Åh! Jag hoppas hoppas att du varit på momofuku milk bar?! alltså deras crack pie är to die for!

Sandra, har du vært på Sleep No More i New York?
Kuleste ever!!

Klockan är 02.26 och kan som vanligt inte sova och tänkte att nä nu får jag fråga någon som verkar smart. Jag är 17 och har sedan ca 1,5 år sedan haft en så sjuk crush på en kille som är tre år äldre än mig. Jag är med i ett rätt stort gäng varav två i gänget gar stora syskon som är kompis med honom och ibland hängde vi allihoppa, det var så jag träffade honom. Men när dem tog studenten så blev det inte att vi träffades så ofta med dem äldre och sedan hösten började så har han flyttat genom halva sverige och pluggar. När vi träffades de få gånger innan han flyttade så pratade han med mig, och jag såg honom senast i somras. Sen vips på julafton, under en gudtjänst i en kyrka som rymmer typ 2000 pers så ser jag honom två bänkrader framför mig. Hann aldrig hälsa men sen dess så kan jag inte sova för det ända jag tänker på är han. Jag vet inte vad jag ska göra och det blir inte lättare av att han har raderat alla sociala medier samt bor så långt borta? Borde väl inte göra något alls men har aldrig kännt såhär och jag vill inte se tillbaka på mitt liv och ångra att jag aldrig gjorde nått åt denna enorma kärleken. Oherregud va långt jag har skrivit nu.. Skulle kommenterat men det får bli ett mail med. Tack så mycket, om du orkar, kram.

P: Åh jag vill så gärna prata med dig! Har du en mailadress?

Sandra. Jag har följt din blogg i några år och blir så glad över att du vågar klä dig i just det som du tycker är snyggt. Ända sedan mellanstadiet har jag fått kommentarer på min klädstil och därefter tänkt att ”tycker folk att jag är konstig?” (Trots att min klädstil är och har varit ett medvetet val). Bryr du dig om vad folk tycker om din klädstil? Klädstilen associeras nämligen oftast med vilken typ av person en är.

OCH den viktigaste frågan: kan det ta dig flera timmar innan du har bestämt outfit för kvällen? Själv kan jag byta om cirka hundra gånger innan jag känner mig hyfsat bekväm i något jag går ut i. Jag vet att jag inte klär mig efter ”samhällets ideal” men kan ändå känna mig osäker och därav byta kläder och tänka ”jag har INGENTING att ha på mig ikväll”! Känner du detsamma?

Notis: Jag har sambo och behöver inte bry mig om vad killar tycker, jag bryr mig mest om vad andra tjejer tycker. Det är knäppt.

Ohh I see that how NYC looks beautiful in every different season! I should go there for this winter feeling too!
I hope we’ll see Nina soon on blog– btw I like her blog she’s writing well.
And your eyelashes!! My gosh they seem perfectly long enough, and getting longer every day ”.”
Hugs.

ahhh new york <3 <3

Så himla fint! Såna här inlägg gör en så himla pepp på att bara resa iväg.

Kika gärna in på min blogg! Jag skriver om det som gör mig glad i min vardag; drömmar, resor, mode, mumsigheter och massa annat. www.eskils.blogg.se Kram!

Lilla vilsna jag eller P – Det är jag igen.. Om lilla, vilsna jag 2 ser det här så kan du kontakta mig på [email protected] eller om det är nån annan som känner som jag… Skulle va skönt att prata med nån som känner samma.

Hej Sandra!
Mitt kommentar handlar inte om just det här inlägget. Men du verkar vara en så klok tjej så jag måste fråga dig detta. Händer det dig också att du sitter hemma ibland och inte har en aning om vad du ska göra? Att allt känns trist och tråkigt och att alla andra verkar ha så himla intressanta liv, men att man själv har ett likadant liv som en guldfisk. Jag är ändå 25 år och jag har alltid tänkt att mitt liv blir bättre nån gång. Att jag nån gång kommer att få det där roliga livet och inte sitta hemma så ofta och undra när livet egentligen kommer att börjar för mig. Och att se på facebook och höra i skolan att alla andra verkar ha så roligt jämt. Men jag antar det mkt handlar om vad de vill visa upp för fasad utåt.

