Jag har skrivit ännu ett författarporträtt i samband med mitt boksläpp, denna gång för Sveriges Bibliotekstjänst. De ville att jag skulle skriva om min bok och mitt skrivande och då blev det såhär:
↓
Jag sitter på ett kontor, i ett annat land, på en annan sida av Atlanten än där jag växte upp. Det är januari tvåtusentolv och vi ska göra en stor reklamkampanj för ett känt ölmärke. Belopp på miljoner med dollar och löften om stora flådiga reklamfilmer och digitala kampanjer. Jag borde vara glad. Jag jobbar som kreatör på en av Amerikas bästa reklambyråer, varje fredag dricker vi öl och poppar popcorn och vi sitter i ett öppet landskap där de högsta cheferna hälsar på mig varje morgon. För en månad sedan fick jag en julbonus på en siffra jag knappt vågar uttala högt. Jag borde vara glad, lycklig och nöjd. Men det är jag inte. Trots att New York breder ut sig utanför mitt kontorsfönster vill jag inte jobba här något mer. Nej. Jag vill ju skriva klart den där historien. Den som kliar i vener och blodkärl och bakom ett och annat organ.
En dag – på ett av de där långa mötena som aldrig tar slut för att amerikaner ska vara så oerhört trevliga mot varandra och låta alla tala till punkt – ser jag mina fingrar öppna anteckningsappen på mobilen och börja skriva. Meterlånga anteckningar blir det efter några veckor. Jag måste skriva av dem till datorn, dela upp i kapitel och ett par månader senare räknar jag det till över hundratusen tecken. Jag skickar alltihop med mail till ett förlag. Skriver ursäktande att om det här kanske kan vara något, kanske inte, men jag kan skriva mer om ni vill.
Får ett svar veckan därpå:
Ja. Skriv mer. Skriv klart, vi vill läsa.
Det går ett helt år till. En januarimorgon tvåtusentretton bokar jag ett möte med mina amerikanska chefer. Jag säger upp mig. Trots ännu en julbonus, trots att det där fina ölmärket verkar vilja förverkliga vår idé till sist.
– Why? frågar de.
– För att förlaget vill ge ut den, svarar jag. Jag tror jag nog måste skriva sådant här nu istället för annonsrubriker.
Det går ännu ett år. Nu kommer boken ut. Nu publiceras den där saken, den som handlar om exakt allt det som reklammakande på tjusig adress på Manhattan inte handlar om. Nej, den handlar om att vara femton år och livrädd. Om hemmafester och hångel i garderober. Om att bli av med oskulder och annat. Om att fråga förbipasserande på gatan om de kan köpa ut öl och att frysa nästan jämt men ändå glömma sina vantar hemma. Men mest av allt handlar den om kärlek.
☆
this is not amerika, tänk också på att amerika är inte ett land, gör väldigt stor skillnad hur man uttrycker sig, när man gör det, osv!
Måste bara säga att jag har redan förhandsbeställt din bok och betalat. Sitter med kliande fingrar som inte kan vänta att få vända blad i den värd som du skapat på sidorna som om några veckor kommer finnas i min brevlåda.
Vet du om de sender til norge? Jeg vil også lese!!
Kan du inte berätta mer om hur man tar sig in i skrivarbranschen? Hur fick du skriva krönikor för Sofis Mode till exempel, vem kontaktar man och har du tips hur man får en fot in om man inte har en känd blogg eller liknande. Tack!
Feels almost CRUEL that I have to read your words through google translate, I can tell I would be floored by your writing if I could read Swedish. But even then, every sentence touches me right in my heart. Please, do not ever stop writing, in any capacity! You are very inspiring Sandra, your dream big attitude is the best thing I’ve come across (at the time I discovered your blog, I was uncertain and confused in university, now I have a job I enjoy and look forward to the future). I want to find something in my life that makes me as happy as writing makes you, and make it happen for myself. Cheers to you.
