Jag har en fråga. Du är ju alltid ute och äter mat som verkar vara så himla god. Jag tänkte åka till Stockholm med min boyfriend och vill bjuda på en sjukt bra middag, gärna trerätters eller liknande. Kollade i dina Stockholmstips men den kändes inte så uppdaterad, hade varit jätteschysst om du kunde tipsa om lite bra ställen att gå till där maten är mmmmm god!
Just nu gillar jag Nytorget 6 och Köttbaren allraste mest! Sardin på Nytorget är också forever den mest romantiska lilla middagsplatsen. Och Hjördis är supergott det med. Gillar du spaghetti tipsar jag om Vecchia Signora och Den Gamle & Havet.
.
hej fina du. jag har bara en liten kort fråga eller fundering eller vad man ska kalla det. om man ser någon sjukt vacker pojke på en bar som man bara vill ha, kan man gå fram och prata bara sådär? vad säger man? på klubb är det ju en helt annan grej för då stöter man in i folk och samtalen börjar så himla lätt. men på en bar är ju alla i sina små ”gäng” och det känns ungefär som när man ville gå fram till den där killen i skolan men inte vågade. så vad säger man? hur vågar man gå fram till honom när han står med massa kompisar? hjäp!!!! puss puss
Hmm svår fråga. I Sverige (eller i alla fall i Stockholm) så står folk verkligen jämt med sina egna gäng och glor på varandra. I New York är det ju exempelvis inte alls så. Där kan folk gå fram och prata med en utan att det ens handlar om att ragga eller så, bara för att det är kul att lära känna någon ny. ÄLSKADE det. Men som sagt, Stockholm, inte riktigt så. Mitt tips om man inte känner att man vågar gå fram till den söta personen man har upptäckt, är att hålla honom under uppsikt och sedan när han går på toaletten eller beställer något i baren eller på något vis slits ifrån sitt gäng se till att hamna bredvid honom. Då är det inte lika läskigt att säga hej. Att slänga långa blickar och inte bryta ögonkontakt är också något som funkar ganska ofta, håller han kvar blicken också brukar det vara ett bra tecken. Och om du ser att han pratar med någon du känner: rusa genast dit och hälsa på hen så får du chans att prata med honom. Nu kommer jag inte på något mer, men håller med om att klubb är ju helt klart enklare än bar.
SandraSandraSandra, du är så fin å verkar alltid ha något klokt ord på hjärtat så därför skriver jag till dig. Jag vet egentligen inte varför jag är så rädd för att testa saker och se vad som händer, men jag har en liten crush på en pojke sedan några veckor tillbaka. Vi tillbringade en vecka i samma hus för att göra en konsert tillsammans med våra skolor, vi pratade aldrig med varann utan utbytte bara ett antal blickar, sedan tog den veckan slut och jag tänkte väl att nu dör allt men så kom det upp ett evenemang på facebook och det visade sig att han skulle vara med på en konsert, så jag gick dit (låtsades vara stencool) och hade väl i tanken att ”vi ska prata ikväll, han å jag”, men det enda som blev var att jag sa till honom att han var väldigt duktig och han blev glad å blyg men sedan var jag tvungen att gå. Nu har jag väl inte kommit längre än att jag lagt till honom på facebook (han accepterade på några minuter och ja jag intalar mig att det är något bra haha). Men nu då? Jag vågar verkligen inte skriva, för jag är så rädd att han ska vara dryg eller bli lite chockad över att en random tjej skriver till honom när vi inte gett varann mer än lite blickar å en komplimang i verkligheten. Och här sitter jag nu och panikar över att han inte gör något (vilket är konstigt för hur ska han kunna veta?) och är rädd för att förstöra något som inte ens existerar. Vad tusan gör man, när man är rädd å feg och bara vill ha lite kontakt med någon som är fin och som man vill lära känna mer? Jag är verkligen inte bra på sånt här och det är väl ingen när man är nybörjare. Det skulle vara så betydelsefullt om du svarade men nu har jag i alla fall lättat mitt lilla hjärta lite ändå.
