Idag har vi haft klassfoto på Rodeo. Eller ta bylinebilder och sånt kanske det heter. Fotografering hur som helst. Precis som skolfotograferingar under högstadiet och gymnasiet funderade jag på vilken outfit som definierade mig bäst när jag klädde på mig imorse. Eller så tänkte i alla fall jag då när katalogerna skulle fotas: alltså inte ta den tröjan som var ny och som man tillfälligt gillade bäst, utan ha på sig de kläderna man kände sig tryggast i och som man haft mest under en längre period.
Därför blev det detta, min adidasjacka, min kortaste kjol och sneakers.
.
Translation. Today we had a photo shoot at Rodeo and I wore my favorite clothes. Adidas jacket, short skirt and sneakers.
vad heter skorna?? SÅ snygga!!
Vart är bordet ifrån? Måste ha ett sånt. Så himla fint.
btw, YOU GO GIRL.
Adorable, I have a soft spot for Adidas jackets 🙂
XX
Mookie Cat
http://streetstylemooki.wordpress.com/
Street Style from a Fashion Cat’s point of view
Okej hej på sista bilden nere i vänstra hörnet så ser jag att det ligger en bok med Wes Anderson. Vad är detta snälla fota den och berätta om vart man får tag på den? puss och kram!
Alex: Jag tänker på Mean Girls direkt när jag läser din kommentar. Och vet du, livet är för kort för Mean Girls. Sätt dig bredvid någon ny i klassen, och börja prata om något. Gärna en fråga, kanske en komplimang man kan spinna vidare på? Men skit i mean girls. Puss!
Alex: de låter som att dina kompisar är omogna helt enkelt – tyvärr är det ju många på gymnasiet som är långt ifrån vuxna och inte kan tänka själva så pass mycket att man inte faller för grupptryck. I din situation skulle jag nog fundera på om kanske någon av de där kompisarna är lite mer empatiskt och kanske försöka få kontakt med den personen när hon/han inte är bland de andra. Du behöver inte vara påflugen – säg bara helt lugnt något i stil med ”jag har märkt att ni inte vill ha med mig längre. Varför är det så? Det känns rätt kasst i o m att jag faktiskt tycker att vi har haft kul ihop”. Sen vill jag bara säga att det finns kompisar till alla människor här i världen bara man kommer ihåg att leta på rätt ställen och att inte stirra sig blind på hur folk ser ut.
Sandra. Vad gör man när ens bästa vän fått känslor för en? Riktigt starka, ordentliga kärlekskänslor? Och har haft det under hela vår vänskapstid, i etttvåtrefyra år? När det handlar om en person man älskar men kanske inte är kär i. När det handlar om en person vars hjärta man aldrig, aldrig någonsin skulle kunna krossa. När man i ett år försökt känna efter ”men kanske det finns någonting där” men det finns inte. Eller så vågar jag helt enkelt inte. När jag sårat och bett om förlåtelse åt honom så många gånger under detta år. Sandra, om jag krossar hans hjärta skulle jag aldrig kunna leva med mig själv. Jag lovar och svär. Krossas hans hjärta krossas mitt. Jag älskar ju honom. Please help.
-18 och olycklig
Sandra. Vad gör man då ens bästa vän fått känslor, riktigt ordentligt starka känslor för en? Och har haft det precis hela tiden. I tvåtrefyra år? När det handlar om en person man älskar men inte är kär i. När det handlar om en person vars hjärta man aldrig i hela livet skulle kunna krossa. När man i ett år försökt känna efter ”kanske jag känner något lite” men det bara inte finns, eller så finns det men jag vågar inte. När han är bästa vän med mina bästa vänner. När jag aldrig i hela mitt liv skulle kunna leva med mig själv ifall jag krossade hans hjärta. jag lovar och svär. jag är kär i tanken på oss två men kanske inte i honom. Help me.
fick flashback nu från när man tog skolkort i högstadiet… i sjuan hade jag på mig svarta prasselbyxor och svart munktröja från Nike (det här var i början av 00-talet bör tilläggas) och jag var Sjukt nöjd med det tills jag såg kortet – hela jag var ju typ borta! jag hade glasögon på mig också så man såg inte mycket av mig förutom svarta kläder haha… those were the days <3
Har aldrig skrivit till dig men läst din blogg såå länge! Du är så fin och bra. Sluta aldrig skriva. Det blir bara bättre och bättre och jag älskar se fler och fled tjejer ta plats och utvecklas inom detta område. Yayy. <3
GORGEOUS! love your blog! holla from sunny little singapore!
