Hej! Vi ska åka till Tulum i mars och bo på samma hotell som ni bodde på. Har du några speciella tips på vad man bör ha med sig eller fixa innan man åker?
Ficklampa är ett bra tips, för elen stängs av på nätterna nästan överallt i Tulum!
it would be nice to see one photo per hour posts more frequently again maybe?
Sure absolutely. I will take more photos in general when the sun starts to appear again. I find it so boring to take pictures in this grey weather, they rarely turn out very good :/
Men asså vänta, kommer jag ihåg helt fel nu eller har du blivit utbjuden på DEJT av JONAH HILL? Varför sa du inte ja, jag hade typ sagt ja bara för att det hade varit kul!! Hur känns det nu när han är oscarnominerad och allt? BERÄTTA VAD SOM HÄNDE JAG KOMMER INTE IHÅG!!!
haha jo det stämmer. 🙂 Jag satt och åt på en italiensk restaurang i New York med min familj och han satt några bord bort. När han betalat kommer han fram till vårt bord och säger: Jag såg dig från sekunden du kom in. Får jag bjuda ut dig på lunch? Sedan vände han sig till min styvpappa och sa: Do I have your permission? Och han skrattade och sa ja självklart. Jag tackade så hemskt mycket och svarade att jag hade kille, vilket jag hade då. Då vände han sig till min bror och sa, vem vill du helst ha i familjen, jag eller han? och min lillebror svarade YOU of course! Sedan sa jag tack men nej tack igen och sedan var allt över. Så himla knäppt men väldigt roligt ändå. Hade jag varit singel hade jag ju lätt låtit honom ta mig ut på lunch.
alltså, bilden högst upp! Vad kommer den ifrån? är det en film eller tvserie eller något?:) Vill så gärna veta<3
Det är en scen från Saved By The Bell, en av de mest populära komedieserierna när jag växte upp. Här är introt.
Lyssnade på ett podcastavsnitt med er för ett tag sedan där ni berättade att ni brukar styra upp fester om det börjar bli deppigt eller om inte folk verkar ha det så roligt. Det är nämligen så att jag och min ”partner in crime” brukar vara de personerna som drar upp en fest till oanade höjder när det brukar dippa och det är ju jättekul! Fast grejen är den att nu börjar jag bli trött på att vara den som alla ”räknar” med att ska styra upp. Så vad gör man när man inte ens orkar gå ut och festa med sina kompisar för att det ställs sådana ”krav” på en? Hade varit roligt om du ville svara.
Puss och kram och tack för en jättefin blogg!!
Meh vad sjutton, vad är det här för sega polare? Varför vill de inte peppa? Säg till dom!
Hej Sandra! Tycker om dina lite längre svar som du sammanställer i ett inlägg så här kommer en fråga till dig 🙂 Du tycker ju om Breaking Bad väldigt mycket och det är ju bra men ur ett feministiskt perspektiv tänker jag mest bara ”suck”. Jag får ofta höra att en ska ta av sig ”genusglasögonen” och uppskatta en roligt och bra serie trots dess brister men personligen vill jag sätta krav på mitt tv-tittande. Du behöver absolut inte förklara eller försvara dig men tänkte höra vad du tycker? 🙂 Kanske missar jag något här. Vill så himla gärna se en badass brud som är lika tuff som vissa av de andra karaktärerna, och framför allt en tjej som en kan relatera till då valet verkar så mellan mamma eller hora. Men måste säga att männen i serien är flerdimentionella, komplexa och inte så stereotypiska, alltid ett plus
Hmm håller med dig! Det är ju överlag rätt få kvinnor i Breaking Bad. Dock gillar jag exempelvis Skyler White som definitivt är komplex och kämpar med en jäkla massa svårigheter och gör stundtals ganska märkliga ”okvinnliga-enligt-normen” val. Men håller verkligen med om att serien kunnat få lite fler badass brudar!
Hej, undrar bara över en sak. Jag antar att du och din kille inte har gemensam ekonomi, så när ni t.ex är ute och äter, brukar ni turas om att bjussa varandra eller splittar ni notan? 🙂 Vet inte hur det är nowadays, är folk ”moderna” och splittar eller är det fortfarande mycket så att mannen ”känner press” över att vara den som bjuder varje gång.
Japp, vi brukar köra varannan gång för det blir mer romantiskt och trevligt tycker jag. Det där med att mannen jämt ska bjuda har jag aldrig någonsin fattat och vill inte syssla med.
