata med någon i precis exakt samma situation. tacktacktack.
Lite tips på klubbar i NY!! Var där för ca en månad sedan. Avenue var bra, måndagstips! Annars gillade vi VIP room som öppnade på fashion week i höst, annars var le bain bra, gillade även CATCH som ligger nästan vägg i vägg med le bain. Skippa marquee. Ett coolt ställe att gå till för fördrink är Tao i meatpacking. Kom tidigt och skippa kön, gå direkt fram till vakten och skippa kön. Ha lagom med attityd och se hela rena och helst snygga ut 😉 ha superkul!! Och strunta om ni blir nekade, vissa klubbar släpper bara in människor i en speciell nisch, typ långa tjejer (läs modeller)
Lisa: Men det er jo hun selv som tar bildene, hun har selv kontroll over dem, og poster den i en kontekst som er hennes egen. Det gjør henne jo ikke til et objekt, tvert i mot.
Hej Sandra! Måste först och främst säga att jag älskar dina svara-på-frågor-inlägg, verkligen, de gör min dag! Känns som en hel terapisession och man kommer ut så mycket gladare, hah.
Jag har dock bekymmer. Jag kan inte prata med någon alls om detta för känns som att alla skulle tycka jag var dum i huvudet? Så jag vänder mig till dig, för du är så himla klok och verkar ha bra svar på allt!
Jag har en pojkvän sedan 4 år tillbaka, vi har dock definitivt haft våra toppar och dalar, det har varit nära att ta slut några gånger, han har gjort saker som gjort att jag kokat inombords och så vidare. Jag har inte känt mig så kär på senaste tiden om vi säger så. Vi har dock alltid tjatat om att vi ska vara tillsammans för evigt, hela villa volvo barn hund faderuttan, och det sätter sån press på mig under de perioder då jag inte känner mig kär.
Jag har alldeles nyligen kommit i kontakt med en gammal kompis nu som jag känt i evigheter. Vi två har suttit uppe och pratat nonstop de senaste nätterna, pratat om allt mellan himmel och jord och det känns så bra, vi kan verkligen prata om allt (nåja, nästan). Hen har nyligen blivit lämnad av sin exsambo och det brukar vi prata om, jag stöttar, tröstar och så vidare. Nu till bekymret dock. Jag får en sån där läskig känsla i magen när jag tänker på denna person, det pirrar och flyger fjärilar, och det känns så sjukt förbjudet. Känner mig som världens sämsta människa ungefär. Vet inte vad jag ska ta mig till. Hen kanske inte ens känner likadant för mig ju, säkert inte eftersom hen nyligen blivit dumpad. Åh, vad håller jag på med?
Jag kan inte hålla på såhär. Snälla, säg, vad hade du gjort i min situation. Jag blir galen. Så mycket förvirring och jag förstår om alla tycker jag är dum i huvudet.
Hej Sandraa!Jag tänkte också på att du inte har svarat om NY lägenheten?? Känns oxå som att det är en del annat du inte svarar på, typ det om länken till den där snurrigabloggen på engelska om bostadsmarknaden? Såg att du tagit bort det i ditt inlägg, meeeen… vore fint om du svarat oxå! 🙂
kram!
Du svarar ju aldrig på hur din situation med din NY-lägenhet är. Om du inte vill det så ska du såklart inte göra det, men man är ju nyfiken! Är den fortfarande din och isåfall hur länge till då? Hyr du ut den osv? Kramis
Gud du svarar så sjukt bra. Alltid en sån himla glädje att läsa dessa inlägg! En fråga förresten, hur gör du med superduper inlägg som fått typ en miljon kommentarer av vilka alla är fina, långa och djupa? Tänkte nu på till exempel namn-inlägget under och dess 625 kommentarer… Går det att läsa 625 kommentarer och välja nåt alls??