Har du kroppsångest emellnåt? Om ja, är det under vissa återkommande definierbara förhållanden? Ändrar du t.ex. ditt matbetende därefter, om än undermedvetet? Undrar hur du ser på ämnet i fråga o tänkte om du hade ett visst tankesätt (bra som dåligt) att delge dig av. Kram, du behöver inte svara om du inte vill!
tänker ofta på dig och nina och w+k och christopher waldekrantz och droga5 och att allt verkar så ledsamt i amerikanska (och australiensiska då) reklambranschen. pluggar ju som du vet berghs copy här i sf men känner liksom inget sug på en amerikansk byrå?? sverige verkar så otroligt mycket mysigare att jobba i. att man kan göra skillnad som individ istället för att behöva gå tio chefs-led uppåt.
Heja Sandra!!
Kommer absolut att köpa boken. 🙂
Otroligt bra skrivet! Det är så sant. Man kan ha ett lyxigt jobb i andras ögon men hur det känns i hjärtat, det vet man bara själv. Du gjorde rätt som följde ditt hjärta. Jag gläds med dig och dina framgångar!
I kväll är det förresten sista chansen att rösta i Travel Blog Awards. Om någon här gillar min New York-blogg, snälla lägg en röst. Jag ledde så sent som i fredags, i kategorin Bästa USA-blogg. Min blogg kan bli en BOK! Häftigt, va? Tusen miljoner tack … http://newyorkmybite.blogspot.com
åh äntligen!
Nu har jag beställt din bok. Kommer inom 28 dagar står det..ville ju läsa nuuu haha
Förbokade och köpte precis ’Det handlar om dig’ & ’Djuret’.
Tack för den bästa bloggen!
Åh så himla fint! Så modigt av dig att följa den där andra drömmen och flytta från det som varit ”första drömmen”. Heja dig Sandra!
vener är också blodkärl 😉
Sanda du är så oerhört fin, inspirerande och bara så bra!!
SNÄLLA länka till ditt bästa söndagsrecept! Är outhärdligt bakis. OBS har inte någon ugn.
Nu slog jag till och beställde din bok!
Belle: När mitt första förhållande tog slut var jag så himla förstörd så länge (kan fortfarande bli ledsen, trots att det snart gått två år) men under den tiden jag var förstörd fattade jag så mycket: att jag under dom sista månaderna med den killen blev någon annan än mig själv, och att när vi gjorde slut blev jag stark i mig själv (ja, på nåt sätt blev jag det samtidigt som jag blev förstörd). Det var en jäkla blandning av känslor då, kände mig stark, självständig, förstörd, och som du: att jag aldrig skulle träffa nån som skulle vara lika speciell. Men det gick, jag träffade nån och vi är fortfarande tillsammans idag. Jag tror du ska försöka bara släppa alla tankar och gå ut och ha kul istället, sen bara ta det långsamt. Träffa killar så länge ni har roligt ihop, och sen kanske det visar sig bli nåt mer än bara en flört. Skynda inte är mitt bästa tips, hur töligt det än kan låta.
VILL LÄSA NU NU NU NU! åh pepp alltså <3 heja dig!
mkt bra inlägg om oskulds-begreppet ovan! Vill också tillägga att det finns en väldigt förlegad syn på vad det innebär att ”ha sex”, alltså att man kan ha massa typer av sex (tex oralsex osv) men fortfarande räknas som oskuld för att man inte haft just omslutande/penetrerande sex. Sjukt heteronormativ och konstig syn på sex.
Anne: Bara för att S skriver dem fast det ska vara de en enda gång suddar det väl inte det ut alla gånger hon skrivit rätt? Tycker inte det är särskilt berättigat att skriva ”trodde du om någon kunde det, Sandra”. Eller att du skriver det på ett schysst sätt för den delen. Om du tycker det är viktigt med språkregler och vill hjälpa folk att bli bättre på att följa dem tror jag inte vägen dit är att framstå som otrevlig. Det kanske inte var din mening, men det är iallafall så jag läser din kommentar. Ha det bra!
