Nu har jag läst en bok igen. Närmare bestämt John Greens Förr eller senare exploderar jag. Jag hade hört så mycket bra om den här, bland både kompisar och på bloggar. Dessutom dök citat ur boken upp i mitt Pinterest-feed jämt och ständigt. Så det var helt klart på tiden.
Boken, som är en sorglig historia, handlar om sextonåriga Hazel. Hon har lungcancer och vet att hon aldrig kommer bli frisk. Kanske får hon leva i några år till högst. På veckomötena i kyrkan med andra svårt cancersjuka barn träffar hon Augustus. Han dyker upp från ingenstans och bestämmer sig från sekund ett att det är han och Hazel nu. Han är friskförklarad från skelettcancer och har världens vackraste käkben.
Hazel visar Augustus sin favoritbok Ett Storslaget Lidande, och ingen av dem kan släppa vad som egentligen hände med karaktärerna när boken tagit slut. Augustus bestämmer sig för att ta Hazel till Amsterdam där författaren bor, så att de kan fråga honom hur historien egentligen slutar.
Alltså jag vet inte riktigt vad det var med mig och den här boken, men den tog mig inte riktigt med den storm som jag hoppats. Trots att jag grät ibland och kärade ner mig i vissa stycken (som det här ovanför) så var det inte med ett ”åh” jag slog igen den. Kanske kan det ha varit alla lovorden på bokens baksida Årets bok Helt underbar En triumf på alla sätt! och så vidare. Kanske hoppades jag på för mycket.
Istället kände jag flera gånger under läsningen att det mer var ett filmmanus till en snyftig ungdomsfilm än en bok. Den är väldigt amerikansk, jag kunde ofta lista ut vad som skulle hända för att den så snällt följde hollywoodmallen. Det behöver i och för sig inte vara något dåligt, men det gör boken rätt osvensk och ibland önskade jag att jag läst den på engelska istället.
Samtidigt pratar karaktärerna oerhört avancerat och stundtals rätt tillgjort, slänger sig med uppslagsbokssvåra ord och Hazel, som ska vara okysst, oerfaren, blygt nyförälskad och har rätt mycket komplex över vad sjukdomen gjort med henne har inga problem att skämta sarkastiskt och rappt om sex och ”vad hon vill göra” med Augustus. Alltså inget fel med det, det är ju superhärligt, men jag hade svårt att få ihop hennes karaktär på något vis.
Men! Så jäkla ömmande bok ändå, om kärlek – framförallt omöjlig kärlek – och om att följa sina drömmar och om mod och alltid stå bredvid varandra, oavsett storm. Den är lättläst på ett fint sätt och rolig och väldigt sorglig på en och samma gång. Jag tror att många av er skulle gilla den.
.
Translation. I’ve just finished The Fault in Our Stars by John Green. Even though I had a little hard time falling in love with the characters I thought the book was a both sad & heartful love story.
[…] ner till Marseille. Looking for Alaska är John Greens allra första roman. Först läste jag ju Förr eller senare exploderar jag och tyckte sådära om den (filmen var ju rätt lökig den med..) och då sa ni att jag absolut […]
[…] tycker boken i sin dramaturgi och på många sätt i sitt ämne liknade John Greens Förr eller senare exploderar jag men till skillnad från Greens bok där jag ibland kunde känna att dialogen var krystad och inte […]
[…] som film den 21a juni, så skynda på 😀 <3 Jag har läst och var inte superövertygad faktiskt, skrivit en recension här! Här är även en recension av Paper Towns som jag läste sedan när många kommenterade att jag […]
[…] Sandra Beijer om ”Förr eller senare exploderar jag” […]
hah, lite sen kommentar kanske men HUR kan man som rökare tycka cigarettmetaforen är töntig? att röka dvs dra in giftet på riktigt är ju bra mycket töntigare. jag tycker metaforen är fantastisk, ett fuck you till något som vill ta livet av en, ett sätt att ha kontoll över -någonting- samtidigt som något annat inom en försöker döda en.
Varför läser du den på svenska? ):
[…] läste ju en John Green-bok på svenska för några veckor sedan och var inte helt övertygad. Men ni var så många som tyckte att jag absolut måste läsa på […]
SANDRA SANDRA SANDRA!!!
