elsker dere!

En kommentar om det där tvillingmysteriet: bebisar har inga födelsemärken när de föds, så om den biten är sann så var det VERKLIGEN mystiskt!

Asså er pod är så himla bra!! Älskar den!!!

Åh, Sandra du måste ju gå tillbaka till spådamen och se vad hon har mer att berätta! Det är lite som i en bok ju. Fint!

Jag avskyr min abstinens jag känner när jag lyssnat klart på er podcast. Vill ha mer!! Dock, blir ju det bara bättre när vi väl lagt upp. Kram!

[…] Sandra och Michelles podcast Har ni inte lyssnat på den tycker jag verkligen att ni ska göra det […]

SÅ bra podcast! Höjdpunkten varannan vecka. Det enda tråkiga med den är att när jag lyssnar på er känner jag mig stressad över att tiden går så fort och jag inte vill att den ska ta slut. Och det är ju egentligen en himla bra sak. Så bara fortsätt som ni gör, med vardagsfunderingar och finurliga tankekrumelurer –> det bästa. Längtar redan till torsdag om två veckor! kram!

Älskar er podcast! Tycker ungefär det låter som att jag själv pratar med min bästis om random saker såsom vi gör. Idag när jag lyssnade (min favvopodd hittills btw) ville jag nästan hoppa in och lägga mina egna kommentar på det ni pratade om. (t ex att det är väl värt att tro på saker en spåtant säger när de är positiva för då äre ju ändå kul, likaså att tro på lochnessmonstret för jeeze så spännande osv) Det känns ungefär som att en sitter på ett fik med två sjukt flummiga personer och bara lyssnar – det enda tråkiga är att jag inte kan vara med i diskussionen själv! Fatta frustrationen! & det om nåt är väl en komplimang?! Längtar till nästa podd! xx

Åhh vilken fin podd ni har ! killen som trodde att han hadde blivit tagen av aliens borde se filmen mysterious skin kanske finns några likheter hoppas inte dock vore grymt spännande om det var sant<3

Alltså, ni har kanske världens sötaste skratt, båda två!

Till tjej 18, som inte vågar prata med killen på jobbet. För nästan fyra år sedan fick jag ett jobb på en bio, och där jobbade en kille som jag föll pladask för direkt på sekunden. Jag var 22 år vid tillfället men kände mig 14. Jag vågade inte göra någonting. Jag berättade för alla mina kompisar om honom. Jag sa upp mig på jobbet eftersom jag ville hem till Sverige en sväng, och det var först efter jag sagt upp mig som jag såg honom för första gången (han hade varit på semester).
Men då sa en kompis till mig att nu har du ju inget att förlora, nu lovar du mig att du frågar honom om han vill göra något med dig! Och så på min sista arbetsdag på bion, med hennes röst i mitt huvud att jag ju LOVAT henne att jag skulle ta mod till mig och bara fråga honom så gjorde jag helt enkelt det. Jag lyckades till slut kläcka ur mig: ”Vill du göra något med mig efter jobbet idag?” Fy vad nervös jag var!

Men han sitter just nu, 3 och ett halvt år senare, bredvid mig i vår soffa, i vår lägenhet och tittar på tv 🙂
Säg hej vet ja. Du har inget att förlora, men allt att vinna 🙂

Michelle måste ju ha jordens gulligaste leende!

Finfint!

Sandra!! Vågar inte säga hej till killen jag jobbar med. Vågar bara på jobbet. Men när vi stod på samma busshållplats imorse blev jag så sjukt nervös. Vågar liksom inte ens titta på honom utanför jobbet. Han är som en dröm. Känner honom knappt men han är så snygg. Hur gör jag? Vill så gärna lära känna honom..

Det känns verkligen som att ni är mina kompisar när jag lyssnar på er, på det bästa sättet! Brabrabra podcast ni gör, längtar till nästa avsnitt!

Hallå sandra! Måste bara fråga, har du försökt sluta röka nån gång? är snart 18 och försöker sluta efter 4 års rökande och det är HEMSKT

älskade den!! och jag känner precis samma som du angående lycklig kärlek! exakt så är det. tack till er båda för ännu en fin podd!

Ni är så roliga! Och er kompiskemi verkar helt underbar!

Hej Sandra!
Lyssnade på ett podcastavsnitt med er för ett tag sedan där ni berättade att ni brukar styra upp fester om det börjar bli deppigt eller om inte folk verkar ha det så roligt. Det är nämligen så att jag och min ”partner in crime” brukar vara de personerna som drar upp en fest till oanade höjder när det brukar dippa och det är ju jättekul! Fast grejen är den att nu börjar jag bli trött på att vara den som alla ”räknar” med att ska styra upp. Så vad gör man när man inte ens orkar gå ut och festa med sina kompisar för att det ställs sådana ”krav” på en? Hade varit roligt om du ville svara.
Puss och kram och tack för en jättefin blogg!!

spännande spännande!
Kramar

Hej Sandra! Tycker om dina lite längre svar som du sammanställer i ett inlägg så här kommer en fråga till dig 🙂 Du tycker ju om Breaking Bad väldigt mycket och det är ju bra men ur ett feministiskt perspektiv tänker jag mest bara ”suck”. Jag får ofta höra att en ska ta av sig ”genusglasögonen” och uppskatta en roligt och bra serie trots dess brister men personligen vill jag sätta krav på mitt tv-tittande. Du behöver absolut inte förklara eller försvara dig men tänkte höra vad du tycker? 🙂 Kanske missar jag något här. Vill så himla gärna se en badass brud som är lika tuff som vissa av de andra karaktärerna, och framför allt en tjej som en kan relatera till då valet verkar så mellan mamma eller hora. Men måste säga att männen i serien är flerdimentionella, komplexa och inte så stereotypiska, alltid ett plus 🙂