Och ja det är andra gången jag kommenterar detta pga behöver verkligen svar. <3
Det är superläskigt men man måste bara våga helt enkelt! Det finns inga genvägar, i alla fall inte vad jag vet. Säg hej på chatten och säg att han var bra på konserten! Ni har ju ett gemensamt musikintresse, det kan ni prata om. Våga våga!
Wait! What you mean by church? Maybe because of the translation but I cannot understand if these guys live in a church or not
They did!
SANDRA! Var är din playlist med massa arga låtar som man kan skrika med i när man gjort slut och är helt trasig? Har för mig att du hade en sån och att du skulle lägga upp den men jag hittar den inte. Och jag håller på att gå sönder och har så ont att jag inte vet var jag ska ta vägen…. skulle verkligen behöva den…..
Den finns men det är inte offentlig, därför går det inte att söka på den på spotfy. Men här finns den.
Hur gör man slut med någon på ett schysst sätt? Vad skulle du ge för råd till någon som tänker göra slut med sin partner?
Mitt bästa råd är att respektera den du gör slut med. Respektera det ni haft tillsammans, respektera att hen kommer att bli ledsen, behöva prata, få ställa frågor, bli arg på dig. Låt hen få ställa alla frågor, få gråta i ditt knä, träffas och prata. Se till att finnas där i början helt enkelt. När du väl bestämt dig och gjort slut, vela inte. Var trevlig och tydlig med ditt beslut. Fyllering inte, utnyttja inte den andres sårbarhet. Typ så.
Jag bor utomlands men vill köpa novellen, hur gör man?
Jag har pratat med brevnoveller och de har sagt att i nuläget går det inte men de ska kolla om det går att lösa!
.
Jag tycker dina vardagsbilder är jättefina. Rent teknikmässigt och sådär har jag inte svårt för foto, men jag tycker att det är svårt att våga plocka fram kameran. Jag känner mig ofta lite dryg och i vägen. Hur tänker du? Hur gör man för att känna sig bekväm, och få andra att känna sig bekväma? Kram.
Jag har ju bloggat i nästan nio år så mina vänner är van att jag har med mig kameran. Jag tror nog att vissa kan tycka det är lite jobbigt ibland, men de peppigaste bilderna är ju de som knäpps av mitt i ett sammanhang, när ingen poserar. Man får helt enkelt bara börja så kommer vännerna förhoppningvis bli vana, och du kommer framförallt tyckte det är mindre jobbigt ju mer du fotar. Man behöver ju heller inte fota varenda himla sekund utan lite då och då liksom. Kram.
Photos 3 & 4. Your (male) friend, in the blue scarf : WHERE is his denim, fur-collared jacket from ? Is that Levis ? If you know, or could ask him all about it, I would be so very glad (it would make for one perfect present for my boyfriend!) Thank you Sandra! Lozza xxx
Ask Pontus himself here!
pleaaase, tell me that your book will be also published in english!
Not at first. It all depends on how it goes and everything. But hopefully in the future! 🙂
Hur gör man när ens kille gjort slut, och man kan inte sluta hoppas på att han ska ändra sig? Jag tänker hela tiden att snart kommer han att höra av sig och säga att han visst vill att vi ska vara tillsammans, han behövde bara lite tid för sig själv. Du skrev i inlägget 92 dagar att man omedelbart måste sluta tänka så, och det måste man ju för att gå vidare. Men hur ger man upp den tanken? Det är så förbannat svårt. För tänk om?
Ja. Tänk om. Jag skrev i 92-dagarinlägget att man måste sluta tänka så, men det gjorde jag ju såklart ändå. Jämt och hela tiden. Det handlade mer om att man måste försöka att inte tänka så. Man kan ju inte hjälpa att man gör det, men man kan hjälpa sig själv på traven genom att inse att det är dumt att man gör det. Det är ju helt naturligt att man känner på det viset, jag tror bara man inte får snurra in sig i just dom tankarna för mycket.