Du borde prova LÄSA böckerna ”SÖTA POJKAR FINNS BARA PÅ LÅTSAS” och ”HIMLEN BÖRJAR HÄR”
två helt fantastiska ungdomsromaner, sådana som kryper in under skinnet och får en att smälta, samtidigt som man bara vill leva! Jag har läst ”himlen börjar här” fyra gånger nu, och ritat i marginalen för jag är så kär i denna berättelse.
”söta pojkar finns bara på låtsas” är precis lika fin, fast lite mer rå. Slutar inte med det där stora -Lyckliga i alla sina dar- mer ett svagt -Adjö vi hörs- sen är ju titeln på boken helt enkelt världens bästa när man fått hjärtat krossat (som jag har..ett antal gånger)
P.S
Din blogg ger mig drömmar, om att att även jag kan kanske göra spännande, läskiga saker i mitt liv. Sånt som är svårt att våga. Den peppar mig till att vara ärlig mot mig själv.
Sen klär du ju dig som världens coolaste, rockar silver kjolar och annat knasigt underbart.
//en Emma av många andra med samma namn, dock inte efternamn kanske//
Jag läste den i somras på engelska och hade noll förväntningar på den innan eftersom jag fått den av en vän och aldrig hört talas om den innan. Jag tyckte att det var en sjukt vacker bok. Men jag måste säga att det inte känns likadant att se de svenska styckena. Synd att du inte läste den på engelska istället!
Jag läste den på engelska och tyckte om den vääldigt mycket! När jag nu läste styckena på svenska här så var det inte alls samma feeling. Engelska är bäst och jag är kär i Gus.
Jag läste den på engelska och älskade den, bästa boken 2013 alltså!! Tvingade min vän att läsa den, som gjorde det på svenska. Hon ogillade boken skarpt, så tror nog det är översättningen.
Som flera andra också föreslagit så måste jag också rekommendera Looking For Alaska före The Fault In Our Stars. Ville verkligen älska den sistnämnda boken men håller med dig om att den var för smörig på något vis. Dock tog Looking For Alaska mig med storm, blev helt nerkärad i båda huvudkaraktärerna och den är dessutom inte lika förutsägbar. Fast ja, ibland känns det lite som han gör sina ordval efter vad som låter vackert eller typ superintellektuellt vilket sänker trovärdigheten ibland, men när jag låg och sträckläste så tänkte jag inte så mycket på det – då var det mest bara vackert!
Håller på att läser den nu, den är SÅ bra på engelska. när man läser styckena du la upp låter det lite tillgjort faktiskt
Vilket sammanträffande! Jag läste precis ut den jag med och tycker som du, att förväntningarna var ganska så höga efter att ha läst på baksidan. Men den är otroligt fint skriven och jag gillade den trots allt 🙂
Den ska helt klart läsas på engelska. Läste den på engelska först, och sen svenska, och det är som en helt annan bok. Språket är helt annorlunda, och man får en helt annan uppfattning för karaktärerna, och en helt annan känsla. Lite som John Greens andra böcker. Han har sån känsla, skriver med sån inlevelse och så fantastiskt språk, men otroligt mycket av det försvinner i översättningen.
Åååh, jag blir SÅ ledsen att du läste den på svenska. Vet inte hur den svenska översättningen är men bara den katastrofala titeln indikerar att de trasat sönder magin. För mig är det en principsak att inte läsa översatt litteratur om jag kan originalspråket – kanske eftersom jag jobbat en del som översättare och har erfarit gång på gång hur sanslöst mycket som verkligen gets lost in translation…
Jag tyckte att The Fault in Our Stars var helt, helt, helt fantastisk. Inser att den säkert blir starkare när man haft cancer och sjukdomen liksom är ständigt närvarande. Jag upplevde att John Green fångade den balansgången så rysningsbra, den mellan att försöka leva livet fullt ut och samtidigt tillåta sig att faktiskt ha en vardag, slökolla på teveserier och gnabbas med sina föräldrar och INTE hela tiden tvinga sig själv att leva varje dag som vore det den sista. Och när man sett den som betyder mest för en i hela världen tyna bort och försvinna, förlora slaget till cancern strax efter att man firat hennes tjugofemsårsdag, då är det nog svårt att inte gråta sig igenom största delen av boken. Men jag är uppriktigt (inte passiv-aggressivt, haha!) glad för alla som slipper känna igen sig.