Hej Sandra jag tycker du verkar vara en begåvad tjej och din blogg är kul. Det var intressant att läsa dina tankar om objektifiering för är det något jag verkligen har tänkt på genom åren när jag läst din blogg så är det du hur du objektifierar dig själv i dina egna bilder. Du poserar, gör dig till, sitter som en liten skolflicka, tittar under lugg med stora ögon..visst inser jag att en bild blir platt om inget ”händer” så att säga och du kanske menar att du är ironisk och anspelar just på hur kvinnor porträtteras vad vet jag..men i slutändan så ser man bara dessa bilder där du framställer dig som en lolita i kort kjol. Jag har svårt att se feminismen i det..
Hej Sandra! Du med världens bästa blogg. Läser dagligen och blir inspirerad! Längtar tills din bok kommer ut!
Men här till mitt problem:
Vad gör man när man varit tillsammans med sin kille i tre år och har varit sådär fruktansvärt kär, men inte längre känner så mycket?
Vad gör man när man flyttat till en ny stad tillsammans och tänkte hålla ut tills kursen var avslutad, men man vill bara avsluta det nu nu nu?
Jag har tillochmed vart otrogen emot honom. Hånglade upp en kille i klassen. Som är sådär mystisk och avgudar mig. Han ger mig uppmärksamheten som jag saknar från pojkvännen!
Och det enda jag drömmer om just nu är hur det skulle vara att ha sex med den ’nya’ grabben…
Men så sitter jag här i en liten lägenhet jag delar med killen som varit min största kärlek i tre år. Jag vill älska honom sådär så att det gör ont, men det enda jag tänker på om dagarna är hur jag vill hångla upp det nya killen.
Vad fan gör man?
Jag letar lägenhet Som fasen just nu, men det är svårt!
Jag försöker hålla mig ifrån killen, men vi går i samma fucking klass. Och när han ska ut så hör han direkt av sig till mig.
Hur ska jag lyckad undvika honom tills jag gjort slut med min pojkvän?
Och framför allt, om Jag gör slut med min pojkvän (förstår att jag måste det…) hur lång tid efter det måste man hålla sig ifrån nya killar?
Jag vill bara kasta mig runt halsen på dom där snygga skäggiga killarna!
Men jag kommer säkert träffa på min kille när jag står där med nya killen.
Åh så mycket förvirring och jag förstår om alla tycker jag är dum i huvudet.
Men jag är så förvirrad och vet inte vad som är rätt och vad som är fel längre.
Tack för en underbar blogg Sandra!
Hej Sandra, vilka fina svar du ger jämt och ständigt. Jag gillart. Nu är det så att jag själv har en liten fråga/vill be om tips. Jo jag undrar hur man ska göra när man är jättedålig på att hitta på saker och snart kanske kommer bo själv för första gången på dödslänge. Ofta så fastnar jag hemma utan att hitta på något om dagarna (undantag: gå i skola/jobba) och det känns mer och mer ovärt att ens gå utanför dörren för varje dag som går. Ibland känns det liksom som jag går i ide i min egen lägenhet och känner mig ensammast i världen! Det känns alltid kul när mina vänner hör av sig och vill göra något men jag själv känner mig oftast jobbig och på om jag hör av mig trots att jag har så fina vänner. Hur bryter jag den här dåliga vanan så jag inte skrumpnar ihop och dör i min ensamhet?
Hej du som blev dumpad och inte har några vänner. Säger som Sandra: ring dom och förklara hur du mår – OCH FRAMFÖR ALLT: lyssna på vad DE har att säga. Var en riktig vän för dem, även om du behöver väldigt mycket just nu. De hatar säkert inte dig, utan känner sig nog mest svikna och om du då bara kommer och dumpar ditt hjärtekross blir det nog väldigt tungt. Var först deras vän och så blir de förhoppningsvis dina vänner igen, för du är toppen!
Snälla kan du ge morockotips! Dina reseguider brukar vara så himla fina!
