Idag händer ingenting mer än att det är kallare än igår, mindre än en vecka kvar till jul och jag måste posta paket. Jag längtar efter lite snö och jag längtar efter nyårsafton. Nyårsafton är den allra bästa högtiden tycker jag, alla är finklädda och man får dricka champagne. Bättre än så blir det kanske inte.
Hur som helst, här får ni lite tre par opublicerade outfits från Paris i våras. Från en vecka i maj när man både kunde vara utan strumpbyxor och jacka.
Känns som ljusår sedan.
Translation. Three outfits from Paris last spring that I haven’t posted on the blog before.
Men Sandra. Om man hatar nyår och alla andra stora högtider, typ midsommar, valborg, halloween, för att man inte har någon direkt att vara med, vad gör man då? Får man bara strunta i allt? Jag känner att jag gärna hade gjort det men jag försöker och försöker hitta folk att umgås med och bli full med samtidigt som jag inte v i l l . Vill liksom bara dra iväg så fort högtiderna närmar sig. Ångest.
your last picture with pony tail is the best! I think this hairstyle fits you perfect <333
Jag har funderat på om jag ens bryr mig om någon? eller om jag bara lever mitt liv utifrån vad jag vill och känner, kör på utan att reflektera eller bry mig om någon annan. om jag verkligt bryr mig om en människa sådär sjukligt, extremt mycket som en del personer gör? om jag hellre skulle dö än att vara utan någon speciell person? om jag någonsin blivit helt upp över öronen över en person, blivit helt hopplöst-pangbom-ingenåtervändo kär i någon? om någon människa någonsin fått den effekten på mig? fått mig att våga släppa taget och falla in i ett hav fullt av känslor och bara känna. våga känna något. utan en vägg av betong som skyddar mig. från att känna för mycket, för starkt för något. som förnekar, jag behöver ingen någonsin. aldrig. och det gör jag kanske inte heller… men jag skulle vilja möta någon som på något sätt satte avtryck i mig, som gjorde mig helt snurrig och som fick mig att våga falla utan att ha armarna utsträckta för att ta emot, i hopp om att någon annan kanske skulle kunna ta emot för en gångs skull. för det är okej. det gör inget. man behöver inte klara allt och man får vara hjälplös. jag skulle vilja möta någon som verkligen skulle ”blow my mind away” som skulle göra mig helt galen. bra galen. och jag önskar att jag inte var så förbaskat rädd, så förbaskat stolt. men vet inte om det någonsin kommer förändras eller om jag alltid kommer vara såhär. undvika känslor för dem är komplicerad och absolut undvika samhörighet med en annan varelse för det är livsfarligt och onödigt och bullshit. har alltid skrattat åt kärlek för vad fan är det? en ren fantasi. har inte trott att något som kärlek existera utan bara var en grej för oss människor för att orka en bitter vardag. jag har inte trott på kärlek, inte alls. men det verkar ju som alla andra blir så jäkla kära och de vågar, och de älskar och de vill aldrig ha någon annan? och jag vill ändå inte gå miste om något, om det nu existerar, som är så fint och härligt. men jag kan ju inte. och vem vill ens vara med någon som känner såhär, som TÄNKER såhär? som är helt känslomässigt skadad och störd??? för ibland önskar jag att jag bara skulle må bra, vara lite normal och kunna sådant här…
Detta skrev jag precis alldeles nyss i ett word-dokument, helt från hjärtat utan tankar på att någon någonsin skulle läsa det. Sådär känner jag och det gjorde mig lite sorgsen när jag läste igenom det och insåg att det är verkligt synd. Vill kunna. Har träffat en sådan himla bra person men vet inte om jag är kär? det borde jag ju känna i så fall… känns som jag bara behöver närhet eller något. Så snälla lite goda råd skulle göra mig så glad, hur vet man och hur vågar man??? känns som att han och jag skulle funka så bra om inte jag var så jäkla konstig.
Hej Sandra.