Jag har en fråga om lägenhetsköp som jag tänkte att du kanske kan svara på. Jag letar efter en bostadsrätt, eftersom det typ är helt omöjligt att få någon lägenhet i gbg. Men fick höra nu att för att få lånelöfte så måste man ha en fast anställning?! Vilket jag inte har, däremot har jag garanti för en inkomst hur länge jag vill (är säsongsanställd och studerande). Detta låter helt idiotiskt tycker jag. Och hur funkar det för dig, som frilansar? Har du något bra tips på en vettig bank? 🙂 Tack!
Såhär gjorde jag: jag driver ju ett litet aktiebolag där jag är VD med noll anställda. Men, när jag blev frilans så anställde jag mig själv för att kunna ta ut lön varje månad. Så jag har helt enkelt en anställning, med mig själv som chef, och så fick jag därmed ett lånelöfte! Så kan tyvärr inte hjälpa dig, men så gjorde jag! kram
Men en helt annan sak: Du som har försvarat American Apparal med att de gör bra saker också, tycker du verkligen, oavsett annat de gör, att det är okej att stödja ett företag som gör så fruktansvärt vidrig sexistisk reklam? Jag måste fråga, för jag tycker själv att de är så långt förbi allt som kan kallas okej. Jag tycker du ska läsa vad Genusfotografen skriver om dem en bit ner i det här inlägget.
Hej! Jag har aldrig försvarat AA, utan mer förklarat hur jag tänkt kring alltihop (länk till det här). Har alltid varit tydlig med hur jag känner med reklamen som fick väldigt mycket uppmärksamhet och kritik. Håller med till fullo. Jag minns samma storm kring Sisley i slutet av 90talet. De kom med en kampanj som var väldigt obehaglig och såg ut som om kvinnan blev våldtagen. Det blev en liknande storm då, då var jag 14 år och var helt chockad och jag och mina vänner bestämde oss för att inte köpa mer, och det gjorde nog ganska många också. Sisley gick i graven i Sverige (de hade butiker överallt), och jag vet inte om det hade just med det som hände ang annonserna, men om det var det så är det ju fantastiskt, att folkets makt är så pass stor. Jag känner ungefär samma med AA just nu, att det som de har gjort är inte försvarbart och vi får se hur de väljer att ta sig ur detta. Nu senast hade de ju skyltdockor med könshår, vilket ändå är spännande. Företaget gillar att provocera, det har de alltid gjort, men det rättfärdigar inte deras handlingar. Jag har en del AA-plagg i garderoben som ni vet, men sedan det här hände har jag inte köpt några nya (förutom när jag fick ett återfall i vintras på nyårsafton när jag var inne i samtliga affärer på jakt efter en rosa topp till min silvriga kjol varav ingen hade förutom AA, ursäkta, ska ej upprepas :)). Jag har även kontaktats av AA flera gånger där de vill samarbeta med mig eller skicka mig kläder och då har jag tackat nej för att det känns fel. Jag kommer att använda de plagg jag har, men precis som livet fungerar köper jag ju nya kläder som ersätter de gamla och allt eftersom blir gamla kläder trasiga och går inte att använda mer. Och en dag innehåller min garderob andra varumärken, som vi får hoppas inte gör sådana extrema tabbar. Jag tänker inte konsumera nya kläder ”bara för att.” Så ser det ut, och jag hoppas att ni på något sätt förstår hur jag ser på saken. Men jag tycker såklart ni ska få undra, men jag blir ledsen när stämningen i kommentarerna blir i nivån att jag är ”äcklig” och ”vidrig” och ”låtsasfeminist” och så vidare. Det är ingen trevlig nivå och gör ingen gladare. Jag hoppas ni vet att jag inte är helt dum i huvudet och såklart också funderar en massa hur man ska ställa sig till sådana saker (bra inlägg av emily dahl om detta här förövrigt). Ingen är genomond och jag försöker inte ”lura” er på något vis. Det skulle jag aldrig göra.
Sandra jag behöver hjälp!
Jag bor i en helt vanlig stad i Sverige, har inget jobb och bor fortfarande hos föräldrarna. Jag är 22 år!!! Jag orkar inte mer, men det FINNS ju inga jobb, och alltså kan jag inte flytta heller. Jag söker allt som verkar vettigt som jag hittar annonser på, har varit på några intervjuer men inte fått jobbet för att jag inte ”har tillräckligt mycket erfarenhet”. Nej, men ge mig jobbet så att jag FÅR erfarenhet då?
Drömmen är att fota/skriva och kunna leva på det men jag har förstått att det går inte om man inte har en jävla massa tur eller är 60+ och har hållit på med sånt hela livet. Men lite småjobb inom skriveriet måste väl finnas? Eller vad ska jag göra? Någonting måste hända nu. Och jag vill inte flytta ifrån den här staden… (Eller vill, jo det vill jag, men inte prick nu) Snälla kom med tips!