Hej detta kanske är ett olämplig fråga, men känner du att folk uppfattar det konstigt att du klär dig som en söt skolflicka när du är runt 30?
Om det är något jag bryr mig minst om av allt i hela världen så är det nog det.
Hej! Jag har läst din blogg nu ett tag och tycker jättemycket om dig! Men jag har en fråga till dig: Är du konfirmerad? Om du är det så vad har du för minnen därifrån och hur var det enligt dig? Om du inte är det så varför inte? Alltså var det någonsin ett val om du skulle konfirmera dig eller så?
Hej! Jag är konfirmerad. Inte för att jag tror på Gud, utan för att jag var pepp på att åka på läger! I stadsdelen jag är uppväxt i åkte alla på konfirmationsläger så jag tänkte liksom aldrig på att det var något jag inte skulle göra. Men på det där lägret lärde jag känna Joakim så det var det ju verkligen värt!
Kan du inte dela skriva-playlisten?
Finns här. Du hittar alla mina spellistor under kategorin ”om musik”.
Hej! Hur får du fram den där infon om musiken? Är de på spotify? Hur kommer jag dit?:)
Där till vänster i länken jag skrev ut hittar du massa underkategorier du kan klicka på, varav en heter ”you”.
Åh vart på Kungsholmen är det där fina? Med alla ljus där du var klockan 16? Kram fantastiska du
Det var på vägen till Kungsholmen så egentligen i Vasastan, precis vid Vasaparken!
Jag funderar på att köpa en Mac-dator. Vet att du har en. Vilken tum har du på din skärm?
Funderar på att köpa en 13-tum, vad tror du om det? Kommer jag bli galen? Är den för liten?
Jag har 13 tum! Den är greatness!
Tycker det är så himla trevligt när du gör såna här inlägg! Vilket får mig och tänka på att jag själv undrat en sak typ hur länge som helst. När du sett filmen The Internship skrev du att du tyckte den var hemsk och kvinnoförnedrande mm. Sen för ett tag sedan så hyllade du filmen Ruby Sparks som jag tyckte var den hemskaste filmen jag någonsin sett och så kvinnoförnedrande att jag mådde dåligt och knappt kunde se klart filmen. Jag måste nästan få veta hur du tänker och varför du inte tyckte att Ruby Sparks var kvinnoförnedrande om du tyckte att The Internship (som jag inte alls reagerade på) var så hemsk? Kram!
Jag tyckte att The intership var otroligt jäkla gubbsjuk och kändes som att Vince Vaughn skrev den enbart för att få hänga med massa unga heta brudar under en inspelning. Bara hela grejen att typ en tredjedel av filmen var på en strippklubb fastän det inte hade något med handlingen att göra alls? Skämten var trötta och killarna dubbelt så gamla som tjejerna. SÅ TRÖTT PÅ DEN TRÖTTSAMMA GRABBGRABBIGA GENREN.
Ruby Sparks är skriven av en kvinna (som även spelar huvudrollen), och hon är dessutom feminist. Ruby Sparks är rätt och slätt en känga mot Manic Pixie Dream Girl-fenomenet. Hela essensen och sensmoralen i historien handlar ju om att ingen kan vara en sån, att alla människor är just människor och att inga problem kan vara ”gulliga” bara för att man har stora ögon och ljus röst, utan de är lika jäkla smutsiga, trasiga och mörka ändå. I senaste Lula finns en artikel med Zoe Kazan när hon berättar lite om sin tanke med filmen om du vill läsa.
C: Jag hade nästan samma situation med en kille jag träffade. Det började som det brukar (lämna nummer på krogen, ses och kolla film, kyssas, ligga osv) innan han efter någon vecka hasplar ur sig att han ska flytta och inte vill ha ett förhållande. Lugna bullar sa jag, det vill inte jag heller (fast jag hade säkert 200 i puls så fort han tittade på mig). Funkade i ca tre månader innan jag på fyllan gapar åt honom att jag älskar ju fan dig, hur kan du inte se det?! Tog honom några veckor innan han tog tag i mitt ansikte och stirrade mig i ögonen och sa ”Jag älskar dig också”. SÅ VÅÅÅGAA! Trots att han ändå flyttade ifrån mig ett halvår senare och jag inte har hört av honom på åtta månader så är jag så glad att jag tog steget (eller ja, spriten gjorde väl det åt mig egentligen). Är den vänskap ni har nu värd ett liv av ”Tänk om jag hade vågat?” Om inte, KÖR PÅ BA
Minna och Sabina, tacktacktacktack för era kloka ord, eran kärlek och omtanke. Ni är fantastiska. Tack, så himla mycket.