Jag hatar mitt liv så himla mycket väldigt ofta. Och ja, jag har haft en väldigt jobbig uppväxt som i mångt och mycket har skadat mig psykiskt. Jag har varit deprimerad sen 13 års åldern och gått på antidepressiva nu i fyra år. Och min uppväxt och mitt genetiska arv har gett mig ett gäng psykiska diagnoser. Visst, de påverkar mitt liv helt klart, men jag försöker att inte låta det här begränsa mitt liv mer än nödvändigt. Och jag är egentligen ingen tråkig människa. Jag är en ganska rolig människa, men jag känner mig lite tafatt i sociala sammanhang ibland.

Detta blev en lång kommentar, men jag vill bara fråga dig om du alltid tycker att livet är givande. Eller sitter du också uttråkad hemma ibland och längtar bort? Min psykolog säger att alla nån gång tycker att livet är trist och att alla andra verkar ha ett så spännande liv. Men du verkar hela tiden vara ute på så många olika roliga grejer.
Det skulle verkligen betyda jättemkt för mig om du kunde svara på detta inlägget, för detta är något jag funderat mkt på.

L: Det är ingen mer än du som märker att du har stora lår om du nu har det. Jag har inte särskilt stora lår, men däremot celluliter och jag har tidigare skämts över att gå i korta klänningar och kjolar på sommaren. Men när jag senare har tänkt efter är det ingen annan än jag som bryr sig! Alla är perfekta! På sitt sätt. Definitionen som har börjat associerats med perfekt finns inte! Det som är perfekt för någon är inte perfekt för en annan. Var stolt över dina ben, självförtroende är attraktiv! Råd till sommaren: av med strumpbyxorna och låt dina ben få vara fria och härliga. Jag lovar, du är jättefin!

Sandra du är alltid så klok och ger alltid så fina råd ~ men jag är så hemskt osäker när det kommer till mina ben och jag skäms något fruktansvärt. Jag är väldigt nätt som person men mina ben är inte proportionerliga till min kropp. Jag har kraftiga lår och de känns bara så stora och jag har celluliter och gropar i låren och jag vet inte varför och det gör mig så ledsen. Jag kommer aldrig någonsin våga visa mig naken för en kille och på sommaren vägrar jag gå i shorts och om jag har klänning måste jag ha strumpbyxor under för jag vill inte visa mina ben. Jag läser mycket bloggar och det får mig att skämmas ännu mer för varenda modebloggerska är hundra procent perfekt överallt ~ perfekta ben utan ett enda märke och jag vill bara försvinna in i sanden. Jag förstår inte varför jag måste ha de här dumma benen ~ jag vill också kunna vara snygg.

YEY, njut NY! Vad är ditt bästa tips mot jet lag?

Ska du läsa John Green, måste du läsa Looking For Alaska. Den och TFiOS är mina absoluta John Green favoriter.

Jag tycker du har en så himla fin blogg! Dina bilder är så himla vackra! Men jag undrar vart du bor när du är new york? Har du lägenhet, bor du på hotell eller bor du hos kompisar? Kram!!

När du läst klart Paper Towns så MÅSTE du läsa Looking for Alaska.
Även den av John Green! Ska inte prata sönder den, men detta är mitt favoritcitat från den: ”So I walked back to my room and collapsed on the bottom bunk, thinking that if people were rain, I was drizzle and she was a hurricane.” TIPS TIPS TIPS!!! 🙂

You get jetlagged when you fly east, against how the world turns, not east.

Paper towns<3 läste den i julas efter jag fått en hel bunt med John Green böcker. Så bra!

Så. Avis. :'(

Bor du i din(?) gamla lägenhet? Ha det underbart i NY nu!

Men gud vad det verkar underbart! Och taket på det där caféet! TOKFINT!

Hur smakade soppan? Mamma hade hem en butternutsquash en gång, vi åt den i rostade strimlor från ugnen du vet. Vi tyckte den hade så udda smak, och fattade inte riktigt vad man ska ha den till. Men ja, är soppa ett alternativ? Morotssoppa är ju också ganska sött liksom, men det går ju att äta.

Åh gud!!! Njut ut!!