Ni kanske minns att jag auktionerade ut en carbonara-middag hemma hos mig i samband med Musikhjälpen? Den här damen budade hem kalaset och i torsdags var det dags! Klockan nitton noll noll ringde Matilda från Helsingborg på dörren och så började vi kvällen med prosecco.
Såhär blev carbonaran! Massor med parmesan och persilja och annat världsbra.
Vi pratade om resor, bloggare, feminism, hångel, dialekter och en miljon andra saker. Matilda var så himla strålande.
Vid tiotiden kom min fina pojkvän förbi och slöt upp och så åt vi glass till efterrätt.
Kaninerna höll koll på oss allt eftersom kvällen drog till natt. Så himla fint var det! Tack musikhjälpen för att du finns!
.
Translation. Musikhjälpen (Swedish for music aid) is an annual project for a couple of days that raises money towards a forgotten disaster. I started an auction at Tradera (Swedish Ebay) during the project ago where you could win a pasta carbonara dinner with me and all the money would go to Musikhjälpen. Last Thursday it was time for the winner to come by! We ate dinner, ice cream and drank lots of wine.
Åh vad mysigt! men nervöst! Carbonaran ser himmelsk ut, verkligen suktande 🙂
Fina tjejer. Två månader är tyvärr ingen tid alls. Att laga ett trasigt hjärta tar tid. Att acceptera att det tar tid och att man är ledsen och saknar är en del av processen , så försöka göra det. Läs Sandras inlägg ’att komma över någon’, det är väldigt fint och bra. Ibland är livet jobbigt oklart och det är ok. Fokusera på och göra sådant som får er och må bra. Gråt när det behövs men le också ibland även om leendet inte når ända in i själen så le ändå. Till slut så gör det nämligen det. Men det tar tid.
Vad underbart det låter!
Elsa; Jag undrar samma sak. Har jobbat min sista dag på jobbet i natt som jag sa upp mig från förra veckan för att jag inte orkar se honom mer och så är han där. Jag visste inte att han skulle jobba men kände lukten av honom när jag gick förbi personalrummet och förstod att han är där någonstans. Han har inte svarat när jag har ringt på 8 dagar och det har gjort så ont exakt varje sekund. Fysiskt ont. Gick ut på krogen i Lördags och försökte vara snygg och självständig men slutade med en sliskig arm om mina axlar och en karl som viskar i mitt öra och frågar om vi kan gå hem och ligga i kväll. Och så nu så står han där i natt. Min man. Och jag säger att vi inte kan sluta på det här sättet. Man kan inte ignorera någon och tro att problemen försvinner och sen kramar jag honom och går ifrån honom och jobbet för att inte komma tillbaka mer. Vet inte på vilket sätt man ska bli lycklig och självständig av det. Det gör bara ont allting. Jag vågar inte ens erkänna för folk när allt går åt helvete för jag orkar bara inte verka svag. Jag hoppas verkligen att det kommer en dag då jag inte kommer ihåg hur han luktar längre. Då ingenting som påminner om honom gör ont längre. Men jag vet inte Elsa. Jag skulle tro att den dagen kommer när det helt enkelt tar slut. Men jag tror faktiskt det är först när han bleknar i jämförelse med någon annan som det försvinner på riktigt. Jag tänker att det i alla fall är en stor bedrift, som många människor aldrig lyckas med, att bli sådär jätte kär i någon och verkligen bestämma sig för att nu är det vi. Även om det skiter sig
Sandra, eller någon, jag behöver hjälp. För två månader sen dumpade han mig och nu har vi inte pratat på en månad och jag grät senast för en timme sen. Läste gamla brev, sms, tittade på bilder, ville ringa men gjorde det inte, lyssnade på sorglig musik och bara panikgrät över att det är slut. Det skulle ju vara han och jag. Jag har gått igenom breakups förut men det här, näe fy fan, alltså jag vet inte vad jag ska göra. Har börjat umgås med en ny grabb som säger att jag är rolig och smart och snygg, som vill hålla min hand på gatorna och faktiskt vill umgås med mig. Men jag blir liksom inte kär, eller snarare slutar jag inte vara kär i mitt ex. Jag känner mig så fruktansvärt ensam. Jag försöker verkligen finna det magiska och sprakande i att vara singel och självständig, men det leder mest till att jag är destruktiv vilket liksom inte funkar i längden. Och nästan alla mina nära vänner har lämnat Stockholm över våren. De få nära som är kvar är självklart fina, men dels vän med mitt ex och dels inte helt förstående pga ingen av de har gått igenom något liknande (vi är runt 20 allihopa). Jag vet knappt vad jag vill få fram med den här texten men just nu vill jag mest ha en kram eller två. Jag saknar och älskar honom oändligt mycket. När tar det slut?