Som sagt, alla ni som inte läst den: ENGELSKAAAAA!!!
Jag läste på engelska och håller helt med dig! Icke trovärdiga karaktärer och dialog. De bitarna har inget med språk att göra (okej 2 procent kanske). Däremot bra med sjukdoms-temat. Kan tänka mig att den skulle kunna vara superviktig för sjuka ungdomar. Men bortsett från det: Alla borde istället läsa Jellicoe Road av Melina Marchetta. Så bra. Alla som gillade John Greens bok kommer också att tycka att Jellicoe är bättre!
I LIT UP LIKE A CHRISTMAS TREE HAZEL GRACE!!!!!!!1!!11
Alltså jag förstår absolut hur cheesy den kan framstå som. Och det blir väl ännu tydligare på svenska kan jag tänka mig. Men som flera andra har kommenterat – det fantastiska är inte relationen mellan Hazel och Gus (även om jag bölade som en tok), utan relationen dom (+Isaac!!) har till sina sjukdomar och kroppar som konstant motarbetar dom.
Åh Sandra. Om du söker efter en bok som du bara dör av så måste du läsa Donna Tartts The Goldfinch. Du måste bara. Den är så så så underbar. Inte som The Fault in Our Stars för det är en helt annan historia. Men den har tragik, spänning, humor, kärlek och är bara så så bra.
Niotillfemskor
http://www.blocket.se/stockholm/Opening_Ceremony_Grunge_ZIP_UP_BOOTS_38_51450251.htm?ma=1
http://www.blocket.se/stockholm/Jeffrey_Campbell_Benched_Cut_Out_Platforms_51449999.htm?ma=1
Jag är helt förälskad i den boken. Dock läste jag den på engelska, och jag tror att kanske det är det som gör det, på sätt och vis. Själv tycker jag alltid bäst om att läsa böcker på originalspråket (så ofta det går iallafall), eftersom jagvetinte, men när man skriver så skapar man magi, och då någon översätter en bok så blir det översättarens ord och bok, och själv vill jag gärna fånga den där magin och läsa de orden som författaren själv klurat ut, eftersom det är något speciellt då. Om det jag ens säger går att förstå och makes any sense.
(Och förresten, så såg jag kommentaren ovanför, och Jellicoe Road är en otroligt bra bok, så den borde du definitivt läsa. Gärna på engelska den med skulle jag nog säga.)
Jag tror definitivt att du borde läst den på engelska. Jag har båda versionerna och den svenska kommer inte ens i närheten. Intressant att höra dina åsikter dock !
Nä, det här var inget för mig heller! Tyckte den var väldigt pretto och helt klart överskattad. Om ni vill läsa något som är bra på riktigt ska ni läsa Jellicoe Road av Melina Marchetta. Jonah Griggs kommer få er att swoona gång på gång. Fantastisk historia.
Jag slukade boken, som om jag vore i slukaråldern, under en flygresa. på engelska, förstås. Tänker alltid att jag försöker läsa allt på originalspråk så långt det går! Språket och kulturen i landet går på något obegripligt vis in i varandra, och den här berättelsen tror jag helt enkelt inte fungerar med den svenska mentaliteten och då inte heller med svenska språket. Läs någon annan bok av honom, till exempel Paper Towns, och bedöm!
Alltså den svenska versionen gör inte originalet rättvisa överhuvudtaget, tycker den svenska ibland låter som att dom bara tagit Google translate och översatt så att formuleringarna blir konstiga. MEN på engelska, med John greens ord, då är det de absolut finaste som finns. Uppmanar dig att läsa den på engelska, ”The fault in out stars” istället ”Förr eller senare exploderar jag”. Haha du hör ju bara på namnet, hur fel och fult de låter jämfört med originalet. För att göra John Green rättvis LÄS PÅ ENGELSKA!!! Lovar lovar lovar att du kommer förstå vad alla pratar om
Jag läste den på engelska och då var sen så himla himla bra. Det känns märkligt att läsa de svenska utdragen, så läs den på engelska är mitt tips!