Oj vilken knixig situation, låter fruktansvärt jobbigt! När jag slutade gymnasiet skickade jag ut tjugotvå stycken CV’s till olika caféer och dylikt och fick ett enda svar, från en Seven Eleven på Valhallavägen där jag sedan jobbade ungefär ett år. Så jag fattar att det är svårt. Jag vette sjutton vad man ska göra, kanske be någon att se över ditt CV? Visst kan man typ gå gratis CV-kurser och sådant via arbetsförmedlingen? Rätt säker på det i alla fall, det kanske man kan kolla upp? Har någon annan ett vettigt tips säg gärna till i kommentarsfältet!
Hej Sandra! Jag har en fråga som egentligen är alldeles för sent påtänkt, men jag ställer den i alla fall: hur fasen packar man inför en utlandsflytt??? Det går ju bara inte! Att försöka pressa ner hela sitt liv på 23 kg är ju jättesvårt?
En annan sak jag funderar på är, hur överlever man sin första vecka i en helt ny stad, i ett helt nytt land med okända människor? I morgon bitti flyttar jag till Bryssel och jag är så nervös att jag sitter och pimplar vin mitt i natten för att jag tänker att det kanske blir lite, lite bättre då. Jag känner ingen och vet inte var jag ska bo. Det enda jag vet är att jag ska sova de första veckorna hos en kvinna som har katt och röker cigarr. Vilket i och för sig låter ganska härligt.
Det ska förstås bli superkul. Men läskigt. Men så tänker jag att om du vågade flytta över Atlanten, ja då ska väl jag klara att flytta 145 mil. Så ja, hur gör man för att stay strong så att säga?
STOR KRAM TILL DIG!
Hej! Oj nu har ju du redan rest, men till nästa gång, eller till någon annan som ska flytta: jag tror på att skriva listor och bocka av! Sedan är det ju inte hela världen om man råkar glömma något, det kan man hämta nästa gång man reser hem eller be någon att skicka. Jag kom på massor i efterhand som jag hämtade hem under jullovet. Men listor alltså! De är grejen! Jag skickade även rätt mycket i flyttkartonger via posten, det kostade ju lite grann men inte alls lika mycket som jag var beredd på. Angående att flytta utomlands och hur man ska tackla ensamhet och läskighet så lovar jag dig att det är framförallt mest spännande! Och allt det där som du lämnade hemma finns kvar, det försvinner inte bara för att du försvinner därifrån. Dessutom kan man ALLTID åka hem om man inte vill längre, och det är en ganska skön tröst. Människor lär man känna faktiskt, även om man inte tror det så dyker de alltid upp på något vänster. Hoppas du får det massvis av kul!
Har frågat förut, provar igen: en liten liten fråga bara: Har du inte tänkt på att laga niotillfem.se / com ? Slog mej häromdagen varför du bloggar via Rodeo.
Rodeo är ju mina bloggchefer! De sköter alla mina banners och annonser och samarbeten. Mycket mer bekvämt för mig.
Waaa. Sandra. Hur uttalar man Riche? Har bara sett det i skrift och har fått för mig att man uttalar e:et men det verkar ju dumt egentligen. Har funderat på detta i flera år men känner ingen som hänger där. Haha!
Haha <3 Det uttalas ”Rish”
har haft en diskussion med mina vänner om att vara kompis med någon man varit kär i. är så himla nyfiken på hur många av dina kompisar som är dina ex eller som du haft en crush på förr?
En del av dem, men inga namn nämnda! Omger man sig av så många vackra män är det klart att man råkar crusha på någon av dem i början. Nu däremot är jag bara väldigt kär i en enda perfekt person.
Här kommer en fråga som inte hör till inlägget. Det är så att min kompis är tillsammans med en kille. På den senaste tiden har vi varit ute och festat ganska mycket= träffar många killar. Och förra veckan träffade hon en kille ute som hon pussades med, och som hon senare i veckan träffades för att fika med, helt utan dåligt samvete och utan att hennes kille visste något om det. Nu börjar JAG må lite dåligt över det här, vill säga att hon inte ska göra som hon gör men vågar/ vet verkligen inte hur..
Nämen! Jag fattar att du mår dåligt och jag tycker du ska prata med din kompis. Du kan ju säga precis så som du skrev nu ungefär. Typ, ”Hallå jag har tänkt mycket på den där killen du pussades med och sen träffade, jag vet att jag inte har med det att göra men jag kan inte hjälpa att tycka det känns fel och det skulle vara jätteskönt om vi bara kunde snacka lite om det så jag förstår hur du tänker.” Är man lugn och saklig brukar folk inte bli arga. Puss.
