Avslutar den här vardagsveckan med det allra sista knippet av era favoritcitat, ett par fantastiska kvar som jag tycker ni ska läsa för att göra den här helt sinnessjukt slaskiga februaridagen lite mer glittrande.
.
♡
Det finns en massa romaner som handlar om kvinnor som går omkring och älskar en man i tjugo-trettio år, utan något egentligt hopp om att någonsin få honom. De lider så stilla och ihärdigt och jag bestämde mig för att bli en sådan kvinna. Jag skulle lära mig att leva med min längtan och bli sådär blek, stark och vacker. Om tio år skulle han ha två små söta barn och bo i en tjusig villa och då ska jag sitta på hans altan och erbjuda mig att vara barnvakt och tvätta hans kläder, bara för att i smyg få stryka med handen över hans använda skjortor.
– Katarina Von Bredow
♡
I’m drowning, and you’re standing three feet away screaming ”learn how to swim”.
– c.j.
A poem begins with a lump in the throat.
— Robert Frost
♡
Why do people have to be this lonely? What’s the point of it all? Millions of people in this world, all of them yearning, looking to others to satisfy them, yet isolating themselves. Why? Was the earth put here just to nourish human loneliness?
– ur Sputnik sweetheart av Haruki Murakami
♡
I miss that world where Stalingrad is not a former name of a Soviet city
but some distant metro station
Where Shakespeare is not a British writer
but a second hand book store
Where Luxembourg is not a small European country
but a park where we used to go jogging
And where Maison pour des étudiants suédois
is a place where we had pickled herring
– en bloggläsares pappa
♡
i like wearing lipstick because you leave marks on literally everything omg. kiss a boy’s cheek? my boy now. drink out of a cup? my cup forever. don’t even think about having coffee out of that thing. it’s like marking your territory
– okänd.
♡
Att prata med honom känns som att drunkna i ljummet vatten.
– ur Den andre Will Grayson av John Green & David Levithan
♡
Leaving is not enough. You must stay gone. Train your heart like a dog. Change the locks even on the house he’s never visited. You lucky, lucky girl. You have an apartment just your size. A bathtub full of tea. A heart the size of Arizona, but not nearly so arid. Don’t wish away your cracked past, your crooked toes, your problems are papier mache puppets you made or bought because the vendor at the market was so compelling you just had to have them. You had to have him. And you did. And now you pull down the bridge between your houses, you make him call before he visits, you take a lover for granted, you take a lover who looks at you like maybe you are magic. Make the first bottle you consume in this place a relic. Place it on whatever altar you fashion with a knife and five cranberries. Don’t lose too much weight. Stupid girls are always trying to disappear as revenge. And you are not stupid. You loved a man with more hands than a parade of beggars, and here you stand. Heart like a four-poster bed. Heart like a canvas. Heart leaking something so strong they can smell it in the street.
– Frida Kahlo
Translation. The last batch of your favorite quotes from this post.
käraste sandra. bästa sandra.
hur gör man när man är ung och dum och har känslor för ens bästa väns pojkvän?
situationen är såhär – jag fick känslor för den här killen för kanske en månad sedan, lite mindre, och jag höll uppe mitt hopp. men nu det senaste, den senaste veckan egentligen, har det verkligen blivit något mellan min allra bästa vän och just den där killen. när det verkligen började samla ihop sig till det som är ett förhållande nu, så frågade hon mig ”jag måste bara fråga det här – gillar du fortfarande honom?” och jag erkände att ja det har jag väl men jag gjorde det så klart att hennes lycka och glädje går före allt i hela världen. jag ser verkligen på henne att efter all skit hon har gått genom så har hon funnit någon som behandlar henne på sättet hon förtjänar att bli behandlad, hon har funnit personen hon behövde för att komma över all skit sedan tidigare. jag kunde aldrig förstöra det för henne.
nu är de tillsammans, och jag kunde inte bli gladare för hennes skull. hon är lycklig och jag blir så himla glad över det. jag försäkrar henne att ja det kommer göra ont men att se henne så lycklig gör det så mycket bättre, och herregud de är så fina. de behövde verkligen det här. de är så fina tillsammans. hon är så himla förstående, och förstår vad jag verkligen känner till absolut hundra procent. hon förstår att det gör ont men jag tänker inte hindra henne från något.
min fråga är ju så – hur dealar man med det här? hur kommer man över någon som man nyligen har fått känslor för, som är upptagen utav sin närmaste?