Ahhh tack, kände precis samma. Hollywood-story med helt orimliga karaktärer. Blä
Jag kände likadant som du!
Om du vill läsa något om svensk hopplös kärlek så läs Maken av Gun-Britt Sundström, skriven under glada 70-talet. Som självterapi emellanåt men också så himla himla hopplös men ändå så vacker. Om kärleken och svårigheten och det mesta däremellan.
Precis som alla andra sagt: läs den på engelska. Lovar att den är bättre då!
Sedan tror jag också att en faktor i boken som många inte riktigt kan ta till sig är Hazels monolog om hur det är att vara sjuk och diagnosticerad. Jag har ett kroniskt fysiskt handikapp (som tur är inte cancer och inte dödligt) och det var detta som jag tyckte mest om med boken och som jag tycker gör John till något speciellt. Han lyckas så himla pricksäkert fånga hur det känns att vara sjuk och livet består av smärta och sjukhusbesök och den ständiga känslan att vara annorlunda från alla andra, och hur man hanterar det. Många av mina vänner har läst boken, och ingen har tyckt om den lika mycket som jag, just för att jag tror att de inte kan ta till sig den delen av boken på samma sätt.
Boken är dedikerad till och inspirerad av en ung flicka som John kände som dog i cancer, så jag tror att en stor del ska fokusera på Hazels sjukdom och hennes tankar och handlingar på grund av den, men många väljer att lägga all fokus på Augustus och deras kärleksrelation istället.
Tack för tips blev sugen enbart genom ”förälskelse” liknelsen.
Har du läst ”Egenmäktigt förfarande” Min förra årets absolut bästa.
Jag älskade den på engelska, hatade den på svenska. Samma sak med alla hans böcker. Men denna kanske ändå inte var min favorit, vad som betyder mycket för mig är att många mina vänner med cancer ( har själv cancer sen 2 år) inklusive jag, känner mycket igen oss i deras tankar. Har även hört att han fått samma hyllningar i USA av just cancersjuka tonåringar som verkligen ser sig själva i hazel. Är man sjuk förändras mycket och John Green har sammanfattat desperationen bra. Vad spelar det egentligen för roll om man inte är attraktiv med en cigarett i munnen? Både karaktärerna, enligt mig, är ett bevis på att de gör precis som de vill, och jag önskar att jag också vågade.
Jag läste den på engelska och trots att det kanske är en fördel för språkets skull så håller jag ändå med i allt du skriver. Det fanns några delar i boken som berörde mig, men annars kändes det bara så himla tillgjort och pretentiöst. John Green är verkligen inte någon fantastisk författare, allt han skriver känns bara så himla ”vit, kåt hipstersnubbe”. Ach nein danke.
Random question: would you ever get a piercing (besides your ears)? If so, where? What about tattoos?
Läs på engelska! Så mycket mer fantastiska formuleringar och magiska meningar!
Ett tips om du vill ha en (finns dock bara på engelska) hyfsat lättläst bok som jag tycker är underhållande, Mr. Penumbras 24-hour bookstore! Verkligen ett tips!
Sandra, vad hände med fortsättningen på din summering av 2013? Q1 summerades så fint, så jag ser fram emot att läsa om resten.
Du borde läst den på engelska.
Åhh den boken är magisk. Mkt bättre på engelska dock, John Greens sätt att använda ord är bara ljuvligt<3
Tips til er alla; om ni ska läsa den så läs den på engelska. Läste den för ca 2 månader sen och dog pga brilijansen. Kan tänka mig att den svenska översättningen suger dock, därför tycker jag ni borde läsa den på engelska istället!
Ja gud, ni som inte läst den – läs den på engelska för tusan! Vissa författare går inte att översätta på ett rättvist sätt och John Green är en av dem. Läs förövrigt alla böcker ni kan på originalspråket. Förstår inte varför man skulle läsa översatta böcker när man kan engelska. (Ingen kritik mot Sandra, bara en tanke överlag).
Jag har hört att folk som läst både på engelska och svenska föredrar den engelska. Jag kan förstå det. Den var nämligen helt magisk när jag läste den på engelska.