Ska det vara hål i strumpbyxan?
Haha nej inte med mening förstås. Cirka alla mina strumpbyxor har hål i sig, orkar inte bry mig.
Jag undrar så vad din hårfärg heter? Har lust att testa den själv! Svara gärna om du hinner.
Färgar hos frisör så jag vet inte riktigt. De blandar massa olika.
Varifrån kommer skjortan?:)
Den kommer från ett märke som heter Boy by Band of Outsiders.
Hur lång är du? Utan att räkna in dina platå-doc’s, haha.
162 cm!
Hej Sandra! Jag vet att du får hundra sådana här frågor men du ger alltid så kloka svar! Jag har kollat efter en pojke i korridorerna ända sen jag började gymnasiet (vilket är ungefär 1 och ett halvt år nu). Jag är relativt blyg, och han väldigt blyg men på nyår var vi på samma fest och jag tänkte att jag ska börja det här året starkt med en nyårskyss från honom. Och det fick jag, och sen dess har vi hamnat på samma fester och hånglat ungefär på alla av dem. Men nu till problemet, när jag träffar honom i skolan har jag ingen aning om vad jag ska säga. Vi går i helt olika delar av skolan, så vi springer inte på varandra så ofta, men när vi gör det blir det mest bara ett litet hej, hur är det? och sen skynda vidare. Och jag känner att jag vill att det ska vara mer än så, men det är fortfarande inte på en nivå där jag kan fråga om vi ska ses över en fika eller liknande. Så jag undrar om du har några bra tips?
SVÅRT! Jag känner såå igen mig i den här situationen och hur man skulle bete sig mot varandra i skolkorridorerna när man om helgerna umgicks på ett helt himla annat sätt. Mitt tips till dig är kanske att ta upp det när ni hånglar nästa gång? Kan man inte säga rätt lättsamt typ, tycker inte du att det känns weird när vi hälsar i korridorerna som om vi aldrig gjort det här vi gör nu? Hur tycker du vi ska hälsa?
Så kan man väl säga? Det tror jag i alla fall inte skulle skrämma iväg honom eller så, han har säkert tänkt i samma banor. puss.
Hej sandra, jag har ett problem som angår dig… Nämligen så drömde jag om dig inatt, jag skulle vara med dig och dina vänner och spela tärningsleken men du var så jäkla otrevlig mot mig! Ville inte hjälpa med reglerna och typ suckade åt allt jag sa. Nu idag när jag öppnade din blogg kände jag att den känslan satt kvar lite i kroppen, jag känner lite motstånd till dig eftersom jag plötsligt har fått uppfattningen av att du är sjukt taskig… Snälla säg att det inte är så, att du är precis så trevlig som det framstår i bloggen? Eller är det bara fejkat för att ingen ska veta hur otrevlig du är egentligen?
Åh nej Förlåt :'( Jag hoppas ändå att jag är helt okej i verkligheten.
första bilden tagen av christian gustavsson.
.
Translation. Please read by clicking ”in english” below FAQ.
Till dig som undrade om Tulum, jag kom prix hem därifrån och ville bara ge lite tips pga är helt nykär i denna plats och ville aldrig mer åka hem, så hoppas du ser det här innan du drar dig! Bästa tipset är att hyra cyklar och cykla till och från stranden och stan, jag vet ju inte vad er/din budget är men solnedgång i Tulum upplevs bäst med saltig hud bredvid bästa vänner längs växthusgrönt cykelstråk, vilket en taxitur inte riktigt når upp till. Gå även till Mojitobaren Batey och baren Waye på huvudgatan, där är det jämt livemusik och fantastiska människor plus godaste mojitosen, passion fruit på ena och blåbär på andra DÖR SÅ GOTT. Sen finns det ett 7pesos tacoställe på huvudgatan nästan längst bort från strandhållet med röda väggar (sorry minns ej namn), ALLTID fullt med mexicanare och mäkta goda tacos, tips är att vara försiktig med grön sås om man ej vill fräta bort läppar och gråta blod. Investera i en bra myggsprej, och om ni tar ut pengar i bankomat kom ihåg att plocka kortet pga det kommer ut allra sist efter kvitto och pengar. Bästa tipset är dock att bara gå längs med Avenida Tulum och bara supa in musiken, människorna och maten. Pusskram och gos och tack sandra för att du är fantastisk <3
[…] frågan ang American Apparel ganska många gånger, men jag fattar att man kan missa ändå, men här är iaf ett av svaren! Jag köper alltså inte några kläder därifrån längre, men använder de jag har för att jag […]
Hej Sandra! Jag är på plats i Bryssel och livet är underbart! Ville bara säga tack för att du tog upp min fråga i det här inlägget. Tack vare det hörde det av sig en jättegullig au pair (hej Lovisa om du ser det här!) som ville fika och nu har jag en svensk kompis här nere! Så himla bra!