Till dig som har problem med alkoholen: Du måste prata med någon ~ genast. Men innan du gör det ska du övertyga dig själv om att du inte är konstig eller annorlunda bara för att du har problem och lider av en depression. Det är så vanligt att man känner sig utanför för att man behöver prata med någon och att vara som en öppen bok för en främmande människa kan vara skrämmande ~ men lova mig att du inte ger dig sådana negativa signaler för då blir spiralen värre. Prata med en vän som du litar på och kontakta sedan psykiatrin tillsammans med din vän så du har en stöttepelare vid din sida och drick för guds skull ingen alkohol. Jag tror du behöver en antidepressiv medicin som gör dig gladare och som ger dig en positiv syn på livet ~ men det är bara ett litet steg i rätt riktning. Det viktigaste är att du inte använder alkoholen som en flykt från det onda som du känner utan att du pratar. När du känner dig i en hemsk spiral och du är någonstans ~ starta en konversation med någon! Det kan vara vem som helst men som får dig att glömma bort dig själv i stunden. Du måste lova att du tar tag i dig själv så ingenting farligt händer dig ~ och glöm inte att prata och bara låta känslorna explodera!
Stor kram och lycka till! <3
Jag har likadana glasögon modellen heter ”tom ford tf 5150” googla så hittar ni dem.
Jag har också hittat en göteborgare som nästan är två meter lång. Vi hånglade när ingen såg på och sedan tog vi ett hotellrum för natten. Tänk att man kan göra så.
Safety not Guaranteed finns på SWEFILMER!!!!! pussohej
Sandra, jag vill vara helt anonym. (usch mår dåligt nu baraför jag skrev…)
Angående objektifieringen… Kan vi inte komma över det här med att vissa grupper har någon slags kollektiv, historisk skuld som det går att referera till närhelst man behagar klanka ner på just den gruppen? Även om många skulle hävda att det är väldigt soft att vara vit, heterosexuell man i vårt samhälle så är det ju faktiskt inget som går att välja själv och därmed borde ingen skuldbeläggas för det.
Ytterligare, jag ska inte kommentera objektifiering som sådant men vill bara påpeka att det är ganska svårt att argumentera för att en grupp (här män) ska förändra sitt beteende om man själv sysslar med samma sak, och även om det går att hävda att ens egna agerande är ”mildare” eller mer rättfärdigat. Även om beteendet är accepterat av den egna gruppen (här kvinnor) så kommer det inte att göra den andra gruppen mer inställsam till en, och resultatet blir något slags ställningskrig där båda grupperna vägrar närma sig varandra med motiveringen i hur den andra gruppen beter sig.
Hej Sandra, nu blev detta ju lite dumt eftersom du redan har svarat på kommentarer i detta inlägget men jag har en fråga till dig, eller snarare vill jag be om råd…
Jag har haft en dålig start när det kommer till killar eller snarare bara haft dåliga förhållanden där det resulterat i att jag blivit dumpad 5 gånger av killar jag verkligen varit kär i och spenderat mycket tid på, droppen var förra året när en kille som jag känt sen länge hånglade upp mig på en fest och sedan efter ett tag sa att han gillade mig och jag lät mig själv börja gilla honom också, men när jag bad honom att säga vad han ville med ”oss” så sa han att han inte hade tid och ”vi” tog slut, sen skaffade han en flickvän tre veckor efter… Då sket jag i allt, tog körkort och pluggade. Tyvärr blev jag kär igen i en annan kille som var min förra pojkvän som jag redan varit kär och tillsammans med två gånger innan och som var väldigt taskig mot mig i båda förhållandena. När jag skrev ett extremt långt sms (som sista utväg) till honom om hur jag kände för honom så berättade hans vän att han raderat det (självklart utan att svara först). Då fick det vara nog och jag tänkte, fy fan nu är jag singel på riktigt! Jag hade ett one night stand som jag lovade mig själv att aldrig någonsin ha men gillade det och livet bara lekte. Bara Två veckor efter jag accepterat singellivet och börjat älska mig själv igen så hittade jag en kille, han som jag inte trodde fanns, han kämpade för mig och vi blev tillsammans en månad efter vi pratade första gången och vi har snart varit tillsammans i ett halvår och vi ses nästan varje dag. Nu kommer jag till mitt problem… Han är verkligen nästintill perfekt, han är liksom allt det där jag velat ha i mina andra pojkvänner, han är så jäkla snygg, cool, omtänksam, smart osv. osv. och jag är kär i honom, men… det händer nästan varje dag att jag tänker på någon annan, att jag kanske har det bättre och roligare som singel, fast jag vet att jag har det svinbra med min kille, jag tänker också ofta att snart tar jag studenten och ska börja med MITT liv, då kommer vi kanske göra slut för han vill stanna här… och han har pluggat klart när jag inte ens är i närheten av min examen om typ sex år… Jag vet inte hur jag ska göra, ska jag göra slut nu med honom eftersom jag känner såhär? Eller ska jag vara med honom tills jag inte är kär längre?