Sandra! Har du sett Like Crazy? Tycker det är en dödsfin film. Får mig att längta efter att bli sådär dunderkär i någon (vilket din blogg faktiskt också gör). Sedan undrar jag vilka som är dina favorit-tumblrs? Kram!
Alltså, med risk att låta som ett språkpretto, jag försökte läsa den här på svenska först men ledsnade efter ett par kapitel på grund av den dödsslarviga översättningen!! Så på allvar, läs den på originalspråk, det är då den blir bra.
Hahah hur larvigt det än låter så blev jag nästan lite besviken över att min favoritbloggare inte tyckte att min favoritbok var alldeles fantastisk.
Det här är min absolut favoritbok på engelska, och riktigt jäkla kass på svenska. Läs om på engelska istället!!
Och ytterligare en röst: läs den på engelska. För att kunna känna igen alla tumblr-citat och gå med på att den är Hollywood-drömmig.
Angående cigarettmetaforen, så tycker jag det faktum att det hela är överpretentiöst är själva grejen. Typisk tonåring som tror att han är så speciell men inte är det egentligen, som försöker lite för mycket egentligen. Kanske det enda dock i boken som pekade på att de faktiskt bara var ungar.
För visst är de lite brådmogna annars, men det kanske man måste vara om man snart ska dö.
Du borde helt klart läsa den på engelska. Den svenska översättningen är usel. Denna bok är fantastisk på orginalspråk!
Jag älskar i princip allting som John Green har skrivit (Paper Towns och Looking for Alaska bara måste läsas!!!! Borde vara lag på det) men jag fångades inte heller av The Fault in Our Stars just för att den kändes lite för smörig och enkel mitt i allt det svåra. Boken håller just nu på att bli film vilket även jag tror och hoppas på kommer bli bättre.. Kommer gråta mig genom slutet även på filmen i alla fall.
Den ska läsas på engelska. Punkt slut.
Håller med flera ovan: läs på engelska. Lovar, det gör skillnad!
k- håller SÅ mycket med. Så fruktansvärt pretentiöst och motsatsen till en grabb man skulle crusha på.
Jag tycker det aldrig blir bra när man översätter engelska böcker till svenska men samma problem förekommer i den engelska boken också. Det här med att språket är lite för avancerat och tillgjort alltså, nästan som att John Green skriver hur HAN skulle ha sagt och inte hur Hazel och Gus hade sagt. Väldigt mycket John Green syns i alla karaktärer faktiskt, de vuxna också. Ingen dålig bok, jag grät i slutet och allt! Men som sagt, lite John Greenig ibland. Tyckte mer om Looking for Alaska.
alltså!!! håller helt med dig! dessutom läste jag den på engelska och la ÄNDÅ ifrån mig den med ett ”… okej…då”. blev knappt berörd överhuvudtaget. språket var trist. tilltalade mig inte alls. kändes som ett barn hade skrivit det. ett superduper amerikanskt barn. tror på riktigt att jag skrev bättre när JAG var barn… nä. inte det minsta imponerad.
Så himla skönt att veta att man inte är ensam om att tycka precis så som du gör, var nästan lite rädd där ett tag att det var mig det var fel på. Ska erkänna att jag nästan inte vågade läsa inlägget först med tanke på de otaliga hyllningarna kring den men väldigt glad att jag gjorde det till sist ändå! Ser för övrigt fram emot din bok skapligt mycket 🙂
Så himla fin bok. Men jag rekommenderar verkligenverkligen att du läser den på engelska istället.
John Green är en sådan överhypad författare. Han skriver samma karaktärer om och om igen. Den supersmarta tånårstjejen som läser böcker wooow!!! Inte som alla andra tjejer wooow osvosvosv.
Hela cigarettmetaforen får mig att vilja spy. Tänk om man träffade en som gjorde något sånt. Man skulle ju tycka att han är helt dum i huvudet överklychig.