Kram kram kram!
Hej Sandra! Har sett hur mycket du har hjälp andra med deras problem så nu hoppas jag att jag kan få lite hjälp jag med. Jag slutar trean snart och ska flytta här ifrån för att plugga. Men min pojkvän som är ett år yngre än mig stannar kvar här. Jag älskar honom väldigt mycket och vill vara tillsammans med honom när jag blir äldre. Men nu till hösten blir det problem eftersom han är väldigt avundsjuk av sig och jag skulle känna mig tvingade att hör av mig till honom jämt och jag vill liksom bygga upp ett nytt liv. Vi har pratat lite om det och jag har sagt att jag funderar på om det inte är bäst om vi gör slut då för både han och jag är varandras oskulder och det känns som man vill prova sig runt lite innan man hittar rätt. Men det är bara det att vi perfekta för varandra och jag är så kär i honom. Om vi hade träffats senare i livet så hade det varit han och jag föralltid, då jag skulle ha kunnat leva mitt singelliv lite mer innan. Visst har jag hånglat med massor av andra, men inte längre än så. Så tycker du att vi ska göra slut och se om vi kan bli tillsammans senare i livet, eller ska vi fortsätta att kämpa och jag kommer att bli galen på att han är så orolig och avundsjuk hela tiden?
om en vill se en serie med en badass brud i huvudrollen, titta på Veronica Mars! Bästbästbäst!
Angående att ta klivet och flytta utomlands:
Jag flyttade själv till Nederländerna för en vecka sedan och känner verkligen igen mig i vad du skriver. Jag var sjukt nervös innan jag klev på flygplanet, men för det mesta var det bara som en känsla av overklighet. För min del hjälpte det med att jag visste att jag skulle bli välkomnad av folk från universitetet som jag pluggar vid och att det är så många fler som är i precis samma situation. Nu, en vecka senare kan jag inte vara gladare att jag valde att ta steget att flytta utomlands, det kan rent av vara det bästa jag har gjort! Och ang. packningen så hade jag inte med mig mer än 23 kg och handbagage, resten kan man ju fixa där!
Åh, vad jag skulle vilja komma i kontakt med C som skrev om att åka som backpacker till Down Under — ”typ 10 år försent för att leva som en backpacker men shit the same, yolo osv” 🙂 Jag är nämligen i samma ”sits”, tio-tolv år senare än mååånga andra jag ser omkring mig har jag äntligen lämnat Sverige. Sandra har min mejladress, för både C och andra som kanske vill ha kontakt.
Har man inte mycket arbetslivserfarenhet så kan man alltid anmäla sig som funktionär på olika festivaler under sommaren. Det är kul, man får se grymma band gratis och det ser dessutom bra ut i CV:et! Jobbade själv på festival 2012 och när jag söker jobb är det många arbetsgivare som har sagt att det är en spännande erfarenhet som visar på att man jobbar bra i team.
Hej! Ja, ville bara egentligen saga att den har bloggen ar sa javla bra och fin. Det finns ocksa en massa bra och fina manniskor som verkar lasa den sa jag tankte fraga om en sak. Jo, det ar nu sa att jag och tva vanner har fatt chansen att leva fram tills juni ett idylliskt litet liv. Vi bor i ett vitt hus med grona fonster ramer. Marokanskt kakel och oppen spis. Vi har en 14 arig katt vid namn Wilma som purrar som en motorbat. 9 hons vart av den guldiga heter Dolly efter Dolly Parton of course. Och for att inte glomma Elvis den sno vita kaninen med langa oron. Vi letar efter en fjarde person som skulle vilja bo har med oss. sa skicka garna ett mejl till [email protected] om ni ar intresserad.
Tack och hej
Till dig med den kniviga jobbsituationen: Säger samma som några andra redan påpekat: FLYTTA! Vill du jobba, strunta i tråkiga arbetslöshetssverige och dra någon annan stans, t.ex. Norge har många jobb och ligger inte så långt bort. Jag är övertygad om att jobba utomlands ger hundra gånger bättre erfarenheter än något halvkul jobb i en medelstor stad i Sverige.
Om du kan tänka dig att strunta i jobbandet borde du ju absolut börja plugga! Sök en skrivarkurs på folkis eller en fotoutbildning på ett universitet eller vad som helst! Studier ger både kunskap och nya kontakter som kan leda till allt möjligt bra!