Olivia: Jag är lite orolig över det där. Jag älskar Håkan Hellström (men är inget skrikigt och gråtit fan) och jag har hört så mycket gott om filmen men jag undrar om den kommer leva upp till mina förväntningar. Kommer bli så ledsen om det visar sig att den är jättedålig ~ jag är väldigt kritisk också när det kommer till att göra en film om en artist eller en superstjärna.
C: Jag var i samma situation, en härlig kille som var en av mina bästa vänner, vi hängde med varandra jämt och såsom jag kände det var det uppenbart att det var nåt mellan oss. Det tog ETT JÄVLA ÅR innan jag sade till honom, och han hamnade i total panik av det, fick obehag för mig, kände helt enkelt inte samma sak. Nu finns inte mycket kvar av vår vänskap. Jag är skitledsen över att vår fina vänskap blev så dålig, MEN samtidigt så glad att mina känslor äntligen kom ut- jag är ju fri nu, fri att gå vidare, fri att sluta analysera och tolka hans beteende hela tiden, fri att se andra människor istället för bara honom! Så om dina känslor för den här killen/kompisen håller i sig, så MÅSTE du göra något, fast det är såååå svårt, ju förr desto bättre! Vänta inte för länge, det är bara slöseri med tid! Puss och lycka till!
Lite på samma linje som Ruby Sparks-skeptikern hade jag gärna hört mer om varför du såg Känn ingen sorg två gånger i somras. När jag och mina vänner gick på den satt båda Håkan-fansen och grät ihjäl medan vi andra bara gapade åt hur platt det mesta var. (Särskilt Evas och Lenas karaktärer och dialogen.) Så om du hinner skriva en rad eller två om varför den var värd att se om så skulle jag bli superglad.
Ut och slåss för världsfreden och samhälleliga orättvisor istället för att diskutera att folk använder ordet pojkar tycker jag! Det är ju hur fint som helst och dessutom ett eget val! Folk borde lägga mer energi och tid på att ge komplimanger och peppa varandra istället för att bry sig om småsaker! Kram på er och god jul!
C – KYSS HONOM!
C – Jag är inte den eminenta Sandra, men jag läste det du skrev och har två ord till dig: KYSS HONOM. Det låter som ni har typ ”friend zonat” varandra. Du måste bryta detta! Det låter inte som ni har kysst varandra, eller? Att fråga någon om hen vill gå på krogen med en kan ju tyvärr menas i vänskapligt syfte. Jag tror att du helt enkelt måste fråga honom vad han känner på något sätt, och en kyss kan vara ett sånt sätt! Så får du se hur han reagerar! Lycka till finaste!
Till dig som ville ta kontakt på en bar men inte vet hur; Skicka honom något att dricka vettja!! Beställ någonting till honom samtidigt som till dig själv, män är väl såvitt jag har märkt av inte jättebortskämda med att bli uppvaktade så det blir lite fint samtidigt som han själv kan välja att visa om han nu var intresserad eller inte. Ger han dig en skål och vänder sig bort så är han det nog inte, men har han minsta lilla vett i kroppen bör han skina upp som en sol och komma fram till dig och tacka ordentligt ju. Om du är osäker på vad du ska beställa kan du ju alltid be barpersonalen att ge honom en ny av det han dricker så fort han avslutat den han har (så himla svårt att skaka hand med två öl liksom). Lycka till!
så himla bra svar på sista frågan! braaa, sandra!
Tack för dina fina svar, Sandra!