Helsingborg! 🙂 Min hemstad 🙂
Kul att du medverkade i en sån här grej 🙂
kram på dig
Hej, såg på sista bilden att du har boken ”Den tomma stolen” av J.K. Rowlings. Jag läste ut den igår och är nyfiken på vad du tycker om den? Om du läst den än vill säga! KRAM
Shit, jag satt tidigare idag och undrade vad som hände med din carbonara middag också skriver du om det! :O Freaky!
Sandra, hur gör man om man slutat tro på kärlek? Om det har gått en hel sommar och en hel höst och nästan en hel vinter sedan han försvann och allt förstördes, när tankarna har gått från ”jag kommer aldrig kunna bli kär igen” till helt enkelt att ”jag VILL aldrig bli kär igen, det är inte värt det, det gör bara ont”. Snälla, är inte ens 20 än och vill inte vara såhär bitter redan.
Fantastisk boksmak! 😉
Åh Sandra, jag hittade en fantastiskt nittiotalsk ryggsäck på asos som jag tror att du skulle gilla men det går ju inte att länka i kommentaren. 🙁 Den heter i alla fall Isolated heroes blow up bubble backpack och fanns i en massa trevliga färger.
alltså nä. jag har brutit upp med en av mina närmaste vänner, han är helt förändrad och så elak, plus hyser sånt vidrigt hat emot mig, och jag vet förstår verkligen inte varför. Hur gör man för att inte låta sig själv konsumeras av någons hat, speciellt när det är någon som inte längre spelar någon roll i ens liv? pussen, vad fint med pasta <3 ps använder annat namn pga nervis om någon skulle se hejhej ds
Alltså Sandra, du ser så himla gulligt ut på tredje bilden <3!!!
Jag har en fråga: Nästa helg är jag inbjuden till hemmafest där man ska klä ut sig som sin favorittavla. Om jag inte kommer på nåt bättre ska jag klä ut mig som en näckros (älskar Claude Monets tavlor och hans trädgård i Giverny!). Lite enkelt med blåa byxor, mörktgrön fin blus och en pysslad näckros på huvudet – som du hade en croissant på huvudet nån gång 🙂 Men nur är jag nyficken på vad du skulle göra? D u som är så bra och kreativt när du klär ut dig.. Vilken tavla tycker du mest om, vad skulle du ha på dig?
Puss från Hamburg och tack för din finfina blogg! Martha
Julia: Roberto Bolaño – De Vilda Detektiverna : )
Till Julia: Jag kaaaan se fel, men kan det vara den samlade volymen med alla Hunger Games-böcker?? Chansar på det iallafall! 🙂
Åh vad fint! Men var det inte lite nervöst?
Åh vad fint! Ett så himla bra initiativ och kul att flera bjöd så bra på auktionen! Måste också säga att maten ser super ut och vad tjusiga ni var. Wow!
Hej du!
Jag har läst din blogg ett bra tag och ramlade in här första gången jag skulle besöka New York. Nu är det dags igen, närmare sagt hela juni och jag tänkte fråga om du har några extra bra tips på kul saker som händer då? Jag har ett minne om någon ”dagsutomhusfest” du varit på? Men kan inte lyckas hitta det inlägget.
Må bäst! Kram 🙂
Hej Sandra! Vilken fin kväll ni hade! Jag undrar vad det är för bok som kaninerna sitter på, den tjocka svarta, vad heter den?
Å, så flott! For en koselig kveld.
Åh vad fint! Har en fråga om din bok förresten. Kommer den att komma ut i pocketutgåva också? Älskar pocketböcker, de är så himla lätta att leva med och förlåtande då man kånkar runt och skaver på dem dag efter dag. Hoppas du får en kalasbra dag, jag sitter på Stockholmståget från Göteborg för att träffa min bästa person. Har längtat så. Kram
åh vad underbart! <3
Underbar idé!!
vad fint!
Var du inte nervös? 😀