Mest av allt tror jag på att komma bort. Flytta hemifrån är så otroligt viktigt och lärorikt (och fantastiskt!) och att komma bort från sin hemstad är också verkligen att rekommendera.
Lycka till med livet nu, det blir vad man gör det till!
Mvh 21 åring från medelstor svensk stad som har som mål att rädda världen.
heeeeeej! Sandra du är så himla bra och jag är så himla ivrig på din och din fantastiska vän Michelles podcastar (skrivs det så i pluralis haha). Skulle du inte kunna tipsa om en massa andra roliga podcasts att lyssna på för tråkiga måndags bussresor och peppiga fredagkväll sminkstunder?? Jag vet helt enkelt inte hur jag skall hitta flera finurliga pratare som ni! PUSS
Alltså, varifrån kommer den perfekta gröna t-shirten du har på första fotot allra överst i det här inlägget?!
Till dig med jobbsitautionen: Som någon skrev, anmäl dig som vikarie till förskolor. Jag har ingen utbildning inom det men fick ofta hoppa in som vikarie ofta pga brist på förskolelärare. Man kommer in i det snabbt. Nu har jag fått ett långtidsvik. och har ett jobb att gå till varje dag. Även om det absolut inte är mitt drömjobb så är det en inkomst tills nått bättre dyker upp.
Det är så sjukt härligt att läsa dina svar på alla frågor! Gång på gång på gång och oberoende av ämne är du alltid härliga och smarta dig själv!
Du som är 22 och bor hemma, skittråkigt svar men: skriv in dig på arbetsförmedlingen! Nu kanske du gjort det redan, men eftersom du är ungdom kommer du in i ungdomsgarantin efter tre månader. Visst, det kanske inte ger så himla mycket, men då kommer iallafall arbetsförmedlingen satsa mer på dig: du kommer få pengar från AF, du kommer få en planeringen och få gå utbildningar/praktik. Som sagt, tråkigt och vuxet svar men man får rycka i de trådar som finns tänker jag.
Till dig med kniviga jobbsituationen; Jag vet inte hur pass pedagogisk och duktig med barn du är men skolor/fritids/förskolor brukar behöva många i sin ”vikariebank”! Förra veckan var det en skola i min stad som hade 19 (!) sjuka och hade alltså panik och brist på vikarier. Så det är ett tips, även om du kanske vill bli fast anställd och så men jag vet att min syster jobbar ca. 75% nu bara som springvikarie på EN skola. Tänk om hon skulle söka till fler skolor också…
Hej Sandra, tanken slog mig. Du borde ha en spalt i något magasin. ”Sandra svarar”. Där folk kan ställa frågor om kärlek och relationer.
Ett tips kanske? 🙂
aawwhhhggg jag vill också flytta!
sista frågan, dör vilket gull.
Följdfråga på Riche: VILKEN BAR ÄR DET SOM ÄR SKILSMÄSSOBAREN? Alltså jag har varit där massa gånger men det finns ju bara en bar där? Räknar alltså inte med Lilla baren som ju är en helt separat ingång. Utan på själva Riche, ovanför trappan vid ingången, den stora V-formade baren? Är det den som är skilsmässobaren, för det är ju den enda baren eller har jag missat något? Och ibland hör jag ”Stora baren”, är det samma då ELLER VADÅ. Mycket livsviktig fråga! Puss
Sandra! Jag funderar på hur det går med din löpning? Springer du lika ofta nu som innan eller springer du mindre när du mår bättre(?) ? Undrar mest för att jag själv alltid sprungit och tränat ganska ofta och älskar det men samtidigt liksom inte vågar sluta heller för att jag tror att jag ska tappa all kondition/bli tjock/aldrig bli bra på att springa igen då. Hur blir det för dig om du slutar och vill börja igen? Eller slutar i aldrig helt enkelt?
Finaste Sandra, ville bara säga att jag älskar dina sånna här frågestunds-svar, SÅ bra att läsa. Din blogg rockar!!
Sista frågan alltså, haha vad gullig.
Och till C: jag håller helt med dig! Plugg/byta ort/flytta utomlands är tre helt olika alternativ men jag tror att alla tre är bra, för att bryta mönster och upptäcka var du egentligen är på väg.