Kanske för sent att lägga upp något nu men ”I’m in love with you, and I’m not in the business of denying myself the simple pleasure of saying true things. I’m in love with you, and I know that love is just a shout into the void and that oblivion is inevitable and that we’re all doomed and that there will come a day when all our labour has been returned to dust, and I know the sun will swallow the only earth we’ll ever have, and I am in love with you.” ur The Fault In Our Stars av John Green.
så fint! fintfintfint og bra.
Känner bara för att inte leva idag mer. Orkar inte med mitt tråkiga liv utan mening. Jobbar deltid på två ställen och sliter för att få en månadslön på ungefär 6000 kr. Kommer inte in på min drömutbildning heller. Meningslöst liv. Hur borde jag tänka om Sandra? eller någon av Sandras läsare? ♥
För det första: Jag hittade hit till din blogg via min syster! Förstår inte hur jag inte hittat dig förut! Din blogg är alldeles, alldeles underbar!
För det andra… Såg att folk kan kommentera hit om sina ”problem” eller dela med sig av andra erfarenheter, och jag behöver verkligen speak out my mind, and my heart.
Jo det är såhär. Jag träffade en kille i Stockholm för två år sen. Efter det har vi haft kontakt, ibland lite tätare, ibland inte alls. Jag bor I Finland och han i Sverige. Från första gången vi sågs har han verkligen lämnat avtryck i mig.
Nu under två veckors tid har vi ”hittat tillbaka” till vår täta kontakt. Vi pratar mycket, om allt möjligt, till och med om att jag ska hälsa på han i sommar. Och jag vill att det ska hända. Jag vill att det inte bara är snack. Men ändå är jag rädd.. för vi skulle träffas innan jul då jag var i Sverige, men det blev inte av.
Jag blir väldigt lätt excited, det är bara sån jag är som människa… Men ska jag verkligen gå runt och tro på honom? Eller, jag vill ju inte bli besviken. Men denna kille har verkligen satt sig i mitt hjärta, och jag känner mig lite smågalen då jag går runt och känner mig som en tretton årig, kär tjej för en kille som jag träffat en gång i mitt liv och dessutom bor i ett annat land…
Får väl bara trösta mig med att han för det mesta tagit kontakt, och att det var han som föreslog att jag skulle bo hos honom i sommar. I really want this guy, S!
Tack annars för en väldigt fin blogg. Otroligt inspirerande! Puss
Vet att du svarat på detta så många gånger. Och detta är kanske inte lika allvarligt eftersom han faktiskt aldrig var min. Han var min 3 nätter av totalt 2,5 vecka. Vi var kompisar emellan men vi båda visste att jag kände mer än han, men jag var okej med det. Så sista kvällen, förrgår kväll, innan jag skulle åka blev jag för full och desperat och skämde ut mig själv. Och igår när jag väntade hela dagen på min buss väntade jag också hela dagen på honom. Att han skulle komma och iaf säga hejdå. Men det gjorde han inte, han kom precis efter jag gått tydligen. Jag fick ett kort sms där han sa förlåt och hoppades jag kom iväg okej. Och det är ju lite dålig stil men han är den finaste killen jag någonsin träffat. Sexig, snygg, rolig, galen, omtänksam och genomsnäll, och nu vet jag inte ens om han vill vara kompis. Jag skrev till honom att jag hoppades vi kunde vara vänner men han har inte, och kommer inte svara. Och nu sitter jag ensam på ett nytt ställe och jag tror jag aldrig kommer tycka om någon annan.