Ibland tänker jag så dumt att ”tänk om jag missar något nu när jag är upptagen?” Men jag har det verkligen jättebra med honom så jag känner mig så jävla dum som ens tänker såhär, hur ska jag göra för att uppskatta honom mer? (De dåliga tankarna är bara typ 10-20% av alla tankar om honom och om oss).
Snälla Sandra, hjälp mig, orkar inte ha de här tankarna längre, vill bara njuta av ”oss”.. hur gör man? 🙁
HEj sandra!! ville bara tipsa dej och någon läsare som frågade om tightsen, köpte precis skitvarma tights med fleecetyg inuti från cubus! typ bäst när det är snö och rusk! Ha det bra, kram
Fina du. Jag skäms lite över att lägga mina problem på dig, du som inte gör något annat än att ge mig så mycket. Men problemet är att jag har ingen som verkar förstå, eller ens vilja försöka. Jag har massa underbara vänner, men jag är allas psykolog och ingen verkar riktigt inse att jag också behöver någon som lyssnar.
I alla fall, jag är sjutton år och så förbannat besviken på mina tonår. Jag trodde detta skulle vara the time of my life, med glittriga fester och främmande killar. Men jag lever i en gråzon. Jag känner inget, jag gör inget. Utan att plugga och jobba och plugga och jobba.
Alla mina vänner har massvis med killar som skriver och snapar till dem, och alla visar samma förvånade uttryck när jag säger att ingen skriver till mig. Ingen ser mig. Ingen bryr sig.
Jag är SÅ rädd för att all min tid plötsligt ska vara slut, man vet ju trots allt aldrig när, och jag ska ångra att jag aldrig vågade leva. Ångra att jag spenderade min sista tid på att inte göra något eller känna något.
Jag förstår att du inte har svaren, jag vet ju inte ens vad jag frågar, men bara tanken på att du kanske läser det här känns fint. Äntligen någon som lyssnar.
Börjar nästan gråta nu, vet inte varför. Trodde jag mådde bra. Puss och tack för världens finaste blogg. Jag älskar att det känns som att du bryr dig så mycket om oss <3
tänkte bara tipsa din läsare om tillägget media hint till chrome. ladda ner och aktivera och pang så har man amerikanska utbudet 🙂
Kram!
Till tjejen som mår dåligt/ dricker för mycket – du MÅSTE prata med någon professionell, eller öppna upp dig för den kompisen du känner dig tryggast med och kan lita på.
Jag själv har varit i din situation. Jag drack för mycket, blev för full, slog sönder saker, blev utslängd från nattklubb/fester och ville dö.
En dag bestämde jag mig att ta tag i det, för det blir inte bättre av att bara ignorera problemet, utan du måste ta tag i det verkliga problemet, det som får dig må såhär. Och som Sandra skriver, drick inte alkohol!