Till dig som söker jobb och fortfarande bor hemma: Varför inte prova på att plugga i en helt ny och spännande stad? Jag förstår att det kanske tar emot att söka CSN, men varför inte prova ett halvår eller år att läsa spännande kurser, eller på folkhögskola? Innan du bestämmer dig för nästa steg. När jag pluggade fick jag också administrativt extraarbete på den fakulteten jag pluggade på, och fick således erfarenhet som ledde till sommarjobb, osv osv. Ett annat sätt är att bara höra av dig till kommunen eller ett bemanningsföretag och bara vara redo närsomhelst för att kunna gå in på timme och samla erfarenhet. Jag vet att det är jäkligt svårt, jag har sjäv inte mitt drömjobb idag, men ändå något jag trivs bra med. Och våga flytta, kanske utomlands till och med! Visst, det är en omställning och det krävs att man lite av en buffert som man måste ha sparat ihop till, jag vet att det kan vara slitigt. Men att flytta är ändå mitt bästa tips, och det som handläggaren på arbetsförmedlingen sa till mig på min hemort; ”Vad gör du här? Du ska ut i världen!” Snart åker jag till Down Under för ett år, typ 10 år försent för att leva som en backpacker men shit the same, yolo osv!
Åhh blir så himla sur när folk kallar någon ”låtsasfeminist”. Det känns som att det har blivit väldigt viktigt vilken typ av feminist man är nu för tiden. Tittar man på en särskild serie, bär en typ av plagg eller tycker om en viss musik så kan man alltså tydligen vara låtsasfeminist. Även om man självklart skall göra så mycket som möjligt för att främja feminismen tror jag att det är svårt att alltid välja ”rätt” i alla mån. Gör man någonting för en bra sak kan man i princip inte göra fel tycker jag.
Hej Sandra… hjälp mig är du snäll. När vet man om det är dags att göra slut eller om det bara är en dålig period som man bör vänta ut/försöka ändra?
Älskar Hill-situationen, vet inte hur många tankar som skulle flyga genom huvudet samtidigt om det hände mig – say what? Dolda kameran? Vad sa han? osv..
Till tjejen som alltid får styra upp fester – det där är jättetråkigt, en lösning kanske kan va att skita i att styra upp det så får dina kompisar va på tråkiga fester till de lär sig att styra upp själva? Eller att du sticker därifrån o säger att det är tråkigt? Det är ju synd om du ska tröttna på att festa för en sån sak :/
Du som alltid fixar allt på festerna: GUD VAD JAG KÄNNER IGEN MIG
Tips till Cilla: Kolla på SAS hemsida, det gjorde jag när jag skulle till New York även fast jag inte flög med dem!
sas.se/allt-om-resan/infor-resan/pass-och-visum/usa/
Värt att tänka på angående American Apparel är att i princip alla reklam från ”större” klädkedjor är sexistisk på ett eller annat sätt, men kanske inte på ett lika brutalt och rättfram sätt som hos AA… AA är dessutom en relativt liten kedja (globalt sett), som knappats påverkar lika många som tex HM. Gör inte saken bättre naturligtvis, men kan vara värt att komma ihåg när man funderar på bojkott.
Hej Sandra!
Vill bara peppa dig lite för att jag känner att stämningen i frågorna ibland blir lite hätsk. Kanske inte så ofta, men ibland. Det är främst när det kommer till frågor rörande feminism, som i exemplet ovan med AA. Hoppas bara att du även ser det positiva med att läsare ifrågasätter dina val eftersom det ändå skapar debatt om ämnet och får folk att tänka till. Du bidrar till att sprida feminismen och dess tankar till massa andra tjejer, kvinnor och flickor! (och kanske några män). Sedan är det ju alltid svårt att bli ifrågasatt, speciellt om det är ställningstaganden som man inte är helt bekväm i själv, för det har vi ALLA. Vi lever ju trots allt i detta sexistiska och kapitalsitiska samhället vi gör och vi kan inte helt lämna det! Men jag hoppas ändå att du ser det positiva i att bli ifrågasatt i vissa av dina ställningstaganden – både för din egen skull då du kan tänka över de en extra gång, men också för andra läsare som då får en chans att tänka över sina egna val. För varför så många frågar dig dessa frågor tror jag är för att vi som läser tycker att du är smart och har bra åsikter så därför vill vi fundera över våra egna argument och förstå andra. Men jag önskar såklart också att de som skriver kommentarerna inte gör det på ett sätt som är otrevligt. För det sista vi kvinnor bör göra är ju att klanka ner på varandra, det om något måste vi lära oss att lägga av med!!! Det var det jag ville säga. Massa kärlek till dig och alla andra tänkande feminister där ute <3
Hej gulliga du. Har en snabb fråga. Vad måste man göra för att åka till usa på semester? Alltså med tillstånd och visum och så. Bara semester 3 veckor. Åker i april och har googlat men är så rädd jag ska missa någon ansökan som gör att jag inte kommer in i landet. Vore superbra om du kunde svara, jag känner ingen som nyligen har varit i usa. Kram och tack!
Hahaha, den sista kommentaren- SÅ fin!