Oj här är jag och är så rik och lyckad och pengarna bara väller in men jag är ändå inte nöjd, nej det är synd om mig som måste genomlida ett tråkigt möte, nu vill jag säga upp mig från mitt jobb för att bli författare.. Nej, det var inte direkt ett lyckad presentation, du låter extremt jävla världsfrånvänd. Om jag inte visste något om dig skulle jag aldrig köpa din bok baserat på detta brattiga dravel.
<3<3<3<3 så fint!
alltså jag KAN INTE vänta. ge mig boken. nu!
🙂
Rebecka: Så tänkvärd kommentar! Gillar speciellt ”…vilket delvis berättigar skitont sex”. Min första gång gjorde inte det minsta ont eftersom jag vägrade ”bara få det överstökat” etc, bättre att ta det lugnt, vara ordentligt uppvärmd, upphetsad, redo. Det klart att upplevelser och erfarenheter skiljer sig väldigt mycket mellan personer, men jag tror också att begreppet ”förlora oskulden” och snacket om blod och spruckna hinnor gör att många(även killar) ställer in sig på att det är meningen att det ska göra ont. Sex är helt enkelt inte lika skönt för tjejer. Helt fel. Tack för din kommentar!
Känns dumt att ställa denna fråga till detta inlägg men vafalse, jag kör på.
Det har gått ca 1 1/2 år sedan han lämnade mig och det var inte förrän i somras jag faktiskt läkte helt och hållet. Sen dess har jag inte träffat någon ny. Har hånglat lite ibland men inte så mycket mer. Ibland känns det som om jag tappade bort mig själv i det uppbrottet. Jag blev feg och rädd för att bli avvisad. Nu har paniken börjat infinna sig i mig, såhär 1 1/2 år efter: jag kanske aldrig kommer träffa någon igen. Kommer inte bli kär och få sova tätttätt med någon under täcket igen. Jag kanske är för feg och för otillräcklig. Hur gör en för att peppa sig själv i en sådan situation? Tips? Kanske kan någon av alla fina Sandra-läsare hjälpa med kloka svar?
Kram
19, snart 20-åring i Malmö
åh vad jag längtar efter att få läsa boken! Kram <3
”Frågar DE” ska det ju vara. Annars skriv dom om det är svårt att skilja på de och dem. Trodde du om någon kunde det Sandra, har knappt sett dig skriva fel i bloggen förut (förutom på engelska).
Jag skulle velat haft dig som svensklärare. För du är bra. Du är inspererande. Du skriver snyggt. Himla bra.
Du skriver så otroligt bra!
Det var nåt du skrev nåt tag som fick mig att undra om du håller på med en till bok, gör du det? 😀
Hej Sandra! Jag breder ut mig här i kommentarsfältet nu, men det är en viktig grej. Om termen ”oskuld”. Den är bananas! Att ”förlora oskulden” är något jag aldrig har gjort. Jag har haft en massa sex men första gången jag låg med någon förlorade jag aldrig någonting och allra minst en skör oskyldighet i mig. Jag förlorade ingenting, utan blev en upplevelse rikare. Ingenting sprack heller, inget blog kom. Begreppet oskuld och myten om mödomshinnan är tätt förknippade… liksom termen oskuld och kvinnan som håller på sig. Av någon dum jävla anledning. Det är sådana otroliga horan/madonnan-komplex över hela grejen – och att den högt ärade vetenskapen + läkemedelsindustrin lurar oss att tro att vi har mödomshinnor som kommer spricka, blöda och göra skitont (vilket delvis berättigar skitont sex), det är bara fruktansvärt. Visst används ordet för att beskriva mäns upplevelser också, men hellre då långt i efterhand och aldrig under realtiden, tonårsperioden. Begreppet handlar om kvinnor och att sätta dit oss, tygla vår sexualitet. Jag kan tänka mig att du vill skriva verklighetsförankrat och ur en tonårings jargong (där ordet oskuld helt klart florerar) men å andra sidan kan du ju också bidra till att ändra språkbruket. Vill du det?