För alla som är trötta på gubbsjuka filmer finns appen Tjejsamlat där massa bra filmer som är feministiska, handlar om kvinnor och inte objektifierar kvinnor är samlade. Alltså som en tipsfunktion på film, litteratur och media som har med kvinnor att göra. Så slipper en plöja sig igenom den 1210853 filmen där alla är män och den enda stackars kvinnan som är med i filmen är någons ligg och är med endast för sitt utseendes skull. Tjoho!
Hej fina Sandra. Tack för din blogg, den hjälper så himla mycket. Har försökt klara detta ensam men jag orkar verkligen inte mer. Skulle verkligen uppskatta om du gav mig lite råd. Jag träffade en kille för fyra månader sedan. Det sa klick direkt, det märkte både han och jag. Nu umgås vi himla himla ofta även på fritiden (vi läser samma kurser) några gånger i veckan minst, och det finns något i blicken. Men i början när vi träffades låg han med en annan tjej. Sen gjorde de slut, och då tändes hoppet lite. Men för inte så längesen när vi lagade mat och pratade hemlisar sa han att han var lite intresserad av en annan, men att de inte träffats så att han skulle lägga ner henne. Grejjen är att jag under alla de fyra månader vi känt varandra aldrig riktigt vågat visa att jag är intresserad av mer. Faktum är att jag nog förmodligen hintar om att jag kanske har lite på gång med andra killar, så himla himla dumt men det är någon slags försvarsmekanism som går igång per automatik. För att jag är så himla rädd. Oj vad det blir rörigt nu, jag hoppas du orkar läsa ändå. Frågan jag har till dig är väl, vad skall jag göra? Hur får man någon att fatta att man gillar den? Hur skall jag ta reda på om han gillar mig? Varför frågar han ena stunden om vi ska på krogen tillsammans, och andra stunden säger han att han kanske löser någon annan himla tjej där? Vet att detta blev massa vimsiga tankar nu, men om du kunde ge mig några ords råd vore jag så galet tacksam. För det känns som om jag går sönder nu, på riktigt.
Kolla kolla vad som gjorde min kväll något mer uthärdlig:
http://instagram.com/p/iBuTXrSP0a/
Hej Sandra! Jag har med viss inspiration från dig köpt ett gäng tenniskjolar från AA. Bästa plagget alla kategorier. Har på mig dem JÄMT. Men hur i hela världen tvättar du dem? Det står ju dry clean only men det går jag bara inte med på.
Men haha vad fan MAN eller KILLE är benämningen om personen i fråga är över typ 12! Vem använder ordet pojke för (vad jag antar är) vuxna män? Det är för tusan lite smått sjukt.
Men haha fan MAN eller KILLE är benämningen om personen i fråga är över typ 12 år, vem använder ordet pojke för (vad jag antar är) vuxna män? Det är för tusan lite sjukt.
Ni som bor utomlands och vill köpa novellen. Kan ni inte be någon ni känner i Sverige köpa den åt er och sen skicka den till er? Det är väl allra enklaste tänker jag.
Min bästa arga låt (i fall någon vill veta) är just nu ”To Fix The Gash In Your Head” av A Place To Bury Strangers. Världens bästa text och beat för när man är ARRRGggggh. (Första meningen är liksom ”I want to beat you up”).
svar till m: kan det inte vara så att de som läser inspireras av sandras språk? har till exempel sett att många skriver himla på samma sätt som sandra gör, både i kommentarer här och i andra bloggar. vi inspireras ju av saker vi läser och hör tänker jag.
gillar den här bloggen, men alltså det här med att majoriteten av alla som kommenterar skriver ”pojkar” ist för killar eller män —- vad är grejen med det? Har liksom inte hör nån säga ”pojkar” om (antar jag) vuxna män sedan ja, vet inte om jag någonsin gjort det….
Hej alla där ute i cybervärlden!
För det första, tack Sandra för alla dessa fina inlägg! För det andra, nu är det så att även jag skulle vilja öppna mitt hjärta lite grann för att förhoppningsvis få lite kloka svar, känner att jag inte har någon att vända mig till med just detta!