Det har egentligen inte något med inlägget att göra, och jag vet inte varför jag ens kommenterar just nu, men hursomhelst, jag sitter i melbourne och kan inte riktigt ta mig vidare, kan inte ta mig upp. I söndags sade han att han träffat någon, vill vara vän med mig för att vi har så mycket gemensamt och att han har kul med mig men vill inte göra något som kan riskera det han har med henne, och det kom så plötsligt. jag är i hans stad och han bryr sig inte alls, jag fick aldrig en ärlig chans. jag har så svårt att förstå att det är samma grabb som flög till thailand för min skull efter bara 5 timmar ihop, som höll kontakt med mig i åtta månader och planerade vad han skulle visa mig när jag slutligen skulle flytta till melbourne, som lade upp bilder på fb där det såg ut som att vi redan var tillsammans, som de två gånger vi sågs verkade så förälskad, presenterade mig för vännerna som sade att han verkligen gillade mig, jag har så svårt att koppla ihop det. Jag fick dra det ur honom när han avbokade och kunde inte riktigt ses, men jag trodde aldrig att han hade träffat någon annan och hur hon fick hans tid, hur han valde att hon var viktigare, hur han släppte det han hade med mig bara. hur han inte riktigt ville se om känslorna mellan oss finns kvar.
sömnlösa nätter, panikmornar, ingen aptit, och den dödande känslan av att jag inte fick en chans riktigt, att jag inte var värd det (när vi sågs var det med hans vänner, aldrig på tu man hand). Har du några råd; hur ska jag börja om, hur jag ska göra för att han inte ska förstöra min drömstad, hur jag ska hitta tillbaks..?
tackar för råd.
När kommer nästa podavsnitt? Längtar här i sjukstugan
snyggt med högt uppsatt hår!
Hej fina Sandra! Har inget med just detta inlägget att göra, men bläddrade just igenom din twitter lite snabbt och såg ditt tweet om ”grey’s anatomys finaste avsnitt” och blev så himla nyfiken på vilket avsnitt det kan ha varit, är ett stort, stort greys-fan! Puss.
Jeans-tröjan på översta bilden, var är den från? Så himla fin med den vita kjolen till! Och sen undrar jag också var du fått ditt mobilskal från?
Saga, sy i ett foder i kjolen (ett extra lager tyg på insidan), det är jättelätt gjort, men kan du inte själv så kan du lämna till en skräddare, det kostar förmodligen inte speciellt mycket och blir nog billigare än att köpa en underkjol (och lättare än att hitta en som passar perfekt till kjolen).
Charlotte: Tack finaste du! Hade jag totalt missat! <3
Hej! Jag har en likadan vit kjol från AA men min är genomskinlig. Hur gör du så att den inte är det? Underkjol? I så fall från vart (har letat överallt men hittar inga bra)? Puss
Åh vad du är fin i uppsatt hår. Eller du är ju alltid fin såklart, men du vet vad jag menar. 😉 God jul på dig bästa Sandra. Hoppas vi kan ta en kopp té ihop en dag. Eller en mojito hehe.
Åh just det, man kan ha kjol utan tights, det hade jag nästan glömt. MEN NEJ nu längtar jag till sommaren!
A, Sandra har svarat på denna fråga ganska många gånger förut, här svarade hon senast på liknande fråga till exempel om du vill läsa 🙂
http://rodeo.net/niotillfem/2013/06/answers-to-the-last-weeks-comments/
En sak gör mig lite nyfiken. På din twitter refererar du till sidan enblommigtekopp för den har ’33 sjukt bra grejer’ med bland annat American Apparel och stormen kring deras sexualiserade reklam som kvinnoförnedrande reklam ~ men ändå köper du därifrån. Hur kan du köpa därifrån och stödja ett företag som behandlar kvinnor på ett sådant förnedrande sätt? Får du inte dåligt samvete?
AH, magtröjetider kom tillbaka! Alt SNÖTACK!
Så fruktansvärt fint!
Gaaah! Sandra, jag fasade för detta när jag hörde att du skulle flytta till Sverige! Hur mycket gnäll om kyla, vinter, snö, långt till våren, sommaren är kort det mesta regnar bort etc etc kommer det bli i bloggen? Jag tror jag har svaret nu 😉 Köp en dunjacka som går ner över låren (this_is_key), plocka fram magtröjan igen i april, köp ordentliga vinterskor och jättetjocka vantar (rekommenderar vantar från ugg aus). Drick massor av varma drycker, tänd en brasa och tänk ofta på din heta snygging alt be honom värma dig. Varma kramar från mig!
Som jag ser det, är du underbar på alla sätt och vis!
WORD till svaret om hur du klär dig ift din ålder. Klart man ska klä sig som man vill om man känner sig fin! Det är ju bara bra!