Och om du börjar prata med någon och öppnar upp dig, och förhoppningsvis börjar må bättre och kanske vill gå på fest igen, bestäm dig att bara köpa kanske 3-4 öl eller cider, och inget mer, och då dricker du bara det under kvällen, det räcker. Jag lovar.
Du är verkligen inte ensam om detta, men lova att du tar tag i detta och prata med någon. <3
Jag har ett filmtips, det är filmen ”Les demoiselles de Rochefort”. Den är av samma skapare som ”Les parapluies de cherbourg”, med älskade skådespelerskan Catherine Deneuve. Kram
Tips från mig där en viktig fråga besvaras, har feminismen gått för långt nu?
http://harfeminismengåttförlångt.nu/
Älskar dessa inlägg! Vet aldrig vad det kommer för gulliga frågor och du har alltid så himla kloka svar! Önskar nästan jag kunde läsa ett sånt här per dag <3
Sandra! Jag har en fråga! Jag är just nu inne i en såndär lyssnalyssnalyssna-på-bara-ett-album-period. Och albumet är Veronica Maggios senaste skiva. Tänker så himla mycket på dig i nästan alla låtarna! Vet inte varför! Men tänkte bara höra vad du tycker om skivan? Känner du igen –dig?
Kram på dig!
Hej Sandra! Ville bara säga att inläggen när du svarar på kommentarer är mina absoluta favoritinlägg. Verkligen jätteroligt att du tar dig tid till att svara på frågor och tankar från läsarna. Tack för fin och givande läsning!
Men herregud vilken löjlig kommentar om företagssamarbeten. Din blogg är ju en av få stora bloggar som INTE är sönderspammad av reklam. Den personen har ju ingen koll alls utan ville bara hävda sig.
håller så himla mycket med dig om killfredagar sandra. för bara några år sen kunde jag inte njuta av hångel och sånt alls för jag tänkte bara på hur killen såg mig i just den position jag var i osv. objektifierade alltså mig själv. men många killfredagar och mycket feministisk teori senare så kan jag verkligen se killen och njuta av och med honom. så tack och heja dig <3
Yay! Älskar dessa inläggen! Tre lager tights for the win, har själv på mig det när det är minus, annars räcker det med två tycker jag. Man ska ju inte behöva duka under för byxor bara för det är vinter.
apropå objektifiering av killar: grejen är att att objektifiera killar verkligen är jättesvårt. det blir inte objektifiering så som det blir när man gör det med tjejer, faktiskt. det ÄR inte samma sak the other way around.
ett objekt= någon som förställs i en passiv position, som inte får agera, vara subjekt. män ställs nästan aldrig i den positionen. På bilder visas de upp som starka, agerande subjekt, medan tjejer oftast förminskas, finns där för betraktarens skull och blir ett objekt. Oavsett om vi kollar på snygga bilder på killar bara för egen njutning så är det ändå inte alls samma objektifiering som det blir när man gör det med kvinnor. alltså faktiskt.
Det är lite samma grej som att om en kille säger till en tjej typ ”öh sluta va en sån jävla tjej” så är det inte samma sak som om en tjej skulle säga ”sluta va en sån jävla kille” till en kille. Det enda tjejen (som befinner sig i den utsatta positionen i samhället) egentligen gör då är att peka ut killens privilegier.
Så jag iallafall tycker inte att det handlar om att man först måste börja objektifiera män för att det ska bli jämt, det handlar mer om att män nästan aldrig ens objektifieras. Flummigt förklarat kanske men jag hoppas jag gör mig förstådd. Jag tycker alltså inte att det finns något kränkande med dina killfredagar alls!
Måste bara kommentera och ge dig beröm för hur otroligt mycket tid och energi du lägger ned på bloggen och bloggläsarna. All kärlek till dig som ger oss så mycket<3
Älskar ditt svar om jämställdheten med objektifiering och det om alkoholen. Go Sandra!