Hur ska jag någonsin kunna tycka om någon annan när han är perfekt?
Håller med Moa så starkt!
Och jag älskar Frida Kahlo dikten/saken. Den var så fin. ”Stupid girls are always trying to disappear as revenge”, känner igen mig så <3 tyvärr.
SANDRA!! Du måste skapa ett sånt där inlägg igen när en fick skriva in det bästa på hela sommaren. Fast med vintern istället! För en kan ju inte gå runt i 6 gråa månader och tycka allt är skit? Något måste va bra? Någon måste funnit sin kärlek, någon rest någonannanstans, någon testat något nytt, något måste ha varit fantastiskt! Snälla Sandra, de sommarinläggen var så himla himla bra!
Tusen kramar
PS. Du är bäst.
Wera, adda! Du kan ju alltid säga något i stil med ”du kanske inte minns mig, så det kanske verkar lite knäppt att jag addar dig nu, men …”, så han vet att du fattar att det kanske är lite udda. Men jag tycker du ska satsa – det är redan för många saker här i världen som man aldrig testar!
Obs! Det sista citatet (som ju är hur fint som helst) är inte signerat Frida Kahlo utan en poet som heter Marty McConnell (dikten heter ”Frida Kahlo to Marty McConnell”, så det är väl där missuppfattningen kommer in). Kan va bra att ge henne credit eftersom hon verkar va en rätt liten poet, tänker jag. Hon har lagt upp den här: http://martyoutloud.com/poems/frida-kahlo-to-marty-mcconnell/
Hallå hjälp SOS! Han går på en skola nära min egen och har de vackraste kindbenen och nu har jag äntligen hittat hans Facebook! Vi känner inte varandra men vi har träffats på en workshop men jag vet inte om han minns mig liksom. Men alltså han är så himla gullig så jag vet inte vad jag ska göra och jag kan inte sluta tänka på honom… Vad ska jag göra tycker du? Ska jag adda honom eller är det för mycket creep-varning på det? (vi har 0 gemensamma vänner) Ska jag leta upp honom irl? Och vad ska jag säga isåfall? kram
Så fint. Kramar
”Ove begrep sig på saker han kunde se och ta på. Betong och cement. Glas och stål. Verktyg. Saker man kunde räkna ut. Han begrep räta vinklar och tydliga instruktioner. Konstruktionsmodeller och ritningar. Saker man kunde rita upp på papper. Han var en man av svart och vitt.
Och hon var färg. All hans färg.”
Ove ove ove, jag älskar Ove. Har du inte läst den, gör det! Du kommer bli kär! (En man som heter Ove)
Mera sånt här! <3
Hittade ett fint på min pinterest:
"How long has it been since someone touched a part of you other than your body."
Eller det här:
"Kan du älska mig som trottoaren älskar förloraren?" /Håkan Hellström
Love love your blog as always! Btw the last quote is going around tumblr as by Frida Kahlo, but its actually a poem by Marty McConnell called ’Frida Kahlor to Marty McConnell’
Do you have a Tumblr? I would love to follow yours! I just started mine like couple of days ago at http://magdalenakrupa.tumblr.com
Sandra. Vad gör man när ens bästa vän fått känslor för en? Riktigt starka, ordentliga kärlekskänslor? Och har haft det under hela vår vänskapstid, i etttvåtrefyra år? När det handlar om en person man älskar men kanske inte är kär i. När det handlar om en person vars hjärta man aldrig, aldrig någonsin skulle kunna krossa. När man i ett år försökt känna efter ”men kanske det finns någonting där” men det finns inte. Eller så vågar jag helt enkelt inte. När jag sårat och bett om förlåtelse åt honom så många gånger under detta år. Sandra, om jag krossar hans hjärta skulle jag aldrig kunna leva med mig själv. Jag lovar och svär. Krossas hans hjärta krossas mitt. Jag älskar ju honom. Please help.
-18 och olycklig
tack för citaten, så fina!
åååh! mitt favvocitat fick vara med! <3