Du skulle läst den på engelska! Var det du som tipsade om han andra bok looking for Alaska? Annars läs! 🙂
Det är för att du läste den på svenska! Den är helt och fullkomligt underbar på engelska, ge den en chans till på engelska och du kommer att bli tagen med storm. alla böcker är bättre på orginalspråket
Hej fina du! Alltså det här med att ens pojkväns före detta kk börjar skriva till honom fast hon borde veta om, pga Facebook-statusen, att han har tjej nu, hur fan ska man ta det? Ilska säger jag bara. Detta råkade jag se eftersom min kära pojkvän var inloggad på sin Facebook på min dator. Han har berättat lite om denna tjej, liksom att de bara träffades för att ha sex typ. Hon ville inte hänga. Han började tröttna. Han och jag träffades och har varit tillsammans i ett halvår. Och så börjar hon med de där flörtiga chatten. Alltså… Jag förstår inte. Jag utgår bara från mig själv och man gör fan inte så. Inte när någon är upptagen. Hon ville inte vara hans vän förut, så jag antar att det inte är vad hon vill nu heller, utan att hon är ute efter nåt annat. Och han har ju förfan inte gjort nåt fel.
Du får så många såna här texter och jag är ledsen ifall du blir överröst men du har alltid så bra tips Sandra. Kram.
Gah, vad kul att du läst den tillslut! Visst är den lite annorlunda och kanske lite tillgjord ibland, men det tycker jag är fint faktiskt. Det blir som en klassiker. Faktum är att jag har köpt en kopia av boken som jag kan kladda i och stryka under de finaste citaten och rita i och så, för ibland är det så vackert att man vill dö och då måste man visa det för kommande generationer när de hittar boken i någon bokhylla. Tänk själv liksom, att hitta en gammal bok som någon har antecknat i. Strukit under och gjort hjärtan… Så fint!
åh, jag läste den på engelska första gången jag läste den och BLEV HELT TAGEN MED STORM. så himla fin bok! Men sen när jag läste den på svenska så var det inte riktigt samma sak och jag gillade den knappt för språket var precis så som du beskriver det, lite tillgjort och ”njaaah”-känsla. så jag nästan beordrar dig att läsa den på engelska.
Hörni alla: Läs den på engelska! Mycket bättre!
åh vill läsa den boken.
När jag har ork ska jag ta ur den ur bokhyllan och börja läsa den, saknar så att läsa alltså ♥
Ja den var underbar på engelska!
Har inte för mig att Hazel var okysst när hon träffade Gus? Oskuld, ja, men okysst? Och visst har hon mycket komplex, men enligt mig är det megabefriande att hon inte låter det ta över, liksom. ”Jag är inte vacker men det spelar ingen roll”, typ. Känner igen mig så sjukt och karaktärerna är enligt mig jättetrovärdiga. Jag ser inte på boken som typiskt amerikansk heller, tycker verkligen att den är speciell och att den sticker ut med sina udda karaktärer. Och ingen kan väl förneka att Green är ett geni? Jag menar, han skapar ju en historia i en historia (tänker på Ett Storslaget Lidande), karaktärerna är H E L T fantastiska, och språket sedan, herregud.
Det var intressant att höra vad du tyckte och visst är det så att man kan bli lite besviken när man har skyhöga förväntningar! Kram på dig, Sandra!
Jag kande likadant nar jag laste den men tror ocksa att jag forvantade mig lite val mycket pga all hype. Jag foredrar Looking For Alaska, ocksa av John Green! Basta citatet (ocksa overallt pa Pinterest):
”I wanted so badly to lie down next to her on the couch, to wrap my arms around her and sleep. Not fuck, like in those movies. Not even have sex. Just sleep together, in the most innocent sense of the phrase. But I lacked the courage and she had a boyfriend and I was gawky and she was gorgeous and I was hopelessly boring and she was endlessly fascinating. So I walked back to my room and collapsed on the bottom bunk, thinking that if people were rain, I was drizzle and she was a hurricane”
skönt att se att någon vågar kritisera på det sättet du gör! så trött på att alla låtsas tycka om böcker för att de är böcker ”som man ska tycka om” typ
Jag läste den på engelska och trots att det fanns en del svåra ord som jag inte kunde så var den så himla vackert skriven och det blir som en enda lång dikt och det var liksom halva grejen. Det kanske var därför du inte älskade den lika mycket som dom andra, för att dom läste den på engelska och du på svenska. Eller så kanske ni bara har olika smak, vem vet.