Det är på det viset att jag har varit bästa vänner med två personer ända sedan vi gick i åttan (går tredje året på gymnasiet nu) och vi har alltid varit oskiljaktiga. Vi har alltid sagt att vi är varandras bästa vänner, att vi ska bli varandras gudmödrar, brudtärnor på våra bröllop osvosv. Men nu från ingenstans känns det som vi glidit ifrån varandra, supersnabbt. På bara ett halvår har vi gått från att vara supertighta till att nu kännas halvt främmande för varandra. Det värsta är att de fortfarande är lika tighta och att jag helt plötsligt känner mig jävligt förbisedd och utelämnad. Jag vet att de inte gör detta med flit, kanske har vi bara glidit ifrån varandra (men varför har det gått så jävla snabbt isåfall?). Till saken hör också att det känns som om de ”ersatt” mig en annan tjej (som även hon är en av mina närmsta vänner) då de gör sådant vi alltid brukade göra tillsammans och berättar saker till varandra före dom säger det till mig. Vet inte alls vad jag ska göra åt detta, om jag ska prata med dom om det och kanske bara göra det värre eller vänta och försöka göra allt för att det ska bli bättre? Är så jävla ledsen över detta att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen, så om någon vänlig själ därute har ett bra svar skulle jag vara evigt tacksam.
Hej Sandra! Tack för superbra svar på min fråga! (den om filmerna) Kan vara möjligt att jag förträngde hela scenen på porrklubben i filmen The Internship.. Och förmodligen missförstod jag hela Ruby Sparks! Ska försöka få tag på artikeln så jag kan läsa mer om hennes tanke bakom filmen. 🙂
Och Felicia: Har eventuellt en kompis som blir av med sin rumskompis precis i den vevan. Ska kolla upp det och försöka komma ihåg att maila dig. 🙂 Det kan hända att hon vill ha någon som bor längre än två månader.
håller tummarna på att det går att lösa, det här med att beställa din novell utomlands-ifrån! Skulle hemskthemskthemskt gärna vilja läsa den!
Hejsan alla läsare på Sandras blogg!
Det är så att jag ska få uppleva min long lost dröm att bo i Stockholm!!! Kan ni fatta det, jag ska få uppfylla en dröm, va coolt eller!!
Jag ska få ha min praktik där i 2 hela månader! Jag har fixat värsta bästa stället och jag är så glad! Det är bara det att jag inte har någonstans att bo och även om jag älskar att sova under stjärnorna så tror jag inte att jag kan det 🙁
Så om det är någon vacker själ därute som vill hjälpa mig så skulle jag bli er evigt tacksam! Jag vet att det är jätte svårt att hitta en lägenhet men jag är gärna inneboende! Det skulle vara super kul att lära känna någon ny härlig person som pricken över i på min dröm!
Det är alltså i 2 månader, mellan 1 feb – 30 mar. Kontakat mig gärna om ni känner er intresserade eller vill veta mer om mig!
Puss och härliga hälsningar från
Felicia afjh96 @ gmail.com.
PS: förlåt att jag använde din blogg och detta inlägg för att skriva min kontaktannons! hoppas det går bra, älskar din blogg älskade Sandra (helst skulle jag nog vilja följa med dig på dina äventyr och vi kan dansa runt tillsammans i storstaden!! Tänk va kul!)
De här inläggen är ju höjdpunkten på veckan, bättre än fredagspepp och favoritserien på tv. Typ. Jag är hursomhelst fortfarande lite nyfiken på Magnus. Vad jobbar han med, till exempel? Är han också en mediamänniska och före detta Berghs-student? Fina är ni i alla fall.
Hej Sandra,
Jag och några kompisar tänkte åka till New York nästa sommar. Vi ska förmodligen hyra en lägenhet och jag tänkte fråga om du har något tips på (enligt dig) bästa ställe att hyra lägenhet i New York. Då menar jag alltså location i staden, men om du har tips på hemsidor där man kan hyra lägenheter så vore det såklart också fint.