http://hanaljoofri.blogspot.sg
Hej Sandra! Jag är 16 år, har aldrig hånglat. Trodde jag skulle träffa en massa fina pojkar nu, när jag började gymnasiet, men jag har inte fallit för någon i klassen, visst ser jag några pojkar i korridorerna, men min skola är så stor, så man umgås typ bara med sin klass. (Och jag är så himla blyg, så jag skulle aldrig våga bara gå fram och pratade någon okänd) Trodde att jag skulle få gå på massa fester, och ja, fester är det mycket av, men bara klassfester, och ingen bjuder någonsin utomstående. Hur ska jag göra för att träffa någon att hångla upp? Antar att denhär frågan egentligen handlar om hur man lär känna nya personer, när man är så himla blyg, aldrig går på fester (förutom klassfester), och ens kompisar också är ganska blyga och känner ganska få och aldrig går på fest? Kanske konstig fråga, men jag trodde liksom att allt skulle hända nu, när jag började gymnasiet, men typ inget har förändrats och jag vill börja LEVA någon jäkla gång. Kram fina du <3
Hjälp mig Sandra! Jag började gymnasiet detta året, och jag och två personer klickade lite och blev ett gäng. Sen började två nya i klassen, som började vara med oss, och nu känns det som att jag bara är ett jobbigt bihang för dem. Som engång när jag hade gått någonstans i skolan och sen kommit tillbaka, sa en ”oj jag glömde dig haha, du är en sån man glömmer ganska lätt”, och de viskar med varandra, inte elaka grejer men de viskar aldrig något till mig. Och jag hör att de sover över och de har inte ens frågat om jag ville vara med. En av dem hade en liten fest och jag frågade om jag kunde komma men han sa ”nej mina förälder har en gräns för hur många pers, sorry”. Men typ en fjärdedel av klassen var bjuden, och jag var tydligen inte så viktig. Det gör så himla ont för jag trodde att jag var en självklar del i ”gänget”. Grejen är att jag inte riktigt hittat någon annan i klassen att vara liksom nära vän med, alla är snälla och så men jag har inte klickar med någon annan. Vad ska jag göra? Vill absolut inte verka påflugen heller och bara ”men hallå var med mig varför bjöd ni inte mig får jag också vara med hallå???!!”
Hjälp mig Sandra! Jag började gymnasiet detta året, och jag och två personer klickade lite och blev ett gäng. Sen började två nya i klassen, som började vara med oss, och nu känns det som att jag bara är ett jobbigt bihang för dem. Som engång när jag hade gått någonstans i skolan och sen kommit tillbaka, sa en ”oj jag glömde dig haha, du är en sån man glömmer ganska lätt”, och de viskar med varandra, inte elaka grejer men de viskar aldrig något till mig. Och jag hör att de sover över och de har inte ens frågat om jag ville vara med. En av dem hade en liten fest och jag frågade om jag kunde komma men han sa ”nej mina förälder har en gräns för hur många pers, sorry”. Men typ en fjärdedel av klassen var bjuden, och jag var tydligen inte så viktig. Det gör så himla ont för jag trodde att jag var en självklar del i ”gänget”. Grejen är att jag inte riktigt hittat någon annan i klassen att vara liksom nära vän med, alla är snälla och så men jag har inte klickar med någon annan. Vad ska jag göra? Vill absolut inte verka påflugen och jobbig heller och bara ”men hallå var med mig varför bjöd ni inte mig får jag också vara med hallå???!!”
Vad kul, och vad fin du är!
VI VILL HA FLER PODCASTS!!!!!! aaahhh älskar <333333
Snällllaaaaa??? Hur ofta kommer det att komm upp fler?
har du sett blommiga adidasserien? älskar den. plus kan du inte berätta var carl fredrik och devi är? vill höra om dom.
får vi inte ens vara små och söta om vi vill nu så vill jag inte va mä! vill inte behöva vara tuff för att få plats! fin, puss!
ninan: Hon får posera som hon vill. ”Ställa upp”, utifrån vad Sandra skrivit tidigare verkar hon ta de flesta outfit-bilder själv. Troligtvis har ingen annan bestämt hennes pose. Och blir det inte lite väl problematiskt om hela sjuka mediavärlden (vilken jag gissar att du tänker på) ska hänga på huruvida en bloggare poserar ”litet och sött” eller ”stort och mäktigt”?
Adidasjackor är så snygga! Har själv en som är typ hundra år gammal och jag hade kunnat dö i den alltså <3
What cute photos! I really like how your laptop is in them, giving a more detailed portrayal of who you are – cool!
ninan – för att kameran står på en kastrull på min diskbänk tryckt mot väggen och det inte går att zooma ut mer än såhär. det finns ingen anledning mer än att mina skor skulle synas i bild samtidigt.
Oj, vilka irriterande bilder, varför ställer du upp på att göra dig sådär liten och söt och inte ta någon plats? Så sjukt svag pose liksom :-/
Åh så himla himla fint! Tycker kläderna representerar dig väldigt bra.
Superfint!