Ville bara tacka dig Sandra, har följt din blogg ett tag och när du uppmanade till ”brevväns-annonser” i januari förra året så tog jag chansen och sökte efter trevliga människor att faktiskt träffa på riktigt. Jag var ganska nyinflyttad till Helsingborg och jobbade på annan ort, dvs. träffade inte nytt folk ”naturligt”. Fick några svar, ett som stod ut. Alice- grafisk designer och riktigt rolig var också på jakt efter nya bekantskaper. Vi mail-växlade ett tag och kom fram till att vi bor ett, ETT kvarter ifrån varandra! Hon gillar också Japan, sushi och konst. Har grym smak vad gäller serier och sa jag att hon är rolig?!
I april tog vi mod till oss och träffades och nu är hon min närmsta vän här i staden. SÅ himla bra! Vi ses ofta och fikar, gör sushi eller spelar brädspel med våra respektive. Och henne hade jag inte träffat om det inte vore för dig. Så tack tack tack! Kram
Shit har du läsare som inte känner igen Saved by the bell?! Vi börjar bli gamla 😉
Jag tycker faktiskt inte att du behöver försvara dig angående American Apparelköpet du gjorde innan nyår. Det betyder inte att du stödjer deras reklamkampanj. Det här med att bojkotta saker tycker jag är lite fjantigt.
Sjutton vad fin text det var när man kommenterar. Har det alltid varit så eller har jag inte kommenterat på jättelänge?
Aja, hane.
Okej jag har ett problem. Jag älskar, alltså verkligen älskar, lekar, pyssel, planering, matlagning, ”fix” und so weiter. Om jag fick bestämma så skulle varje festkväll bestå av trerätters middag ala nyårsafton, massvis med lekar och roliga sugrör. Men grejen är att när jag försöker förklara t.ex. tärningsleken (som för övrigt typ verkar vara den roligaste leken ever) för mina vänner förstår dem liksom inte grejen och ”skrattar bort” det. ”Meh, då tar det ju hela dagen att bara bestämma vad man ska göra höhö…”, ”Jobbigt”, ”Komplicerat”. Jag tycker det är skittråkigt att dem aldrig vill göra lekar eller spela spel utanför ”comfort zonen” som de vanliga drickspelen/sällskapsspelen man redan spelat en miljard gånger…
Hej! Jag har lite funderingar och ville fråga hur du ser på saken. Jag är snart 17 snart 18 år gammal och har varit tillsammans med min pojkvän i lite mer en 1 och ett halvt år. Vi har haft ganska mycket som hänt under vårt förhållande och blivit så trycka i varandra även fast vi haft en period vi bråkat väldigt mycket. Jag älskar verkligen honom och blir glad av tanken att spendera alla fina vardagliga stunder med honom men samtidigt blir jag rädd av tanken. Rädd att jag ska vilja ha mer, vilja hångla med någon främling. Men jag kan inte heller tänka mitt liv utan min pojkvän. Med honom ser jag en framtid jag är glad över.
Vad jag egentligen ville komma fram till var att vi har pratat lite om förlovning. Tycker du jag är för ung? Min storasyster väntade bara 1.5 år innan hon gifte sig med sin kille och knappt ett år innan de förlovande sig. Och vad som stör mig är att jag bryr mig så mycket vad alla andra skulle säga om det och jag är så rädd att det skulle hända något så det tar slut och att jag skulle känna skam över att jag vi gick så långt att förlova oss. Men vem säger att man måste vara en viss ålder när man förlovar sig. Handlar det inte om hur man känner för varandra?? Vad tycker du om den här frågan?
Till dig som är 22 år och bor hemma: Du är inte ensam! Och jag vet hur det är. Jag är tjugosju år och bor fortfarande hemma och har inget jobb. Jag har en lång utbildning bakom mig och jag har arbetat på många olika ställen när jag var yngre ~ men alla jobb uteblir. Jag går på intervjuer och allt låter så himla bra och jag ser förväntansfullt på telefonen i förhoppning om att de skall ringa men ingen ringer och när de väl gör det efter att ha plågat mig i över en vecka så är det nej. Jag blev nyligen ratad för en tjänst som var hundra procent perfekt för mig bara för att jag var tjej ~ så oduglig var jag. Jag blir både arg över ledsen över den vidriga situationen vi är i och det enda jag kan säga till dig är: Det är inte dig det är fel på ~ det är sprickan i samhället det är fel på som bara blir värre och tills den är någorlunda lagad kan vi ingenting göra än att försöka vara så positiva vi bara kan ~ trots att det är svårt.
Om du vill prata och utbyta tankar kring den här tråkiga situationen så kan du nå mig här: pinguin_rule @ hotmail.com